Tidigare aspekter av CBDC

CBDC är som tidigare nämnt ett omdiskuterat fenomen världen över och i det här avsnittet kommer identifierade fördelar respektive nackdelar av en CBDC från tidigare studier att presenteras.

Tidigare forskning menar att CBDC är en naturlig följd av det finansiella systemets digitalisering (Panetta, 2018, s. 24). Den anses kunna användas för att dels motverka de negativa aspekter som kontanter medför, men också för att hantera de penningpolitiska problem som finns i dagens samhälle samt effektivisera den monetära policyn (Qian, 2019, s. 4). En CBDC kan användas både som ersättning av kontanter, men också som ett komplement till banköverföringar, inlåningskonton och debitkort (Kirkby, 2018, s.

533-534).

Kostnader som kontanter innebär kan även undgås med hjälp av en CBDC. Förvaring, försäkring och processer kopplade till kontanter är kostsamma för samhället och av den anledningen menar man att ett kontantfritt samhälle är att föredra (Qian, 2019, s. 5).

Dessa kostnader skulle inte existera på samma sätt med en CBDC i och med att de inte är kopplade till den fysiska formen av pengar utan istället till en digital form (Panetta, 2018, s. 26).

CBDC skulle, på samma sätt som kontanter, även kunna användas som ett penningpolitiskt styrmedel. Styrmedlet kan användas för att öka den aggregerade efterfrågan och göra det lättare för centralbanker att nå sitt mål om prisstabilitet på marknaden (Dyson & Hodgson, 2016, s. 1). Den minskade användningen av kontanter har medfört att centralbankers roll och dess monetära policy har förändrats radikalt och finansteoretiker menar att penningpolitiken därför har blivit mer passiv och begränsad.

För att möjliggöra att centralbanker ska kunna använda deras monetära policy för att skapa prisstabilitet behöver de bibehålla någon form av monetär bas (Hendrickson, 2017, s. 161-162), en bas som för Riksbanken skulle kunna utgöras av e-kronor.

Kontanter menar man kan användas för att genomföra kriminella aktiviteter. Det finns stöd för att en implementering av en CBDC skulle kunna bidra till att reducera de brister och risker som finns med kontanter kopplat till illegala aktiviteter och skattefusk (Qian, 2019, s. 5). Däremot i en utformning där transaktioner för den digitala valutan är anonymiserade skulle även CBDC anses vara ett attraktivt alternativ för kriminella aktiviteter (Engert & Fung, 2018, s. 64). En av de viktigaste frågorna att ta ställning till

38 när det kommer till CBDC är enligt Panetta (2018, s. 28) huruvida dess transaktioner ska vara spårbar och kunna genomföras anonymt. För de flesta centralbanker är det viktigt att inte erbjuda ett alternativ som skapar möjligheter för illegala aktiviteter (Fernández de Lis & Gouvela, 2019, s. 13). För att CBDC ska kunna användas som ett verktyg för att reducera andelen illegala aktiviteter och skattefusk, måste transaktioner för valutan vara spårbar, och därigenom är inte anonymitet möjligt (Kirkby, 2018, s.

534).

En CBDC har även visat sig ha vissa fördelar för affärsbanker. Exempelvis är CBDC fri från både kredit- och likviditetsrisker till skillnad från vanliga inlåningskonton, vilket innebär lägre risker för banker (Panetta, 2018, s. 25-26). Införandet av en CBDC kan även anses vara mer fördelaktigt för mindre aktörer på marknaden, i och med att de slipper använda de större bankernas betalningstjänster och av den anledningen slipper undan höga transaktionskostnader som dessa transaktioner innebär (Dyson & Hodgson, 2016, s. 1).

Å andra sidan riskerar affärsbanker att påverkas negativt av en centralbanksutgiven digital valuta, genom potentiella finansieringsproblem. En CBDC kan nämligen anses behöva erbjuda en inlåningsränta för att göra andra alternativ oattraktiva (Kirkby, 2018, s. 534). Samtidigt riskerar en räntebärande CBDC att bankkunder flyr, så kallade bank runs, för att istället konvertera sin inlåning till CBDC, något som skulle kunna öka volatiliteten på den finansiella marknaden. Om stora volymer av inlåning konverteras till CBDC är det en omställning som skulle kunna påverka bankernas utlåning och lånekostnader till allmänheten. Inlåning från icke-finansiella privata aktörer, motsvara hela 20 procent av banksystemets balansräkning och är en förutsättning för att utlåning ska vara möjligt (Panetta, 2018, s. 27).

För att minimera risken att kunder flyr banken vid en räntebärande CBDC skulle ett alternativ vara att sätta beloppsgränser för hur mycket CBDC varje individ får inneha, alternativt sänka inlåningsräntan på CBDC-konton, för att göra inlåningen mindre attraktiv (Panetta, 2018, s. 29).

För centralbanker har det även visat sig medföra en del fördelar. Centralbanker tjänar så kallad seigniorage på att ge ut kontanter, vilket är en ränta de erhåller i ersättning för sin utlåning. Trenden visar att användandet av kontanter minskar, men att ett införande av en digital valuta ändå skulle generera i ett seigniorage till centralbanker (Dyson &

Hodgson, 2016, s. 1).

Konkurrens från redan etablerade affärsbanker kan även innebära en utmaning för centralbanker med en CBDC, eftersom ett behov av kontinuerlig utveckling av CBDC behövs. Frågan blir därför om centralbanker är beredd att ta till de åtgärder och resurser som krävs för att följa med i den utvecklingen (Dyson & Hodgson, 2016, s. 15).

Bordo och Levin (2017, s. 19-21) exemplifierar vilka effekter en CBDC kan ha på den finansiella stabiliteten om den inte implementeras. Författarna menar att det vid en avsaknad av en CBDC på marknaden, finns risk för att den finansiella stabiliteten rubbas när enbart privatutgivna pengar finns, eftersom det inte finns någon statlig aktör som kan bidra till en prisstabilitet på marknaden (Bordo & Levin, 2017, s. 19-21). En minskad monetär kontroll riskerar även att vara ett faktum, vilket innebär att utan kontanter förlorar centralbanker möjligheten att justera den utestående

39 penningmängden, eftersom det är deras styrverktyg. Författarna menar även att en systemrisk föreligger vid en avsaknad av en legal valuta, eftersom privata aktörer inom betaltjänster får en monopolliknande ställning på marknaden. Vid operationella problem menar Bordo och Levin (2017, s. 20-21) att en sådan ställning skulle riskera att försätta hela det finansiella systemet för en osäkerhet. Känslighet vid svåra nedgångar

uppkommer istället när en räntebärande CBDC inte finns, eftersom vid en finansiell kris kommer låga räntenivåer att begränsa möjligheten för marknadsstimulans (Bordo &

Levin, 2017, s. 20-21).

3.8.1 Effekter av CBDC beroende på utformning

En CBDC förutses både kunna medföra negativa och positiva effekter och Kirkby (2018, s. 535) summerar dessa effekter i de tre kategorierna, risker, kostnader och penningpolitik. Vilka effekter ett införande av en CBDC kan medföra menar han beror på dess utformning.

Beroende på hur systemet för CBDC utformas kan samhället komma att påverkas på olika sätt. Storbritanniens centralbank har av den anledningen diskuterat eventuella effekter som olika utformningar skulle kunna komma att resultera i. Man har därför tagit fram fyra kärnprinciper som anses vara av betydelse för att få ett så välfungerande underliggande system som möjligt.

Den första principen innebär att CBDC ges ut med en justerbar ränta, något som skulle kunna påverka penningpolitisk design, finansiell stabilitet, prisstabilitet samt

jämlikheten mellan CBDC och traditionella bankinsättningar. Detta med anledning av att en räntebärande CBDC skulle kunna användas som styrverktyg för att öka

efterfrågan för CBDC (Kumhof & Noone, 2018, s. 8). I ett försök att bibehålla en finansiell stabilitet på marknaden innebär den andra principen att CBDC och andra reserver ska vara skild från varandra och inte vara möjliga att omvandla så fort

efterfrågan finns. Detta för att bankkunder inte ska ges möjlighet att fly banken och på så sätt riskera att den finansiella stabiliteten rubbas.

Den tredje principen innebär att affärsbankerna inte är tvingade att konvertera till CBDC så fort det efterfrågas. Detta med anledning av risken för bank runs. Dessutom gör operationella och ekonomipolitiska hinder det svårt för centralbanker att generera tillräckligt med likviditetsstöd till de berörda marknadsaktörerna som förlorar sin likviditet (Kumhof & Noone, 2018, s. 6). Den fjärde principen innebär att CBDC bara får ges ut i utbyte mot säkra tillgångar och inte mot banklån eller andra reserver, något som innebär ett säkrare alternativ i och med att bankerna inte behöver använda sin egen likviditet till att ge ut CBDC (Kumhof & Noone, 2018, s. 17-18).

40