I denna del av studien kommer tidigare forskning presenteras. Redogörelsen kommer att vara inom ramen för forskningsområdet som studien handlar om. Den nedanstånden tidigare forskningen som tas upp i detta avsnitt är relevant i min studie. Anledningen till det är att tidigare forskningen tar upp vilka utskott män respektive kvinnor vill sitta i Det har även relevans i min studie då det kan ha betydelse för vilken position kvinnor och män innehar inom specifika utskott. Författarna till den tidigare forskningen skriver om utskott och
kvinnors respektive mäns viljor, men även hur de könen behandlas på den positionen de sitter i.
Josefina Eriksson och Cecilia Josefsson har skrivit två rapporter i uppdrag av riksdagen, som handlar om jämställdhet i riksdagen. Dessa två artiklar är: Riksdagsledamöters erfarenheter och upplevelser av jämställdheten i riksdagen– en intervjustudie och Jämställdheten i riksdagen – en enkätstudie
Josefina Erikson och Cecilia Josefsson är två av många forskare som har uppmärksammat jämställdhetsfrågor inom riksdagen. Detta har de gjort genom att genomföra en enkätstudie.
Syfte med rapporten är ta reda på om alla ledarmötet i riksdagen har samma förutsättningar att bedriva sitt uppdrag. Fokusen i undersökningen var att utgå från mäns och respektive
kvinnors förutsättningar att bedriva sitt uppdrag. Det som konstateras genom studien är att härskarteknik och kränkande mot personer är något som är förekommande i riksdagen.
Studien visar dock att uppfattningen om uppdragens betydelse är lika stor för både män och kvinnor. Utöver det visar svaren att män och kvinnor kan påverkan politiken samt kan yttra sig nästan lika jämt. Dock förekommer det att män avbryter under mötena mer än vad de själva blir avbrutna, samt att kvinnors utseenden blir mer kommenterad. Nyckelpositioner och utskottstillhörighet är något som författarna uppmärksammar i deras arbete. I rapporten anses nyckelpositioner vara i detta fall talmän, ordförande/vice ordförande i utskott,
gruppledare/vice gruppledare i riksdagen samt partiledare. Samställningen av rapporten visar att 16,1 procent av männen innehar nyckelpositioner och 15,4% av kvinnorna innehar
nyckelpositioner (Eriksson och Josefsson 2017, Riksdagen).
Något författarna ytterligare tar upp är utskottsposition och utskottstillhörighet. För att ta reda på det ställs frågan till ledamöterna och ledamöterna ska ange vilka tre utskott de helst vill
sitta i Genom att sammanställa svaren kommer de fram till att kvinnor rangordnar socialutskottet högst, men även näringsutskottet högt. Det som rangordnas lågt utav
kvinnorna är försvarsutskottet och finansutskottet. Medan de innan nämnda rangordnas utav män högre men högst rangordnas näringsutskottet. Männen till skillnad från kvinnorna
rangordnar socialutskottet mycket lågt. Erikson och Josefsson pekar på att det finns till en viss del typiska manliga samt kvinnliga utskott. Det författarna kommer fram till i studien är att riksdagen enligt enkäterna är en ganska jämställd arbetsplats. Detta är dock inte i alla avseenden som enkätfrågorna tar upp. Författarna uppmärksammar unga kvinnor som ett av de sämre avseendena, där unga kvinnor blir utsatta på ett kränkande sätt. Eriksson och Josefsson kommer fram till genom studien att kvinnors kön samt ålder är mer utsättande än mäns kön och ålder (Eriksson och Josefsson 2017, Riksdagen). Att kvinnor blir kränkta på sin arbetsplats kan potentiellt hindra dessa kvinnor att sitta vid nyckelpositioner.
Utöver det ovan nämnda studien har Josefina Erikson genomfört en intervjustudie som heter Riksdagsledamöters erfarenheter och upplevelser av jämställdheten i riksdagen– en
intervjustudie. Något som både studierna uppmärksammar är att riksdagen bedriver ett kontinuerligt jämställdhetsarbete sedan 2006. Detta är för att kunna förändra arbetsvillkoren för riksdagsledamöterna till det bättre.
I denna studie intervjuade Erikson 40 unga ledamöter. Anledning till att det är specifikt unga ledamöter beror på att i Eriksson och Josefsson tidigare enkätstudie uppmärksammade de unga kvinnor som en särskilt utsatt grupp. Med hjälp av intervjuerna, kom författaren återigen fram till att härskarteknik var något som användes mot kvinnorna regelbundet.
Kvinnorna som intervjuades upplevde även att de förlöjligades genom att männen fick kvinnorna att framstå som mindre intelligenta. Infantiliseringar utav kvinnor i riksdagen var även en förekommande nedtryckning utifrån intervjuerna. Utöver det var det förkommande att kvinnor blev skuldbelagda. De ansågs vara dåliga förälder för att kvinnan hade barn och jobbade i riksdagen med en viktig post. Däremot blev inte manliga kollegorna utsatta för samma sak. Det vill säga manliga kollegor fick inte skuldbeläggande kommentarer för att de var förälder och jobbade i riksdagen. Det Eriksson kommer fram till genom studien är att med tanke på att dessa berättelser från personen är väldigt generella finns det därför inte större anledning till att förneka att det kan stämma in på riksdagen som helhet. Genom studien kom Eriksson fram till att män och kvinnor inte har samma förutsättningar för att bedriva sitt uppdrag i riksdagen som ledamot (Eriksson 2017, Riksdagen).
Erikson och Josefsson har ytterligare skrivit två olika artiklar, The legislature as a gendered workplace: Exploring members of parliament’s experiences of working in the Swedish parliament och Equal playing field? On the intersection between gender and being young in the Swedish Parliament
I artiklen, The legislature as a gendered workplace: Exploring members
of parliament’s experiences of working in the Swedish parliament utförde Erikson och Josefsson en undersökning där de ställde 40 frågor till 287 ledamöter. Analysen som författarna utförde var baserad på undersökningsdatan det vill säga svaren från
undersökningen. Dessa frågor berörde områden som makt, inflytande, personlig behandling, nätverk, kontakter, förväntningar och tryck. Det författarna undersöker i artikeln är att se om möjligheterna för båda könen finns vid utförande av parlamentariska uppgifter. Det som specifikt undersöks i artikeln är: ”den lagstiftande arbetsfördelningen”, ”parlamentets erfarenheter av deras lagstiftnings roll”, ”hur de behandlas av andra parlamentsledamöter”
och slutligen ” hur parlamentsledamöter uppfattar sina möjligheter att påverka politiska resultat. Något som togs upp i artikeln är ifall utskotten har det jämställt gällande
fördelningen utav könen i utskotten. Det som författarna kom fram till var att försvarsutskottet , finansutskottet , justitieutskottet, konstitutionsutskottet, näringsutskottet och skatteutskottet är mansdominerade (Eriksson och Josefsson 2018).
Studien visade att kvinnliga ledamöter känner mer press gentemot sina manliga kollegor. Men även oron för att göra misstag är högre hos kvinnor än män. Det som ytterligare
uppmärksammas är negativ behandling i form av, sexistiska skämt samt att bli avbruten när man talar är i högre grad förekommande för kvinnor.
Skälet till det innan nämnda enligt Erikson och Josefsson är på grund av att kvinnor inte uppfyller de den maskulina arbetsnormen. Istället försöker kvinnor ändra normen med de feminina normerna. (Eriksson och Josefsson 2018)
En ytterligare forskare som har forskat inom detta område är Lena Wängnerud med vetenskapliga artikeln: Testing the Politics of Presence: Women's Representation in the Swedish Riksdag. För att analysera närvaropolitiken genom sin hypotes om kvinnliga politiker representerar kvinnors intresse i större utsträckning än manliga politiker används metoden regressionsanalys. Det material/underlag som Wägnerud använder sin i analys är
svaren från undersökningar av svenska riksdagsledamöter. Undersökningarna som tas med i studien har genomförts vid tre olika perioder, 1985,1998 och 1994. Författaren gör dessutom en uppdelning utav kvinnors intresse i tre olika grundläggande delar. Dessa indelningar är:
”Kvinnor som grupp, Jämställdhets politik och Socialpolitik” (Wängnerud, 2000).
Studien lägger även fokus på att granska om politikernas kön påverkar när exempelvis partitillhörighet, ålder, utbildning och parlamentarisk erfarenhet beaktas. Något som
Wängnerud tar upp i artikeln är frågan "Thinking about this year's election, is there any issue or issues that is especially important to you when it comes to choosing which party you are going to vote for?” (Wängnerud, 2000).
Svaren som presenteras i artikeln tyder på att både män och kvinnor har likartade
prioriteringar, men det gäller till viss del och dessa områden berör frågor om jobb samt miljö.
Familjepolitik socialpolitik och hälsovård var viktiga områden för de kvinnliga väljarna.
Medan ekonomi och skatter var viktiga områden för de manliga väljarna. Det forskaren kommer fram till är att det finns ett samband mellan kön och hur politiker påverkar samt driver de socialpolitiska frågor. Det Wägnerud även visar genom sina resultat är att det är mer förekommande att kvinnor har socialpolitiska frågor i sin dagordning. Sammanfattningsvis kommer Wängnerud fram till kvinnors deltagande lett till att de har fått större räckvidd och blivit mer centrala i den politiska agendan (Wängnerud, 2000).
Jämfört med vad det ovan nämnde tidigare forskningsmaterialet tagit upp, vill jag med denna uppsats istället titta på hur det ser ut idag och hur det har förändras över tid. Genom att göra detta blir detta arbete annorlunda då det berör en större tidsperiod. Denna studie riktar sig specifikt mot rollerna vice ordförande samt ordinarie ordförande.