Samhällets bemötande av att vara kriminell och mamma

4. Resultat

4.3 Kriminell och mamma

4.3.2 Samhällets bemötande av att vara kriminell och mamma

en problematik i hur de har bemötts av sin omgivning och samhället i stort som en mamma med missbruksproblematik som begår brott. Alla sju enas om att det är en stor skillnad på hur man behandlas som mamma som kriminell, jämfört med en kriminell pappa. Bettan har många exempel på detta i sitt liv där hon varit i vårdnadstvister med pappan, och berättar hur myndigheter alltid varit på pappans sida:

“Det märker man när man har haft kontakt med polisen och så liksom, det är verkligen såhär “du är kvinna och mamma liksom, vad håller du på med?” Där kan jag uppleva att är man en man, då får man allting jämfört med om man är kvinna liksom. Soc var helt på min mans sida, tog hans parti, de svarade inte mig i telefon, han fick träffa dem och ha dem sovandes hos honom, Jag fick träffa dem var tredje vecka i några timmar. Alltså, det var såna uppdelningar så det var helt sjukt. Jag fick komma in med läkarintyg hela tiden. Att jag var fri från psykoser och att jag var nykter och drogfri. Han behövde inte visa någonting. Alltså, det var helt otroligt. Och det var ju en sån himla ångest för mig, liksom att behöva se och vara med om det. Alltså, det var helt galet. Som att det inte var nog med hela situationen och att försöka vända sitt liv, så blir man helt nedtryckt av

socialtjänsten och myndigheter för att man vad heter det… är kvinna och mamma liksom?”

Enligt Stina beror detta i stor utsträckning på att det är traditionella genusnormer som lever kvar, där kvinnor förväntas sitta hemma med sitt barn medan pappan kan vara ute och leva sitt liv hur han vill, utan att bli bemött på ett sämre sätt ute i samhället. Även Pia upplever att det är det gammalmodiga sättet att tänka kring att mamman bör ta på sig allt ansvar både med hemmet och barnen som gör att samhället ser ned på mammor som inte lever upp till detta.

Enligt Pia har det aldrig funnits några faderskapsnormer kring hur en pappa bör vara med sitt barn, utan ansvaret ligger helt och hållet på mamman.

4.3.3 Att avvika från kvinno och moderidealet

Som tidigare nämnts i ovan avsnitt så finns det olika könsroller kring att vara kvinna och även att vara mamma, som skiljer sig nämnvärt för hur normerna ser ut för män och pappor. Det finns tydliga förväntningar på hur kvinnor förväntas bete sig och agera, vilket Hanna har upplevt konsekvenserna av. Hon menar att detta även leder till att det finns mycket fördomar mot kvinnor som avviker från normen. Dessa fördomar menar hon blir värre om man också är mamma, då människor runt omkring ständigt ifrågasätter hur man efter att ha burit ett barn i nio månader kan välja drogerna framför sina barn. Även Madde delar känslan av att bli ifrågasatt som kvinna när man avviker från den omvårdande mamman, men tar även upp aspekter kring den beroendeställning som kvinnor har till männen. Hon berättar att denna beroendeställning även är tydlig i den kriminella världen:

“Det har alltid varit grabbarna som ska hålla påsen med drogerna och tjejerna ska få foga sig efter, tjejerna ska få betala med sin kropp för att få pengar och knark och sådär, och det är tjackhoror till höger och vänster, det har man ju hört 100 miljoner gånger liksom. Så mycket våld som tjejer får stå ut med, både det ena och det andra och du som är tjej ska inte göra nåt nej, nej, nej.”

Emelie upplever också att kvinnor har en beroendeställning till mannen och därmed är mer utsatta. Hon menar även att kvinnor har mer att kämpa för, och ständigt måste bevisa mer för att bli accepterade i samhället. Framför allt när man har barn. Enligt Stina är kvinnorollen och mansrollen som helt olika världar. Hon menar att om pappan inte tar hand om barnet utan i stället sitter i fängelse och är kriminell och missbrukare, så är det mer vanligt och framför allt accepterat. Det är inte så konstigt att han inte träffar sina barn. Det blir i stället nästan synd om honom menar hon, då det inte är hans fel att han inte får träffa sina barn. Om det i stället handlar om en kvinna beskriver Stina det som att det blir en väldigt mycket större grej, där ansvaret ligger på kvinnan och att det direkt skapar en “dålig mamma stämpel”. Även Bettan anser att det finns stora skillnader i hur kvinnor blir bemötta i samhället utifrån kvinnoidealet, och hur män blir bemötta utifrån mansidealet:

“En pappa som aldrig är hemma och bara är på klubben och gör en massa tokigheter benämns inte ens, men gör jag detsamma då är jag fruktansvärd förälder. Det märks tydligt, oh ja. Jättesorgligt och psykiskt

påfrestande måste jag säga, men det är ingen som tar hänsyn till liksom, det är så, man måste vara väldigt stark för att orka kämpa ändå, den saken är glasklar.”

Utifrån kvinnoidealet finns det alltså tydliga riktlinjer kring hur kvinnor bör vara, och Barbro menar att det för henne har varit tydligt när hon varit i kontakt med myndigheter, framför allt Socialtjänsten. Hon upplever i samtal med dem att om hon höjt rösten en aning och blivit upprörd har responsen av myndighetspersonen direkt varit att kommentera att hon låtit lite väl hotfull, och därav avbrutit samtalet och Barbro har fått vänta ytterligare tre veckor tills nästa samtal som ett utövande av makt av myndigheten. Hon säger att “minsta lilla grej att man inte är som man ska vara som kvinna och säger ifrån eller ifrågasätter något, så är de snabba med pekpinnarna, absolut”. Vidare talar Barbro om att det är mer legitimt för en man att höja rösten, och att det därför inte hade blivit samma konsekvenser för honom.

Pia tar även upp aspekter kring medias porträttering av kvinnor som är kriminella. Hon menar att när en kvinna begår ett mord så blir det stora skriverier där det ofta talas om hennes kvinno och inte minst mammaroll, men när det är män som mördar blir det dels inte lika

uppmärksammat, men framför allt så talas det inte om dennes roll som pappa.

Något som samtliga kvinnor under temat kvinna och kriminell samt temat mamma och kriminell har gemensamt är att de alla anpassar sitt beteende och sin roll beroende på i vilken kontext de befinner sig i. Det är tydligt att kvinnorna vill vara bra mammor och leva upp till de förväntningar och normer som samhället har på dem i rollen som kvinnor och mammor, vilket kan beskrivas som att kvinnorna gör kön som Wharton (2005:55) förklarar. Samtidigt existerar en kamp i könsrollen och i att göra kön enligt deltagarnas berättelser, eftersom livsstilen som kriminell så starkt skiljer sig från de normer och ideal som finns kring kvinnlighet och moderskap. Denna aspekt tyder mer på att de inte gör kön eftersom de i det sammanhanget inte anpassar sig till samhällets normer kring kvinnoideal och moderideal (West & Zimmerman 1987:140).

Enligt kvinnornas berättelser utifrån deras erfarenheter och upplevelser är det tydligt att samhället är anpassat utifrån männen och att den struktur som finns har sitt ursprung i det manliga, vilket även förklaras av Acker (1990:150), att kvinnligt och manligt skapas i processer som vidare leder till samhälleliga strukturer. Samtliga deltagare i studien delade känslor kring att den kriminella världen är väldigt uppdelad i manligt och kvinnligt, där kvinnorna är underordnade männen. Detta togs en del exempel upp på, där några kvinnor

berättade om att som kvinna i den kriminella världen förväntas man att anpassa sig efter männen och vara beroende av dem på olika sätt. En kvinna beskrev att manliga kunder inte ville köpa droger av henne på grund av att hon var kvinna, utan gjorde det tydligt att de endast köper droger av män. Detta går starkt att koppla ihop med den andra processen som Acker (1990) beskriver, där föreställningarna kring vad som är kvinnligt och manligt är relevant, och blir tydligt inom vissa yrken som att byggbranschen är mansdominerad och barnomsorgen kvinnodominerad. Den kriminella världen är ofta förknippad med manlighet eftersom det statistiskt sett är fler män som är kriminella, vilket automatiskt sätter kvinnor inom branschen i underläge (Acker 1990:146). Detta hänger även ihop med de olika egenskaperna som förknippas med könen, där en deltagare beskrev hur hon som kvinna i kontakt med

myndigheter direkt blev ansedd som hotfull när hon höjde rösten, medan pappan till hennes barn ständigt höjde rösten utan att det fick några konsekvenser. Här är det tydligt att män tillåts andra beteenden på grund av att den manliga strukturen är normaliserad, vilket kan kopplas till den första processen som Acker beskriver. Där förklaras det även hur män är högre upp i hierarki än kvinnor på grund av att mammor förväntas vara hemma med sina barn och ta hand om hushållet medan männen förväntas jobba, vilket leder till att männen får mer tid till arbete och därav i större genomsnitt sitter på högre chefspositioner (Acker 1990:140).

Detta går att koppla till deltagarnas erfarenheter ur en kriminell livsstil, där kvinnorna blir mer skambelagda, särskilt om de har barn, när de begår brottsliga handlingar. Här blir det också tydligt i skillnader mellan könen, där män oftare har högre positioner i den kriminella världen medan kvinnor förväntas vara beroende av männen och får inte samma förtroende i livsstilen, vilket gör dem underordnade.

Sammanfattningsvis är det tydligt att deltagarna i studien inte varit några “typiska” kvinnor utifrån kvinno- och moderidealet då de avvikit från normerna. Utifrån teorin om doing gender i samband med kvinnornas upplevelser är det uppenbart att det finns ett starkt kvinno- och moderideal som genomsyrar hela samhället, vilket blir tydligt när deltagarna pratar om önskan att vara en bra mamma. Samtidigt avviker deltagarna från dessa ideal när de varit kriminella, och undviker därför i den aspekten att upprätthålla könsrollerna vi har i samhället genom att de begår brottsliga handlingar som inte anses vara typiskt för kvinnan.

4.4 Stigma och stämpling

Följande tema fokuserar på kvinnornas upplevelser av att komma tillbaka till samhället och återgå till en vanlig, hederlig livsstil. Temat berör även frågan om en kriminell livsstil är lika kostsam för kvinnor som för män, samt hur man som före detta kriminell kvinna blir betraktad av samhället.

4.4.1 En kriminell livsstil - lika kostsam för kvinnor respektive män?

Kvinnorna är alla överens om att en kriminell livsstil är mer kostsamt för en kvinna än vad det är för en man. Resonemanget grundar sig dels i att det förekommer fördomar mot kvinnor generellt, och i synnerhet om hon även är mamma. Kvinnorna upplever att mannen kommer undan på ett annat sätt medan kvinnorna ständigt blir ifrågasatta hur de kunnat välja drogerna före sitt barn som de burit i nio månader. Stina anser att många av fördomarna grundar sig i just detta, hur mammor med sina mammakänslor “valt” drogerna före barnen och resonerar vidare om att en beroendesjukdom inte skiljer sig åt bara för att man är kvinna eller man. Har man en beroendesjukdom så har man, och är fortfarande lika mycket beroende av drogerna som kvinna som man är som man menar Stina.

Även Barbro upplever att en kriminell livsstil är mer kostsamt för kvinnor och framför allt om man har barn. Barbro har alltid levt ensam med barnen då papporna inte varit aktuella och förklarar att den kriminella livsstilen kostade henne barnen. Barbro anser att en kvinna i slutändan har mer att förlora av en sådan livsstil och att man har mycket att bevisa i jobbet att få tillbaka barnen som i Barbros fall var omplacerade. Trots att Barbro lämnat den kriminella livsstilen och fått hem sin son igen existerar det stundtals en känsla av att inte räcka till och en rädsla över att förlora honom igen. “Jag vill ju gärna lyckas och finnas där och kunna göra allt för mitt barn” säger Barbro och förklarar att det hela tiden gäller att vara aktsam och vårda sig själv för att inte fallera och förlora vårdnaden om sitt barn igen.

4.4.2 Komma tillbaka till samhället med “kriminalitetsstämpel”

och få tillbaka förtroendet

Emelies upplevelser kring omgivningens reaktioner beträffande sonens försvinnande är ett tydligt exempel på hur det kan vara att komma tillbaka till samhället med en

kriminalitetsstämpel. Vad som åskådliggörs är att samhället i stället för att se till den

brottsliga handlingen ser på individen som en “kriminell typ” vilket är fallet för Emelies del.

Trots att Emelie lämnat den kriminella livsstilen bakom sig och tagit straffen för sina tidigare brottsliga handlingar är det svårt att få bort kriminalitetsstämpeln. Emelie ses fortfarande som en brottsling av delar av omgivningen och beskylls för att vara inblandad i sonens

försvinnande. På grund av hennes förflutna har samhället stämplat henne som kriminell och hon upplever det som att det har blivit en häxjakt efter henne, samt att hon skuldbelagts något enormt. Hon har fått höra allt från att “det är ditt fel att han försvunnit, det är klart att ditt barn börjar knarka” till att det skapats en tråd på Flashback där det påståtts att det är Emelie som dödat sin son, medan hon i själva verket är en mamma med ett försvunnet barn som gör allt för att han ska komma hem igen.

Stinas erfarenhet av att lämna en kriminell livsstil och komma tillbaka till samhället och leva en hederlig livsstil är att det är svårt att få bort kriminalitetsstämpeln. Enligt Stina beror detta mycket på att många tycker att det är coolt och häftigt att man som tjej sålt droger och begått brott och att den bilden av personen gärna upprätthålls. Madde upplever till skillnad från de andra kvinnorna att hon av “vanliga” människor får höra mycket positivt medan andra före detta kriminella är snabba med att trycka till henne och påminna om vart hon kommer ifrån, vilket hon tror har att göra med att de känner sig hotade av henne och det arbete hon gör.

Enligt Pia är det svårare att som före detta kriminell kvinna betraktas som en “vanlig”

medborgare av omgivningen igen.

“Jag tror att som kvinna så har du mer att kämpa för, framförallt utifrån om du har barn eller inte.”

Pia berättar att hon passar sig för att berätta om sin bakgrund och att det ska mycket till innan hon berättar sin historia, just för att smälta in som en “vanlig” medborgare så gott hon kan.

Att Pia är tatuerad i ansiktet har dragit till sig enormt mycket blickar och resulterat i mycket fördomar vilket hon menar hade förvärrats om hon även hade delat med sig av sin bakgrund.

Beckers (2006) stämplingsteori är relevant i analysen av temat stigma och stämpling, då omgivningens attityder inverkar på kvinnornas självupplevda identitet samt upplevelsen av samhällets attityder kring rollen som före detta kriminell och mamma. Stämplingsteorins centrala tanke är att individer som avviker från samhällets rådande normer och regler stämplas som avvikare av den grupp människor som följer rådande normer och regler. Reglerna som avvikarna avviker från kan dels vara formella i form av lagar, dels informella såsom oskrivna

regler, normer och sociala koder (Becker 2006:17). Samtliga deltagare i studien har som en följd av den kriminella livsstilen avvikit från samhällets formella lagar samt på ett eller annat sätt även avvikit från informella lagar såsom normer och sociala koder. Deltagarna i studien avviker från samhällets normer som kriminell, kvinna och mamma men även från sociala koder som sättet de uppför sig på, sättet de uttrycker sig på samt yttre attribut. Utifrån kvinnornas berättelser om deras upplevelser och erfarenheter blir det tydligt att de av

omgivningen stämplats som avvikare på grund av de brottsliga handlingar de begått men även till följd av sådant som tatueringar i ansiktet samt att de haft en hårdare attityd. Individer som stämplas som avvikare tillskrivs en viss status och tenderar ofta att acceptera samhällets bild av dem och se stämpeln som en del av identiteten och därmed upprätthålla det avvikande beteendet för att leva upp till dels sina egna dels omgivningens förväntningar (Becker 2006:41). Samtliga deltagare i studien har lämnat den kriminella livsstilen bakom sig vilket innebär att stämplingen inte ter sig i den aspekten att de fortsätter begå brott till följd av stämpeln. Vad som dock blivit tydligt utifrån kvinnornas upplevelser är att denna typ av sekundär avvikelse haft ett stort inflytande på den självupplevda identiteten och individens bild av sig själv vilket dels tagit uttryck i att samtliga kvinnor nu i efterhand ifrågasatt sin roll som kvinna och mamma utifrån det kvinno- och moderideal som råder i samhället.

5. Diskussion

Följande studie syftade till att undersöka före detta kriminella kvinnors upplevelser av omgivningens attityder gentemot deras roll som kvinna och ex-kriminell samt om det utifrån kvinnornas perspektiv anses vara skamfullt att begå brottsliga handlingar och som en

konsekvens av detta bli frihetsberövad. Detta för att skapa en förståelse för hur det är att vara kvinna och ex-kriminell utifrån de normativa förväntningarna i dagens samhälle. Studien utgår från tanken om att kriminella kvinnor avviker från flertalet av samhällets förväntningar, dels förväntningarna om att vara laglydig, dels förväntningarna på hur en kvinna skall vara utifrån kvinno- och modersrollen.

Av resultaten har det framkommit att deltagarna i studien alla har erfarit att den kriminella livsstilen haft konsekvenser, som till stor del grundat sig i omgivningens fördomar.

Fördomarna har då blivit ett resultat av att vara en kvinna som avviker från kvinno- och moderidealet, och därav även normen kring hur man bör vara som kvinna och mamma.

Konsekvenserna som blivit av de existerande fördomarna har bland annat lett till psykisk ohälsa för deltagarna men också till känslor av skam och skuld kring att inte finnas där för sina barn. Det är även det som många upplevt vara den jobbigaste aspekten, att från

omgivningen bli ifrågasatt hur de kan ha valt drogerna och kriminaliteten framför sina barn som de burit i nio månader. Men en del av dessa fördomar som deltagarna upplevt av sin omgivning på grund av sitt kön, har även varit från myndigheters håll. Detta har bland annat tagit sig uttryck i upplevelser om att inte få samma stöd, samt att bli ifrågasatt i större utsträckning än vad de upplevt att män i deras närhet har blivit i kontakt med polis, socialtjänst och under rättegångar bland annat.

Att det av omgivningens anses vara skamfullt att sitta frihetsberövad som kvinna blir tydligt då resultatet samstämmigt pekar på att samtliga kvinnor upplever en skam kring att begå brott och som en konsekvens av detta sitta frihetsberövad. Faktumet att det av omgivningen anses vara skamfullt härrörs till stor del tillbaka till att kvinnan inte finns tillgänglig för sitt barn samt att kvinno- och modersrollen inte är förenad med en kriminell livsstil. Vad som dock skiljer sig åt är när skammen blir påtaglig för kvinnorna själva. I den insamlade empirin har det visat sig att skammen för vissa kvinnor infinner sig redan i en aktiv kriminell livsstil medan den för andra blir påtaglig först efter att de lämnat den kriminella livsstilen, just för att mycket handlar om förnekelse för att överleva i en kriminell värld. Upplevelser och

erfarenheter av att det av omgivningen anses skamfullt att sitta frihetsberövad som kvinna återfinns inte enbart då kvinnorna berättar om sin aktiva tid i livet utan även då kvinnorna

In document Att vara kvinna och mamma utifrån en kriminell livsstil (Page 27-0)