Tidsbristen ett hinder

Under intervjuerna lyfte samtliga fyra lärare tidsbristen som ett stort hinder för samarbetet. Bonnie nämnde även hur utformningen av hennes tjänst också kan hindra mer spontan samverkan. Då hennes undervisning oftast sker efter ordinarie skoltid, tycker hon att det är svårt att fånga in de övriga lärarna. Hon önskar att det funnits utrymme för ett mer utvecklat samarbete, men när hon har undervisning har lärarna i övriga ämnen möten och utvecklingssamtal. Vidare lyfte hon även hur skolan har förändrats och hur detta också gör att tiden för samarbete minskar.

Bonnie: Och jag tror det är något som alla upplever idag i skolansvärld... Att tiden räcker inte till för det har ju blivit så mycket med... Krav på att... Det är mycket mer pappers exercis, det är mycket mer... In på dom här olika dataprogrammen och... Skriva omdömen, det tar ju väldigt mycket tid... Och... Jag tycker det är synd för att det är ju. Det tar för mycket av själva lärande känns det som...

Även Amelia upplevde tidsbristen och organisationen som tydliga hinder. Det finns inte någon planeringstid och ingen avsatt tid i hennes tjänst för att träffa modersmålslärare, menar hon. En del av problemet enligt Amelia är också att modersmålslärarna tar vid sin undervisning när hon avslutar sin, vilket lämnar lite till obefintligt med tid för att samtala. Hon ser också problemet i modersmålslärarnas arbetssituation då de ofta måste ta sig från skola till skola, alltså själva logistiken är ett av hindren.

Amelia: Jag har svårt att se att man skulle kunna få ihop någon planeringstid. Jag vet inte hur, men jag skulle jätte gärna vilja ha planeringstid eller tid i alla fall och träffa

32

och stämma av lite... Inför skriftliga omdömen eller IUP... Och i samtal med föräldrar att man har hunnit diskutera med modersmålsläraren. [...]

Britta lyfte också de fysiska hindren för samarbetet; bristen på gemensam planeringstid och mötestid. Hon belyste att det ligger ytterligare ett problem i att modersmålslärarna inte är inkluderade i konferenser och modersmålslärares arbetssituation hindrar också samarbetet. Hon berättade att vissa av dem inte bara arbetar på olika skolor utan även i olika kommuner. Detta i sin tur leder till att det blir väldigt svårt för dem att exempelvis delta i konferenser eller temadagar, menar Britta.

Britta: det känns som att det måste gå att hitta någon lättare bana. Så att man har en kanal som fungerar enkelt.

Adam berättar att han tycker att det alltid är tidsbristen som är problemet för lärare. Han ger som exempel att de en dag i veckan på skola A har ett lärarmöte. Under det mötet har han undervisning i modersmål, vilket leder till att han inte har någon möjlighet att framföra sina tankar och åsikter till de övriga lärarna. Han menar också att de under de studiedagar som anordnas på skolan, ofta jobbar med föreläsningar. Detta leder till att det inte heller under dessa dagar finns utrymme för att framföra egna frågor eller tankar kring, till exempel modersmålsundervisningen. Han ser detta som ett stort problem som måste lösas i framtiden. Däremot berättar han att många idag förstår att modersmålslärare är viktiga, och att det kommer att gynna eleverna i framtiden.

Adam: Och det är stor problem tror jag, det måste man lösa den på framtiden, men i alla fall dom säger att det är modersmållärare är viktig då, och det alla förstår så i skolverket nu. Det finns nya lagar så att till nya kursplan och det betyder att det finns... Det finns mönster för, fördelar fortsätta med modersmål med eleverna.

33

6 Analys och teoretisk tolkning

I följande kapitel analyseras resultaten av enkäterna och intervjuerna, utifrån den valda litteraturen. Samarbete, och vissa möjligheter och hinder problematiseras också med utgångspunkt i tidigare forskning och teorier.

6.1 Samarbete

Studien visade genom enkätundersökningen och intervjuerna att lärarna på skola A och B önskade planeringstid, mötestid eller annan fast tid tillsammans för att kunna utveckla ett meningsfullt samarbete. Hargreaves (1998) menar att Samarbetskulturer, de positiva samarbetena, är spontana och utgår från lärarnas intresse av att samarbeta och att den påtvingade kollegialiteten ofta är ett samarbete som är obligatoriskt och påtvingat av högre ort (s.203-207). Denna undersökning visade dock att lärarna själva efterlyste påtvingad kollegialitet.

Två av lärarna i övriga ämnen på skola B påvisade också genom enkätsvaren, att de har en form av samarbetskultur med modersmålslärarna på sin arbetsplats. De båda menade att de träffar modersmålslärarna vid enstaka tillfällen och talar då med dem om eleven och dennes utveckling. Britta var en av dessa lärare och hon berättade i intervjun att hon vid dessa tillfällen passar på att be modersmålslärarna om hjälp med exempelvis översättningar eller att ordna sånger. Båda lärarna menade dock att detta inte var nog och även de efterlyste gemensam planeringstid med modersmålslärarna.

Det mest utvecklade samarbetet visade sig vara i förberedelseklassen på skola A. Förberedelseklassläraren skrev att modersmålslärarna är en tillgång för både elever och lärare. Samarbetet dem emellan utgår från förberedelseklasslärarens planering och eleverna

34

får sedan handledning i stoffet av modersmålslärarna, på olika sätt. I enlighet med Axelsson m.fl. (2002) används då språken parallellt och detta kan gynna både elevernas kunskaps- och språkutveckling (s.23). Förberedelseklassläraren belyste också vikten av ett engagemang för att samarbetet ska fungera. I förberedelseklasser där behovet av studievägledning kanske är större, är en samarbetskultur mellan lärare i övriga ämnen och modersmålslärare kanske mer lättillgänglig? Eller kan anledningen till att samarbetet var mer utvecklat i denna klass vara för att förberedelseklassläraren och modersmålslärarna i denna elevgrupp är engagerade? Ytterligare en tanke kan vara att de lärare som arbetar i en förberedelseklass är mer medvetna om de positiva konsekvenser ett samarbete kan ha för elevernas utveckling.

En av modersmålslärarna på skola B svarade i enkäten att hen också försöker relatera modersmålsundervisningen till aktuella ämnen. Genom att arbeta på det sättet kanske hen också uppmuntrar elevernas parallella språkutveckling, om inte genom ett samarbete med lärarna i övriga ämnen. Kanske kan en parallell kunskapsutveckling och språkutveckling ske utan att lärarna i övriga ämnen och modersmålslärarna samarbetar med varandra?