Hur ser man då på sin livssituation, när man nått 25 års ålder och står på tröskeln till vuxenlivet – kanske rent av ha tagit klivet in i det? Är man nöjd eller missnöjd? Man kan väl våga anta att personer som är mycket missnöjda med sitt liv och sin situation befinner sig i en situation som gör dem mera sårbara än personer som är mycket nöjda med sitt liv.
Vi har låtit våra respondenter ange hur tillfreds man är med olika aspek- ter av sitt liv. Detta gjordes i en femgradig skala från ”mycket missnöjd” till ”mycket nöjd”. I tabell 13 visar vi andelen nöjda och mycket nöjda för vart och ett av de olika alternativen.
Tabell 13. Andelen kvinnor och män som är nöjda eller mycket nöjda med sin livssituation. Procent.
Olika aspekter av livet och livssituationen Kvinnor Män Totalt Tillfreds med livet som helhet 80 85 83 Nöjd med hushållsekonomin 44 48 46+
Nöjd med den egna ekonomin 42 45 43**
Nöjd med lönen 31 31 31
Nöjd med arbetet 71 73 72
Nöjd med familjelivet 75 80 77
Nöjd med fritidslivet 68 76 72
Nöjd med kontakterna med vännerna 71 71 71 Nöjd med livet om 10 år 90 87 88
+p=.10 **p=.01,
Hela 83% av vår respondenter är nöjda eller mycket nöjda med sitt liv som helhet och endast 5% är missnöjda eller mycket missnöjda. Vi ser en viss skillnad mellan könen, så att cirka 5% mer män än kvinnor är nöjda.
Förflyttar vi perspektivet 10 år framåt i tiden så är man fortfarande mycket nöjd med sitt liv, faktiskt i något högre utsträckning. Det är fram- för allt kvinnorna som förändrat sin uppfattning. 10% fler kvinnor tror att
man kommer att vara nöjd med sitt liv i framtiden än som är nöjda just nu. Samma siffra är för männen bara 2%.
Det är fyra aspekter av livssituationen som merparten är tillfreds med, nämligen familjelivet, följt av fritidslivet, arbetet och vänkontakterna. När- mare tre fjärdedelar av respondenterna är nöjda med dessa förhållanden. Samtidigt är det 9% som är missnöjda med sitt familjeliv (11% kvinnor, 6% män), medan 6-7% av respondenterna är missnöjda med de tre övriga aspekterna.
Mest missnöjd är man med sina ekonomiska förhållanden. För hushålls- ekonomin och den egna ekonomin gäller att drygt 40% av de svarande är nöjda eller mycket nöjda, medan endast 30% är tillfreds när det gäller lö- nen. I gengäld är ungefär en fjärdedel av de svarande missnöjda. För hus- hållsekonomin och den egna ekonomin föreligger könsskillnader. Fler kvinnor än män är missnöjda – mellan 25-30% mot 16-17%. Att man är så missnöjd med sin lön – såväl kvinnor som män – är intressant. Beror det på att man verkligen har en låg lön eller har man för höga förväntningar? Eftersom vi inte har några uppgifter om den faktiska lönen kan vi tyvärr inte finna något svar på denna fråga i vårt material.
Utöver det fåtal könsskillnader vi hittat finner vi inga signifikanta skillna- der mellan respondenter med olika social bakgrund eller olika studieinrikt- ningar. Däremot finner vi några skillnader mellan svaranden som upplevt sin skoltid på olika sätt. De olyckliga eleverna är i klart mindre grad nöjda med sin hushållsekonomi och sin egen ekonomi. Vidare är de missnöjda i mindre utsträckning än övriga nöjda med sitt arbete. Detta hänger troligen samman med att de olyckliga och missnöjda slutat skolan tidigare och alltså skaffat sig en kortare utbildning och därigenom har svårare att få ett välbe- talt arbete.
Som vi visat i kapitlet om tillvägagångssätt konstruerade vi två skalor av de olika uppgifterna om tillfredsställelsen med livssituationen – en som handlade om ekonomin och en om livet i övrigt. Jämför vi poängen mellan våra olika grupper uppdelade efter bakgrund finner vi en signifikant skill- nad mellan kvinnor och män vad gäller synen på ekonomin till männens fördel. Vi finner också en liknande skillnad mellan de som upplevt sin skol-
tid på olika sätt. De missnöjda var i betydligt mindre utsträckning än övriga nöjda med sin livssituation.
Tror man att man kommer att flytta från sin hemort för att studera eller arbeta på annan ort? Denna fråga fick man ta ställning till och 32% av kvinnorna och 29% av männen besvarar den jakande. Ytterligare 35% svarar kanske, medan 24% av kvinnorna och 29% av männen svarar ett klart nej på frågan. Ca 10% uppger sig inte veta. Skillnaderna mellan män och kvinnor är inte statistiskt signifikanta.
Jämför vi svaren från de med olika socioekonomisk bakgrund får vi starka signifikanta skillnader mellan de som kommer från arbetarklassen och övriga. De förstnämnda verkar mycket mer stationära än medelklas- sen. 41% tänker inte flytta mot endast 10% som vill flytta. Det är dubbelt så många som tänker stanna i denna grupp än i medelklassgrupperna. Me- delklassens ungdomar visar alltså en större flyttningsbenägenhet.
Vi får samma svarsmönster om vi i stället jämför de på gymnasiet teore- tiskt inriktade med de yrkesinriktade. Endast 15% av de sistnämnda mot 40% av de förstnämnda tror att de skall flytta. Däremot fann vi inga skill- nader mellan de olika grupper som upplevde skolan på olika sätt.
Det vanligaste skälet till att flytta var att man ville byta miljö. Närmare hälften av svaren från de som svarat ja eller kanske på frågan om att flytta angav detta skäl. Att det skulle vara ont om arbetstillfällen uppgav 17%, medan endast 4% uppgav att det skulle saknas möjligheter att studera vi- dare. Med tanke på att respondenterna kommer från en mycket utbild- ningstät miljö, måste det vara mycket speciella utbildningar som de saknar som uppgav detta skäl.