Tillvägagångssätt i undervisningen

7. Resultat

I följande avsnitt kommer empirin presenteras som ligger till grund för studien. Empirin har delats upp i två huvudkategorier: tillvägagångssätt i undervisningen och Linnéuniversitetet. Första delen är kopplad till studiens första frågeställning, alltså: hur arbetar lärare som utbildats vid Linnéuniversitetet med normkritisk pedagogik? Andra delen är kopplad till studiens andra frågeställning: hur förbereder Linnéuniversitetet lärare att arbeta med normkritisk pedagogik? De två frågeställningarna ligger till grund för intervjuguiden, se bilaga 1.

7.1 Tillvägagångssätt i undervisningen

Informanterna i studien arbetar på olika sätt normkritisk i olika stor utsträckning där Simon menar att “det är vi som ska ha den attityden gentemot tidigare erfarenheter, språk, kunskaper, bakgrunder, allt sånt där. Att vi har en ökad förståelse och skapar det för eleverna”. Samtliga menar att elevernas bakgrund har en stor betydelse för deras skolgång. Simon tycker inte att bakgrunden ska betyda något för undervisningen, men att den gör det för många elever samt är en viktig del för dem.

7.1.1 Gruppindelning

Yasmin nämner att konstellationen i klasserna och hur man delar in klassen i grupper och lag kan ha en stor betydelse för hur miljön i klassen ser ut. När hon talar om genus och att försöka bryta normer om vad som är manligt och kvinnligt berättar hon om att hon brukar blanda flickor och pojkar, så att de får öva på att samarbeta. Även Akram talar om vikten vid att blanda både pojkar och flickor samt även elever med olika etnicitet. Mångfald är alltså något som anses viktigt när gruppindelningar görs för att på så sätt kunna bryta normer. Akram påpekar att gruppindelningar kan göras på olika vis men att det är viktigt att ha en plan och en tydlig bild av vilka grupper som kommer arbeta tillsammans innan lektionen börjar. När Lars gör gruppindelningar i sin undervisning väljer även han att variera mycket och arbeta med olika konstellationer. Han resonerar kring idén att låta eleverna arbeta tillsammans med dem de känner sig trygga med till en början för att sedan kunna utmana eleverna efter hand. Innan man lär känna sina elever är det bra att testa lite olika konstellationer, menar Lars, för att se hur klassen fungerar och vilka osäkerheter som kanske finns. Han säger att det är viktigt att

inte utsätta de elever som känner sig otrygga för en otrygg miljö. Både Yasmin, Akram och Lars arbetar med olika gruppindelningar för att på så sätt kunna hjälpa eleverna förstå varandra bättre och lära sig acceptera sina olikheter och brister, både hos varandra och hos sig själva. På så sätt hoppas de kunna motverka diskriminering och istället få alla elever att känna sig inkluderade, oavsett kön eller etnicitet.

7.1.2 Språk

Samtliga Informanter benämner vikten av språk i undervisningen och vikten av att kunna förstå varandra. Simon säger att för honom är det inte av störst vikt att alla talar samma språk. Han menar att oavsett vilket språk man talar så ska det inte begränsa lärandet utan alla elever ska kunna visa upp sina kunskaper och i så fall på alternativa sätt. Simon, Akram och Yasmin förklarar att det försöker hitta andra vägar att kommunicera istället för det verbala språket och därför arbeta med kroppsspråk. Akram menar att i många fall kan man komma ganska långt på engelska men när det inte heller räcker till “Arbetar jag med kroppsspråk, låter andra elever översätta och tolka till andra språk”. Liam menar att elever brukar vara hjälpsamma och vilja översätta till andra språk. Utöver förbereder han även översättningar i form av begreppslistor när han arbetar med olika områden. Språk är någonting som Yasmin inte planerar för utan hon har med sig det i tanken hela tiden och försöker visa och förklara på olika sätt. Hon menar att de enklaste saker som hon tar för givet är det många elever inte förstår. Isabelle förklarar samarbetet med idrottslärarna och modersmålslärare på hennes skola; “att de kan få material så de kan förbereda sig. Är det något de inte förstår så kan de fråga modersmålsläraren eller fråga via oss”. Hon lägger vikt vid förberedelserna som arbetet kräver i form av bildstöd, översättningar och därför kunna bryta ner olika aktiviteter.

7.1.3 Diskriminering

Frågan kring diskriminering och hur lärare kan arbeta normkritiskt för att motverka det kopplat till kön och etnicitet väckte stort intresse hos informanterna. Isabelle upplever att diskriminering kopplat till etnicitet förekommer mycket. Hon berättar att det lätt kan bildas grupperingar, där elever med samma etnisk tillhörighet lätt tyr sig till varandra och hamnar utanför. Det kan vara svårt för dessa elever att bli en del av gemenskapen i klassen. Isabelle försöker lösa det genom att inkludera många samarbetsövningar i sin undervisning i idrott och hälsa. Där får eleverna samarbeta med alla och lära känna varandra. Isabelle anser att det kan vara svårt att bryta mönstret eftersom eleverna på rasterna delas in i dessa grupper igen. Det

krävs mer än samarbetsövningar på idrotten för att hjälpa alla elever att känna sig inkluderade. Yasmin tycker tvärtom, att det inte finns mycket diskriminering kopplat till just etnicitet. Hon berättar om hur eleverna i hennes klasser vuxit upp i ett mångkulturellt Sverige och att det för dem är en självklarhet att det finns elever med olika etnicitet och bakgrund i klassen. Det är inget de ser som konstigt eller något de tänker på. Alla kommer från olika bakgrunder och har olika erfarenheter som gör dem olika, oavsett etnicitet. Yasmin upplever att det är en accepterande miljö bland hennes elever, kopplat till etnicitet.

Yasmin tycker det är mer diskriminering kopplat till kön och att det är ett problem som känns svårt att lösa. Hon berättar att det finns de grupper i klasserna som tar för sig mer än andra, framförallt pojkar som tar för sig mer än flickor. I en klass med mycket idrottande pojkar som grupperas samt många flickor som inte tycker om ämnet idrott och hälsa som håller sig till varandra. Det gör det svårt att få eleverna att samarbeta och att tycka det är roligt att arbeta tillsammans. Yasmin upplever att många flickor känner sig diskriminerade för att pojkarna aldrig passar bollen till dem eller att pojkarna alltid kommenterar när flickorna gör något mindre bra. Det finns en mentalitet där det är okej för pojkarna att göra fel, men så fort en flicka inte klarar av att fånga en boll till exempel, får hon genast kommentarer om hur dålig hon är. Det är en mentalitet Yasmin hela tiden försöker arbeta med att få bort. Även Akram upplever att det finns problem i attityden hos många pojkar, där de tror att de sitter på makten och att de är bättre än flickorna. “Pojkarna tror att de är dominerande i idrott och hälsa men flickorna börjar gå om pojkarna där också. Men pojkarna verkar inte förstå detta och därför får jag behandla mycket glåpord under lektionerna”, säger Akram.

Simon, Liam, Akram och Yasmin är alla överens om vikten vid att ta konflikterna direkt. Exempelvis säger Akram “man uppfattar en del skällsord mellan könen och nedvärderande saker i korridorerna”. Flera av informanterna stämmer in och upplever att de hör fula ord mellan eleverna i korridorer, omklädningsrum eller idrottshallen. Akram menar att som lärare hör man mycket mer än eleverna tror och att det är viktigt att uppmärksamma det och säga ifrån när det händer. Det är viktigt att inte låta sådant gå obemärkt förbi. Även Simon väljer att alltid lyfta saker som inte är acceptabelt. Man behöver inte alltid arbeta med diskriminering praktiskt eller som ett område i undervisningen, utan att hela tiden arbeta för att motverka diskriminering. Simon berättar att han försöker ofta ha en normkritisk diskussion med sina elever, där de till exempel pratar om begreppet normal. Han säger “Just i min klass pratar vi om vem som är normal. Konceptet och begreppet normal. Vad betyder udda,

invandrare, lantis. Att man försöker bryta ner dessa begrepp”. Simon säger att det är viktigt att inte avvika från dessa ämnen, som kanske kan ses som känsliga, utan att våga prata om dem. Yasmin anser också att det viktigt att ta konflikterna direkt, och inte låta dem passera för att ta diskussionen vid ett senare tillfälle. Då kan det lätt hända att eleverna i fråga har glömt bort vad konflikten handlade om. Hon säger att det är viktigt med fostran, framförallt i sjuan där eleverna är lite yngre. Ju äldre de blir, ju mer mogna blir de och ju mer förstår de att man inte kan bete sig hur som helst, enligt Yasmin. Hon pratar också om vikten vid att ha en bra relation till sina elever, och att alltid visa att hon bryr sig. Det är även något Simon lägger stor vikt vid, att ha en bra relation till sina elever. Om något jobbigt händer eller om en elev känner sig diskriminerad är det viktigt att eleven ska våga komma och prata med sin lärare. Simon anser att han kan vara väldigt hård ifall han hör fula ord riktat mot någon elev eller att någon blir behandlad illa. Det är väldigt viktigt att man reagerar i sådana lägen och säger ifrån att det inte är acceptabelt och att den typen av ord eller den typen av beteende inte accepteras.

Lars beskriver vikten vid att sätta upp tydliga regler och visa vad som gäller. Det är även viktigt att försöka skapa en accepterande miljö där eleverna lär sig att respektera både sig själva, varandra samt lärarna. För att kunna göra det använder sig Lars av mycket samarbetsövningar i sin undervisning. En annan sak Lars pratar om är att det är viktigt att få en miljö där det är okej att misslyckas. Det är även något Simon pratar om, ”att få bort stigmat av att misslyckas”. Både Lars och Simon arbetar med det här genom att misslyckas själva, eller att som lärare kunna erkänna när man gjort fel. Det är viktigt för eleverna att förstå att alla misslyckas ibland.

7.1.4 Undervisningsteman

Alla informanter nämner problematiken av planering och genomförande av olika teman i undervisningen. Att kunna ta hänsyn till alla elevers olika bakgrunder och olika förutsättningar kan vara svårt. Simon menar att han ser en viss problematik i maktstrukturen mellan flickor och pojkar i exempelvis simhallen. Han menar att det råder en dispyt där flickorna inte vill visa upp sig för pojkarna och där pojkarna vill visa upp sin makt genom att hävda sig gentemot flickorna. Akram, Isabelle, Lars och Liam nämner också simhallen som en problematisk situation i deras undervisning. Akram beskriver att han arbetar med uppdelning av flickor och pojkar i simundervisningen “för att det har varit en hel del problematik med religion”. Utöver denna problematik säger han också att det finns de elever

som av olika anledningar inte vill visa upp sig för det motsatta könet. Han säger “det är väl inte där man vill hamna egentligen, men om vi vill få med eleverna att simma och klara sina 200 meter så har vi varit tvungna att göra så. Det är många som inte kan, får eller vill visa sig inför det andra könet”. Isabelle beskriver också hennes problematik då hon på grund av religiösa skäl inte kunde bedriva simundervisning med ett antal elever och fick därför också bedriva särundervisning i simhallen. Yasmin och Lars nämner också att de har stött på viss problematik i orientering i undervisningen där elever inte är rustade med ytterkläder eller skor för att kunna vara ute. De beskriver även att förståelsen är svår för orientering där det finns elever som aldrig varit i en skog förut och därför kan det vara svårt att förstå begreppet orientering.

Lars säger “Jag vet att många skolor har problem när det kommer till rörelse till musik”. Han själv menar att han inte har upplevt det momentet som ett problem då han slumpar vem eleverna får dansa med. Isabelle, Yasmin, Simon och Liam berättar att det är ett problematiskt område som kräver planering. Isabelle och Simon beskriver sin undervisning där de använder sig av andra begrepp än de typiska “tjejstegen” eller “killstegen” och använder sig utav förare och följare istället. Isabelle menar “huvudsaken är att de får lära sig takten och rörelserna. Det spelar inte någon roll vem man dansar med egentligen”. Yasmin förklarar även att i hennes undervisning är det pojkarna som inte tycker det är roligt med rörelse till musik. Hon tror att det beror mer på att pojkarna tycker det är svårt än att det är kvinnligt med dans. Isabelle, Simon och Lars berättar olika sätt att inkludera könsnormer och deras betydelse. Isabelle förklarar att “inom gymkulturen kanske det blir så att man inte väljer de aktiviteter eller övningar som man vill, och varför det är så”. Hon integrerar kroppsideal och gymkulturen i styrketräning där de diskuterar vad som är manligt och kvinnligt och hur stereotyper påverkar dem. Det gjorde hon via film, diskussioner i smågrupper och helklass. Lars beskriver att han diskuterar exempelvis skador och skadehantering och hur det kommer sig att pojkar till övervägande del skadar sig mer. Han tar bland annat upp statistik på att pojkar råkar ut för fler drunkningsolyckor än flickor. Simon berättar att han arbetar mycket med “kroppsideal, dopning och biologiska effekter. Eleverna vill ofta veta de kvinnliga och manliga förutsättningarna för träning”. Han fortsätter även med att han upplever det som en större utmaning bland de klasser där det redan finns en stark heterogen norm.

Liam menar att det kan finns problematik med rörelse till musik där det ingår beröring. Han har testat att ha band mellan eleverna för att undvika dispyter med eventuella religiösa skäl.

Simon förklarar även att han arbetar med att integrera olika typer av danser i sin undervisning där han har testat på kurdiska danser och inte bara traditionella svenska danser.

7.1.5 Individanpassningar

Samtliga lärare beskriver sitt normkritiska arbete där vikten av att anpassa undervisningen för varje elev är viktig. Lars beskriver sitt arbete med “rent praktiskt handlar det ju om att anpassa undervisning. Anpassa både teoretiska material och praktiska lektioner utifrån elevgruppen och individerna”. Akram berättar att han försöker hjälpa till att hitta lösningar till alla elever så att de kan få visa sina kunskaper i ämnet på alternativa sätt. Liam beskriver att pojkarna är dominanta i bollekar. För att få alla elever att känna sig bekväma och trygga inför utmanande lektioner så har undervisningen anpassats och reglerats. Delar har tagit bort eller gjorts om. Yasmin och Isabelle förklarar vikten vid att utgå från att alla är nybörjare och lägga undervisningen på en grundlig nivå. “Det kan vara beroende på kön, etnisk tillhörighet, beroende på hur mycket man har kommit i kontakt med idrott sen innan. Det finns ju av religiösa skäl att tjejer inte har fått idrotta, sånt måste man ju ha i åtanke” säger Isabelle. Yasmin säger även att hon har en spridd utveckling i sina elevgrupper där hon någonstans vill utgå från de som inte kan, för det kan alltid göra nytta för alla.