Tre mammor berättar om sina barns tid i förskola och förskoleklass samt övergången däremellan (Axelsson, Lundqvist, & Sandström, 2017), är titel på den första av projektets publikationer. Publikationen är ett bokkapitel på svenska som först granskades internt på Mälardalens högskola via kollegiala refereegranskningar och därefter genom externa refereegranskningar av
forskare från andra lärosäten. Bokkapitlet publicerades i Mälardalens Studies in Educational Science (MSES) när projektet Gränsland var inne på sitt sista år. I bokkapitlet sammanfattas studien på följande sätt:
Syftet med den studie som ligger till grund för detta bokkapitel var att belysa tre mammors upplevelser av sina barns väg från förskola till förskoleklass. En kvalitativ forskningsansats, livsberättelser och en bioekologisk innehållsanalys användes. Studien visade att barns tid i förskola och
förskoleklass samt övergången däremellan kan se olika ut. Den visade också att mammor kan känna oro för att deras barn inte ska få det stöd som de behöver för att kunna delta, lära sig och utvecklas i förskola och förskoleklass. Dessutom visade studien att mammor kan ta en aktiv del i arbetet med att förebygga och lösa problem i förskola och förskoleklass. De tre mammorna ville sina barns bästa och inriktade sina krafter på att de skulle få en så trygg och harmonisk tid i förskola och förskoleklass som möjligt. De ville också att deras barn skulle få intellektuell stimulans och nödvändiga behov tillgodosedda. (Axelsson, Lundqvist, & Sandström, 2017, s. 28)
Studie nummer 1 är en livsberättelseinspirerad mindre studie i vilken tre mammors berättelser om sina barns tid i förskola och förskoleklass samt övergången däremellan beskrevs och analyserades. I studien användes ett bioekologiskt synsätt på barns utveckling, en vid förståelse av övergångar samt en bioekologisk innehållsanalys och matris. Tre livsberättelser konstruerades och de kan var och en förklaras och förstås som förkortade versioner av de respektive retrospektiva intervjuerna.
De frågeställningar som besvarades i studien (Axelsson, Lundqvist, & Sandström, 2017) var följande:
Vad karaktäriserar barnens vägar från förskola till förskoleklass, enligt deras mammor? Vad är mammorna i berättelserna generellt oroliga över när det gäller deras barn? Vilka specifika källor till oro beskriver mammorna angående sina barn? Vilka behov av stöd för deltagande och lärande har barnen i förskola och förskoleklass, enligt mammorna? Hur beskriver de tre mammorna skolans bemötande av deras barns behov? (s. 33)
Studie nummer 1 visade att barns tid i förskola och förskoleklass samt övergång däremellan kan se olika ut och pågå olika länge. Ett av barnen hade en utökad tid om ett år i förskolan och hade därmed en framflyttad start i förskoleklass, för att nämna ett exempel. Övergångar mellan förskola och förskoleklass kunde vara kritiska vändpunkter/händelser eftersom de
medförde byten av lärmiljöer och förändringar i relationer för barn och deras mammor. Studienvisade också att mammor kan känna oro. I den här studien kunde oron handla om sådana saker som att förskoleklassens gård inte kändes tillräckligt trygg, eller om att deras barn inte fick allt det stöd och all den stimulans som de behövde (och hade rätt till) för att kunna delta och lära sig i samlingar, undervisning, rutiner, lekar och kamratgemenskaper. Ett av
barnen hade en funktionsnedsättning och ett av barnen beskrevs med uttryck som kan sammankopplas med särskild begåvning. Mammorna berättade att det var viktigt att barnen fick det stöd och den stimulans som barnen behövde i förskola, förskoleklass och övergångar däremellan för att barnen skulle kunna må bra och utvecklas i enlighet med sin potential, det vill säga för att kunna bli allt det som de kunde och ville bli. Oron kunde också handla om att barn i förskoleklass började umgås med äldre barn och att detta inte alltid sågs som positivt. En av mammorna berättade att hennes son gick från förskolebarn till tonåring i förskoleklassen: Under sin tid i
förskoleklass började han prata om ”cigaretter |…| och sex”. Mamman sa vidare: ”Det känns som att vi har fått en tonåring och jag var inte beredd på det. Benjamin [fiktivt namn] fyller sju år i höst”. Dessutom visade studien att mammor kan välja att engagera sig och därmed vara aktiva i förskolors och förskoleklassers arbete med att försöka förebygga och reda ut problem som uppstått i förskola och förskoleklass. De tre mammorna i den här studien ville sina barns bästa och verkade aktivt för att deras barn skulle få en mjuk övergång samt en trygg och meningsfull tid i förskola och förskoleklass. De deltog i flertalet möten på sina barns förskolor och i förskoleklasser,
värdesatte övergångsaktiviteter (till exempel besök i den nya lärmiljön och möten mellan personal i förskola och förskoleklass), bad om hjälp av professionella såsom specialpedagoger och habiliteringspersonal när problem dök upp, och såg även till att dessa professionella stöttade barnets lärare och övrig personal i förskola och skola. De engagerade sig vidare i sina barns lärande och utveckling på så sätt att de försökte kompensera för brister som de uppfattade i förskola och förskoleklass. Det kunde handla om att ge intellektuella utmaningar hemma eftersom de saknades i
förskoleklassen, enligt en mamma.
I studie 1 diskuterades bland annat den viktiga roll som föräldrar – i det här fallet tre mammor – tycks ha för barns tidiga lärande och utbildning. Axelsson, Lundqvist och Sandström (2017) menar att ett ”ömsesidigt engagemang och ett gott samarbete mellan hem, förskola och förskoleklass kan öppna upp för fler och ännu bättre framkomliga lärandevägar från förskola och in i förskoleklass” (s. 46). De skriver vidare att föräldrarna kan sina barn och att ”den här studien visar att de har mycket viktigt att berätta för personal i förskola och förskoleklass. De vill och kan ta aktiv del i arbetet med att förebygga och lösa problem” (s. 46).
Några centrala referenser och exempel på tidigare forskning som användes i studien finns presenterade under rubriken Ett urval referenser från studie 1.