Det enade Berlin befinner sig idag i en både unik och problematisk situation i fråga om överordnade centrumbildningar. Mellan City West, d.v.s. området kring Kurfürstendamm - Tauenzienstraße (CW på fig 11:5) och Zentrum Ost (idag “Historische Mitte”) omfattande Friedrichstraße - Unter den Linden (ZO på fig 11:5) är avståndet 3-4 km, med andra ord alltför långt för att man skall kunna bygga upp ett homogent city. De bryggor som hjälpligt skall få fram den efter-strävade enheten har blivit ett utbyggt kulturdistrikt kring Philharmonie, Deut-sche Staatsbibliothek och Neue Nationalgalerie samt det storinternationella kon-tors- och affärsområdet kring den gamla knutpunkten Potsdamer Platz (se vidare kap 19).
Fig 11:5 Köpcentra i Berlin enligt FNP 94 med bibehållen storlek (fyllda cirklar), avsed-da att utbyggas (halvfyllavsed-da cirklar) och nyetablerade centra (ofyllavsed-da cirklar). CW = City West och ZO = Zentrum Ost. 1 = överordnade centra för Väst- och Östberlin, 2 = huvud-centra och 3 = mellanhuvud-centra. Pilarna indikerar utpräglade konkurrenssituationer. (Ur: Book 1997).
Friedrichstraße var under mellankrigstiden, delvis tillsammans med Unter den
Linden, ett framstående affärs- och nöjesdistrikt och utgjorde hjärtat i Bezirk Mittes citybildning. Andra världskriget medförde en total förstörelse och man kan på flygbilder från 1946 se enstaka ruiner i uppröjda ödemarker. Gatan, som 1961 kom att delas av muren, förde fram till mitten av 1980-talet en tynande till-varo. Bortsett från gatans sydliga ändpunkt Mehringplatz (f.d. Belle-Alliance-Platz) gäller en tydlig eftersatthet även för den västberlinska sidan.
En upprustning av området kring Friedrichstraße påbörjades under de sista DDR-åren. Stora affärskvarter (Friedrichstadt-Passagen) med gallerier skulle återge ga-tan något av dess forna glans och i kombination med det 1984 nyuppförda varie-téteatern Friedrichstadtpalast i gatans norddel (norr om Weidendammer Brücke). De halvfärdiga DDR-uppförda affärskomplexen (fig 11:6) underkändes av den nya berlinska förvaltningen och revs omgående. På dess ställe återuppfördes i mitten av 1990-talet ett nytt affärscentrum. Här rör det sig om exklusiva varuhus (t.ex. Gallerie Lafayette), restauranger, kaféer och förstklassiga gyminrättningar m.m.
Fig 11:6 Rivning av DDR-tidens Friedrichstadt-Passagen. (Foto: förf. 11.6 1992).
I den västra stadshalvan blev Kurfürstendamm, som ursprungligen var den bre-da förbindelsevägen mellan stadskärnan och de kungliga/kejserliga jaktmarkerna i Grunewald, tidigt Berlins flanerarstråk och redan före förra sekelskiftet var det stadens ledande affärsgata med stora luxuösa butiker, kaféer, teatrar och så små-ningom biografer. Gatans mittdel utgjordes från början av en ridbana som senare ersattes av spårväg.
Gatan, som kantades av påkostad nyrenässans- och jugendarkitektur med vackra balkonger och utsirade gallerverk, blev, liksom Friedrichstraße, svårt drabbad under andra världskriget. Redan under veckorna efter krigsslutet återupptogs fla-nerandet och kafébesöken (dock i dessa bristens tider utan kaffe och bakverk) bland ruinerna. Till skillnad från Friedrichstraße (sovjetiska sektorn) skedde en relativt snabb återuppbyggnad längs Kurfürstendamm (amerikanska sektorn) och redan i början av 1950-talet fungerade gatan nästan som i gamla tider. (Lehmann 1964).
Vi har i tabeller och på kartor kunnat se hur man från myndigheternas sida efter återföreningen strävat efter en jämställdhet mellan öst och väst och hur det t.o.m. har inträtt en omvänd slagsida. Redan i samband med kampanjen kring de första fria valen i DDR i mars 1990 påpekade Altbundeskanzler Willy Brandt att om-vandlingsprocessen kommer att kosta pengar och att det kommer att kännas, men att efter femton år kommer det forna Östtyskland på industrisidan vara den mo-derna delen av den enade förbundsrepubliken. Detta är väl till delar sant idag och framförallt påståendet att “det kommer att kännas” har blivit en verklighet. Som nämnts i kap.15 ser många västtyskar/västberlinare upprustningen av öst som en belastning och detta gäller inte minst Berlin.
Redan under nybyggnationen av Friedrichstraße började man från City Wests sida uppleva den östra centrumbildningen som ett påtagligt hot. Från myndighe-ternas sida påpekades då att det vid Friedrichstraße endast rörde sig om punktin-satser och att man som en motvikt tänkte uppgradera området kring Bahnhof Zoo (realiserades aldrig). Detta var situationen i mitten av 1990-talet. Hur ser “city-striden” ut en bit in på 2000-talet?
Konkurrensen mellan Kurfürstendamm och Friedrichstrasse, som representanter för de båda cityområdena, har behandlats flitigt i den berlinska dagspressen un-der vintern och våren 2006. F.d. överborgmästaren Eberhard Diepgen menar att “det nu måste vara slut på nedmonteringen av Västberlin” Han avsåg då framför-allt på nedläggningen av två teatrar vid Kurfürstendamm och degraderingen av Bahnhof Zoo, Västberlins huvudstation sedan kriget, inom en snar framtid från fjärrstation till regionalstation (har väckt våldsamma folkliga protester, se vidare kap 12). Man påpekar också att detta sker samtidigt som nya kulturella institu-tioner öppnar i Bezirk Mitte, där redan de spännade gallerierna, kaféerna och re-staurangerna finns.( Hall 2006:2 och van Lessen 2006).
Visserligen står lokaler tomma och tomtpriserna/lokalhyrorna har sjunkit vid Kurfürstendamm (minskad köpkraft, arbetslöshet m.m.), men sansade bedömare menar att Kurfürstendamm med sina 1 500 butiker, gentemot Friedrichstraßes 232, är “odödlig”.
I Charlottenburg handlar det gamla väst (gamla kunder), medan Friedrichstrasse står för det nya Berlin och lockar turisters nyfikenhet. Antalet fotgängare som dagligen passerar centrala delar av Kurfürstendamm (med sina breda
flanerings-straße. Man menar också att när nu “das Vakuum Mitte” blivit fyllt återvänder investerarna till Kurfürstendamm. Förändringen (ej tillbakagången) i City West kan ses som ett bevis på att stora städer genomgår ständiga förändringar och Fuchs (2006) ser “Kudamm” som en boulevard och ej enbart som en “Einkaufs-meile”. Heinke (2006) sammanfattar striden med att “Herr Kudamm och Frau Friedrichstrasse är ett underbart par”.
Reflexion
En intressant iakttagelse från många miljonstäder är förekomsten av en “mon-dän” och en “folkligare” affärsgata. För Wiens del kan nämnas Kärntnerstraße som en suverän representant för den förstnämnda kategorin och Maria- hilferstraβe för den senare. Ännu mer utpräglad är kontrasten mellan Strøget i Köpenhamn och dess förlängning Vesterbrogade och den senares, socialt sett åt-skilliga klasser enklare, parallellgata Istedgade.
För Berlins del torde det bästa exemplet på detta vara den luxuösa Kurfürsten-damm och den folkligare, från KurfürstenKurfürsten-damm divergerande, Kantstraße. En östberlinsk motsvarighet till den senare gatan är den kompakta och genuina Schönhauser Allee i Prenzlauer Berg.