I Deutsches Wörterbuch av Jacob och Wilhelm Grimm ges 1899 under
"Schwede" talrika exempel på traditioner från det trettioåriga krigets dagar.
Det slås därvid fast att "die Schweden haften namentlich seit dem 30jähr.
kriege tief im bewusztsein des deutschen volkes" (s. 2384). Att de traderade erfarenheterna hämtats från slagfältet framställs på följande sätt: "... meist ist der Schwede der typus des grausamen, alles verwüstenden feindes"
(ibid.). Vidare har man uttrycket "Schwedentrunk" för en tortyr som svens
karna skall ha utövat under trettioåriga kriget (s. 2386). "Sie bestand darin,
dasz sie ihnen gewaltsam mistjauche u dergl. in den mund schütteten und ihnen dann auf den bauch traten, dasz es wieder her ausspritzte/7 Barn har hotats med att "der Schwed ist kummen, mit phlen und trummen, hat alles genummen; hat fenster verschlagen, dag blei davontragen" (ibid.). Man har också sagt till barnen: "Bett, kinger, de Schweden kummen" (ibid.).
I norra Tyskland har man med "en rechten Swed" menat en berusad per
son (ibid.) och i Schweiz har med samma uttryck avsetts en skrävlare. Som motsats till detta finns som gemytligt tilltal uttrycket "alter Schwede" då man menar en man "von altem schrot und korn".
Hur man som tysk kunde uppfatta sagda uttryck på 1880-talet har redo
gjorts av Thure Cederström i Runa i Minnesblad från Nordiska Museet (1888). I ett översatt brev från E. Lang i München heter det bl.a. att uttrycket är
den mest hedrande, talande och oförgängliga minnesvård, som det rest åt svenska nationen och dess hjältar. Det är i folkets mun raka motsatsen till det likaså till ordspråk vordna 'Türken' och 'Türkenkriege7 ... När vi träf
fas och med handslag och tilltalet 'Alter Schwede' hälsa hvarandra; när vi säga: 'Hur står det till, Alter Schwede?' eller när vi försäkrande utropa:
'Das ist ein alter Schwede' - då vitsorda vi honom som en vän, en trogen, ärlig vän och gammal kär kamrat (ibid.).
Rötterna till uttrycket spåras även här till 1600-talets "världshistoriska va
penbrödraskap" som här ses på ett helt annat sätt än ovan med svensk krigstukt, tapperhet och redbarhet som Langs nyckelord.
Ett stort antal uttalanden gjorda av tyskar under 1900-talet om Sverige och svenskarna har präglats av mycket positiva ordalag även om bilden av den typiske svensken långtifrån motsvarar den positiva bilden av genom
snittstysken. Willy Brandt, som redan 1931 besökte Sverige, skriver: "Det var inte bara landskapen som påverkade mig utan också människornas ord
karga, tystlåtna vänlighet ... deras levnadssätt verkade tilldragande" (1990, s. 91).
I mindre grad än tyskarna upprätthåller vi i dagens Sverige traditionella könsrollsmönster och vägrar också att acceptera "senioritetens" inflytande i samhället. Detta är ett par negativa påpekanden jag fått vid diskussioner med tyskar.
Våra ungdomars sexuella frihet och uppträdande i samband med
"busbussresorna" till Alperna är ett annat ämne man kommer in på när det gäller negativa omdömen om svenskarna. Det svenska konfliktundvikandet och lagomfixeringen är också något som beskrivs som skiljande mellan våra länder när man tecknar en bild där svensken allmänt ses som "hygglig" och förebildlig på många sätt. Den råa bilden från trettioåriga krigets dagar har förbleknat i historiens ljus och lever endast kvar i vissa talesätt och som namn på en del krogar. I ett historiskt sammanhang är dock den äldre Sve
rigebilden i Tyskland av stor betydelse.
En Sverigebild som av marknadsförarna måste ha ansetts som mycket
säljbar i Tyskland presenterades i en annons i tyska tidningar för ett par år sedan. Annonsens upplaga var mer än 10 miljoner exemplar. Bakom stod Next Stop Sweden och budskapet var att "I Sverige är det fortfarande ord
ning. I Sverige är människorna fortfarande riktigt blonda". Annonsen upp
rörde många eftersom budskapet tolkades som rasistiskt. Vd:n för Next Stop Sweden kommenterade detta på följande sätt: "Den är skriven för tyska marknaden, vi höll oss utanför. De som skrev texten testade den och ingen reagerade på att den skulle vara rasistisk. I Tyskland uppfattas den som lätt ironisk men ändå trevlig och det där med blondheten och röda stugor be
skriver egenskaper i en lustig mix" (Resumé 20-21/1995, s. 4).
I Svenska Dagbladet den 20 april 1995 skriver Tomas Lundin från Bonn om tyskarnas syn på Sverige. Han konstaterar att vi fortfarande är tyskarnas
"favoritutlänningar" och hänvisar till en färsk opinionsmätning. Han fort
sätter: "Sverige ett billigt semesterparadis, svärmar den tyska nyhetsbyrån DPA i en rapport från småländska torp och svenska restauranger där man plötsligt har råd att dricka både öl och vin." Tyskarna omtalas även ha uppmärksammat att den svenska välfärldsmodellen i folkhemmet blev för dyr och den ökande sociala misären framstår som oförklarlig. Trots att denna förebild inte längre är lika självklar eller sann fortsätter man att se vårt land med mycket positiva förtecken.
Detta kan jämföras med ett par uttalanden i Jean Phillips Martinssons Swedes as o thers see th em (1981): "The Swedes - well, they're like their pro
ducts - reliable, good-looking, but hardly any fun. They have a kind of 'Swedish standard' stamped on them, claimed a German" (s. 54 f.). Ytterli
gare svenska drag behandlas något längre fram:
In contradiction to his stiffness and formality, the Swede was also accused of being too familiar - of d ropping titles. Examples were given from Ger
many, amongst other where German managing directors had accepted the 'du'-form when dining alone with their Swedish colleagues in the eve
ning, but the Swedes then insulted them by continuing to use it next day in the office in front of colleagues and secretaries (s. 61).
När Merian i mars 1994 utgav ett nytt Sverigehäfte pryddes omslaget av Nils Holgersson, men redan i förordet möter oss bilden av Schwedens Königin Silvia. Hon återkommer sedan i ett reportage under rubriken "Der Traum vom Thron" med ingressen: "Tief in unser aller Herzen schlummert der Cinderella-Komplex, und in Schweden, wo man schon immer gern Regenten importierte, machten zwei Kaufmannstöchter das Mädchen wahr: Königin Désirée, grosses Vorbild einen Roman, und Königin Silvia, die Perfekte."
Denna koppling förstärker säkert känslan av närhet mellan Tyskland och Sverige, vilket bl.a. kan resultera i en ökad turism och som redan nu an
vänds i resereklamen för en svensk researrangör som specialiserat sig på medelålders och äldre personer från östra Tyskland. En viss negativ upp
märksamhet har däremot det svenska kungahuset fått i Tyskland genom
Expressens tidigare chefsreporter Ulf Nilsson, som bl.a. i Stern för ett par år sedan uttalat sig ytterst negativt om monarken som bl.a. "unprofessionell, hochnäsig und wichtigtuerisch abqualifiziert".
Tyska ungdomars syn på tyskar
På 1960-talet utgav den tyske författaren Günter Herburger (f. 1932) novell
samlingen Eine gleichmässige Landschaft som även översattes till svenska.
Detta evigt samma landskap är en synonym till vardagen i hans Västtysk
land, särskilt hos det uppväxande släktet. Han visar hur det gamla finns kvar omkring och i människorna. Bland annat pekar han på flera situationer då en inneboende brutalitet och aggressivitet blottläggs hos "vanligt folk"
(Herburger 1967). Herburger ingick i en grupp unga författare som under
sökte den tyska "verkligheten" utan att ta ställning till den och utan att bli programmatiska.
Genom att nu flytta fram tidsperspektivet till 1990-tal, där uttalandena inte fylls av några historiska tillbakablickar, kan vi se mer av framtidsopti
mism.
Två tyskor från Berlin, 21 och 22 år gamla och uppvuxna i Wilmersdorf i väst respektive Pankow i öst studerade våren 1996 i Umeå. De beskriver de tyska männen (i deras egen ålder) på följande vis: de bär jeans, har kort hår, ofta skägg och mustasch, medellånga och ofta med örhänge i ena örat. I Nordtyskland är de till sättet tysta och reserverade medan de i Sydtyskland är mera öppna och högt talande. I bägge fallen är de karriärsugna (jfr d ock nedan).
Den tyska kvinnan beskriver de som medellång, med färgat hår och mo
derna kläder. Hon är "högt talande", gästvänlig och vill i dag inte satsa lika mycket på barn som tidigare.
Dessa unga kvinnor tror att Sverige och Tyskland i framtiden kommer att närma sig varandra, men eftersom Sverige i relationen har lillebrorskomplex kan detta leda till att Sverige intar en än mer reserverad hållning till Tysk
land. Däremot menar de att tyskarna har en positiv syn på Sverige.
I nr 38/1994 frågade Der Spiegel tyska ungdomar: "Was sind typische deutsche Eigenschaften?" De fyra vanligaste egenskaperna uppgavs i denna ordningsföljd: Ordnung, Fleiss, Überheblichkeit, Egoismus. På frågan "Sind die Deutschen einem anderen Volk überlegen?" svarade 45 % ja einigen och 2 % ja, allen. De som svarade ja på frågan gjorde följande uppdelning: Polen 87 %, Türken 74 %, Russen 63 %, Franzosen 20 % och US-Amerikanern 11 %.
Även i dessa svar återspeglas familjens starka ställning i Tyskland. De som mest påverkat ungdomarnas tänkande uppges till 61 % vara föräld
rarna och 80 % ha r också förtroende för sina föräldrar. I arbetslivet uppges pengar vara långt viktigare än karriär (ibid. s. 84) och D-Mark förknippar hela 79 % med ordet Tyskland . För 90 % är demokrati något värdefullt och 54 % säg er sig ha en gudstro. De fyra viktigaste sakerna i livet angavs vara
Gesundheit, Liebe, Freundschaft och Familie medan sex och karriär kommer långt ner på skalan. De största rädslorna är Umweltkatastrophen, Einsamkeit och Arbeitslosigkeit.
KAPITEL 3