Redan i forskningen utifrån Barn i krisprojektet (Börjeson och
Håkansson 1990) konstaterades vikten av att placerade barn hade kontakt med sina biologiska föräldrar. Detta för att underlätta en återförening med föräldrarna, men också för att det är bra för barnen och underlättar anknytningen till familje- hemsföräldrarna. Kontakten möjliggör att barnen får kunskap om sin bakgrund och sin biologiska familj. Det är också väsent- ligt att biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar kan samarbeta om barnet. Det gör att placeringen har större förut- sättningar att bli bra ur barnets perspektiv. Dessa forskningsrön har svensk familjehemsvård tagit till sig samtidigt som det inte alltid är så enkelt att genomföra. Ofta föreligger olika önskemål och intressen från de vuxna kring barnet. Det ingår i familje- hemssekreterarens arbetsuppgifter att trots dessa intressekon- flikter hitta bra lösningar och kompromisser för att få umgänget att fungerar så bra som möjligt utifrån barnets bästa. Vad säger då de före detta fosterbarnen om detta, vilka rekommendationer och egna upplevelser vill de förmedla?
78
I memosen beskrivs upplevelsen av umgängestillfällena på många olika sätt beroende på omständigheterna. Det som de är överens om är vikten av att ha en kontakt och att den ska ske under för barnet trygga former. Om det inte finns någon kontakt tycker de att det är familjehemssekreteraren som skall se till att de håller kontakten. Hur ofta är beroende av barnens egna behov och kan vara allt från ett kort under året till att åka hem varannan helg. Det är naturligtvis skillnad om det gäller ett barn eller en ungdom. Flera uppger att det har varit tryggt för dem att ha haft umgängestillfällena i familjehemmet, där de själva känt sig trygga. Där är det enklare att få bra umgängestillfällen om de biologiska föräldrarna och familjehemsföräldrar kan samarbeta.
Eva som var helt liten när hon placerades säger att hon inte träffade sin mamma ensam under uppväxten. Det tycker hon i dag var bra. Hon kände sig alltid stöttad och trygg. Mamma tyckte att hon hade det bra och Eva kunde prata med sina familjehemsföräldrar om sin mamma. i dag känner Eva tillhörighet i familjehemmet, och hon har en regelbunden kontakt med sin biologiska pappa.
Några beskriver att de som barn tyckte att det var störande när föräldern kom och hälsade på. De anser att det varit lättare för dem att få fortsätta i sin trygga vardag, att förälderns besök störde. Nu när de är vuxna kan de se att det ändå är viktigt att ha en bild av sina föräldrar.
Per säger att det har varit oerhört viktigt för honom att han har haft kontakt med sina biologiska föräldrar. Det har gjort att han klarat av att vara placerad under vissa perioder.
Ett umgänge som verkar vara speciellt svårt och i vissa fall traumatiskt för barnen är när de skall vara hemma hos psykiskt sjuka föräldrar.
Fanny kan inte förstå varför hon skulle behöva umgås med sin biologiska mamma som var allvarligt psykiskt sjuk. Det var vansinne. Vid natt- umgängen blev hon hotad med kniv, stekpanna och sax. Fanny var jätte- rädd både under umgängena men också inför dem. Umgänget upphörde i
samband med att Fanny vågade berätta hur illa det var när hon var hemma.
Ulla som placerades som spädbarn kommer ihåg att hon var rädd för sin psykiskt sjuka mamma. Hon kan som vuxen inte förstå att hon bodde hos sin biologiska mamma under helger. I dag anser hon att barn behöver träffa sina föräldrar, men de ska inte lämnas ensamma med dem.
Att både skydda fosterbarnen och att samtidigt upprätthålla en kontakt med biologiska föräldrar är en svår balansgång. Det gäller att hitta olika lösningar, till exempel att ha med stödper- soner vid umgänget eller att ha umgänget i familjehemmet. Samtidigt som familjehemssekreteraren måste stå för besluten om umgänget måste hon lyssna på barnets önskemål och ta hänsyn till dem. ”Lyssna på barnet” säger flera av de före detta fosterbarnen. Det är extra viktigt när barnet behöver skydd. Detta gäller framförallt då barnet omhändertagits på grund av att det varit utsatta för våld eller någon form av övergrepp.
En del memos beskriver det svåra i att bli bortvald av bio- logiska föräldrarna. Ungdomarna lägger ett ansvar på familje- hemssekreteraren att se till att planera en fortsatt kontakt.
Gertrud flyttade själv till en grannfamilj i 12-årsåldern. Hon har sin tillhörighet i familjen, men har saknat kontakten med sin biologiska mamma och sin syster. Pappa höll kontakt och firade jul med familje- hemmet i flera år, sedan försvann han. Hon önskar som vuxen att social- tjänsten ansträngt sig mer för att kontakten med biologiska familjen skulle ha fortsatt.
För Östen kom placeringen att innebära att han fick förnyad kontakt med sin biologiska mamma, som var tvungen att kontaktas vid placeringen. Han hade inte haft någon kontakt med henne sedan hans föräldrar skildes. I dag är hon viktigast för honom samtidigt som han har bra kontakt med övrig släkt och det nätverkshem han bott i.
Flera ungdomar beskriver också andra i släkten som betydelse- fulla för dem. Det kan vara mor- och farföräldrar, fastrar och mostrar eller andra syskon. Det är viktigt att vi ser till hela släkten så att barnet får träffa den släkting som är viktigast för
80
MXVWKHQQHHOOHUKRQRP9LNDQRFNVnVHDWWUHODWLRQHUI|UlQGUDV |YHU WLG RFK Q\D NRPPHU WLOO 'HWWD PHGI|U DWW XPJlQJH PHG YHP HOOHU YLOND PnVWH YDUD HQ VWlQGLJW OHYDQGH IUnJD QlU GHW JlOOHUIRVWHUEDUQHQ