Syftet med vår studie var att synliggöra vad det kan innebära att bedriva undervisning i förskolan men också vilka kunskaper och kompetenser förskollärarna upplever som viktiga att ha för att kunna bedriva undervisningen. Studiens resultat bygger på intervjusvaren i vilka förskollärarna reflekterar och delger sina tankar gällande de frågor som ställts. Resultatet visar att undervisningsbegreppet fortfarande tolkas olika bland förskollärarna. Flera förskollärare i intervjun menar att undervisning är något som har funnits inom förskolans verksamhet under en lång tid, men att det har saknats ett ord för det arbetet. Därav upplever dessa förskollärare begreppet som positivt och som ett sätt att förklara deras arbete med barns lärande. Å andra sidan finns de förskollärare som inte känner sig lika bekväma med
begreppet och berättar att det är svårt att begripa vad begreppet innefattar. En möjlig
förklaring till att begreppet upplevs som svårt av en del förskollärare, kan vara att begreppet i sig är ganska nytt i förskolans verksamhet. Det var år 2018 som undervisningsbegreppet, för första gången, fick sin plats i förskolans läroplan (Skolverket, 2018). I samband med att begreppet infördes i läroplanen för förskolan (2018) tilldelades förskollärarna ett särskilt ansvar för bland annat undervisningen. Denna förändring i förskolans uppdrag innebar att förskolan nu hade ett större fokus på undervisning och utbildning jämfört med innan. Från att ha ett uppdrag där omsorg, lek, utveckling och lärande bildar en helhet, ska undervisningen nu omfatta uppdragets alla delar. Att begreppet tolkas olika och därav också upplevs som
38
odefinierat och svårt är inte något nytt fenomen. Forskning visar att det överlag finns en osäkerhet gällande undervisning bland förskollärarna. I Eidevald och Engdahls (2018b) studie framkommer det att undervisningsbegreppet uppfattas som komplicerat av både förskollärarna och övriga i arbetslaget, vilket i sin tur gjorde att arbetslaget inte visste hur de skulle genomföra undervisningen. Förskollärarnas förhållningssätt diskuteras även av Pihlgren (2017) som menar att undervisningen påverkas av förskollärarnas förmåga att använda sig av dagliga situationer i sin undervisning, något som ställer krav på förskollärare gällande både ämnes-och didaktiska kunskaper.
Trots att undervisningsarbetet uppfattas som komplext och det inte alltid är självklart vad det innebär, visar resultatet av denna studie att införandet av undervisningsbegreppet i förskolan är ett viktigt steg för förskolans verksamhet. Denna ändring i förskolans uppdrag indikerar att förskolans verksamhet genomgår en förändring mot en lärandeorienterad verksamhet och blir ett första steg i barns utbildning. I samband med detta anser förskollärarna att denna
förändring i förskolans uppdrag har medfört mer ansvar för dem men att de överlag är positiva till undervisningens införande i förskolan. I linje med förskolans styrdokument (Skolverket 2018, SFS 2010:800) förklarar förskollärarna i vår studie hur undervisningen i förskolan lägger grunden för barns fortsatta lärande. Det handlar om att utgå från barns intressen och bygga vidare på dessa genom olika undervisningsformer. Förskollärarnas synsätt överensstämmer med vad forskning visar gällande undervisningens betydelse för barns lärande och utveckling. I en studie gjord av OECD (2018) betonas vikten av barns utveckling och lärande under förskoleåren. Författaren påpekar att en bra start i förskolan gör att barnen lyckas bättre i grundskolan. I linje med detta anser även Havnes och Mogstad (2009) att det är viktigt att investera i undervisning i förskolan för att säkerställa en bra start för barns utbildning och senare skolgång. Vi upplever att förskollärarna är medvetna om förskolans roll i barns utbildning och hur undervisningen kan främja barns lärande redan i förskolan. Förskollärarna berättar också att undervisningen har höjt deras status och att undervisningen de bedriver nu uppskattas, liksom undervisningen i skolan. Kultti och Pramling (2015) uppmärksammar att undervisning i förskolan ställer nu högre krav på förskollärarna, men att förskollärarna däremot behöver förstå skillnaden mellan förskolans- och skolans undervisning och anpassa undervisning efter sin verksamhet. Trots allt detta, är vår tolkning, att förskollärarna är medvetna om att undervisningen har påverkat förskolans verksamhet och de själva på ett positivt sätt.
39
Lärande i undervisande verksamhet
Enligt Eidevald och Engdahl (2018a) är undervisning ett komplext arbete som omfattar planeringen, genomförande, dokumentering och utvärdering av undervisningstillfällen. Författarna menar också att undervisning i förskolan skiljer sig från skolundervisningen på så sätt att undervisningen i förskolan sker även spontant och inte enbart planerat (Eidevald och Engdahl, 2018a). Resultatet i vår studie visar att förskollärarna är medvetna om att
förskoleundervisning inte är lik skolundervisningen, men att de fortfarande upplever
begreppet som komplext. Dilemma bland förskollärarna handlar oftast om att avgöra i vilken situation det går att undervisa. Flera förskollärare i vår studie reflekterar över om det går att undervisa i alla situationer, exempelvis vid blöjbyte, som är en omsorgssituation. Detta visar på en motsättning till vad Eidevald och Engdahl (2018a) anser om att undervisningen kan ske i alla situationer under barnens vistelse på förskolan.
Vidare i vårt resultat kan vi se att både den planerade och spontana undervisningen
förekommer på förskolorna, men att förskollärarna oftast beskriver undervisningen som en planerad aktivitet där utgångspunkten ligger i läroplanens mål för att främja barns utveckling och lärande. Förskollärarnas berättelser ger oss intryck av att de känner sig mer bekväma med att genomföra den planerade undervisningen än den spontana. Vi uppfattar att det är enklare för förskollärarna att bedriva den planerade undervisningen eftersom det handlar om en situation som är planerad i förväg och där förskolläraren har de ämneskunskaper som krävs.
Den spontana undervisningen kan ske i varierande situationer, utan att förskollärarna har planerat den. Engdahl och Ärlemalm Hagser (2020) menar i likhet med Eidevald och Engdahl (2018a) att den spontana undervisningen kan komma till uttryck under många olika
situationer, bland annat i lek, omsorg och skapande. Intressant att lyfta fram är
förskollärarnas föreställningar om den spontana undervisningen, där påklädning i hallen oftast ges som exempel på en spontan undervisning. Att förskollärarna ser lek, omsorg eller skapande som en möjlighet till den spontana undervisningen är dock inget som framkommer av intervjusvaren. En förskollärare i denna studie beskriver hur hennes arbetslag har “fastnat” i den planerade undervisningen och att de har svårt att “sätta fingret” på vad den spontana undervisningen kan vara. Detta strider mot Vallberg Roths (2016) påstående om att förskollärarna behöver vara öppna för barns tankar och intressen och anpassa sitt
40
förhållningssätt i mötet med barnen. Detta innebär också att förskolläraren inte får hålla sig fast vid endast den planerade undervisningen, utan behöver använda olika
undervisningsformer för att bemöta barnen i deras intressen.