Det som inträffat har gjort ett stort hack i Beyans erfarenheter (förskolepsykologerna vittnar om detta). Beyan var ändå inte förutbestämd till depression exempelvis, även om sorgearbete var förväntat: Hon var i riskzonen för att utveckla PTSD. Farmors avklädda berättelse gav upphov till ett sekundärt trauma för Beyan som förmodat ännu inte hade utvecklat förmåga att härbärgera så svåra upplevelser (Herbert 2006). Hur Beyan hanterar situationen kommer att påverkas av den resiliens hon har format i relation till
omgivningen under sina fem levnadsår, men också av vilka verktyg hon får tillgång till när resiliensprocesserna fortsätter inom henne (Ungar, Ghazinour och Richter 2013). Barnet på bilden (Fig 3) är insatt i Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska modell. Över modellen ligger samverkansnätet: samhället som vi genom analyserna sett förväntas samverka för barnets bästa .
6.3.2 Mikronivån
Ofta brukar Beyan leka med Jenny och Johan i ”Sagan” ett rum för rollek, utklädning och gestaltande med olika rekvisita att ta fram. Men nu blir Jenny och Johan arga på Beyan nästan varje dag för att hon plötsligt skriker skakande, rasar allting och puttar ut de andra barnen ur rummet. Då kommer Lotten (förskolepersonal) in i ”Sagan”-rummet och skäller på Beyan som skrattande springer ifrån och gömmer sig i torkskåpet. Vad som har hänt är att Beyan får flashbacks till det farmor berättade om kusinerna. Hon förstår inte att intrycken bara finns till inuti. Hennes strategi blir att söka skydd genom att gömma sig i torkskåpet men väl där är hon skräckslagen eftersom det blixtrar och rasar framför ögonen på henne (förskolepsykologerna). Det är därför skönt för Bayan när kompisen Jenny kommer och kryper in i skåpet bredvid henne och bekräftar att allt är lugnt. Jenny klappar Beyan på håret, räcker ut tungan och spelar med ögonen. Beyan skrattar och är som vanligt igen. Sen öppnar Lotten dörren och säger argt att man inte får sitta i torkskåpet.
Beyans föräldrar upplever henne som snäll och hjälpsam hemma medan lillebror är påfrestande skrikig.
I Mikronivån existerar flera mikromiljöer intill varandra (Bronfenbrenner 1979). 6.3.2.1 Ekvifinalitet
Om Beyan har erfarenhet av lyhörda, ömsesidiga relationer så har det sannolikt i kombination med hennes nyfikenhet och glädje i skapandet, bidragit till en god anknytning och att inskolningen till den nya förskolemiljön gick lätt (professionsföreträdarna och Rutter 2000). Har hon även kunnat anknyta och bygga relation till öppen och välkomnande förskolepersonal, som tagit tillvara Beyans intresse och stöttat hennes helsidiga utveckling (styrdokumenten) så har det förmodligen bidragit till att stärka Beyans resiliens. Enligt Ungars, Ghazinours och Richters (2013) resonemang är nämligen flera parallella positiva resiliensprocesser under utveckling. Något som kan peka ut en positiv ekvifinalitet: Beyan kan hitta tillbaka till sin inre trygghet efter att ha fått stöd i sin sorg och rädsla.
Om Beyan istället har fått klara sig utan närmare kontakter med vuxna på förskolan, kan det tänkas att kompisen Jenny blir den person hon anknyter till (förskolepsykologerna). Som förskolepsykolog Emma berättade går barn med PTSD in och ur sina reaktioner mer än vad vuxna gör. Signalerna kan därför lätt feltolkas, så som Lotten gör eftersom hon inte känner till syndromet. Detta sker ofta i förskolan på grund av att föräldrar inte har berättat om det svåra som har hänt samt förskolepersonalens kunskapsbrister kring PTSD, menar intervjupersonerna. Jenny är ett barn och kan inte stödja Beyan fullt ut i hennes svårigheter. Nu krisar Beyans viktigaste mikromiljö; familjen. Om inte förskolan heller är ett professionellt stöd som kan kompensera för föräldrarnas sänkta psykiska resurser pekar ekvifinaliteten (Ungar, Ghazinour och Richter 2013) åt ett negativt håll: Beyan går djupare in i sin posttraumatiska stress.
6.3.2.2 Kvalitet på möjliga resurser som barnet har att tillgå för att hantera sin situation
De resurser i form av möjligheter eller hinder mikromiljön erbjuder henne kan ge eller dra bort tillgången till alternativa hanteringssätt ur Beyans register (Ungar, Ghazinour och Richter 2013). Hemmets mikromiljö erbjuder i krisen en sänkt resurskvalitet för Beyans möjlighet att hantera situationen. Farmor är i detta läge i lika stor sorg som föräldrarna och lillebror är för liten (socionom Katarina om släkttrauma). Beyans sätt att vara ”duktig” hemma och underlätta för föräldrarna beskrivs av flera intervjupersoner. Det är ett sätt att hantera krisen som underlättar för omgivningen men är förödande för Beyans egen utveckling eftersom traumat består och fortsätter påverka henne (Ungar Ghazinour och Richter 2013).
Mikromiljön hos kusinerna har sprängts och en resiliensresurs i form av en mikromiljö i annan kontext har därmed splittrats även om det finns äldre släktingar som på lång sikt kan vara del i Beyans överbryggning av krisen (Ungar Ghazinour och Richter 2013). Beyan har tyckt om att vara i den andra mikromiljön förskolan där de, precis som intervjupersonerna berättat, har stimulerande material och upptäcker omgivningen tillsammans. Den välkända omtyckta miljön erbjuder i grunden resurser för barnets resiliensutveckling (Ungar Ghazinour och Richter 2013). Hur pedagogiskt stimulerande det välordnade och framlagda materialet än är, så kan dock sakerna inte i sig stötta Beyan på hennes väg från traumat (förskolechef Rut). Även om förskolemiljön på sikt kan vara den plats där Beyan får vara barn och fylla på med positiva minnen (Herbert 2006). Beyan söker i torkskåpet troligen en lugn avskalad miljö som omsluter henne (förskolecheferna och förskolepsykologerna). En kunnig pedagog som kan härbärgera Beyans känsloutbrott utan att bli affekterad skulle utgöra en betydligt starkare resurskvalitet för Beyan att tillgå nu (Ungar Ghazinour och Richter 2013). Detta brister i berättelsen om den stressade Lotten. Intervjupersonerna vittnar om förskolepersonal som blir frustrerad och inte vet vad de ska göra och kanske drar slutsatser om exempelvis ADHD på oprofessionella grunder. Beyan behöver mänskliga relationer som kan stödja henne i att öppna traumabubblan (förskolepsykologerna) för förståelse och utveckling. Får hon inte det stödet av någon inom mikronivån finns det en risk att Beyan fastnar i de handlingsmönster hon nu har provat. Då kan hennes resiliensprocesser stagnera i en destruktiv form (Ungar 2013).
6.3.2.3 Kontext och kultur kring barnet
Beyan har god anknytning till sina föräldrar och bra kontakt med sin farmor. Den närmaste familjen är en mikromiljö som har funnits där för henne under hennes levnadsår, vilket Hagström (2010) visar på som den starkaste grunden för anknytning. Förskolan och grannskapet är två ytterligare mikromiljöer inom Beyans mikrosystem av relationer (Bronfenbrenner enligt Andersson 2013). I en del familjer utgör släktingar en exomiljö, men som Ungar, Ghazinour och Richter (2013) betonar är miljöernas innehåll föränderligt och beroende av faktorer som kultur och sociala strukturer. I Beyans familj är farmor en del av deras vardag i mikromiljön. Likaså var kusinerna i Irak del av Beyans mikromiljö eftersom hon, precis som i socionom Katarinas berättelser, tillbringade ungefär 4 månader per år med kusinerna när de reste till Irak.
6.3.3 Mesonivån
Föräldrarna börjar känna sig brydda när Beyan, som inom sig är orolig för dem, gråter så mycket på morgonen och inte vill släppa taget om den som lämnar på förskolan. Förskolepersonalen tycker att föräldrarna aldrig går och markerar auktoritärt att de måste stanna i hallen och inte gå in. Föräldrarna upplever sig hunsade och blir irriterade. Ofta får de lämna Beyan till någon vikarie, eftersom de ordinarie förskollärarna håller samlingen. Nu bryter sig pappa Aram loss ur Beyams grepp eftersom han känner pressen att gå, säger ”Nej nej gråt inte mer nu” till Beyan som skrikande försöker ta sig loss när vikarien bär in henne på avdelningen. Alla vuxna har rynkade ögonbryn när Beyan börjar sin dag på förskolan.
På mesonivån pågår relationskopplingarna mellan individens mikromiljöer (Bronfenbrenner 1979).
6.3.3.1 Ekvifinalitet
Redan 1979 beskrev Bronfenbrenner hur viktigt det är för barnet att relationerna inom mesonivån kopplar ihop mikromiljöerna inom mikronivån. Likaså underströk han hur angeläget det är för barnet att de vuxnas relationer fungerar för att bilden av omgivningen ska gå ihop (1979). Harmonierar de olika mikromiljöerna i kommunikation med varandra inom mesonivån innebär det en stark positiv ekvifinalitetsriktning för Beyans resiliensprocesser. Just nu motverkar de vuxnas kommunikation att så sker.
6.3.3.2 Kvalitet på möjliga resurser som barnet har att tillgå för att hantera sin situation
De frostiga och misstänksamma relationerna som finns mellan förskolan och hemmet har några av intervjupersonerna vittnat om. Kvalitén på kommunikationsresurserna blir låg och psykiskt påfrestande för Beyans resiliensutveckling istället för uppbyggande (Ungar Ghazinour och Richter 2013). När Beyans pappa och vikarien sliter Beyan från pappa Arams ben kan det ur utvecklingsekologiskt perspektiv symbolisera hur Beyan i sitt mesosystem försöker att överbrygga sina mikrovärldar men förhindras på grund av de vuxnas kommunikationssvårigheter (Ibid.). Positiva resurser inom mesonivån skulle ha kunnat bestå i Beyans relation till en förskollärare med stark relationell kompetens på förskolan, vilken i sin tur hade upparbetat goda relationer till Beyans familj. Ett annat exempel skulle goda relationer till närstående grannar eller någon föreningsverksamhet kunna utgöra. Just nu är relationen till kamraten Jenny det som på mesonivån är Beyans länk mellan mikrovärldarna, i kombination med tidigare goda relationella erfarenheter på Krononivå (Ungar Ghazinour och Richter 2013).
6.3.3.3 Kontext och kultur kring barnet
Kommunikationen mellan föräldrarna och farmor präglas just nu av starka sorgeuttryck där det inte finns någon vana att bjuda in barnet i bearbetande samtal (enligt intervjupersonerna). De vuxna tror att Beyan som är liten har glömt och gått vidare och att det är bäst så. En sluten kommunikationskultur från förskolans sida påverkar barnets uppfattning om omvärlden men också hennes möjligheter att få professionell hjälp eftersom ingen har uppmärksammat hennes situation (Ungar Ghazinour och Richter 2013).
6.3.4 Exonivån
När pappa Aram går genom centrum har han gråten i halsen men stänger ansiktet och bankar istället sidan av högerhanden så hårt i muren att lite blod sipprar fram…
Scenario A
… Någon bakom pappa Aram säger ”Hej!” och han känner igen socionomen som han känt sedan han var barn i Området själv. Fritids som socionomen brukade besöka var del av hans Mikromiljö då. Hela berättelsen om systerbarnens död och förskolepersonalens grinighet rinner ur Aram som är upprörd och ledsen. Socionomen föreslår att de går tillbaka till förskolan och ber att få tala med förskolechefen. Som följd bokas en tid för tjänstemannamöte där föräldrarna, BVC-sjuksköterska, en förskolepsykolog, förskolechefen, förskolepersonal Lotten, en utredande socialtjänsteman och socionomen från Området närvarar. Mötet tar 2 timmar och resulterar i att BVC bokar ett läkarbesök som följs av en remiss till BUP, där det tyvärr är kö. Men personalen på förskolan får handledning av förskolepsykologen för att kunna stötta Beyan i vardagen. Förskolechefen ringer sin kollega och efterlyser en kurmanjikunnig pedagog som extraresurs för Beyan. Här tar det enligt förskolecheferna tyvärr stopp igen, eftersom inga medel tillsätts för resurspersoner i januari.
Scenario B
… Beyan kommer i april på 5,5-årskontroll till BVC. Sjuksköterskan är tidspressad. När Beyan nästan inte svarar på tilltal läser sjuksköterskan att Beyan talade med hela meningar vid 4-årskontrollen. Hon frågar trots stress mamman om BVC kan få prata med förskolan om Beyans språk. Mamman samtycker. När BVC-sjuksköterskan ringer Lotten vid slutet av arbetsdagen får hon lyssna till klagomål på föräldrarna som inte kommer i tid och inte kan ta Beyan på rätt sätt. Besviken på bemötandet remitterar BVC-sköterskan istället till sjukhusets logoped (BVC). Så får Beyan stå fyra månader i kö till logopeden (socionom Katarina). Beyan ska dessförinnan introduceras för en helt ny mikromiljö; att börja förskoleklass.
Scenario C
… Förskoleområdet har en nytillträdd specialpedagog som tillkallas eftersom Lotten funderar på om Beyan har ADHD. Kan man få det med tiden? undrar arbetslaget (förskolepsykologerna). Specialpedagogen är med i verksamheten några dagar och tar sedan kontakt med en förskolepsykolog och tillsammans börjar de handleda förskolepersonalen i att försöka se och förstå hur de kan möta Beyan här och nu. Redan efter tre månader har Beyan börjat tala litegrann och hittat några aktiviteter på förskolan som hon orkar koncentrera sig på en stund i taget (intervjupersonerna). Materialet blir åter meningsfullt för Beyan. Genom handledningen förstår personalen att de inte ska hindra Beyan från att slå sönder sina legobyggen under bombardemang. Bearbetningen har börjat i leken och nu får Beyan ord för det hon upplever.
Indirekta aktörer, ekonomiska tjänstemannabeslut och nära politiska beslut i Beyans liv befinner sig inom hennes exonivå i den utvecklingsekologiska modellen. Alla individer, beslut och konsekvenser på exonivå har trådar in till barnet direkt eller indirekt (Bronfenbrenner 1979).
6.3.4.1 Ekvifinalitet
De olika scenarierna är vart och ett förekommande enligt intervjupersonernas berättelser och hämtat därur. Det visar på hur många goda krafter kan samverka på exonivå och samtidigt påverka Beyans möjligheter att bygga upp sin resiliens längst in i systemet.
Varje beslut påverkar Beyans framtid eftersom hon behöver få snabb stöttning för att hitta vägar ur kaoset som den posttraumatiska stressen nu har skapat inom henne. Störst sannolikhet får Beyan att ta sig ur sitt livs hittills största kris om all samverkan inom nätverket sker för hennes bästa. Det vill säga när full ekvifinalitet råder (Ungar, Ghazinour & Richter 2013).
6.3.4.2 Kvalitet på möjliga resurser som barnet har att tillgå för att hantera sin situation
Kvaliteten hos det relationella nätverket på exonivå gör skillnad för vilka chanser Beyan har att få resurser till utveckling av resiliensprocesser (Ungar, Ghazinour & Richter 2013). Avgår en engagerad medveten professionsföreträdare, politiker eller nätverkssamordnare, kan Beyan lätt falla igenom nätverket och befästas i sin PTSD-tillvaro igen. Beslutens konsekvenser för barnet bör därför medvetandegöras på varje nivå i samverkan enligt Danermark m.fl. (2009). Varje tjänsteman och professionsföreträdare ingår som kvalitativ resurs på Beyans exonivå, men också andra saker som händer i Storstan kan påverka Beyans möjligheter till handlingsval: som Simhallen, Biblioteket eller Öppna förskolan som politikerna beslutar öppna eller stänga; exempelvis (Ungar, Ghazinour & Richter 2013).
6.3.4.3 Kontext och kultur kring barnet
På exonivån råder bland annat en myndighetskultur (Ungar, Ghazinour & Richter 2013). I Storstan ligger, som resultatet visat, mycket fokus på organisationsförändringarna just nu. Det syns i figur 3 att det bristande nätets centrum ligger över exonivån och makronivån. Där har människorna fullt upp med att förstå de egna nya organisationerna. Här är det lätt att komma en bit bort från det levande barnet och risk finns att Beyan blir en av många pinnar i byrokratprotokollen. Men myndighetskulturen kan också innebära effektivitet och ordning. Som intervjupersonerna i resultatet lyfter är det viktigt för verklighetsförankringen att det personliga mötet aldrig ersätts helt av papper.
6.3.5 Makronivån
En stor nation bestämmer sig för att intervenera i konflikten som pågår i Norra Irak. Beyans föräldrar hyser framtidstro mitt i sorgen men är oroliga för släktingarna som finns kvar. Skolverket skriver på sin hemsida om att gynna samverkan mellan förskolan och myndigheter och professioner runtomkring utsatta barn samt ger ut en skrift om att ta emot nyanlända barn i skolan. Barnläkare och förskolepsykologer går samman och lyfter vikten av fortbildning av förskolepersonal och BVC-personal kring trauma och PTSD. Efter valet diskuteras restriktioner i rätten till anhöriginvandring samt att lokalt slopa rätten till modersmålsundervisning i förskolan.
Spelet mellan samhällets normbildare rör sig över makronivån, men sprids via människor som anammar normerna ända in till barnet i mitten av Bronfenbrenners (1979) modell. Normbildning påverkar som Bronfenbrenner (1979) och Ungar (2013) hävdat, individen både tankemässigt men också strukturellt genom att beslut som blir följden får genklang i vardagslivet (Ungar 2013). På Makronivån befinner sig även de storpolitiska händelser som nämns av intervjupersonerna såsom mellanstatliga konflikter (Bronfenbrenner 1979).
6.3.5.1 Ekvifinalitet
Formulering av styrdokument sker på Beyans makronivå liksom helt andra beslut som först i förlängningen påverkar Beyan och hennes familj. För en fullgod ekvifinalitet skulle alla människor på jorden samverka för det egna och varandras gemensamma bästa, en utopisk tanke (Ungar, Ghazinour & Richter 2013). Intressekonflikter uppstår i högre eller lägre grad och hur människor väljer att hantera dessa är beroende av deras egna resiliensprocesser samt påverkar omgivningens. Ett samhälle i fred med utvecklad förskola och skola och sociala reformer borde ändå kunna peka mot god ekvifinalitet. Som Ungar, Ghazinour och Richter (2013) förklarar bidrar så många positiva och resiliensstärkande processer som möjligt inom individen och mellan individen och hela samhället till ekvifinalitet.
6.3.5.2 Kvalitet på möjliga resurser som barnet har att tillgå för att hantera sin situation
Besluten som rör omorganisationen inom kommunen kan enligt Analys B påverka barn med PTSD och dess familjer både positivt och negativt tror intervjupersonerna. Barns perspektiv utifrån Barnkonventionen (2009) är normerande behöver vara målbilden och barn med trauma uppmärksammas. På det sättet kan kvaliteten på makronivåns resurser höjas. Riskfaktorerna är mycket lägre än under brinnande krig exempelvis. En fungerande demokrati med ett starkt skyddsnät för medborgaren är dock aldrig starkare än dess tunnaste tråd (Ungar, Ghazinour och Richter 2013).
6.3.5.3 Kontext och kultur kring barnet
Många kontexter och kulturer blandas på individens makronivå. För barnet innebär det att andras liv påverkar hennes. Den internationella ekonomin är varor, tjänster och människor som rör sig, samsas eller krockar. Den svenska politiska kontexten är en helt annan än Kurdistans politiska kontext även om det finns kurdiska politiker som bott i Sverige och tagit intryck av svensk demokrati för uppbyggnaden av Kurdistan. Svensk förskolediskurs med vad som väljs att prioritera påverkar de lokala förskolorna olika starkt och därmed vilken förskola som Beyan får tillgång till. I media diskuteras stridigheterna medan Beyans familj, enligt intervjupersonernas beskrivningar, lever under psykisk press av de händelser som pågår i det andra hemlandet. När krigets kontext ger till följd att någon riktar granater mot Beyans kusiners skola drabbas Beyan rakt in i den intima delen av mikromiljön familjen (Ungar, Ghazinour och Richter 2013).
6.3.6 Krononivån
Krononivån är en tidens bidrag till Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska modell. Redan analysen av de andra nivåerna har visat något av vad Krononivån kan betyda för Beyan. Kort uttryckt enligt Ungar Ghazinour och Richters (2013) analys, läker inte tiden alla sår.
6.3.6.1 Ekvifinalitet
Hur relationerna och handlingsmöjligheterna förändras med tiden beror på hur varje miljö och individ väljer att handla och interagera med andra, inom och mellan de olika systemen kring Beyan (Ungar 2013) Beyans resiliensprocesser kan stärkas om hon får genomleva en rimlig balans av riskfulla och stabila situationer över tid. Det som blir tongivande för ekvifinaliteten (summan) utvisar krononivån (Ungar, Ghazinour och Richter 2013).
6.3.6.2 Kvalitet på möjliga resurser som barnet har att tillgå för att hantera sin situation
Beyans första 4 år har hon 2-3 förhållandevis stabila mikromiljöer med relativt goda relationer. På mesoplanet där mikronivåerna sammnkopplas är relationstrådarna svagare särskilt till förskolan. Beyan har trots det en stark grund för sina resiliensprocesser, men det innebär inte att Beyan är förutspådd att klara alla motgångar i livet med glans (Ungar, Ghazinour och Richter 2013). Grunden följer med Beyan i Krononivån men länkas till nya upplevelser (Ungar, Ghazinour och Richter 2013).
Just nu påverkar organisationsförändringarna främst Krononivån för Beyan, d.v.s. tiden det tar innan hon får adekvat hjälp (förskolecheferna och förskolepsykologerna). Får inte Beyan hjälp tillräckligt fort genom att kompetens från exonivån (förskolepsykolog) flyttas till hennes mikronivå (handledd förskolepersonal, samarbete med BUP), kan hennes resiliens stelna i destruktiva mönster. Beyans PTSD går då över i ett permanent ångestsyndrom med exempelvis smärtlöshet som en ingrediens (Herbert 2006). Som tonåring kan detta leda till självdestruktiva uttryck som exempelvis våld eller självskadebeteende (intervjupersonerna och Herbert 2006). Beyans fortsatta stöttning är som intervjupersonerna delgivit beroende av vilka medel kommunerna får sig tilldelade av staten och hur varje led i länken sedan fördelar resurserna, men också av vad förskolepersonal och föräldrar väljer att erbjuda Beyan som stöd i hennes utveckling (Ungar, Ghazinour och Richter 2013). Alla förskolebarn kan gynnas i längden om regeringen (på Makroplanet) för fram en lagstiftning om krav på barnhälsoteam med aktiv koppling mellan förskola och sociala samt kurativa professioner anser flera intervjupersoner. Innan detta sjösätts har Beyan dock troligen lämnat förskolan och gått vidare till mikromiljön skolan (Ungar, Ghazinour och Richter 2013).
6.3.6.3 Kontext och kultur kring barnet
Förskolan som är viktig när Beyan är fem år, blir perifer senare i hennes liv men det som där utspelades fortsätter att finnas med i Beyans register över erfarenheter och handlingsalternativ i hennes resiliensprocesser (Ungar, Ghazinour och Richter 2013). De positiva relationsmönster Beyan upplevde som liten kan knyta an till nya positiva relationer i Beyans resiliensutveckling. Kontext och kultur kommer att förändras under Beyans uppväxt, en del kommer att bestå annat försvinna. Beyans världsbild kommer att präglas av just den unika mix av kultur och kontext som blir fonden och nerven i Beyans utvecklingsekologiska modell (Ungar, Ghazinour och Richter 2013).