För att kunna se om eleverna kan se en koppling mellan teknikundervisningen och det samhälle som omger dem har de fått svara på frågor som kopplar samman teknikundervisningen och samhället. Pojkar ser övervägande ut att kunna se en verklighetsanknytning mellan teknikundervisningen och samhället än vad flickorna gör. Pojkar ser på teknikämnet som mer meningsfullt än flickorna. I årskurs 8 är däremot svaren väldigt lika fördelade och detta är intressant. Anledningarna till detta kan vara många. En anledning skulle kunna vara att flickor som inte avser att läsa teknik på gymnasiet, fokuserar mindre på att prestera i detta ämne. Därav minskar flickornas känsla av meningsfullhet i årskurs 9. Enligt Wästlund (1999) hävdade Aaron Antonovsky att meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet ligger till grund för att en människa har en förståelse för vad som händer i dennes liv.
”Självförverkligande innebär en förhöjning av känsla av mening” (Almvärn & Fäldt 2001 s.38)
Om flickorna inte kan se vad de skall använda sin teknikundervisning till, saknas det stimuli som krävs för att de skall erhålla en begriplighet. Enligt Mattsson (2005) väljer endast ett fåtal flickor teknisk gymnasieinriktning. En annan anledning kan vara som Mattsson (2002) påvisar, hur viktigt det är att se till individen och genomföra en varierad teknikundervisning för att inte avskräcka flickor från tekniken. Mattsson (2002) nämner även vikten av att finna teknikområden som intresserar alla individer. När det kommer till nyttan med teknikundervisningen i skolan är tilltron stor för pojkar och flickor i årskurs 7 och 8 medan denna tilltro är mindre för flickor i årskurs 9. Nyttan med teknikundervisningen i samhället har pojkarna en övervägande stor tilltro till, medan flickorna övervägande inte har samma tilltro till användningen av denna i samhället. När det kommer till teknikens betydelse för jämställdheten i samhället är pojkars och flickors svar övervägande ”en del” medan flickors
42
tilltro till tekniken i detta sammanhang avtar i årskurs 9. När frågan om teknikens påverkan på miljön besvaras, är såväl pojkar som flickor överlag av samma uppfattning. De tror att den påverkas en del. I ovanstående frågeställningar visar svarsfrekvenserna att pojkar i större utsträckning kan se en verklighetsanknytning till det de gör i teknikundervisningen än vad flickorna gör. Undantaget är i frågan om tekniken och miljön. Flickorna upplever inte samma tilltro som pojkarna till tekniken men de tror i stort sett i samma utsträckning som pojkarna att tekniken har betydelse för miljön. En orsak till detta kan vara de traditioner, den kultur samt de värderingar som omger oss. Mellström (1999) påtalar att teknik under många år varit mannens område.
Ett studiebesök vid ett vindkraftverk kan vara en ingång till en lektion kring teknik och hållbar utveckling. Eleverna får i uppdrag att tillverka ett vindkraftverk och sedan kan läraren mäta vilken effekt detta genererar genom att blåsa på det med en hårfön. Detta ger samma vindstyrka till alla elevernas vindkraftverk. Tekniklärarens uppgift är att motivera sina elever. Ta hänsyn till deras genustillhörighet, att se till individen och ge utmaningar som stimulerar eleven i enlighet med dennes erfarenhet av teknik. Genom en undervisning som tar sin utgångspunkt i elevernas egna erfarenheter av teknik i deras omgivning kan läraren ange en kursinriktning som eleven kan identifiera sig med och därmed överföra det didaktiska innehållet till eleverna.
Pojkar och flickor har överlag olika inställning till teknikämnet och deras bild av teknik skiljer sig åt. Hur de upplever sin verklighet, skiljer sig troligen en hel del. Alla har vi olika erfarenheter och kunskaper med oss i vårt bagage. Dessa formar oss och påverkar vilken individ vi blir. Enligt Mellström (1999) är de starkt påverkade av de normer och traditioner som finns kopplat till teknik. Mellström (1999) menar att pojkar ser övervägande teknik som något positivt som de automatiskt genom sin genustillhörighet är en del av medan flickorna övervägande inte identifierar sig med teknik. Nationalencyklopedin (2012) definierar teknik som en benämning vilken sammanfattar alla människans metoder att genom användning av fysiska föremål, tillfredsställa sina önskningar. Teknik omger oss, vart i det civiliserade samhället vi än beger oss och om jag ser till flickors upplevelse av hur meningsfulla deras tekniklektioner är kommer jag fram till att de övervägande befinner sig i ett läge där de
varken upplever en meningsfullhet eller dess direkta motsats. Detta kan bero på att de inte kan se sammanhanget mellan det som de undervisas kring eller kopplingen till verkligheten Mattsson (2002). Här har läraren ett viktigt arbete att utföra, nämligen att förmedla den kopplingen mellan skolans teknikundervisning och den verklighet som omger eleverna. När
43
det kommer till frågan om teknik kan öka jämställdheten i samhället har flickorna överlag en något negativare inställning till teknikens förmåga än vad pojkarna har. Teknik och
jämställdhet verkar vara ett område som inte belyses nämnvärt i skolan. Tekniska lösningar för att individer med funktionsnedsättningar skall fungera, i samhället utan att ses som handikappade är ett exempel på ett delområde inom detta område där en diskussion med eleverna, kan behandlas som en samhälls aspekt på teknik. Mattsson (2002) uppger att elever upplever att diskussioner om teknik är bra eller dåligt för samhället, sällan förekommer. En hel del flickor och en del pojkar i min undersökning, har svårt att se nyttan med teknikundervisningen. I Teknikdelegationens (2009) undersökning kan jag utläsa samma resultat det vill säga, flickorna har svårare att se nyttan med teknikundervisning i såväl vardag, som i sin framtida profession. I min undersökning kan jag inte se att Teresa Joneks påstående i rapporten 2009:2 av Teknikdelegationen (2009) där hon hävdar att myten med att ungdomar är negativa till teknik kan avfärdas. Pojkar i årskurserna 7 – 9 svarar övervägande ”alltid” och ”oftast” på frågan om nyttan med teknikundervisning i och utanför skolan. Flickorna svarar övervägande ”oftast” och ”inte så ofta”. I årskurs 9 är svarsalternativet ”inte så ofta” det mest frekventa. Det Teknikdelegationen (2009) skriver i rapporten 2009:2 om flickors kontra pojkars syn på teknik finns inte att återfinna i något diagram eller tabell i deras rapport. Påvisandet av nyttan med teknik för eleverna blir tekniklärarens ansvar.
Pojkar och flickor i min enkätundersökning visade sig ha ett lågt intresse för bland annat förpackningsteknik. Bjurulf (2011) ger som förslag att läraren kan ge eleverna i uppdrag att ta med en förpackning som de ser som svårhanterad, till skolan. Genom detta förfarande utgår undervisningen från elevernas egen värld och deras egna erfarenheter. Detta är troligen ett bra uppdrag, däremot kan det bli en del svårigheter om elever glömmer att ta med sig förpackningar från hemmet.
Hur ser pojkars respektive flickors teknikintresse ut?
I min undersökning kan jag i tabell 7 utläsa att intresset för teknik hos pojkar i årskurserna sju till nio är övervägande större, än hos flickorna i samma årskurser. Dessa svarsfrekvenser stämmer väl överens med en undersökning av Lindahl (2003) där pojkar överlag har ett stort teknikintresse, medan flickor i årskurs 9 har ett mindre teknikintresse än flickor i årskurs 7. Lindahl (2003) påvisar att intresset för teknik hos flickor, minskar från 47 % i årskurs 7 till 37
44
% i årskurs 9. Hos pojkar ökar däremot intresset från 69 % i årskurs 7 till 80 % i årskurs 9. I tabell 8 sammanställde jag alla svar på frågan om vilka teknikområden eleverna fann mest intressanta, varpå jag även kunde utläsa vilka områden de fann minst intressanta. De mest intressanta placerade jag i tabell 9 medan de minst intressanta placerades i tabell 10. Utifrån mina insamlade data kom jag fram till att de områden som tilltalar flickor mest, är områden som design, filmskapande, silversmide, robotar samt uppfinningar. Flickor i årskurs 7, 8 och 9 tycker genomgående att design är det mest intressanta teknikområdet. Pojkarna tilltalas mest av teknikområden som robotar, elektronik, tekniska system, it-teknik samt teknik-Lego. Ibland pojkarna är det i årskurs 7 teknikområdet robotar som är mest intressant medan detta område i årskurs 8 fortfarande är populärast men nu tillsammans med teknikområdet elektronik. I årskurs 9 är robotar och tekniska system de som är av störst intresse. Intresset för robotar är genomgående det teknikområde som pojkar är mest intresserade av. Mattsson (2002) framhåller vikten av att hitta teknikområden som intresserar alla individer. Resultaten i min undersökning ger en fingervisning om hur elever i dessa åldrar tänker kring teknik och hur intresset för ämnet ser ut. Vid tolkningen av resultaten skall även beaktas att, det finns pojkar som är mer feminina än en del flickor och det finns även omvänt de flickor som är mer maskulina än en del pojkar. På samma sätt är det således med intressen inom tekniken. Det kan däremot vara av vikt för en lärare i teknikämnet att denne känner till att det finns genusrelaterade skillnader inom teknikområdet. Min undersökning ger en liten vink om hur det kan förhålla sig. Det faktum att intresset för teknik ser olika ut mellan pojkar och flickor kan verka problematiskt. Jag riskerar att tappa pojkarnas intresse om jag som lärare fokuserar på att få med mig flickorna i undervisningen eller tvärt om. I tabell 9 kan jag utläsa vilka teknikområden som pojkar respektive flickor föredrar. Utgår jag från de mest populära områdena i respektive årskurs och kombinerar de områden som pojkar och flickor övervägande föredrar och använder dessa som lektionsingångar. Genom detta förfaringssätt tror jag att jag har en god möjlighet att få med mig såväl pojkar som flickor i min teknikundervisning. Detta utan att någon genusgrupp blir åsidosatt.
I tabell 11 utläser jag att pojkar och flickor i årskurserna 7 – 9 övervägande svarar ”bättre” och ”något bättre” på frågan om förståelse av teknik genom laborativt arbete på tekniklektionerna. Svarsalternativet ”något bättre” är det svar som genomgående är det som får flest röster. Dessa svar indikerar att praktiska moment inom teknikundervisningen är önskvärda bland eleverna samt att de upplever att de lär sig något bättre genom att inte endast arbeta teoretiskt utan även praktiskt. Mattsson (2002) hävdar att samtliga elever har ett önskemål om att få arbeta praktiskt. Detta kräver en del av teknikläraren som måste ta med
45
undervisningslokalerna i sin planering. Med detta avser jag, om dessa lokaler är kopplade till NO-undervisningen eller om tekniken har egna lokaler. Detta är avgörande för det val av verksamhet som läraren kan välja. Bjurulf (2011) menar en sal som är mest lämplig för att eleverna skall kunna tillverka olika tekniska konstruktioner är en med tillgång till såväl verktyg som material och arbetsbänkar. Teknikämnet har egna styrdokument vilket gör att det har ett tydligt berättigande i grundskolans undervisning. Detta borde även innebära att det har rätt att ha en egen undervisningslokal. Fördelarna med att ha tekniken i en tekniksal är många. För det första kommer teknikläraren att ha möjlighet till att förvara verktyg och materiel på ett organiserat sätt varpå det blir mer tid till eleverna och mindre till att söka efter just rätt verktyg eller material. I tekniksalen är det just tekniken som är i fokus och inte som jag har sett på min praktikplats, där tekniken är ett ämne som aktiveras under en dag eller två på ett läsår. Letandet efter såväl verktyg och material och att när dessa samlats samman se till att ingen annan lärare lägger beslag på dessa är en inte helt optimal lektionsplaneringssituation. Tekniklektioner skulle även med fördel kunna bedrivas i slöjdsalen då denna har en hel del av de verktyg och material som används i en klassisk tekniksal.
46