I resultatet lyfter informanterna elevens behov av en extra anpassning. I de flesta fall behöver eleven en extra anpassning i alla ämnen. Informanterna uttrycker att eftersom musiken ger utrymme för kreativitet är det inte säkert att den extra anpassningen behövs i
musikundervisningen. Informanterna säger att det också kan vara tvärtom och att det endast behövs en extra anpassning i musikämnet men inte i andra ämnen. Informanterna anser att det är viktigt att lärarna kan se till elevens bästa och därefter göra en bedömning om eleven behöver en extra anpassning för att nå målen i ämnet musik. Att lärarna ska ge den ledning och stimulans är just det som Skolverket (2014a) och skollagen (SFS 2010:800) kräver, vilket informanterna gör när de diskuterar elevens behov av en extra anpassning, men också
faktumet att bara för att en elev har en diagnos betyder det inte att eleven måste ha en anpassning. Nilsson och Jakobsson (2017) tog upp att det inte är alla som behöver en extra anpassning bara för att den har en diagnos. Informanterna ovan har också diskuterat att diagnos och extra anpassning inte alltid korrelerar.
Åtgärdsprogram eller dokumentation specifikt kring extra anpassningar var det ingen av informanterna som tog upp. Detta kan tolkas på två sätt, antingen gör dedet utan att de tog upp det under intervjun eller så dokumenterar de inte de extra anpassningarna på sin skola utan lärarna vet om vilka extra anpassningar som behövs göras för varje elev. Enligt rapporten från Skolinspektionen (2016) har skolornakommit olika långt i sitt arbete kring extra
anpassningar. En del skolor hade fortfarande brister medan andra hade kommit längre. Informanterna diskuterade inte dokumentationen men diskuterade och berättade om arbetet kring extra anpassningar tillsammans med elevhälsan. Majoriteten ansåg att skolorna var
35 tydliga med hur det skulle gå till och vem de skulle prata med på skolan om de behövde hjälp kring extra anpassningar.
I studien framkommer ett kritiskt perspektiv på specialpedagogik. Informanterna försöker differentiera undervisningen till alla elevers förmågor och kunskap. Informanterna diskuterar svårigheter hos elever men ser inte det som ett problem som eleven äger, utan informanterna ser problemet i skolmiljön istället för hos eleven. Informanterna är tydliga med att de inte ser en diagnos i de målgrupper som finns i det kompensatoriska perspektivet utan en elev framför sig med eventuella svårigheter. Det framkommer därmed en annan syn på eleven än den som, enligt Nilholm (2008), brukar kopplas till ett kompensatoriskt perspektiv. Utifrån ett kritiskt perspektiv (Nilholm, 2008) försöker informanterna skapa förutsättningar redan från början för att skapa en bättre lärandemiljö för alla elever. De stöttar upp Jakobsson och Nilssons (2017) tankar kring att det inte ska behövas specialpedagogik i skolan utan att det redan finns en förberedd miljö.
I studien kommer det fram att majoriteterna är extra tydliga med sina instruktioner när de ger dem. Informanterna använder sig av bildstöd, skriver på tavlan, demonstrerar och modellerar för eleverna för att de ska förstå. Detta kan kopplas till Universal Design Learning, UDL som Adamek och Darrow (2005) diskuterade. Informanterna är inte medvetna om att några av dem använder och utrycker mycket av det som Adamek och Darrow (2005) diskuterar som modell för instruktioner och lärande. Informanterna beskriver att de efter en given instruktion går fram till enskilda elever för att se om de har förstått uppgiften och väntar pårespons och feedback, antingen verbalt eller icke-verbalt från eleven. Därefter kan informanten fortsätta att förklara på ett annat sätt eller gå vidare till nästa elev precis så som i UDL. Adamek och Darrow (2005) diskuterar också något som informanterna har tagit upp som något viktigt i undervisningen och det är struktur och tydlighet. Detta tänker informanterna på när de ger sina instruktioner eller berättar upplägg för dagens lektion. Informanterna lyfte vikten av att vara tydlig för att kunna nå ut till alla elever.
Negativa beteenden diskuterar informanterna och avledning genom musik berättar specifikt informant ett om. Hon använde musiken och spelandet för att avleda klassen eller några elever ifrån att prata och störa genom att spela piano. Genom detta kunde eleverna sjunga med som uppvärmning. Detta var i en musikprofilklass som informanten använde den tekniken men enligt Adamek och Darrow (2005) ska det gå att avleda och motivera elever genom musik av olika slag.
36
Former av stöd
Resultatet visar att informanterna har uppgett att de har ett gott samarbete med elevhälsan och specialpedagog på deras skolor. Informanterna uppgav också att de får god information kring elevers svårigheter samt behov. Det som skiljde mellan informanterna var i vilken mån de hade kontakt med elevhälsan. Några informanter hade kontakt med elevhälsan varje vecka i olika former av möten och klasskonferenser medan andra informanter träffade elevhälsan endast formellt två gånger per år och då hade genomgång kring alla elever. Därefter kunde informanterna endast komma i kontakt med elevhälsan om de bad om ett möte eller frågade om råd kring elever. Informanterna uttryckte också att de kunde diskutera med kollegor och mentorer. Majoriteten tyckte oavsett hur ofta de än träffade elevhälsan att de fick bra
information och stöttning därifrån. Informanternas uppfattning kring hur mycket information de får till sig skiljer sig ifrån den forskningsstudie som Altun och Eyupoglu (2018) bedrev. I Altun och Eyupoglu (2018) forskningsstudie framkom det att lärarna ansåg att de inte hade tillräckligt med information kring eleverna och de extra anpassningar som behövdes i undervisningen. Det här kan bero på olika faktorer. Dels är Altun och Eyupoglu (2018) forskningsstudie ifrån Turkiet och upplägget på undervisning och skola kan vara annorlunda än i Sverige. En annan aspekt på skillnaden kan vara att i min studie är det endast 5
medverkande informanter vilket inte bidrar till att den kan se som representativ för samtliga Sveriges lärare. McDowell (2010) ansåg att musiklärarna inte hade tillräckligt med kunskaper kring extra anpassningar i USA och behövde rådgöra med specialpedagogen kring hur extra anpassningar ska göras i musikundervisningen. Enligt informanterna i den här studien har de ett gott samarbete med elevhälsa och specialpedagog och kan rådgöra med dem när de känner att det finns behov. McDowells (2010) artikel kan inte generaliseras till Sverige då Sverige har en annan utbildning för lärare. Det som kan ses över är samarbetetmed specialpedagogen och elevhälsan. I rapporten från Lärarnas Riksförbund (2013) hade lärarna berättat att de hade tillräckligt med kunskaper för att klara av undervisningen.