Uppfattningar om högskolans förväntningar

De intervjuade lärarna har alla en mer eller mindre tydlig uppfattning om de krav som högskolan ställer på sina studenter. Deras uppfattning är i samtliga fall att kraven som ställs på studenterna när de först möter högskolestudier är högre än vad de är när de lämnar en gymnasial nivå. Detta exemplifieras på en mängd olika ställen i intervjumaterialet:

Ja, när det gäller kraven så är [de på gymnasial nivå] naturligtvis lägre ställda inbillar man sig ju. Men sen när man talar med elever som läser på högskolan, så börjar man ju undra … faktiskt. Därför jag har ju elever nu på min svenska C till exempel, som också läser på högskolan eller som har läst på högskolan och de har ju absolut inte de kunskaperna som de borde ha. (L5 070419)

Det skiljer sig naturligtvis, det gör det. Vi har kanske en mer förlåtande attityd här på gymnasiet vad gäller språkliga misstag och så. Jag vet inte … om vi kanske mer ser det som en process … Jag kan tänka mig att man inte har så stor acceptans för sånt vid högre studier, men det är ingenting jag vet säkert, men det är vad jag kan tänka mig, alltså. (L2 070412)

I dessa utsagor berör informanten högskolans krav i allmänna ordalag. Det är dock svårare att se vilka krav det är som uppfattas som högre och på vilka sätt de skulle vara det. Informant L5 påpekar dessutom att till och med elever som redan läst kurser på högskolan har svårt att klara en högskoleförberedande kurs som svenska C. Detta indikerar att högskolan som åsyftas i utsagan tycks ha lågt ställda krav gällande studenternas skriftspråkliga förkunskaper. Vi har ingen möjlighet att avgöra huruvida denna högskola är representativ för högskolor i Sverige eller om den tillhör undantagen.

6.3.1 Uppfattningar om krav på skriftspråk

Man kan i flera fall se att informanterna använder sig av olika texttyper för att introducera olika stilnivåer i undervisningen. Anledningen till detta är att eleverna ska lära sig att identifiera och anamma olika språkstilar, när de skriver texter för olika syften. Det verkar vara svårt att ringa in vad ett akademiskt skrivande innebär, bortsett från formalia som är lätt att få syn på. Det blir snabbt tydligt om en text inte uppfyller de formella kraven, till exempel vad

gäller disposition, källhänvisningar etc. Ett par av våra informanter ger dock exempel på skriftspråkliga krav som de uppfattar att högskolestudier ställer:

Alltså förväntningar är ju en sak och ett rent praktiskt utföra språket är ju en annan sak, men kraven är ju av en annan typ på högskola och universitet, att det ska va längre meningar, inte bara huvudsatser som staplas på varandra. Andra krav är textbindning … (L6 070420)

I formellt språk, nu är jag väldigt påverkad av engelskan också, och i det formella språket; då är man mindre personlig, man har en högre abstraktionsnivå … du kanske använder … om man ska gå in och peta i själva språket… du kanske använder dig av mer passiva satser, du kanske har färre pronomen, du har fler substantiv, färre verb, alltså såna saker, i din text. (L3 070418)

Som vi tidigare nämnt i avsnitt 2.4 Det språkliga glappet ligger diskussionen om betygssystemet en aning utanför vår frågeställning, men ett par av informanterna tog upp betygens betydelse i samband med frågan om högskolans krav och förväntningar. Mer underförstått framgår att den språkliga nivå som följande lärare anser vara bruklig vid högskolestudier, på gymnasial nivå verkar motsvaras av högsta betyg.

För det finns ju elever som ser behovet av ett formellt språk och de hamnar ju på sina MVG:n. Men de som står på sina G:n och kanske VG:n och så, de förstår det inte riktigt, de tycker det är onödigt. (L3 070418)

Ja det är klart att det finns ett glapp mellan gymnasiet och högskolan, det är klart att det gör. Därför godkänd in … eller godkänd ut [från den gymnasiala nivån] är inte detsamma som godkänd in [på högskolan] naturligtvis, det är det ju inte. (L4 070417)

Resonemanget i den senare utsagan problematiserar avgångsbetygens reella värde. Vi tolkar det som att informanten här menar att betygen motsvarar vad som krävs för att komma in på högskolan, men inte vad som krävs för att komma in i högskolediskursen. De skriftspråkliga krav som högskolediskursen ställer uppfattas alltså som högre än de som betyget Godkänd motsvarar på gymnasial nivå. Vi återkommer till detta i slutdiskussionen.

6.3.2 Uppfattningar om krav på formalia

Det finns många exempel i intervjumaterialet som tyder på att när våra informanter jobbar språkutvecklande på gymnasial nivå, ägnar de mer tid åt formalia än de gör åt den innehållsmässiga delen av texten. Anledningen till detta tycks vara tidspressen i den arbetsplan som lärarna utgår ifrån. Informanterna uttrycker uppfattningar om att de upplever

det lättare att jobba med den konkreta skrivsituationen, där man tydligt kan se vad som är rätt och fel i elevens skrivande. Ett exempel på detta blir tydligt i samband med frågan om ett precist språk och vad man menar med det. Informanten uttrycker i detta sammanhang att:

[…] jag kan hålla med om att fokus ibland kan ligga på det formella, att det ska till utseendet vara en akademisk text och den enkla orsaken till att man kanske inte alltid tittar lika mycket på det innehållsliga är att det tar lite längre tid att gå igenom texter så noga. (L2 070412)

Det kan vara i en situation då man går igenom vissa tekniker till exempel referatskrivning, källhänvisningar, referatmarkeringar, att jag försöker beskriva den typen av skrivuppgifter som man använder på universitet och högskola och försöker ge dem någon form av mental förberedelse. (L6 070420)

I den senare utsagan tas begrepp som referatskrivning, källhänvisningar och referatmarkeringar upp som viktiga delar av formalia. Som ett exempel på formalia inom akademiskt skrivande, lyfts i det följande de två referenssystemen Harvard och Oxford fram.

6.3.2.1 Exemplet Harvard- och Oxfordsystemen

Som nämnt i avsnitt 4.5 Genomförande vill vi här lyfta fram just referenssystemen som ett belysande exempel på hur man som lärare på gymnasial nivå kan arbeta för att förmå eleverna utveckla formalia och att närma sig ett akademiskt skrivande. Genomgående uppger våra informanter att man ägnar tid åt att lära ut både Harvard- och Oxfordsystemet, men däremot råder delade meningar om vilket system man bör använda sig av och varför. I vissa fall uppger informanterna att det rör sig om lära ut båda systemen, i andra fall att det bör stå fritt för läraren att välja mellan de båda och ytterligare uppfattningar pekar på att man enbart bör lära ut Harvardsystemet. Bland Komvuxlärarna visar det sig länge ha funnits en debatt om att försöka enas kring användningen av ett system, i detta fall Harvardsystemet – vilket man i mångt och mycket även gjort inom svenskämnet – men stött på motstånd i form av att lärare som arbetar med samhällsvetenskapliga ämnen anser att Oxfordsystemet bättre passar deras sätt att skriva. Problematiken framgår i följande citat:

Ja och nej, vi har haft våldsamma diskussioner om det här under åren, när vi då ifrån framförallt vi som har haft svenska C har tyckt att det var väldigt viktigt att vi enades om vad som ska gälla, medan då en del lärare i samhällsvetenskapliga ämnen till exempel inte riktigt har velat det, utan några har hävdat att det måste va fotnotssystem [Oxford] och har andra krav på hur det ska se ut. Och vi har diskuterat detta många gånger men jag kan ju inte säga att vi har kommit dithän och jag tror fortfarande att vissa lärare ställer krav på att just såhär ska det se ut och inget annat duger. (L5 070419)

På följdfrågan om hur debatten ser ut bland enbart svenskämnets lärare – som är det relevanta i denna undersökning – ser svaret något annorlunda ut:

Ja om du tänker på de här så säger ju vi [svensklärarna] till eleverna att det är enklare för dem att använda Harvardsystemet. Och att det är det som alltmer används inom naturvetenskapliga områden så har man ju nästan bara Harvardsystemet idag och det är ju ett enkelt och bra system som eleverna ganska lätt kan lära sig och som känns lite mer modernt [än Oxfordsystemet]. (L5 070419)

På gymnasiet verkar också båda systemen läras ut, dock sker detta i olika årskurser med avsikt att inte skapa förvirring hos eleverna angående när de ska använda sig av respektive system.

Det vi gör är att vi använder Harvardsystemet i ettan, och Oxfordsystemet i tvåan och sen får det själva välja i trean. Så de ska lära sig … och nu pratar jag utifrån mig och mitt arbetslag, så jag kan inte säga för hela skolan, men så gör vi. (L3 070418)

Vi gör så i arbetslaget då, men sen i svenska B, när de skriver nationellt prov i svenska B, då är det ju Harvardsystemet till viss del som man använder, så att jag har ju ibland funderat på att man skulle byta så att vi hade Oxford i ettan och Harvard i tvåan, för att sen läser de svenska B i trean och då kan de bli lite förvirrade vad de ska göra, när de skriver sitt nationella prov i svenska B. (L3 070418)

I det här fallet rör det sig alltså inte om något gemensamt utformat tillvägagångssätt som gäller på hela skolan, utan en variant utformad inom ett arbetslag. Det verkar heller inte finnas någon diskussion som utesluter något av systemen. Tendensen hos de intervjuade lärarna på gymnasieskolan tycks vara att det egentligen inte spelar någon större roll vilket system man använder sig av, utan snarare att man tydligare måste betona syftet med källhänvisningar över huvud taget.