Upplevelsen av bemötandet på HVB-hemmet

Vi har kommit fram till vad de unga männen var missnöjda med de stödinsatserna de fick från kommunen vid deras vistelse på placeringshemmet. Vidare har det framkommit tydligt under intervjuerna att samtliga unga män hade väldigt starka negativa känslor från sin vistelse på boendet och av bemötandet från personalen. I det här avsnittet kommer vi att presentera de unga männens upplevelser av bemötandet på HVB-hemmet.

Samtliga unga män beskriver bemötanden som mindre bra och att de upplevde att personalen inte brydde sig om dem. De unga männen menar att personalen var distanserade och regelstyrda i bemötande med samtliga unga män. Ett annat exempel som framkommer enligt unga männen var att de yrkesverksamma inte ville ha samtal med dem i den utsträckning som de unga ansågs vara behövligt. Samtliga unga uttrycker att de hade en önskan att kunna samtala med personalen vid måltider utan att känna en distansering från de yrkesverksamma. De unga männen beskriver även att det var för många ensamkommande unga på samma plats och de fick dela rum som var avsedda för två personer, där de var tvungna att vistas fyra till fem personer. De unga männen uttrycker att det var kaos i boendet. En av de fem unga männen uttryckte även en känsla av hat till HVB-hemmet. Två andra av de unga männen beskriver att HVB-hemmet upplevdes som ett fängelse. Ytterligare en ung man beskriver boendet som vårdcentral eller polisstation. Flera av de unga männen uppger att de inte ville bo kvar på HVB-hemmet och önskade att flytta till ett familjehem istället. En av de unga männen berättar att boendet upplevdes endast som ett ställe där de fick mat och en sovplats på. De unga männen berättar att situationen på boendet var en besvikelse och de var missnöjda. Navid berättar att efter sex månader i HVB-hemmet rymde han, flydde ifrån boendet, för att det inte kändes som ett hem. Han uttryckte att HVB-hemmet inte alls var bra och att han ville åka hem till sina föräldrar. Rutinerna och reglerna var hårda på HVB-hemmet enligt samtliga unga män. Mehdi berättar följande

För många personalen, var många, stränga regler, rutiner för oss, när vi måste sova, när och vi måste vakna och det var som ett fängelse. Vi inte kunde träffa kompisar eller ta hem kompis. Det var hårda regler. (Mehdi)

Ytterligare en ung man tar upp att det även blev bråk mellan de unga på boendet och personalen.

Men som sagt har inte dröjt länge, hur det bara blev värre, då har man känt sig så här, sviken faktiskt. För de tog hand om oss i början i juni 2015. Men efteråt, alltså i augusti då blev det kaos, de såg hur vi mådde. Det var bara kaos, vi bara tjafsade med varandra. Asså det vart bara kaos, bokstavligt. (Said)

En annan ung man uppger att “De flesta tror att de jobbar i någon vård eller polisstation och

de ville bestämma över oss.” (Fadi). Vidare fortsätter han att beskriva hur situationen såg ut i

boendet. Han säger:

De behandla oss det var som en polisstation. Personal som behandla oss på det här sättet. De använde sig själv regel, du får inte laga mat nu, det luktar, jag tycker inte om eller jag är allergisk. Du får inte prata så högt. Det är inte regler. Ibland de använde sin grej bara. Och sen bråk mellan pojkarna. De slogs. (Fadi)

Fyra av de fem unga männen berättar att flera av personalen var otrevliga mot dem. En ung man uttryckte att personalen betedde sig rasistiskt mot honom.

Alltså det var mindre bra. Som jag tycker, de inte göra som mig, jag rycker så här, å så här jag prata med dom, de göra rasist. Jag gör så här, ska hjälpa mig. Kom å prata med mig, å jag ska hjälpa dig. Nej nej. Och dom se på min ansikte, jag vet inte. Och dom ska säga till min ansikte, jag blir arg såna som mig, som djur. Ja jag vet inte. Titta på mig, de blir ansiktet inte så bra. Ja, de som jobbar bemöte inte på rätt

sätt. (Ephraim)

Ytterligare en av de unga männen förklarar hur personalen har behandlat och bemött honom på ett otrevligt sätt.

32

Personalen var inte så trevliga man kunde inte öppna sitt hjärta. De var jätte dåliga med att skapa dialog med killar. Att så att prata å förstå. De kom bara och gjorde sitt jobb. Dela med sig av sitt hjärta. Ingen

relation, bara ett jobb för personalen. Det var som ett fängelse. Personalen åt inte ens mat med oss. Satt

inte med oss och åt mat. Inte äta samma tid, de åt efter oss. Vi kände inte de som en del av familjen. Det var obehagligt de kollade på oss varje dag. (Mehdi)

Vidare förklarar en av dem att “Dom skulle ha behandlat oss bättre. Vi kom hit

ensamkommande under 18, vi är inte vuxna, vi är barn vi var barn, vi är inte vuxna.” (Fadi).

De unga männen uttrycker en frustration över situationen på boendet och uppger en önskan om att få känna en gemenskap med personalen där de kan umgås och få prata.

Analys

Under intervjuerna framkom det att boendet upplevdes negativt och att de unga männen inte kände sig hemma på HVB-hemmet. Detta för att samtliga unga beskrev HVB-hemmet som ett fängelse, vårdcentral eller polisstation. De ungas upplevelser av bemötandet på HVB-hemmet var inte heller som de önskat sig. Forskning visar att bemötande från personal av ensamkommande unga sker utifrån den juridiska åldern och baseras på svensk kultur vilket kan vara en anledning till att personalen inte lyckas med att skapa en bra relation till de unga (Lalander & Raoof, 2016). Wernesjö (2015) påpekar viljan att få tillhöra, inkluderas och identifieras som en individ och vikten av hur denne blir bemött av andra. Goffman (2004) belyser in sin tur att varje individ har ett behov av samspel och interaktion med någon annan människa för att få en bekräftelse på sin egen person. När sociala interaktioner begränsas blir det en förlust för personen. Att våra respondenter upplevde HVB-hemmet som exempelvis ett fängelse kan tolkas utifrån Goffmans teori om makt, vilket Lögdlund och Bergkvist (2014) beskriver. De förklarar att de yrkesverksamma innehar makt genom sitt arbete och besitter en överlägsen position mot de placerade på ett boende. Detta kan tydligt kopplas till de ungas känsla av missnöje med de yrkesverksammas bemötande på HVB-hemmet. Att dessa yrkesverksamma bemötte de unga på ett olämpligt sätt kan bero på att de förmodligen hade bristande kunskaper i sin roll i arbetet med ensamkommande på det aktuella HVB-hemmet. Personalen upprätthåller de regler som ska följas inom ramen för boendet utan att ta hänsyn till de ungas känslor. Tolkningen är att upplevelsen av bemötandet på HVB-hemmet blir en mindre gynnsam insats. Personalens agerande kan också förklaras med att de förmodligen agerar utifrån hur de tror att chefen förväntar sig att de ska bete sig utifrån sin roll på arbetsplatsen. Personalen på det viset utövar sin makt mot de ensamkommande unga och därigenom begränsar gruppens sociala interaktion som i sin tur ger andra konsekvenser exempelvis att de unga missuppfattar sin egen roll eller förlorar sin egen personlighet.

33