Ur ett samarbetsperspektiv

Figur 3. Ett stapeldiagram som visar hur länge vårdnadshavare önskar att deras barn sover på förskolan.

Figur 4. Ett stapeldiagram som visar hur lång tid pedagoger tror att ett barn behöver sova på förskolan.

7.3 Ur ett samarbetsperspektiv

För att barn ska få de bästa förutsättningarna i livet behöver pedagoger och vårdnadshavare börja att samtala mer rent generellt om hur barnet har det både på förskolan och i hemmet så att

31 det blir ett ömsesidigt samarbete runt barnet (Skolverket 2020). Frågan i enkäten lyder: Hur lång tid tror du att det är rekommenderat att barn sover på förskolan. En av pedagogerna svarade “Jag tror att det inte går att generalisera utan man bör föra en dialog med hemmet om det enskilda barnet och komma fram till en bra lösning” (Enkäter till ped. 2021). Ett annat svar vi fick var “Vet ej, Lyssnar in vårdnadshavare” (Enkäter till ped. 2021). Detta tyder på att pedagogerna i detta fall är öppen för en dialog och ett samarbete med vårdnadshavare för att tillgodose barnets behov av sömn (Fig. 4). Detta tolkar vi utefter ett fenomenografiskt och socialkonstruktivistiskt perspektiv, som att pedagogerna är inlyssnande och öppen för att utveckla sitt synsätt och värderingar. Ett ömsesidigt arbete främjar relationen mellan vårdnadshavare och pedagog. Detta leder till kunskapsutbyten vilket gör att samhället formas. I kontexten betyder det att samspelet mellan dessa pedagoger och vårdnadshavare skapar kunskap som kan leda till förändringar i förskolan (Kvale & Brinkmann 2009:91).

Resultatet i Sandbergs (2008) studie visar att vårdnadshavarna önskar flera kortare utvecklingssamtal med pedagogerna under terminen, speciellt om de känner att det inte har möjlighet att prata med pedagogerna varje dag i den utsträckning som de önskar. Pedagogerna är väl medveten om att det skulle kunna öka samarbetet men detta är inget som pedagogerna önskar att genomföra. Även vårdnadshavarna i studien av Sandberg och Vuorinen (2008) visar att de önskar information om hur barnet sovit under dagen, detta menar de kan bli problematiskt när det sker personalbyten i förskolan. Vår studie (Fig.6) visar dock att 33 (82%) av vårdnadshavarna tycker att kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger fungerar bra. Studien (Fig.5) visar att 19 (76%) av vårdnadshavarna anser att inget behöver förbättras i samarbetet på förskolan, resterande sex (24%) av vårdnadshavarna önskar fler samtal (Enkäter till vh. 2021). Juul och Jensen (2009) menar att vårdnadshavare uttrycker en önskan om råd från pedagogerna. Pedagogerna ser ett dagligt samspel mellan vårdnadshavare och barn, på så sätt kan de dela med sig av vad som brukar fungera i förskolans verksamhet. Juul och Jensen (2009) anser att detta samarbete fungerar mer som vägledning och rådgivning och ger trygghet och respekt för pedagogerna men även för den kunskap de besitter.

32 Figur 5. Ett cirkeldiagram som visar om vårdnadshavare önskar förbättringar i samarbetet med pedagogerna.

Figur 6. Ett cirkeldiagram som visar vad vårdnadshavare anser om kommunikation, om den fungerar eller inte.

I enkäten till vårdnadshavarna ställde vi frågan om vem det är som bestämmer över barnets sömn på förskolan. En vårdnadshavare svarade: “Både jag och pedagoger. Min nu 5 åring sov inte på nätterna hemma när han sov på förskolan (då 2 år) men pedagogerna vägrade korta ner

33 hans vila där (pga att de ville ha rast). Hade pedagogerna mött mig halvvägs så hade det varit bättre för barnet” (Enkäter till vh. 2021). Reuter, Vikströms (2019) och Söderströms (2013) studie visar att det är den sammanlagda dygnsvilan på 12 till 14 timmar som styr. Det kan vara så att barnet fått tillräckligt med sömn under natten så att han inte behöver sova på dagen. Barnet i fråga är två år och kan enligt svaren från flera av pedagogerna i vår studie behöva återhämtning under dagen. Återigen så vet vi inte hur lång barnets dygnsvila är, men den största bristen i det här fallet verkar vara kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger. Berghs (2020) studie påtalar att pedagogerna tycker att samarbetet med vårdnadshavarna brister och att de inte får ta del av hur sömnen ser ut i hemmet. Bergh (2020) menar dock att forskning saknas gällande kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger angående barns sömnvanor. Utgår man från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv hade en dialog mellan vårdnadshavare och pedagog kring barnets totala dygnsvila underlättat situationen. Vidare hade pedagogen kunnat delge kunskapen hen har om verksamheten och om barns sömn. Vårdnadshavaren hade kunnat berätta om hur sömnen och sömnrutiner ser ut hemma. På så sätt hade ett samarbete kunnat lösa situationen utan att vårdnadshavare upplever irritation och förändringar i förskolan kunnat ske (Patel & Davidsson 2011:40–42). Det hade troligtvis hjälpt barnet om vårdnadshavare och pedagog fört en sömndagbok över barnets sömn så att sömnen kunnat justeras.

Skolverket (2018) anser att samarbetet är viktigt för att det ger barnet de bästa förutsättningarna. I Skolverket står det även att pedagogen ska förklara vad som gäller på förskolan, vilket i detta fall verkar ha brustit. Det skulle kunna vara så att vårdnadshavaren till denna tvååring inte har fått sova tillräckligt, sömnbrist kan göra både barn och föräldrar trötta och irriterade samt att det kan påverka samspelet med andra. Även om sömnen i huvudsak är en fysiologisk process påverkas den av miljön (Reuter & Vikström 2019). Sandberg och Vuorinen (2008) har kommit fram till att en ömsesidig vilja till samarbete samt intresserade, engagerade föräldrar och pedagogerna underlättar samarbetet. Författarna betonar även respekt, förtroende och öppenhet från båda parter som egenskaper, vilka främjar samarbete. I Sandberg och Vuorinen (2008) uppgav vissa föräldrar att de önskade större inflytande i förskolan och möjlighet att kunna påverka den dagliga verksamheten. Vi tänker att kunskap uppstår när pedagoger och vårdnadshavare delar med sig av den kunskap de har, till exempel vårdnadshavare har bäst kunskap om sitt barn och pedagogen har kunskap om verksamheten och teoretisk utbildning. Om man delar med sig av sin specialkompetens så gynnar det alla parter, med andra ord spelar samarbetet en enorm roll. Den informationen som utväxlas av relationen och kunskapsutbytet formar verksamheten och klimatet på förskolan (Patel & Davidsson 2011:41–42).

34 Vi frågade pedagogerna (Fig. 7), om vem de anser bestämmer över barnets sömn på förskolan. Vårt resultat visar att 79 (53%) av 112 pedagoger anser att detta sker i dialog mellan vårdnadshavare och pedagoger. En av dessa pedagoger svarade: “samspel mellan med ped och vh. vilket kan variera. barn vaknar oftes (sic!) glada om de får vakna av sig själva.” (Enkäter till ped. 2021). Vilket vi tyder som att samarbetet mellan hemmet och förskolan fungerar. Så många som 34 pedagoger (23%) anser att det är barnet som väljer hur länge det sover och svaren tyder på att barnet vaknar av sig själv. Tre (25%) av pedagogerna anser att de själva ska bestämma över barnets sömn på förskolan. En av pedagogerna uttryckte sig så här: “Pedagogen, vi ser vad barnen behöver för att orka med dagen på förskolan” (Enkäter till ped. 2021). Så många som 33 (22%) av pedagogerna anser att det är vårdnadshavaren som bestämmer över barnet sömn på förskolan.

Figur 7. Ett cirkeldiagram, visar vem som bestämmer över barnets sömn på förskolan enligt pedagogerna.