Barns dygnsvila Samspelet gällande barns sömn i förskolan

Barns dygnsvila

Samspelet gällande barns sömn i förskolan

Av: Anne-Maria Stubin och Camilla Karlsson

Handledare:Tintin Hodén

Södertörns högskola | Lärarutbildningen Examinator: Alla Ericson, fil. dr

Kandidatuppsats 15hp

Förskoledidaktik | Vårterminen 2021 Södertörns Högskola

Förskollärarprogrammet interkulturell inriktning 210 Hp

Title: Children's daily rest, The interaction regarding children's sleep in preschool Författare: Anne-Maria Stubin & Camilla Karlsson: Vårterminen 2021

Handledare: Tintin Hodén Examinator: Alla Ericson, fil. Dr

Abstract

The aim of the study was to highlight children's sleep, mainly how long children sleep at preschool but also how long their total daily rest period is. Furthermore, we examine the collaboration between guardians and educators regarding children's sleep. What we wondered was whether sleep could create a conflict between guardians and educators. The questionx that we posed were: What does children's daytime napping looks like at preschool? How do the educators treat the parents regarding the length of time that the children are allowed to sleep during the naptime? What does the knowledge of children's sleep looks like? The method we have used to collect information is a survey; one for educators who are active with the preschool's youngest children and the other for guardians with children between one to three years old. During our study we have used phenomenographic theory and analytical methods;

we have also had a social constructivist approach. The answers we received during our survey shows that there is a lack of knowledge about children's sleeping needs among many of the educators and guardians. Knowledge varies and many people believe that they know what is best for the individual child, which we will explore in our analysis and results section.

Keywords: children's sleep, cooperation in preschool, conflict, daily rest

1.Inledning ... 5

2. Syfte och frågeställningar ... 5

3.Sömnfakta, läroplanen och relationskompetens ... 6

3.1 Rikshandboken för barnhälsovård ... 6

3.3 Samtal om sömn ... 8

3.4 Relationskompetens ... 9

4. Tidigare forskning ... 10

4.1 Nattsömn och middagsvila - mätningar och observationer i olika förskolemiljöer ... 10

4.2 Nap schedules and sleep practices in infant-toddler groups ... 11

4.3 Sömn, sömn, sömn… ... 12

4.4 Preschool–home cooperation in change ... 13

4.5 Caregivers’ Knowledge, Behavior, and Attitudes Regarding Healthy Sleep in Young Children ... 15

5. Teoretiska utgångspunkter ... 16

5.1 Fenomenografi ... 16

5.2 Socialkonstruktivistisk perspektiv ... 17

6. Metod ... 18

6.1 Metod och material ... 18

6.2 Enkätmetod ... 20

6.3 Metodologiska utgångspunkter och reflektion ... 21

6.4 Arbetsfördelning ... 22

6.5 Etiska övervägande ... 22

7. Analys och resultat ... 23

7.1 Barns totala dygnsvila ... 23

7.2 Avbruten sömncykel ... 27

7.3 Ur ett samarbetsperspektiv ... 30

7.4 Konflikter kring barns sömn ... 34

8. Diskussion, implementering och vidare forskning ... 40

8.1 Diskussion ... 41

8.2 Implementering av studiens resultat i förskolan ... 42

8.3 Vidare forskning ... 44

9. Referenser ... 45

10. Bilagor ... 47

10.1 Diagram sammanställt efter enkätsvar till vårdnadshavare ... 47

10.2 Diagram sammanställt efter enkätsvar till pedagoger ... 51

10.3 Enkäten till pedagogerna ... 56

10.4 Enkäten till vårdnadshavare ... 58

5

1.Inledning

Forskning visar att barn sover mindre idag än de gjorde för tio år sedan (Orre & Jansson 2014- 12-04). Vi har även reflekterat över att det ofta finns en tavla på förskolan med de tider som vårdnadshavarna önskar att barnen ska sova under vistelsetiden. Detta har resulterat i att vi sett barnen bli väckta eller tvingas till att sova. Vi har även upplevt ett bristande samarbete mellan vårdnadshavare och pedagoger kring barns sömn. Det har förekommit att vårdnadshavarna inte har fått reda på hur länge barnen sovit på förskolan men även att pedagogerna inte visat intresse för hur barnens sömnrutiner ser ut i hemmet.

I denna studie belyser vi barns sömn generellt men med fokus på förskolans sovvila och barns dygnsvila. Vi har även valt att undersöka hur samarbetet mellan pedagoger och vårdnadshavare ser ut gällande barnets dygnsvila. Anledningen till att vi har valt att skriva om barns sömn på förskolan är att vi tidigare uppmärksammat detta på våra verksamhetsförlagda utbildningsplatser. Samarbetet mellan pedagoger och vårdnadshavare var inte alltid det bästa och sömnen har varit en faktor som ofta väckt diskussioner på förskolorna. Under hela vår förskollärarutbildning har vi studerat, tolkat och memorerat läroplanen för förskolan. Följande två citat är något som vi ofta tänkt och funderat på hur man ska kunna främja i kommande arbete på förskolan ”arbetslaget ska– ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen” (Skolverket 2018:17). Det andra citatet vi har i åtanke lyder

“utbildningen i förskolan ska planeras och genomföras på ett sådant sätt så att den främjar barnens utveckling, hälsa och välbefinnande. Förskolan ska erbjuda barnen en god miljö och en väl avvägd dagsrytm med både vila och aktiviteter som är anpassade efter deras behov och vistelsetid” (Skolverket 2018:7). På grund av våra tidigare efterenheter och observationer vill vi undersöka om dessa instruktioner efterföljs.

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur barnens sovvila ser ut på förskolan och hur pedagoger bemöter föräldrar angående längden på deras barns sovvila. Vi vill även diskutera hur konflikter gällande barns sömn i förskolan kan undvikas mellan vårdnadshavare och pedagoger. Vi ville undersöka följande frågor:

* Hur ser barnens sovvila ut på förskolan?

6

* Hur ser samarbetet mellan pedagogerna och vårdnadshavarna ut angående barnens sömn på förskolan?

* Hur och varför skapas konflikter kring barns sömn på förskolan?

3.Sömnfakta, läroplanen och relationskompetens

Vi har valt att ta med detta avsnitt då det är av hög relevans både för oss som blivande förskollärare men även betydelsefullt i denna studie, då den innehåller mycket relevant fakta.

Den valda litteraturen tar upp de riktlinjer som vi behöver följa i förskolan men även rekommendationer gällande barns sömn som är riktade mot de som arbetar med barn, till exempel inom barnhälsovård. Kunskapen i Rikshandboken för barnhälsovård är uppdaterad och kvalitetssäkrad, vilket gör att vi känner att den är av högsta relevans. Vi kommer även att diskutera barns behov av sömn i relation till läroplanen. Efter det kommer vi in på relationen mellan vårdnadshavare och pedagog i Relationskompetens (2009) som är en publikation av Jesper Juul och Helle Jensen.

3.1 Rikshandboken för barnhälsovård

I detta avsnitt kommer vi redogöra för sömnbehovet hos barn utifrån vad psykologerna Antonia Reuter och Veronica Vikström (2019) skriver i Rikshandboken för barnhälsovård. Syftet är att klargöra varför sömn på förskolan är ett angeläget ämne att studera. Rikshandboken har som mål att främja en jämställd barnhälsovård så att hela landet kan hålla samma standard och riktlinjer, detta gäller främst för beslutsfattare i Sverige. Reuter och Vikström bistår med granskad och uppdaterad kunskap samt forskning om de yngsta barnens hälsa och utveckling.

Under de första sex levnadsåren inträffar en stor utvecklingsprocess hos barnet och då är sömnen är en väsentlig del av utvecklingen. Enligt Reuter och Vikström (2019) påverkas kroppen av olika hormoner, dagsljuset, mörkret och den dagliga aktiviteten. För att lättare somna på kvällen så behöver kroppen komma ner i varv. Vi sover under de allra första levnadsåren som mest i livet. Under tidig barndom sker en intensiv utveckling inom flera områden, där sömnen antas spela en betydelsefull roll.

Sömnen ger kroppslig och psykisk vila, tillväxthormon utsöndras under djupsömnen och vårt immunförsvar återhämtar sig. Minne, koncentration och uppmärksamhet har samband med sömnens mängd och kvalitet och inlärningsförmåga kan därigenom påverkas. Vi bearbetar sinnesintryck och upplevelser när vi sover. Sömnbrist kan göra både barn och föräldrar trötta och irriterade och kan

7

påverka samspelet med andra. Även om sömnen i huvudsak är en fysiologisk process påverkas den av miljön (Reuter & Vikström 2019).

I Rikshandboken för barnhälsovård beskriver Reuter och Vikström (2019) att intervallerna i REM-sömn för ett barn i ettårsåldern är ungefär 60 minuter. Motsvarande tidsintervall för en vuxen är ungefär en och en halv timme. Reuter och Vikström påtalar även att små barn ofta vaknar flera gånger varje natt men att de då kan somna om själva och dessa uppvaknanden passerar därför obemärkt förbi föräldrarna. Sömncykeln är uppdelad i tre stadier, i det första stadiet är barnet dåsig och lättväckt. I det andra stadiet sover barnet bara ytligt och kroppen börjar att slappna av. Den sista och viktigaste delen kallas djupsömn, barnet behöver sova tillräckligt länge för att uppnå detta stadie. I djupsömnen är kroppen som mest avslappnad och kan tillgodogöra sig tillväxthormon, kroppen återhämtar sig och immunförsvaret får en omstart.

Barn som blir väckta när de befinner sig i djupsömnen kan uppleva ett obehag.

Rekommendationen i handboken av Reuter och Vikström (2019) är att barn mellan ett och tre år behöver sova 12 till 14 timmar på ett dygn. I den här åldern är det också vanligt att barnen övergår från att sova flera gånger under dagen till att bara sova vid ett tillfälle i ungefär en till två timmar. För att främja god sömn redan i tidig ålder för barnet behöver föräldrarna få kunskap om barns sömnbehov, men även pedagogerna behöver få information från föräldrarna om hur barnet sover bäst. Denna information behöver uppdateras med jämna mellanrum eftersom barnets sömnmönster och sömnbehov varierar mycket i tidig ålder. Det kan även finnas andra orsaker till att sömnen är orolig under perioder. Detta kan till exempel vara olika utvecklingssprång så som den typiska perioden de flesta barnen har med separationsångest. Det är även viktigt att barnet har ätit, känner sig trygg och har fasta rutiner.

Det är viktigt att tolka barnets tecken på trötthet, väntar man för länge kan barnet bli övertrött och då få svårigheter att somna eller att det tar längre tid. Även vilken tid på dygnet barnet sover har betydelse och kan underlätta eller försvåra insomningen på kvällen. Sömnens längd på dagen kan behöva regleras från att barnet fyllt två år och många barn behöver dagvila ända upp i fyra års åldern. Man bör alltid utgå alltid från det enskilda barnets sömnbehov. Vid sömnproblem föreslår Reuter och Vikström (2019) att man bör föra en sömndagbok under ett par veckor för att få en helhetsbild av barnets sömn och på så sett få syn på vad som kan behöva justeras.

8 3.2 Läroplanen för förskolan

Under vårt kommande arbetsliv som förskollärare så är det Läroplanen för förskolan och Skollagen som vi skall förhålla oss till då dessa är de viktigaste styrdokumenten i förskolan.

Läroplanen för förskolan är på både gott och ont öppen för tolkning. Läroplanen för förskolan är framtagen för att säkerhetsställa att alla barn får samma förutsättningar i förskolan och förskoleklass. Att alla barn skall kunna utvecklas, känna trygghet och för att främja ett gott samarbete med hemmen, där är alla delar lika viktiga. Det citat som väger tungt i vår studie är

“förskolan ska erbjuda barnen en god miljö och en väl avvägd dagsrytm med både vila och aktiviteter som är anpassade efter deras behov och vistelsetider” (Skolverket 2018:7). För att kunna genomföra detta så krävs det följande “förskolan ska samarbeta med hemmen för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Förskolan ska tydliggöra för barnen och barnens vårdnadshavare vilka mål utbildningen har” (Skolverket 2018:8).

Just samarbetet med hemmet och vårdnadshavarna nämns flera gånger, “arbetslaget ska ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen”. “Arbetslaget ska föra fortlöpande samtal med barns (sic!) vårdnadshavare om barns trivsel, utveckling och lärande samt genomföra utvecklingssamtal, och hålla sig informerade om barns personliga omständigheter med respekt för barns integritet” (Skolverket 2018:17). Vi anser även att följande citat är viktigt “för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmen” (Skolverket 2018:17). Vi kommer att återkomma till dessa citat längre fram i texten då vi tidigt såg att de inte alltid efterföljs på ett önskvärt sätt.

Då vi har valt ett kommande arbete med barn så anser vi att även omsorgsbiten är mycket viktigt och att vårdnadshavarna och barnen känner sig trygga på förskolan. Där det behöver finnas en

“helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet”

(Skolverket 2018:7). I vår tolkning av Läroplanen för förskolan så ingår även sömnen i den helhetsbilden och som en del av barnets omsorg.

3.3 Samtal om sömn

”Samtal om sömn” är en publikation på Skolverket sammanställd av Daniel Bergh (2020).

Bergh förespråkar ett aktivt samarbete mellan vårdnadshavare och pedagoger gällande barns sömn genom en ömsesidig dialog innehållande barns sömnkvalitet. Barn utvecklar tidigt sitt sömnmönster och sömnen har en betydande roll i barns utveckling. “De yngre barnen går från

9 ett polyfasiskt sömnmönster – där de behöver sova flera gånger per dygn, till ett bifasiskt sömnmönster – där barnet behöver sova en gång på dagen och en gång på natten, innan de kan träda in i det monofasiska sömnmönstret – där barnet sover enbart på natten” (Skolverket 2020).

Denna övergång sker i förskoleålder.

Bergh (2020) uttrycker att det saknas forskning gällande kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger angående barns sömnvanor. Studien som Bergh utgår från påvisar att pedagogerna anser att det blir en envägskommunikation då de sällan får möjlighet att ta del av hur sömnrutiner och vanor ser ut i hemmet. Bergh belyser även att sömnen påverkar barnens hälsa både kortsiktigt och långsiktigt. Detta visar även resultatet i studien, kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger är en förutsättning för att stödja barns hälsa och sömnutveckling (Skolverket 2020).

3.4 Relationskompetens

Jesper Juul och Helle Jensen (2009) har under många år undersökt samarbetet mellan pedagoger och vårdnadshavare, vilket är av relevans för vår studie. Juul och Jensen (2009) anser att i samspel mellan två vuxna kan det uppstå en asymmetrisk relation, där den ena har mera makt och den andra inte besitter samma kunskap. Pedagogerna har i detta fall mer makt, och då inte bara den makt de har genom att de är skyldiga att anmäla om det finns oro till socialtjänsten.

Utan också den maktposition som kan uppstå i mötet med socialt utsatta familjer. Detta kan resultera i att vårdnadshavare kan känna sig duperade av pedagogerna och en känsla av att inte bli lyssnad på kan uppstå. Även om det självfallet finns utrymme för båda parter att uttrycka sina tankar så kan denna maktposition begränsa motparten (Juul & Jensen 2009:113–114).

Det finns även pedagoger som medvetet använder sin maktposition mot föräldrar och vårdnadshavare för att kunna framföra sina egna åsikter. “Det finns i alla relationsorienterade professioner en tendens att de professionellas processuella maktmissbruk står i direkt proportion till deras osäkerhet och rädsla, eller omvänt, i proportion till deras relationskompetens” (Juul & Jensen 2009:114). Det är pedagogens ansvar att se till att det är en god stämning under samtal med vårdnadshavare, detta betyder även att pedagogen bör ta hjälp av en kollega om detta inte fungerar, innan det uppstår en konflikt. Detta kan resultera i att vårdnadshavarna känner sig i underläge då de känner att pedagogerna har mer pålästa kunskaper om barn. Vårdnadshavarna känner att de då inte blir tagna på allvar vilket medför att de skjuter upp problemen tills de blir för stora (Juul & Jensen 2009:114).

10 Juul och Jensen (2009) jämför skolan med förskolan och menar att samarbetet mellan vårdnadshavare och pedagoger är vanligare i förskolan. Vårdnadshavare uttrycker en önskan om råd från pedagogerna, Juul och Jensen menar att det är ett resultat av kunskapen pedagogerna besitter. Pedagogerna ser ett dagligt samspel mellan vårdnadshavare och barn, till exempel om det är problem vid lämning och kan på så sätt vägleda vårdnadshavarna och dela med sig av kunskapen om vad som vanligtvis fungerar på förskolan. Detta samarbete som fungerar mer som vägledning och rådgivning menar Juul och Jensen ger trygghet och respekt för pedagogerna och den kunskap de besitter (Juul & Jensen 2009:184–185). Vidare tar Juul och Jensen upp de bekymmersamma samtalen, de menar att de samarbeten som inte fungerar blir till behövliga samtal. Det kan vara så att pedagogen upplever dessa samtal som obekväma och svåra när det handlar om ett ämne som pedagogen inte känner sig bekväm i att diskutera.

Detsamma gäller vårdnadshavaren, vilket gör att de skjuter upp det behövliga samtalet som då kan förstoras och känns extra jobbigt (Juul & Jensen 2009:186–187).

4. Tidigare forskning

Efter vår litteraturbearbetning där vi fått lite mer fakta och kunskap om sömn och kommunikation i förskolan kommer vi nu gå vidare och titta på vad tidigare forskningar säger om barnets sömn. Avsnittet avslutas med en presentation av forskning som belyser vikten av ett gott samarbete mellan pedagoger och vårdnadshavare. Detta för att ytterligare fördjupa våra kunskaper och kunna arbeta vidare i vår analys.

4.1 Nattsömn och middagsvila - mätningar och observationer i olika förskolemiljöer Margareta Söderström (2013) är docent i allmänmedicin och har skrivit ”Nattsömn och middagsvila - mätningar och observationer i olika förskolemiljöer”. Söderström har genomfört Kidscape-studien som visar att barn idag har kortare dygnsvila, detta menar hon beror på kvaliteten på förskolan samt hur länge barnen vistas utomhus under dagen. En annan sak som bidrar till att barnen sover kortare tid är att de får kliva upp tidigt på morgonen då föräldrarna ska jobba eller att barnen är vakna och tittar på tv sent på kvällen. Söderström anser också att om man samsover så kan det påverka både barnets och föräldrarnas sömn. När barnens dygnsvila förkortas så påverkar detta inlärningen, barnen orkar mindre samt att detta kan påverka barnets vikt negativt. Söderström tar även upp att barn idag sover mindre än för tio år sedan (Söderström 2013:538).

11 Barnen i Söderströms (2013) studie var mellan tre och fem år, även i denna studie fick föräldrarna skriva dagbok, samt att barnen fick använda stegräknare och en uv-mätare. Studien visar att barnen sover 647 minuter (10 timmar och 47 minuter) varje natt under veckorna. Det förekom i stor utsträckning att föräldrarna ville påverka barnets sömn på förskolan, vilket gjorde att sovande barn lyftes upp och fick sitta i knät tills de vaknade. Föräldrarna trodde att barnet skulle sova bättre på natten om de sov en kortare stund eller inte alls på förskolan (Söderström 2013:540).

Söderströms (2013) studie visar att föräldrarna till viss del har rätt då det är den sammanlagda dygnsvilan som styr, samtidigt visar forskning att barnet behöver ungefär 20 minuter för att komma ner i djupsömn samt att en sömncykel är ungefär 90 minuter. En annan teori om varför barnen som tillbringar mycket tid utomhus sover bättre och längre “kan kopplas till solens/ljusets effekt på den biologiska rytmen via hypofys och sömnhormonet melatonin.

Melatoninhalten stiger nattetid mer om hypofysens utsatts för solljus jämfört med det ljus som finns inomhus” (Söderström 2013:54). Slutsatsen i Söderströms (2013) studien visar att det inte har så stor betydelse när på dygnet som barnet sover så länge dygnsvilan är densamma, men samtidigt påverkar senare sovtider på kvällen en ökad risk för fetma hos barn. Studien föreslår att återinföra obligatorisk sovstund på förskolan för att undvika att barnen somnar på vägen hem, vilket kan resultera i senare insomning på kvällen (Söderström 2013:541–543).

4.2 Nap schedules and sleep practices in infant-toddler groups

Helena Siren-Tiusanen och Heljä Antola Robinson har i studien ”Nap schedules and sleep practices in infant-toddler groups” undersökt hur daghem och hem kan samarbeta för att bevara barnets naturliga dygnsrytm och de positiva effekterna som sömnen har. Föräldrarna för ett sovschema över barnets nattsömn så att de barn som sovit dåligt hemma under natten kan sova längre på daghemmet. I schemat skriver både lärare och föräldrar in hur barnet sovit. I deras studie anpassades barnets sovtider på daghemmet efter barnets behov, ett barn på fem månader sov till exempel två gånger varje dag. Detta tyder på att personalen är flexibla och anpassar sig och verksamheten efter barnets behov (Siren-Tiusanen & Robinson 2001 ej pag.).

I diskussionen lägger Siren-Tiusanen och Robinson (2001) fram ett förslag som går ut på ett samarbete mellan teamet på daghemmet och föräldrarna till det aktuella barnet. Samarbetet går ut på att observera barnets sovrutiner och att även föra en dagbok över barnets sömn över hela

12 dygnet (Siren-Tiusanen & Robinson 2001 ej pag.). Förskolan i studien visar att många barn lägger sig samtidigt och blir väckta till mellanmålet. Detta gör att alla barn inte hinner avsluta sin ultradiana sömncykel vilket resulterar i att de missar viktiga delar i sömnen. För barn i ett till två årsåldern orsakar det långvarig trötthet samtidigt blir den vakna perioden på förmiddagen för lång innan barnen får chans till återhämtning. Vissa av barnen i studien uppvisade irritation, bristande uppmärksamhet och energibrist. Studien visar att om sovtiden ligger för tidigt kan barnen även bli överstimulerade. Ett annat tecken på överstimulering bland de yngre barnen är att det tar lång tid att somna samt andra svårigheter när det är dags att sova.

Enligt Siren-Tiusanen och Robinson studie ”Nap schedules and sleep practices in infant-toddler groups” av så var det en förälder som ville att barnet skulle sova mindre på dagen för att barnet sov så dåligt på natten. Barnet blev väckt tidigt på morgonen för att gå till daghemmet. Barnet hade stora problem med att somna på vilan, det drog ut på tiden så att personalen blev tvungna att väcka barnet så att hen inte missade mellanmålet. Sovtiden blev förskjuten och mamman fick problem vid läggningen hemma på kvällen. Förslaget mamman gav var att förkorta vilan på daghemmet. Efter en diskussion mellan daghemmet och hemmet visade det sig att barnet hade dåliga rutiner vid sänggåendet hemma och blev störd av familjens tv. En av grupperna i Siren-Tiusanen och Robinson undersökning fick bättre resultat, pedagogerna hade en närmre relation med föräldrarna. Detta gjorde att de kunde balansera barnets dygnsrytm. Med andra ord kunde de samarbeta bättre med föräldrarna och på så sätt kompensera missad nattsömn på daghemmet (Siren-Tiusanen & Robinson 2001: ej pag.).

4.3 Sömn, sömn, sömn…

Christian Benedict och Minna Tunbergers forskning ”Sömn, sömn, sömn, hur minne, immunförsvar, vikt, koncentration och dina känslor hör ihop med din sömn”, visar att barn behöver ungefär nio timmars nattsömn och mindre barn behöver komma upp i elva timmars nattsömn. Detta kan variera även för barn då det är sömnkvaliteten som är avgörande. Sover man mindre under en period så kan man sova igen det under helgen, förutsatt att man tar sig tiden att sova ut så fort tillfälle ges. Den negativa effekten av att sova för lite är att impulsiviteten ökar och koncentrationen, kreativiteten och inlärningsförmågan försämras (Benedict &

Tunberger 2018:18–19). För att få en så bra sömn som möjligt och lättare komma ner i djupsömn behöver du dagsljus gärna tidigt på morgonen, fysisk och psykisk aktivitet samt att man inte bör äta en massa onyttigheter på kvällen (Benedict & Tunberger 2018:31).

13 Ljuset påverkar vår dygnsrytm och därför är vi extra ljuskänsliga på kvällen, för att sova som bäst behöver det vara mörkt. Desto mer solljus vi får på dagen desto bättre sover vi på natten, en molnig dag räcker det med ungefär en timmes utomhusvistelse (Benedict & Tunberger 2018:42–44). För att kunna sova ännu bättre bör temperaturen ligga mellan sjutton och nitton grader, kroppen sänker automatiskt kroppstemperaturen när det är tid att sova (Benedict &

Tunberger 2018:46).

Forskarna vet att ett stabilt måltidsschema är bra för att dina inre klockor ska ticka i takt samt för att din kropp ska veta när det är dags att sova och när du ska hålla dig pigg. Du kan alltså påverka din dygnsrytm positivt genom att äta när din inre matklocka ringer. Det är ingen slump att man brukar säga att man ska äta frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en fattigman (Benedict

& Tunberger 2018:48).

Detta för att inte gå och lägga sig med för mycket mat i magen som kroppen måste lägga energi på att bearbeta.

Mjölk och mjölkprodukter innehåller aminosyran tryptofan som hjälper kroppen att producera melatonin som får vår kropp att vilja somna. I mjölken från en ammande kvinna är halterna av tryptofan extra höga på kvällen för att hjälpa barnet att somna för natten (Benedict & Tunberger 2018:49–50). Oftast känner man sig trött mitt på dagen även fast det är ljust. Detta är för att kroppen tar en paus, då är det naturligt att känna trötthet och vilja sova, detta inträffar vanligen mellan klockan 13:00 och 15:00 på dagen. Det är då bra att följa kroppens uppmaningar och ta en stunds vila, forskare tror att vi är skapta till att sova två gånger varje dygn (Benedict &

Tunberger 2018:54).

4.4 Preschool–home cooperation in change

Anette Sandberg och Tuula Vuorinen (2008) har i studien ”Preschool–home cooperation in change” undersökt samarbetet mellan förskola och hemmet. Samarbetet samt de samtal som sker på förskolan förekommer främst i hallen vid hämtning och lämning av barnet, vad samtalen handlar om kan variera utifrån hur mycket tid det finns för samtalet. Föräldrarna kan uppfatta att de ibland bara får lite eller ingen information då det kan vara en annan pedagog på plats som inte riktigt vet hur barnets dag har varit. Föräldrar till de yngsta barnen önskar mer information om dagen, de vill veta om barnet ätit, sovit och om magen fungerar som den ska. Några förskolor har en tavla där denna information antecknas under dagen, vilket är väldigt uppskattat

14 av de flesta föräldrarna. Denna information är inte lika viktigt för de föräldrar som har äldre barn, de önskar information om barnets sociala välbefinnande, hur samspelet med de andra barnen fungerat samt relationen till pedagogerna.

Resultatet i Sandbergs och Vuorinens (2008) studie visar att föräldrarna önskar flera kortare utvecklingssamtal med pedagogerna under terminen speciellt om de känner att det inte har möjlighet att prata med pedagogerna varje dag i den utsträckning som de önskar. Pedagogerna är väl medveten om att det skulle kunna öka samarbetet men detta är inget som pedagogerna önskar att genomföra. Föräldrarna önskar dessa samtal för att bättre kunna följa sitt barns utveckling och framsteg på förskolan. Det gemensamma föräldramötet är inte lika uppskattade om det inte är så att föräldrarna kan utbyta kunskap om sitt föräldraskap, de vill inte bara sitta och lyssna på information som de kan läsa sig till själva. Föräldrarna önskar stöd av pedagogerna i sitt föräldraskap. Pedagogerna anser att föräldrar idag är mer osäkra på vilka förväntningar som ställs på dem gällande föräldraskapet (Sandberg & Vuorinen 2008:158).

Sandberg och Vuorinen (2008) har kommit fram till att en ömsesidig vilja till samarbete samt intresserade, engagerade föräldrar och pedagogerna underlättar samarbetet. Författarna betonar även respekt, förtroende och öppenhet från båda parter som egenskaper, vilket främjar samarbete. Vidare har de kommit fram till att orsaker som försvårar samarbetet är tidsbrist både hos personal och föräldrar. Sandberg och Vuorinen tar även upp språk och kulturbarriärer som orsaker till svårigheter vid samarbete. Detta kan bero på att människor har olika värderingar och olika sätt att bemöta varandra på i olika kulturer (Sandberg & Vuorinen 2008:159).

I Sandbergs och Vuorinens (2008) studie uppgav vissa föräldrar att de önskade större inflytande i förskolan och möjlighet att kunna påverka den dagliga verksamheten. Pedagogerna håller med om detta så länge föräldrarna inte styr beslut som rör personalen (Sandberg & Vuorinen 2008:159). Studien visar även att de förskolor som har en bra samarbetskultur genererar i större utsträckning engagerade föräldrar, vilket gör att det blir ett ömsesidigt samarbete. Vissa föräldrar söker stöd av personalen på förskolan gällande sin egen föräldraroll, detta sätter pedagogerna i en svår situation där de både vill visa sin kunskap och samtidigt önskar att föräldrarna vågar lita på sig själva i sin föräldraroll. Pedagogen behöver anpassa samarbetsformen efter vad föräldrarna efterfrågar, vilket kan variera utifrån föräldrarnas behov och tidigare erfarenheter. Resultatet i Sandberg och Vuorinens studie visar på att detta kan

15 förbättra samarbetet och engagera fler föräldrar i barnens vardag på förskolan (Sandberg &

Vuorinen 2008:160).

4.5 Caregivers’ Knowledge, Behavior, and Attitudes Regarding Healthy Sleep in Young Children

I studien ”Caregivers’ Knowledge, Behavior, and Attitudes Regarding Healthy Sleep in Young Children” av Judith A. Owens, Caroline Jones och Rachel Nash (2011) visar de att majoriteten av barnen, hela 66 procent kom upp i rekommenderad mängd sömn. Hela 25 procent av barnen sov för lite under sin dygnsvila och 10 procent av barnen sov mer än rekommendationerna.

Owens, Jones och Nash studie visade att hela 52 procent av de tillfrågade föräldrarna inte hade tillräckligt med kunskap om hur lång dygnsvila barn behöver utifrån barnets ålder, men det var endast 13 procent av de 52 procent av föräldrarna som var medvetna om att deras barn fick för lite sömn. Resultatet av studien visar att majoriteten av föräldrarnas kunskap om barns sömn var bristfällig, de svarade att de inte tyckte att barnen behöver samma rutiner och tider för sänggående och uppvaknande på veckodagar som på helgdagar. Det visade sig att det var dessa barn som hade oregelbundna rutiner kring sänggående och uppvaknandet. De vårdnadshavare som hade mer kunskap om barns sömn svarade att barnet går till sängs tidigt med fasta rutiner kring sömnen (Owens, Jones & Nash 2011:347).

Så många som 74 procent av föräldrarna ansåg att deras barns sömn fungerade utan problem och främjade barnets hälsa. Hela 24 procent planerade dock att de var villiga att ändra barnens sömnvanor medan 14 procent av dessa 74 procent inte alls ville prata med läkaren om barnets sömn. Föräldrar vars barn som tittade på tv eller var närvarande i rummet när barnet skulle sova, var mer benägna att ändra detta beteende för att hitta mer hälsosamma sömnvanor. Dessa föräldrar var även villiga att ändra sina sovrutiner då de inte fanns några riktiga rutiner från början utan att tiden för sänggående kunde variera. Resultatet av studien visade dock att föräldrarna inte såg något samband mellan en tillräcklig dygnsvila och hälsosamma sömnvanor och var då inte villiga att göra några ändringar kring sömnen (Owens, Jones & Nash 2011:347–

348).

Owens, Jones och Nash gjorde en jämförelse med en studie från år 2004 där resultatet visade bättre siffror än på den aktuella studien. Resultatet från studien år 2004 visade att man prioriterade läsning framför att titta på tv vid läggdags. Dessa barn hade även en tidigare och mer konsekvent läggningstid, men gärna med en förälder närvarande i sovrummet. Mellan

16 studierna skiljer det endast sju år men de visar en stor skillnad i barnens sömnvanor åt det negativa hållet. Enligt Owens, Jones och Nash är riskerna med att barnen sover för lite är att de kan drabbas av barnfetma, men även humörsvängningar, koncentrationsproblem och dålig impulskontroll samt en negativ påverkan på inlärningsförmågan (Owens Jones & Nash 2011:345). Resultatet i Owens, Jones och Nash studie visar att det finns bristande kunskap hos föräldrar angående barns sömnvanor. Sammanfattar man resultatet av studien visar den ett behov av ökad kunskap hos föräldrarna gällande barns sömnrutiner, framförallt regelbundenhet och tidigare läggning men också den rekommenderade sömntiden för de olika åldrarna (Owens Jones & Nash 2011:349).

5. Teoretiska utgångspunkter

I vår uppsats kändes det relevant att utgå ifrån dessa två teorier: fenomenografi och det socialkonstruktivistiska perspektivet. Detta då vi studerar människor och deras uppfattningar av barns sömn på förskolan. Ett av våra mål var även att vi själva skulle kunna ta del av andras kunskaper och åsikter gällande barns sömn på förskolan vilket skulle kunna vara användbart när vi själva börjar att arbeta. Vi kommer i följande text förklara de två olika teorierna och vad de innebär i förhållande till vår studie.

5.1 Fenomenografi

Fenomenografi är ett vetenskapligt förhållningssätt där man inriktar sig på att studera människors olika uppfattningar. Fenomenografi är ett kvalitativt sätt att studera vad människor lär sig samt hur vi tolkar fenomen, ett sätt att förstå sig själv och sin omvärld. Denna erfarenhet är det som styr våra kommande handlingar och hur vi diskuterar saker. Precis som vi under den här förskollärarutbildningen har lärt oss en mängd nya saker som har gett oss andra värderingar och nya synsätt. Våra enkäter skrevs med svarsalternativ där merparten var öppna frågor, detta gör att den tillfrågade personen kan använda sina egna ord för att beskriva sin uppfattning kring fenomenet som i detta fall är barns sömn (Patel & Davidsson 2011:37).

Genom att lyssna på andras uppfattningar om fenomenet så kan man genom samarbete finna en lösning. Med vetenskapen i ryggen så vet vi att sömn är viktigt, men vi måste även lyssna på vårdnadshavarens uppfattning av fenomenet och de behöver i sin tur lyssna på pedagogerna.

Under hela den här processen med vår studie utvecklas vi eftersom vi får ta del av andras uppfattningar, kunskaper och erfarenheter gällande barns sömn. Det innebär att vi har fått nya

17 kunskaper genom att ta del av andras uppfattningar. Som Patel och Davidsson säger: “Att uppfatta något är att skapa mening” (Patel & Davidsson 2011:38). Resultatet i vår studie är en sammanfattning av pedagogers och vårdnadshavares erfarenheter och kunskaper samt av tidigare forskning. Vi som författare till studien har genom dessa uppfattningar erhållit både kunskaper och en bredare förståelse för vår omvärld.

5.2 Socialkonstruktivistisk perspektiv

Det socialkonstruktivistiska perspektivet betonar att samhället konstrueras i samspelet mellan människor. Det lyfter också fram att man lär sig och utvecklar sina egna tankar och åsikter i samspelet med andra människor “I en kvalitativ forskningsintervju produceras kunskap socialt i ett samspel mellan intervjuare och intervjuperson” (Kvale & Brinkmann 2009:91). Utgår man här från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv när man samtalar med någon så är det inte bara kunskaper till sin studie som man kan erhålla utan att man själv som person kan växa, få nya tankar och uppfattningar. Språket är centralt i sociala interaktioner och vi kopplar detta till samtalet mellan pedagoger, vårdnadshavare och vi som gör undersökningen. Detta är en social konstruktion som ger ett utbyte, vilket leder till lärande och utveckling. Det som kan uppfattas som negativt med socialkonstruktivism är att den inte respekterar det som kan var biologiskt styrt i människors beteende. Det finns likheter mellan det socialkonstruktivistiska perspektivet och den kritiska teorin, dessa två anser att man genom samtal med andra kan utveckla sitt synsätt och värderingar. Beroende på vem du samtalar med konstrueras kunskap utefter den personens kunskapsområde (Patel & Davidsson 2011:40–42).

All kunskap uppstår i en intersubjektiv kontext där språklig interaktion konstruerar relationerna såväl mellan subjekten som mellan subjekten och objekten. Genom dessa konstruktioner etableras både vår självförståelse och vår verklighetsuppfattning. Kunskapsprocessen är alltså inte primärt individuell; kunskap skapas i de språkliga relationerna i sociala gemenskaper (Thomassen 2007:205).

Vi tänker att kunskap uppstår när pedagoger och vårdnadshavare delar med sig av den kunskap de har, till exempel vårdnadshavare har bäst kunskap om sitt barn och pedagogen har kunskap om verksamheten och teoretisk utbildning. Om man delar med sig av sin specialkompetens så gynnar det alla parter, med andra ord spelar samarbetet en enorm roll. Den informationen som utväxlas av relationen och kunskapsutbytet formar samhället. Patel och Davidsson menar att man bör se på kunskap som ett återskapande av verkligheten. Kunskapen skapas tillsammans i

18 ett socialt samspel, detta kan således inte ske om man inte har någon att utbyta kunskap med.

Samhället formas i samspelet mellan människor och att vår omgivning påverkas av hur vi uppfattar den (Patel & Davidsson 2011:41–42).

I vår studie kan vi använda oss av ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på flera olika sätt. Vi tänker att det inte bara behöver ske genom en dialog utan också då pedagoger avläser barnets trötthet och sömnbehov, på så sätt får vi användning av både våra kunskaper och vår erfarenhet.

Skulle vi som pedagoger då inte tillgodose barnets sömnbehov eller att behöva väcka ett barn som inte sovit klart så kommer barnets beteende att påverka hela barngruppen. I studiens sammanhang tolkar vi det som att barngruppen är samhället som konstrueras genom samspelet mellan barnet, vår kunskap och uppfattningar om barnet (Patel & Davidsson 2011:41–42).

6. Metod

I detta avsnitt kommer vi att beskriva hur vi genomfört vår studie och vilka som deltagit. Vidare kommer vi att redogöra för våra metodval samt hur vi använt oss av metoderna. Vi beskriver hur insamlingen av materialet gått till samt hur vi arbetat med analysen av empirin. Detta avslutas med forskningsetik.

6.1 Metod och material

Valet av ämne var inte självklart från början då vi under studietiden har stött på många intressanta ämnen som skulle vara värt att studera. Då vi i skrivandets stund är mitt i en rådande pandemi så var även detta något som vi skulle förhålla oss till. Covid-19 pandemin gjorde det svårt att ens få möjlighet att besöka förskolor och att träffas för en intervju på plats då vi från början var inne på att undersöka inomhusmiljön. Dessa komponenter resulterade i att vi valde barns sömn och hur samarbetet ser ut mellan vårdnadshavare och pedagoger.

Pandemin visade sig vara ett större problem än väntat och satte käppar i hjulen för oss då vi inte kunde göra observationer. Vi stötte även på tekniska problem med våra enkäter då svaren på dessa inte registrerades. Vi vände oss i första hand till de personer i vår närhet som passade in i studien men svaren var inte så många samt att vi inte riktigt kände att utfallen var de rätta enligt den tidigare forskning som vi läst. Vi beslöt oss således för att använda oss av Facebook, enkäterna delades i två slutna grupper. I den första gruppen arbetar medlemmarna inom förskola vilket resulterade i att vi fick in 112 svar på enkäten till pedagoger, denna data representerar stora delar av Sverige. Vi valde sedan att stoppa enkäten innan svaren blev alldeles för många

19 då vi inte har obegränsat med tid att analysera dessa. Nackdelen är att vi inte kan säga exakt vilka delar av landet den representerar men vi anser inte att detta påverkar vår studie, eftersom barns behov av sömn ser lika ut överallt. En av fördelarna med metoden är att svaren från början var helt anonyma.

Vi är mycket nöjda med utformningen av enkäterna då de både innehåller frågor med fasta svarsalternativ och öppna frågor. Vi märkte att ämnet vi valt var något som efterfrågats av många och svaren var väldigt långa och utförliga, detta gjorde att vi kände att vi verkligen var inne på ett ämne som väcker diskussion och känslor. Vi utformade även en liknande enkät där vi vände oss till vårdnadshavare med barn i åldern ett till tre år. Enkäten till föräldrarna delades i en sluten Facebook-grupp som vänder sig till föräldrar som bor i en större Stockholmsförort.

Denna enkät genererade i 41 svar, även där fick vi många och långa svar på de öppna frågorna.

I och med att vi utnyttjade chansen att sprida våra enkäter på internet så fick vi större mängd data vilket vi inte hade fått annars. I de delar av vår analys där det saknas utrymme så har vi valt att förkorta pedagog till Ped, vårdnadshavare till Vh och barn till Ba, detta sker främst i våra diagram. Just valet av diagram var självklart då vi anser att det ger en mer lättöverskådlig bild av vår empiri. Utifrån att vi fått så många deltagande så kommer vi att sammanfatta resultaten och välja ut de bitar som vi anser vara intressanta och relevanta, men i diagrammen så är alla deltagare representerade. De svar som är intressanta är de som visar att det finns kunskap om barns sömn och det som är relevant är att vi kan påvisa att det finns ett stort kunskapsglapp gällande sömn både hos pedagogerna och vårdnadshavarna. Vi menar även att samarbetet mellan pedagoger och föräldrar samt uppfattningar kring detta, är intressanta att undersöka.

Vi har valt att använda liknande enkätfrågor till både pedagoger och vårdnadshavare för att få med båda perspektiven av problemet. Svaren från enkäterna kommer sedan även jämföras och analyseras med ett fenomenografiskt och socialkonstruktivistiskt förhållningssätt med hjälp av tidigare forskning.

20

Om vi använder oss av enkäter, finns det bara en möjlighet att motivera individerna och det är genom det brev som medföljer enkäten, det s.k. missivet. Detta missiv måste innehålla all information som vi kan ge och det är alltså mycket viktigt att det är korrekt utformat [...] Vi måste alltså förlita oss på att vi motiverar personen enbart genom innehållet i missivet (Patel & Davidson 2011:98).

Med tanke på den omfattande och ärliga respons vi fått på enkäterna så anser vi att vårt missiv är förtroendeingivande samt att vi valt ett ämne som berör. I och med frågornas känsliga karaktär kommer vi inte börja med att ställa de, utan vi börjar med neutrala frågor. En fråga som vi tänkt ställa som kan upplevas som provokativ är i form av ett dilemma mellan en vårdnadshavare och en pedagog, barnet får inte sova men är jättetrött och somnade, hur löser du det? med en följdfråga: Är du ärlig mot vårdnadshavaren om att barnet har sovit/inte har sovit om barnet sovit mer eller mindre än önskat. Denna fråga ställs främst med syftet att få reda på om pedagogerna är ärliga om hur mycket eller lite barnet har sovit under vistelsetiden, detta för att undkomma konfrontationer.

6.2 Enkätmetod

När vi skapade våra enkäter använde vi oss av ett en mall för formulär på Google, det var enkelt och visuellt snyggt att använda. När enkäterna var ifyllda så kunde vi på ett enkelt sätt få en överskådlig blick av svaren, vi kunde gå in på varje svarsblankett men också se alla svar på en specifik fråga, det finns även en funktion där man kan se svaren i olika diagram. Vi gick igenom svaren tillsammans och förde in samtliga svar i diagram som vi skapade i dataprogrammet Word, under varje diagram sparade vi de svar som vi ansåg skulle vara relevanta för vår studie.

När vi kände oss nöjda med antalet enkätsvar läste och diskuterade vi alla svar mycket noggrant.

Programmet vi använde för enkäten gjorde det möjligt att titta på allas svar från respektive fråga samtidigt och på så sätt kunde vi jämföra skillnader och likheter lättare. Det var även intressant att jämföra svaren från vårdnadshavarna och svaren från pedagogerna, där vi kunde se olika uppfattningar om barns sömn. När vi bekantat oss med svaren började vi kategorisera dem i olika ämnen vi valt att koncentrera oss på i vår analys. Den reducerade empirin från de öppna frågorna plockade vi ut och jämförde med varandra.

Utifrån de öppna frågorna där vi fått in många skriftliga svar så kunde vi omvandla den fakta till att göra överskådliga diagram, på så sätt kan vi utläsa våra diagram på ett enkelt sätt. Vilket gör att vi kan använda “vissa statistiska bearbetnings- och analysmetoder” (Patel & Davidson

21 2011:47). Däremot kan vi inte omvandla våra diagram till text, utan bara beskriva det som diagrammen visar (Patel & Davidson 2011:47). Diagrammen har vi gjort för att både vi och läsaren lättare ska få en överskådlig bild över svaren.

Analysen med ett fenomenografisk utgångspunkt går till på detta sätt: 1) bekanta sig med data och etablera ett helhetsintryck; 2) uppmärksamma likheter och skillnader i utsagorna i intervjun; 3) kategorisera uppfattningar i beskrivningskategorier samt 4) studera den underliggande strukturen i kategorisystemet. Undersökningens utfallsrum kallas det när man kategoriserat all insamlad data, det är viktigt att dessa kategorier är avgränsade till varandra (Patel 2011:38).

När vi gjorde analysen tog vi hjälp av Patel och Davidssons (2011) fyra punkter för att utgå från ett fenomenografiskt förhållningssätt: Vi har analyserat vår empiri genom ett fenomenografisk förhållningssätt enligt följande: 1) vi har gått igenom de svaren på enkäterna och fått en helhetsbild 2) vidare tittade efter likheter och skillnader i de svar vi fått samt jämfört svaren från vårdnadshavare och pedagoger 3) vidare så delade vi upp svaren i olika kategorier 4) de utvalda svaren rangordnas sedan efter relevans i vår studie (Patel & Davidsson 2011:38).

Våra olika kategorier var starkt avgränsade från varandra och lätta att sortera då vi var noga med formuleringen av frågorna i enkäterna. Resultatet av kategoriseringen kallas undersökningens utfallsrum. När vi formulerade våra frågor utgick vi från en hypotes, där vi ville undersöka om barns sömn på förskolan kan vara något som skapar konflikter mellan vårdnadshavare och pedagoger. Vi anser att det är lättare att skapa en god relation till vårdnadshavarna om man är ärlig som pedagog. Fenomenografi är således inte ett fast förhållningssätt utan ett arbetssätt att strukturera och bearbeta empiri på (Patel & Davidsson 2011:38). För att få ut så mycket empiri som möjligt var vi tvungen att verkligen fördjupa oss i ämnet om sömn, på så sätt bildas det ett samspel mellan oss som skriver och den fakta vi skriver (Thomassen 2007:194).

6.3 Metodologiska utgångspunkter och reflektion

När vi i början planerade för vilka vi skulle skicka frågorna till så kändes det bra, men ju längre tiden gick märkte vi att svaren var färre än vi förväntat. De första svaren var som hämtade ur skolböckerna, inte vad vi själva sett och hört under vår verksamhetsförlagda utbildning. Vi beslutade oss då för att dela frågeformuläret på Facebook i en sluten grupp för förskollärare, då fick vi snabbt in över 100 enkätsvar från personal i förskolor runt om i hela Sverige. Enkäten till vårdnadshavarna delade vi i en sluten Facebook grupp i en specifik stadsdel i Stockholm.

22 När svaren rasslade in var känslan nästan som när man vinner på Lotto och motivationen var på topp.

Deltagarna var väldigt flitiga med att skriva långa och utförliga texter, vi avslutade enkäten med: Stort tack för att du tog dig tid att hjälpa oss. Under den texten fick vi även många lyckönskningar och många önskade även att få ta del av det färdiga materialet. Vilket var lite oväntat då deltagarna är okända för oss. Enligt Patel och Davidson är det viktigt för de inblandade personerna att känna sig delaktiga i ny kunskap som förhoppningsvis kan leda till förbättringar (Patel & Davidson 2011:98). Vi antar att de känner sig delaktiga utifrån den stora responsen som vårt ämne har medför med tanke på både det stora deltagarantalet och kommentarerna i slutet av enkäten. I enkätsvaren framkommer det att deltagarna efterfrågar mer kunskap om barnets sömn. Det känns bra och viktigt att vi kan bidra med kunskapen som denna studie ger.

6.4 Arbetsfördelning

Vi har tidigare skrivit vår b-uppsats och vi valde därför att även skriva kandidatuppsatsen tillsammans, detta för att vi samarbetar och kompletterar varandra väldigt bra. Vi är inte alltid eniga men detta resulterar i att vi får givande diskussioner om uppgiften samt om vi tolkat litteraturen likadant. Camillas styrka är att hitta kopplingar och det som är intressant i texterna, Anne-Marias styrka är att förstå och omformulera texten, sedan turas vi om att skriva, självklart bidrar vi båda lika mycket men vi är mer eller mindre bra på olika saker. Vi har letat litteratur och forskning på varsitt håll, det vi har hittat och tyckt varit intressant har vi diskuterat sinsemellan och tillsammans sammanställt till text.

Allt vi har skrivit har vi gjort tillsammans över i ett delat dokument på Google Docs så att vi båda kan hela texten och vet vad det handlar om, vilket lätt hade kunnat missats om vi valt att dela upp de olika avsnitten och texterna. Vi båda två behöver den andre som draghjälp för att inte tappa fokus. Vi tror även att detta upplägg kommer att vara en fördel när vi sedan kommer ut i förskolan för att arbeta i ett arbetslag, då vi samarbetar bra. Ja kort sagt så kompletterar vi varandra riktigt bra. Detta är en text som vi båda kan stå för och är riktigt stolta över.

6.5 Etiska övervägande

Hela studien är anonym från början till slut. De personer som svarat på enkäter har gjort det genom privata Facebook-grupper där vi delat en länk till en Google Forms enkät och vi kan

23 således inte koppla svaren till en enskild person. I Google Forms har vi angett att vi vill ha anonyma enkäter. I inbjudan till enkäten informerar vi om att inga namn eller personuppgifter kommer att finnas med i studien, alla uppgifter kommer att anonymiseras samt att de är anonyma i enkäterna. Vi upplyser de medverkande om att studien är frivillig och att de kan välja att avbryta när de vill. Om någon deltagare i studien önskar så får de ta del av det färdiga materialet. Vi sprider inte informationen om studien eller de medverkande innan studien är avidentifierade, så att den kan kopplas till någon enskild person. När studien är färdigställd kommer all insamlad data förstöras. Utöver dessa regler kommer vi även att förhålla oss professionellt och bemöta alla inblandade med ett trevligt tillmötesgående sätt och respekt för den enskilda individen (Vetenskapsrådet 2002).

7. Analys och resultat

I detta avsnitt har vi analyserat vår empiri utifrån ett fenomenografiskt och ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Vi har utgått från vårt syfte och frågeställningar, vidare skapade vi olika kategorier där vi sorterade in vår empiri. Dessa kategorier har vi presenterat under ett antal underrubriker. Med ett öppet sinne har vi tagit del av materialet, för att kunna se fakta samt studerat den tidigare forskningen och kopplat det till vad vi själva kan utläsa i vår studie.

7.1 Barns totala dygnsvila

Reuter och Vikström (2019) rekommenderar i Rikshandboken att barn i åldern ett till tre år ska sova tolv till fjorton timmar per dygn. Vi ställde frågan i enkäten: Hur många timmar sover ditt barn på natten? Svaren varierade mellan åtta och en halv timme upp till tolv timmar, där majoriteten av barnen sov tio och en halv timme till elva och en halv timme varje natt (Fig.1).

Det fanns dock barn som bara sov åtta och en halv timme per natt (Fig.1). Utgår vi från Reuter och Vikström (2019) som säger att barn behöver sova mellan tolv till fjorton timmar varje dygn, betyder detta att det här barnet som bara sover åtta och en halv timme skulle behöva sova minst tre och en halv timme men helst fem och en halv timme på förskolans vila. Detta skulle resultera i att barnet skulle missa större delen av den pedagogiska verksamheten men också en eller två måltider på förskolan. Ser vi till alla de svar vi fick från vårdnadshavarna så är det 37 barn av totalt 42 som inte får tillräckligt med sömn på natten, kompenseras detta på förskolan så att den

totala mängden sömn blir uppnådd så är det ingen större fara för barnet (Enkäter till vh. 2021).

24 För de barn som sover för lite totalt under dygnet så kommer de att påverkas av att de inte kan tillgodogöra sig tillväxthormonet, kroppen hinner inte återhämta sig och immunförsvaret påverkas negativt enligt Reuter och Vikström (2019). Benedict och Tunberger (2018) hävdar även att för lite sömn påverkar koncentrationsförmågan, barnets kreativitet, samt att barnets impulsstyrning blir i obalans, även inlärningsförmågan försämras (Benedict & Tunberger 2018:18–19). Söderström är inne på samma spår som Benedict och Tunberger med att barn som har för kort dygnsvila kan få problem med inlärningen. Söderströms studie visar dessutom att barnen orkar mindre samt om barnet somnar sent på kvällen ökar även risken för fetma (Söderström 2013:542).

En annan pedagog i vår studie uttryckte sig så här: “Många barn tvingas vi väcka redan efter 30 min och vissa får inte somna alls, vilket är barnmisshandel i princip då barnen är trötta”

(Enkäter till ped. 2021). Pedagogen uttrycker sig med väldigt starka ord men detta är pedagogens uppfattning som man inte kan frångå. Enligt fenomenografin är det pedagogens sätt att tolka detta fenomen som senare kommer att styra hens handlingar i kontakten med vårdnadshavare. Det socialkonstruktivistiska perspektivet betonar att samhället konstrueras i samspelet mellan människor. Det lyfter också fram att man lär sig och utvecklar sina egna tankar och åsikter i samspelet med andra människor. Om pedagogen för en dialog med vårdnadshavaren om hur hen uppfattar situationen så kan det ske en förändring i samhället, det vill säga i förskolan. Pedagogen besitter mer kunskap om barns sömn, men i samtalet med vårdnadshavaren behöver pedagogen tänka på sitt ordval gällande barnmisshandel (Kvale &

Brinkmann 2009:91).

I Siren-Tiusanen och Antola Robinsons studie där de utgår från ett sovschema för barnen så skulle man då kunna kompensera dålig nattsömn på förskolan. Vår studie visar att 37 av barnen inte uppnår den totala dygnsvilan på natten (Enkäter till vh. 2021). Det här betyder att de behöver sömn på förskolan och ett sovschema skulle kunna hjälpa pedagogerna att kompensera detta på förskolan. Skulle man kunna genomföra den sortens kompensation rent praktiskt, är det mellan fem och sex timmars sömn barnet behöver sova på förskolan. Detta kan orsaka problem som att barnet riskerar att gå miste om både undervisning och måltider. Reuter och Vikström (2019), Siren-Tiusanen och Antola Robinsons (2001), Benedicte och Tunbergers studier (2018) visar att barnen som lider av sömnbrist kan bli irriterade, få bristande

25 uppmärksamhet och energibrist. Detta kan även leda till att barnen blir överstimulerade vilket då kan medföra att det tar längre tid för dem att komma till ro och somna. Dessa studier visar således att sömnen är viktig för barnets humör och välbefinnande, vilket visar att de är angeläget att undersöka hur föräldrar och pedagoger ser på barns sömn.

Figur 1. Ett stapeldiagram som visar vårdnadshavarnas svar på hur länge deras barn sover hemma under natten.

26 Figur 2. Ett stapeldiagram som visar pedagogernas svar på hur länge barnen sover på

förskolan.

Tittar vi på de resultat vi ser i våra enkäter (Fig. 4) så är det så många som tolv barn i åldern ett till tre år som inte sover på förskolan av totalt 42 svar i enkäten till vårdnadshavarna. Jämför vi det med att vårdnadshavarna samtidigt uppger att barnen sover mindre än tolv timmar per natt (Fig. 1) så riskerar barnen enligt Benedicte och Tunberger (2018), Söderström (2013), Reuter och Vikström (2019), Owens, Jones & Nash (2011) att få inlärningsproblem, koncentrationssvårigheter, sämre immunförsvar, inte kunna tillgodogöra sig tillväxthormon samt att drabbas av fetma. Reuter och Vikström (2019) samt Siren-Tiusanen och Robinson (2001) rekommenderar att man för en sömndagbok om barnet uppvisar sömnproblem, för att på så sätt kan man få syn på vad som kan behöva justeras. Sömndagboken kan även vara ett stöd för samarbetet mellan pedagoger och vårdnadshavare.

I de studier och den litteratur som vi bearbetat samt i vårt resultat verkar det alltså som att många barn sover för lite, både på förskolan och i hemmet. Det är ett potentiell allvarligt problem eftersom det påverkar barnets hälsa och inlärning negativt. Vi ser även att det saknas kunskaper om barns sömnbehov och att barn idag inte får den sömn de behöver. Förskolan

27 skulle därför behöva utöka längden på sovvilan och anpassa den efter barnets behov, samt att vårdnadshavarna behöver hjälpa barnen så de får mer sömn på natten.

7.2 Avbruten sömncykel

Enligt Reuter och Vikström (2019) är sömnen indelad i sömncykler, den är delad i tre stadier där det sista stadiet kallas djupsömn. I Reuter och Vikström (2019) är en sömncykel för barn i åldern ett till tre år är cirka 60 minuter. Vilket gör att barnet behöver sova tillräckligt länge för att uppnå det avslutande stadiet, djupsömn. Söderström däremot menar att en sömncykel är 90 minuter och att barnen behöver 20 minuter för att komma ner i djupsömn. Reuter och Vikström (2019) menar att den viktigaste delen i sömnen är just djupsömnen då kan barnet tillgodogöra sig tillväxthormon, kroppen återhämtar sig och immunförsvaret får en omstart. Blir barnet väckt under djupsömnen kan de uppleva obehag. Söderström menar att sömnen även är viktig för att främja barnets inlärning och motverka fetma.

En av pedagogerna i vår enkät svarade som följer: “Barn som får sova 20–30 minuter. Mer skadligt för barnet, kommer inte in i djupsömnen bättre att de inte sover alls, men då somnar de innan kvällsmaten!” (Enkäter till vh. 2021). Pedagogen i detta fall är lite inne på rätt spår, det är inte direkt skadligt för barnet men det gör heller ingen nytta. Enligt Reuter och Vikström (2019) kan barnet då uppleva obehag när denna blir väckt. Benedict och Tunberger (2018) anser dock att en tupplur efter lunchen kan vara bra, hur lång den tuppluren skall vara framgår dock inte av deras studie. Frågan vi ställde till vårdnadshavare för att se hur samarbetet ser ut på förskolan var: Vem anser du bestämmer över ditt barns sömn på förskolan?

Det måste ske i dialog. Mina barn har slutat sova på dagen innan förskolestart och har ibland varit trötta under sin första tid på förskolan - då har vi löst det genom schemaändringar (hämta tidigare, lediga dagar etc). Det har varit viktigt för mig att pedagogerna varit lyhörda för detta, dels eftersom mina barn haft väldigt hög integritet kring sitt sovande och blivit väldigt ledsna vid uppvak vid de tillfällen de ändå somnat på förskolan, dels för att sömn på dagen inneburit att mängden sömn per dygn blivit mindre pga att den stört ut nattsömnen och skapat en ond cirkel (Enkäter till vh. 2021).

I detta svar kan vi utläsa en mängd information: får barnet tillräcklig dygnsvila; Känner sig barnet tryggt med pedagogerna på förskolan; har barnet väckts innan barnet har hunnit avsluta en hel sömncykel eller är det därför som barnet blir ledsen vid uppvak? Enligt Reuter och Vikström (2019) kan barn som blir väckta innan avslutad sömncykeln uppleva obehag. Vi hade i detta fall även önskat att kunna ställa en följdfråga till vårdnadshavaren, hur lång tid barnet i fråga sover

28 på natten och hur rutinerna kring sömnen ser ut. Ett sovschema hade enligt Siren-Tiusanen och Antola Robinsons (2001) samt Reuter och Vikström (2019) kunna hjälpa barnet, vårdnadshavaren och pedagogen. För att på så sätt kunna få syn på vad som kan behöva justeras.

Sömndagboken kan även vara ett stöd för samarbetet mellan pedagoger och vårdnadshavare.

I vår studie (Fig.3) visar resultatet att det var tre vårdnadshavare som önskade att deras barn endast sov i 30 minuter (Enkäter till vh. 2021), vilket resulterar i att de inte kommer ner i djupsömnen och att sovstunden blir för kort, vilket påverkar deras hälsa och inlärning negativt.

En av pedagogerna i vår undersökning tror att det räcker med 15 till 30 minuters sömn under dagen. Ett annat svar som vi fick av en pedagog är “3 åringar behöver sova 30min” (Enkäter till ped. 2021), vilket inte stämmer med de forskningar som vi läst. I Siren-Tiusanen och Antola Robinsons (2001) studie visar att många barn lägger sig samtidigt och blir väckta till mellanmålet i förskolan. För barn i ett till två årsåldern orsakar det långvarig trötthet, samtidigt blir den vakna perioden på förmiddagen för lång innan barnen får tid för återhämtning.

Vissa av barnen i Siren-Tiusanen och Antola Robinsons (2001) studie uppvisade irritation, bristande uppmärksamhet och energibrist. Ett annat tecken på överstimulering bland de yngre barnen är att det tar lång tid att somna samt andra svårigheter när det är dags att sova. Studien av Siren-Tiusanen och Antola Robinsons (2001) visar att om sovtiden ligger för tidigt kan barnen också bli överstimulerade (Siren-Tiusanen & Antola Robinsons 2001). Detta gör att alla barn inte hinner sova färdigt och resultatet blir att de missar viktiga delar av sömncykeln. Tre av pedagogerna svarade att de inte ens visste hur länge som det är rekommenderat att barn sover på dagen.

Vår studie visar att det är 33 av pedagogerna som inte vet hur länge barn bör sova på förskolan men också att det är många som tror att de vet, eller så gissar de. Ett av svaren lyder så här:

“Beror på ålder. Från 60 min och ibland mer vid 1 år. Minst 30 min för alla tvååringar. Tror att 3 åringarna (sic!) också behöver sova 30 min.” (Enkäter till ped. 2021). Detta svar i enkäten visar att det faktiskt finns en osäkerhet hos pedagogerna. Vi refererar till Reuter och Vikström (2019) i Rikshandboken som säger att 60 minuter är minimum för att barnen ska kunna tillgodogöra sig de viktiga delar sömnen ger som till exempel återhämtning (Reuter och Vikström 2019).

29 Ett annat svar vi utläst i vår enkät är “Jag skulle önska att barnen kunde få sova lite längre stund.

Många småbarn har långa dagar och har svårt att orka med. Jag upplever att fler små barn har fått längre dagar dvs ofta heltid på förskolan. Detta har förändrats mycket under den tid jag varit verksam som förskollärare.” (Enkät till ped. 2021). Barnen sover mindre nu än vad de gjorde för 10 år menar Söderström (2013) och hänvisar till kidscape-studien som visar att barn idag har kortare dygnsvila och att detta beror på att barnen får kliva upp tidigt på morgon för att föräldrarna ska jobba eller att barnen är vakna och tittar på tv sent på kvällen (Söderström 2013).

Även Owens, Jones och Nash studie visar att det är en stor skillnad på den totala dygnsvilan, detta efter en jämförelse med en studie från år 2004 där resultatet visade bättre siffror än på deras aktuella studie. Mellan studierna skiljer det endast sju år men de visar en stor skillnad i barnens sömnvanor åt det negativa hållet (Owens Jones & Nash 2011:345).

I vår studie ställde vi frågan: Hur lång tid tror du att det är rekommenderat att barn sover på förskolan? Två svar är särskilt relevanta: “Tror inte det finns någon rekommendation” och “Det är olika för olika barn o det varierar. En del räcker det med 30 min medan andra kan behöva 60 min eller mer.” Med dessa svar vill vi visa att det finns både gissningar och okunskap (Enkäter till ped. 2021). I figur 4, kan vi ändå visa på att det är så många som 68 pedagoger som har tillräcklig kunskap om barns sömn. Hos vårdnadshavarna är det 16 stycken som säger att deras barn sover minst 60 minuter på förskolan. Elva av de tar till och med upp att det är barnet som får välja, det vill säga att barnet får sova så länge det själv önskar när den är på förskolan (Fig.3).

Resultatet av vår studie visar dock att det finns pedagoger och vårdnadshavare som vet vad rekommendationerna säger, men att det även finns de som är osäkra och faktiskt inte vet.

30 Figur 3. Ett stapeldiagram som visar hur länge vårdnadshavare önskar att deras barn sover på förskolan.

Figur 4. Ett stapeldiagram som visar hur lång tid pedagoger tror att ett barn behöver sova på förskolan.

7.3 Ur ett samarbetsperspektiv

För att barn ska få de bästa förutsättningarna i livet behöver pedagoger och vårdnadshavare börja att samtala mer rent generellt om hur barnet har det både på förskolan och i hemmet så att

31 det blir ett ömsesidigt samarbete runt barnet (Skolverket 2020). Frågan i enkäten lyder: Hur lång tid tror du att det är rekommenderat att barn sover på förskolan. En av pedagogerna svarade

“Jag tror att det inte går att generalisera utan man bör föra en dialog med hemmet om det enskilda barnet och komma fram till en bra lösning” (Enkäter till ped. 2021). Ett annat svar vi fick var “Vet ej, Lyssnar in vårdnadshavare” (Enkäter till ped. 2021). Detta tyder på att pedagogerna i detta fall är öppen för en dialog och ett samarbete med vårdnadshavare för att tillgodose barnets behov av sömn (Fig. 4). Detta tolkar vi utefter ett fenomenografiskt och socialkonstruktivistiskt perspektiv, som att pedagogerna är inlyssnande och öppen för att utveckla sitt synsätt och värderingar. Ett ömsesidigt arbete främjar relationen mellan vårdnadshavare och pedagog. Detta leder till kunskapsutbyten vilket gör att samhället formas.

I kontexten betyder det att samspelet mellan dessa pedagoger och vårdnadshavare skapar kunskap som kan leda till förändringar i förskolan (Kvale & Brinkmann 2009:91).

Resultatet i Sandbergs (2008) studie visar att vårdnadshavarna önskar flera kortare utvecklingssamtal med pedagogerna under terminen, speciellt om de känner att det inte har möjlighet att prata med pedagogerna varje dag i den utsträckning som de önskar. Pedagogerna är väl medveten om att det skulle kunna öka samarbetet men detta är inget som pedagogerna önskar att genomföra. Även vårdnadshavarna i studien av Sandberg och Vuorinen (2008) visar att de önskar information om hur barnet sovit under dagen, detta menar de kan bli problematiskt när det sker personalbyten i förskolan. Vår studie (Fig.6) visar dock att 33 (82%) av vårdnadshavarna tycker att kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger fungerar bra. Studien (Fig.5) visar att 19 (76%) av vårdnadshavarna anser att inget behöver förbättras i samarbetet på förskolan, resterande sex (24%) av vårdnadshavarna önskar fler samtal (Enkäter till vh. 2021). Juul och Jensen (2009) menar att vårdnadshavare uttrycker en önskan om råd från pedagogerna. Pedagogerna ser ett dagligt samspel mellan vårdnadshavare och barn, på så sätt kan de dela med sig av vad som brukar fungera i förskolans verksamhet. Juul och Jensen (2009) anser att detta samarbete fungerar mer som vägledning och rådgivning och ger trygghet och respekt för pedagogerna men även för den kunskap de besitter.

32 Figur 5. Ett cirkeldiagram som visar om vårdnadshavare önskar förbättringar i samarbetet med pedagogerna.

Figur 6. Ett cirkeldiagram som visar vad vårdnadshavare anser om kommunikation, om den fungerar eller inte.

I enkäten till vårdnadshavarna ställde vi frågan om vem det är som bestämmer över barnets sömn på förskolan. En vårdnadshavare svarade: “Både jag och pedagoger. Min nu 5 åring sov inte på nätterna hemma när han sov på förskolan (då 2 år) men pedagogerna vägrade korta ner