Genusnormer förr och nu
Det finns ett tydligt mönster från samtliga gruppintervjuer som lyfter medvetenhet om normer med hänsyn till vilket kön individen bär. Normerna uttrycks med avseende till kön och kläder, samt till kön och utseende och till kön och färg. Eleverna i intervjuerna uttrycker tankar om vad och vem som bestämmer vilka kläder människor bär, vilken frisyr människor har med hänsyn till kön samt längden på håret med hänsyn till om man är flicka eller pojke.
Tankar om normer uttrycks med hänsyn till makt och kön, hierarki och hur det såg ut förr i tiden i relation till kön. Eleverna beskriver varför klänning förknippas med flickor och att det har att göra med hur det såg ut förr i tiden i och med att flickor förut var tvungna att bära ett visst klädesplagg av anledningen att de var tjejer. På samma sätt beskriver de att samma regler fanns för pojkar, men att det då rörde sig om andra plagg som byxor, hatt och kostym. Elev 2, 7 och 3 formulerade sig kring genusstyrda normer för klädkod på följande sätt:
Förut, så var det ju så att, ehh, såhär, för ganska längesen, att kvinnor behövde ha klänning, och inte fick ha byxor, och män fick inte ha klänning (elev 2)
ehm, att, om lixom dom skrattar nog för att det är väldigt ovanligt att gamla män eller ah, killar bär klänning, för att det brukar vara så att, oftast, att när dom var barn, så vare, fick ju inte tjejer bära och då fick bara killar bära ett slags plagg, och då kanske det blir lite mer ovanligt att han just kommer med klänning (Elev 7)
Samtidigt som det beskrivs att dessa normer har att göra med förr i tiden, uttrycks medvetenhet om hur normer speglar samtidens syn på kläder och kön. En elev uttryckte att det är ens egna beslut om vilka kläder man får använda, men berättar att hen kan uppleva att jämnåriga kan påpeka ens klädval ibland och bestämma vilka kläder som anses rätt. En annan uttrycker att det är normen som bestämmer vilka kläder en får använda:
det ska ju vara en själv, men ibland kanske det är typ, sina kompisar som säger nä det där är inte snyggt, du måste ha den här tröjan för den är mycket coolare (Elev 11)
En annan uttrycker att det är normen som bestämmer vilka kläder en får använda:
vad heter det det är lite såhär om vem du frågar, om du frågar mig, så kan de vara som om vad heter det , som att man nästan inte får bestämma för många tror på normen, vilket gör som man kanske känner åå, jag ska inte göra det för det är det normen säger, så det kan bli som att man inte har det som ett beslut, fast om man vågar, jag säger inte att dom inte gör det vad heter det är omodiga, men man kan, egentligen kan man trotsa normen det kommer inte att hända något, fast ibland känner folk att dom inte har det valet för att normen säger så (Elev 9)
Tankar kring genusnormer förr och nu uttrycks också i elevernas beskrivningar av Törnrosa och varför det var prinsen som bestämde att de skulle gifta sig. Här uttrycks tankar om makt, rang och kungarike samt om hur det såg ut förr i tiden i relation till rang och makt. Det uttrycks tankar om makt i förhållande till kön och att bland annat prinsen har mer makt än prinsessan i och med att han är man. En elev beskriver att: “För att han är kille och kanske har mer makt över henne. Än vad hon har över honom (elev 4)”.
I samtalen med eleverna uttrycks det att det fortfarande finns en normalitet för vissa kläder som kan bäras i relation till kön. Eleverna uttryckte att det är normalt att flickor bär klänning och att det motsatta, det vill säga att det är pojkar som bär klänning, på så sätt blir avvikande. De menar att ingen hade skrattat åt Kalle om han var flicka och bar klänning, men på grund av att han är pojke och bar klänning uttrycks förståelse för varför de andra pojkarna i berättelsen skrattar åt Kalle. En elev uttrycker att: “Jag tror inte någon skulle ha sagt något, för de tycker det är normalt att tjejer har klänning men inte killar (elev 1)”.
I fokusgruppsintervjun som rör Kalle med klänning framförde eleverna också synpunkter på morfaderns val att bära klänning. Eleverna uttryckte att de andra männen skrattade åt morfar för att han var man och bar klänning och att det av den anledningen såg konstigt ut. En elev påpekade även att dessa äldre män är ovana vid att se en äldre man med klänning eftersom äldre män”tror på normen”. Elev 7 uttrycker detta:
ehm, att, om lixom dom skrattar nog för att det är väldigt ovanligt att gamla män eller ah, killar bär klänning, för att det brukar vara så att, oftast, att när dom var barn, så vare, fick ju inte tjejer bära och då fick bara killar bära ett slags plagg, och då kanske det blir lite mer ovanligt att han just kommer med klänning.
Det förekom flera uttalanden specifikt om normerna kring kläder och att dessa normer bestämmer vilka kläder en får ha på sig, vilka egenskaper som associeras med kön samt intressen i relation till kön. Flickor är busiga och pojkar är spralliga. Pojkar spelar fotboll och flickor ska vara lugna och sitta och pyssla. Normen säger också att pojkar inte ska kunna prata om känslor samt att vissa personer som blivit uppfostrade enligt den sistnämnda normen inte kan gråta. Eleven som redogör för normen - beskriver att det är svårt att bestämma själv vilka kläder en får använda då många personer tror på denna norm.Hen menade också att det är modigt att våga trotsa normen. Eleven berättar i samtalet att hen själv har en klänning hemma. Då eleven nämner detta, söker en elev i gruppen ögonkontakt med mig. Hen vänder sitt huvud hastigt mot mig. I diskussionsavsnittet återkommer jag till denna händelse.
Könsneutrala pronomen
Pronomen han uttrycktes av samtliga elever i fokusgruppsintervjuer då vi samtalade om boken Pardis Moradi är här. I boken framgår inte Pardis kön men på ett ställe i boken benämns Pardis med pronomenet hen. Innan vi under fokusgruppsintervjun kommer in på de övriga frågorna om denna bok, lyfte jag en fråga om vad de kommer ihåg med boken. Samtliga elever inledde med att berätta att det handlade om en kille, att ”han” bor med sin mormor etcetera. Samtliga elever beskriver Pardis med pronomen han, exempelvis på följande sätt:
Ehm pardis e, han e ett barn och han är en kille å har typ brunt hår (Elev 7).
Att det var en Kille som hette Pardis och han var bra på att sjunga i kör, och han ville inte vara sig själv en dag (Elev 2).
Eleverna beskrev att de tyckte att Pardis såg ut som en pojke med hänsyn till hårlängd samt hårfärg.
Några elever uttryckte att pojkar ofta blir porträtterade som Pardis i böcker om det är en pojke, det vill säga med kort hår, medan flickor oftare blir porträtterade med långt hår. Tankar om hens kläder tycktes också likna mer pojkkläder samt att Pardis namn lät som ett mansnamn. En elev menade också att Pardis ögon liknar en pojkes ögon. Eleven beskrev att i böcker brukar flickor ha ögonfransar medan Pardis inte har dessmera ögonfransar på bilden (Se Pardis på bokomslag i avsnittet Metod).
när man ritar tjejer brukar dom typ mer ha såhär ögonfransar, och killar brukar mer ha såhär inte riktigt ögonfransar (Elev 6; pekar på Pardis ögon på omslaget)
I intervjun lyfts en fråga om Pardis är en flicka eller en pojke, vilket leder till att några elever ändrar sin uppfattning om Pardis och istället säger att Pardis är en ”Hen”. Eleverna återkopplar till boken och uttryckte en viss osäkerhet då frågan lyfts i samtalet: ”jag vet inte riktigt, för det stod hen i boken” (Elev 6). I en av fokusgruppsintervjuerna talar vi om pronomenet hen och vad detta ord betyder. I gruppen framgår det att ordet hen inte specificerar något kön och att man därav inte vet om man är pojke eller flicka. En elev definierar pronomenet hen som:
att man inte riktigt vet vilket kön man är, om [man] är kille eller tjej (Elev 10)
Utanpåverk som könsindikator
Ett tydligt tema som återkom i samtliga gruppintervjuer var elevernas uttryckta synpunkter på kön i relation till de yttre faktorerna som kläder, utseende, färger och intressen. Då beskrivningar om karaktärer skulle återges sattes dessa faktorer i samband med att benämna kön.
För boken Kalle med klänning blev klänningen en avvikande företeelse med tanke på att Kalle är en pojke och bär klänning. Färgen på klänningen associerades också till kön, samt en till anledning till varför de andra eleverna skrattade åt Kalle:
För att den är rosa och han är kille och bär klänning.
Att de kanske tycker att rosa är mer en tjejfärg (Elev 4)
I fokusgruppsintervjun om Kalle med klänning beskrevs också morfar som dessutom bär klänning trots sina håriga ben. I samtalen ansågs det aningen mer avvikande att vara äldre och bära klänning samt att ha håriga ben och bära klänning. Detta var även något som kunde urskiljas i observationen under högläsningen, då flera elever fnittrade då morfars håriga ben nämndes. En elev uttryckte den stärkta normförväntningen med att:
Jag tycker inte det är fel att han bär klänning, men jag tycker att det såhär, men det är skillnad på hur det ser ut, för det är såhär skillnad, för han har ju håriga ben och gammal i en klänning, och han var ju 5-6 år och bär klännning, så det är ju lite skillnad (Elev 2)
Det förekom återkommande utsagor från eleverna att längden på håret avgör ifall det är en pojke eller en flicka. Långt hår speglar en flicka medan kortare hår speglar en pojke. Intresse kopplat till kön uttrycktes också då en elev menade att det är lite fler killar än tjejer som spelar fotboll. I boken spelar Pardis fotboll och eleven uttrycker åsikten att fotboll är en sport främst för pojkar:
asså det är ju lite mer killar än tjejer som spelar fotboll (Elev 11)
Stopp! min kropp!
I fokusgruppsintervjun som fokuserade Törnrosa valde jag att lyfta en fråga som innefattar förhållningssättet, Stopp min kropp! (Se Bakgrund). I sagan om Törnrosa kysser prinsen Törnrosa då hon sover. I fokusgruppsintervjun lyfts samtal om reglerna till Stopp min kropp! och hur det hade sett ut ifall prinsen följt reglerna som förhållningssättet ställer upp. Eleverna resonerade att prinsen kunde ha frågat henne innan, då de träffades i skogen, men att det också hade blivit konstigt i och med att de, enligt den sagoversion som lästs, bara hade träffats en gång innan. Prinsen beskrivs som en främling för Törnrosa, och om reglerna följts av prinsen hade han inte fått kyssa henne.
Flera elever uttryckte att de tyckte att prinsen gjorde fel och att reglerna som Stopp! min kropp!
beskriver inte följdes av prinsen, bland annat för att Törnrosa inte kunde svara då hon sov. Elev 8 uttrycker: ” asså om hon var vaken skulle han ju fråga, fast om hon sov kunde han ju inte göra det, fast helst skulle han ju låtit bli”. Eleven beskriver hur prinsen kunde ha frågat henne om hon var vaken, man att hon nu sov och skulle istället låtit bli.