Urvalets svårigheter

3.2 Urvalets svårigheter

Urvalet av etik är inte helt oproblematiskt utan läraren har olika omständigheter att förhålla sig till vid genomförandet och valet av vad som skall behandlas i undervisningen. Det centrala innehållet i kursplanen för religionskunskap lyfter fram exemplen rätt/orätt, jämlikhet och

solidaritet (Skolverket, 2011a, s.189) som några förslag på etiska begrepp som eleverna skall

lära sig under sin etikundervisning. Mer specifikt än så presenteras inte uppdraget för vad som förväntas av läraren i sitt arbetsuppdrag.

3.2.1 Elevens hemförhållanden

Johansson och Johansson (2003) beskriver i sin studie problem där etiska begrepp är något som måste värderas och bestämmas mellan läraren och dennes elever på lokal nivå. Ett problem som då kan uppstå är att vissa elever kommer till skolan med etiska värden som inte alls är förenliga med de som läraren har (Johansson & Johansson, 2003, s.24-25). Förhållandet mellan lärare, elev och vårdnadshavare och deras separata övertygelser är något som potentiellt vållar stora problem för läraren, hur förhåller man sig om den etik man förmedlar inte överensstämmer med deltagarnas? Samtliga lärare i min studie har erfarenheter av elevsammansättningar och vårdnadshavare som förändrar kravet på vilket urval som kan och måste göras då etiken skall undervisas om i skolan.

Eva: Ja det är ju dem begreppen då som rätt och orätt det är ju jättesvårt för en

del, alltså i en grupp så har du ju barn/elever där det fungerar per automatik, men sen finns det ju dem som absolut inte har det med sig. Så det är klart att det finns svårigheter med det.

Johan: När dem inte har med sig, menar du att det är hemförhållanden då eller är

det?

Eva:Ja det kan ju vara både att man kanske lever vind för våg hemma och kanske inte får så mycket regler och förhållningssätt eller att du har en annan

37

Eva beskriver hur vissa elever förefaller kunna bete sig korrekt per automatik medan andra elever kräver betydligt större insatser för att kunna fungera i klassrummet. Eva uppfattar att elever som tilldelas fria spelregler i hemmet är svårare att kontrollera och att de förefaller ha mindre utvecklade etiska förmågor än andra barn. Kontrasterna mellan den etik som skolan vill förmedla och hemförhållandena är något som samtliga lärare lyfter fram i intervjuerna, Lena beskriver problem vid hennes skola där etikundervisningen och dess urval måste anpassas utifrån vissa elevers bredare behov.

Lena: Vi hade en klass där det vara några föräldrar som var väldigt tydliga med

det här att dem tyckte att deras barn skulle slå tillbaka […]och det tyckte jag var jobbigt, gentemot barnen så tyckte jag att vi fick en bra diskussion om, vi kunde prata liksom att så kan man tycka och man kan se från det hållet och sådär, men i mötet med föräldrarna där tyckte jag att det var jobbigt. Då kände jag att jag ibland kunde känna att jag blev frustrerad och kanske till och med lite arg, då hade jag lite svårare att se att man får tycka som man tycker (Intervju med Lena,

28 april 2015).

Lena är tydlig i intervjun med att för henne är etik något som varje människa själv skapar och reflekterar kring, hon menar därför att hon inte på egenhand kan bestämma att hennes etik är mer korrekt eller bättre än andras. Den här självkritiska och reflekterande förmågan som Lena uppvisar ställs dock på sin spets då hon möter vårdnadshavare som klart och tydligt förespråkar raka motsatsen av det Lena håller som självklarheter i etikundervisningen. De här inre stridigheterna som uppstår i skolmiljön mellan vårdnadshavare och lärare är något som även Sara beskriver från hennes skola.

Sara: Ja, nej det är ju klasser här på skolan som det är konflikter hela tiden. Och

föräldrarna börjar slå näven i bordet, och mitt barn skall inte följa några regler. Där är det tungt, det har jag inte vart med om på det viset, det är alltså mycket konstigt.

Johan: Dem här föräldrarna är det, skulle det vara föräldrar till de stökiga

38

Sara: Ja några i alla fall, jag kan ju inte namnen där direkt eller så, vet inte så

mycket men det finns ju barn som, föräldrarna ställer sig på sin sida, man får inte tillrättavisa deras barn. Ja, nej jag tänker nog på något barn där som det är väldigt mycket oro kring (Intervju med Sara, 28 april 2015).

Pedagogikprofessor Eva Johansson (2008) har i studien ”Gustav får visst sitta i tjejsoffan!” fokuserat på barns etiska värden och normer, där hon beskriver hur dessa bildas i komplexa sammanhang som påverkas av sociokulturella miljöer och förhållanden som barnen vistas i. Johansson (2008) beskriver hur de värden familjen håller högt i stor grad påverkar barnets förhållningssätt, vilket kan ligga till grund för problematiska möten i skolan om läraren har en radikalt annorlunda syn på etiska frågeställningar och beteendemönster (Johansson, 2008, s.15; se även Johansson, 1999, s.19-21). I mina exempel ovan beskriver lärarna hur de ser svårigheter när elever kommer till skolan utan att ha med sig den grundläggande etik som lärarna önskar sig, även om de vid intervjutillfällena förefaller väga sina ord för att inte framstå som alltför anklagande. De är dock samtidigt tydliga med att de anser att deras urval av vad som måste behandlas i etikundervisningen påverkas av den sociala miljö och de hemförhållanden eleverna kommer ifrån.

Majken: Det är alltid samma elev som hamnar i sådana situationer, och verkligen

inte tar till sig det jag försöker lära ut. Eller ja, det vi pratar omkring. Och då, ja självklart kan det ju vara fel på min undervisning, men som i det här fallet då man i mötet med vårdnadshavare märker att deras inställning till skolan i helhet inte är den bästa kanske. Då kan man dra den slutsatsen att det är, att man blir motarbetad (Intervju med Majken, 30 april 2015).

Majken problematiserar sin egen roll som undervisare och menar att det är möjligt att den är en del av de problem som uppstår då den etik hon vill förmedla inte får genomslag. Hon beskriver samtidigt att hon upplever det som att det allt som oftast är samma elev som hamnar i dessa situationer och hur hon upplever sig vara motarbetad av vårdnadshavarna till den specifika eleven då hon försöker skapa hållbara arbetsförhållanden. Colnerud (1995) beskriver i sin studie hur lärarna uppfattar elevens individuella etiska förmågor och förutsättningar i

39

arbetet med rättvisa, respekt och solidaritet som svåra moment i arbetsuppdraget något som Majken tillviss del ser som brister i den egna undervisningen samt elevens hemförhållanden.

3.2.2 Etiska begrepp i undervisningen

Ytterligare en svårighet som lärarna beskriver i intervjuerna är vilken definition som behöver göras inom etikundervisningen och som sedan ligger till grund för urvalet av ämnesstoff. Samtliga lärare har svårigheter med att tolka kursplanen i religionskunskaps etikmoment då de inte riktigt vet vad de förväntas undervisa om. I intervjun med Majken lyfter hon exemplet om begreppen rätt och orätt som är ett av förslagen från kursplanens centrala innehåll.

Majken: Jo men det är ju, det kommer ju in i, när jag säger respekt då menar ju

jag liksom, men hur rätt och orätt, hur agerar man i olika situationer, det handlar ju om vad som är rätt och vad som är fel. Även jämlikhet och det här, det är ju att visa respekt mot varandra.

Johan: Okej, vem bestämmer vad som är jämlikhet och vad som är rätt och fel då?

Vem är det som avgör det?

Majken: Ja i det här fallet så blir det ju alltså krasst jag, på något sätt i

undervisningen, men det säger ju inte att det är rätt och fel. Att det är en öppen diskussion här, och att jag menar eleverna får ju också komma med sina synpunkter på vad som är rätt och fel för dem. Det gäller ju att vi samarbetar, möter varandra där. Så det blir ju ett gemensamt beslut om vad som är rätt och fel. Även fast jag kanske har sista ordet (skratt) (Intervju med Majken, 30 april

2015).

Majken beskriver likt Lena att hon inte har mandat på att bestämma vad som är rätt och fel i de etiska diskussioner som genomförs i undervisningen, hon menar att det är viktigt att eleverna känner att de är delaktiga på lika villkor och att de tillsammans kan komma överens om vad som anses vara rätt och fel. Majken avslutar skrattandes med att hon dock alltid har det sista ordet, vilket ändå tyder på att hon tilldelar sig själv i rollen som lärare rätten att avgöra vad som är etiskt korrekt i slutändan. Thornberg (2006) finner i sina intervjuer med lärare samma resultat då han beskriver hur lärarna arbetar med att fostra eleverna till ”rätt”

40

beteende. I Thornbergs (2006) studie gäller det etiska handlingar mellan elevernas bemötande av varandra framförallt formandet av hur man är en bra kompis (Thornberg, 2006, s.100). Såväl Majkens som lärarna som intervjuats av Thornberg (2006) vill forma sina elever utifrån etiska mallar, således bör läraren tillåtas ha mandat i urvalet och kunna fälla det sista ordet gällande vad som kan anses vara etiskt rätt eller fel just vid etikundervisningen i skolan.

I intervjun med Lena kommer hon också in på det svårdefinierade i etiken, hon beskriver hur ingen vare sig lärare eller elev egentligen bör kunna ha fullständigt tolkningsföreträde när det gäller urvalet och förståelsen av etiken som bearbetas i skolan.

Lena: Det är ju egentligen inget som är rätt och fel, utan det är ju det här att man

ska tänka till ”vad tycker jag?” och att jag då kan stå för det. Det är ju inte sagt att det jag tycker inom etik och moral är det rätta men jag måste ju kunna stå för det jag gör. Och att jag då kan tänka efter före jag gör sakerna (Intervju med

Lena, 28 april 2015).

Lena förespråkar att urvalet av etiken och de eventuella svårigheterna kan bearbetas genom att hålla diskussionerna öppna där eleverna får öva sig i att kunna stå för sina åsikter och reflektera kring dem innan man utför handlingar som eventuellt är felaktiga. Definitionen av kursplanens skrivningar ger Eva lite huvudbry då hon problematiserar sin förväntade arbetsinsats även då hon anser att de på hennes skola har strukturerat upp ett urval som åtminstone bör leda till att få en fungerande etikundervisning.

Eva: Det är klart att det är svårt att veta vad som förväntas av dig om du inte har

spaltat upp det och då tycker ju jag att i vårt värdegrundsarbete så har dem spaltat upp det ganska bra utifrån både läroplanen och barnkonventionen. Så att jag känner väl att vi har lite att förhålla oss till där då och jobba utifrån. Men jag menar det kan ju, det är ju aldrig klart och tydligt att det här, det står ju inte i läroplanen att det är dem här sakerna exakt du ska beröra inom rätt och orätt

41

Eva som beskriver hur de på hennes skola ofta utgår från värdegrundsarbete får med centrala delar som går att tolka in i kursplanen för religionskunskaps etik, men avstampet tas i andra moment och följer de riktlinjer hon har i sitt arbetsuppdrag.