Utforskande av begreppet tonhöjd-digitalt och analogt

I detta kapitel redogör jag för resultat och analys av de undervisningstillfällen som fokuserar begreppet tonhöjd. Både analoga och digitala undervisningsmetoder tillämpas. I den analoga delen sjungs det efter tonhöjsdiagram och spelas med tonrör i olika rytmer och efter noter. I den digitala delen utforskas de stråkinstrumenten fiol, viola, cello och kontrabas i garageband och deras tonregister jämförs med varandra. De spelar även piano i garageband.

Sjunga efter tonhöjdsdiagram

Vid det första undervisningstillfället tränar de tonhöjd genom att sjunga efter ett tonhöjdsdiagram av låten imse vimse spindel. Diagrammet visar att när tonhöjden i sången går upp, går

diagrammet upp och när tonhöjden går ner, går diagrammet ner. Pedagogen börjar med att fråga barnen om de förstår vad diagrammet, som visas på storbildsskärm, är för något.

40

Pedagog: Är det någon som förstår vad det här har med musik att göra? N: Det går lite upp och ner men musiken visar hur man ska göra. Pedagog: Vill du utveckla det lite, vad är det som går upp och ner? N: Tiden.

Pedagogen: Tiden. Är det något annat som går upp och ner när man sjunger? E: En karta.

Pedagog: En karta, ja. Vad är det för en karta? W: Att någon har ritat på en vit teckning.

N nämner att ” det går lite upp och lite ner och visar vad vi ska göra”, vilket är ett bra svar. Förmodligen har N tidigare erfarenhet av begreppet diagram, dock inte över just tonhöjd.E menar att det är en karta, viket också är ett smart svar. Pedagogen förklarar vidare:

Pedagog: Vet ni vad det är för en karta? En karta över tonhöjd! Vad menas med tonhöjd då? E: Högt och lågt.

Pedagog: Ja precis, tonhöjden kan vara hög eller låg.

E svarar att tonhöjd är högt och lågt, vilket stämmer. De sjunger imse vimse tillsammans, samtidigt som pedagogen följer diagrammet med fingret. Genom att förstärka det visuella kan barnen lättare förstå begreppet tonhöjd. Pedagogen vill dock undersöka om barnen förstår vad begreppen högt och lågt innebär, i förhållande till tonhöjd. Hon gör ett litet test genom att sjunga imse vimse spindel med väldigt ljus, pipig röst:

Pedagog: Då får ni säga, sjunger jag högt eller lågt nu? Barnen: Lågt!

Barnen svarar tvärtom mot vad som är ”rätt” i musikalisk mening. Då man pratar om tonhöjd betyder högt detsamma som ett ljust register. Barnens svar kan tolkas som att de uppfattar

begreppet högt och lågt som om att det handlar om dynamik (volym). Om pedagogen hade frågat vilken volym hon använde, hade ju barnen haft rätt då hon faktiskt sjöng med en låg volym. Därför sjunger pedagogen imse vimse en gång till med ljus, pipig röst (i ett högt tonregister) och omformulerar pedagogen frågan:

41 Barnen: (De flesta barn svarar) mörkt.

Här blev svaret inte heller som pedagogen tänkt! Pedagogen gör ytterligare ett försök genom att sjunga imse vimse spindel med mörk röst:

Barnen: (skrattar) Ljust!

Uppenbarligen förstår barnen inte hur man i musikaliska termer benämner olika tonhöjd. Pedagogen bestämmer sig för att arbeta med tonhöjd instrumentalt i stället.

Öva tonhöjd med tonrör

I detta moment ska de spela med tonrören och på det sättet undersöka begreppet tonhöjd. Rören har olika färg beroende på vilken ton det klingar i. Pedagogen har i förväg valt ut tre olika färger: röd som klingar i tonen C, gul som klingar i tonen E, och grön som klingar i tonen G. Dessa tre toner passar bra ihop på så sätt att tonerna c, e och g tillsammans bildar ett C -dur ackord. Pedagogen spelar lite med varje rör och passar på att återigen testa om barnen hänger med i vad som menas med ljust och mörkt i fråga om begreppet tonhöjd:

Pedagog: Då ska vi höra hur de låter (spelar lite med varje rör). Vilken hade mörkast ton? Några pekar på den röda, någon på den gröna.

Pedagog: Vilken hade ljusast ton? De flesta pekar på den gröna, vilket är ”rätt” svar.

De flesta av barnen har nu förstått vad begreppet mörk i musikaliska sammanhang betyder, men inte alla. Nu ska de göra en övning där de ska få lyssna och sedan härma en rytm med tonrören. Pedagogen börjar med att introducera en rytm:

Barnen får börja med att härma pedagogens spelande genom att klappa med händerna, då det är lättast. Barnen har inga svårigheter med att klappa rytmen. Det tolkar jag som en progression i lärandet från första undervisningstillfället då de lyssnade/härmade med klapp till nu. Så är det dags för barnen att spela rytmen med sina tonrör. De sitter gruppvis, i sin ”tonrörsfärg”. Barnen

42

spelar i turordning, en i taget. Men det blir inte riktigt som pedagogen tänkt sig. Rytmen visar sig vara för avancerad för de flesta av barnen. Därför bestämmer sig pedagogen för att skala ner nivån. De spelar enbart raka fjärdedelar, som pedagogen ritar och sätter upp på väggen.

På detta sätt får barnen komma i kontakt med musikens ”eget skriftspråk”, noter. Att spela raka fjärdedelar går mycket bättre och de spelar gruppvis i turordning. Efter ett tag vill pedagogen återkomma till begreppet tonhöjd igen: (strukturella dimensionen)

Pedagogen: Bra! Hörde ni att det var olika tonhöjd på rören? Att några lät ljusa (visar högt upp med handen i luften) och sedan var det mitt emellan (visar lite längre ner med handen) och sedan var det några mörka toner (visar med handen nere vid golvet).

Barnen (de flesta): Jaaa!

Nästa utmaning blir att spela i samma puls, i samma tempo tillsammans. Pedagogen pekar med sitt rör på noterna samtidigt som de spelar. För att få en jämförelse till fjärdedelar, ett annat tempo, ritar pedagogen även upp åttondelar som går dubbelt så snabbt:

Pedagogen varvar nu genom att peka på fjärdedelar och åttondelar. Tillslut hittar de flesta barn en gemensam puls och de lyckas att spela tillsammans efter noter!

Utforskande av tonhöjd digitalt i appen garageband

I nästa undervisningstillfälle är det dags att studera tonhöjd digitalt i garageband. Pedagogen börjar med att visa piano på displayen och hon spelar en skala upp, från den mörkaste tonen till den ljusaste.

43

Pedagog: Detta är pianots tonregister. Hör ni att jag börjar med en mörk ton, så blir det ljusare och ljusare medan jag spelar?

Barnen: Ja.

Efter ett tag går de över till stråkinstrumenten fiol, altfiol, cello och kontrabas i stället och jämför instrumentens tonregister med varandra. De fyra strecken är instrumentens strängar och då barnen trycker på strängarna spelas olika toner. Även i detta moment vill pedagogen se om barnen förstår begreppet ljus/mörk i musikalisk mening:

Pedagog: Nu ska ni få se här! Här har vi olika instrument. Fiol, altfiol, cello och kontrabas. De låter olika. Nu ska ni få se här om vi spelar. (Trycker på fiol). Här är fyra streck, de kallas strängar. Nu ska ni få spela lite på den här så får ni höra hur det låter. Ser ni att den ena strängen är lite tjockare?

Barnen nickar. N börjar spela på en av strängarna. Pedagog: Är det en ljus eller mörk ton?

Barnen: Ljus!

Pedagog: Ja just det. Om vi nu trycker här i stället, hur låter det då? Blir det ljusare eller mörkare? Barn 6: mörkare!

I denna övning verkar barnen förstå innebörden av ljus/mörk ton. På något sätt verkar det som om barnen lättare kan höra skillnaden då man spelar med instrument. Det är svårare att höra med den mänskliga rösten. På detta sätt fortsätter de att jämföra skillnaden i tonhöjd. Några av barnen härmar tonen med sin röst. Några barn drar fingret upp och ner längst med strängen så ett

44 L: Oj! En moppe! Det låter som en moppe! C: Det låter som Siri. Det är en jätteläskig grej!

Pedagog: Vad händer med tonen? Kan någon förklara?

L: Det blir ljusare och högre och högre och högre (för handen uppåt).

Pedagog: Ja men så kan man säga! Det är en mörk ton (visar med handen långt ner vid bordet) och sedan blir det ljusare och ljusare (följer med handen uppåt).

Pedagogen illustrerar med handen hur tonen går upp och ner. Barnen verkar tillslut ha förstått betydelsen av begreppen ljus/mörk i musikalisk mening.

Sammanfattning

I de två första undervisningstillfällena i detta tredje tema använder pedagogen endast analoga undervisningsformer. Först genom att sjunga efter tonhöjdsdiagram och sedan genom att spela med tonrör. I den digitala undervisningen studeras tonhöjd i garageband. Det garageband tillför i undervisningen är att barnen kan botanisera bland olika musikinstrument och jämföra dess tonregister med varandra. I den analoga förskolepraktiken skulle detta vara omöjligt, då instrumenten knappast finns att tillgå.

I utforskandet av tonhöjd synliggörs flera dimensioner av musik. Den akustiska är i högsta grad närvarande i alla moment. Den strukturella dimensionen blir synlig då pedagogen förklarar tonrörens karaktär, då de spelar efter noter och då pedagogen visar hur tonhöjdsdiagrammet kan kopplas ihop med sin egen sångröst. Den kroppsligt kinestetiska dimensionen synliggörs då barnen spelar tonrör eller klappar rytmen med händerna. Den emotionella dimensionen

synliggörs då barnen uttrycker glädje då de spelar tonrör. Att få uttrycka sig genom musiken med ett instrument. Den visar sig även då barnen kopplar ihop stråkinstrumentens ljud med

utommusikaliska, som exempelvis en moppe.

I utforskandet av begreppet tonhöjd riktar pedagogen undervisningen mot olika aspekter av musikämnet. Främst berörs den hantverksmässiga aspekten, då barnen tränar på att spela tonrör. Men musikens vetenskapliga aspekt fokuseras också, exempelvis då pedagogen förklarar

45