Utmaningarna med att skapa webbtillgänglighet

När vi i intervjuerna med respondenterna på Linköpings kommun lyfte tillgänglighetsfrågan, talade de flesta av dem om språkliga anpassningar som måste göras. Huvudprojektledaren sade att det inom Blankettfritt 2020 ännu inte har gjorts några översättningar eller dylikt, men att språk är en stor del i att skapa användarvänliga e-tjänster. Webbtillgänglighetsspecialisen nämnde inte språk och översättningar som en särskild del av lagen om digital webbtillgänglighet, men säger ändock att tillgängliga tjänster ska vara användbara, begripliga och lätta att uppfatta, vilket även skulle kunna innefatta språk. Lagen om digital tillgänglighet finns framförallt till för att även individer med funktionsvariationer ska kunna använda e-tjänster, dock var det endast Kommunikatören som nämnde funktionsvariationer i relation till tillgänglighet av respondenterna från Linköpings kommun. Huvudprojektledaren sade dock att kommunen är medveten om att det finns tillgänglighetsaspekter som kommunen fortsätta arbeta med.

Kommunikatören och Digitaliseringsdirektören var de respondenter som nämnde lagen om digital webbtillgänglighet. Kommunikatören nämnde att han tycker kraven är hårda, men också att de är bra. Wei, Teo, Chan och Tan (2011) skriver att fokus för digitala klyftor bör ligga på den nytta individer kan få av sin digitala användning. I relation till digital tillgänglighet och offentlig sektors samhällsuppdrag argumenterar vi för att tredje nivån av digitala klyftor bör innebära att _​alla individer, oavsett individuella psykiska eller fysiska förutsättningar bör kunna få ut nytta av sin digitala användning. Dock tyder både vårt empiriska material och tidigare forskning på att detta hänsynstagande är utmanande att göra, då många aspekter av den tredje nivån kan relateras till motivationen hos enskilda individer. Liksom van Dijk (2005) skriver, har digitala klyftor en väsentlig påverkan på expansionen av existerande sociala ojämlikheter. Baserat på detta hävdar vi att tillgänglighet kan tolkas som en social jämställdhetsfråga - alltså att alla individer ska kunna använda e-tjänster på ett tillfredsställande sätt. I enlighet med den kritiska teorin och att denna

ämnar att frigöra människor från samhälleliga strukturer som begränsar dem (Stevens, 1989, se Wilson-Thomas, 1995) ser vi att digitala klyftor också i mångt och mycket handlar om sociala strukturer där vissa samhällsgrupper blir exkluderade då teknologi på ett eller annat sätt inte är tillgänglig för dessa grupper. Vi anser att genom att skapa en större medvetenhet och förståelse för digitala ojämlikheter och via starkare regleringar kring digital tillgänglighet, såsom lagen om webbtillgänglighet, skapa en positiv förändring för de grupper som utgör digitala klyftor, vilket reflekterar Bohmans (2005) idé att kritisk teori ämnar förstå och förändra den sociala verkligheten. Ragnedda och Ruiu (2017) påvisar dessutom att det finns tydliga kopplingar mellan tredje nivån av digitala klyftor och utvunnen offline-nytta. I detta fall skulle det kunna innebära att om personer med funktionsvariationer kan få ut samma nytta av sin digitala användning som personer utan funktionsvariationer, kan detta innebära att båda grupperna kan utvinna samma offline-nytta. Detta förutsatt att även andra aspekter som påverkar digitala klyftor är desamma mellan individerna, exempelvis motivationsnivå. Om sådant är fallet, kan detta i sin tur kan leda till ett mer jämställt samhälle, där e-tjänster kan ge förutsättningar för alla medborgare att utvinna en nytta.

Digitaliseringsdirektören sade att Linköpings kommun givetvis ska hörsamma de europeiska tillgänglighetsdirektiven. Kommunikatören nämnde, utöver språk, att det finns andra tillgänglighetsaspekter också; relaterat till skärmläsare, sökbarhet, och att publicerat material ska vara begripligt. Processkartläggaren lyfte även tillgänglighetsaspekter kopplade till designen på blanketterna - exempelvis färgval. Detta påvisar att det finns viss kunskap om digital tillgänglighet inom Blankettfritt 2020. Webbtillgänglighetsspecialisten nämnde dock att en av de största utmaningarna med det nya lagkravet är att kunskapen hos landets kommuner är bristande och att utbildningsbehovet är stort. Vi tyder de generella svaren gällande tillgänglighet från respondenterna på Linköpings kommun att kunskapen potentiellt är bristande - vilket logiskt skapar en utmaning i att anpassa e-tjänsterna så att de är tillgängliga. Webbtillgänglighetsspecialisten menade att det är viktigt att kommuner skaffar sig kompetens kring tillgänglighet så snart som möjlig, men nämnde också att det är svårt för många kommuner att skaffa sig sådan kompetens. Webbtillgänglihetsspecialisten sade dock att det är svårare att addera tillgänglighet i efterhand, när e-tjänsterna redan är utformade. Respondenterna från Linköpings kommun, däribland Processkartläggaren och Kommunikatören, antydde att vissa tillgänglighetsaspekter kan fixas till i efterhand, vilket delvis motsäger Webbtillgänglighetspecialistens rekommendation. Mossey och Manoharan (2019) påpekar även att digital utveckling som finner sin grund i stabila arbetssätt och policys har potentialen att överbrygga digitala klyftor. Med detta i åtanke menar vi att när det kommer till tillgänglighet bör kommuner ha tydliga strategier för att ta tillgänglighetsaspekter i beaktning vid utformning av digitala tjänster. Inom Blankettfritt 2020 finns det, enligt Huvudprojektledaren och Processkartläggaren, en handbok för designriktlinjer, vilket till viss del skulle kunna tolkas som den typen av strukturerade arbetssätt som Mossey och Manoharan (2019) förespråkar.

Kommunikatören nämnde att det kan vara extra svårt att skapa tillgängliga e-tjänster för personer som kommer från utanför Europa och saknar skriv- och läskunskaper, eller om de inte har svenskt personnummer - vilket behövs för BankID. I sådana fall, menade han, spelar det ingen roll om kommunen arbetar med översättningar och dylikt, utan då får man jobba med andra tillgänglighetsanpassningar. Liksom Mossey och Manoharan (2019) skriver handlar kampen mot digitala klyftor till stor del om att finna tekniska lösningar som kan gynna hela samhället. Detta ser vi finner sina kopplingar till digital tillgänglighet då det handlar om att alla ska kunna använda digitala tjänster oavsett förbehåll. Dock kan det i vissa fall, liksom Kommunikatören nämnde, vara

extra svårt att skapa denna tillgänglighet, på grund av faktorer som på ett eller annat sätt ligger hos individen. Ser vi på detta utifrån Bohmans (2005) användning av det kritiska perspektivet, att det bör användas för att ifrågasätta den sociala verkligheten i syfte att förändra den, anser vi ändå digital tillgänglighet som en demokratisk rättighet i det digitala samhälle som byggs upp. Däremot är vi medvetna om att det inte är rimligt för kommuner att ta hänsyn till alla enskilda individspecifika faktorer när det kommer till exempelvis motivation, men att det bör ställas en fråga om alla samhällsgrupper har förutsättningar att använda de digitala tjänster som erbjuds av kommunen. Därmed menar vi, från ett kritiskt perspektiv, att tillgänglighet och kommuners förmåga att skapa digital inkludering, är en fråga om samhällelig inkludering och därmed en fråga om jämställdhet.

5.2 Digitala klyftor