Avdelning 1 Pedagog A
Pedagogen påvisar att barnen ute har större utrymme vilket medför mindre konflikter. Konflikterna över leksaker blir även mindre då det finns hundratals stenar att leka med. När barnen sedan kommer till en lekplats blir det genast konflikter då det helt plötsligt bara finns två röda bilar att välja mellan. När barnen utvecklar en trygghet till sin motorik tror pedagogen att det får barnen att känna sig mer självsäkra. Pedagogen påpekar att det för tillfället bara är pojkar på avdelningen, men hon tror ändå att barnen inte skulle särskilja pojkar och flickor utan att de skulle vara en enda grupp.
Pedagog B
Pedagogen lägger vikt vid värdegrundsarbete och hur barnen bör uppföra sig. Pedagogen påvisar att det uppstår mycket fler konflikter inne än vad det gör ute. Ute finns det inte tillverkade leksaker utan det är naturen som barnen leker med och där finns det hundratals kottar och pinnar. Inomhus blir det konflikter då det bara finns två gula bilar på tio barn. Pedagogen tror inte att barnen blir sämre på att lösa konflikter även om de sällan ställs inför några. Hon påpekar att barn över lag är dåliga på att lösa konflikter.
Avdelning 2 Pedagog C
Pedagogen påpekar att det är mycket fler konflikter inomhus än utomhus. Tack vare att barnen har större utrymme utomhus får de möjlighet att bli mer självständiga, vilket pedagogen upplever att de är. Trots att barnen har möjlighet att till fullo testa sin röststyrka, upplever pedagogen inte att barnen pratar högre än barn som är inomhus. På avdelningen förespråkar de att barnen ska gå fram till den de vill prata med. Som pedagogen uttrycker det så handlar det om rent socialt hyfs. Pedagogen ser skillnad mellan lekkonstellationerna inomhus och utomhus. Utomhus anser hon att konstellationerna håller längre då barnen kan gå från en lekmiljö till en annan utan att hindras. Ute finns det så stora ytor att barnen inte störs av varandras lekar. Inomhus måste man, som pedagog, begränsa barnen och bestämma vart barnen får vara och vilka som får vara med. Pedagogen påpekar dock att trots det stora
utrymmet ute har barnen en förmåga att samlas på samma ställe. Som pedagog måste man då visa för barnen att man kan vara på olika ställen. Pedagogen påpekar att barnen utomhus kan bli kvar i leken längre då de inte blir störda av ljudnivåer, att någon rycker i dörren eller att någon springer rakt genom leken lika ofta som inomhus. På grund utav det stora utrymmet kan pedagogen ibland känna att det blir lite långt mellan barnen, vilket kan påverka lekkonstellationerna. Ibland behöver de små barnen hjälp att söka upp andra barn, men när de har varit ute en termin så lär de sig att man ska gå fram till den man vill leka med. Pedagogen ser ingen större skillnad på lekinnehållet utomhus jämförelse med inomhus. Hon anser att det fortfarande är ganska könsbundna lekar. Däremot påvisar hon att lekmiljön ute är mycket mer könsneutral än lekmiljön inne. Ute finns det inga speciella platser som markerar pojk- eller flicklek, dock- eller bygglek. Som pedagogen säger: ”Både flickor och pojkar klättrar i träd.” Att lekinnehållet är ganska könsbundet trots den könsneutrala miljön tror pedagogen beror på att barnen idag lever i en könssegregerad värld, där både leksaksaffärer och klädesaffär tydligt markerar vad som tillhör flickor respektive pojkar.
Pedagog D
Pedagogen anser att en brist, med att vara ute större delen av dagen, är matsituationen. På avdelningen sitter barnen på liggunderlag och äter den färdigskurna maten i kåsor. Barnen ser inte vad de äter och får själva inte möjlighet att ta till sig mat och dela den. Pedagogen anser att barnen på hennes avdelning är sämre på att sitta still än barn på inneförskolor. Hon undrar hur det kommer att gå för dessa barn när de börjar skolan då det krävs att barnen ska kunna sitta still. Pedagogen anser att barnen på avdelningen leker bra tillsammans. Både flickor och pojkar lekar samma lekar, dock kan hon se att pojkarna har lite mer våldsamma lekar än flickorna. Ibland backar då flickorna, men hon anser ändå att de är rätt tuffa i jämförelse med flickor på inomhusförskolor. På avdelningen finns inte lika mycket leksaker som inomhus och leksakerna som finns måste vara tåliga. Barnen använder därför mycket naturmaterial och sin fantasi för att få materialet att ”bli” det som leken kräver. Pedagogen tror att barnens fantasi utvecklas mycket av att vara utomhus.
Avdelning 3 Pedagog E
Pedagogen anser att barn på utomhusförskola får större frihet än barn på inomhusförskola. ”Det känns som att vi får större acceptans. Alltså de kan vara mer barn och så”. Hon anser att
det inte blir lika många ”tråkiga, tjatiga tillsägelser” ute som inne. Pedagogen ser att det utomhus finns brister med matsituationen, då barnen sitter på marken och äter ur kåsor. Pedagogen ser ingen större skillnad på barnens lekkonstellationer inomhus respektive utomhus. Det enda hon kan se är att det fungerar bättre med större grupper ute än vad det gör inne. Inne måste barnen delas upp i smågrupper för att det ska fungera utan att bli stökigt. Hon påvisar även att barnen ute inte har samma tillgång på leksaker som inne utan använder sig av det de hittar i naturen. Som pedagogen ser det är det mer uppdelat inomhus, där varje lek har sin givna plats. Så är det inte utomhus där barnen leker med det material som finns tillgängligt där de finner det lämpligt.
Pedagog F
Pedagogen förknippar utomhuspedagogik med frihet och mindre konflikter. Pedagogen anser att barnen utomhus kommer ifrån en del av det könsstereotypa beteende som hon anser lätt kan uppstå inomhus. ”Overallerna på och sedan är vi lika dana alla på något sätt.” Pedagogen tror inte att det är någon större skillnad på barnens lekkonstellationer ur genusperspektiv inomhus respektive utomhus. Precis som inomhus kan hon se att det finns både kill- och tjejgäng ute också.
Avdelning 4 Pedagog G
En brist med att nästan alltid vara ute kan, enligt pedagogen, vara att det inte är lika lätt att mysa med barnen som inomhus. Hon saknar känslan av att krypa upp i en varm soffa och läsa en bok med barnen efter en kall och regnig dag utomhus. Pedagogen ser stor skillnad på lekkonstellationerna ute respektive inne. Inomhus leker barnen i rum och det går lättare att skärma av, vilket kan vara svårt utomhus. Utomhus blir barnen mer störda av varandra då det är svårt att skärma av på större ytor. På avdelningen har de diskuterat hur de skulle kunna dela in området i mindre avskärmade områden då pedagogerna tror att det skulle hjälpa barnen att stanna längre i samma lek. När det inte finns någon naturlig avskärmning är det lätt hänt att det kommer nya barn hela tiden och vill delta i leken, vilket ofta kan bli ett störningsmoment för de barn som redan är i leken.
Pedagog H
Pedagogen anser att barnen utomhus oftare leker pojkar och flickor tillsammans än vad de gör inomhus. Utomhus finns det inte lika mycket könsrelaterat lekmaterial som inomhus, vilket medför att pojkar och flickor leker mer med varandra. Pedagogen tror att det kan blir jobbigt för barnen att komma in i en inomhusmiljö i skolan när de under hela sin förskoletid varit utomhus. Hon tror nämligen att barnen kan få svårt för att sitta still då de inte behöver göra det på förskolan.