7.4.1 Resultat
En svenska som andraspråkslärare kunde inte uttala sig alls om utredning, en annan vet att intervju är ett moment i utredningen och en påtalar att det är specialläraren som utreder, men vet samtidigt att det saknas tillförlitligt testmaterial. En annan andraspråksinformant går på egen hand till modersmålläraren och vill att hen ska ”komma fram till att det är något”, signalerar denna att ”det är något” då går hen vidare till specialläraren. Samma informant hade tidigare tillgång till speciallärare som hen hade en nära relation till och gjorde därför
33
egna utredningar lite vid sidan om, genom att använda sig av inaktuella tester som skolan formellt inte använder längre. Specialläraren arbetade egentligen inte med informantens elever så därför valde de att göra en informell utredning med inaktuella tester vilket informanten upplevde som väldigt bra, för hen ville ha bekräftelse av någon annan också innan hen går ut med att eleven har ”något fel”. Nu när denna speciallärare inte är verksam längre upplever informanten att hela ”kartläggningsbiten” läggs på undervisande lärare, vilket upplevs som påfrestande och tidskrävande.
Kartläggningen består av sociala, motoriska och kognitiva färdigheter och även om informanten tycker att det är tidskrävande så upplevs den ändå som ett viktigt redskap för vidare utredning.
Det är ju jag som ska sitta med kartläggningen också, det läggs hur mycket på oss lärare, men det är bra också för vi vet ju rätt mycket om eleven. Men det tar tid.
Två av speciallärarna svarar att de vid en utredning av läs- och skrivsvårigheter intervjuar eleven så grundligt som det går, för det är ju inte alltid eleven kan eller vill svara på frågorna. Modersmålsläraren är ofta med och det underlättar, men ofta är det komplicerat och det är inte alltid resultatet blir som man önskar. Frågorna handlar främst om hur eleven uppfattar situation i skolan och om eleven själv har någon uppfattning om sina svårigheter. En informant verksam som speciallärare säger att beroende på eleven finns det några olika tester som de brukar använda sig av, men de blir sällan rättvisande eftersom de är anpassade till svenska elever. Detta upplevs frustrerande av informanten eftersom det är svårt att få fram rättvisa resultat, men de gör sitt bästa och försöker anpassa sig efter eleven. En speciallärare använder sig av nonsensord, eftersom alla ord är nonsensord när eleven inte kan språket.
Performansanalysen är också användbar, men denna speciallärare tycker det ger bäst resultat när testen kombineras med intervjun och hen säger också att det finns risk att intervjun blir värdelös om inte modersmålsläraren är med. En speciallärare testar med att använda screeningtest som heter testbatteriet utformat för år 4-9 som är bearbetat till svenska av Astrid Frylmark, som bygger på bland annat ordförståelse och ordkunskap. Testet bygger på muntliga instruktioner och därför får specialläraren förklara lite runt för de elever som inte byggt upp ett så starkt andraspråk än, annars hade det inte varit ”schysst”. Informanten ger ett exempel på svårigheter med det
34
testet, t ex att tyda ordmobiliseringsdelen för har eleven inte ett så starkt ordförråd på andraspråket blir det svårt att ordmobilisera. Här tar hen hjälp av modersmålsläraren och översätter de delar av testet som går att översätta. Eleven får även läsa högt och sedan läser specialläraren högt för eleven och därefter får eleven rangordna vilket som gav bäst förståelse. Därefter intervjuas eleven och även föräldrarna med hjälp av tolk. Sedan skrivs en kartläggning utifrån de resultat som framkommit och remitterar till logoped för vidare utredning. Informanten menar att hen tyvärr inte får helt rättvisa resultat eftersom testbatteriet är utformat för elever med svenska som modersmål, vilket informanten upplever mycket frustrerande. Ibland får hen göra tester som är utformade för yngre elever t ex:
om en elev kommer hit i årskurs 6 och ännu inte knäckt läskoden få man gå neråt och göra test för de yngre åldrarna. Man måste alltid börja på det lätta och gå uppåt.
Logopeden menar att det är läraren som slår larm i första hand och ärendet kommer upp på elevhälsan. Då har oftast specialläraren haft kontakt med eleven och gjort en kartläggning som tyder på att något är fel. Eleven måste ha tillägnat sig så mycket svenska att det går att göra en utredning. ”Jag har utrett elever som gått i svensk skola i 3-4 år och det är svårt”. Hen menar att det är ett måste att testa eleven på både förstaspråket och andraspråket för att säkert kunna avgöra om problemet är andraspråks- eller läs- och skrivsvårigheter. Att utreda
nyanlända andraspråkselever är nästintill omöjligt utan att få information från elevens föräldrar om hur språkutvecklingen sett ut när barnet var litet.
Jag behöver få information om när barnet började jollra och säga sitt första ord och när första meningen kom. Alltså allt sådant som vi ser på BVC vid de olika ålderskontrollerna behöver jag få veta och det är bara föräldrarna som kan veta det.
Hen behöver också få information om hur eleven använder sitt förstaspråk, läser, skriver och pratar eleven på sitt förstaspråk? Hen vill gärna ha information om eleven har syskon som vuxit upp i samma miljö och område. Då vill hen även ha information om eventuella problem hos syskonet. Man ska aldrig jämföra två barn men det kan vara bra att få en bild av detta för att se om det finns samma problematik hos syskonet. ”Sedan träffar jag eleven vid ett flertal tillfälle”. Problematiken är ju att det saknas test som är utformade och normerande för andraspråkselever och det är svårt att veta vad man kan översätta till förstaspråket. Det är ett stort detektivarbete att testa andraspråkselever. Hen menar att modersmålsläraren måste var med och delge information om hur eleven är på sitt förstaspråk. Hen kan även få viktig
35
information om modersmålets uppbyggnad och grammatik och vad hen ska tänka på när hen översätter testet till elevens modersmål. Hen använder många olika test, men det är först nu som avhandlingen Åldersreferenser för TROG-2 på svenska för flerspråkiga elever i årskurs 7 och 8 som har skrivits av Falk Rodén och Nordström (2010) tar upp åldersreferenser för andraspråkselever och därför använder sig hen av detta testmaterial i första hand. Vidare menar hen att det är först nu som det uppmärksammats att det är problem med att testa och utreda andraspråkselever.
7.4.2 Analys och teoretisk tolkning
Gällande utredningar av andraspråkselevers eventuella läs- och skrivsvårigheter ser vi att svenska som andraspråkslärarna inte är delaktiga i någon större utsträckning. Endast en svenska som andraspråkslärare uppgav att hen var den som gjorde en kartläggning av elevens sociala, motoriska och kognitiva färdigheter som sedan specialläraren byggde vidare på. Detta borde innebära att viktig information om eleven och elevens språkliga utveckling går förlorad då vi anser att det är svenska som andraspråksläraren som träffar eleven mest och har störst kunskap om elevens styrkor och svagheter. Logopeden påpekar att vikten av all
bakgrundsinformation om eleven är av stor vikt för utredningen Troligtvis hade det varit en vinst för alla inte minst för eleven om samarbetet hade varit i en större omfattning. Då dessutom både Salameh (2012) och Boyesen (2006)påpekar att det är viktigt att kartlägga elevens båda språk för att komma till klarhet med problem finns det ingen anledning att låta viktig kännedom om eleven försvinna på vägen.
Vi kan utläsa att speciallärare i den mån det går använder sig av färdiga screeningtest som är utformade efter elever med svenska som modersmål. De är medvetna om att resultatet inte alltid är tillförlitligt men försöker på egen hand anpassa testet utifrån eleven, t ex genom att använda nonsensord. Vidare menar speciallärarna att modersmålslärarens roll är stor och med hjälp av denna kan man översätta delar av screeningtestet till elevens modersmål. Att
intervjua både eleven och elevens föräldrar är till stor hjälp och bidrar med viktig information. Inte minst logopeden påpekade detta eftersom sådan eventuell problematik som upptäcks hos svenskfödda barn på BVC kontrollerna fattas hos de här eleverna och då är intervju av föräldrarna det enda sätt att få tillgång till sådana relevanta uppgifter. Våra informanter är överrens om att det inte finns några färdiga screeningstest eller någon annan form av utredningsmaterial som är utformat efter andraspråkselever och detta gör att det är ett tidskrävande och tungrott arbete att utreda dessa elever.
36
Någon av informanterna tar upp att de använder sig av performansanalys som en del i utredningen, dock i kombination med intervjuer. Liksom Abrahamsson och Bergman (2004) menar vi att performansanalys inte är ett test som ska användas för att utreda elever utan ett verktyg i det dagliga arbetet för att upptäcka elevernas progression. De påpekar även att performansanalys används som ett arbetsredskap i utvecklingen mot målspråket. Olofsson och Sjöqvist (2013) menar att pedagogen kan arbeta upp en ”röntgenblick” vilket vi tolkar som att performansanalys är ett vanligt förekommande inslag i bedömningen av andraspråkselever och inte ett utredningsmaterial. Ingen av informanterna nämnde processbarhetsteorin vilket vi då förstår att den inte används alls.
Alla informanter menar att det är svårt att utreda andraspråkselever och att de skulle vara behjälpta av ett screeningtest som var utformad för dessa elever. Salameh (2003) påpekar att det är svårt att översätta standardiserade prov så att de blir relevanta för andraspråkselever. Salameh (2012) menar också att det knappast finns några bedömningsinstrument för dessa elever.