För att kunna diskutera lagliga väggars brottsförebyggande potential behöver den temporära lagliga gatukonst- väggen utvärderas. Det första som bör nämnas är att ansökan för denna form av arrangemang inte var någon komplicerad eller långvarig process. Vilket är särskilt anmärkningsvärt då vi tydligt beskrev både arrange- mangets syfte och innebörd. Platsen vi befann oss på har som nämnt en nära koppling till P-huset Anna vars två lagliga fasader för gatukonst är de första i Sverige, vilket kan ha varit en avgörande faktor vid beslutet om att
tillåta arrangemanget. Det går givetvis att diskutera hur vår ansökan tagits emot om vi sökt tillstånd för en längre period, eller befunnit oss på en annan plats eller ort. Det är troligt att ansökan tagits emot annorlunda.
Under intervjutillfället med grundarna av Artscape diskuterade deras tillvägagångssätt för tillståndsansök- ningar under gatukonstfestivalen 2014. Vi vill poängtera att det inte helt och hållet går att jämföra deras tillstånd med vårt tillstånd då muralmålningar som gjordes under gatukonstfestivalen påverkar ett större sammanhang och under en längre period. Däremot säger det något om problematiken kring praktiken. Eftersom de var först i Sverige med att anordna ett arrangemang av detta slag hade de svårigheter med att få tillstånd på vissa platser:
(...) Det var inte så jäkla lätt att få dessa godkända, men ja vi trodde att allting skulle vara klart tillslut. De hade sagt till oss innan att allting var grönt, bara kör. Två dagar innan då ringer stadsarkitekten till mig ”jag kommer inte godkända ett enda av de här byggloven”. Det var det enda han sa. Sen efter det fick jag sitta med honom i telefon i två-tre timmar och ta varje vägg för vägg för vägg och slå igenom den ”därför ska vi ha den och därför ska vi ha den” och då förlorade vi kanske tre väggar men det betydde också att alla bygglov... först behövde vi hitta ersättning för de tre väggarna, bara två dagar innan blev en jäkla grej för oss att göra innan vi skulle sätta igång liksom, sen var vi dessutom tvungna att ändra alla byggloven som vi hade på de andra grejerna vilket betydde att skapa ny bygglov- sansökning, vi skulle åka ut till alla fastighetsägare och de skulle skriva på (...) (Personlig kommunikation 2015-04-27)
Lagliga väggars potential diskuterades under samtliga intervjuer. Trots att den tidigare utövaren av gatukonst inte såg lagliga väggar som en heltäckande lösning på problemen kring praktiken så ansågs väggarnas potential för att minska brottsstatistiken som trolig. Den tidigare utövaren av gatukonst menade att om yngre gatukonstutövare som börjar med praktiken idag ges möjlighet att uttrycka sig på ett lagligt sätt minskar det deras benägenhet att måla på olagliga platser:
(…) Det tror jag säkert, faktiskt. För om man börjar där, med liksom att känna att det är ok och att man kan släppa det med prestigen, då tror jag nog att man kan minska det. (Personlig kommunikation 2015-05-07)
Även icke-utövare 2 menade att fler lagliga platser för gatukonst hade kunnat bidra med kvalitéer i stadsmiljön. Enligt icke-utövare 2 hade fler lagliga platser för gatukonstutövande kunnat bidra med fler möjligheter och för fler utövare att på ett lagligt sätt uttrycka sig i det offentliga rummet. Det behöver inte nödvändigtvis bara handla om lagliga väggar för gatukonst utan det kan vara andra lagliga alternativ som exempelvis på markbeläggningen:
(…) Det kanske kan visa upp fler av de här välarbetade graffitimålningarna... Sen samtidigt kanske fler vågar komma ut och testa... Och det behöver ju inte bara vara på byggnader de målar... De kan ju få måla på gator eller andra ställen än väggar om de är lagliga. (Personlig kommunikation 2015-04-15)
Platsen vi befann oss på för undersökningen med den temporära lagliga gatukonstväggen fungerar vanligtvis som en passage för gång- och cykeltrafik. Vilket är särskilt nämnvärt då väggens placering på sätt och vis påverkade möjligheten för de förbipasserande att ta sin vanliga färdväg. Förbipasserande respekterade vårt platstagande under dagen och tog en mindre omväg för att sedan återta sin vanliga färdväg. Genom placeringen av den tem- porära lagliga gatukonstväggen upprättades ett territorium som vi under dagen kontrollerade och approprierade
(utan att äga det). Inom detta territorium skapade vi en egen ordning. Eftersom vi fyllde platsen med en ny me- ning under en viss begränsad tid, var vi också tvungna att anpassa oss efter de krav som myndigheterna gett oss för att överhuvudtaget få möjlighet att anordna tillställningen. På sätt och vis kan ordning ses ha lämnats över från myndigheterna till oss under dagen, då vi bland annat fick rätta oss efter miljökrav och brandsäkerhet. Detta är särskilt intressant då vi under dagen bemötts av en stor variation av människor, varav en försökte måla på ett träd som låg intill vår plats. Detta var en följd av ett missförstånd där vi upplevde deltagarens fråga ”får man måla på trädet?” som ”får man måla på träet?” vilket vi tolkade som att deltagaren ville måla på de träreglar som den temporära lagliga gatukonstväggen var uppbyggd av. Då vi insåg att deltagaren syftade till trädet som låg bakom platsen för vår tillställning, fick vi rycka in innan målandet hade börjat ta sin form och ombe individen att hålla sig till vår vägg. Individens agerande kan ses följa en taktisk handlingslogik, som försökte bryta mot vår ordning.
Uttalanden från de individer som på något sätt testat att utöva gatukonst innan de målade på den temporära
lagliga gatukonstväggen anser vi viktiga för studiens frågeställning. Dessa hade olika svar när vi ställde frågan ”hur tror du fler lagliga väggar påverkar praktiken?”
Malmö måste fixa fler lagliga platser som där nere vid P-huset. Det behövs. Där är alltid mycket folk där nere. (Personlig kommunikation 2015-04-15)
Vi vill inte ha några förutbestämda platser. (Personlig kommunikation 2015-04-15)
Jag vet inte... Det här ni gör här... Vi vill inte inkluderas, vi vill vara underground och hardcore. (Personlig kom- munikation 2015-04-15)
Svaren legitimerar Anderssons tolkning av kulturen som heterogen där utövarna inte generellt är typiska i för- hållande till varandra. Vissa utövare målar endast olagligt, vissa endast lagligt och andra både och. Samtidigt kan det spela roll för utvärderingen kring lagliga väggars brottsförebyggande potential.
För att utvärdera väggundersökningen ytterligare kan några av de icke-utövarnas uttalande som vi samlat in i samband med väggen presenteras. På frågan (1) ”hur tycker du att gatukonst påverkar staden?” gavs vi en för- ståelse för deras inställning till gatukonsten innan de testat måla, och betydelsefull information om deras åsikt om gatukonst efter att ha testat med frågan (2) ”vad tycker du om praktiken efter att ha provat på att måla?”
(1) På många platser kan det ju piffa upp omgivningen. Bara tegel och betong är ju rätt trist egentligen. Så det kan ju ge lite mer liv i byggnaderna.
(2) Det var kul, men fan vad fult det blev. Trodde inte det skulle vara så svårt. (Personlig kommunikation 2015-04-15)
(1) Ja, det är väl grymt att folk får en chans att uttrycka sig.
(2) Shit, det var fan mycket roligare än jag trodde. Det behövs mer sånt här. (Personlig kommunikation 2015-04-15)
(1) Ingen aning faktiskt...
Överlag upplevde vi icke-utövarnas svar på frågan om gatukonstpraktikens påverkan på staden som positiva redan innan de testat på att måla för första gången. Trots att en av dessa individer inte hade någon synpunkt på praktiken och hur den påverkar staden, tolkar vi deltagarens svar som att en fördjupad förståelse skapats efter att ha prövat att utöva gatukonst själv. På liknande sätt tolkade vi de andra uttalandena i undersökningen, som både menade att praktiken var alltifrån svår, rolig och nödvändig i stadsrummet. En temporär laglig gatukonstvägg kan i detta fall således ses ha varit ett viktigt ingrepp i förbipasserandes vardag för att både skapa och ge förståelse för praktiken.
6 Slutdiskussion
Vårt mål har under studien varit att förstå gatukonstpraktiken på ett djupare plan genom att både analysera pro- blematiken med gatukonstutövandet samt dess potential i det offentliga rummet. Det har varit en nödvändighet i en studie som vår att belysa den komplexitet som kommer med utövandet för att överhuvudtaget kunna utvärdera brottsförebyggande åtgärder. Det är här vi anser att vår studie skiljer från andra studier med en kriminologisk ingång. Studier som Sundell och Plentys tenderar att lägga fokus på ett tydligt problem inom kulturen utan att diskutera andra aspekter och eventuella brottsförebyggande metoder. Vår studie har på så sätt kunnat få särskilda kvalitéer som andra saknar. Dessa kvalitéer gavs genom en undersökning med en temporär laglig gatukonstvägg samt kvalitativa intervjuer med våra respondenter där de fått möjligheten att utförligt beskriva sina olika motiv. Flera uppgav att illegal gatukonst eller vandalisering inte var deras drivkraft, utan beskrev istället deras hand- lingar som ett ifrågasättande av det offentliga rummet, dess inkluderande och vilka aktörer som på olika sätt dominerar det. Offentlig konst gjord för allmänheten kunde tydligt utläsas som det främsta motivet, oavsett om utövarnas uttryckssätt kan variera. Studien har kunnat uppvisa gatukonstutövare som en heterogen grupp som således är svår att generalisera med kvantitativ data.
Studiens kvalitativa karaktär möjliggör inte en större generalisering av det insamlade materialet då vi enbart intervjuat fem personer, vilket å andra sidan inte varit syftet med vår studie. Detta är något vi varit medvetna om under hela processen. Studien kan istället ses ha fungerat som ett verktyg för att lyfta fram och förstå olika aspekter av gatukonsten, dess utövare och det offentliga rummet, samtidigt som en omnämnd metod för brotts- förebyggande åtgärder undersökts närmre i form av en laglig vägg.
För att knyta tillbaka till studiens frågeställning ”hur kan gatukonst få en accepterad plats i det offentliga
rummet?” har vi under processens gång kunnat tyda frågan som komplex. Gatukonstpraktiken har många olika sidor där somliga utövare gör den för allmänheten och andra för sig själv. I vår studie tolkar vi dock intervju- personernas åsikter och våra egna observationer som att fler lagliga väggar har en potential att minska brottssta- tistiken något, då flera av studiens deltagare inte haft i syfte att vandalisera. Lagliga väggar må vara en metod för att lösa vissa delar av den illegala praktiken. Det är troligt att gatukonsten, precis som reklamens och brons- skulpturernas platstagande i staden, kan förstås och accepteras mer om den med små steg förs in i det offentliga rummet. Fler lagliga platser att uttrycka sig på skulle innebära en möjlighet för utövare att bearbeta sin praktik under mindre stressfulla miljöer, vilket således skulle kunna ta fram gatukonst av högre kvalitet.
Det hade varit intressant att se i en vidare studie hur den temporära lagliga väggen hade tagits emot om den hade utformats på något annat sätt, exempelvis gjutits i betong eller gjorts i något annat material av mer per- manent karaktär. En sådan vägg hade behövt förhålla sig till andra krav och ett annat tillstånd hade behövt sökas. Processen hade således varit mer långdragen. Med en vägg av mer permanent karaktär hade det gått att utvärdera under en längre period om lagliga väggars potential och allmänhetens syn på praktiken. Utifrån resultatet av vår studie är det dock, precis som i observationsstudien med offentlig konst skapad av barn gjord av UUS, troligt att metoden med lagliga väggar kan ha en viss brottsförebyggande effekt. Däremot är detta förmodligen ingen lösning som kan eliminera all illegal gatukonst, utan snarare en metod som på sikt kan förbättra praktikens för- utsättningar samt allmänhetens syn på den.