Vägledarnas syn på sin roll i konflikten

I Sveriges vägledarförenings etiska riktlinjer beskrivs det att vägledaren kan befinna sig i spänningsförhållandet mellan individens och samhällets intressen. Frågan om hur vägledarna ser på sin roll i förhållande till kompetensförsörjningen i välfärden fick blandade svar. Både Margareta och Katarina är tydliga med att de inte har en roll i frågan. De menar att det är samhällets och myndigheternas ansvar. De betonar att det är individen de arbetar för. Margareta uttrycker följande: “Det är matchning, det ska

Arbetsförmedlingen syssla med. Det tycker jag. Vi ska vara helt fria från all påverkan...”.

Samtidigt berättar Margareta om hur hon informerar eleverna om läget på arbetsmarknaden och om att den påverkas av de ständiga förändringarna som sker av samhällsutvecklingen. Katarina förklarar sin ståndpunkt ytterligare genom att betona vikten av att ha rätt person på rätt plats i arbetslivet:

[...] alla passar definitivt inte att jobba i sjukvården och bara för att det behövs många så betyder ju inte det att det finns många som blir bra. Det är som barnomsorgen, det behövs, eller behövs jättemycket lärare, ja men, men alla blir ju inga duktiga lärare, så är det ju. [...] det är ju inte säkert den personen blir bra bara för att det är ett bristyrke.

Även Anna lyfter vikten av rätt person på rätt plats. Anna berättar att elever som söker till gymnasieskolans vård och omsorgsprogram vägleds bort om det framkommer att eleven inte passar på det programmet: “...här behövs det ju elever som kan se andra människor och

har empati och är intresserade av att verkligen jobba i de yrkena.”. Hon menar vidare att

de på gymnasieskolan “föder fram” personal inom välfärden genom skolans yrkesprogram vård- och omsorg. Ifall en elev inte skulle passa inom programmet och kommer ut i välfärden blir det inte gynnsamt för samhället. Hon förklarar det som följande: “För då gör

vi inte heller välfärden någon tjänst med att ha fel människor på fel plats”.

Kerstin beskriver sin roll som att hon både ser till elevens intressen och informerar om arbetsmarknaden men utgår alltid från individens målsättning: “Det är en balansgång, men

att man ändå från början ser vem du har framför dig. [...] Om det är väldigt viktigt att du får ett jobb direkt, okej - då kanske du ska fundera på att gå en utbildning där du vet att det är brist...”. Hon berättar även att hon informerar om vårdmässor när hon får direkta frågor

om bristyrken.

Johan som arbetar med yrkesprogrammen säger att han inte tidigare har reflekterat över sin roll i förhållande till kompetensförsörjningen i välfärden: “När jag jobbar här så tänker

jag inte så mycket på den överhuvudtaget faktiskt, nej.”. Karl, Martin och Johan menar att

deras bidrag till kompetensförsörjningen är att ge eleverna information om arbetsmarknaden.

5.1.4 Analys

Vägledarna är starkt präglade av Sveriges vägledarförenings etiska riktlinjer om att sätta individen i fokus och stå fri från särintressen. Det ses som en självklarhet att individen och dennes intressen sätts i fokus. Ett individfokus innebär inte att det bortses från att informera om arbetsmarknaden. Individualism förutsätter rationalitet och TRV beskriver att individen

2011, 117). Det är här vägledarnas informationsgivande kommer in. Om vägledarna har ett fokus på individen och inte informerar tillräckligt om arbetsmarknaden kan eleverna inte göra ett rationellt val. I enlighet med TRV råder irrationalitet när eleverna “är blinda” för vilka förutsättningar och begränsningar de har. Därför behöver vägledaren arbeta med att synliggöra dessa vilket en informant berättar att den får göra.

Utifrån statsindividualismen och välfärdens maktrelationer där individen är frigjord från familjen och civilsamhället, vänder individen sig till marknaden för självförverkligande (Berggren och Trägårdh 2015, 82). Då finns det ingen egentlig motsättning mellan individens och samhällets intressen så länge individen är rationell. Det rationella är enligt humankapitalteorin att tänka ekonomiskt vilket är förenligt med marknaden (Eklund 2017, 50). En informant lyfte fram just detta att det inte finns någon motsättning mellan individ och samhälle eftersom individen är en del av samhället och menade att individen skulle behöva ställa sig utanför samhället för att en motsättning ska uppstå. Några som skulle kunna betraktas stå utanför samhället är de nyanlända eleverna. I arbetet med dessa berättade en informant att vägledningen får ett annat fokus då de nyanlända eleverna inte omfattas av samma skyddsnät som de andra eleverna. Skyddsnätet kan förklaras genom välfärdens maktrelationer där individen är beroende av staten för ekonomisk trygghet (Berggren och Trägårdh 2015, 82). De statliga systemen har byggts runt individualismen. De nyanlända eleverna omfattas inte av välfärdssystemet på samma sätt som övriga elever vilket gör att de inte har samma möjlighet att vara individualistiska och sträva efter självförverkligande. Gymnasielagen ger inte de nyanlända utrymme att göra fria val då den ställer krav på att individerna ska få en godkänd gymnasieexamen och att inom sex månader ha en anställning som de kan försörja sig på. Dessa elever har bara sig själva att falla tillbaka på vilket, som en informant beskrev, gör att de oftast baserar sina val på vad som genererar mest nytta för dem. Detta beskriver TRV som den rationella individen då deras agerande beror på att de väljer vilket som är det bästa och mest effektiva sättet att nå sina mål (Aakvaag 2011, 110).

I frågan om kompetensförsörjningen i välfärden såg vägledarna att deras roll var att informera. De ansåg sig inte ha en annan roll utöver det. Vägledarna lämnar över ansvaret för kompetensförsörjningen i välfärden på staten och samhället, vilket går i linje med statsindividualismen och välfärdens maktrelationer (Berggren och Trägårdh 2015, 82).