Då det på Krami finns yrkesverksamma med olika utbildningsbakgrund finner vi det lämpligt att knyta an till Bourdieus handlingsteori med hjälp av begreppen habitus och kapital. Vi har sett att det finns skillnader på de yrkesverksammas syn på vägledning utifrån vilken utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet de har.
Intervjupersonerna har arbetslivserfarenheter från bland annat vård och omsorg, hotell- och restaurang, socialt arbete och med barn och unga. Utifrån Bourdieus handlingsteori handlar alltså våra respondenter utifrån deras habitus, det vill säga deras tidigare erfarenheter när de vägleder. Den ryggsäck vi bär med oss är individuell och innefattar alla våra erfarenheter gällande exempelvis uppfostran och värdegrund, vilket vi människor tänker, handlar och orienterar oss ut efter (Engdahl, Larsson, 2011:39).
Respondenterna vägleder utifrån den rådande normen om vad som är accepterat i samhället eller ej genom deras konsekvenspedagogiska förhållningssätt. Enligt Bourdieu är det normativa beroende av vad vi har med oss och kan förklaras utifrån nedanstående citat.
Vi kan med andra ord ha en mer eller mindre tyst kunskap, en praktisk känsla om hur spelet på ett fält bör utföras. Den som vistas i en miljö från barndomen får en ryggmärgskänsla för hur saker går till, jämfört med dem som är obekanta för miljön (Engdahl, Larsson, 2011:246). De respondenter som är utbildade studie-och yrkesvägledare menar att samtalsmetodiken från sina utbildningar är viktig då de arbetar utifrån ett lösningsfokuserat arbetssätt, där man har fokus framåt. Att använda sig själv som ett verktyg i samtalet är något som lyfts fram från våra intervjuer. Detta att ställa nyfikna frågor till deltagarna så att deltagarna själva kan reflektera över vad de vill och de val de står inför. De respondenter med annan beteendevetenskaplig utbildning tryckte mer på att de fick med sig förhållningssättet, den sociala vägledningen samt människosynen från sin utbildning. Utifrån våra intervjuer finns det en skillnad mellan de respondenter som är utbildade studie-och yrkesvägledare i hur de uppfattar vad de fått fått med sig i sin utbildning gentemot de som har gått andra beteendeinriktade utbildningar. Vilket kan ses som deras symboliska kapital.
(Engdahl, Larsson, 2011:244). Inom humankapitalteorin argumenterars det för att efterhand som utbildningsnivån stiger ökar individens produktivitet. Att de anställda ses som ett humankapital som ska förbättras och de tituleras som företagets viktigaste resurs. Organisationerna får då anställda som arbetar snabbare och smartare (Berglund, Fejas. 2009:56).
Gemensamt för respondenterna är att låta deltagarna vara de som är aktiva i sin vägledningsprocess och som vägledare agera bollplank. Ett sätt att bemöta människor är något respondenterna tycker är viktigt samt förhålla sig rak och tydlig mot deltagaren. “Jag jobbar inte här för att smyga med nånting utan det är raka rör.”. De menar att man inte gör deltagaren en tjänst genom att vara snäll. Detta är gemensamt i deras sociala kapital, då de använder sin sociala kompetens gentemot deltagarna. Med socialt kapital menas enligt författarna i boken sociologiskt perspektiv de kontakter och är de resurser våra personliga sociala nätverk, familjerelationer samt grupptillhörigheter ger oss. Även den sociala kompetensen, som är så attraktivt i vår samtid är en del av det symboliska kapitalet (Engdahl, Larsson, 2011:244). Analyser av humankapital börjar med antagandet att individer själva bestämmer över sina resurser. Så som deras utbildning, träning, sjukvård och andra villkor för kunskap och hälsa genom att väga fördelar mot kostnader. Beteendenas olikheter inkluderas i humankapital, vilket förklarar varför begreppet är så kraftfullt och användbart (Becker, 1993:392).
Slutsats
“Vägledning är en processinriktad verksamhet och har som mål att underlätta för individer och grupper i olika åldrar och vid olika tidpunkter i livet att välja utbildning, yrke eller karriär samt bidra till en bättre livsplanering.” (Sveriges vägledarförening, 2016).
Utifrån Sveriges vägledarföreningens sätt att se på vägledning matchas detta med vägledarna på Kramis definition av vägledning. Kontentan är också att vägledarna arbetar med deltagarna utifrån Parsons matchningsteori vad gäller att öka deltagarnas självkännedom, öka deras omvärldskunskap och tillsammans matcha dessa.
När vi däremot tittar på Skolverkets allmänna råd och Bourdieus begrepp habitus och kapital finner vi att definitionen av vägledning skiljer sig åt dem emellan. På skolverkets hemsida kan man i de allmänna råden läsa att studie- och yrkesvägledning är den verksamhet som bidrar till att ge kunskaper och färdigheter för att en person ska kunna fatta beslut om framtida studie- och yrkesval genom vägledningssamtal individuellt och i grupp. Den ska genomföras på ett professionellt sätt och vila på en vetenskaplig grund (Skolverkets allmänna råd, 2013:11).
Diskussion
Analysdiskussion
Syftet med vårt examensarbete var att ta reda på hur vägledarna på Krami definierar vägledning och om deras utbildningsbakgrund påverkar deras syn på vägledning. Vi kunde se att det i huvudsak fanns två sätt de definierade vägledning på, dels den sociala vägledningen där deras konsekvenspedagogiska förhållningssätt låg i fokus och dels den mer fokuserade studie- och yrkesvägledningen som enligt vårt resultat visade på att se till individens förutsättningar, omvärldens krav och hur dessa matchar varandra. Båda sätten att se på vägledning upplever vi som viktiga för de deltagare som är inskrivna på Krami. Vi upplever däremot att trots det konsekvenspedagogiska förhållningsättet som vägledarna på Krami har är de uppdelade i två läger, där vi menar att deras utbildningsbakgrund avslöjar vilken syn de har på vägledning. Där de som har en annan utbildning än studie- och yrkesvägledarutbildningen upplevs se till deltagarnas sociala delar och förutsättningar. Medan de med en studie- och yrkesvägledarutbildning i botten mer ser till individens kompetenser, intressen och mål. Dessa båda sätt att se på vägledning bidrar till att deltagarna får ett smörgåsbord av vägledning. Men vi undrar hur dessa båda grupper av yrkesverksamma vägledare kan få en ännu mer enhetlig definition av vägledning? Räcker konsekvenspedagogikens förhållningssätt för att göra Krami till en enhetlig kärna?
Artikeln om internerna i Katalonien och anstaltens vägledningsprogram PORO valdes utifrån att den påminner väldigt mycket om Kramis arbete med att deltagarna ska få omvärldskunskap, praktik, söka arbete och arbeta (Filella-Guin, Blanch-Plana, 2002:57). Vi har kunnat se likheter även i Judith Ettingers artikel gällande att OWDS’s vägledningsprogram är snarlik Kramis vägledningsprogram. Däremot ligger skillnaden i vilket skede i återintegreringsprocessen programmen för deltagarna utförs. Vägledningsprogrammen i de båda artiklarna utförs på anstalten och inte efter frigivningen som på Krami (Ettinger, 2007:8-9, Filella-Guin, Blanch-Plana, 2002:57). Det vore intressant
om man kunde påbörja något liknande program inne på anstalterna i Sverige som sedan följs upp på Krami efter frigivning. På Krami arbetar vägledarna med att deltagarna ska hitta och förstå sina egna kompetenser, intressen och uttrycka en självkänsla på arbetsplatsen för att sysselsättningen ska bli meningsfull, likt artikeln Counseling & Human Development. Career
Counseling for Individuals with a Criminal History (Ettinger, 2007:2). Vi anser att vi har
kunnat dra paralleller mellan de båda artiklarna och Kramis arbete med vägledning. Detta genom de utvärderingar som deltagarna på Krami fått göra efter utskrivning och fått en sysselsättning.
Efter att undersökningen är utförd funderar vi nu på om det hade påverkat vår analys ifall vi även hade haft en artikel som handlat om definitionen av vägledning, utifrån en vägledares utbildningsbakgrund. Hade den i så fall styrkt vår tes om att det påverkar och samtidigt höjt validiteten i uppsatsen? Artiklar vi hittat inom det området har fokuserat på hur vägledarnas utbildningsbakgrund påverkat personerna de vägleder och inte deras definition av vägledning. Däremot har vi kunnat styrka vårt påstående gällande definitionen av vägledningen genom att luta oss mot Skolverkets allmänna råd om vägledning och Sveriges vägledarförenings definition av vägledning (Skolverkets allmänna råd, 2013:11, Sveriges vägledarförening, 2016).
Teoridiskussion
Vi har kunnat se att vägledarna på Krami arbetar efter Frank Parsons matchningsteori, där vägledningen handlar om att bidra till individens självkännedom, omvärldskunskap och hur dessa kan matchas med varandra (Parsons, 1909:05). På Krami ser vi att vägledarna lägger stort fokus på att öka deltagarnas självkännedom genom deras konsekvenspedagogiska förhållningssätt. Genomgående har vi i våra intervjuer fått höra om hur vägledarna arbetar med att göra deltagarna medvetna om vilka konsekvenser deras handlingar får. Detta menar vi skapar en medvetenhet hos individen om sig själv, att deltagaren tar tillbaka makten över sig själv och på så sätt ökar sin självkännedom. Vägledarna berättade i intervjuerna att de till
ständigt vara uppdaterade på hur arbetsmarknaden förändras. Vi tror att detta kan bidra till att hjälpa deltagarna i att orientera sig rätt på arbetsmarknaden och således öka deltagarnas
omvärldskunskap.
Efter att ha studerat och använt oss av Bourdieus handlingsteori och begreppen habitus och kapital, börjar vi förstå att allt vi har med oss påverkar i alla kontexter och på alla nivåer. Förstår vi detta kan vi vända på det hela och se det som en styrka att lyfta våra olika kompetenser och utnyttja dem mer i fler sammanhang där det kan vara till en vinst. Vi tänker oss att det är ganska naturligt att vi utifrån vår utbildningsbakgrund har olika arbetsuppgifter eller expertområden. Men att på Krami faller detta ur då alla utför samma typ av arbete. En person med en annan beteendevetenskaplig utbildning kanske inte kan göra allt en vägledare gör och en vägledare kanske inte kan göra allt en person med en annan beteendevetenskaplig utbildning gör? Åtminstone inte lika väl utfört, för då vore det inte varit två skilda utbildningar, enligt vår uppfattning. Som vår analys däremot visar ser vi att dessa utbildningsbakgrunder kompletterar varandra när det handlar om att vägleda individer.
Utifrån begreppet humankapital funderar vi över om vägledarna är olika mycket värda utifrån deras utbildningsnivån? Väger de vägledare som gått den konsekvenspedagogiska utbildningens ord tyngre i ledningsgruppen än andras? Vidare funderar vi även på om de kunde utnyttja det kollektiva humankapitalet bättre genom att alla vägledare får genomgå utbildningen i konsekvenspedagogik redan i början av sin anställning. Ur humankapitalets synvinkel menar vi att detta skulle kunna bidra till en på sikt mer effektiv arbetsgrupp och generera till att fler deltagare kommer ut i sysselsättning.
Avslutning
Förslag till vidare studier är på vilket sätt skulle Krami kunna utnyttja och se varandras kompetenser utifrån ens utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenheter. Respondenterna själva efterlyser en vägledningsform eller en metod som är än mer anpassad till målgruppen. Därför funderar vi utifrån vår framtida profession på om möjligheter finns att ta in mer studie- och yrkesvägledning som ett komplement till konsekvenspedagogiken. Detta för att vi tror att deltagarna hade gynnats av detta genom att de då skulle få ett mer vidgat perspektiv på
arbetsmarknadens möjligheter samt göra fler väl underbyggda val. Kan konsekvenspedagogiken utvecklas mer för att bidra till en än mer enhetlig vägledning? Som vi nämnt i vårt syfte så undrade vi ifall vägledningen på Krami kan bli splittrad på grund av olika definitioner av vägledning? Kan det påverka deltagarnas förutsättningar om vägledarnas uppfattning kring vägledningen skiljer sig åt? Detta är något som skulle vara intressant att studera i framtiden.
Litteratur
Bay, Jens (2006), Konsekvenspædagogik - en pædagogik om eksistens og social
handlingskompetence, 2. uppl. Borgens Forlg, Köpenhamn
Becker, Gary.S (1993), Nobel Lecture: The Economic Way of Looking at Behavior. Vol. 101, No. 3, Journal of Political Economy, http://www.jstor.org.proxy.mah.se/stable/ 2138769?pq-origsite=summon&seq=1#page_scan_tab_contents (Hämtad 2016-06-05) Cai, Yuzhuo (2013), Graduate employability: a conceptual framework for understanding
employers' perceptions. http://search.proquest.com.proxy.mah.se/docview/1318050641?
pq-origsite=summon (Hämtad 2016-06-05)
Davidson, Bo & Patel, Runa (2003), Forskningsmetodikens grunder - att planera, genomföra
och rapportera en undersökning, 3., [uppdaterade] uppl. Studentlitteratur, Lund
Davis, Celeste, Bahr, Stephen.J, & Ward, Carole (2012), The process of offender
reintegration: Perceptions of what helps prisoners reenter society,
https://scholarworks.csustan.edu/bitstream/handle/011235813/691/RochaA.spring2014.p df?sequence=1 (Hämtad 2016-03-19)
Ettinger, Judith (2007), Counseling & Human Development. Career Counseling for
Individuals with a Criminal History , vol.40, nr.2, http://search.proquest.com/openview/97ff9dbc16dbaa9defa70c19e5d9fd82/1.pdf?pq- origsite=gscholar&cbl=48224 (Hämtad 2016-03-19)
Filella-Guin, Gemma & Blanch- Plana, Angel (2002), Imprisonment and Career
Development: An Evaluation of a Guidance Programme for Job Finding,
http://search.proquest.com.proxy.mah.se/docview/220416021?pq-origsite=summon (Hämtad 2016-03-19)
Frank Parsons (1909), Choosing a vocation. Houghton Mifflin Co, Boston
https://ia801404.us.archive.org/22/items/choosingavocati00parsgoog/choosingavocati00 parsgoog.pdf (Hämtad 2016-04-19)
Haake, Ulrika & Löfgren Martinsson, Maria (2009), Mellan verktygslåda och kritisk reflektion: Om personalvetares anställningsbarhet, s.55-69, I Gun Berglund & Andreas Fejas (red.), Anställningsbarhet – Perpektiv från utbildning och arbetsliv. Studentlitteratur, Lund
Krami (2016a), http://krami.se/ (Hämtad 2016-04-25)
Krami (2016b), http://krami.se/om-krami/ (Hämtad 2016-04-25)
Konsekvenspædagogik (2016), http://www.xn--konsekvenspdagogik-yub.dk/definition (Hämtad 2016-05-12)
Larsen, Ann Kristin (2012), Metod helt enkelt - En introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. Gleerups, Malmö
Lovén, Anders (2015), Karriärvägledning - en forskningsöversikt. Studentlitteratur, Lund Lovén, Anders (2000), Kvalet inför valet - om elevers förväntningar och möten med
vägledare i grundskolan, Institutionen för pedagogik, Lärarhögsk., Malmö
Nationalencyklopedin, vägledning. http://www.ne.se (Hämtad 2016-05-10)
Nordén, Elisabeth, Fors, Axel & Damsten, Mikaela (2013), Utvärdering av Krami för
brottsdömda - En arbetsmarknadsinsats för att minska arbetslöshet och återfall i brott,
Utvecklingsenheten, Kriminalvården, Norrköping
OECD (2004), Career Guidance and Public Policy - Bridging the Gap,
http://www.oecd.org/edu/innovation-education/34050171.pdf (Hämtad 2016-04-06) Prestberg-Ahlström, Anki (2016), Seniorhandläggare, Kriminalvården, e-mail 19 april.
<anki.prestbergahlstrom@kriminalvarden.se> Skolverket, Allmänna råden ,
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-
publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolb ok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf3143.pdf%3Fk%3D3143 (Hämtad 2016- 04-11)
Sveriges Vägledarförening, http://www.vagledarforeningen.org/etisk-deklaration-0 (Hämtad 2016-04-11)
Vetenskapsrådet (2002), Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig
Lindbeck, Assar (1992) Ekonomporträttet, Ekonomisk Debatt 8:649-657, Nationalekonomiska föreningen, http://nationalekonomi.se/filer/pdf/20-8-al.pdf (Hämtad 2016-06-05)
Bilaga
Intervjuguide
Vilken utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet har du?
På vilket sätt kan du använda dig utav din utbildning i din yrkesroll? Hur arbetar du med vägledning här?
Vilka hinder i vägledningen stöter du på?
Är det något i din vägledning du saknar som du skulle vilja bli bättre på? Vad är vägledning för dig?
Hur upplever du att vägledningen fungerar på Krami (-Malmö, -Stockholm, -Helsingborg)? Hur skulle du vilja att vägledningen på Krami såg ut?