I det här kapitlet kommer jag att mer ingående diskutera hur vänskapen förhåller sig till sociala kategorier och maktstrukturer som klass och kön. Genom att göra detta hoppas jag bygga vidare på en förståelse om hur vänskapen mellan kvinnor hänger samman med andra strukturer i vårt samhälle.
Vännerna och det feminina görandet
Inledningsvis kommer jag i det här avsnittet att diskutera vänskaper mellan kvinnor och ett feminint görande. Hur det sker i förhållande till andra kvinnor, men även hur det i viss mån blir ett kollektivt projekt. Tjejkompisarna blir ett verktyg att göra olika former av femininitet genom och tillsammans med. Därför blir det även intressant att se på vilken roll som det feminina görandet kommer att spela för vänskaperna. Utöver detta visar de beskrivningar och föreställningar om kvinnlig vänskap som mina intervjudeltagare har, starkt på olika normer och idéer gällande femininitet och hur dessa kommer att prägla deras vänskaper.
Ebba: Man kan relatera mer med tjejkompisar, alltså att det är bara en sån självklarhet, att man har mer gemensamt… Och också för att man går in på något sätt i en tjejrelation med tanken av att eh… Och erfarenheter av att kunna prata om saker som man kanske inte kunde med sina killkompisar, eller som man inte är van vid i alla fall att göra från när man liksom var liten.
När Ebba här ovan beskriver hur hon upplever sina vänskaper med andra tjejer förklarar hon att hon upplever att de kan relatera mer till varandra och har mycket gemensamt, något som bara är en självklarhet. Men även att det är sådant som hon går in i en vänskapsrelation med vetskapen om och en förväntan på, något som hon till stor del gör baserat på tidigare erfarenheter av att vara kompis med både tjejer och killar. Grunden för vänskapen kan sägas vara en idé om att det finns något gemensamt i att vara tjej och att det skulle öppna upp för att kunna prata om saker på ett sätt som inte går med killar. Detta kan förstås som att vänskapen till stor del byggs upp kring idén om vad det innebär att vara tjej och vilka erfarenheter det ger. Coates menar att talet och hur vi pratar med varandra spelar en stor roll i konstruktionen av femininitet (Coates 1996: 232). När Ebba pratar med mig om hur tjejer kan prata med varandra om saker som hon inte har för vana att göra med sina killkompisar, betonar hon att det är en viktig del i görandet av femininitet i detta rum. I och med att det rum som vänskapen utgör är en plats för blivande och utforskande, går det att förstå det som att ett rum som Ebba beskriver
40 att hon skapar tillsammans med sina tjejkompisar är ett rum för ett feminint blivande och utforskande.
Att följa vissa linjer kan förstås som en social investering, det finns ett löfte att om vi följer vissa linjer kommer vi att återgäldas. Dessutom handlar de linjer vi följer om hur vi kommer att inordna vår kropp bland andra (Ahmed 2006:15–17). Det Ebba beskriver är hur hon genom att följa vissa linjer och inordna sin kropp bland dessa tjejer kommer att kunna återgäldas genom att få tillgång till dessa personer som hon kommer att kunna prata med. Dessutom är våra investeringar avgörande för hur vi kommer att kunna positionera oss inom femininiteten (Skeggs 1997: 92). Att göra den investeringen som Ebba gör i sina relationer till andra kvinnor och genom att gå in i dem med dessa förväntningar skapar hon även en möjlighet att med och genom sina vänner kunna positionera sig inom femininiteten.
Beatrice: Det är väl det där med tjejer att man tänker att man kanske har något gemensamt, fast man kanske inte har det, förutom att vara tjej, men det är liksom ja en början.
Även när Beatrice funderar kring vad det är som gör vänskapen med andra kvinnor så speciell för henne beskriver hon idén om att det finns något gemensamt hos alla kvinnor, bortom att de är kvinnor. Detta kanske egentligen inte stämmer utan det enda gemensamma är bara att de är tjejer, men det är nog inledningsvis. Både Ebba och Beatrice uttrycker en slags föreställd homogenitet mellan tjejer, samtidigt som Beatrice visar på en medvetenhet gällande att det kan vara bara en föreställning. Som jag tidigare diskuterat ger vänskapen dig möjligheten att skapa ett nätverk med en konstruerad homogenitet. I Lundströms studie kunde hon se hur barnen skapade kollektiva identiteter för att på så vis kunna inkludera och exkludera personer (Lundström 2020: 79). Här använder Beatrice att vara tjej som något som skulle innebära en gemenskap och en form av kollektiv identitet som en grund för att inkludera vissa vänner, vilket visar att homogeniteten inte bara är något som kommer ur vänskapen utan även används för att inleda den. Bourdieu förklarar att personer som lever under liknande förhållanden och som liknar varandra mer sannolikt kommer vara del i samma gruppering. Inom den gruppen kommer de sedan kunna förstärka de likheter som förde dem tillsammans från början (Bourdieu 1987: 6). Den förståelse av att det finns likheter, gemenskap och homogenitet mellan tjejer ökar sannolikheten för att de kommer att bilda en grupp tillsammans, en grupp inom vilken de sedan kommer att kunna förstärka homogeniteten.
41 Det är inte bara i vänskaperna i sig som det konstrueras en homogenitet utan även i hur kvinnorna som jag intervjuat generellt talar om vänskaper med andra kvinnor. När de beskriver vad det är som gör vänskaper med andra kvinnor så speciella och annorlunda mot vänskaper med män, gör de detta genom att konstruera en homogen bild av kvinnor. En homogenitet som sedan tillskrivs en avgörande roll för varför mina intervjudeltagare upplever vänskaper med andra kvinnor som så speciella.
Elvira: Det är viktigt att ha folk som kanske kan ge en lite perspektiv, om jag tänker på folk som är som mina vänner, tjejer i min egen ålder, dom kan ju ändå förstå endel alltså endel saker och upplevelser som jag gått igenom och man kan prata om det, man blir lyssnad på och man kan lyssna på sin vän och släppa ut det litegrann och så skratta åt det […] det är viktigt att ha andra personer i ens liv och inte va, jag vet inte jag har svårt att förklara varför. […] Jag tror att det lättare blir mer personligt med tjejer, att jag har lite lättare att öppna upp för tjejer på nåt sätt då antar man att dom kommer förstå eller ha lite mer sympati för ens situation. Men jag tror nog att jag kan ha bra och djupa relationer med killar också men det tar nog mer eh tid.
Enligt Elvira handlar det inte bara om att dela saker med sina vänner och ha saker gemensamt, utan denna gemenskap kommer även att medföra att hennes vänner har en annan förståelse för vad hon går igenom. Detta i sin tur medför att hon enklare kan öppna upp sig och att hon känner sig säkrare på att hennes vänner kommer ha mer sympati för henne och hennes situation. Kvinnor konstruerar inte bara femininitet genom att prata med varandra, de kan även erbjuda varandra stöttning i detta navigerande (Coates 1996). Elviras kommentar om att tjejer i hennes egen ålder kan förstå henne på ett sätt som andra inte kan, går att tolka som att det finns en unik form av stöttning som hon kan få från dessa vänner i rollen som en ung kvinna. Genom att använda olika vänskapsideal kan vi dra upp gränser för vänskapen som då kan fungera exkluderande (Lundström 2020: 125). Ett ideal för hur vänskapen med andra kvinnor ser ut fungerar faktiskt exkluderande mot män, i och med att de inte anses besitta samma förmåga att forma vänskaper som kvinnor, åtminstone inte lika fort.
Elvira uttrycker att det är främst tjejer i hennes egen ålder som kommer att ha en större förståelse för vad hon går igenom. Det är alltså intersektionen mellan kön och ålder som ligger till grund för både hennes behov av ett visst stöd och hennes vänners förmåga att förse henne med detta. Vännerna finns där som en stöttning när vi navigerar oss fram i femininiteten, precis som att vi kommer att finnas där för att stötta dem (Coates 1996). Även Ambjörnsson beskriver
42 tjejgemenskapen som ett rum där det finns utrymme att uttrycka den osäkerhet som tjejer ofta upplever (Ambjörnsson 2003: 167). Att det utrymmet finns beror enligt Elviras utsago på att det rummet byggs upp kring ett delande av erfarenheten av och upplevelserna som kommer ur att vara tjejer i samma ålder. Men det är inte bara ett rum som automatiskt finns där utan det skulle likväl kunna förstås som att det skapas dels genom att tjejerna pratar om sina vänskaper på ett visst sätt, dels går in i dem med vissa förväntningar. Men även genom att de, när de väl inlett vänskaperna, kommer att prata med sina tjejkompisar på ett annat sätt för att de har dessa förväntningar på rummet. Kanske för att det finns denna idé och känsla av att andra tjejer kan förstå en och ha sympati, vilket leder till det som Elvira beskriver, att det blir lättare att öppna upp sig. Reciprocitet är en viktig aspekt av vänskapsrelationer, här knyts vännernas förmåga till förståelse och sympati vilket kan förstås som en reciprocitet i relationen till att de är kvinnor.
Cornelia: Alla mina vänner har gemensamt att de kan vara sårbara och öppna sig, de kan prata ärligt, de kan… de kan ha en djup konversation, till och med filosofiska, du vet och prata om livet eh… jag vet inte, men lite som en djupare upplevelse du vet. Jag har inte vänner som bara skrapar på ytan, som bara pratar om jobb och det basala i livet, jag har inte det.
Frida: Men upplever du att det är en skillnad i att diskutera djupare ämnen med kvinnor mot med män?
Cornelia: Jag skulle säga att kvinnor är snabbare att öppna sig och dom brukar vara mer intresserade av att också prata om såna saker, känslor eller
livsupplevelser, hur känner du dig i livet? Var befinner du dig nu? Hur utvecklas du? Vad är dina mål? Män pratar faktiskt mycket om sånthär, men de behöver med tid för att bli bekväma med att prata om det skulle jag säga.
Cornelia uttrycker mer eller mindre samma sak som Elvira gör, att det går fortare att bygga bra relationer med kvinnor och att en kan komma att prata om djupa ämnen fortare, jämfört med män. Cornelia beskriver det som att män behöver mer tid för att bli bekväma med att prata om djupare saker, något som även skulle gå att förstå som att kvinnor då snabbt blir bekväma eller rentav redan är bekväma att prata om sådant från start. Den närhet som finns mellan kvinnor och att det skulle finnas en gemenskap bara i egenskapen av att vara kvinna är något som mina deltagare är eniga om och det tycks vara centralt för hur vänskapen med kvinnor kommer att upplevas. Även om det inte finns någon egentlig närhet och inget mer gemensamt än att de är kvinnor kan, bara idén om att det finns något gemensamt vara nog för att starta en vänskap och
43 skapa ett slags närhet. Cornelias beskrivning framställer det som att kvinnor har en tillgång i att de är kvinnor när det kommer till att bygga vänskapsrelationer med varandra.
Femininitet är inte bara något som konstrueras i vänskaperna utan det kan även förstås som ett kulturellt kapital (Skeggs 1997: 24). Genom sina vänskaper och genom att de gör femininitet tillsammans i dessa vänskaper kan kvinnorna alltså komma att alstra ett kulturellt kapital. Skeggs förklarar att kön, klass och ras inte är kapital i sig men att de kommer att förse oss med de relationer genom vilka kapital kommer att organiseras och värderas (Skeggs 1997: 22). Idén om att det finns en gemenskap i att vara kvinna kan alltså sägas ligga till grund för byggandet av vänskaperna. Som i sin tur sedan kommer att kunna utgöra en relation genom vilken kulturellt kapital i form av femininitet kan organiseras och slutligen värderas. Lundström beskriver hur vänskaper är en plats där kulturellt kapital formas och att det även bidrar till att reproducera sociala ojämlikheter (Lundström 2020: 101). Formandet av femininiteten som ett kulturellt kapital blir centralt när kvinnorna beskriver sina vänskaper med andra kvinnor. Det för att femininiteten inte bara beskrivs som något som finns där utan något som faktiskt utgör en fördel för dem. Men det är inte bara vänskaperna mellan kvinnor som byggs upp kring idén om att det finns något gemensamt och att det är enklare att öppna upp sig för tjejer och prata om djupare ämnen. Mina intervjudeltagares beskrivningar av sina vänskaper med tjejer visar även på hur detta är sådant som inryms i förståelsen av vad det är att vara kvinna och ett feminint subjekt. Det visar både att de identifierar detta hos sig själva och tillskriver andra kvinnor detta. Skeggs beskriver vidare hur femininitetsdiskurser kan förkroppsligas och användas som en kulturell resurs (Skeggs 1997: 20). Den femininitet som görs inom vänskaperna kan alltså inte bara utgöra ett kapital som vi kan besitta utan även en resurs som vi kan använda oss av. Där idén om att kvinnor som mer känslomässiga, sårbara, empatiska och öppna faktiskt kan fungera som en resurs för dem när de inleder vänskaper med varandra. Så även om kön inte är ett kapital i sig, kan det sätt vi utifrån det skapar relationer och det femininitetsgörande som sker inom den gemenskapen fungera som ett kapital eller en resurs. Kulturellt kapital, kulturella resurser och erkännandet av olika statusar samt livsstilar kan även fungera som ett filter i skapandet av vänskaper (Spencer & Pahl 2006: 171). Spencer och Pahl diskuterar främst detta i förhållande till klass, men jag menar att utifrån mitt material kan även kön, då främst i kombination med klass, anses vara en viktig aspekt som kommer att fungera som ett filter i skapandet av vänskaper. Femininiteten och förkroppsligandet av femininitetsdiskurser kan alltså inte bara vara något som skapas i vänskaperna utan likväl utgöra ett filter när det kommer till att skapa vänskaper. Alla de egenskaper som tillskrivs kvinnor i citaten jag lyft fram beskrivs även som
44 positiva och som en resurs för kvinnor när det kommer till att skapa vänskaper med andra kvinnor. Medan exempelvis killarnas behov av tid innan de kan tala om djupare ämnen skulle vara en nackdel i skapandet av vänskaper. Genom att förkroppsliga de diskurser om femininitet som konstrueras kommer de enklare att kunna inleda relationer med varandra.
Men det konstruerande av femininitet som sker mellan vännerna är inte något fullt oproblematiskt i alla lägen eller något som alltid upplevs som positivt. Tvärtom kan femininitetsskapandet upplevas mycket negativt i vissa vänskaper för att det faktiskt inte bara är något som sker enbart inom gruppen utan i relation till det omgivande samhället och dess strukturer. Medan femininiteten kan fungera som en resurs i vissa lägen kan vännernas görande av femininitet likväl upplevas som ett hinder för det egna görandet av femininitet.
Beatrice: Jag hade en kompis som jag jämförde mig mycket med för att jag tyckte att hon var perfekt på alla sätt och jag märkte att hon fick mycket
komplimanger och hon var bra i skolan och snäll och trevlig och häftig och allt såntdär. Eh… och så blir det som en ego-grej, ja men att det tar ifrån ens eget på nåt sätt även fast det inte borde det. Att man inte, ja att man blir avundsjuk så är det svårare att vara glad för den personens skull, det blir ett dåligt mönster. När femininitetsskapandet blir en tävling mellan tjejerna i gruppen. Som Beatrice beskriver det i det föregående kapitlet om vänskaper i tonåren kretsar den då till stor del kring ett jämförande, ett likriktande, att skapa en homogenitet i gruppen och ett formande av dess medlemmar. Det fanns en begränsad tolerans för olikhet och alla skulle tycka och tänka lika för att inte riskera att exkluderas från gruppen och dess gemenskap. Den tydliga bild som finns i gruppen av hur alla medlemmar ska vara blir en slags mall som dess medlemmar bedöms utifrån. Att sträva efter en homogenitet och att det finns en mall för görandet av femininiteten kommer att underlätta för jämförandet. Men som Beatrice beskriver det handlar det inte bara om medlemmarna i gruppens åsikter om vem som är korrekt och inte, utan även hur personer utifrån upplever medlemmarna är avgörande. Beatrice beskrivning av vännen som var perfekt på alla vis tycks inte bara komma ur hennes egen upplevelse av vännen utan även att andra gav kompisen mycket komplimanger. Beatrice upplevelse av hur andra orienterade sig mot och riktade sin uppmärksamhet mot vännen i egenskap av ett normativt heterosexuellt objekt/subjekt bekräftar vännen och dennes lyckande.
Som jag tidigare diskuterat är tjejgruppen en gemenskap där görandet av kvinnokroppen praktiseras och där ett utformande av kvinnokroppen diskuteras och hanteras (Ambjörnsson
45 2003 166–167). Allt detta sker alltså inte bara genom att tjejerna i gruppen pratar om olika praktiker för att göra femininitet och praktiserandet av kvinnokroppen utan även genom ett jämförande mellan medlemmarna. Dessutom är det inte bara inom gruppen som det avgörs vem som lyckas med detta praktiserande utan det avgörandet kommer utifrån och från andras bekräftande, vilket även Cornelia beskriver.
Cornelia: Jag tror att i tonårsvänskaper finns det mer svartsjuka, när jag ser tillbaka antar jag att alla var lite mer avundsjuka på varandra för hon såg bättre ut och den här killen var intresserad av henne istället för mig och sånt
skitsnack… men eh… men vad gäller att dela med sig och känslor tror jag att det redan då var ganska jämlikt ja. […] det är kul för vi var inte, grejen är att vi var outcasts så vi var redan, vi visste att vi var dom väldigt absurda i vår, lät säga vår klass. Vi valde att vara outsiders så vi ville inte ens vara del av det här med att vara den mest populära tjejen i skolan eller klassen. […] men jag skulle säga att i vår grupp, vi var en grupp av fyra tjejer och sen var det massa killar och vi hängde. Jag antar att mellan oss fyra tjejer så ja det var definitivt lite, inte rivalitet men självklart kollade vi på varandra och tänkte att ah hon är snyggare och dom här två killarna gillar henne mer än mig ja det var definitivt där men bara inom den här gruppen.
Femininiteten skapas till stor del genom jämförande mellan tjejkompisarna och vem som lyckas bäst avgörs genom vem som lyckas bäst på den heterosexuella begärsmarknaden. Cornelia tar också upp hur vanligt förekommande det var med jämförande mellan tjejkompisarna i tonåren. Hon förklarar dock att hon och hennes kompisar inte jämförde sig med de populäraste tjejerna och heller inte strävade efter att vara som de utan att det bara handlade om ett jämförande med de tjejer som var del av samma gäng. Det kan sägas bero på att den ideala femininitet som de konstruerat inom sin tjejgrupp inte stämmer helt överens med den övergripande normen, men att det var ideal för dem och inom deras grupp. Hon förklarar även att det fanns killar som även var del i samma gäng men att det var tjejerna som hon jämförde sig med. Jämförandet mellan tjejkompisarna är något återkommande och kan som sagt förklaras genom processen av att bli ett normativt heterosexuellt subjekt/objekt som tjejerna går igenom. Även om det inte alltid