Växlingar mellan värme och kyla samt Internalisering av våldet

Efteråt så brukade han ångra sig mycket och lova att det aldrig skulle hända igen. Vid dessa tillfällen kunde han till och med laga middag efteråt med tända ljus och så och förklara hur mycket han älskade mig och att han var rädd att förlora mig. Han brukade då hålla om mig och krama mig och ofta slutade det med att vi båda grät. (Gunilla) Som Gunilla påpekar så kunde hon känna hur hans

ilska byggdes upp för att sedan bryta ut och till sist övergå i en djup ånger hos mannen. Detta är ett typiskt beteende hos en våldsam man att växla mellan värme och kyla. Detta gör kvinnan förvirrad och så småningom får hon svårt att skilja på vad som i förhållandet är gott och ont (Lundgren 2004). Som Gunilla beskrev i ett tidigare citat ovan att det som hon i slutet räknade som bra dagar för några år sedan skulle ha chockat henne, hennes gränser för vad som var acceptabelt hade alltså successivt förskjutits och utplånats. Liknande upplevelser beskriver även

Britta och Petra. Lundgren (ibid.) menar här att det är själva växlingen att mannen ibland kunde vara jättesnäll och omtänksam och ibland elak och våldsam som skapar denna förvirring. Även Enander och Holmberg (2005) beskriver det på ett liknande sätt. De menar att det såkallade ”kärleksbandet” ofta är starkt även i destruktiva förhållanden, att mannen ofta kan vara omtänksam emellan de våldsamma perioderna.

Även min informant på kvinnojouren beskriver hur kvinnorna som de kommer i kontakt med ofta beskriver hur det i förhållandet funnits en stark kärlek. Hon berättar hur det även i många av de mest destruktiva förhållanden ofta finns goda stunder som får kvinnorna att hoppas på att det ska bli bättre.

Mannen får på detta sätt, genom att växla mellan värme och kärlek kontroll över kvinnan som så småningom ofta även internaliserar våldet, det vill säga ser det genom mannens ögon (Lundgren 2004).

Efter ett tag så började han bli svartsjuk. Till viss del kunde jag tycka om

svartsjukan i början för jag tyckte att det visade ju bara att han älskade mig. Men efter ett tag kunde han bli galen över småsaker. En gång när vi var i skolan så kom en kille i klassen fram till mig och frågade några grejer om en uppgift som vi hade. Min pojkvän såg på avstånd att vi pratade och han kom fram och tog ett hårt tag i min arm och drog mig med utanför dörrarna i skolan och där började han skrika på mig och han kallade mig för en hora som flirtade med den

killen…Jag tänkte att han har nog rätt eftersom ingen annan la sig i (Linda). Här

kan vi se hur Linda en aning börjat att ta över sin pojkväns syn på sig och även börjat se på sig själv på det sättet som han ser på henne. Hon vill ändra sig för han skull och hon vill vara så som han vill att hon ska vara. Detta kom senare i

förhållandet till att eskalera och i slutet av förhållandet så ansåg hon att han hade rätt. Hon har som Lundgren (2004) beskriver det så smått börjat till att

internaliserat våldet. Linda berättar även att hon inte sa emot honom eftersom under tiden han skrek på henne så blev hon själv osäker på om det kunde ha verkat som att hon flirtat med den andra killen eftersom hon hade skrattat och vari glad. Hon upplevde det även som mycket skamligt att hennes kompisar hade hört killens utskällning av henne, men hon menar att eftersom ingen av vännerna lade sig i så förstärkte det hennes tankar om att hennes pojkvän antagligen hade rätt i det han sa.

Jag trodde verkligen att allt som han sa till mig var sant. Han påpekade ständigt hur dum och värdelös jag var. Att jag inte kunde någonting och att det inte ens var värt att försöka bli en bättre fru för jag skulle ändå aldrig lyckas och att jag skulle vara glad som hade han som stod ut med att leva med en ”sån som jag”.

(Britta) Även trots att Britta upplever en stor smärta inom sig när mannen kränker henne och psykiskt misshandlar henne så börjar hon ju längre tiden går att tro på det han säger. Hon känner sig som en värdelös fru och mamma. Hur kommer det sig? Min tolkning av det hela är att när man får höra någonting tillräckligt länge så tror man till sist på det, man blir osäker på sin egen verklighetsuppfattning. Det är vad som har hänt både med Britta och med Linda. Linda undrar om det kanske var så att hon verkligen flirtade med killen trots att hon egentligen vet att hon inte gjorde det medvetet och Britta tror att hon är en dålig fru och mamma. De har under lång tid blivit hjärntvättade av mannen och även blivit isolerad av honom. Det bidrar till som tidigare nämnts att kvinnan har inte längre någon annan referensram än mannens.

Kvinnan har här även gjort mannens referensram till sin egen och detta fenomen förklarar Lundgren (2004) som en del av internaliseringen. Konsekvensen utav detta tolkar jag som att mannen får total makt och kontroll över kvinnan.

Linda kände också att eftersom omgivningen inte reagerade att det måste ha varit så som hennes kille sa och att han måste ha haft rätt. Är det så att Lindas pojkvän

hade rätt i det han gjorde för att hennes kompis och de andra åhörarna inte reagerade? Enligt min uppfattning så finns det inga omständigheter i fallet som rättfärdigar killens beteende men enligt Hydén (1995) och även Eliasson (1997) så är det inte alls ovanligt att människor runt omkring väljer att ta ett steg tillbaka. Då äktenskapet under många år och till stor del än idag räknas som en privat angelägenhet och inte en offentlig så på något vis så lever denna föreställning kvar hos en del människor än idag. Hydén beskriver i ett tankeexperiment hur en man som uppträder hotfullt gentemot en kvinna på allmän plats först drar till sig uppmärksamheten, men då omgivningen fått klart för sig vilka det handlar vilket var två makar så drar de sig undan. Hon menar att hotfullt beteende och

aggressiva utbrott från en mans sida gentemot en främmande kvinna går emot vad som många anser acceptabelt. När ett högljutt gräl och hotfullt beteende av en man däremot riktas gentemot hans flickvän eller fru så har folk runt omkring en tendens att ta ett steg tillbaka (Hydén 1995). Jag tolkar det som att det var ett liknande förlopp som skedde när Lindas pojkvän skällde ut och anklagade Linda för att flirta med en annan kille. Vännerna tog ett steg tillbaka och valde att inte lägga sig i, det skulle kunna vara så att de ansåg att det var parets egen

angelägenhet och därför inte ville blanda sig i. Dessutom så hade Lindas pojkvän ”hög status” och var mycket respekterad bland Lindas vänner i skolan vilket antagligen påverkade än mer för omgivningen att inte involvera sig. Även om kanske så inte var fallet så kan detta tolkas som att Lindas omgivning har legitimerat pojkvännens aggressiva beteende när de som åskådare varit passiva. En annan tolkning som jag gör i och med åskådarens passivitet i

händelseförloppet är att det inte behöver betyda att dom rättfärdigar det som hände utan det kan handla om rädsla att själv inte vilja bli utsatta. Det åligger härmed en konflikt mellan vad som ska anses höra till det privata och vad som bör höra till det offentliga.