I texterna representeras hälso- och sjukvårdens övergripande problem framförallt vara finansiellt. Detta finansiella problem ska SDV lösa genom att flytta fokus från vård till hälsa. Problemet härleds till en demografisk förändring av vår befolkningsstruktur (det vill säga vi blir allt äldre och färre ska försörja fler genom skatteinkomster),
kompetensförsörjningsproblem, ökade kostnader för utveckling av medicinsk innovation, behandling och teknik samt mer välinformerade invånare som har högre förväntningar och krav på hälso- och sjukvården. Utifrån ett brett perspektiv representeras det finansiella problemet som ett samhällsproblem för alla invånare i Region Skåne, alla blir påverkade av en hälso- och sjukvård som inte har råd att bedriva hälso- och sjukvård. Lösningen på detta problem framställs vara att skifta fokus från vård till hälsa genom digitalisering.
28
Digitaliseringens effekter anses leda till avlastning för hälso- och sjukvården genom att förhindra att behov av vård uppstår.
”Region Skåne står inför stora förändringar. Vi ska förnya, ställa om och uppnå bättre hälsa samtidigt som vi bli fler. Av vår budget går 80–85 procent till vård av personer med kroniska sjukdomar. 60 procent av dessa sjukdomar vet vi går att förebygga tidigare i livet.” (Presentation mätbara
mål för SDV 2019-03-07)
Så som problemet representeras framställs och subjektifieras personer med kroniska sjukdomar som största orsaken till det finansiella problemet. På så vis blir dessa personer kategoriserade och ett objekt för styrning. Även om SDV som policy blir styrande för hela populationen blir personer med kroniska sjukdomar det största fokuset för åtgärder och därmed stigmatiseras denna grupp. I flera av texterna framkommer att de kroniska
sjukdomarna utgörs av folkhälsosjukdomar som patienterna själva hade kunnat förebygga. Därmed skuldbeläggs denna grupp och de tillskrivs ansvaret för sin sjukdom genom en ohälsosam livsstil. Om invånarna kan förebygga sjukdom själva kommer de inte att bli sjuka och därmed finns inget behov av att söka vård. Detta är den underliggande logiken som ligger till grund för problemrepresentationen. Detta faller i linje med Bacchis resonemang att, så som problem ofta framställs i nutida policys, tillskrivs den enskilda individen ansvar för sitt eget liv (Bacchi 2009, 7). En tänkbar levd effekt av denna problemrepresentation kan vara att det kommer att ställas motprestationer för ekonomisk ersättning vid sjukdom som hade kunnat förebyggas genom en mer hälsosam livsstil.
I policyn SDV är hälsa centralt (som Bacchi (2009, 8) benämner key concept). Begreppet utvecklas inte, men den samlade bilden texterna ger oss är ett biomedicinskt perspektiv på hälsa, det vill säga avsaknad av sjukdom. Den medicinska traditionen lyser igenom och formar på så vis begreppet hälsa. Inga mjuka värden på begreppet framkommer i texterna och vi tolkar hälsa som ett funktionellt begrepp i policyn SDV. Det vill säga det är viktigt att uppnå hälsa i befolkningen för att upprätthålla produktion och effektivitet. En hälsosam befolkning blir också en styrbar befolkning. Genom SDV ges möjlighet till insamling och bearbetning av befolkningshälsa, varpå den politiska styrningen byggs (Bacchi 2009, 129).
29
Så som problemet representeras i texterna är det finansiella perspektivet på problemet framträdande, där framför allt gruppen kroniskt sjuka ska förebygga sjukdom för att avlasta hälso- och sjukvården. Begränsningen i denna representation av problemet är att orsaken till sjukdom är mer komplex än vad som framkommer i texterna, till exempel tas inte hänsyn till arbetslöshet, kulturella aspekter och andra socioekonomiska strukturer. Det lämnas
oproblematiserat hur organisationen tänker arbeta preventivt med de orsakerna. Allting handlar istället om ett egenansvar.
”De utmaningar Region Skåne och vår hälso- och sjukvård nu står inför är av en helt annan dimension än tidigare. Behoven i befolkningen ökar långt mycket snabbare än tillväxt och finansiering och kompetensförsörjningen är mer kritisk än någonsin tidigare.” (Beslut 2018-10-22, Hälso- och
sjukvårdsstyrning Område läkemedel)
Om det finansiella problemet hade representerats som ett kompetensförsörjningsproblem till följd av ett arbetsmiljöproblem hade problemet möjligen representerats på ett annat sätt. Region Skåne står inför att färre måste vårda fler, vilket motiverar att förändringen måste göras. Det finns inte resurser att bedriva vård på samma sätt som tidigare. Genom att övergå till digitala lösningar förväntas målet om att färre kan vårda fler uppnås och att professionen får mer tid för kärnverksamheten. För att åstadkomma detta krävs att dokumentation i så stor utsträckning som möjligt sker enligt förvalda och kodningsbara alternativ. Standardiserad inmatning anses leda till minskat behov av specifik dokumentation och administration. Detta är en förutsättning för att kunna samla och ta ut big data för till exempel kvalitetsregister och förebyggande folkhälsa men anses också leda till ökad arbetsglädje och bättre upplevelser för medarbetarna genom att mer tid ska frigöras till patienten. Det som inte nämns i texterna i relation till detta problem är hur arbetsmiljön och arbetsvillkoren ser ut för de medarbetarna som finns i kontexten. Anledningen till att kompetensförsörjningen just nu är ”kritisk” problematiseras inte som ett arbetsmiljöproblem. Hade det gjort det hade andra parametrar troligtvis framkommit och andra lösningar hade varit aktuella, där medarbetaren hade fått komma till tals. Texterna ger en väldigt begränsad bild av arbetsmiljöproblemen, där det enda som utrycks är bristfälliga IT-system. Även om personal uttrycker frustration över dagens IT- system (SDV - APT-information 2018) är bristfällig IT-miljö endast en liten del av ett större arbetsmiljöproblem, som till största del består av fysisk och psykisk belastning
30
representeras som ett arbetsmiljöproblem behöver arbetsgivaren inte avsätta resurser för att möta fysisk och psykisk belastning, varför de gynnas och arbetstagaren missgynnas. Hade Region Skåne sett kompetensförsörjningen som ett arbetsmiljöproblem ur fler aspekter hade de inte kunnat tillskriva digitalisering som den enda lösningen på problemet.
”När vi inom vården får bättre förutsättningar att hjälpa patienterna får vi också mer arbetsglädje!” (Övergripande presentation om SDV, 2019-08-10.
Fetstilt i original).
Digitaliseringen som diskurs utgör en stark norm som tillskrivs förmåga att lösa flertalet nu rådande problem inom olika samhällssektorer (Cöster och Westelius 2016; Schedler, Guenduez och Frischknecht 2019), så även inom hälso- och sjukvården. Denna diskurs begränsar vad vi kan tänka och sätter ramar för vårt agerande och det blir därför normaliserat att se digitalisering som en lösning på hälso- och sjukvårdens finansiella problem. Genom digitalisering öppnar sig en möjlighet för Region Skåne att lösa sitt problem. På så sätt blir det lösningen som hittar ett problem och inte tvärt om (Cohen, March och Olsen 1972). I en annan tid och ett annat rum, inom en annan diskurs, hade politikens problem kanske hittat en annan lösning. Digitalisering som diskurs blir styrande för organisationens val av lösning. SDV står i detta fall för den digitalisering som finns till hands för Region Skånes problem. I denna mening är lösningen att implementera SDV inte en rationell process utan kan
tillskrivas vara en lösning enligt ”A garbage can model of organisational choice” (Cohen, March och Olsen 1972). Inom NPM finns en tanke om att organisationen styrs och fattar beslut enligt en rationell process, men i det här fallet tolkar vi det som att den organisatoriska verkligheten ser annorlunda ut och att diskursen har en outtalad makt som är starkare än den rationella processen.
Region Skånes omställning handlar om att utnyttja möjligheterna i det teknikskifte vi befinner oss i, att fokusera investeringar och utveckla arbetssätt för att åstadkomma bättre hälsa för fler.” (Presentation mätbara
31