Det är svårt att utvärdera de olika vårdinsatserna som företas gentemot barn som begått brott, bland annat eftersom det inte går att veta vilka övriga faktorer som påverkar barnet, eller vad som hade hänt om inga vårdinsatser vidtagits. Det har inte heller bedrivits forskning över de olika insatserna i någon större utsträckning. Den forskning som finns ger dessutom inte någon entydig bild av vilka vårdinsatser som är mest effektiva.156 I Sverige finns knappt några utvärderingar av insatsernas effekt över huvud taget, annat än på ett individuellt plan.157
Samtidigt ställs ökade krav på att den vård som ges ska vara evidensbaserad.158
Väsentligt för att behandlingen som genomförs ska vara verkningsfull är dock att personalen är kompetent och välutbildad.159
Cirka trettiotusen barn och ungdomar vårdas varje år utanför hemmet, med stöd av SoL och LVU.160 Majoriteten av dessa vårdas i familjehem eller öppna hem för vård eller boende. Familjehem är enskilda hem som tar emot barn för vård och fostran.161 Det kan handla om anhörigas och andra närståendes hem, eller om
154 Tärnfalk 2014, s. 65.
155 Ponnert 2007, s. 143, 151, 163 f.
156 Jfr Shannon, Institutionsvård i fokus, 2011, s. 8; Tärnfalk 2014, s. 90.
157 Brå 2016:20, s. 80, 107.
158 Tärnfalk, Festskrift tillägnad Anna Hollander, s. 220 f.
159 Daleflod 1996, s. 432.
160 Statens institutionsstyrelse, Vård av unga – LVU, 3/3 2020.
46
sådana kommunen rekryterat. Denna vårdform erbjuder barnet de bästa möjligheterna till vuxenkontakt, vilket kan vara bra för barn i riskzonen för kriminalitet som behöver positiva förebilder. Hem för vård eller boende drivs av socialtjänsten och tar emot barn för vård, behandling, omvårdnad eller tillsyn.162
Hemmen kan bedrivas av både offentliga och privata aktörer. Tillsynen över hemmen utövas av socialtjänsten. Socialnämnden ska medverka till och följa upp vården som ges i familjehem och hem för vård eller boende (6 kap. 7–7 c §§ SoL). Kontakten med barnen har dock tidigare visats vara bristfällig både vid omhändertagandet och vid den efterföljande vården, vilket riskerar medföra att barnens fulla behov inte tillgodoses.163
Anses inte vården vid hemmen fungera kan barnet i stället placeras i en typ av hem för vård eller boende som kallas särskilda ungdomshem, vilka Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för. Dessa hem finns till för barn och ungdomar som behöver särskilt noggrann tillsyn (12 § LVU). Utmärkande för hemmen är framför allt graden av inlåsning.164 De allra flesta barn som vårdas på SiS-hemmen är tvångsplacerade. Förutom det rättighetsingrepp inlåsningen i sig innebär kan det utöver detta även beslutas om isolering eller vård i avskildhet, samt om kroppsvisitering och brevkontroll. År 2019 vårdades sammantaget 229 barn upp till och med 15 år gamla vid särskilda ungdomshem på grund av kriminalitet, ensamt eller i kombination med annat.165 Valet av institution för dessa barn görs med hänsyn till barnets vårdbehov samt närheten till barnets hemort. På grund av platsbrist eller andra skäl kan barn även placeras långt hemifrån. Skolpliktiga barn ska i första hand placeras på en avdelning med andra skolpliktiga. I fall det inte finns någon ledig plats på en sådan avdelning kan, om socialnämnden godkänner det, barn komma att placeras på en avdelning för icke skolpliktiga. På dessa avdelningar kan det även förekomma att barn och ungdomar dömda till sluten ungdomsvård är placerade. Att tvångsplacera ett ungt barn på en institution
162 Nordlöf 2012, s. 52 ff.
163 Singer 2019, s. 271; SOU 2000:77, s. 72, 121.
164 Lundström & Sallnäs 2012, s. 241.
47
tillsammans med barn och ungdomar dömda för allvarlig kriminalitet kan ha betydande negativ påverkan på det vårdplacerade barnet. Detta är en allvarlig brist i rättssäkerhet och enhetlighet som innebär att straffbarhetsåldern kan anses vara möjlig att upphäva enligt praxis från förvaltningsdomstolarna.166
En stor majoritet av de barn som vårdas vid särskilda ungdomshem återfaller i brottslighet inom de närmsta åren efter att de lämnar de särskilda hemmen.167 De som vårdas i dessa ungdomshem tillhör de mest utsatta barnen och ungdomarna i samhället. Med tanke på de resursbegränsningar som finns, samt hur politiska prioriteringar görs, är hemmens möjlighet att erbjuda vård av tillräcklig kvalitet för att minska återfall liten. De särskilda ungdomshemmen bör, om de över huvud taget ska användas för barn, vara en sista utväg som utnyttjas kortast lämpliga tid.168 Hemmen bör främst vara till för särskilt utsatta och brottsaktiva barn, som befinner sig i högriskzonen för fortsatt kriminalitet.169 De faktorer som kan prognosticera sådan risk är bland annat tidig brottsdebut, många och allvarliga brott, tidiga tecken på social felutveckling och en rörig familjesituation.
Institutionsvården domineras av privata aktörer som är beroende av intäkter, vilka erhålls från den vård som säljs.170 Det har visats att priset för vården på institutionerna är en faktor som påverkar antalet placeringar. När SiS priser och erbjudanden om vård är attraktivare placeras fler barn vid de särskilda ungdomshemmen, på bekostnad av vård i friare former. Det är alltså inte enbart barnens behov som avgör var de placeras, utan även vilka behandlingsmetoder som erbjuds och kostnaden för dessa.
Institutionsplaceringar har i vissa fall påvisats öka risken för kriminalitet hos yngre tonåringar jämfört med familjehemsplaceringar.171 Detta förklaras bland annat med att negativ kamratpåverkan kan ske när barn med olika beteendeproblem sammanbor. Mindre brottsaktiva barn kan påverkas att bli mer
166 Nordlöf 2012, s. 88 f.
167 Shannon, Institutionsvård i fokus, 2011, s. 5 ff.
168 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr, p. 11.
169 Daleflod 1996, s. 412 f.
170 Lundström & Sallnäs 2012, s. 246 ff.
48
brottsaktiva.172 Någon påverkan i motsatt riktning sker däremot inte. Barnen riskerar även att utsättas för våld vid institutionsplaceringen.173 Därtill tyder mycket på att behandlingsprogram som genomförs under mer öppna former ute i samhället har bättre effekter på brottslighet än institutionsprogram.174 Det är lättare att uppnå mer varaktig förändring då barnet möts och arbetas med i sin naturliga livsmiljö. Sett till det allvarliga integritetsingreppet en tvångsplacering på institution innebär, måste därför synnerligen starka skäl för placeringen föreligga och alla andra frivilliga och öppna lösningsalternativ avskrivits. En del barn är dock så pass självdestruktiva att inlåsning kan anses krävas, i avsaknad av bättre alternativ.175
Samtidigt har det ställts krav från politikerhåll att fler barn bör omhändertas enligt LVU, i syfte att agera gentemot dem.176 Detta är en oroande tendens som kan ha att göra med att den mer repressiva utveckling som skett under senare år på straffrättens område nu även börjar färga av sig på socialrätten.177 Realiseras kraven skulle socialtjänstens uppgifter att tillgodose barnets bästa enligt sociallagstiftningen och samtidigt ha ett visst ansvar för den straffrättsliga allmänpreventionen bli mycket svårförenliga.