• No results found

8. Slutsats och diskussion

8.3 Vårt critical literacy-arbete

I inledningen skriver vi att lärare av flera anledningar gärna använder läromedel. De flesta menar att tiden inte räcker till för att skapa eget material till varje lektion. De läromedel som vi har sett användas i svenskundervisningen har i princip sett likadana ut sedan vi var små och bidragit till en formalisering av undervisningen. Vi har försökt att ta fram ett nytt sorts arbetsmaterial som kan skapa möjligheter till språk- och kunskapsutveckling i en critical literacy-kontext. Samtidigt har vi blivit medvetna om att varje lärare tolkar arbetsmaterialet utifrån sitt förhållningssätt och undervisningen blir därefter. Vår förhoppning är däremot att arbetsmaterialet ska inspirera och ge lärare idéer till vidare arbeten med olika texter.

På ett sätt har detta utvecklingsarbete varit vårt critical literacy-arbete. Vi har identifierat ett problem som vi har analyserat och dekonstruerat. Sedan har vi skrivit om texten och nu är vi tillbaka på första steget i Janks (2010) förändringsmodell. Detta innebär att det nu är upp till er läsare att fortsätta identifiera problemen i vår text, ana- lysera och förändra för att göra den ännu bättre. På så sätt kan vi tillsammans arbeta för att utveckla undervisningen och skapa ett mer demokratiskt samhälle och klassrum med kritiskt tänkande individer.

40

8.4 Vidare forskning

Under rubriken Undersökningens tillförlitlighet (5.6) för vi ett resonemang om huruvida den begränsade studien vi genomfört kan leda till generella slutsatser angående arbets- materialets möjligheter till elevernas språk- och kunskapsutveckling. Det skulle därför vara intressant att forska vidare på hela arbetsmaterialet för att undersöka mer långsiktiga effekter. För att göra en rättvis bedömning av arbetsmaterialets möjligheter skulle prövningen då genomföras i flera olika klasser och över en längre period. Vi hade då kunnat jämföra om eleverna utvecklat sina strategier till kritiskt textarbete och om läraren förändrat sitt förhållningssätt eller sätt att undervisa.

41

Referenser

Ahrne, Göran & Svensson, Peter. (2015). Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. I Göran Ahrne & Peter Svensson (Red.), Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber.

Alkestrand, Malin. (2016). Magiska möjligheter. Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln

i skolans värdegrundsarbete. Göteborg; Stockholm: Makadam.

Alvehus, Johan. (2013). Skriva uppsats med en kvalitativ metod: en handbok. Stockholm: Liber.

Aspán, Margareta & Balldin, Jutta. (2017). FörUndran: Barns rätt och estetiska uttryck i utbildning. I Margareta Aspán, Jutta Balldin, Charlotte Engel & Anna Röing Hellberg (Red.), Estetiska uttryck och barns rättigheter i utbildning. Malmö: Gleerups.

Bamford, Anne. (2006). The Wow Factor: global research compendium on the impact of

the arts in education. Münster; New York: Waxmann.

Barnes, Douglas. (2008). Exploratory Talk for Learning. I Neil Mercer & Steve Hodgkinson (Red.), Exploring talk in school. London: SAGE publications.

Barton, David. (2007). Literacy - an Introduction to the Ecology of Written Language (2nd ed.). Hämtad från https://ebookcentral.proquest.com/lib/malmo/reader.action? docID=5123425&ppg=21

Bergöö, Kerstin & Jönsson, Karin. (2012). Glädjen i att förstå: om textarbete med barn. Lund: Studentlitteratur.

Bryman, Alan. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (2. uppl.). Malmö: Liber.

Bryman, Alan. (2016). Social Research Methods (5. ed.). Oxford: Oxford University Press.

Bråten, Ivar. (2008). Läsförståelse – komponenter, svårigheter och åtgärder. I Ivar Bråten (Red.), Läsförståelse i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.

Dysthe, Olga. (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur.

Eckeskog, Helena. (2013). Varför knackar han inte bara på?: En studie om arbete med

läsförståelse i åk 1–2. (Licentiatavhandling, Umeå universitet, Umeå). Hämtad från

http://umu.diva-

portal.org/smash/record.jsf?language=sv&pid=diva2%3A629481&dswid=3609 Eckeskog, Helena. (2015). Läsa och förstå: arbete med läsförståelse i tidig läs- och

skrivinlärning. Lund: Studentlitteratur.

Englund, Boel. (1999). Lärobokskunskap, styrning och elevinflytande. Pedagogisk

forskning i Sverige, 4(4), 327–348. Hämtad från https://open.lnu.se/index.php/PFS/

article/view/1076/927

Freebody, Peter & Luke, Allan. (1990). Literacies programs: Debates and demands in cultural context. Prospect: An Australian Journal of TESOL, 5(3), 7–16.

Freire, Paulo. (2000). Pedagogy of the Oppressed (30th Anniversary ed.). New York: Continuum.

Hillman Pinheiro, Mona. (2004, 16 februari). Självklart behöver skolan läromedel!.

Pedagogiska magasinet. Hämtad från https://pedagogiskamagasinet.se/sjalvklart-

behover-skolan-laromedel/

Janks, Hilary. (2010). Literacy and Power. New York: Routledge.

Janks, Hilary. (2013). Critical literacy in teaching and research. Education Inquiry, 4(2), 225-242. DOI: 10.3402/edui.v4i2.22071.

42

Janks, Hilary. (2014). Introduction. I Hilary Janks (ed.), Kerry Dixon, Ana Ferreira, Stella Granville & Denise Newfield. Doing Critical Literacy: text and activities for students

and teachers. New York: Routledge.

Jönsson, Karin. (2007). Litteraturarbetets möjligheter: en studie av barns läsning i

årskurs F–3 (Doktorsavhandling, Malmö högskola, Malmö, Malmö studies in

educational sciences; 33). Hämtad från

http://muep.mau.se/bitstream/handle/2043/4089/Avhandling.pdf?sequence=1&isAll owed=y

Källström Carter, Åsa. (2015). Att intervjua barn. I Göran Ahrne & Peter Svensson (Red.), Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber.

Lane, Holly. B. & Wright, Tyran. L. (2007). Maximizing the Effectiveness of Reading Aloud. The Reading Teacher, 60(7), 668–675.

Langer, Judith. A. (2017). Litterära föreställningsvärldar: litteraturundervisning och

litterär förståelse (2. uppl.). Göteborg: Daidalos.

Liberg, Caroline. (2010). Texters, textuppgifters och undervisningens betydelse för

elevers läsförståelse: fördjupad analys av PIRLS 2006. Stockholm: Skolverket.

Hämtad från https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:311528/FULLTEXT01. pdf

Liberg, Caroline & Säljö, Roger. (2014). Grundläggande färdigheter: att bli medborgare. I Ulf P. Lundgren, Roger Säljö, & Caroline Liberg (Red.), Lärande skola bildning:

grundbok för lärare (s. 357–377). Stockholm: Natur & Kultur.

Lundgren, Ulf P. (2014). Det livslånga lärandet: att utbilda för ett kunskapssamhälle. I Ulf P. Lundgren, Roger Säljö, & Caroline Liberg (Red.), Lärande skola bildning:

grundbok för lärare (s. 101–135). Stockholm: Natur & Kultur.

Molloy, Gunilla. (2007). När pojkar läser och skriver. Lund: Studentlitteratur.

Molloy, Gunilla. (2017). Svenskämnets roll: om didaktik, demokrati och critical literacy. Lund: Studentlitteratur.

Nilsson, Jan. (2007). Tematisk undervisning (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Oscarsson, Lars. (2008). Interventionsforskning. I Anna Meeuwisse, Hans Swärd, Rosmari Eliasson-Lappalainen & Katarina Jacobsson (Red.), Forskningsmetodik för

socialvetare. Stockholm: Natur & Kultur.

Palinscar, Annemarie Sullivan & Brown, Ann L. (1984). Reciprocal Teaching of Comprehension-Fostering and Comprehension-Monitoring Activities. Cognition and

Instruction, 1(2), 117–175.

Sannino, Annalisa, Engström, Yrjö & Lemos, Monica. (2016). Formative Interventions for Expansive Learning and Transformative Agency. Journal of the Learning

Sciences, 25(4), 599–633. DOI: 10.1080/10508406.2016.1204547.

Skolverket. (2006). I enlighet med skolans värdegrund?: en granskning av hur etnisk

tillhörighet, funktionshinder, kön, religion och sexuell läggning framställs i ett urval av läroböcker. Stockholm: Skolverket.

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (reviderad 2018). Stockholm: Skolverket.

Street, Brian V. (2017). New Literacies, New Times: Developments in Literacy Studies. I Brian V. Street & Stephen May (Red.), Literacies and language education (3. ed)

(s. 3–15). Hämtad från https://link-springer-

com.proxy.mau.se/content/pdf/10.1007%2F978-3-319-02252-9.pdf

Säljö, Roger. (2014). Den lärande människan: teoretiska traditioner. I Ulf P. Lundgren, Roger Säljö & Caroline Liberg (Red.), Lärande skola bildning: grundbok för lärare (s. 251–309). Stockholm: Natur & Kultur.

43

Taube, Karin, Fredriksson, Ulf & Olofsson, Åke. (2015). Kunskapsöversikt om läs- och

skrivundervisning för yngre elever (Delrapport från skolforsk-projektet). Stockholm:

Vetenskapsrådet. Hämtad från https://publikationer.vr.se/produkt/kunskapsoversikt- om-las-och-skrivundervisning-for-yngre-elever/

Thornberg, Robert & Forslund Frykedal, Karin. (2015). Grundad teori. I Andreas Fejes & Robert Thornberg (Red.), handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber.

Trelease, Jim. (1989). Jim Trelease speaks on reading aloud to children. Reading Teacher,

43(3), 200–206.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.

44

Bilaga 1

45

s.2(12)

KAPITEL 1

Jag stod på bergstoppen. Tårna stack ut och det kittlade till under fotsulorna av

de kalla vindarna. Jag andades in den svala luften, sträckte ut mina armar och

hoppade. Jag föll och jag kände hur det bildades en tunnel av luft runt min

kropp. Molnen som nyss varit så nära, svävade längre och längre bort. Jag bara

föll utan rädsla med händerna utsträckta på varsin sida. För jag visste att det

snart skulle hända. Där kom han, med breda vingar och fjädrar av guld. Min

örn. I rask takt kom han mot mig och precis innan jag nådde klipporna fångade

han upp mig på sin rygg. Som så många gånger förr tog jag tag i hans nackfjädrar

och hakade fast fötterna runt hans mage. Tillsammans vände vi oss om i luften

och tog sats upp mot himlen och molnen igen. Vi flög genom det fuktiga, vita

diset och jag njöt av att känna det kalla vattnet smeka min hud. Örnen och jag

for fram och tillbaka utmed molntäcket. Jag älskade att testa de breda vingarna

till fullo. Den stora fågeln andades snabbt av kraftansträngningen. Mina ögon

tårades av farten men jag log. Här var jag den jag ville vara. Men mitt i lyckan

så hörde jag ett avlägset rop:

– Hallå! Hallå! Hör du mig?

Jag kände igen rösten och styrde örnen förbi molnen för att ta sikte mot

marken. Örnen drog ihop sina vingar så de låg längs med kroppen, för att öka

farten. Jag ropade tillbaka:

– Men hallå var är du? Jag ser dig inte! Fortsätt ropa på mig!

Jag spetsade mina öron och lyssnade så hårt jag kunde. Det lät som en

viskning men jag hörde honom.

– Jag sitter i trädet. På den tjockaste grenen. Hitta mig, jag behöver dig.

Jag kisade med ögonen för att kunna se mellan trädgrenarna och örnen

bredde ut sina vingar för att bromsa in farten. Då såg jag honom. Han

hoppade upp och ner och viftade med sina små armar. Hans yviga svans rörde

sig från sida till sida medan örnen landade mjukt bredvid honom.

– Men Ratatosk vad är det? undrade jag och såg bekymrat på honom.

Han flåsade ut orden av andfåddhet.

– Du... måste... rädda... henne...

– Rädda vem då? frågade jag.

– Hon är i fara…

– Men var? Ratatosk ta ett djupt andetag, annars kommer jag aldrig förstå.

Ratatosk andades in genom näsan och blev rödare och rödare i ansiktet.

– Ratatosk, andas ut också!

46

s. 3(12)

Jag slog honom i ryggen lite försiktigt. Ratatosk blåste hastigt ut luften

genom munnen.

– Du kan ju inte bara säga till mig att ta ett djupt andetag! Vill du ta kål på

mig? En ekorre måste också andas.

– Men Ratatosk, kan du snälla berätta nu. Vad är det som har hänt. Vi har

inte tid för det här, dum-korre!

Ratatosk såg på mig med skräck i blicken.

– Det är din syster. Draken har tagit henne. Jag är ledsen, men jag vet inte

om du kommer försent.

Jag tog Ratatosk i handen och såg honom djupt in i ögonen.

– Det är aldrig för sent Ratatosk. Hoppa upp!

Ratatosk kilade upp på min axel. Jag tryckte till med fötterna runt örnens

mage, som en signal för start. Örnen tog sats och hoppade av grenen så hela

trädet skakade.

– Håll i dig, Ratatosk! Det är nu eller aldrig!

Örnen svävade med så kraftiga vingtag att träden nästan vek sig. Jag höll

krampaktigt i fjädrarna för att inte ramla av. Det gjorde ont ända ut i

fingerspetsarna. Ratatosk flög som en vante medan hans små klor borrade in

sig i min axel. Jag tänkte på min syster.

– Vi måste hinna, vi bara måste. Vem är jag annars, utan henne?

– Dyk ner här innan draken ser oss! skrek Ratatosk.

Långt där framme såg jag det. Slottet. Dess torn var lika höga som bergen

och i murarna gapade svarta hål där kanonkulor träffat. Men det var något

som inte var som det brukade. Det hängde ut något från fönstret i det ena

tornet. Jag kisade med ögonen för att kunna se vad det var. Det var något

långt och glansigt som blänkte i solljuset. Var det en planka, ett stuprör, nä

vad kunde det vara? Plötsligt piskade den till och taket började spricka.

Ratatosk nöp mig i skinnet så att det stramade.

– Draken… Dyk!

I snabb hastighet styrde jag örnen runt slottet för att försöka hitta en väg in.

Vi hörde ett avgrundsvrål och såg hur tjock svart rök bolmade ut från tornet.

– Snabbare! skrek Ratatosk och tryckte naglarna mot min hud.

Jag kände hur luften blev varmare och det började lukta… sockervadd. Och

då såg jag det, en ingång. Det fanns en lagom stor spricka på andra sidan

tornet.

47

s. 4(12)

Jag styrde mot sprickan. Örnen drog upp sin ena vinge mot himlen och den

andra pekade ner mot marken. Ratatosk blundade och skrek när vi for igenom

öppningen. Med en duns landade örnen på det kalla stengolvet och både jag

och Ratatosk trillade av. Jag kände hur den lilla ekorren tappade greppet om

min axel och såg honom rulla rätt in i stenväggen.

– Oj, gick det bra?

Ratatosk såg på mig och kom vinglande mot mig på ostadiga ben.

– Jaaa, men en fråga bara… Varför finns det två av dig?

Jag skakade på huvudet.

– Du mår kanske inte så bra ändå, svarade jag och lyfte upp Ratatosk med

min hand. Kom, du kan få sitta en stund till på axeln. Vi måste fortsätta

framåt.

Så fort jag kunde sprang jag ner för stentrappan och in i den stora salen.

Längs med väggarna låg stora högar av något som såg ut som små vita

snöbollar.

– Men vad tusan, viskade jag. Det där är ju… marshmallows?

Ratatosk tittade yrvaket upp och skrek:

– ELD!

Jag hann precis vika undan. Draken hade hittat oss. Samtidigt hörde jag hur

min syster skrek. Det gick en ilning genom min kropp.

– Där! pekade Ratatosk.

Lea stod bakom en pelare. Jag skyndade mig mot henne men bromsade

tvärt då vi möttes av elden. Det sved till på mina ben och jag kastade mig mot

marken och Ratatosk lika så. Jag blundade så hårt jag kunde och förberedde

mig på att det skulle göra ont. Men det gjorde det inte. Det gjorde inte ont. Jag

vågade knappt titta. Jag undrade om jag hade kommit till himlen. Jag öppnade

ena ögat försiktigt och möttes av min systers leende. Hon lyfte upp mig och

sa:

– Ni kan ju inte ligga på min marshmallowshög. Det kommer smaka

ekorrbajs, fattar du väl.

Förundrat såg jag på henne och när jag vände bort blicken möttes jag av

drakens elaka ögon. Jag gav till ett vrål och kastade mig framför Lea, redo för

strid. Lea bara skrattade så att magen studsade.

– Men sluta. Du behöver inte skydda mig. Han grillar ju bara mina

marshmallows. Dessutom har jag honom i ett koppel.

48

s. 5(12)

Jag vände mig om och såg på min syster Lea. Där stod hon och i hennes

ena hand höll hon en kedja som ledde hela vägen runt drakens hals. I andra

handen hade hon en pinne med en perfekt grillad marshmallows.

– Men Lea, jag skulle ju rädda dig!

– Jag bli räddad? fnös Lea. Skulle inte tro det. Jag har alltid klarat mig själv.

Men du kan få en marshmallow om du vill?

Hon tryckte på den kladdiga skumgummigodisen på en grillpinne och satte

den i min hand.

– Håll den framför lågan bara.

Tvekande höll jag den framför drakens nos och väntade på att den skulle

öppna munnen. Långsamt såg jag den öppna gapet och...

– Har du hört något av vad jag har sagt? Men hallå hör du mig? Ska du vara

med i mitt klassrum så får du faktiskt också lyssna på oss andra.

Jag tittar upp och möts av lärarens uppspärrade ögon och kaffeandedräkt.

Alla andra har tystnat och riktar blickarna mot mig. Jag känner hur en

svettdroppe bildas i pannan och hjärtat börjar slå fortare.

– Här är vi mot andra som vi själv vill bli behandlade, fortsätter hon och

vänder huvudet mot Mia. Varsågod Mia, nu kan du fortsätta berätta om vad

du gjorde i helgen.

Det är fortfarande samma gamla klassrum, med samma gamla lärare och

samma gamla klass. Mia pratar till och med fortfarande. Som om någon skulle

tycka det var intressant att veta vad hon gjorde på helgen.

– Tack så mycket Mia. Jaha, då är det bara din tur kvar.

Läraren tittar på mig och återigen vänder sig alla mot mig. Munnen känns

torr och rösten stockar sig i halsen. Jag tittar ner i knäet på de röda byxorna

och sväljer.

– Jag sa, kan du vara snäll att berätta om din helg för oss andra. säger

läraren otåligt. Vi vill gärna veta då vi ska skriva om det sen.

Jag stryker undan det långa håret som fallit ned framför ögonen och harklar

mig. Medan jag kniper ihop ögonen funderar jag över vad Ratatosk skulle ha

sagt. Sedan tar jag sats och med min tunna röst försöker jag berätta:

– I lördags var jag hemma… Det regnade ju så jag var inne och spelade

spel med min syster...

Egentligen hade jag velat gå ut. Gå ut och springa i det blöta gräset med

Lea. Jag ville att hon skulle hitta på något tokigt och roligt som hon brukade,

49

s. 6(12)

som när vi hade byggt ett nyckelpigs-dagis i en glasburk. Men Lea var trött. Så

därför stannade vi inne hela dagen. Men det kan jag ju inte berätta.

– Ja, och i söndags var jag hos mormor…

– Jaha hos din mormor, sa läraren. Vad trevligt. Vad gjorde ni då?

– Trevligt? tänker jag. Inte så trevligt direkt.

Det var inte så trevligt att bli väckt mitt i natten och utschasad till bilen i

bara pyjamasen. Det var inte första gången men det var nog något man aldrig

riktigt vande sig vid. Mamma lämnade sedan av mig hos mormor som stått i

porten och väntat, innan hon fortsatte iväg med Lea. Mormor hade bäddat åt

mig på soffan men jag kunde inte riktigt somna om. Så söndagen var inte så

trevlig. Ja, mormor är snäll, så det är inte det, men det finns inte så mycket att

göra där. Hon har inga spel, inget lego, inget hopprep. Bara en gammal kortlek

som saknar ruter dam och klöver fyra. Och så mormor, som vankade av och

an vid telefonen som står på ett bord med vit spetsduk, i hallen. Men det kan

jag ju inte berätta. Och det som hände lite senare på kvällen kan jag ju

verkligen inte berätta om.

– Mmmm, det var trevligt, svarar jag och undviker lärarens blick. Vi åt

köttbullar.

50

s. 7(12)

Skor med vingar

Jag önskar jag hade

skor med vingar.

Då skulle jag hoppa

högt upp i luften.

Jag skulle springa ifrån

alla som retas.

Jag skulle plocka

de rödaste körsbären

högst upp i trädet.

Jag skulle hoppa upp

till de översta fönstren

och trycka näsan mot rutan och skrika

BUUU!

Jag skulle kika

ner genom skorstenarna

och jag skulle leka gömme

bland molnen.

51

s. 8(12)

KAPITEL 2

– Så allihop. Då tar vi och plockar undan. Dags för lunch, säger läraren och

pekar mot klockan.

Äntligen lunch. Nu kan jag äntligen hitta Lea och ställa allt till rätta. Det som

hände igår måste ju bara ha varit på skoj… eller? Jo då, på rasten kommer allt

ordna sig. Men först måste jag bara överleva matsalen.

– Glöm inte att lägga in era arbetsböcker i skåpet. Prydligt denna gång,

fortsätter läraren och viftar som en dirigent med händerna.

Alla klasskompisar slår ihop sina arbetsböcker. Ena halvan springer mot

materialhyllan för att lämna sina pennor, den andra mot skåpet med

arbetsböcker. Klassrummet som nyss var tyst, fylls av mummel blandat med

höga skratt och knuffar. Jag, jag rör mig långsamt. Stänger försiktigt ihop boken,

samlar ihop mina pennor och suddar ut det jag råkat rita på bänken. Jag går ner

från stolen med pennorna i ena handen och arbetsboken i den andra. Pennorna

ligger huller om buller i de avlånga pennlådorna, böckerna lika så i skåpet.

Läraren vänder sig om från sitt bord och öppnar munnen.

– Men vad sa jag precis! Det skulle vara fint på stationerna. Det är bara ni

som förlorar tid på lunchrasten, inte jag. Varsågoda att göra om alltihop igen.

Jag väntar.

Efter en gemensam insats blir det tillräcklig ordning på de två stationerna för

att läraren ska låta mig och de andra lämna klassrummet. Alla ställer sig upp och

börjar gå-springa mot dörren. Precis när vi ska gå ut därifrån kommer hon med

Related documents