För att nå mitt syfte att hitta de målkriterier som personal i förskolan i en kommun anser vara adekvata för att barn i behov av särskilt stöd ska kunna utvecklas i riktning mot strävansmålen, har jag haft diskussioner med förskolepersonal. Jag har haft samtal både individuellt och i grupp.
Gruppintervju
Ett antal gruppmedlemmar diskuterar många olika frågeställningar. Intervjun inrymmer öppna frågor till respondenterna som rör en specifik situation eller händelse som är av relevans för dem och av intresse för forskaren, frågeställningarna behöver bara delvis vara relaterade till varandra. (Bryman, 2002)
Djupintervju
”Detta avser dels en typ av psykodynamiska inriktade intervjuer, dels sådana kvalitativa intervjuer som är ostrukturerade eller semi-strukturerade” (Bryman, 2002, s.127)
Jag har gjort så här:
Först träffade jag respondenterna för gruppintervju, där diskuterade vi vad personalen i förskolorna ansåg sig bra på, respektive vad som kunde utvecklas i verksamheten. Genom att göra detta i grupp framkommer flera åsikter och erfarenheter, vi kan lära av varandra. Efter detta gjorde jag djupintervju med fyra pedagoger, där de beskrev vad begreppet barn i behov av särskilt stöd innebär för dem. Orsaken till att det inte var så många respondenter till detta var att jag började få liknande svar, på mina frågor. Jag frågade så många som behövdes för att höra olika åsikter, men att svaren fortfarande skulle skilja sig åt. I detta fall behövdes fyra respondenter. Slutligen träffade jag alla respondenterna igen för gruppintervju. Vi diskuterade vad personalen ansåg vara adekvata kriterier för att nå strävansmålen för barn i behov av särskilt stöd. Även i detta skede ansåg jag att det var en stor fördel att vara en större grupp, eftersom jag anser det vara viktigt att personalen själva är med och får ”tycka till” för att känna det mer meningsfullt och förstå sammanhanget.
Orsaken till att jag började mina samtal i grupper är att alla skulle få ”göra sig hörda”. Var och en uttalade sin åsikt om sin förskola, vad som var bra respektive utvecklingsområde. Att man hade en egen åsikt innan diskussionen säkerställdes genom att alla först fick skriva en liten noteslapp med sin åsikt. När jag sedan gjorde de individuella intervjuerna med personal kunde jag se tillbaka på gruppdiskussionen och utläsa om respondenterna var representativa för hela arbetslaget. Jag övervägde att göra detta arbete utifrån enkäter, fördelen skulle då varit att det blivit billigare, på så sätt att det inte skulle varit lika tidskrävande som intervjuer och inte skulle inneburit lika många resor. Bryman (2002) anser att nackdelar med enkät är:
· Man skulle inte kunna hjälpa respondenten svara på deras funderingar. · Man skulle inte veta vem som besvarade enkätfrågorna
· Tilläggsinformationen skulle vara svår att samla in
· Jag som intervjuare kunde notera ytterligare saker på förskolan.
En av de viktigaste anledningarna till att jag valt bort just enkäten är dock att det skulle bli ett större bortfall än vid personliga intervjuer. Eftersom intervjuer blev min metod är det stor fördel att förskolans läroplan lämnar öppet för vidare diskussioner, som passade personalen och just den barngrupp som man hade för tillfället. Det vill säga att vi har målstyrning i stället för detaljstyrning, även om skollag och skolplan talar om för oss vad vi ska göra, så är det den egna verksamheten som talat om hur vi ska göra. Intervjufrågorna kan därmed sägas vara öppna, intervjuaren fick då lättare en mer nyanserad bild av det efterforskade ämnet. Mina frågeställningar innehöll strävansmålen för barn i behov av särskilt stöd. Fördel var också att jag kunde ändra om ordningen i frågorna, vilket som passade just det tillfället och även ställa följdfrågor. Öppna frågor lämnar också utrymme för ovanliga eller oförutsedda svar eller reaktioner, frågorna leder heller inte in respondenternas tankar i någon speciell riktning. Därmed kan man få reda på respondenternas kunskapsnivå och hur de tolkar en fråga (Bryman, 2002).Vidare menar författaren att öppna frågor är bra då man vill komma fram till ett antal fasta svarsalternativ, eftersom jag vill få fram ett antal kriterier, så ansåg jag denna modell tjäna mitt syfte. Nackdelar kan varit att det är mer tidsödande och respondenterna kan prata längre än om man valt en sluten fråga, svaren måste kodas och det tog tid. Alla svaren till frågorna måste läsas igenom för att hitta olika teman i dem som kan utgöra grund för de koder man ska använda sig av (Bryman, 2002).
Eftersom identiteter omformas i samspelet med andra kan också vägen till hur vi når målet behövas ändras och ses över. Undersökningen kom att bli kvalitativ, eftersom jag ville ta del av personalens åsikter. Intervjuerna ledde till att skapa målkriterier till läroplanens (Lpfö-98) strävansmål för barn i behov av särskilt stöd. Dessa strävansmål var givna, men hur förskolan tar sig dit är upp till varje
verksamhet att bestämma. Därför var frågorna under intervjuerna formulerade med öppna svarsalternativ, det var då lättare för respondenterna att uttrycka sig fritt. Vilket är en fördel skriver Kvale (1997).
5.2 Pilotstudie
För att höra vad arbetskamrater ansåg om mina frågor, och om de förstod innebörden så gjorde jag två pilotintervjuer. Jag ville också se om dessa frågor gav mig svar på min frågeställning som skulle leda till syftet att hitta målkriterier för barn i behov av särskilt stöd. Efter pilotintervjuerna har jag lagt till en fråga, vad personalen lägger in i begreppet barn i behov av särskilt stöd. Jag insåg att det är viktigt att vi först försöker förstå varandras uppfattningar angående detta, och försöker få en gemensam grundsyn.
5.3 Urval
Att urvalet hamnat på just dessa förskolor beror på den geografiska tillhörigheten. Jag börjar med att besöka sju förskolor, all tillgänglig personal på respektive avdelning, en förskola åt gången, sammanlagt har 45 stycken personer uttryckt sina åsikter, vad som är bra i dag på deras förskola respektive vad som skulle kunna utvecklas. Till intervjuerna som ska leda mig till målkriterierna har jag sedan slumpvis tagit ut fyra förskollärare, utav de som jobbat en längre tid. Min åsikt är att det krävs erfarenhet för att bemöta barn med speciella behov, alla respondenter har stor och lång erfarenhet av barnomsorg. Jag anser att även om jag hade gjort djupintervju med ett större antal hade det visat liknande resultat. Åsikterna skiljde inte så mycket emellan respondenterna, det var då jag bestämde mig för att fyra respondenter räckte för min undersökning av vad pedagogen lägger in i begreppet barn i behov av särskilt stöd. För att sedan nå det slutgiltiga syftet, att hitta de målkriterier som personal i förskolan i en kommun anser vara adekvata för att barn i behov av särskilt stöd ska kunna utvecklas i riktning mot strävansmålen, så hade jag ytterligare en gruppintervju.