Variation och anpassning

FaR är menat att utgå från patientens intressen och förutsättningar i val av aktivitet (Statens folkhälsoinstitut, 2011). För att skapa en miljö där patienterna upplever en känsla av

självbestämmande var variation och anpassning i aktiviteten det andra subtemat under huvudtemat autonomi som identifierades under intervjuerna. Även om en specifik träningsmetod inte föll en individ i smaken kunde övningen justeras och anpassas efter

individens förutsättningar vilket medförde positiva utfall. En deltagare berättar om betydelsen av varierande aktiviteter för att hitta den aktivitet som passar bäst:

“Så gör vi cirkelträning, olika cirkelpass med kondition och styrka blandat, vissa där vi använder, och sen är det då att de alltid ger 3-4 olika alternativ så att, jag har väldigt svårt att göra situps, så då har de liksom alternativa rörelser för det så att man inte liksom, ja för alla dem som behöver det.” (Astrid).

Det är även viktigt att bestämma ansträngningsnivå själv och att deltagarna får alternativa övningar ifall en övning är för svår att genomföra. I situationen spelar aktivitetsledarna en betydande roll för deltagarnas upplevda autonomi. I tidigare studier har motivationsklimatet diskuterats som en betydelsefull faktor för motivationen, där sociala omgivningen spelar en avgörande roll (Mazzoni et al., 2019). I denna studie bedöms motivationsklimatet som ledarna skapat stödja deltagarnas psykologiska behov vilket främjar välmående och ger positiva effekter av träningen. En respondent berättar:

“Å det är jag jättetacksam för, för den här träningen den passar mig väldigt bra kan jag säga. För det är, du får pröva på olika former, olika pass och olika styrkor och hårdheter i det om man säger så.” (Frida)

En till respondent fyller i:

“Fast alla gör ju det på sin nivå, klarar man inte ut något eller inte orkar med så bestämmer man ju själv så att säga.” (Elisabeth)

Ytterligare en respondent berättar kring betydelsen av att träningen är anpassad efter förutsättningar:

”Mm och att jag fick mer valmöjligheter. …det tycker jag saknas i mycket träning, att man får alternativen att du kan göra på så här många olika sätt och det borde väl också bli en bättre träning, att man tränar musklerna på olika sätt. Det är valmöjligheterna att få alternativa övningar.” (Astrid)

I citatet ovan resonerar Astrid om att mycket träning saknar valmöjligheter. FaR-patienter har olika åkommor vilket kan innebära en förhöjd risk att vissa träningsformer är ohälsosamma och kan ha hög skaderisk. Därför är valmöjligheter och anpassning av övningar extra betydelsefullt för FaR-patienter. Anpassningen och variationen bygger på en respektfull relation mellan ledare och utövare. Om en övning upplevs svår att genomföra hittas alternativa tillvägagångssätt att utföra övningen på:

”alltså på alla pass att man säger att nej jag klarar inte av detta så byter de ut efter hand, alltså, jag har svårt för att ligga på mage och göra rygglyft, då byter man ut den och så kör man något annat istället, nåt likvärdigt kanske men jag gör någonting ändå, man byter ut.” (Elisabeth)

Frida beskriver nedan att aktiviteten är anpassad utefter intressen och förutsättningar. Aktiviteten blir då en njutning, snarare än något besvärligt:

“Vattenpassen är ju underbara, det är ju bara skön träning och rolig träning. Härlig musik och vatten, jag menar nej det kan inte bli bättre. Men det är ju bara, det är bara en njutning. Det är inte jobbigt alls, det är bara en njutning. Varva ihop det med det andra, det är bra, det är jättebra.” (Frida)

Att aktiviteten upplevs rolig tyder på att beteendet internaliserats till en mer

självbestämmande reglering, vilket associeras med en hållbar inre motivation (Silva et al., 2010). Enligt SDT:s hälso-beteendeförändringsmodell är ett autonomistödjande ledarskap en av tre faktorer som påverkar till vilken grad de psykologiska behoven tillfredsställs (Ryan et al., 2008). Tidigare studier har betonat vikten av ett motivationsklimat som stödjer

& Bray 2010). Denna studie stärker dessa antaganden då klimatet aktivitetsledare skapat stödjer autonomibehovet. Framstående var ledarnas förmåga att anpassa övningarna efter patienternas förutsättningar som gynnade den autonoma delen av kontinuumet för

patienterna. Vår tolkning är därmed att ledarnas förmåga till anpassning och variation i övningarna bidrog till att tillfredsställa autonomibehovet.

4.2 Kompetens

Kompetens är det andra av SDT:s tre grundläggande psykologiska behov som behandlas i resultat- och analysavsnittet. Begreppet syftar till ett behov av att uppleva effektivitet och att känna sig kompetent i situationer och utmaningar individen ställs inför (Deci & Ryan, 2002). Inom kompetensbegreppet har två subteman identifierats utifrån intervjuerna; utveckling samt

hantera uppgifter effektivare.

4.2.1 Utveckling

Deltagarna ser resultat och upplever en utveckling i sin träning vilket var av betydelse för tillfredsställelse av kompetensbehovet. En av deltagarna berättar om dennes utveckling med aktiviteten:

“... det är hela grejen att man känner att det händer något, man känner att man får muskler och att man får styrka så det är klart att det motivera också, man känner att det blir en utveckling.” (Astrid)

En till respondent fyller i:

“Ja bättre resultat, hela jag är ju liksom, bättre hållning och bättre ja, det är lite muskler iallafall, så är det, så det är jättebra./… / Ja men det gör det ju, det påverkar en, det triggar en absolut.” (Frida)

Citaten speglar hur deltagarna motiveras till fortsatt träning och utförande av aktiviteten då de upplever utveckling i sin träning. Patienterna har olika förutsättningar, åkommor och mål med aktiviteten men gemensamt att utvecklingen i träningen är en motivationsfaktor.

Utvecklingen är inte relaterad till andra patienter eller atleter, utan syftar till deltagarnas egen utveckling. Tidigare diskuterades ledarnas påverkan på att stödja autonomibehovet under avsnittet variation och anpassning. Aktivitetsledarna organiserade träningen med variation och anpassade övningar vilket var betydelsefullt för deltagarnas upplevda autonomi. Detsamma gäller för kompetensbehovet:

“Vissa motiveras av pep, jag motiveras inte av pep så för mig är det mer att man kanske ger mig en enklare övning så att jag känner att den här kan jag klara av och då kan jag själv ta steget till att göra någonting tyngre.” (Astrid)

Genom att ledare planerar träningen efter individens förutsättningar får respondenten möjlighet att genomföra övningen på önskat vis som leder till att personen upplever

kompetens i övningen. Detta bidrar i sin tur till att deltagaren kan genomföra övningen med tyngre vikt och uppleva utveckling i sin träning. Ledarnas kompetens att observera rörelser är därav betydelsefull för deltagarnas motivation. Samma person fortsätter:

”jag har gjort knäböj fel hela tiden, du ska vikten på hälen och det får de säga 20 gånger och efter 20:onde gången så fattar man och då kan få ut något av det istället för att känna att man gör illa sig. Jag tror det är jätteviktigt att man har tränare som kan se vad man gör och vad man kan göra” (Astrid)

Frida fyller i Astrids påstående och adderar ledarnas peppning som betydelsefull för att utvecklas:

”Att efter min förmåga, jag menar det har dom med sig hela tiden när dom presenterar någonting. Nu gör ni så, sen när dom ser att det funkar så kommer ju det där lite till, lite mer så. Det är ju där dom är bra på det, att peppa liksom. Jättebra.” (Frida)

Resultaten från avsnittet stämmer överens med tidigare forskning. Genom att skapa ett klimat som stödjer deltagarnas psykologiska behov gynnas den autonoma delen av kontinuumet (Farholm, Sørensen & Halvari, 2017; Russell & Bray, 2010; Silva, et al., 2010). I

utvecklingen spelar aktivitetsledarna en betydelsefull roll för att skapa ett klimat där utövarna känner sig kompetenta och effektiva, som sedermera kan leda till styrkeökning och

effektivare prestation. Utvecklingen i träningen sker till stor del på grund av att övningarna anpassas utefter patienternas förutsättningar. Vid anpassad aktivitet blir träningen begriplig och genomförbar vilket medför upplevd kompetens i övningarna hos deltagarna. Eftersom FaR-patienter har någon form av åkomma som begränsar vardagen är anpassning av träningen betydelsefullt för att utvecklas inom träningen. Ledarna har lyckats skapa ett positivt motivationsklimat där patienterna får möjlighet att känna sig kompetenta och utvecklas. Utifrån SDT och tidigare forskning är ett klimat som stödjer de psykologiska behoven viktigt för att skapa en inre motivation till utövande (Ryan et al., 2008; Teixera et al., 2012). Ytterligare ett subtema har identifierats under huvudtemat kompetens vilket diskuteras i nästkommande avsnitt.