Verksamhetens utveckling

Tanken med den kommunikativa pedagogiken är att såväl personlig, pedagogisk som organisatorisk utveckling skall ske parallellt i verk- samheten. Om så har varit fallet råder det delade meningar om hos de 14 av intervjuernas respondenter som fått frågan. Endast tre av dem, däribland de båda rektorerna, menar att processerna varit parallella. Rektorerna tillägger att man har prioriterat olika delar vid olika tid- punkter i verksamheten. Övriga tycker att utvecklingen har gått stegvis. Sinsemellan har respondenterna olika uppfattningar om vilken del som inledde utvecklingsprocessen.

5.5.3.1 Processens implementering

Av intervjuernas respondenter har 74 procent en positiv syn på införan- det av den kommunikativa pedagogiken. Några var inledningsvis tvek- samma till projektet. En orsak till tveksamheterna kan vara att en del människor är mer eftertänksamma och vill ha tid på sig för att tänka och sätta sig in i nya arbetssätt och rutiner. Resterande 26 procent av respondenterna är relativt negativa och deras omdömen skiftar från att den kommunikativa pedagogiken inte har lett till något paradigmskifte till att alla pusselbitar måste vara lagda innan man kan avge ett full- ständigt omdöme.

I en uppföljningsfråga ger respondenterna sin syn på vad som varit specifikt positivt eller negativt med den kommunikativa pedagogiken som projekt. På den positiva sidan poängteras betydelsen av att hela organisationen arbetar mot ett gemensamt mål, ett helhetsperspektiv på barnen. Negativa aspekter är främst kopplade till projektets tungrodd- het.

5.5.3.2 Ett fritt informationsflöde

De flesta av intervjuernas respondenter (85 procent) anser att den kommunikativa pedagogiken har medverkat till att det finns ett fritt tanke- och idéutbyte och informationsflöde i verksamheten. Trots att antalet ledningsgrupper är fler än innan sammanslagningen av barnom-

sorgs- och skolenheterna så fungerar inte informationsspridningen bätt- re än tidigare, menar ett par av respondenterna. En av rektorerna är missnöjd med den sidledes informationen, det vill säga den mellan ar- betslagen.

5.5.3.3 Trygghet, öppenhet och ärlighet

Trygghet, öppenhet och ärlighet är det fundament som en organisation och dess verksamhet skall vila på enligt den kommunikativa pedagogi- ken. Reflektionssamtalen och de etiska reglerna är viktiga inslag i sammanhanget. Tryggheten är grundmurad i reflektionssamtalen, tyck- er fyra av intervjuernas respondenter. Att skapa en fullständig trygghet, öppenhet och ärlighet är svårt så länge det finns personer som är nega- tiva till processen, anser ett par svarande. En ökad känsla av trygghet har, menar många av respondenterna, bidragit till att organisationen utvecklats i positiv riktning.

Av enkätens informanter anser 65 procent att den psykosociala arbetsmiljön genomgått en gynnsam utveckling. Resterande svar fördelas på 13 procent nej-svar och 22 procent övriga. De sistnämnda omfattar de som säger sig inte veta, ej har avgivit svar eller endast kommenterat frågan utan att ha angett ja eller nej alternativ. I huvudsak är kommentarerna positiva. De svarande framför att det är ”Svårt att svara på! Lättare att samarbeta och förstå varandra”, ” Svår fråga – inbillar mig att det måste vara så”, ”Vi är mer öppna mot varandra”, ”Positiv stämning i huset” och ”Vi har kommit närmare varandra.” 5.5.3.4 Stabilitet i verksamheten

Ett par av intervjuns respondenter är tveksamma till att den kommuni- kativa pedagogiken kan betraktas som stabil i verksamheten. Övriga tycker att den är fast förankrad. Pedagogikens överlevnad beror mycket på ledningens inställning, anser man. När intervjun gjordes med den biträdande rektorn förebådade han att någon av ledarna, förr eller sena- re, skulle sluta. Han menade att det måste vara en lika naturlig fas i verksamheten i Tallsten som i alla andra verksamheter. Sedan det sam- talet ägde rum har också en av rektorerna slutat för att bli rektor för en gymnasieskola i Västerås. Hon har där påbörjat en utvecklingsprocess i den kommunikativa pedagogikens anda. Verksamheten i Tallsten drivs vidare med en rektor och tre biträdande rektorer.

5.5.3.5 Tillbakagång till tidigare arbetssätt

När intervjuernas respondenter skall bedöma om det finns tendenser till återgång till tidigare arbetssätt är meningarna delade. Hälften av de 16 som fått frågan tror att så kan vara fallet. Det rör sig dock, menar de, om ett fåtal personer som har den inställningen. Respondenterna för- modar att dessa personer troligen har haft eller har svårt att helt eller delvis ta till sig den kommunikativa pedagogiken. De kan till exempel uppleva reflektionssamtalen som utlämnande och pressande.

5.5.3.6 Infriade eller grusade förväntningar

Intervjuernas pedagoger upplever att den förväntan de hade på den kommunikativa pedagogiken i huvudsak har uppfyllts. Förväntningarna var stora från början, säger sju av dem. Övriga intar en mer avvaktande hållning och deras förväntningar var inledningsvis inte särskilt högt ställda. De har, menar de, vuxit fram successivt.

En liknande fråga ställdes i enkäten och 73 procent eller 62 personer av 85 besvarade frågan. Mer eller mindre uttalade förväntningar ger 58 procent eller 36 personer uttryck för. Resterande 42 procent eller 26 personer säger sig inte ha haft några förväntningar. För en person har förväntan förbytts i någonting vederbörande inte kan beskriva. Huruvi- da förväntningarna har infriats eller inte är föremål för en följdfråga i enkäten. Mindre än hälften, 37 procent eller 31 personer, tycker att de- ras förväntningar har infriats. Av dem tycker 25 svarande att de har uppfyllts helt och sex menar att så skett delvis. Nej-sägarna är 13 pro- cent eller 11 svarande och de som inte besvarat frågan är 34 procent eller 29 personer. Under rubriken ”övriga” återfinns 16 procent eller 14 personer. Här finns de som kommenterat frågan utan att besvara den med ja eller nej. Förmodligen har de förbisett att frågan har svarsalter- nativ. Slutsatsen är att de som deltagit i intervjuerna anser att förvänt- ningarna på den kommunikativa pedagogiken i det stora hela har infri- ats. De får medhåll av en dryg tredjedel av enkätens informanter. En trolig förklaring till att en del av enkätens informanter inte har besvarat frågan om förväntningar eller inte har några är, att de har anställts i verksamheten underhand som processen har pågått. För dem, till skill- nad från intervjuernas respondenter som alla utom en har varit med i processen sedan den startade, har det beroende på anställningstidens längd varit mer eller mindre osäkert om de har haft några förväntningar eller om de har infriats.

5.5.3.7 Något för andra verksamheter?

Intervjuernas respondenter ombads i den avslutande frågan att ta ställ- ning till om de anser att den kommunikativa pedagogiken är något för andra pedagogiska verksamheter att satsa på. Oberoende av den skepsis som funnits i olika avseenden och som speglats i samtalen anser 18 av 19 respondenter att svaret är ja på den frågan.

Sammanfattningsvis värderar intervjuernas respondenter den kom- munikativa pedagogikens genomslagskraft och bidrag till personlig, arbetslagmässig och processuell utveckling högre än de som har besva- rat enkäten. Av intervjuernas respondenter har 18 av 19 varit med i processen från dess start. Motsvarande siffra för enkätbesvararnas del är 45 av 84 personer (en person har ej besvarat uppgiften) eller 54 pro- cent. Resterande 39 personer eller 46 procent har börjat sin anställning i verksamheten under hand som utvecklingsprocessen har pågått, en omständighet som kan påverka deras ställningstaganden.

5.6

Avslutande diskussion

I ovanstående redovisning återges pedagogernas reflektioner kring den kommunikativa pedagogiken så som de har uppfattat dess betydelse för personlig, arbetslagsmässig och processuell utveckling. Att tolka något utifrån ett meningsinnehåll innebär att försöka förstå de olika innebör- der som finns i den enskilde respondentens uttalanden, verbala i inter- vjuer och skriftliga i enkäter. Den mening som den kommunikativa pedagogiken har för var och en av respondenterna ger sammantaget en helhetsbild av hur väl dess intentioner är förankrade hos pedagogerna och i verksamheten. I både intervjuer och enkäter har enskilda individer gett sina synpunkter på den kommunikativa pedagogiken. Responden- ternas olika uppfattningar ger tillsammans en helhetsbild av hur de för- stått och tagit till sig den kommunikativa pedagogikens intentioner. Jämförelsen mellan deras föreställningar ger en osammanhängande bild av hur väl förankrad den kommunikativa pedagogiken är i verksamhe- ten. Det finns de som i stort sett sympatiserar med dess syfte, andra som gör i det i vissa avseenden, de som inte låter sig inspireras av den och de som inte har en fullständig bild för att kunna ge ett omdöme. En helhetsbild är inte nödvändigtvis en bild av samstämmighet. Även dis- parata uppfattningar bidrar till den. Vars och ens inställning är säkerli- gen inte heller, för att parafrasera Scheff, ”en objektiv definition av

mening”. Tvärtom, och som antytts tidigare, tycks respondenterna ha utgått från subjektiva värderingar när de tagit ställning för och emot den kommunikativa pedagogiken som helhet eller för och emot vissa delar av den. Om man lägger ihop antalet svarande i intervjuer och en- kät är det totala antalet deltagare 104. I sammanhanget utgår jag från att intervjuernas respondenter inte har besvarat enkäten. Av intervjuernas 19 respondenter anser 18 att förväntningarna på den kommunikativa pedagogiken har infriats. Av de 73 procent som har besvarat frågan i enkäten anser 36 personer att förväntningarna har uppfyllts. Inalles är 55 personer nöjda, medan 49 personer endera är missnöjda, delvis nöj- da eller inte anser sig kunna besvara frågan. Sett i detta perspektiv hal- tar processen betänkligt, om inte i sin helhet så i delar av den. Proces- sen har inte, vid intervjutillfället (2001) och enkätens genomförande (2002), funnit sin egentliga gemensamma form. Den upprätthålls och utvecklas som delprocesser ute i de enskilda arbetslagen. I en del av dem finns en mer enhetlig syn på den kommunikativa pedagogiken än i andra.

Även forskarens uppfattningar kan betraktas som subjektiva defini- tioner av mening. Redan den omständigheten att välja forskningsobjekt innehåller ett slags subjektivt meningsskapande. Forskaren väljer ett ämnesområde som hon eller han är intresserad av att utforska.

Förståelsen för hur den kommunikativa pedagogiken upplevs i sam- tiden och hur den kommer att utvecklas i framtiden vilar på responden- ternas bild av den i relation till egna tankar och idéer om vad som är god pedagogik och av hur de arbetade innan införandet av den kommu- nikativa pedagogiken kom på tal. Den pedagogiska traditionen har ett meningsinnehåll som var och en utifrån sina erfarenheter är präglad av. Meningsinnehållet innefattar också tid, det vill säga hur lång pedago- gernas erfarenhet är. De tidsmässiga erfarenheterna varierar. En del har verkat som pedagoger under lång tid, andra under kortare tid. Den tolk- ning pedagogerna gjort av arbetet med den kommunikativa pedagogi- ken är en följd av deras erfarenheter och förståelsen för den process som pågår. Att anamma ett nytt pedagogiskt arbetssätt är inte självklart för alla. Ett traditionellt tillvägagångssätt upplevs troligen som tryggare än ett nytt och annorlunda. Det kan vara svårt att få grepp om en ny process och vad den skall leda till. Införandefasen av den kommunika- tiva pedagogiken kan av den anledningen ha uppfattats som osäker. Dess ”tillvaro” konstitueras av uttolkarnas förståelse och den mening

det ger att vara-i-den. Pedagogernas upplevelser formas av hur de före- ställer sig den kommunikativa pedagogikens verklighet.

Den kommunikativa pedagogikens särdrag har egentligen ingen me- ning förrän den har tolkats, förrän den har blivit en del av någons tillva- ro. De mer eller mindre vaga föreställningar respondenterna initialt hade av den kan ha tolkats och omskapats ett antal gånger. Allteftersom tiden har gått och bilden av den har klarnat, har nya infallsvinklar lagts till gamla och helhetsuppfattningen har revideras. För några pedagoger har den kommunikativa pedagogikens idéer inte fått någon nämnvärd genomslagskraft. Till exempel så sade hälften av de 16 som tillfrågades i intervjuerna, att det hos en del pedagoger förelåg en viss risk att vilja återgå till ett ”gammalt” arbetssätt. Vad som en pedagog upplever som ett meningsfullt förhållningssätt uppfattas annorlunda av en annan.

Den mening som den kommunikativa pedagogiken har för respon- denterna skiftar bland annat beroende på, om de har varit med i proces- sen från början eller anställts i verksamheten efter hand. Respondenter- nas beskrivningar formas av hur de tolkar en verbal eller skriftlig fråga. Tolkar de exempelvis en ställd fråga utifrån hur processen uppfattas i det egna arbetslaget eller i organisationen? Troligen tolkar ledningen frågan huruvida antalet konflikter har minskat alternativt ökat i verk- samheten efter införandet av den kommunikativa pedagogiken utifrån andra aspekter än vad enskilda medarbetare gör. Min tolkning är att ledningen bedömer frågan ur hela verksamhetens synvinkel, medan medarbetarna har det egna arbetslaget för ögonen. Ett ytterligare sådant exempel är ledningens uppfattning att de tre utvecklingsfaserna den personliga, den arbetslagsmässiga och den organisatoriska huvudsakli- gen har gått hand i hand. Flera respondenter gör en annan tolkning och ser inte de tre fasernas utveckling som parallella.

Ett par av dem som är negativa till vissa delar av pedagogiken tycker kanske att det har varit alltför många förändringar i skolans värld de senaste decennierna. De utbildade sig i en tid då läraren ensam stod för den verksamhet som bedrevs i klassrummet. Den tiden är i stort sett förbi. Många pedagogiska riktningar ”har passerat revy” och den kom- munikativa pedagogiken kan uppfattas som ännu en i raden. Några få respondenter var inledningsvis skeptiska till hela projektet. En helhets- bild saknades, de förstod inte vad det hela skulle leda till, vilket skapa- de både obehag och frustrationer. De kunde inte sätta sin erfarenhet i relation till något för dem begripligt. Ungefär samtidigt med införandet

av den kommunikativa pedagogiken omstrukturerades också en hel verksamhet. Grupper av pedagoger, från dagbarnvårdare till högstadie- adjunkter som dittills arbetat nästan helt åtskilda från varandra, skulle nu mötas i en ny tillvaro. Denna nya tillvaro skulle konstitueras av dem själva. En sådan omställning föder olika tankar och känslor hos alla. ”Vi”-och-”dom”-murar raserades mellan stadier och arbetslag i den nya organisationen. På vissa håll byggdes emellertid sådana upp, vilket någ- ra av enkätens informanter ger uttryck för som svar på frågan om den kommunikativa pedagogiken har inverkat på den psykosociala arbets- miljön.

Vissa pedagoger uppfattar nyordningar som att de rubbar tryggheten för dem. Man vet ju vad man har men inte vad man får. De som upple- ver en otrygghet med den kommunikativa pedagogiken kan tänkas rea- gera mot att de kollegiala reflektionssamtalen är obligatoriska. De kan uppfatta sin medverkan i samtalen som att de är utsatta för, för att låna Hargreaves begrepp (1998), en påtvingad kollegialitet. De är ålagda att aktivt delta i kollegiala samtal, vare sig de så önskar eller inte. De kan inte välja bort den kommunikativa pedagogiken. De omfattas av den, även om de personligen försöker hålla den på avstånd. Den kommuni- kativa pedagogikens utformning i Tallsten ger förvisso pedagogerna stor frihet att utforma det pedagogiska arbetet utifrån egna tankar, idéer och erfarenheter. Men processen är styrd såtillvida att skolledning och ledningsgrupp har beslutat att den är obligatorisk. De kollegiala reflek- tionssamtalen är också styrda i det hänseendet, att det finns etiska reg- ler och ett kommunikationsmönster som samtalsgruppen bör förhålla sig till.

Även om en del uppfattar att tryggheten i arbetet har försvagats av den kommunikativa pedagogiken är det just den som de flesta ändå anser har stärkts. Reflektionssamtalen, det kommunikationsmönster och den etik som praktiseras har medverkat till att främja känslan av trygg- het i kollegiet. Att bli lyssnad till, att få tala till punkt och att det som sägs under samtalen inte värderas bidrar till upplevelsen av trygghet. Individen känner sig trygg när hon upplever att omgivningen förstår henne och försöker sätta sig in i hennes situation. Känslan av trygghet är beroende av reflektionsgruppens eller arbetslagets förmåga till empa- ti, att de förstår hur någon beskriver sin situation och hur vederböran- des föreställningsvärld ser ut, vilka känslor och behov som uttrycks i kommunikationen. Att en del upplever att tryggheten har minskat kan

bero på att de har svårt att förhålla sig till ett kommunikationsmönster som kan uppfattas som onaturligt. Det är ansträngande att formulera om intellektuella tankeprocesser och uttrycka dem som känslor och behov.

Öppenhet och ärlighet är tillsammans med trygghet fundamentala begrepp i den kommunikativa pedagogiken. Det två förstnämnda anser man vara avhängiga tryggheten. Så länge det finns enskilda som, av en eller annan anledning, inte känner sig trygga i arbetslagen inverkar det menligt på allas förhållande till öppenhet och ärlighet i interaktionen. Alla har rätt att passa i samtalen om de inte har något att säga i en en- skild fråga. Det är emellertid inte en utväg som alltid kan tillgripas av den som känner obehag med att vara öppen inför kolleger. Tanken med reflektionssamtalen är att alla skall vara delaktiga i kommunikations- processen, det vill säga aktivt delta i den. Utifrån en generell bedöm- ningsgrund upplever respondenterna att såväl trygghet som öppenhet och ärlighet har vuxit sig starkare i verksamheten.

Studien visar att processen ”haltar”. Olika individer har tagit till sig processen olika fort och på olika sätt, vilket är föga förvånande. För det första tar det tid innan en så vittomfattande process är fast förankrad i en verksamhet. För det andra är vi olika som människor och uppfattar saker och ting på skilda sätt. Några behöver till exempel längre tid på sig för att känna sig trygga med nyordningar och acceptera dem. Vissa ser förändringar som utvecklande, andra är fullt tillfreds med den rå- dande organisationen och arbetssättet. Oavsett vad den enskilde peda- gogen har för uppfattningar, så finns och arbetar alla i en och samma organisation. Nyordningar tas emot och tolkas utifrån skilda förhåll- ningssätt och erfarenheter. I sammanhanget är det nog så, att pedago- gerna bedömer den kommunikativa pedagogikens värde med blicken närmast riktad mot det egna arbetslaget snarare än mot den större enhe- ten som organisationen utgör.

En del av dem som besvarat enkäten är relativt nya i verksamheten. De har inte kunnat ta ställning till och besvara alla frågor beroende på att de vid undersökningstillfället inte hade tillräcklig insikt i den kom- munikativa pedagogiken. Trots det är det sammantagna intrycket att reflektionssamtalen och det kommunikativa arbetssättet har haft en god inverkan på både personlig utveckling och utvecklingen av den psykosociala arbetsmiljön. Även om personlig, arbetslagsmässig och organisatorisk utveckling inte varit parallella processer, har det skett en utveckling på alla tre planen, enligt pedagogerna.

Om man skall utnämna en enskild faktor som processen framförallt utvecklats genom är det reflektionssamtalen. I både intervjuer och en- käter är man mer välvilligt än motvilligt inställda till dem. Det som från början uppfattades som en rörig och till och med flummig process, som få kunde ge en helhetsbild av och som hos flera pedagoger skapade frustrationer snarare än insikt, har i reflektionssamtalen kunnat om- vandlas till en förståelsekunskap. Tanken med reflektionssamtalen är att ge en frågeställning eller ett problem ett vidare perspektiv. Den me- ning reflektionssamtalen och processen har fått för de olika deltagarna skiljer sig åt. En del individer och arbetslag har, sett till den kommuni- kativa pedagogikens intentioner, kommit längre än andra. Såväl enskil- da individers som arbetslags livsvärldar ser olika ut. Vars och ens erfa- renheter och förståelse är relativ deras yrkestillhörighet. Utifrån den mening yrkestillhörigheten har för den enskilde går det inte att tala om en fullständig samstämmighet grundad på en gemensam föreställning om den kommunikativa pedagogiken och dess förhållningssätt. En så- dan samstämmighet skulle bestå i att alla pedagoger, oavsett yrkestill- hörighet och arbetsuppgifter, uppfattade att de är lika värdefulla i verk- samheten. Trots att man talar om att barriärer har brutits ner mellan