Kotters (1996) åttastegsmodell belyser vilka steg en större verksamhetsförändring bör genomgå. Statens Medieråd (2016) har tagit fram en guide för att ge förslag på hur skolor kan arbeta för att införa MIK och hur ett långsiktigt utvecklingsarbete kring ämnet kan utformas. I denna studie kan paralleller från det empiriska materialet dras till Kotters fem första steg i modellen.
Det första steget som beskrivs i Kotters modell handlar om att engagera och skapa förståelse för varför en förändring är nödvändig hos medarbetare, finns det inte en tydlig anledning till varför en förändring krävs är det svårt att skapa motivation (Ljungberg & Larsson, 2012). L. Amhag (personlig
kommunikation, 28 februari 2017) menar att huruvida ett ämne undervisas om baseras på intresset för ämnet hos läraren, vilket C. Haig (personlig kommunikation, 31 mars 2017) respektive G. Sandberg (personlig kommunikation, 20 mars 2017) instämmer i. I och med att 20-25 procent av grundskole- och gymnasielärare inte undervisar om källkritik på internet (Skolverket, 2016) kan detta indikera på att lärare hittills inte har engagerats nog i att bedriva undervisning i ämnet. Detta skulle kunna härledas till att det inte har kommunicerats tillräckligt om att det är ett viktigt ämne att behandla i
undervisningen. Den förändring skolan står inför just nu bör därför ha ett tydligt syfte med varför förändringen krävs och att samtliga involverade engageras i arbetet för att en digitalisering av skolan ska vara möjlig.
För att försäkra sig om att förändringen går framåt och i rätt riktning bör en grupp som leder
förändringen tillsättas (Ljungberg & Larsson, 2012). För att arbetet inte ska bli beroende av en eldsjäl rekommenderas det att samtliga involverade i verksamheten engageras, kan arbetet ledas av en grupp på fem till åtta personer varav två specifika roller bör utses, en samtalsledare vilken leder arbetet och en dokumentationsansvarig som för anteckningar (Statens Medieråd, 2016). Detta behandlas även i Kotters femte steg, att ge anställda befogenheter och förutsättningar (Ljungberg & Larsson, 2012).
För att arbetet ska gå framåt behövs en vision och en strategi för förändringen, formulerad så att medarbetare upplever den enkel och tydlig att ta till sig. Därefter blir det även viktigt att denna vision kommuniceras, då det är medarbetarna som berörs av förändringen och därmed behöver veta vad som ska, och behövs, göras. (Ljungberg & Larsson, 2012) Det nya regeringsbeslutet (Regeringskansliet, 2017) kan liknas vid en vision, då det ämnar öka elevers digitala kompetens. Dock beskriver G. Sandberg (personlig kommunikation, 20 mars 2017) att hon fortsatt upplever direktiven diffusa, även då beslutet syftar till att förtydliga kunskapskraven. Således kan det tänkas att visionen inte har kommunicerats tillräckligt tydligt. G. Sandberg (personlig kommunikation, 20 mars 2017) fortsätter med att nämna att tidigare förändringar har skett i stil med att det kastas ut information om
förändringar, och att lärare därefter får lösa detta på ett lämpligt sätt. Därmed framgår det att en vision för att öka den digitala kompetensen i skolan finns, om än otydlig, men en strategi för hur detta ska gå till är något skolor får lösa själva. Om lärare inte får detta förmedlat blir det problematiskt att försäkra sig om att samtliga skolor genomför förändringar på ett korrekt och gynnsamt sätt, vilket i sin tur motverkar eftersträvan mot en jämlik skola.
Enligt Skolverket (2014) ska utvecklingsarbete vara förankrat i material med vetenskaplig grund. Därmed blir Statens Medieråds (2016) steg 2 relevant, kunskapsinhämtning och reflektion. Det framgick att det endast var en lärar-respondent som kände till MIK innan intervjutillfälle, resterande hade inte stött på det tidigare. Efter en kort förklaring ansåg däremot samtliga att det var ett viktigt ämne att undervisa i, vilket visar på att viss kunskapsinhämtning kan krävas för att föra arbetet vidare. Det går att urskilja likheter mellan Kotters åttastegsmodell och Statens Medieråds guide, vilken är baserad på Skolverkets riktlinjer för utvecklingsarbete. Utifrån detta kan en kombination av dessa visa på ett lämpligt tillvägagångssätt för förändring i förhållande till MIK. Förstärkning krävs, framförallt i att kommunicera en tydlig vision, det vill säga tydlighet i styrdokumenten, men även att skolor och lärare kan behöva assistans med att ta fram en strategi för hur förändringen ska gå till. Genom att kommunicera en vision som därefter skolor får anpassa utifrån vad som fungerar och behövs göras i den egna verksamheten, behöver det ges resurser och förutsättningar för att ett sådant arbete ska kunna genomföras. Ansvar att ta fram en strategi för hur förändring kan ske ligger möjligtvis inte hos
Skolverket. Genom att applicera steg från både Kotters åttastegsmodell och Statens Medieråds guide kan skolor, utifrån en gemensam grund, utforma ett eget och anpassat förändringsarbete för sin verksamhet.
5.3.1
Det nya regeringsbeslutet
Det genomförs större satsningar för IT-utrustning i skolorna, men trots det är behovet fortfarande stort (Skolverket, 2016a). UNESCO understryker betydelsen av en kontinuerlig fortbildning av lärare och
då det finns en avsaknad av nödvändiga politiska beslut har skolan inga tydliga riktlinjer att gå efter (Carlsson, 2016). Den 9:e mars i år beslutade regeringen om förtydliganden och förstärkningar i skolväsendets styrdokument, vilket syftar till att tydliggöra skolans uppdrag i att stärka elevers
kompetens. Tillämpningen av ändringarna ska ske inom ett ettårigt tidsspann med start den 1 juli 2017 och senast tillämpas från och med den 1 juli 2018. (Regeringskansliet, 2017) För införande av MIK i skolan behöver flera aktörer vara involverade såsom politiker, bibliotek, lärarutbildningen samt samhället i stort (Forsman, 2014). Investeringar i förändrings- och utvecklingsarbete är en nödvändighet för ett genomförande av en digitalisering i skolan, där lärare är aktiva deltagare i implementeringsarbetet så väl som i utformningen av det (OECD, 2015).
R. Bengtsson (personlig kommunikation, 2 maj 2017) uttrycker att beslutet är välkommet men tillägger att det kan te sig annorlunda i praktiken beroende på vilka förutsättningar som finns för olika lärare och skolor. Han fortsätter med att nämna att han anser att det är en diffus beskrivning om att det ska vara mer digitaliserat i skolan. G. Sandberg (personlig kommunikation, 20 mars 2017) instämmer men uttrycker frustration i att implementering förväntas ske utan att tillhörande direktiv inkluderas och att skolor och lärare förväntas lösa det själva. Enligt K. Anderssons (personlig kommunikation, 3 april 2017) tidigare erfarenhet av förändring ges det sällan utrymme att låta arbetet ta den tid som krävs. För att låta en verksamhetsförändring bli verksam i praktiken krävs det tålamod. Torskildsen, Nilsson och Norrby (2016) skriver att en implementering måste få ta tid då ett gemensamt förhållningssätt samt ett engagemang måste få utrymme att etableras. Med grund i detta blir det tydligt att hur
verksamhetsförändringen ska gå till, inte är något som lärare och skolor tillgodoses med. Samtidigt är tid i förhållande till de krav som tillkommer på lärares kompetensutveckling en aspekt som inte tycks få tillräckligt med utrymme enligt lärar-respondenterna. Även om beslut har fattats kring förstärkning krävs engagemang från flera aktörer likväl som investeringar för ett verkställande.
G. Sandberg (personlig kommunikation, 20 mars 2017) efterfrågar, trots det nya beslutet, ett förtydligande i Skolverkets kunskapskrav då mycket fortfarande lämnas till tolkning, vilket i sin tur motverkar skapandet av jämlika skolor. För att uppnå det krävs det en tydlighet i vad som förväntas. C. Haig (personlig kommunikation, 31 mars 2017) tror att mycket av det återstående arbetet till en digitalisering av skolan och digital kompetens ligger i tillgången av en 1–1 lösning, både för lärare och elever. Hon hävdar att det är stor skillnad på skolors tillgång dels beroende på utbildningsnivå, men att även det geografiska läget spelar in. För att alla elever ska ges samma förutsättningar krävs en slags ”jämlikhetsiver” vad gäller tillgången till digitala läromedel. Det kan utifrån detta tänkas att även om regeringsbeslutet syftar till att förtydliga bland annat kunskapskrav har detta inte uppnåtts. Samtidigt löser inte ett förtydligande tillgången till varken hårdvara eller kompetens hos skolor och lärare. I och
att se hur beslutet kommer uttryckas i praktiken, precis som R. Bengtsson (personlig kommunikation, 2 maj 2017) påpekar.
Genom att diskutera möjliga steg som skolor kan ta samt genom att tydliggöra vad som krävs inför förändring i förhållande till MIK anses den tredje frågeställningen besvarad.
6
Slutsats
Denna studie talar för att även om elever är vana användare av digitala medel innebär detta inte nödvändigtvis att de är kunniga i vad användandet har för innebörd. Informationskunnighet tar i dagsläget en större plats än mediekunnighet i undervisning på hög- och gymnasienivå till följd av att utbildningen hittills främst fokuserat på IT och IKT, vilket illustreras i Figur. 4. Figuren tydliggör vilka delar av MIK som redan idag behandlas i utbildningen i viss mån, men belyser även att det främst är i mediekunnighet som undervisningen kan stärkas. Då elevers digitala kompetens inte har utvecklats i samma takt som deras användande, samt att flera studier pekar på att elevernas
kunnigheter måste förbättras och att undervisningen brister, kan MIK vara en nödvändighet för att förstärka den digitala kompetensen hos elever. För att elever ska ha möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt inom den digitala världen krävs det kontinuerlig utbildning inom ämnet, då det tar tid att utveckla en känsla för detta.
För att lärare ska kunna bedriva en god utbildning för elever är det centralt att de själva har tillräckligt god kompetens för att kunna undervisa i ämnet. Således måste lärare utrustas med den kunskap som krävs för att kunna bedriva en undervisning som speglar samhället idag. Att undervisning i ett ämne baseras på enskilda lärares intresse är inte hållbart, speciellt inte då skolor ska ge elever jämlika förutsättningar för lärande.
I nuläget inkluderar Skolverket delar av MIK, arbetet ligger dock under andra benämningar. För att skapa jämlika skolor behöver samtliga arbeta utifrån samma riktlinjer, vilket en implementering av MIK kan underlätta. Skolverket använder sig inte av begreppet MIK utan hänvisar till digital kompetens som samlingsnamn för att beskriva liknande ämnen. Då digital kompetens formuleras utifrån ett tillväxtperspektiv medan MIK utgår från ett medborgarperspektiv, samtidigt som digital kompetens är en del av MIK, kan det argumenteras för att MIK är ett bättre lämpat begrepp att utgå ifrån för att förstärka den digitala kompetensen hos enskilda individer.
Då lärarutbildningar inte i någon större grad behandlar MIK i den obligatoriska läroplanen, är förutsättningarna för att lärarstudenter ska erhålla tillräcklig kompetens för att bedriva undervisning inom ämnet låga. Skulle ämnet ligga som ett övergripande perspektiv inom utbildningen undviks utmaningen i att tilldela högskolepoäng och lärarstudenterna ges möjlighet att utveckla en djupare förståelse för ämnet som de i sin tur kan föra vidare till sina framtida elever.
kollegialt lärande inte möjliggörs på den egna skolan, kommunen eller regionen. Det indikeras även att ett tydligt ledarskap från rektorer, som uppmuntrar till fortbildning och prioriterar förutsättningar för att kompetensutveckling möjliggörs, är centralt för digitaliseringen av skolan. Det kan tänkas att på samma sätt som elever ska få en jämlik utbildning bör lärare ges samma förutsättningar för att kunna hålla sin kompetens uppdaterad.
Studien antyder att även om regeringsbeslutet syftar till att förtydliga, bland annat kunskapskrav, upplevs direktiven fortsatt diffusa. Det framkommer även att ett förtydligande i kursplaner inte löser tillgången till varken hårdvara eller kompetens hos skolor och lärare. Då skolor har olika
förutsättningar för verkställande förblir utbildningen ojämlik. Med grund i detta blir det tydligt att hur verksamhetsförändringen ska gå till inte är något som lärare och skolor tillgodoses med. Genom att applicera steg från Kotters åttastegsmodell samt Statens Medieråds guide kan en gemensam strategi formuleras, vilken skolor kan anpassa utifrån den egna verksamheten. Förstärkning krävs framförallt i att kommunicera en tydlighet i styrdokumenten, men även att skolor och lärare kan behöva assistans med tillvägagångssättet för hur förändringen ska gå till. Å andra sidan kan en generell plan för införande inte vara applicerbart på samtliga skolor i Sverige, men det som har tydliggjorts i denna studie är att skolor och lärare kan behöva hjälp med att genomgå förändringen för ett effektivare arbete, istället för att lämnas till att ”lösa det själva”.
Ansvaret i att utbilda eleverna till aktiva medborgare i det digitala samhället kan inte endast bäras av lärare. Andra aktörer måste engagera sig i arbetet och tillsammans sträva efter att skapa bättre
förutsättningar för utveckling av den digitala kompetensen - hos både lärare och elever. Trots att beslut har fattats kring förstärkning krävs investeringar för genomförandet av en digitalisering av skolan ska bli möjlig.
I och med det nya regeringsbeslutet kommer skolor genomgå en förändring under det kommande året för dess införande i undervisningen. Denna studie kan användas som grund för skolor då den
presenterar förslag på hur de internt kan arbeta för att genomföra förändringen på ett lämpligt sätt.