Detta kapitel har hittills handlat mer om industriminnen och industriminnes
vård generellt än om verkstadsindustrin specifikt. Vi har sett hur antalet inven
teringar som behandlar industrimiljöer successivt har ökat och att industri- minnen har blivit en del av kulturmiljövårdens arbetsfält. Det som utgör indu
strimiljöers kulturhistoriska värde har också diskuterats i olika sammanhang och hänger samman med diskussionerna om vad det kulturhistoriska värdet består av.
Vi har kunnat konstatera att verkstadsindustrin intar en blygsam plats i de tryckta inventeringsrapporterna. Det finns ingen branschinventering, verkstä
derna ses inte som karakteristiska för någon region och det är heller inte någon stor mängd verkstäder som tas med. Endast två rapporter ägnas helt åt ett verk
stadsföretag, båda behandlar Kalmar-Hernöverken i Härnösand.75
Med tanke på att verkstadsindustrin under nästan hela 1900-talet har varit den största industrigrenen, att många människor har arbetet där och att det har funnits verkstadsföretag i så gott som varje ort kan detta ointresse från kul
turmiljövårdens sida tyckas märkligt. En trolig förklaring är just branschens
”vanlighet”, i och med att den har funnits överallt är den heller inte karakteris
tisk någonstans. Som bransch har den heller aldrig varit hotad.
Många verkstadsanläggningar har förändrats successivt, även de som rym
mer äldre byggnader har byggts till och byggts om och därmed ofta tillmätts ett lägre kulturhistoriskt värde. I och med att kulturmiljövården oftast inte behand
lar de mest närliggande decennierna och många verkstäder har uppförts under andra hälften av 1900-talet har de inte uppmärksammats. Men härvidlag är skillnaden stor mellan olika län. I inventeringsrapporter från Västra Götalands
län och i Stockholms län förekommer ett förhållandevis stort antal verkstäder från andra hälften av 1900-talet medan endast enstaka yngre verkstäder nämns i andra län. Det förekommer många verkstadsindustrier från sekelskiftet och första hälften av 1900-talet. Äldre verkstäder har oftare uppmärksammats än yngre.
Skillnaden mellan antalet inventerade verkstäder i olika län är överlag stor.76 Inventeringsrapporterna från Västra Götalands och Stockholms län toppar med 76 respektive 38 verkstäder, följd av Jönköpings län med 16 och Blekinge län och Gävleborgs län med 9 respektive 8 verkstäder. De övriga har endast redovi
sat enstaka verkstäder och 8 län har inte tagit med någon verkstad alls. Förkla
ringen till detta hänger sannolikt samman med antalet inventeringar som har gjorts över huvudtaget. Det föreligger inget tydligt samband mellan förekom
sten av verkstadsindustrier i länet och antalet inventeringar, möjligen med un
dantag av Stockholms län där antalet verkstadsindustrier har varit stort, som vi såg i den inledande historiken.
Det är svårt att se någon tydlig trend i vilket år som verkstadsindustrin har inventerats. I och med att urvalet är så litet får varje enskild inventeringsrapport stort genomslag.
Ser vi på verkstadsindustrin i det tidigare omtalade industriminnesregistret och den länsvisa fördelningen av uppmärksammade verkstäder får vi följande fördelning (se tabell till höger).
Tabellen har tagit in uppgifter fram till halvårsskiftet 1997. Som tidigare påtalas finns en del otydligheter i
detta register. Det material som upp
gifterna har hämtats ifrån är av olika Län Miljöer Byggnader i miljöer Enstakabyggnader karaktär och har olika ålder. Det kan AB 44 143 155
således ha skett flera förändringar C 4 4 10
som inte finns med i materialet. Det D 21 39 49
är också möjligt att samma anlägg- E 8 42 42
ning förekommer flera gånger. Vi- F 9 34 47
dare kan posterna rymma såväl pro- G 3 5 6
duktionslokaler, bostäder som andra H 8 17 115
byggnader utan att detta tydligt 1 1 1 4
framgår. K 3 35 36
Nästa kapitel ska helt ägnas verk- M 16 30 49
stadsindustrin i och med att diskus- N 7 31 47
sionen utgår från de verkstadsan- 0 63 219 257
läggningar som översiktligt doku- S 8 31 32
menterats. T 2 25 27
U 10 23 25
w 8 25 30
X 8 9 18
Y 2 4 4
Verkstadsindustrier i Riksantikvarieämbetets z 2 10 10
industriminnesregister. AC 1 3 3
Källa: Riksantikvarieämbetets industriminnesregister. BD 7 2 2
NOTER
1 I några fall är det svårt att avgöra om inventeringen är tryckt eller inte. Det kan således förekomma otryckta inventeringar som dock har satts samman till en volym.
2 År 1979 gjordes en utvärdering av hur bebyggelseinventeringar har fungerat och an
vänds främst inom kommunernas planeringsarbete, Margareta Sigurdson, Kulturhisto
riska bebyggelseinventeringar i nio kommuner, Statens råd för byggnadsforskning och Riksantikvarieämbetet (Stockholm 1979).
3 Anna Elmén Berg, Program för Norrbottens industriarv, Norrbottens museum på upp
drag av Länsstyrelsen i Norrbottens län, rapport 2000/1 (Luleå 2000).
4 För begreppsdiskussioner om kulturarvet se bl.a. Svante Beckman, ”Om kulturarvets vä
sen och värde”, Modernisering och kulturarv: Essäer och uppsatser (Stockholm/Stehag 1993); Conserving Culture: A new Discourse on Heritage, Mary Huffurd ed. (Urbana, Chicago 1994); Kulturarv - kulturmiljö och kulturföremål, Regeringsproposition 1998/
99:114 (Stockholm 1999) s. 21.
5 Hur kulturarvet har betraktats och används i olika tider och vad det kul urhistoriska vär
det har bestått av har diskuterats av bl.a. Sverker Janson, Kulturvård och samhällsbild
ning (Lund 1974); Jonas Anshelm, ”Inledning”, Modernisering och kulturarv: Essäer och uppsatser (Stockholm-Stehag 1993); Svante Beckman ”Oreda i fornsvängen, Kulturarvet i antikvarisk teori och praktik: Möte på Aronsborg den 4—5 april 1990, Riksantikvarie
ämbetet (Stockholm 1993) och Frågor till det industriella samhället, SOU 1999:18 (Stockholm 1999).
6 Kulturarv eller fasadarv: Om det etnologiska perspektivet i kulturmiljövården, Lena Palmqvist ed. Nordiska museet/Samdok (Stockholml998); Birgitta Svensson, ”Hur utövas makten över landskapet? Tid och plats som kompetens i den moderna kulturmiljön”, Mil
jön och det förflutna: Landskap, minnen, värden, Idéhistoriska skrifter 22 (Umeå 1998).
7 Bl.a. Ola Wetterberg, Monument & miljö: Perspektiv på det tidiga 1900-talets byggnads
vård i Sverige (Göteborg 1992); Kulturhistoriska expeditioner: Nordiska museets fält
arbeten 1888-1992, Cecilia Hammarlund-Larsson 8c Lena Palmquist red. under medver
kan av Anders Houltz, Ylva Mårtensson och Ingrid Parr, Nordiska museet (Stockholm 1995); Bengt O.H. Johansson, Den stora stadsomvandlingen: Erfarenheter från ett kul
turmord, Regeringskansliets arbetsgrupp för arkitektur och formgivning (Stockholm 1997) s. 58f, 98ff, 120ff.
8 Axel Unnerbäck 8c Erik Nordin, ”Kulturhistoriskt värde?”, Kulturmiljövård, nr 1-2, 1995, s. 1 Iff. Se även Axel Unnerbäck, ”Kulturhistoriskt värde”, Kulturhuvudstadshus:
Om byggnadsvård (Stockholm 1998). Snarlika begrepp användes också i Byggnads- minnesförklaring: Allmänna råd om kulturminnen m.m., Riksantikvarieämbetet (Stock
holm 1991) s. 27ff.
9 Att dokumentvärdet är det som oftast anförs som skäl till bevarande anförs också av Hans Bjur 8c Ola Wetterberg, Kulturmiljö och planering: Om historia för framtiden, Byggforskningsrådet, Rapport R88:1990 (Stockholm 1990) s. 123.
10 William D. Lipe, ”Value and meaning in cultural resources”, Approaches to the Archaeo
logical Heritage: A Comparative Study of World Cultural Resource Management Systems, Henry Cleere ed. (Cambridge 1984).
11 Lipes (1984) s. 8.
12 De samhällsekonomiska aspekterna av kulturmiljövården behandlas av Göran Cars, Krister Olsson, Folke Snickars i Kulturmiljö på spel: En studie av strategier att bevara och utveckla den byggda miljöns kulturvärden, Riksantikvarieämbetet 8c Byggforsk
ningsrådet (Stockholm 1996).
13 Inge Mette Kirkeby, ”Interessen for det historiske hus”, Nordisk arkitekturforskning 1995:4, s. 103-118.
14 Kirkeby (1995) s. 11 Off, citat s. 110.
13 Beckman, (1993) s. 32f.
16 Gunnar Sillén, Stiga vi mot ljuse: Om dokumentation av industri- och arbetarminnen (Stockholm 1977); Sven Lindqvist, Gräv där du står: Hur man utforskar ett jobb (Stock
holm 1974). Se även Eva Dahlström, Industrilandskapet i Norrköping: Ett exempel på de sista decenniernas uppvärdering av industrimiljöer, C-uppsats, Konstvetenskapliga inst. Uppsala universitet 1991; Annika Alzén, Fabriken som kulturarv: Frågan om industrilandskapets bevarande i Norrköping 1950-1985 (Stockholm/Stehag 1996).
17 De bredare begreppen framträder tydligt i den statliga utredningen Frågor till det indu
striella samhället: SOU 1999:18 (1999) och i direktiven för ”Delegationen för industri
samhällets kulturarv”, Kommittédirektiv 1999:60.
18 R.A. Buchanan, Industrial Archaeology in Britain (London 1972) s. 52ff.
19 Inventering av teknikhistoriska minnesmärken, Tekniska museet (Stockholm 1968).
20 Marie Nisser, "Industriminnen under hundra år”, Museet som makt och motstånd (Norr
köping 1996).
21 Exempel på sådana publicerade inventeringar är Kulturhistorisk utredning 1: Västra Tunhems kommun, Vänersborgs museum (1970), Kulturhistorisk utredning 3: Lerums kommun, Norra Älvsborgs museiförening. (1971), Kulturhistorisk beskrivning av bebyg
gelsen i Umeå centrala del, Byggnadsnämnden i Umeå och landsantikvarien i Västerbott
ens län (1973), Bevarandeplan Askersund stad, Örebro läns museum, Askersunds kom
mun (1975, reviderad 1993).
22 Dessvärre har det visat sig omöjligt att få fram uppgifter om vad dessa anvisningar be
stod av. Det är inte möjligt att nå material som visar vad Riksantikvarieämbetets insatser på detta område bestod av. Det material som finns tillgängligt i arkivet förefaller slump
vis infört. Där finns en ansökan från Riksantikvarieämbetet till Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, gällande industriminnesinventering i Malmöhus län. Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Utgående skrivelser, ”Industrimiljöer”, Dnr. 5362, Avd. Vv. 4/10 1976. Där finns också en ansökan till Nordisk Kulturfond om ett nordiskt möte rörande vård, do
kumentation och forskning kring industrimiljöer. ATA, Utg. Skrivelser, ”Industrimiljöer”, Dnr. 2982/76, Avd. Ku, 20/5 1976. En skrivelse om en informationsresa till svenska industriminnen juni 1975 är förkommen, men i Föredragningslistorna för Byggnads- vårdsavdelningen nämns denna resa vid ett flertal tillfällen. T. ex. i ATA, RAÄ och SHM, Ämbetsarkiv 3, Byggnadsavdelningen, Föredragningslista 1975 AI:51, Dnr 2205/75.
23 Blanketten återges i Industriminnen i Västernorrland: Del 1 Sundsvallsområdet: En in
ventering 1977-1978, Sundsvalls museum (Sundsvall u.å) s. 9f.
24 Riskplaneringen och riksintressen diskuteras i Kulturmiljövård 1/2000 av bl.a. Kristian Berg, "Fiskal centralisering eller folklig acceptans”, Kulturmiljövård 1/2000, s. 22ff;
Bengt O. H. Johansson, "Stolta riksplaner ersattes med kulturhistoriska beskrivningar”, Kulturmiljövård 1/2000, s. 16ff; Keith Wijkander, ”Framstegsstrategi eller passerat pla
neringstänkande?”, Kulturmiljövård 1/2000, s. 4ff.
25 Marie Nisser och Helene Sjunnesson, Göta kanal - Östgötadelen: Kulturhistorisk inven
tering, Östergötlands läns museum (Linköping 1977).
26 Industrihistoriska minnesmärken och miljöer i Värmlands län (Karlsstad 1973) 8ff.
27 Industriminnen i Götene kommun (Karlsborg 1979) s. 100.
28 Industriminnen i Nynäshamns kommun, Länsstyrelsen i Stockholms län (Stockholm 1978) s. 3.
29 Industriminnen i Sundbyberg, Länsstyrelsen i Stockholms län (Stockholm 1978) s. 5f.
30 Industrimiljöer i Stockholm: Innerstaden (Stockholm 1980) s. 9.
31 Industrimimien i Svalövs kommun: Inventering 1978, Skånes hembygdsförbund (Lund 1978), s. 57.
32 Kersti Morger, Det svenska industrisamhällets kulturarv: Bearbetade svar på en enkät ut
sänd i februari 1993, PM från Kulturmiljöavdelningen, Riksantikvariämbetet. I denna PM saknas uppgifter från Göteborgs och Bohus län, Värmlands län och Norrbottens län.
Orsaken till detta framkommer inte.
33 Bengt Norling: Fredede industribygninger i Norden. Fabrik og Bolig. Det industrielle miljø i Danmark. 1997-1, s. 3-29..
34 Henrik O. Andersson, Industriminnen, Arkitekturmuseet och Riksutställningar (Stock
holm 1978) s. 1.
35 Svante Beckman, ”Vad vill staten med kulturarvet?”, Kulturarvet, museerna och forsk
ningen: Rapport från en konferens 13-14 november 1997, Annika Alzén och Magdalena Hillström, eds. (Stockholm, Hedemora 1999).
36 Beckman (1999) s., 25ff., citat s. 26.
37 Marie Nisser, ”Industriminnen”, Bevara förnya: Bygd och natur årsbok 1974: En bok inför europeiska byggnadsvårdsåret, Samfundet för hembygdsvård (Stockholm 1974).
38 Inventering av industriminnen i Halmstads, Hylte och Falkenbergs kommuner, Medde
lande 1983:1 (1981:8) Länsstyrelsen i Hallands län (Halmstad 1992 - nytryck).
39 Ibid. s. 6f.
40 Ibid. s. 23f; 27 (citat s. 27).
41 Arbrä tätort: Förslag till bevarandeplan, Länsmuseet i Gävleborgs län; Rapport 1985:2 (Gävle 1985); Kilafors tätort: Förslag till bevarandeplan, Länsmuseet i Gävleborgs län;
Rapport 1985:3 (Gävle 1985); Bollnäs: Förslag till bevarandeprogram, Länsmuseet i Gävleborgs län; Rapport 1986:2 (Gävle 1987); Alf ta: Från bondby till industriort: 20 ge
nerationers utveckling, Länsmuseet i Gävleborgs län (Gävle 1989).
42 Kulturhistorisk byggnadsinventering i Linköpings innerstad 1980—1981: Stadskärnan:
Samrådshandling, Linköpings kommun &cÖstergötlands länsmuseum (Linköping 1993).
43 lndustriminnesinventering, Vimmer by kommun, Kulturnämnden och Stadsarkitekt
kontoret i Vimmerby, Hembygdsföreningarna i Vimmerby kommun &cKalmar läns mu
seum (Kalmar 1985): Industriminnen i Västernorrland del 1-5, 1978-1992, Sundsvalls museer (Sundsvall 1978-1992).
44 lndustriminnesinventering, Vimmerby kommun (1985) s. 3.
45 Kersti Morger, Det svenska industrisamhällets kulturarv: Bearbetade svar pä en enkät ut
sänd i februari 1993, PM från Kulturmiljöavdelningen, Riksantikvarieämbetet.
46 Bengt Norling: Fredede industribygninger i Norden. Fabrik og Bolig. Det industrielle miljø i Danmark. 1997-1, s. 3—29.
47 Marie Nisser, ”Vid skiljovägen: Industriminnesvården inför 1980-talet: Daedalus 1980, s. 39.
48 Facklig kultursyn: rapport från LO:s kulturpolitiska råd, Landsorganisationen i Sverige.
Kulturpolitiska rådet (Stockholm 1981).
49 Bergslagens industriminnen, Jan af Geijerstam, ed. Institutet för transport och reseforsk- ning, rapport nr 3/1990 Högskolan Falun/Borlänge (Borlänge 1991).
50 Robert Bennet, ”Bevarandets prioriteringsproblem”, Bergslagens industriminnen (1991) s. 43 f.
51 Stallbacka och Malöga industriområde: Dokumentation av ett betydelsefullt industriom
råde i Trollhättan, Älvsborgs länsmuseum (Vänersborg 1994).
52 Dag Widmark, Industrilandskapet Dalsland i historisk belysning, Älvsborgs länsmuseum (Vänersborg 1997).
53 Industribyggnader i Borås stad, Älvsborgs läns museum & Borås kommun (Borås 1994).
54 Från tobakslada till stenbrott - en inventering av industrimiljöer i Kristianstad län (Kris
tianstad 1994).
55 Johan Dellbeck och Blomberg & Linscott arkitekter AB, Atlasområdet i Gävle: Kv.
Retorten, Gävle varv, kv. Stenborg, kv. Harven: Byggnadshistorisk beskrivning och rikt
linjer för bevarande, Länsmuseet Gävleborg (Gävle 1998).
56 Kulturhistoriska industrimiljöer i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1998:36 (Jönköping 1998) s. 7.
57 Bengt Norling & Sven Olof Ahlberg, Kalmar Hernöverken AB: En dokumentation i ord och bild (Härnösand 1999).
58 Anna Jansson, Kalmar Härnöverken: En etnologisk studie (Härnösand 1999).
59 Samtidsdokumentation av några verksamheter i södra Hammarbyhamnen våren 1999, Stockholms stadsmuseum och Hammarby sjöstad (Stockholm 1999).
60 Jean-Paul Darphin, Avtryck av den industriella utvecklingen: En inventering i Västman
lands län 1998-1999, Västmanlands läns museum, Länsstyrelsen i Västmanlands län (Västerås 2000) s. 3.
61 Anna Elmén Berg, Program för Norrbottens industriarv, Norrbottens museum på upp
drag av Länsstyrelsen i Norrbottens län, rapport 2000/1 (Luleå 2000).
62 Kersti Morger, Det svenska industrisamhällets kulturarv: Bearbetade svar på en enkät ut
sänd i februari 1993, PM från Kulturmiljöavdelningen, Riksantikvariämbetet.
63 Bengt Norling: Fredede industribygninger i Norden. Fabrik og Bolig. Det industrielle miljø i Danmark. 1997-1, s. 3-29.
64 Se t.ex. Frågor till det industriella samhället, SOU 1999:18 (1999) s. 22ff.
65 Unnerbäck listar värdena enligt följande: byggnadshistoriska, byggnadsteknikhistoriska, arkitekturhistoriska, samhällshistoriska, socialhistoriska, personhistoriska och teknik
historiska värden. Unnerbäck (1995) s. 12.
66 Unnerbäck (1998) s. 11.
67 Marion Blockley, ”Preservation, Restoration and Presentation of the Industrial Heritage:
A case study of the Ironbridge Gorge”, Managing Historic Sites and Buildings: Recon
ciling Presentation and Preservation, Gill Chitty 8c David Baker eds. (London 1999) s. 143.
68 Jan af Geijerstam, Från källvärde till representativitet: Urvalskriterier för museer ocb mil
jöer i arbetets historia, Uppsats till kursen ” Industriminnen i Norden” 1995, Avd. för teknik- och vetenskapshistoria, KTH Stockholm,
69 af Geijerstam (1995) s. 2 70 af Geijerstam (1995) s. 22ff.
71 Verneplan for tekniske og industrielle kulturminner, Riksantikvaren (Oslo 1994) s. 40.
72 Judity Alfrey 8c Tim Putnam, The Industrial Heritage: Managing resources and uses (London 8c New York 1992) s. 53ff, 139f.
73 af Geijerstam (1995) s. 15.
74 af Geijerstam (1995) s. 10.
75 Ahlberg 8c Norling 1999; Jansson 1999.
76 I nedanstående sammanställning har Jean-Paul Darphins, Avtryck av den industriella ut
vecklingen: En inventering i Västmanlands län 1998-1999, Västmanlands läns museum, Länsstyrelsen i Västmanlands län (Västerås 2000) inte tagits med.
Verkstadsindustrier 2000
Det tidigare avsnittet behandlade tryckta inventeringar av industrimiljöer från de tre senaste decennierna. De sattes in i en ram där kulturhistoriskt och indu- strihistoriskt värde diskuterades. Den text som följer utgår från korta besök vid ett antal verkstadsmiljöer. Verkstäderna i Stockholm besöktes under en dag och besöken vid de tre andra varade i ca en halv dag. Syftet med detta är att utifrån konkreta miljöer diskutera hur inventeringar och dokumentationer har gjorts och huruvida det finns andra sätt att arbeta på. Syftet är inte att presentera den ultimata inventeringsmetoden, utan i stället att diskutera vilka frågor som ställs i inventeringen och det tillvägagångssätt som man väljer att använda sig av.
Urvalet är inte representativt, men syftar till att exemplifiera verkstadsföre
tag av olika ålder och storlek i skilda delar av landet. Flera av dem har invente
rats tidigare, några av dem finns beskrivna i tryckta rapporter, en inventering har inte tryckts och en verkstad har överhuvudtaget inte uppmärksammats av kulturmiljövården. Genom att gå tillbaka till verkstäder som har inventerats tidigare går det dels att se om det finns belägg för de slutsatser som genom
gången av de tryckta inventeringarna har gett, dels se vad som har hänt sedan inventeringarna genomfördes - vilken betydelse värderingar och bevarande
förslag har haft.
De tidigare inventerade verkstäderna har alla studerats under slutet av 1970- talet. De verkstadsföretag som nu har besökts är:
• Nio verkstäder som finns med i inventeringen av industrier i Stockholms innerstad 1979
• Svedala-Arbrå i Skåne, inventerad 1979
• Valmet, tidigare Sunds bruk, utanför Sundsvall, inventerad 1978
• Rydverken i Ryd i södra Småland, inte inventerad tidigare
Dessa företag skiljer sig åt på flera sätt. Bland Stockholmsföretagen finns ett Par stora, äldre industrier som LM Ericsson, Electrolux och även flera större företag. Bland dessa finns även det som återstår av Owens verkstad, den som ofta anges som Sveriges första verkstadsföretag, från tidigt 1800-tal. Andra an
läggningar är yngre; yngst är Rydverken vars äldsta del uppfördes 1970. Flera av dem består av byggnader från skilda perioder.