vete V.vete Råg Korn Havre Ärter Åk.böna raps V.raps Potat Vall

2006 56(12) 56(7) 47(3) 56(15) 54(28) 76(4) 72(4) 56(2) 50(1) 74 2005 51(12) 53(10) 56(3) 53(19) 50(30) 75(5) 67(4) 54(1) 28(1) 39(1) 67 2004 59/14) 59(10) 53(3) 58(21) 59(34) 67(5) 90(4) 56(1) 33(1) 46(1) 66 2003 54(14) 56(9) 52(3) 56(21) 58(30) 63(5) 70(1) 39(1) 80

Även här kan tolkningen diskuteras. Ekologisk drift är vanligare i mellan- bygder än i de mer högproduktiva slättbygderna. Detta missgynnar ekologisk drift i jämförelsen. Å andra sidan är säkert djurhållande gårdar överrepresen- terade liksom tämligen nyligen omlagda gårdar. Detta gynnar ekologisk drift. En annan faktor är att i praktiken får ekologiska odlingar stallgödsel från konventionell drift. 25 % av stallgödseln är infl öde från konventionell mine- ralgödslad produktion (Jordbruksverket 2005).

Det kan konstateras att denna statistik som omfattar hela Sverige under 4 år, ger skördar för ekologisk drift som är lägre än odlingssystemförsökens. I statistiken ingår ändå en stor andel kreatursgårdar och vidare kommer trädor etc. inte med..

Följande diagram visar ekologisk produktion i förhållande till helheten för Sverige. Det gäller höstvete, men förhållandet blir detsamma för korn. Större delen av ekologisk areal i Sverige är vall.

Bild bil. 1:1

Höstveteproduktion i Sverige olika år, konventionellt resp, ekologiskt, kton. Grund: Statistiska meddelanden JO 16 SM 0702.

0 500 1000 1500 2000 2500 2004 2005 2006 Hv, eko Hv, konv

ANDRA SVENSKA FÖRSÖK OCH STUDIEODLINGAR

Sven Gesslein, 2001. Odlingssystem, växtnäring och markbördighet. 18 års resultat från en tidigare ej uppgödslad jord. S k Naturenlig odling gav 55 % skörd jämfört med normal växtodling. Dessa försök ges en ytterligare bearbet- ning av Kirchmann et al (2007).

Logården, Västergötland (Karl Delin m fl . 2002). Ekologisk odling 10 år. Skörd spannmål 50 % av konventionell. Men där ingår också gröngödslingsår utan skörd så produktionen är lägre än så.

Lilla Böslid, Halland. Ekologisk odling på ca 60 ha sedan början av 1990- talet. Det är växtodling men vall till avsalu ingår och stallgödsel tillförs. Det fi nns ingen direkt jämförelse med konventionell odling, men om vi jämför med normskördarna för det lokala skördeområdet fås följande relationer för tiden 1992-2005:

Lerjordsområdet: spannmål 61 %, socker 65 %. Tas hänsyn till gröngöds- lingsareal blir produktionen ca 56 % av konventionell för dessa grödor. För sandjordsområdet blir motsvarande siffra något lägre.

Stallgödselgivan uppgår till ca 40 kg N/ha och år på lerjorden och 90 på sandjorden.

Kvinnersta, Närke (Bäckström 2006). Veteskördar i djurhållande system ca 80 % av konventionellt.

Granstedt et al (1997) konkluderar från försök på Järna att ekologisk och biodynamisk växtodling ger samma skörd som mineralgödslad. Den ekolo- giska odlingen har fått stallgödsel med ungefär samma näringsmängder som den mineralgödslade, varför inga storskaliga slutsatser kan dras av detta försök.

Ekologisk odling med utlakningsmätningar på Lanna försöksgård redo- visas av Torstensson (2003). Citat från Sammanfattning: ”Skördarna av i odlingssystemet med djur var fullt jämförbara med de som uppnåtts i konven- tionella system, medan medelskördarna av spannmål i de ekologiska odlings- systemen har legat på ca 50 % av de i konventionell odling.”

Vad gäller utlakning sammanfattas i ett tidigare avsnitt (gäller systemet utan djur): ”Kväveutlakningen blev också i medeltal påtagligt högre än i det andra odlingssystemet, ca 18 kg N/ha och grödår och följaktligen högre än från de konventionellt gödslade odlingssystemen på Lanna.”

Också på Mellby i Halland fi nns odlingssystemförsök med utlaknings- mätning. I ekologisk drift fi nns två system, med resp utan kreaturshållning. Jämförelse med konventionella system kan göras genom sidojämförel- ser. I sammanfattningen säges följande: ”Skördar av vall och grovfoder är nästan jämförbara med intilliggande konventionella system. Medelskördar av stråsäd och potatis är 60 % av motsvarande i konventionell odling.” (Hushållningssällskapet Halland 2006). Härtill kommer att i systemet utan djur är det gröngödsling 2 år av 7, vilket drar ned totalproduktionen till under 50 % av konventionell.

Utlakningsförluster av kväve efter gröngödsling och potatis har varit mycket höga.

Granstedt et al (2005), rapport från Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society. Produktionsdata har ingen framträdande roll i rapporten.

Huvudproduktionen på ingående gårdar är mjölk och växtodlingen ger foder och någon spannmål till avsalu. De skördesiffror som ges ligger i området 3500 till 4000 kg/ha, 70-80 % av de normala för jordbruket i området.

NORGE. ODLINGSSYSTEMFÖRSÖKET PÅ APELSVOLL

Försöket blev anlagt 1989. Mätning av nitratutlakning göres. Följande tabell ger dels försöks- planen, dels några huvudresultat (Korsaeth et al 2006, omräknat till hektarvärden).

Medel för tiden våren 2001-våren 2005.

Netto matprod. GJ/hektar Utlakning Kg N/ha Matproduktion GJ / kg N-utlakn. Konv. Växtodling 74 44 1,7 Konv. Plogfri 70 25 2,8 Ekologisk växtodling 30 32 0,9 Konv. Husdjur 25 21 1,2 Ekol. Husdjur 22 27 0,8

Ekol. Husdjur intensiv 13 14 0,9

Netto matproduktion är en komplex siffra och den är självklart beroende av hur försöket är anordnat. Ekologisk växtodling har t ex en gröngödsling vart fjärde år och man har inte potatis som i de konventionella. Men tabel- len visar dels att produktionen från ekologisk växtodling har varit väsentligt lägre än för konventionell (netto matproduktion mindre än hälften) dels att de konventionella systemen har varit miljöeffektivare med mera produktion per utlakat kväve. Man ser också den stora energiförlust det innebär att pro- ducera animalier.

Ser vi på skördesiffror för 2000-2002 gav ekologisk växtodling 60 % korn och 51 % vete jämfört med konventionell. Motsvarande siffror för husdjurs- systemen var 84 % för korn och 82 för vete (omräknat till procenttal av kon- ventionell husdjur) (Korsaeth et al 2003).

Marken på Apelsvoll har ganska hög mullhalt som minskar med tiden i alla system (Riley et al 2005). Detta gynnar ekologiska system i detta skede, men inverkan är inte bestående på sikt.

DANMARK

För Danmark fi nns inga jämförande försök att hitta. Man arbetar mer med analys av gårdsdata och modellarbeten. 1999 presenterades den s k Bichel- rapporten (Bichel 1999), som hade till uppdrag att utreda konsekvenserna av att inte använda växtskyddsmedel i Danmark. Uppdraget utvidgades till att utreda konsekvenserna av att helt övergå till ekologisk drift. Det innebar bl a att man måste uppskatta inverkan på jordbruksproduktionen. Följande konse- kvenser för de större produktgrupperna anges (tabell 5.2, noll import.

% av 1996 års produktion:

Mjölk och kött: 100 %, ungefär lika (en förutsättning) Spannmål: 36 %

Potatis: 18 % Socker: 46 %

Arealförändringar spelar stor roll och det går inte att översätta till skördar. Men budskapet blir rentav klarare på detta sätt. Det har mycket stora konse- kvenser för matproduktionen att övergå till ekologisk drift. Det innebär inte att vi inte kan försörja oss själva i Sverige eller Danmark, men det blir en helt annan knapphetssituation och överskott för världsmarknaden får produceras någon annanstans.

Hansen et al (2000) går vidare med att analysera miljökonsekvenser av olika system. Indirekt kommer man då in på produktionssiffror uttryckta i kg N/ha i produkten. För växtodling på ”loam soil” anges för konventionellt 121 kg N och för ekologiskt 56. För ”sand soil” är motsvarande siffror 105 och 44. I båda fallen ger ekologiskt mindre än hälften av konventionellt. För djurproducerande system hamnar ekologiskt kring 70-80 % av konventio- nellt, och för djurtäta Danmark blir detta det normala.

TYSKLAND

Hülsbergen et al refererar data från försök i södra Tyskland där ekologisk drift jämföres med integrerad. Stallgödsel tillföres i båda. Åren 4-6 efter start gav den ekologiska driften 56 % produktion jämfört med integrerat.

SCHWEIZ

I närheten av Basel ligger det s k DOK-försöket, som bl a refererats i en arti- kel i Science (Mäder et al 2002). De system som jämförs är alla vallodlande system, för närvarande en sjuårig växtföljd med vall i 3 år sedan potatis, höst- vete, betor, höstvete. Stallgödsel till ekologiska system, mineralgödsel enligt allmän rekommendation till konventionella. Det blir ca 100 kg kväve i stall- gödsel till ekologiska led, ca 125 i mineralgödsel till konventionellt.

Skördenivå för höstvete knappa 5 ton i konventionellt, i ekologiskt ca 80 % av detta, vilket ju är den allmänna bilden för vallodlande system med stallgödsel. För potatis är skörden ca 60 %.

Det är anmärkningsvärt att halmen bortförs i alla system och det konven- tionella får ingen återförsel. Försöket säger ingenting om de integrerade växt- odlande system som är aktuella för svenska förhållanden.

USA

Pimentel et al (2005) redogör för det s k Rodale-försöket, där konventionell drift jämföres med ekologisk växtodling och ekologisk kreatursdrift. Citat ur rapporten, översatt: ”Efter övergångsperioden var majsens kärnskördar lika i alla system: 6431, 6368 and 6553 kg per hektar för organiskt, organiskt balj- växt och konventionellt respektive.“

Pimentel är en kraftfull debattör och har starkt fört fram budskapet att organisk drift inte behöver medföra några skördeminskningar, bl a i tidskrif- ten Science. Men han säger också i denna rapport: ” ..skördarna per hektar från organiskt respektive konventionellt må vara lika inom ett enskilt år, men

totalskörden av majs för organiskt blir mindre över en period eftersom majs odlas mindre ofta.“ Men trots detaljrika rapporter om försöket är just detta inte kvantifi erat.

Rodale-försöket gäller majs – soja systemet och ska inte generaliseras. Det innebär ju en kvävefi xerande gröda (soja) i princip vartannat år. Med bland annat kvävefi xerande fånggrödor i det organiska systemet har man fått en fullgod kväveförsörjning för de moderata skördar det gäller. Men försöket och diskussionen väcker viktiga principfrågor: vad är egentligen ”konventio- nell odling”. Det bör ju inte vara att man bekämpar och gödslar antingen det behövs eller inte. Det bör i stället vara ett system där man kan ge näringstill- skott som mineralgödsel när det behövs. Det fi nns också anledning att kritiskt tänka över grunden för rekommendationer till konventionell odling.

Smith et al (2007) redovisar också försök från mellanvästerns majs-soja- vete område. Sedan 1990 har jämförts ”Conventional”, ”Conventional No Till”, ”Low Input” och ”Organic”. Växtföljd: Majs, soja, höstvete. Low Input och Organic har en eftergröda av rödklöver, och det är enda kvävekällan i Organic. Skördarna är i snitt för Conventional ca 5 ton majs och 3,6 ton vete. Relativt detta har Organic gett 76 % majsskörd och 54 % veteskörd. Soja är ungefär lika i Conventional och Organic.

Poudel et al (2002) redogör för Sustainable Agricultural Farming Systems i Californien. Man jämför organiska, ”low input” och konventionella system. Tomater, vete och majs är huvudgrödor, vidare bönor och oljeväxter i orga- niska och low input system. Kvävefi xerande fånggrödor används, liksom stall- gödsel. Man säger i Abstract att de olika systemen bibehållit ”similar yields”.

Vid närmare analys visar det sig att man gett betydande input av stallgöd- sel till det organiska systemet som faktiskt fått högre kvävegivor i stallgödsel än det konventionella fått i mineralgödsel. Därmed är inte det organiska syste- met självgående och skördejämförelsen kan inte användas storskaligt.

EN SAMMANFATTANDE RAPPORT: ORGANIC AGRICULTURE AND FOOD AVAILABILITY

FAO 2007. Rapporten är skriven av C. Zundel och L. Kircher, Reserch Institute for Organic Agriculture, Switzerland. Författarna har ansvar för innehållet, inte FAO.

Man säger inledningsvis att i lågproducerande områden (low input) omläggning till ekologisk drift bara medför små eller inga skördeminskningar de första 2-3 åren och att skördarna sedan stiger till och ibland över konven- tionell drift. I högproducerande system blir det större minskningar särskilt i början (20-30 % för spannmål, 10-20 för majs, 30-40 för potatis). Men efter en tid, när bördigheten återställts blir skördarna något lägre eller jämförbara med tidigare konventionella skördar.

Man åberopar referenser som kommenterats ovan: Poudel, Pimentel, Mäder. Vidare Warman (1998) där man tillfört 250 kg kväve i kompost till organiska led, Clark (1999) som funnit skördeminskningar på 5-35 % för organiska led, Petersen som rapporterar från samma försök som Pimentel.

Genomgående talar man om skördar, inte om totalproduktion.

Produktionsförluster för t ex gröngödslingsår bortses ifrån. Vidare har i fl era av de bakomliggande referensförsöken stora mängder organisk gödsel tillförts, ibland i större mängder än vad odlingen ger underlag för. Antingen repre- senterar sådana försök odlingar som är anknutna till ganska intensiv anima- lieproduktion eller är de egentligen bara en jämförelse av effektiviteten hos stallgödselkväve jämfört med mineralgödselkväve. De säger inget av värde för storskaliga systemjämförelser.

I senare avsnitt går man igenom möjligheterna för organisk produktion i torra områden, i fuktiga tropiker och i bergsområden. Ofta är det viktigaste här att hjälpa ekosystemen, att förbättra kretslopp, växtföljd, val av arter och sorter. Mineralgödsel är inte alltid självklart och ska absolut inte ersätta lokalt möjliga ekosystemförbättringar. Skördejämförelser organiskt – konventionellt är meningslösa i de fl esta fall.

I ”Conclusions” säges (översatt) ”Om jordbruket drivs enligt ”high input” system och lägger om till organiskt kommer skördarna att minska initialt, men återhämta sig allteftersom bördigheten ökas och stabiliseras på en nivå som motsvarar ekosystemets produktionsförmåga”. Bortsett från kommenta- ren om bördighetsutveckling är slutsatsen en självklarhet som inte är fel, men den säger ingenting om hur det verkligen blir och leder lätt till övertolkningar.

Tillförsel av organisk gödsel i betydande mängder kan förklara den tidi- gare nämnda övergående depressionen vid omläggning till ekologisk odling som ibland beskrivs. Man gödslar efterhand upp med växtnäring utifrån.

AFRIKA

Frågan om jordbruksmetoder i utvecklingsländer behandlas av Vanlauwe et al (2006). Författarna är knutna till Centre for Tropical Agriculture, Nairobi resp Wageningen University. Några rubriker i rapporten:

3.1 Myth: Fertilizers damage the soil.

5.1 Myth: Organic inputs can sustain crop production. 6.3 Myth: Legumes are a source of free nitrogen.

6.4 Myth: Growing legumes always leads to improvement of soil fertility. Hela rapporten är en plädering för användning av vår kunskapsbakgrund vad gäller mark och växt som har stabil grund i dagens värld.

Bilaga 2