Vidare analys av Takprisdomen

I Takprisdomen angavs att det aktuella kravet varken stred mot likabehandlingsprincipen eller bestämmelsen om onormalt låga anbud. Det hade inte framförts i målet att någon annan princip eller bestämmelse inom upphandlingsrätten hade åsidosatts.300 _{Eftersom inga andra grunder} åberopades har inte domstolen prövat några andra grunder, huruvida kravet som det var fråga om i målet står i förening med övriga principer har därmed inte prövats. Någon annan princip synes dock inte ha åsidosatts av kravet. Eventuellt skulle proportionalitetsprincipen kunnat

297 _{Se avsnitt 3.2.4.} 298 _{Se avsnitt 1.4.3.}

299 _{Se avsnitt 3.3.2 där det anges att grunderna består av pris, kostnad eller bästa förhållandet mellan pris och}

kvalitet, och där alla prisfaktorer innebär det lägsta priset.

36 åsidosatts, men eftersom den bedömningen ska göras från fall till fall,301 _{får inte en analys av}

kravets förenlighet med principen någon betydelse för om takpriser är generellt tillåtna. Det var ett speciellt krav som var aktuellt i Takprisdomen. Kravet bestod i att pris för ett större mängdintervall av ett arbete inte fick sättas högre än pris för ett mindre mängdintervall av samma arbete.302 _{Det är därmed intressant att undersöka om relativa takpriser är generellt}

tillåtna. Om det hade varit olika arbeten kan tänkas att förfarandet inte varit tillåtet eftersom priskonkurrensen i det fallet hade kunnat hindrats på annat sätt. Ovan har fastställts att det som främst är av betydelse för om takpriser är tillåtna är huruvida likabehandlingsprincipen åsido- sätts genom att leverantörer begränsas att konkurrera med priser och nyttja kostnadsfördelar.303

Det bör beaktas att det kan finnas olika kostnadsfördelar för olika arbeten. I det fall det handlar om samma arbete åsidosätter inte kravet likabehandlingsprincipen, i enlighet med Takpris- domen, eftersom samma kostnadsfördelar blir aktuella när det handlar om samma arbete. Om det däremot handlar om olika arbeten, alternativt arbeten på helgdagar respektive arbetsdagar, kan troligtvis relativa takpriser som sätter krav på att pris för ett arbete ska vara högre än pris för ett annat arbete strida mot likabehandlingsprincipen. Anledningen härför är att pris som sätts för ett arbete styr priset för ett annat arbete, i vilka leverantörer kan ha olika kostnads- fördelar. Kravet kan i det fallet resultera i att vissa leverantörer kan utnyttja sina kostnads- fördelar medan andra inte kan det, vilket strider mot likabehandlingsprincipen.

Ett annat relativt takpris kan exemplifieras med det krav som prövades i Totalprisdomen. Kravet i Totalprisdomen bestod av att materialpriset inte fick överstiga summan av ett antal andra poster.304 _{Det kan tänkas fall där vissa leverantörer har kostnadsfördelar avseende de}

poster som ska räknas samman men inte avseende materialkostnader, vilket resulterar i att priset kan pressas ned på summan av poster men inte materialkostnaden. Priset för materialkostnaden skulle i sådana fall behöva sättas högre än priset för summan av poster, vilket strider mot det uppställda kravet. Leverantörer blir i sådana fall hindrade från att använda sina kostnadsfördelar för de andra posterna, eftersom anbuden blir förkastade om summan är lägre än material- kostnaden. Andra leverantörer, som har kostnadsfördelar avseende materialkostnaden, kan använda sina kostnadsfördelar obegränsat. Leverantörer kan således behandlas olika av ett sådant krav som var föremål för prövning i Totalprisdomen, vilket strider mot likabehandlings- principen. Kravet torde av den anledningen inte vara tillåtet att använda, vilket även kammarrätten ansåg i Totalprisdomen. Att kammarrätten i domen benämnde kravet som ett

301 _{Se avsnitt 2.2.4.} 302 _{Se avsnitt 3.2.4.} 303 _{Se avsnitt 4.2.2.} 304 _{Se avsnitt 3.2.4.}

37 indirekt golvpris,305 _{torde varit på grund av att priser påverkar varandra och bildar en nedre}

gräns. Även om det är hur leverantörerna prissätter sina anbud som avgör var gränsen blir kan kravet begränsa vissa leverantörer att sätta låga priser vilket innebär att leverantörer behandlas olika.

Om ett motsvarande krav som det var fråga om i Totalprisdomen är utformat på ett sådant sätt att materialpriset i realiteten aldrig kan överstiga summan av de andra posterna borde dock inte leverantörer behandlas olika. Huruvida kravet strider mot likabehandlingsprincipen får därmed avgöras från fall till fall. Att Takprisdomen kommit efter Totalprisdomens avgörande föran- leder ingen annan bedömning. Däremot synes det inte klart varför ett sådant krav ens behöver användas, eventuellt kan dock ett sådant krav stävja osund strategisk anbudsgivning. Vilka relativa krav som är tillåtna beror således på hur respektive upphandling och krav är utformade. Troligtvis är dock ofta relativa takpriser otillåtna eftersom leverantörer kan hindras att använda sina kostnadsfördelar om det handlar om poster som på något sätt skiljer sig från varandra, vilket oftast torde vara fallet.

Mot ovanstående resonemang kan anföras att Högsta förvaltningsdomstolen i Takprisdomen inte diskuterade kostnadsfördelar utan domstolen anförde att leverantörer fortfarande kunde konkurrera med priser eftersom ingen nedre gräns fanns.306 _{Uttalandet kan tolkas som att endast}

en bestämd nedre gräns hindrar priskonkurrens och påverkar huruvida likabehandlings- principen överträds. Av Golvprisdomen kan dock utläsas att kostnadsfördelar kan ha betydelse, vilket även följer av likabehandlingsprincipen. Att domstolen i Takprisdomen endast angav att en bestämd nedre gräns inte fanns ska därmed inte tillmätas avgörande betydelse, utan det måste undersökas om likabehandlingsprincipen åsidosätts på andra sätt, till exempel på grund av att leverantörer inte kan utnyttja kostnadsfördelar. Därtill kommer att domstolen endast talade om det aktuella kravet, inte relativa krav generellt. Vad som anförts om kostnadsfördelar och att tillåtligheten skiljer sig åt är således gällande.