”It’s not down in any map; true places never are.” -Herman Melville235
234 ”… att erkänna en institutions tillfälliga fel för att så mycket lättare kunna dölja det huvudsakliga felet. Men immuniserar det kollektiva fantasilivet men en liten insprutning av ett erkänt fel; man skyddar den på så sätt mot risken för en allmän förändring. Denna liberala behandling hade inte varit möjlig för hundra år sedan; då försökte det borgerliga kapitalet inte tillrättalägga något utan var helt omedgörligt … den lever hädanefter i en kompensationsekonomi: som varje välorganiserat anonymt samhälle, kompenserar de små delarna juridiskt (men inte i verkligheten) de stora delarna.” Barthes 1970: 249f. Jämför med ”Bakom det kapitalistiska samhällets ekonomiska krafter och förhållande ser liberalismen naturliga lagar, vilka framträder i hela sin gagneliga naturlighet om man bara låter dem utvecklas fritt utan störningar.” Herbert Marcuse Kampen mot liberalismen i
den totalitära statsuppfattningen ur Kritisk Teori – En introduktion Daidalos, Lund 1987:117.
För att göra min analys av filmen begriplig kommer jag här att klargöra vilka utgångspunkter som har varit vägledande. En film förmedlar information via flera kanaler än litteratur vilket leder till en uppsjö av möjliga analysingångar. Det vilda gänget har sedan premiären 1969 blivit flitigt skärskådad och debatterad. Filmen har ofta lyfts fram som tekniskt nyskapande, men en kan också argumentera för att Det vilda gänget även bryter ny mark vad gäller musiken. I tidigare filmer har mexikansk musik signalerat det annorlunda, det främmande, det ibland löjliga men ofta som något hotfullt.236Här representerar istället de mexikanska tonerna någonting positivt, kopplat till
karaktärerna och deras mer mänskliga sidor. Ofta har filmen hyllats just som som formfulländad, men lika ofta har betraktare sett filmen som en spekulativ våldsorgie. Själv anser jag att båda ytterligheterna har delvis rätt men av fel orsaker. Formen är ett medel för att förmedla vad jag tolkar som en moralfilosofi eller möjligen en ideologi, och naturligtvis en historiesyn.237 Våldet är
en konsekvens av karaktärernas handling och fyller inget självändamål. Att inte visa på våldets verkningar hade varit förljuget och därtill hade karaktärerna förlorat i psykologisk trovärdighet.
Här ska jag försöka analysera vad filmen har att säga oss inom ramen för ett antal teman. Dessa teman har vuxit fram under bearbetningen av filmen. Jag såg filmen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, pausade och skrev ner tankar jag fick och citat från filmen. Anteckningarna försökte jag sedan gruppera efter vad de handlade om. På detta sätt växte mina teman fram. Jag har valt att utgå från dialogen som ett slags huvudkälla och där bilder och ljud endast delvis tolkas. Detta är en problematisk avvägning som framförallt är avhängig uppsatsens storlek. Ytterligare ett skäl för mig att framförallt använda mig av dialogen är att analysen möjligen blir mer transparent.
Dialogen får fler dimensioner när den framförs av skådespelarna, till detta kommer bilder och musik. Min tolkning av dialogen sker i ett samspel mellan alla dessa faktorer. När dialogen framförs på film ges den både en djupare innebörd och mening av skådespelare och av regissören. Att läsa dialog är som att hoppa över alla beskrivningar i en bok. Dialogen blir fragmentarisk och möjlig att förstå på oräkneliga vis. Många citat kan te sig fragmentariska. Jag har därför bifogat längre dialogpartier i ett appendix. Citaten kommer från filmens manuskript som jag har i pdf-format. Och de överensstämmer med vad som sägs i filmen.
Filmen utspelar sig i USA och Mexiko år 1913. Ett gäng rånare, utklädda till soldater, ledda av Pike Bishop rider in i en liten nordamerikansk stad med avsikt att råna banken där
236 Kathryn M. Kalinak, How the West Was Sung: Music in the Westerns of John Ford, University of California Press USA 2007: 187
237 Detta menar jag vara den stora skillnaden mellan Sam Peckinpah och Sergio Leone. Peckinpah använder ytan för att förmedla ett innehåll. Leone använder ytan för att skapa illusion.
järnvägsbolaget förvarar silver. Men det är en fälla och efter rånet attackeras de av ett annat gäng under ledning av Pikes tidigare partner, Deke Thornton. I det efterföljande blodbadet dör flera på båda sidor och ett stort antal civila. Pike, Dutch Engstrom, Angel, Freddie Sykes, Tector och Lyle Gorch flyr över Rio Grande till Mexiko. Något silver fick de inte med sig. I Mexiko kommer de till Angels gamla hemby. Här är det svåra tider, armén med general Mapache och hans tyska rådgivare i spetsen, plundrar landet efter behag. Likväl åtar sig gänget att råna en amerikansk tåglast med vapen till Mapache mot guld ibetalning. Kuppen går som planerat, men Angel tycker att det är en dålig idé att beväpna Mapaches mördargäng ytterligare och lyckas övertala resten av gänget att ge en av vapenlådorna till bönderna. Men Mapache vet hur många lådor det var från början och Angel tillfångatas och torteras svårt. Dutch argumenterar för att de ska försöka rädda Angel och de andra ger med sig. När de slutligen konfronterar Mapache, skär denne halsen av den halvdöde Angel och blir själv skjuten av Pike. Ytterligare ett blodbad följer där gänget blir nedgjort. Deke har under filmens gång lett ett prisjägarband efter gänget. De kommer nu till platsen för massakern och Deke finner sin tidigare kompanjon död. Resten av prisjägarna plundrar glatt liken och rider sedan iväg. Skott hörs i fjärran och snart dyker den tidigare
skadskjutne Freddie Sykes upp med de nu välbeväpnade bönderna. Freddie Sykes berättar att han har hittat ett nytt gäng och frågar Deke om han vill följa med. Och det vill han.
Barnen
Filmen inleds med en grupp barn som har byggt en liten arena av kvistar och lera. Här låter de en skorpion ätas av myror. Barnen skrattar åt insekternas kamp. Efter gängets misslyckade rån med efterföljande blodspillan lägger barnen tort gräs över insekterna och sätter hela spektaklet i lågor. Barnens pärlande skratt ackompanjerar bilden av de brinnande djuren. Skrattet övergår i
kvinnornas jämmer och bilder över massakern. Barnen framstår som små elaka gudar vilka låter sin egen skapelse gå under i eld, beledsagad av uppslupna skratt.
Barnen kommer att närvara ytterligare en handfull gånger under berättelsens gång. Ofta speglar deras lekar de handlingarna som de vuxna begår. De kan se glada och söta ut men deras lekar är våldsamma gestaltningar av de vuxnas förehavanden. I en scen leker barnen med den efter en bil släpandes Angel. Han är blodig och troligen medvetslös. De slår på Angels kropp med pinnar. De rider på kroppen och de skrattar. Under Pancho Villas anfall är en av Mapaches soldater troligen inte mer än 12 år gammal. Han är liten och talar med barnslig röst. Barnens lek flyter över i de vuxnas allvar. Ingen direkt brytpunkt kan identifieras. I två av de tre ovan beskrivna scenerna är det barn av bägge könen som deltar. Endast i krigsscenen är flickorna frånvarande. Hoppet om
att barnen i sinom tid ska skapa en mänskligare värd eller att de står för något gott och obefläckat slocknar under inledningens brinnande insekter och tortyrscenen understryker detta.
Ovanstående kan tolkas som hopplöshet då barnen blir vad de vuxna är. Men på annat sätt kan världen inte beskrivas ty förändringen måste emanera från de vuxna. Barnen kan inte ta ansvar för de vuxnas handlingar. Cirkeln måste brytas och odjuret besegras.
En motsatt bild får vi när gänget rider in i Angels by. Här leker fattiga barn runt böndernas hyddor. Under kvällen bjuds gänget på mat och dryck. Mexikanerna framställs som fattiga och generösa. Bröderna Tector och Lyle Gorch dansar och leker. Pike Bishop diskuterar det märkliga i denna situation med Don Jose, byns åldersman. Men han finner inget konstigt i detta:
Don Jose: We all dream of being a child again.
Even the worst of us.
Perhaps the worst most of all. (Bilaga 1)
Kanske kan detta förstås som drömmen att göra om och göra rätt. Men att ta steget från att vilja ändra sin egen historia till att skapa bättre möjligheter för barnen ter sig väldigt stort och för barnen i byn hopar sig problemen i form av krig och svält. Ändå är det i skenet av dessa fattiga barn som vi kan förstå de revolterande böndernas kamp.
Soldater
I filmens inledning ser vi en grupp soldater som rider in i en stad. För en amerikansk publik är detta kanske en bild av något stabilt och gott. Ordningen som rider in i den en gång laglösa staden. Det är även en bild av modernitet då det inte är de för västernfilmerna så arketypiska blåklädda kavalleristerna. Kläderna är av brunt tyg och på höfterna hänger pistoler i stället för revolvrar. I staden håller godtemplarna möte och predikar mot alkoholhaltiga drycker. De representerar stadens goda och gudfruktiga borgerskap med sina propra kläder och rättfärdiga ansikten, men gestaltade som både löjeväckande och förljugna. Som så ofta i Peckinpahs filmer. Efter en stund stämmer de upp i sång och marscherar längs huvudgatan. En barnflock följer dem och låtsas marschera. Men soldaterna visar sig vara bankrånare. Och till tonerna av psalmen ”Shall We Gather at the River?” massakreras godtemplare och stadsbor i korselden mellan gänget och ett av järnvägsbolaget lejt band prisjägare.238 Prisjägarna är skitiga och bär trasiga kläder. En
av dem vid namn Coffer bär ett överdimensionerat träkors runt halsen. Strax före inledningens
238 Här blinkar antagligen Peckinpah till sin äldre kollega John Ford. Ford använder ofta psalmen i slutet av sina filmer när ordningen är återställd och byborna samlas i gemenskap. Laglöst land (1946) är ett exempel.
blodbad kysser han sitt gevär. Prisjägarna bråkar kontinuerligt med varandra. Bilden av dem är bilden av ett trasproletariat. Utan moralisk ryggrad följer de guldets väg. Deke Thornton leder uppbådet som ligger i bakhåll för gänget och som sedan förföljer dem genom resten av filmen. Han och Pike hade tidigare varit kompanjoner i brott. Deke åkte dit på grund av att Pike inte var nog vaksam. Nu måste Deke jaga sin gamle vän för järnvägsbolagets räkning för att slippa fängelse och tortyr. Deke klär sig som gänget och avviker härigenom från prisjägarbandets övriga medlemmar. “This is better than a hog killing” utbrister någon bland prisjägarna under slutet av inledningens blodsutgjutelser. Deke tolkar skeendet på ett annat sätt när han konfronterar järnvägsbolagets Pat Harrigan: “Next time, plan your massacre more carefully, or I'll start with you.”
Mapaches Mexiko
När gänget har korsat Rio Grande rider de in i den fiktiva staden Aqua Verde. Staden och dess befolkning signalerar knapphet och umbäranden. Försäljarna har inte mycket att sälja och folk är klädda i trasor. Men general Mapache och hans sällskap frossar i mat och rusdrycker.239 Frosseriet
sker på en piazza där alla kan se och avundas makten och dess härligheter. Mapache är
personifierad godtycklighet och maktfullkomlighet. Alltid stadd i varierande grad av berusning med en pråligt utstyrd uniform. I de scener där han medverkar finns en orkester i bakgrunden som spelar för sin general, till och med under strid spelar de. Mapache gestaltar ett slags fortgående karneval med sig själv på kungatronen. Den tyske regissören Werner Herzog
använder sig ofta av karnevalsliknande scener i sina filmer och anknyter till en medeltida tradition där maktens roller är ombytta. Åsnan, dvärgen eller gycklaren sätts på konungens tron. Scener som anknyter till detta kan spåras i flera av hans spelfilmer, till exempel Aguirre – Guds vrede (1972), Stroszek (1977) och Nosferatu – Nattens vampyr (1979) Det var vanligt under senrenässansen att det inom ramen för karnevaler drevs med teologer och annan överhöghet. 240 I Det vilda gänget
är det en karneval byggd kring krig och grymhet och hedonism. Moderna tecken i form av en bil och en kulspruta blir till leksaker i Mapaches händer. De två preussiska officerarna som finns vid hans sida kontrasterar mot detta samtidigt som de har gemensamma intressen och troligen delar värderingar. De är klädda i ljusa välskräddade kostymer. Det nya onda och det gamla onda i förening med teknikens framsteg. På ett plan kan Mapache förstås som lika obsolet som gänget. En ankronism från det förmoderna Amerika. Men jag tror att det endast är tecknen, ytan och
239 Mapache betyder tvättbjörn på spanska. McCarthy hade kanske beskrivit honom så här: "De svarta ögonen i sina rödkantade hålor var buttra och saknade djup. Som blyslagg man hade hällt i ett borrhål för att försegla något skadligt eller frätande." McCarthy 1994: 380
uttrycken som bländar oss. Människan bakom har troligen mer gemensamt med de två tyskarna likväl som med Pat Harrigan, järnvägsbolagets representant. En modernare form av Mapache möter oss i Jakten på Alfredo Garcias huvud (1974) där samme Emilio Fernández spelar El Jefe, av ett modernare slag, men lika grym mexikansk patron.
Angels Mexiko
Gänget visar prov på stor erfarenhet och de är skickliga på sina sysslor. Likväl blir de överraskade av mexikanska revolutionärer, beväpnade endast med långa knivar. De har kommit för en av de sexton lådorna med repetergevär som gänget tidigare stal.
Pike: If they ever get armed, with good leaders, this whole country will
go up in smoke. (Bilaga 2)
Pikes sammanfattning tror jag ska tolkas som hoppfull. Med goda ledare och med vapen kan folket förgöra Mapaches Mexiko och skapa förutsättningar för ett annat Mexiko. Bönderna hade uppenbarligen kunnat ta alla vapen men tar endast den lådan de hade kommit överens om. Synen på vad det betyder att ge någon sitt ord och vikten att stå härvid delar de med gänget. Angel, hans by och revolutionärerna representerar en diametral motpol till Mapaches Mexiko. I slutet av filmen dödar Mapache Angel. Mapache och hans hejdukar åderlåter Mexiko och är villiga att skära halsen av envar som protesterar. Angel personifierar det Mexiko som den leende Mapache mördar. Gänget upphör här att vara lakejer i och med att Pike och Dutch skjuter Mapache upprepade gånger i bröstet. I scenen finns även en analys av den orättfärdiga maktens natur. Ingen rör en fena när Mapache dör, trots att gänget endast är fyra till antalet och mer eller mindre omringade av Mapaches officerare, tyskarna och en hoper bakfulla soldater. De stödde Mapache för att han var makten, de har ingen ideologi bortom lydnad och ingen lojalitet till något annat än makten. Kanske är det detta som gänget flinar åt innan Pike återigen lyfter sin revolver och skjuter en av tyskarna som nu bär uniform i stället för kostym. Genom uniformerna visar de sitt sanna ansikte.
Undergången
Flera scener präglas av undergång, en apokalyps där barn och vuxna deltar. Detta framstår som tydligast i Mexiko där general Mapache lever i sin eviga karneval.241 Musik och kvinnor,
fyrverkerier och en kulspruta, alkohol och frosseri, en automobil och tortyr. Mapache lever i och
241 Som jag tidigare nämnt kan Mapaches maskerad liknas vid Herzogs karnevalsbilder i exempelvis Nosferatu –
skapar en våldets och utlevelsens teatrala verklighet. Från det hårda arbetet med jorden till militärlivets spektakel och destruktiva potential. Med detta som fond infångas Angel, ackompanjerad av åskådarnas vansinniga skratt. Skratten kan liknas vid barnens skratt när skorpionen brinner. Makt över den maktlösa. Den evigt fortgående undergången.
Pikes dröm om den sista stora kuppen framstår först som en hämnd mot järnvägsbolaget men är även drömmen om en värdig undergång. En sista grandios föreställning.
Dutch: He'll be waiting for us.
Pike: I wouldn't have it any other way. (Bilaga 3)
Antingen lär man sig av sina misstag eller går under. Men slutet är inget misstag. Och ingen av dem vill ha det på något annat sätt.
Moral
En i gänget blir under inledningens strid svårt skadskjuten i ansiktet. När han senare faller av sin häst ber han Pike om ett nådaskott vilket han får innan han ens har talat till punkt. Pike ställer en retorisk fråga till de övriga om de ska: ”stay and give him a decent burial?”. Bröderna Gorch tycker att de borde göra någonting för den döde varpå Dutch tar av sig hatten och replikerar: “I'd like to say a few words for the dear, dead departed. Maybe a few hymns be in order. Followed by a church supper with a choir!”242 Jag tolkar Dutch kommentar på två vis. Dels ironiserar han över det idiotiska i att begrava och sjunga för en död, i synnerhet när man är förföljd och tidigare själva varit högst delaktiga i våldshandlingar. Men vad han framförallt gör är att hålla gänget vid liv samt att han lämnar sin odelade lojalitet till Pike. Dutch visar här för första gången att han är gängets talesperson i moraliska frågor.
En annan konflikt uppstår kring hur de ska dela bytet. Bröderna Gorch argumenterar för att Angel och Freddie ska få mindre andelar. Och Pike svarar.
Pike: We're sticking together, like it used to be!
When you side with a man you stay with him. If you can't do that you're like some animal! You're finished! We're finished! All of us! (Biliaga 4)243
242 Eller som Bennie uttrycker saken i Bring me the Head of Alfredo Garcia: ”There´s nothing sacred about a hole in the ground or the man that´s in it. Or you. Or me”.
243 Replikväxlingen här ser jag som central i vad en skulle kunna kalla filmens budskap, eller underliggande ideologi. Ungefär samma budskap möter oss i de flesta av Ken Loach filmer, exempelvis så som Eric Cantona uttrycker saken i Lokking for Eric: ”You have to trust your teammates. Always. If not, we are lost.”
Citatet sammanfattar mycket av filmens moral. Lojalitet med sina arbetskamrater och vikten av att stå vid sitt ord. Det är av intresse att jämföra de ovan beskrivna scenernas moraliska
implikationer. Det är bröderna Gorch som vill stanna och begrava sin döda kamrat. Något som Pike och Dutch förkastar. De avvisar begravningen framförallt för att det skulle innebära en stor risk, men kanske också för att de har en mer pragmatisk syn på liv och död. Bröderna
argumenterar för samma moral som stadens goda borgare, och troligen även trasproletariatet i uppbådet, är bärare av. Signifikant för denna moral är att den inte är sprungen ur bärarens egna intellektuella övertygelse. Den är snarare ett resultat av vad omgivningen förväntar sig av individen. Detta resonemang styrks av att bröderna uppenbarligen inte har några problem att döda eller svika en kamrat. Pike och Dutch moralsyn är delvis motsatt. De har inga illusioner om den samhällsbärande moralen. En död människa är död oavsett hur vi förhåller oss till liket. Men har man valt att rida med någon eller givit någon sitt ord så står man fast vid det oavsett
konsekvenserna eller priset man får betala. En annan viktig skillnad är att denna moral är sprungen ur individens erfarenheter och intellektuella slutsatser.244
Troligen bar Deke rollen som moralisk talesperson innan han åkte dit. Detta återspeglas i det samtal han har med Harrigan angående om han skulle vilja byta sida: “What I like and what I need are two different things.”. Han har tidigare visat sig ha vissa problem med Pats sätt att komma till rätta med banditerna. I scenen som här återges försöker han förstå Pats moraliska