Vilken betydelse har de personliga egenskaperna?

Hur en person beskriver sina egenskaper i ansökan värderas olika bland informanterna. C säger att de personliga egenskaperna ”spelar mycket stor roll”, medan B menar att de har ”väldigt liten betydelse”. A och D menar att det inte har så stor betydelse vad man skriver utan man försöker hitta och titta på andra saker i brevet:

Det en person beskriver när det gäller de personliga egenskaperna i brevet, det tittar inte jag så oerhört mycket på om jag ska var ärlig. [...] Bitarna som handlar mycket om superlativer, jag är så här, så här och så här, dom lägger jag gärna åt sidan, jag letar efter andra saker i brevet.

Inte så stor när jag sitter och läser – dom har ju jättestor betydelse i sig, men just vad det gäller brevet så tycker jag inte att dom har så jättestor betydelse faktiskt. Du skriver att du är snabb och noggrann – det kan vara varandras motsatser, men behöver inte vara det.

När det gäller E:s syn på de personliga egenskaperna i brevet uppfattar vi det som att de har betydelse, men att man inte ska rada upp klichéord utan försöka väva in allt i en kontext:

Det är bra om man kan väva in sina egenskaper i en text som förklarar mig som person och slippa skriva klichéord, så som spindeln i nätet med mera.

... det som är intressant i brevet är att beskriva; att när jag jobbade som vårdbiträde krävdes det här och det här av mig och därför kommer jag att klara av jobbet. Det är det som är grejen, vad har jag lärt mig som är viktigt. Men det är inte så många som fixar det, en del gör det och det är intressant att se.

Vi tycker oss kunna se att rekryterarna i stort sett tycker likadant angående vad ett personligt brev bör innehålla och vad det är som fångar deras intresse. Mycket handlar om själva strukturen av brevet. Det ska vara en formell struktur, namn och kontaktuppgifter ska vara lättillgängliga, brevet får inte vara längre än maximalt en A4 sida och det ska vara lättläst. Det språkliga i brevet är viktigt tycker E, man ska kunna utrycka sig enkelt. Även brev som innehåller sakliga fel, som att man har skrivit fel företag i brevet och liknande slarvfel kan ha betydelse i den fortsatta bedömningen. A beskriver det så här:

Det är viktigt att man skriver korrekt, så att det inte till exempel visar sig att det skrevs till ett annat jobb, jag menar shit happens va, men det är klart att det ser ju inte bra ut, jag funderar ju på det och jag kommer ju att fråga personen vid en eventuell intervju. Det kan ju också leda till att man frågar referenser, är det en slarver?

Jag skulle önska att man skriver en kort inledning. Hej jag söker jobbet därför att jag har gjort det här och detta har jag lärt mig. Sedan avslutar man till exempel med följande, jag är lämplig för ert arbete därför att ...

Att bara ha 3-4 meningar på sig för att väcka läsarens intresse är inte lätt. D säger att inledningen är det avgörande och att det gäller att få till det där. Det gäller att sticka ut och då är det inte genom att som A säger: ”... använda sig av parfymerade blå papper eller att skicka in massa bilder på sig själv från semestern på Kreta” utan:

Att sticka ut, då menar jag att det som sticker ut för mig är någonting sakligt som jag kan se. Den här personen har lagt ner jobb och är intresserad av det här jobbet, det här företaget. Det finns en motivation. Det kan vara så att personen i fråga uttrycker att jag är jättemotiverad till det här företaget, det här vill jag jobba med, jag vill jobba med [företagsnamn] därför att [företagsnamn] Code of Conduct är något som jag tycker är imponerande. Så vill jag att alla företag ska ha det. Det ska synas att den här personen har tänkt ett steg längre än dom andra, det är vad jag menar med att sticka ut.

Återigen kommenteras vikten av den personliga motivationen igen. Detta är ett begrepp som tycks vara väldigt viktigt för informanterna när de går igenom de personliga breven. Nedan redovisas A, B och D:s uttalanden om vad de tycker att brevet bör innehålla och hur man skriver en motiverad ansökan:

Här är jag nu, det här har jag gjort vilket jag lärde mig jättemycket av och det tror jag ni skulle ha nytta av. Jag söker tjänsten på grund av att jag tycker att [företagsnamn] är ett jätteintressant företag på grund av det här och det här. På min fritid gör jag detta ..., hoppas detta väcker ert intresse. Det behöver inte vara så mycket, snarare tvärtom. Det är motivationen som fångar intresset i en ansökan. [...] Har man fattat det som stod i annonsen. Vet man vad det är för tjänst man har sökt. Och det vet man ju oftast inte.

Det personliga brevet blir alltså en komplettering, kanske en framåtriktad del. Medan CV:n är en historiebeskrivning. Då ger brevet en möjlighet att uttrycka vad jag vill i framtiden. Vad är jag ute efter, vad ser jag för utveckling, vad är det som motiverar mig till det här jobbet, och kanske lite grand, varför tror jag att jag skulle passa i den här rollen, med återkoppling till CV:n. Likaså en återkoppling till vad jag har förstått av företaget och om man då lyckats gå vid sidan om det som står i annonsen och tagit reda på lite mer. Det försämrar ju inte konkurrensen under förutsättningen att det är rätt va.

Jag tycker att det är viktigt att man beskriver vad man har gjort. Inte allt som man skriver i CV:n, utan bara kort, vad man jobbat med, att man beskriver vart man är på väg, det här vill jag, detta är min drivkraft. Jag vill gärna jobba i ett stort företag och där det finns utvecklingsmöjligheter och jag vill gärna gå in i ett sådant här jobb därför att jag har med mig det här och det här. På nåt sätt motivera sin ansökan så jag förstår att den här personen vill sälja sig själv. Jag ska känna mig lite viktig som sitter och läser brevet.

C menar att det personliga brevet ska innehålla så mycket som möjligt för att man ska kunna skapa sig en bild av personen. Levnadsbeskrivningen får gärna börja med gymnasiet och

framåt. Det är inte heller fel om man nämner de personliga bitarna, som till exempel att man är gift eller skild. C vill försöka skapa sig en bild av personen för att kunna se om det ”ser bra ut” eller om det är ”väldigt rörigt”. E menar att man kan skriva lite om det privata, till exempel att man har två barn, men att det inte spelar någon roll vad din man jobbar med. ”Det är inte negativt att skriva det, men det fyller ingen funktion” som E utrycker sig. När B får frågan om man ska lämna familjen utanför svarar denne så här:

Nej, tvärtom. Jag tycker det är bra att skriva att jag är gift och för tjejer är det bra att skriva att ni har barn som är minst 5-6-7 år, för då tror inte min uppdragsgivare att ni ska ha fler barn. Har ni en på tre år, då ligger ni illa till, det ska jag vara ärlig och säga alltså, det är så. Är man 29 år och har en 3-åring, då tror jag det är tufft att få jobb och detta gäller tjejerna, vi killar klarar oss. Alla förstår det men ingen tycker att det är bra. Det är ju diskrimineringsgrejor.

På frågan huruvida man ska skriva om sina fritidsintressen i det personliga brevet eller inte svarar E att det är trevligt, men inte så viktigt. E menar att det inte är det som avgör. Det kan kanske vara positivt om man håller på med till exempel ungdomsverksamhet eller är någon form av ledare. Det är fullkomligt ointressant att se om någon idrottar och rör på sig, menar E, eftersom denne inte anser sig ha rätt att värdera andras fritidsintressen. A säger att om det ska vara meriterande ska man vinkla sina fritidintressen till jobbet. C anser att det personliga fritidsintresset ”är en viktig grej” och att denne tittar mycket på vad de som söker gör på fritiden, medan D säger att denne inte är mer intresserad än att det är bra att man har en fritid och att det är positivt att vara aktiv när man är ledig.

3.4.2 Kommentarer

De underfrågor som har ställts till den här frågeställningen i intervjumanualen har även lett oss in på brevets innehåll. Eftersom informanterna inte sade så mycket specifikt om de personliga egenskaperna har vi valt att även väva in underfrågorna i svaren ovan. Genom att ta med detta anser vi att man får en bättre förståelse av egenskapernas betydelse i brevet. Sammanfattningsvis verkar inte beskrivningen av ens personliga egenskaper ha någon större betydelse i det personliga brevet, eftersom rekryterarna förlitar sig på att få fram sådan information i intervjusituationen. Vi undrade vad rekryterarna lägger för vikt vid de ord ansökanden använder sig av när de beskriver sig själva, till exempel glad, utåtriktad, socialt kompetent etcetera. Uppfattningen blev att orden inte har så stor betydelse, utan det man bör kunna göra idag i sitt brev är att väva in dessa egenskaper i en situation som ger en beskrivande bild av personen. På så sätt blir heller inte orden för klichéartade. Ingen av informanterna påstår att de personliga egenskaperna inte är viktiga. Vad det gäller

utformningen av det personliga brevet ska det vara strukturerat, kortfattat och välformulerat. Något att tänka på i det inledande skedet av det personliga brevet är att man endast har 3-4 meningar på sig att väcka läsarens intresse. Huruvida man ska nämna vad man gör på fritiden eller inte varierar något i informanternas tycke och smak. Slutsatsen man kan dra är att det är positivt om man har en fritid, men det spelar egentligen ingen roll vad man gör. Med andra ord behöver detta enbart ägnas någon rad i brevet för att på så sätt ge mer utrymme till det som är väsentligt. Väsentligt är, enligt vår uppfattning, motiveringen till varför man vill ha arbetet och varför man tror att man klarar av de arbetsuppgifter det handlar om.

3.5 Vilken betydelse har det personliga brevet i urvalsprocessen?