Hur användes den andliga visan och vilken plats fick den i församlingsarbetet? Lundberg menar att det inte är någon idé att säga något om nya gudstjänstformer utan att ta fram betydelsen av den andliga visan under 1960-talet.183 Den andliga visan är hos Lundberg främst tänkt att användas i gudstjänstsammanhang, inte som utfyllnad på en ungdomssamling.184 Visan utgör en organisk del av gudstjänstens helhet, inte som ett ”musikaliskt” avbrott.185 Ändå pekar Lundberg själv på att den andliga visan är tänkt att användas i även andra sammanhang i församlingsarbetet.186 På frågan om de andliga visorna skall användas just i högmässan, huvudgudstjänsten, svarar han i en artikel ur Stockholms stifts bok 1966-1967:
Inte direkt, kanske någon gång i någon speciell högmässa för ungdom t.ex. Men det är jag tveksam om. Jag tror inte vi ska rubba för mycket på högmässans form och ordning. Det skapar förvirring hos så många. Men vi har ju många andra möjligheter till en mera fri form av gudstjänst och förkunnelse. Jag tänker t.ex. på ungdomssamlingar, skolans morgon- och middagssamlingar, pensionärsträffar, syföreningar, församlingsaftnar, sjukhusandakter, lunchandakter på kontor och fabriker... Särskilt när det gäller skolans morgonsamlingar och sjukhusandakter har jag märkt att visorna varit en lämplig form av förkunnelse.187
Detta framkommer tydligt i prövandet av nya gudstjänstformer såsom i Gustav Vasa kyrka i Stockholm (se ovan). Visan får sin plats i nya gudstjänstsammanhang, men inte först och främst i den traditionella formen som högmässan. Den andliga visan får sin karaktär, när den spelas och sjungs, antingen i mötet med församlingen eller när den spelas in i en studio. Lundberg skriver om ”själva tonen omkring”.188 Det skulle kunna tolkas som ett musikaliskt perspektiv i själva upplevelsen, som när han i förordet till ett av sina vishäften poängterar gapet som kan uppstå mellan notbilden och när visan spelas i verkligheten.189 Sången och musiken har också viktig uppgift att vidga perspektivet för det kristna budskapet. Språket har i sig sina begränsningar skriver Lundberg med flera i Gudstjänst för människans.190
182 Lundberg 1975, s. 141.
183Lundberg 1975, s. 141.
184 Psalmbokfrågan efter 1937, s 91.
185 Psalmboksfrågan efter 1937, s 91.
186 Lundberg 1965, s. 3.
187 Lundberg 1966, s. 78.
188 Mitt ibland oss 1969, s. 5.
189 Allt är ditt 1970a, s. 2.
190 Lundberg, Ingeborg, Lundberg Lars Åke, Wittgren, Ragnar 1972, s 84.
Författarna pekar på visans uppgift att öppna upp för en personlig relation med Anden genom ett ”lovsångsförhållande”.191 I Kyrkans Nya Sång skriver Lundberg om att det handlar om en personlig relation till Gud, där det finns en trygghet att ”våga allt som finns inom en: glädje, sorg aggressivitet”.192 Lovsången förlorar sin spänst och sitt innehåll om den frigörs från det sociala livet. Lundberg ser en poäng i att använda samtida melodier och rytmer och framhåller gärna jazzrytmen.193
Vilken musikstil som väljs har en underordnad funktion jämtemot visans innehåll194 menar Lundberg. Melodi och rytm som används är endast hjälpmedel. Kyrkans budskap om Frälsaren är det centrala. Det skall vara lättsjungna melodier och Lundberg jämför med tidigare generationers väckelsesånger, såsom Einar Ekberg195 och hans egen erfarenhet av
”Lapplisa”.196 Det finns inte heller någon värdering i sig att en stil skulle vara bättre än en annan, att jazzmusik är sämre än klassisk musik. Det viktiga är att musiken bär budskapet.197 Det finns ett holistiskt tänkande, där nya uttrycksformer som jazz kan bidra till att sudda ut gränserna mellan heligt och profant. Den andliga visans betydelse i nuet betonas, (se ovan).
Därför växlar också form och stil i det musikaliska uttrycket över tid. Både innehåll och stil måste stå i överensstämmelse med Jesu ”liv och gärning”.198 Textinnehållet och det musikaliska uttrycket bör ha en anknytning i tiden och en samhörighet mellan Gud och människa, människor i kyrkan och världen.199 Lundberg pekar också på svårigheten i uppdraget att levandegöra budskapet och då är det lätt att frågan om musikstil tar över:
Ett för stort intresse för den yttre formen och stilfrågorna pekar kanske mer på en andlig kris än en musikalisk kris.200
Midnattsmässorna i jazzton har bland annat sin direkta förebild i ”Gospel Nights”, och den katolske prästen Guy de Fatto, mässor firade i jazzanda i olika kyrkor i Paris från 1965 och framåt. Jazzen i mässan fordrar en egen liturgi, fria böne- och gudstjänstformer. Idén är i sin tur hämtad från Afrikas och USAs kyrkor.201
I Norge uppstod också en debatt mellan kyrkomusiker och unga präster angående ungdomens intresse för kyrkomusik. Kyrkomusikerna hävdade att det gällde att få ungdomen
191 Lundberg, Lars Åke 1972a, s. 10.
197 Lundberg Ingeborg, Lundberg Lars Åke, Wittgren Ragnar 1972, s. 85-86.
198 Lundberg, Lars Åke 1972a, s. 9.
199 Lundberg, Ingeborg, Lundberg, Lars Åke, Wittgren Ragnar 1974, s. 79.
200 Lundberg, Lars Åke 1972a, s. 8.
201 Lundberg, Ingeborg, Lundberg Lars Åke, Wittgren, Ragnar 1972, s. 68-69.
intresserad av gängse traditionella rytmiska koraler. De hade samtidigt en kritisk udd mot populärmusiken, som förflackade det norska kulturarvet. Prästerna å sin sida menade att det gällde att möta ungdomarna i den tid som rådde och att det brådskade.202
Det fanns också kritiska röster när det gällde midnattsgudstjänsterna i jazzrytm i Gustav Vasa kyrka, såsom Waldemar Åhlén, musikdirektör i S:t Jacobs församling i Stockholm.203 Det fanns försök att göra gudstjänsten mer attraktiv genom att locka framförallt till ungdom med nya grepp som bland annat pop och jazzmässor. Snart är allt tillåtet menar han. Kyrkorummet är en speciell plats, invigd av biskopen, såväl även orgeln, ”varför det väl borde vara uteslutet att framföra på den vilken olåt som helst”. Åhlén är vidare orolig för att ingen annan kyrkomusik kommer att duga åt ungdomen. Sigvard Öhrvall, kyrkoherde i Gustav Vasa församling försvarar midnattsgudstjänsterna i jazzrytm. Han ser ungdomen som en
”gudstjänstmenighet”.204
202 Herresthal 1997, s. 86.
203 Öhrvall 1968.
204 Öhrvall 1968.
5 Material
Ur följande böcker/sånghäften hämtas materialet som är föremål för analysen, det vill säga det urval av andliga visor som Lundberg gjort och sedan tonsätt/översatt:
- Nio andliga visor, 1965.
- Stockholms stifts bok, 1966 – 1967.
- Mitt ibland oss står, 1969.
- Allt är ditt, 1970.
- Vi sätter oss i ringen, 1972.
- Gudstjänst för människan, 1972.
- Mer Tillsammans,1973.
6 Analys
Analysen av materialet, de texter Lundberg tonsatt/översatt under perioden, kommer alltså att ske utifrån totalt fyra teologiska samhällsmotiv. Först analyseras det övergripande motivet:
- Mer konkret och aktivt tolka Guds närvaro i världen och hos den enskilda människan.
Därefter undersöks de tre underliggande motiven:
1. Internationell solidaritet, rättvisa.
2. Fred.
3. Mänskliga rättigheter.
Som avslutning på analysen görs också några övergripande iakttagelser.
Genom att hämta exempel ur textmaterialet presenteras motiven efter varandra. För att inte göra skrivningen för tung att läsa utelämnas detaljer om Lundbergs enskilda insats vid varje sång. Dessa uppgifter finns i sammanställningen av det empiriska materialet i bilagan sist i uppsatsen. Fokus är alltså på Lundbergs val av sånger och de texter som inspirerat honom till tonsättning/översättning. Texter som han fick sig tillsända personligen för tonsättning eller texter som redan fanns utgivna, ibland på andra språk än svenska. Sångernas titlar är kursiverade. I bilagan till uppsatsen finns en lista, som visar till vilken bok/ sånghäfte den enskilda visan hör.
6.1 Mer konkret och aktivt tolka Guds närvaro i världen och hos den enskilda