Yrkeslärarnas uppfattningar om sin egen kunskap om AST och den information de får

Yrkeslärarna i denna undersökning uttryckte en osäkerhet gällande vad AST innebär. Diagnosen var svårgripbar för lärarna och det fanns en oro för att säga fel saker om och till elever med AST. Lärarna tenderade att förminska betydelsen av sina egna observationer genom att lyfta fram bristande kunskaper kring fakta om AST. Detta är problematiskt.

35 Osborne och Reed (2011) pekar på den påverkan ökade kunskaper har för elevernas

utveckling; både socialt, emotionellt och rent praktiskt. Att alla lärare som möter elever med AST, inkluderat yrkeslärare, behöver förbättra sina kunskaper om svårigheterna det innebär är därför mycket viktigt.

En diagnos lärarna gärna pratade om var däremot ADHD. Där fanns en tydligare bild av vad diagnosen innebär för eleven och hur svårigheterna kan bemötas. Detta är problematiskt, då det finns risk att eleverna med autism får gå igenom sin yrkesutbildning under tre år utan några särskilda stödåtgärder eftersom lärarna helt enkelt inte vet vad det är de möter. I resultatet kan urskiljas att yrkeslärarna i undersökningen har det gemensamt att de önskar tydliga överlämningar när det gäller arbetssätt, metoder, stöd och extra anpassningar för eleverna med AST. Yrkeslärarnas uppfattningar av den information de får inför mottagandet på yrkesprogrammet varierar. Gemensamt är att överlämningen anses vara viktig, och lärarna har höga förväntningar på den information de ska få ta del av där. Det är dock inte alltid som informationen yrkeslärarna får motsvarar förväntningarna. Information om elevernas styrkor och svagheter, hinder och möjligheter uteblir eller betraktas som irrelevant när läraren väl lär känna eleven själv. Här finns det anledning att återkomma till Cheak-Zamora et al (2015) och deras konstaterande att vårdnadshavare tenderar att underskatta sina ungdomars behov och önskemål. Något som även vi som möter ungdomarna professionellt bör vara medvetna om, och se upp med. Upplevelserna av information är intressanta, då framför allt överlämningar är en väl inarbetad rutin i skolans värld. Samtidigt som lärarna i föreliggande arbete samfällt efterfrågar mer information i form av överlämning och en bättre kvalitet på informationen avfärdas information de fått som irrelevant. Bilden läraren skapar sig av eleven stämmer inte med den bild vårdnadshavare, tidigare skola eller BUP förmedlar.

Den som yrkeslärarna bäst anses kunna informera om vad som behövs av anpassningar och stöd är eleven själv. Tyvärr tar det ibland lång tid för lärarna att nå en relation till eleven där han eller hon känner sig tillräckligt trygg för att kunna förmedla vad det är som inte fungerar eller hur arbetet skulle kunna förbättras. Det är naturligtvis orimligt att det ibland kan gå en halv utbildningstid, fram till mitten av tvåan, innan lärare får nödvändigt insikt i en elevs behov. Men den lärare som en gång lärt sig att ställa rätt fråga kan sedan ställa den frågan i ett tidigare skede och på så sätt komma till insikt tidigare. Eleven som tänker i färger är ett bra exempel på det. Läraren hade inte tänkt på att fråga om just det, och fick alltså inte svar på det. Vid ett senare tillfälle och med en annan elev går det dock att plocka fram denna kunskap och passa på att ställa en fråga som, om inte annat, utesluter en metod som tidigare använts.

36 Information är viktigt för yrkeslärarna. Både att ge den och att få den. Lärarna vill ha

information från tidigare lärare om hur eleven fungerar på bästa sätt, och de vill informera APL-platserna om sitt eget arbete och hur eleven fungerar. Cossimos et al (2013) visar hur information och kunskap har en positiv inverkan på förväntningar och attityder till elever med AST. Djupare kunskaper leder till ett bättre bemötande och förbättrad undervisning. Det borde därför vara av största vikt för skolledare på gymnasiet att utbilda all personal i vad AST är och vad det innebär för undervisningen.

Även Vogeley et al (2013) tar upp vikten av att informera och utbilda på arbetsplatser för att öka möjligheterna för dessa ungdomar att få och kunna behålla en anställning. Med rätt information till rätt person öppnar sig nya möjligheter på arbetsmarknaden.

Trots att lärarna gärna informerar om sina elever händer det att APL-perioderna inte blir de stärkande och utvecklande utbildningsperioder de skulle kunna vara. Det finns en skillnad mellan hur lärarna informerar och vem de informerar. De erfarenheter av APL som varit mest positiva har bland yrkeslärarna i denna undersökning föregåtts av gediget förberedelsearbete. Allt från val av APL-plats till val av handledare har gjorts medvetet och med en tanke på elevens möjlighet att utvecklas. Även eleven har i dessa fall fått goda möjligheter till förberedelse genom att till exempel besöka arbetsplatsen eller få besök på skolan av handledaren.

Däremot lyfter ingen av yrkeslärarna i undersökningen fram att eleverna själva har bidragit med information om sina behov inför APL-perioden. Elevens egen berättelse är något Ekbladh och Lidström (2017), genom sitt samarbetsprojekt, funnit ha goda effekter på

elevernas upplevelser av APL, och något yrkeslärare, specialpedagoger, APL-samordnare och handledare bör använda sig av i större utsträckning. Med rätt typ av stöd ökar elevernas positiva upplevelser av APL-perioderna, och lärandet förbättras. En elev som inte får rätt stöd i sitt lärande under APL riskerar att uppleva kraven som orimliga och hela situationen kan då bli övermäktig (Ekbladh & Lidström, 2017).

Den typ av kontakt med arbetsterapeut som projektet på LiU (Ekbladh & Lidström, 2017) innebär förekommer inte bland yrkeslärarna i denna undersökning. Lärarna känner inte igen något samarbete alls. I den mån arbetsterapeut alls blandas in sker det då först efter avslutad gymnasieutbildning. Om arbetsterapeuten hade en roll på skolan skulle framför allt APL, men även den praktiska yrkesutbildningen kunna förbättras.

37 Yrkeslärarna i föreliggande undersökning uppfattar sin egen kunskap om AST som bristande. De ger uttryck för en önskan att lära sig mer. De yrkeslärare som uppfattar sig själva som kunniga på området har själva sökt reda på informationen eller lärt sig genom erfarenhet. Den information lärarna får från avlämnande skola och andra aktörer runt eleven upplever de som otillräcklig eller irrelevant.