Yttre påverkares röster om konkurrensen

4.3.2.1. Miljödepartementet

”Vi behöver säkerställa en sund konkurrens där det finns en flora av aktörer i olika delar av avfallsmarknaden och där företag kan konkurrera på lika villkor, hur kan vi åstadkomma det?” så avslutar Andreas Carlgren sitt inledningstal på Miljödepartementets seminarium om framtidens avfallsmarknad. (Carlgren 2007) Att avfallshanteringen ska vara miljömässigt försvarbart är något som går i linje med Miljödepartementets uppgift. Det finns ett regelverk för hur avfall får transporteras, att det följs och att avfallet omhändertas på ett vettigt sätt är det viktigaste när Miljödepartementet ser ur en global synvinkel. (Gråberg 2007) Miljöministern Andreas Carlgren vill göra en rad förändringar på avfallsmarknaden. Han tar upp att de styrande ska se över skatten på förbränning av avfall, utöka producentansvaret till att innefatta fler produkter och undersöka möjligheten att gå från förpackningar till materialflöden. Det önskas en global marknad för återvunnet material samt en alltmer omfattande satsning på ny teknik så att avfall kan tas tillvara som en resurs. Kommunen har i framtiden en viktig roll i att bemöta medborgarnas behov av tillgänglighet. Mer samarbete önskas mellan aktörer. Nya mål sätts upp i miljöpropositionen 2009 (Carlgren 2007)

4.3.2.2. Återvinningsindustrierna(ÅI)

Från företags synvinkel kan den otydliga definitionen hushållsavfall och därmed jämförligt avfall försvåra för tolkning för de företag som skapar avfall. (Helker Lundsröm 2007) ÅI anser i dagsläget att det på stora delar av avfallsmarknaden råder osunda konkurrensförhållanden. Det finns exempel på kommuner som bryter mot lagstiftningar. Att kommunala bolag visar exempel på ambitioner att växa på marknaden för annat avfall än hushållsavfall kan leda till korssubventionering. Den osunda konkurrensen kommer utav att de kommunala bolagen kan konkurrera med låga priser subventionerade av hushållsavfallet medan de privata bolagen inte har denna möjlighet. Flera svenska kommuner har blivit dömda för att inte följa LOU (Återvinningsindustrierna 2007). ÅI vill i framtiden att kommunerna ska upphandla men ej vara entreprenör på den privata marknaden. Det avfall som kommunerna ska ha ansvar för är hushållens restprodukter som inte är återvinningsbara. De ser istället att fastighetsägarna ska få ett utökat ansvar och en större del av vinsten.

33

Producentorganisationerna ska fungera som en back up i tid av låga råvarupriser genom att köpa in produkterna. ÅI vill införa ett återvinningscertifikat som skulle bidra till att återvunnet material används där det är lämpligast. (Helker Lundstöm 2007)

4.3.2.3. Avfall Sverige

Avfall Sverige menar att kommunerna å ena sidan och producenterna å andra sidan av staten har tilldelats exklusivt ansvar för viss typ av avfall. Därför kan inte marknaden jämföras med vilken marknad som helst. De anser att avfallsmarknaden fungerar bra med kommunen som ansvarig, med tanke på att vi i Sverige återvinner mer och deponerar mindre idag. Anledningen till att det fungerar väl i hög grad beror på att kommunen bygger infrastruktur och styrmedel och tar sitt ansvar. Kommunerna är också bra på att samordna mellan hushåll och företag exempelvis samarbeta med pappersindustri. Avfall Sverige vill att marknaden i framtiden inte bara ska utgå från miljön utan även samhällsekonomi och brukarnas acceptans är viktiga faktorer. En tydlig avfallsmarknad som förenklar för medborgarna är ett viktigt styrmedel. De ser även kommunen som huvudman för en del av producentansvaret och de vill uppmuntra till ökad kommunsamverkan. Avfall Sverige anser att avskaffade av lokaliseringsprincipen, en del i KL, skulle stärka konkurrensen. De vill även att särredovisningen ska skärpas: ”Det får inte finnas misstanke om att medborgarnas renhållningsavgifter subventionerar företagens avfall.” (Weine 2007)

4.3.2.4. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

Konkurrensen på avfallsmarknaden är som den är då den ska vara inom ramen för lagstiftningen. Samarbeten finns mellan kommun och vissa företag som skogsindustrin och därför är konkurrensläget alltså inte alltid kommunalt mot privat. Kommunerna har bland annat sett till att det finns infrastruktur i glesbygden, vilket företag kan dra nytta av. ”Det vill säga näringslivet pratar inte alltid med en tunga och de kommunala med en annan”. Lokala oligopoltendenser finns, främst i norrlands inland där det inte finns tillräckligt många aktörer att upphandla av. Nationellt visar även förbränningsanläggningar på ett område där oligopoltendenser kan urskiljas. I dagsläget diskuteras om det i framtiden finns möjlighet att sätta ramar för det kommunala ansvaret på annat sätt än genom LOU, exempelvis självkostnads-, miljö- och folkhälsomässigt. Annat som måste diskuteras är hur vi vill att avfallsmarknaden ska se ut i beaktande av bland annat EU, klimat och konsumtion. SKL ser inte positivt på om det blir en detaljlagstiftning från EU:s sida. I diskussionen om framtidens avfallsmarknad är det också viktigt att ha i åtanke att värdet på exempelvis metall och järn är

34

något som har stigit under de senaste åren. Samt att det finns skillnader mellan miljö och energipolitik som inte får blandas ihop. Inom energipolitik är avfall en billig råvara. Wenster tror att styrmedlen kommer att riktas mot att återvinna. (Wenster 2007)

4.3.2.5. Konkurrensverket

Avfallsmarknaden är inte en homogen marknad, vissa områden är nationella och till och med Europeiska medan andra är mer lokala. Lagar och tillstånd begränsar och det krävs ofta stor kunskap för att starta nya avfallsbolag. Då det finns få aktörer blir det självklart en begränsad marknad. Vissa marknader har klara oligpoltendenser medan andra inte visar några överhuvudtaget. Just nu inleds ett projekt efter förfrågan från EU-kommisionen som förhoppningsvis är klart under första halvåret 2008. Denna ska granska brukandet av LOU i de svenska kommunerna. Ur nationalekonomisk syn är ett europeiskt samarbete bättre för konkurrens, då större desto bättre allmänt förbättrar konkurrensen. Sverige kan då ta idéer från andra länder på ett enklare sätt. Det går inte att tänka bara utifrån konkurrens utan det ska även vara miljömässigt försvarbart om vi väljer att skicka sopor till andra sidan av Europa. Konkurrensverket tror att LOU kommer att få ett större genomslag inte bara för insamling utan också omhändertagande av avfall. Detta i sin tur kommer att frambringa fler entreprenörer. Hur utvecklingen kommer att se ut på avfallsmarknaden beror på hur den kommunala kompetensens roll värderas. När det gäller vad kommunala respektive privata aktörer får göra står det och väger mellan EU:s syn med mer privat fokus och den ”svenska modellen” med kommunalt samarbete. Mohseni tror på en större europeisk marknad och mer entreprenörskap i framtiden. (Mohseni 2007)

4.3.2.6. Finansdepartementet

Avfallsförbränningsskatten är en del i energiskatten. Syftet med förbränningsskatten är att styra mot mer materialåtervinning, mindre koldioxid och mer förbränningsvärme. De anser att den förbränningskatt som finns fungerar delvis bra men är inte helt nöjda; den fungerar bra energipolitiskt men tveksamt ur avfallssynpunkt. Man kan fundera på hur det fungerar som styrmedel mot material och mindre koldioxid. Det är heller inte helt bra att skatten bara träffar avfall från hushåll och då bara för det som sköts kommunalt. Just nu har en utredning tillsatts som ska titta på om förbränningsskatten kan användas effektivare eller om det bör tillföras helt andra styrmedel. Denna kritik är sammanfattad i budgetpropositionen. (Eurenius 2007)

35