Anestesisjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av samarbetet med anestesiologen i det intraoperativa skedet av den perioperativa vårdprocessen
The nurse anesthetist’s views and experiences of collaboration with the anesthesiologist during the intraoperative phase of the perioperative caring process
Författare: Birgitta Fernhagen, Chantale NzeggeMvele
Vårterminen 2018
Examensarbete: Avancerad nivå, 15 hp Omvårdnadsvetenskap
Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning anestesisjukvård Institutionen för Hälsovetenskaper, Örebro Universitet
Handledare: Mats Eriksson, Universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Elisabeth Welin
Abstrakt
Bakgrund: Anestesisjuksköterskor och anestesiologer samarbetar i det intraoperativa skedet av den perioperativa vårdprocessen. Anestesisjuksköterskans roll är att ”ligga steget före” i utövandet av sin profession och ha beredskap inför situationer som plötsligt kan uppstå intraoperativt. I omvårdnaden av patienten ska patientens värdighet och säkerheten tillvaratas. Med ett välfungerande samarbete mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen
intraoperativt kan upplevelsen av samarbetet skapa möjligheter till att öka välbefinnandet i verksamheten. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv skapar nöjda medarbetare lägre kostnader.
Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser och
erfarenheter av samarbetet med anestesiologen i det intraoperativa skedet av den perioperativa vårdprocessen.
Metod: Studiens metod var kvalitativ intervjustudie med induktiv design. Sju
semistrukturerade intervjuer genomfördes med anestesisjuksköterskor i åldrarna 42 - 62 år, yrkesverksamma på operationskliniker vid två mellanstora sjukhus i två olika län i Sverige. Två män och fem kvinnor deltog i studien. Kvalitativ innehållsanalys användes som
analysmetod.
Resultat: I resultatet framkom två kategorier: faktorer som påverkar samarbetet med anestesiologen och faktorer som kan stärka samarbetet med anestesiologen. Samarbetet påverkades av anestesiologens synsätt på anestesisjuksköterskans samlade erfarenhet och kunskap. Yngre AT/ST-läkare ansågs vara lättare att samarbeta med. Engagemang från anestesiologen förbättrade arbetsklimatet. Attityder och hierarki påverkade samarbetet negativt och kommunikationen var av stor betydelse för ett fungerade samarbete. Efterfrågan av mer kompetensutveckling och utbildning framkom samt involvering i verksamhetens beslutfattande vid ändringar i rutiner ansågs ha brister av anestesisjuksköterskorna. Slutsats: Samarbetet mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen intraoperativt var beroende av vilken anestesiolog som anestesisjuksköterskan samarbetade med och aktuella rutiner på operationskliniken. Det framkom i studien att olika faktorer påverkade samarbetet samt att hierarkin inte var lika uttalad idag och kommunikation hade blivit bättre. Brister i kommunikationen vid akuta och oväntade händelser var fortfarande påtaglig.
Nyckelord: Anestesiläkare, anestesisjuksköterska, intraoperativ omvårdnad, samarbete.
Abstract
Background: Nurse Anesthetists and anesthesiologists cooperate during the intraoperative phase of the perioperative caring process. The nurse anesthetist must always be "one step ahead" in exercising his/her duties and be prepared for situations that may suddenly emerge during the intraoperative caring process. Respect for human dignity and safety should be ensured in the caring process. A good collaboration between the nurse anesthetist and
anesthesiologist during the intraoperative caring process can improve their well-being which in turn is beneficial to the clinic in the long run. From a socio-economic perspective, satisfied employees create lower costs.
Aim: The aim of the study was to describe the nurse anesthetist’s views and experiences of collaboration with the anesthesiologist during the intraoperative phase of the perioperative caring process.
Method: Qualitative research method with inductive approach was chosen in the study. Seven semi-structured interviews were conducted with seven nurse anesthetists aged between 42-62 years, working in two operating clinics in two counties in Sweden. Two male and five female nurse anesthetists took part in the study. Data was analyzed according to the manifest content analysis method.
Results: The analysis resulted in two categories: factors that affect collaboration with anesthesiologists and factors that can strengthen collaboration.
Collaboration was influenced by the anesthesiologist approach to the nurse anesthetist’s overall experience and knowledge. While the anesthesiologist degree of commitment influenced collaboration, it was easier to work with junior doctors and resident doctors. Attitude and hierarchical influences had negative effect on collaboration. Communication was of great importance for an effective collaboration. Demand for more skills and the need for professional development and education also emerged. Participants desired more involvement in decision making processes as concerns new routines.
Conclusion: Collaboration was dependent on who the nurse anesthetist worked with and current guidelines at the operation clinic. Different factors influenced collaboration. Negative influences of hierarchy had reduced and communication had become better. However,
communication mistakes arose during emergency situations.
Keywords: Anesthesiologist, cooperation, intraoperative care, nurse anesthetist,
Förord
Tack till berörda kliniker och dess fantastiska anestesisjuksköterskor, vilka tog sig tid att besvara våra frågor. Ett stort varmt tack till våra familjer som tålmodigt har ställt upp för oss under den här tiden.
“There is nothing more difficult to carry out, nor more doubtful of success, nor more dangerous to handle than a new order of thing.”
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Bakgrund ... 1
Samarbete ... 1
Tvärprofessionellt team ... 2
Anestesisjuksköterskans profession och yrkesroll intraoperativt ... 3
Problemformulering ... 3 Syfte ... 4 Metod ... 4 Design... 4 Urval ... 4 Datainsamling ... 4
Transkribering och dataanalys ... 5
Forskningsetiska överväganden ... 7
Förförståelse ... 7
Resultat ... 8
Faktorer som kan påverka samarbete med anestesiolog ... 8
Respekt för kunskap/erfarenhet och teamets samspel ... 9
Attityder och hierarkisk påverkan ... 10
Tydlig kommunikation ... 11
Faktorer som kan stärka samarbetet med anestesiolog ... 12
Kompetensutveckling och återkoppling... 12
Möjlighet att påverka beslut ... 13
Resultatsammanfattning ... 13
Diskussion ... 14
Metoddiskussion ... 14
Resultatdiskussion ... 15
Kliniska implikationer ... 19
Förslag till fortsatt forskning ... 19
Konklusion ... 20 Referenslista
1
Introduktion
Hälso- och sjukvården är i ständig utveckling där olika yrkesprofessioner möts och
samarbetar för att ge god och säker vård till patienten. Det är en verksamhet som är både mer avancerad, komplex och högteknologisk jämfört med hur det såg ut för några år sedan. Behovet av ett väl fungerande samarbete mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen intraoperativt är grundläggande för att åstadkomma ett säkert patientomhändertagande intraoperativt (Silén-Lipponen, Turunen & Tossavainen, (2002).
Inom operationsverksamheten har anestesisjuksköterskan ett nära samarbete med
anestesiologen samt övriga teammedlemmar på operationssalen och de är skyldiga att bidra till en patientsäker vård (SFS 2010:659; Makary et al., 2006). Hos författarna uppstod tidigt i utbildningen och under den verksamhetsförlagda utbildningen funderingar hur
anestesisjuksköterskan upplevde sitt samarbete med anestesiologen intraoperativt och vilka faktorer som påverkade samarbetet.
Bakgrund
I Sverige 2016, genomfördes 811 002 stycken operationeroch antalet operationer fortsätter att öka varje år (Socialstyrelsen, 2018). Operationsverksamheten präglas av ett högt tempo, vilket betyder att verksamheten har höga förväntningar på operationsteamet. Operationsteamet består av olika yrkeskategorier med olika yrkesroller vilka samarbetar för att ge patienten en god och säker vård (SFS 1982:763; Makary et al., 2006). Effektiviteten och trivseln inom operationsteamet beror på hur väl samarbetet fungerar i det tvärprofessionella teamet inom verksamheten (Makary et al., 2006; Silén-Lipponen et al., 2002). Tidigare studier påvisade att fördelarna med ett väl fungerande samarbete inom operationssjukvården kopplas samman med en förbättrad arbetsmiljö, en förbättrad patientvård och en större tillfredsställelse hos vårdpersonalen. Det minskade även kostnaderna för verksamheten, vilket kan relateras till att vårdpersonalen upplevde mindre stress, var mer motiverade och därmed minskade
sjukfrånvaron (Makary et al., 2006; Silén-Lipponen et al., 2002; Sexton et al., 2006). Anestesisjuksköterskan och anestesiologen tillhör två olika yrkeskategorier, läkarkåren och sjuksköterskeyrket och har ett nära samarbete intraoperativt. Anestesisjuksköterskan har sitt sätt att utföra sina arbetsuppgifter precis som anestesiologen har. För att det ska fungera tillfredsställande finns behovet av ett fungerande samarbete och därigenom säkerställa en god vård till patienten.
Förutsättningarna för att samarbeta är inte på förhand givna. Detta kan kopplas till studier där forskarna visade att de olika aspekterna av respektive yrkeskategori var en utmaning som ledde till missförstånd som i sin tur ledde till konflikter i samarbetet mellan dem. Forskarna visade på att ett dåligt fungerande samarbete hotade patientsäkerheten, minskade kvaliteten på vården och ledde till konflikter (Silén-Lipponen et al., 2002). Ytterligare en studie visade att genom att förstå hur anestesisjuksköterskan upplever samarbetet och de faktorer som
begränsar och främjar samarbetet, ökas möjligheten att uppnå vård av hög kvalitet (Hull, Arora, Kassab, Kneebone & Sevdalis, 2011).
Inom operationsverksamhet kan det behövas riktlinjer som kan främja samarbetet (Makary et al., 2006; Silén-Lipponen et al., 2002). Därmed kan anestesisjuksköterskans och
anestesiologens välbefinnande, arbetstillfredsställelse och patientsäkerheten öka. Genom ett bra samarbete relaterat till god kommunikation kan vårdskador på grund av
2 Samarbete
Med samarbete menas att två eller flera personer arbetar tillsammans mot gemensam nytta (Nationalencyklopedin, 2018). Forskarna såg i en tidigare gjord studie att det krävs samarbete eftersom inget enskilt yrke har tillräckligt med kompetens att kunna erbjuda en trygg och säker vård av hög kvalitet. Studien påvisade att ett bra samarbete bidrog till säkerhet, en bra vård, bra arbetsmiljö och ökade både patientens och personalens tillfredsställelse (Averlind & Bihari Axelsson, 2012).
Ett av de viktigaste verktygen inom Hälso- och sjukvården är kommunikation.
Kommunikation används av de olika professionerna som samarbetar i teamet för att ge patienten en god och säker vård, och skyddar vårdtagaren mot vårdskada (SFS, 2010:659; Sexton et al., 2006). Begreppet kommunikation härstammar från det latinska communicare och innebär att göra någon annan delaktig i något eller att ha förbindelse med någon (Sharp, 2012). Kommunikation är en viktig och central del av samarbetet. Den kan ses som en inlärd aktivitet och bottnar i de kulturella sammanhang vi kommer ifrån och kan främja samarbete mellan olika yrkeskategorier. En studie visade att genom bra kommunikation kan olika yrkesgrupper förstå varandras yrkesroller och stötta varandra. Kommunikationsmissar var en av de faktorer som hotade patientsäkerheten inom operationen (Sexton et al., 2006).
Anestesisjuksköterskan och anestesiologen har olika kompetens och yrkesroller intraoperativt, men deras yrkesroller har också likheter med varandra, vilket kan resultera i konflikter.
Forskare i tidigare studier såg att ett ömsesidigt beroende fanns för att lösa de problem som kunde uppstå intraoperativt (Taylor, 2009). Om anestesisjuksköterskan och anestesiologen kompletterade varandra skulle det i förlängningen ge en bra personcentrerad vård (Axelsson & Bihari Axelsson, 2006).
Tidigare studier har också poängterat vikten av ett bra samarbete inom anestesi. En studie visade på att ett bra samarbete mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen ökade deras engagemang, minskade stress, minskade kostnaderna för verksamheten och gynnade
patientsäkerheten (Jones & Fitzpatrick, 2009; Axelsson & Bihari Axelsson, 2006). I
ytterligare en studie såg forskarna att ett bra samarbete mellan de två professionerna både är relevant och viktig inom anestesi. En enhetlig syn på patienten förväntas vara den
dominerande faktorn (Lauvås & Lauvås, 2004).
Tvärprofessionellt team
Ett team kan definieras som en arbetsgrupp bestående av människor vilka arbetar mot ett gemensamt mål och resultat. Det tvärprofessionella teamet består av en mix av färdigheter och erfarenheter. Medarbetarna i teamet har olika bakgrund, kunskap och kompetens, vilket gör att ett behov av förståelse för de olika yrkesrollernas funktion uppstår för att teamet ska fungera (Weller & Boyd, 2014). Genom samordning och samarbete försöker teamet nå de gemensamt uppsatta målen. Gruppmedlemmarna i ett tvärprofessionellt team har olika uppgifter och olika roller i gruppen (Sexton et al., 2006). Detta gör att olika yrkeskategorier och specialistkompetenser inom hälso- och sjukvården ökar behovet av ett tvärprofessionellt teamarbete (Ponzer, Faresjö & Mogensen, 2009). För att möta människors vårdbehov och erbjuda en god vård, krävs bättre samverkan mellan vårdprofessionerna (a.a).
Det tvärprofessionella teamet inom operationsverksamheten består av anestesisjuksköterska, undersköterska, operationssjuksköterska, kirurg och anestesiolog. De arbetar mot ett
3
Varje enskild teammedlem har sin kompetens och profession. De har delat ansvar vilket underlättar att upptäcka riskmoment som kan uppstå. De kan hjälpas åt att sätta in åtgärder vilket i sin tur minskar risken för misstag. Tidigare forskning visar på att det krävs bra
kommunikation och förståelse för varandras yrkesroller för att kunna bevara patienten i fokus. God kommunikation i sin tur innefattar både skriftlig och muntlig kommunikation (Rice, Zwarenstein, GotlibConn, Kenaszchuk, Russell & Reeves, 2010).
Anestesisjuksköterskans profession och yrkesroll intraoperativt
Anestesisjuksköterskans yrkesroll intraoperativt är ett mångsidigt yrke i ständig utveckling. Anestesisjuksköterskans huvudsakliga ansvarsområde är inom anestesiologisk vård som innehåller sex specifika kärnkomponenter; anestesiologisk omvårdnad, etik, ledarskap, forskning och utveckling, perioperativ vård och vårdpedagogik (Riksföreningen för Anestesi och intensivvård och svensk sjuksköterskeförening, 2012).
När patienten har tagits emot på operationsavdelningen startar den intraoperativa fasen och avslutas när anestesisjuksköterskan överrapporterar patienten till ansvarig sjuksköterska på den postoperativa avdelningen. Under den intraoperativa fasen genomförs den planerade vården. Där har anestesisjuksköterskan som roll att se till att patienterna ges en trygg och säker anestesi under operationen vilket bl.a. innebär val av anestesimetod och korrekt
positionering av patienten relaterat till det kirurgiska ingreppet (Hovind, 2011). Målet vid den intraoperativa processen är att se till att bevara patientens integritet, skydda mot skada och undvika faror (Lindwall & von Post, 2008). Anestesisjuksköterskan utvärderar fortlöpande sitt arbete för att kunna agera vid förändringar hos patienten eller anestesin (Rudolfsson,
Hallberg, Ringsberg & von Post, 2003).
Anestesisjuksköterskan genomför avancerade sjukvårdande insatser under anestesiologens överinseende under den intraoperativa fasen. Anestesiologen ansvarar ofta för flera pågående anestesier (Bodelsson, Lundberg, Roth & Werner, 2011). För att kunna utöva sitt yrke måste anestesisjuksköterskan ta hänsyn till varje patients unika behov, kunna minska patientens oro och vara där för patienten. Anestesisjuksköterskan är skyldig att se till att hög patientsäkerhet upprätthålls och är ansvarig för hur hen utför sina arbetsuppgifter (SFS 2010:659).
Problemformulering
Samarbete är en naturlig del av arbetet inom hälso - och sjukvården. För att bedriva en patientsäker vård krävs det att samarbetet fungerar. Samarbete behövs för att undvika missförstånd och onödiga avbrott i vården av patienten. För ett bra patientomhändertagande och för att säkerställa att patienten får en säker vård, krävs det god förståelse för varandras yrke, ansvar och kompetensområde. Ett bra samarbete kan bidra till samverkan där kunskap och erfarenheter sprids, arbetsuppgifter samordnas och fördelas och förutsättningar för ett transparent samarbete skapas.
Därför måste vi undersöka var olikheterna i upplevelsen av samarbetets innehåll egentligen ligger. Detta för att kunna förstå samarbetet och de svårigheter som kan uppstå, och för att om möjligt skapa nya rutiner och infallsvinklar. På så sätt kanske samarbetet kan bli mer
synliggjort och belysa de positiva upplevelserna och de svårigheter som kan framkomma. Ett transparent samarbete intraoperativt skapar förutsättningar för ett löpande utbyte och insyn mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen där kompetens och kunskap förmedlas.
4
Författarna uppmärksammade under den verksamhetsförlagda utbildningen och genom fältstudier att samarbetsmönster skiftade mellan olika individer. Därför uppstod intresset att undersöka hur det interoperativa samarbetet med anestesiologen upplevs av
anestesisjuksköterskan.
Syfte
Syftet med intervjustudien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser och
erfarenheter av samarbetet med anestesiologen i det intraoperativa skedet av den perioperativa vårdprocessen.
Metod
DesignFör att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelser av det intraoperativa samarbetet med anestesiolog valdes kvalitativ metod. Den valda metoden används för att analysera sociala fenomen och samtidigt beskriva personers erfarenheter och upplevelser av fenomenen (Polit & Beck, 2016). Data analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats (Graneheim och Lundman, 2004).
Urval
Studien presenterades för verksamhetschefer (VEC) vid fyra olika operationskliniker i två olika län (bilaga II) via e-mail. Där författarna ansökte om tillstånd (bilaga I) att få utföra studien. Två VEC gav sitt godkännande att genomföra studien. Vid en av klinikerna
delegerade VEC ansvaret till utbildningsansvarig anestesisjuksköterska. VEC vid sjukhus 1 och utbildningsansvarig anestesisjuksköterska vid sjukhus 2 skickade via mail ut förfrågan om intresse fanns att delta i intervjustudien. VEC och utbildningsansvarig anestesisjuksköterska vidarebefordrade bilagorna och samtyckesförmuläret (Bilaga III) till intresserade
anestesisjuksköterskor på klinikerna.
Inklusionskriterier för att delta i studien var att informanterna skulle vara utbildade anestesisjuksköterskor av olika ålder och kön med över ett års yrkeserfarenhet och vara verksamma på operationskliniker. Exklusionskriteriet för studien var
bemanningssjuksköterskor eftersom de vanligtvis inte tillhör kliniken.
Vid sjukhus 1 intervjuades 3 anestesisjuksköterskor och vid sjukhus 2 intervjuades 4 anestesisjuksköterskor. Ingen anestesisjuksköterska exkluderades från studien eftersom de hade över ett års erfarenhet inom operationsverksamhet. Urvalet bestod av två män och sex kvinnor, den yngsta var 42 år, den äldsta 62 år och medelåldern var 53 år. Deras
arbetslivserfarenhet var mellan 9 och 26 år, medianvärde 19 år. Två anestesisjuksköterskor i intervjustudien hade erfarenhet från utlandet. Vid ett av sjukhusen där studien presenterades var VEC positivt inställd, men det fanns inget intresse att medverka i intervjustudien. Datainsamling
7 stycken intervjuer planerades och den första intervjun var en pilotintervju för testning av relevansen i intervjufrågorna (bilaga IV) (Turner, 2010; McNamara, 2009). Författarna
5
bedömde att intervjuguiden fungerade och att svaren i pilotintervjun besvarade syftet och därmed inkluderades den i studien.
Intervjuerna genomfördes i april 2018. Informanterna valde själva ut intervjuplatser på avdelningen. Forskare påtalar vikten av att intervjuer sker i en lugn miljö utan störande moment (Polit & Beck, 2016). Inför varje ny intervju fick informanten återigen information om syftet med studien. Informanterna informerades hur intervjun skulle genomföras och att intervjun spelades in med mobiltelefoner med lösenordsskydd.
Under intervjun satt informanten mittemot intervjuaren. Före själva intervjun småpratade intervjuaren med informanten i syfte att få informanten att känna sig mer bekväm och avslappnad. Inspelningen av intervjun startade med generella bakgrundsfrågor om
informantens ålder och erfarenhet. Därefter fick de frågan om hur de upplevde samarbetet med anestesiologen. Intervjun följde de redan formulerade intervjufrågorna i intervjuguiden. Frågor som “hur kändes det”, ”kan du berätta mer om” “hur tänkte du” användes för att uppmuntra informanten att fortsätta att utveckla sina tankar. Därmed kunde författarna styra intervjuerna mot syftet av intervjustudien (Turner, 2010). I slutet av intervjun fick
informanten möjlighet att göra tillägg om så önskades.
Eftersom ingen av författarna var van vid att genomföra intervjuer, var båda närvarande under intervjuerna. Rollerna delades upp så att den ena av författarna var aktiv och den andra tog rollen som observatör. Rollerna skiftades efter några gjorda intervjuer. Observatören kunde inflika frågor och fokusera på informantens kroppsspråk och ansiktsuttryck. Även
intervjuaren hade lättare att se informantens kroppsspråk och ansiktsuttryck när intervjuaren och observatören satt mittemot informanten. Den längsta intervjun varade i 24 minuter och den kortaste varade i 12 minuter. Samtliga intervjuer utfördes under informanternas arbetstid under sammanlagt tre dagar.
Transkribering och dataanalys
Författarna delade upp intervjuerna mellan sig inför transkriberingen och den författare som hade gjort intervjun transkriberade materialet till text. För att underlätta läsningen av citaten och för att öka estetiken i citaten efter transkribering bestämdes det att exkludera uttryck såsom pauser, skratt, upprepningar, uttryck som ”haha”, ”hm”. Därefter transkriberades materialet ordagrant och informanterna benämndes ”Anestesisjuksköterska (An.Ssk) 1,2,3” o.s.v., för att underlätta särskiljning av textmaterialet. Intervjuerna transkriberades i en Word dokument.
Därefter analyserades intervjumaterialet med en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats (Graneheim & Lundman 2004). Induktiv ansats innebär att analysera texter förutsättningslöst. Där texten är baserad på enskilda individers information om sina
erfarenheter och upplevelser (Polit & Beck, 2016). De transkriberade intervjuerna lästes noggrant igenom flera gånger av båda författarna. På så vis skapades en helhetsbild av innehållet. Författarna läste igenom intervjuerna enskilt och gjorde en individuell analys och därefter jämfördes de individuella analyser för identifiering av skillnader och likheter. De svårplacerade koderna diskuterades och slutligen uppnåddes konsensus i intervjustudiens material.
Intervjuerna skrevs ut på olikfärgade papper för att underlätta citering där varje intervju blev tilldelad en färg. Ord, meningar och de delar av texten vilket svarade an mot studiens syfte markerades. De meningsbärande enheter som svarade mot syftet kondenserades utan att mista innehållet och förminskades ytterligare med hjälp av innehållsanalys (Graneheim &
6
Lundman, 2004). Koderna klipptes ut och grupperades baserade på likheter och olikheter i innehållet och till sist sorterades de i subkategorier (Tabell 1). Innehållet i subkategorierna användes för att styra uppdelningen i kategorier. Kategorierna är resultatet utan tolkning av det textnära, uppenbara innehållet (manifest innehåll) medan subkategorierna speglar det latenta innehållet i intervjuerna (a.a). Det kodade textmaterialet klipptes ut manuellt för att särskilja likheter och olikheter som därefter ledde fram till kategorier och subkategorier. För att öka studiens trovärdighet har även talande citat valts ut till varje kategori. Dataanalysen resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier vilka presenteras i tabell 2.
Tabell 1: Tillvägagångssätt och exemplifiering utifrån innehållsanalysen: från meningsbärande enhet till kategorier och subkategorier.
Anestesisjuk sköterska och sidan i transkribering
Mening Kondensering Kod
Sub-kategori Kategorier
An. Ssk2. De byter rutiner bara och jag skulle vilja komma med
synpunkter. Men synd att vi inte har fått vara delaktiga.
Ofta ligger det något PM på en sal, som man inte har fått någon information om och som det inte finns evidens för.
De byter rutiner utan att vi har haft möjlighet att komma med synpunkter. Ofta ligger det nya rutiner som många gånger inte är evidensbaserad. Önskan om att få information om nya rutiner. Möjlighet att påverka beslut.
Faktorer som kan stärka samarbetet med
anestesiologen.
An. ssk5. Överläkaren kunde inte intubera och ville väcka patienten och då sa jag att ”nej, får jag titta”. Senare var han väldigt glad och skröt i fikarummet och sa att
narkossyrran hade räddat situationen. En liten fjäder i hatten.
Jag lyckades intubera efter överläkarens misslyckande. Han sa att jag hade räddat situationen och han var glad.
Prestigelös. Attityder och hierarkisk påverkan. Faktorer som påverkar samarbetet med anestesiolog.
7
Forskningsetiska överväganden
Helsingforsdeklarationen (2013) är en forskningsetisk riktlinje som användes av författarna för att ta hänsyn till de etiska aspekterna om forskning omfattande människor. Den användes även för att visa respekt och skydda informanternas integritet i aktuell studie. Eftersom studien ingår inom ramen för universitetsutbildning på avancerad nivå där
forskningshuvudmannen är Örebro Universitet krävs ingen ansökan till
Etikprövningsnämnden (SFS 2003:460). Däremot ska alltid de fyra grundläggande etiska krav övervägas som vid all forskning. De etiska kraven är: nyttjandekravet, samtyckeskravet, informationskravet och konfidentialitetskravet (Codex, 2018).
Nyttjandekravet innebär att data insamlade från enskilda individer endast fått användas för forskningsändamål. I aktuell intervjustudie uppfylls nyttjandekravet genom att författarna informerade informanterna om att insamlade data endast skulle användas till denna
intervjustudie där syftet var att samla in data om hur informanterna upplevde samarbetet med anestesiologen.
Samtyckeskravet innebär att informanter i en studie har rätt att själva bestämma över sin medverkan i studien. Först gav VEC sitt samtycke till att studien fick genomföras på tillfrågade kliniker. Därefter gav informanterna sitt samtycke genom att skriva på samtyckesformuläret före intervjun. Deltagandet i intervjustudien var frivilligt och
informanterna kunde närhelst de önskade avsluta sin medverkan i studien utan att ange skäl. Informationskravet innebär att forskaren skall informera informanterna om den aktuella studiens syfte. Före rekrytering av informanter, fick VEC information om studien som de vidarebefordrade till anestesisjuksköterskorna på kliniken. På intervjudagen fick
informanterna en muntlig presentation av intervjustudiens syfte samt möjlighet att ställa frågor och läsa igenom informationsbrevet om intervjustudien igen.
Konfidentialitetskravet innebär att de informanter som ingår i en studie skall ges största möjliga konfidentialitet och att personuppgifter ska förvaras på ett säkert sätt så att obehöriga inte kan ta del av dem. Informanterna informerades om hur deras personuppgifter och
inhämtat material skulle skyddas och inte användas i något annat syfte. De informerades om att transkriberad text förvarades på dator med lösenordsskydd samt att intervjuerna spelades in på mobiltelefoner med lösenordsskydd. Information som innehöll en individs namn och arbetsplats togs bort från de transkriberade intervjuerna och att i det transkriberade materialet skulle benämning Anestesisjuksköterska (An.Ssk), 1, 2, etc. användas. De informanter som valde att delta i studien informerades om möjligheten att få en kopia av intervjustudien via Örebros universitets databas och att sparade transkriberingar och ljudfiler kommer att raderas när arbetet är godkänt i enlighet med Örebro Universitets direktiv.
Förförståelse
Under datainsamlings- och dataanalysperioden reflekterade författarna över hur deras förförståelse kunde påverka aktuell studie (Polit & Beck, 2016). I en tidigare gjord studie menar forskaren att förförståelsen är en viktig komponent för att skapa ett intresse för att starta en studie (Malterud, 2009). För att förstå världen krävs förförståelse vilket författarna har. Men förförståelsen får inte hindra möjligheten att möta nya intryck (Dahlberg, 2014; Graneheim & Lundman, 2004). Genom omedvetna tolkningars påverkan hos individer gäller det att människan har förmågan att ha en öppenhet för att skapa möjligheten att upptäcka ny kunskap (a.a).
8
Författarna diskuterade huruvida egna erfarenheter som sjuksköterskor och att
verksamhetsförlagd utbildning inom operationskliniker skulle färga studien i alltför hög grad Under den verksamhetsförlagda utbildningen uppstod intresset för hur anestesisjuksköterskan upplever samarbetet med anestesiolog. Genom att inta en öppen och tillåtande framtoning och medvetenhet av författarnas förförståelse under det fortsatta arbetet har förförståelsen
beaktats.
Resultat
Resultatet baserades på 7 intervjuer av anestesisjuksköterskor som var verksamma på två olika sjukhus. Resultatet beskrevs med hjälp av innehållsanalysen utifrån två kategorier: Faktorer som påverkar samarbetet med anestesiologen och faktorer som kan stärka samarbetet med anestesiologen. Varje kategori består av subkategorier (Tabell 2).
Tabell 2: Kategorier och subkategorier översikt
Kategori Subkategorier Kategorier och subkategorier
förekommer i dessa intervjuer
Faktorer som kan påverka samarbete med
anestesiolog.
Respekt för kunskap / erfarenhet och teamets samspel
Engagemang och arbetsplatskultur. Attityder och hierarkisk påverkan Tydlig kommunikation. 1,2,3,4,5,6,7 1,2,3,4,5,6,7 2,4,5,6,7 1,2,3,4,5,6,7
Faktorer som kan stärka samarbetet med
anestesiolog.
Kompetens och återkoppling.
Möjlighet att påverka beslut.
1,2,3,4 ,5
2,4,5,6,7
Faktorer som kan påverka samarbete med anestesiolog
Faktorer som kan påverka samarbetet med anestesiologen beskrivs utifrån fyra subkategorier; Respekt för kunskap/erfarenhet och teamets samspel, engagemang och arbetsplatskultur, attityder och hierarkisk påverkan, och tydlig kommunikation.
9 Respekt för kunskap/erfarenhet och teamets samspel
Det framkom genom informanterna att samarbetet med anestesiologen varierade. Viktiga aspekter som lyftes fram var hur erfaren anestesiologen var samt hur hen såg på
informanternas kunskap och erfarenhet. När teamet kände varandra sedan tidigare skapades större möjligheter till ett bra samarbete menade informanterna. De upplevde att teamets samspel och personkemin var en avgörande faktor. Informanterna förklarade att genom att de kände till varandra sedan tidigare så hade de kännedom om anestesiologens sätt att arbeta på. Därigenom fick de en större förståelse för varandra.
Det blir svårt om det kommer någon som inte vet vad jag kan och jag vet inte vad han vill, då blir det svårare att samarbeta. Det är alltid lättare att jobba i ett team med någon som man kanske känner lite och att veta att hen tycker så här och att jag tycker så här. (An.Ssk 4)
Samtliga informanter var eniga i att ömsesidig respekt för kollegors kunskap och erfarenhet hade stor betydelse för att få till stånd ett bra samarbete intraoperativt. Ömsesidig respekt för varandras kunskap och erfarenhet ansågs öka trivseln i gruppen, enligt majoriteten av
informanterna.
Vid oförutsedda situationer intraoperativt ansåg informanterna att den person som var bäst lämpad att utföra uppgiften borde vara den som behärskade det.
En informant beskrev att trots att anestesiologen inte var insatt i vissa moment så fungerade samarbetet eftersom informanten kunde ta över ansvaret ”Men det är ju för att det ska fungera smidigt eller hur, och till patientens bästa ...” (An. Ssk 7).
Det framkom även att det var okomplicerat att samarbeta med de flesta anestesiologer. Det berodde i sin tur på att anestesiologen lyssnade på informanternas erfarenhet och togs på allvar ”De lyssnar på mig. De lyssnar på min erfarenhet och jag lyssnar på deras erfarenhet. De lyssnar på mig, så skulle jag vilja uttrycka det … ” (An.Ssk 3).
Flertalet av informanterna beskrev känslor av frustration när deras kunskap och erfarenhet förbisågs av anestesiologen. De ansåg att de yngre allmäntjänstgörande (AT) och
specialisttjänstgörande (ST) respekterade deras kunskap och erfarenhet i större utsträckning. Tre informanter menade att AT/ST läkarna hade mer tillit till informanterna. De grundade den tanken på att AT/ST läkarna inte hade hunnit införskaffa sig den kunskap och erfarenhet som informanterna besatt.
Detta resulterade i ett välfungerande samarbete eftersom de delade på ansvaret gemensamt, enligt informanterna; “AT och ST läkarna lyssnar väldigt mycket på oss och det tror jag har med deras respekt att göra, för att vi har längre erfarenhet. Ofta är man äldre än vad de är för de är väldigt unga ...” (An.Ssk 5).
Engagemang och arbetsplatskultur
Informanterna i intervjustudien berättade hur anestesiologens intraoperativa engagemang var avgörande. Det påverkade det intraoperativa förloppet och vården patienten erhöll. En
gemensam upplevelse vilket beskrevs av majoriteten av informanterna var att anestesiologens engagemang var beroende av den rådande arbetsplatskulturen och de riktlinjer som fanns på kliniken.
Det ansågs av samtliga informanter att det var tillfredsställande att arbeta tillsammans med de anestesiologer som var fysiskt närvarande på operationssalen, sövde och väckte patienterna tillsammans med informanterna. En av förklaringarna var att då kunde de passa på att
10
diskutera de funderingar informanterna hade angående patientens fortsatta vård.
Informanterna upplevde att jämfört med AT/ST läkarna, var överläkarna inte lika engagerade i patienterna, trots den kunskap och erfarenhet de hade.
En informant berättade att överläkaren och de äldre anestesiologerna kontaktades via telefon och att de sporadiskt visade de sig spontant på operationssalen. Ju mer engagemang
anestesiologen visade under intraoperativa fasen, desto bättre blev samarbetet ansåg informanterna ”Den som är yngre tar ett större ansvar och är mer delaktiga i teamet än många äldre. De kontaktar man bara om man behöver hjälp, de är inte aktivt med från början … ” (An.Ssk 2).
De nyutbildade anestesiologerna och AT/ST läkarna ansågs vara mer engagerade till en början men att de gradvis påverkades av den rådande arbetsplatskulturen inom verksamheten. Informanterna upplevde att flera av AT/ST läkarna till slut endast gjorde det de mer eller mindre blev tillsagda att göra av de äldre läkarna. Det minskande engagemanget kunde resultera i att trivseln i personalgruppen minskade och att det i sin tur kunde leda till frustration och stress mellan dem enligt informanterna.
Oftast när det kommer nya hit, är de väldigt på, och sedan efter en stund börjar de försvinna mer och mer och till sist ser man inte röken av dem. Det är jättetrist. De kommer och är så superambitiösa i början. (An.Ssk 1)
En aspekt vilket ansågs påverka samarbetet med anestesiologen var hur väl förberedd och påläst anestesiologen var på de aktuella patientfallen uppgav informanterna.
Ja, det optimala, man önskar ju att de är mera insatta på något vis. De kan ju titta själva liksom. De kan ju dom titta dagen före så ser dom ju programmet, liksom. Då blir de mera insatta än att bara komma hit och inte ta riktigt ansvar för det. (An.Ssk 7)
Det intraoperativa samarbetet fungerade bättre under jour/beredskap tid. Där upplevde
informanterna ett större engagemang och högre närvaro av anestesiologen. Informanterna såg det som något normalt och naturligt eftersom det under jour/beredskap uppstod oväntade och akuta situationer och därmed var anestesiologen mer närvarande, ”På jourerna eftersom man är själv här som anestesisjuksköterska, då tycker jag för det mesta att det fungerar bra … ” (An.Ssk 2).
Attityder och hierarkisk påverkan
Informanterna berättade att anestesiologens attityd var av stor betydelse när det gällde hur samarbetet såg ut. Majoriteten av informanterna beskrev att de flesta av anestesiologerna var prestigelösa, lyhörda och hade förtroende för dem.
De måste ju vara lyhörda och de måste alltid ha patienten i fokus. Det är det som är det viktigaste, liksom. Det spelar ingen roll om jag är undersköterska, narkossyster eller läkare, liksom. Man gör det man är bra på eller har möjlighet att göra. (An.Ssk 6)
När anestesiologens hade en prestigelös framtoning upplevde informanterna att de kände sig uppskattade och värdefulla. Det ökade trivseln och engagemanget i gruppen. Fyra informanter beskrev hur vissa anestesiologer inte tvekade att ta ett steg tillbaka och be om hjälp från informanterna. Med en sådan attityd från anestesiologen ansåg informanterna att det skapade
11
en bra arbetsmiljö. Där de delade på ansvaret och vilket ökade informanternas välbefinnande och gynnade deras samarbete.
Överläkaren kunde inte intubera och ville väcka patienten och då sa jag: ”nej, får jag titta”? Efteråt var han väldigt glad. Då satt han och skröt i fikarummet och sa att narkossyrran hade räddat situationen. Det var faktiskt lite roligt för mig. En liten fjäder i hatten. (An.Ssk
Informanterna hade en önskan och vilja att hjälpa den oerfarne anestesiologen att fatta de rätta besluten i samarbetet. Allt berodde på vilken inställning och attityd anestesiologen hade till rollfördelningen. Informanterna anpassade sig till den rådande situationen och kunde ta över uppgiften där anestesiologen inte var så erfaren.
Flera av informanterna uppgav att det kunde uppstå problem i samarbetet när attityden hos anestesiologens var nedlåtande. De beskrev känslor av frustration, irritation och upplevelser av stress vid sådana situationer. Informanterna förklarade att när anestesiologen valde en nedlåtande attityd påverkades kommunikationen negativt. Informanterna ansåg att det
handlade om de anestesiologer som inte var trygga i sin yrkesroll och tydligt ville visa att “det är jag som är läkare … ” (An.Ssk2).
Informanterna var överens om att de negativa aspekter av hierarki hade minskat när det gällde det intraoperativa samarbetet ”Ja, jag tror att effekten på hierarki har blivit mycket bättre mot vad det hade varit. Det har hänt mycket på 30 - 40 år … ” (An.Ssk 5).
Däremot tog informanterna upp en annan form av hierarki som påverkade samarbetet med anestesiologen. Det var hierarkin mellan olika läkares yrkesprofessioner som kunde
förekomma under den intraoperativa fasen särskilt vid akuta fall. Där upplevde informanterna att anestesiologen inte agerade eller ifrågasatte de beslut som togs även om det var ett
felaktigt beslut. Två informanter beskrev det som “De vill inte trampa varandra på tårna … ” (An.Ssk 5). Det kändes mindre bra ansåg informanterna när ingen ifrågasatte operatören eller traumaledaren ”Ni vet ju vilka riskfaktorerna är, när den som är högst på salen inte säger någonting. Det är då det händer olyckor … ” (An.Ssk 6).
Vid ett flertal tillfällen hade informanterna valt att inte ifrågasätta anestesiologens ordination och istället hade de valt att vänta med ordinationen. Det var vid de tillfällen när de inte var säkra på om anestesiologens beslut skulle tillvarata patientens intresse ”Vi ska ju säga ifrån …. Man ska ju ifrågasätta men man kan ju ha sådan respekt ibland. Nej, det har blivit mycket bättre, tycker jag … ” (An.Ssk 5).
Tydlig kommunikation
Informanterna upplevde att en orsak till varför samarbetet med anestesiologer hade blivit bättre berodde en tydligare kommunikation intraoperativt mellan dem. Majoriteten av informanterna ansåg att kommunikationen mellan parterna var tillfredsställande. Det hade främjat samarbetet framåt ”Kommunikationen har ju varit bra, det är väldigt lätt att kommunicera med narkosläkaren … ” (An.Ssk 3).
Informanterna uppgav att de bekräftade varandra. Det fanns en tydlighet i kommunikationen och detta ansågs resultera i en säkrare vård. Även vid funderingar när det gällde till exempel läkemedelsordinationer kontaktade de ansvarig anestesiolog “Ska jag verkligen ge 50
12
morfin?... ” (An.Ssk 1). De problem som kunde uppstå löste de tillsammans, uppgav
informanterna. Bra kommunikation där de bekräftade varandra var enligt informanterna något som ökade deras engagemang intraoperativt. Det minskade även misstag under den
intraoperativa fasen ansåg informanterna.
Däremot var samtliga informanter överens om att kommunikationsmissar var vanliga under akuta situationer. Det kunde resultera i stressmoment och minskad vårdkvalitet. Orsakerna till bristerna ansåg informanterna till stor del berodde på anestesiologens oförmåga att
kommunicera med informanterna under den akuta situationen.
Vid ett specifikt patientfall beskrev de hur anestesiologen försökte lösa det aktuella problemet med andra anestesiologer och ignorerade informanterna som befann sig på salen. Det ansågs respektlöst när anestesiologen förbisåg informanternas erfarenhet vid sådana situationer intraoperativt ”Då blir det kaos, för du vet alla skriker och vill någonting och vem ska liksom serva? Då blir de för många. Då skriker de bara och då glömmer de att backa, utan de vill framåt hela tiden liksom … ” (An.Ssk 5). Vid det tillfället uppmärksammade anestesiologerna inte att informanten stod med en larynxmask i handen och som till slut höjde rösten och sa; “stoppa ner en larynxmask istället. Kan man hålla fri luftväg då är det ingen panik … ” (An.Ssk 5).
Informanterna upplevde att brister i kommunikationen var mer uttalad med den oerfarne anestesiologen vid akuta situationer. Det ansågs bero på anestesiologens bristande erfarenhet och osäkerhet inför en akut uppkommen situation. En av informanterna uppgav att det kunde vara svårt att kommunicera med anestesiologer som inte hade svenska som modersmål. Det som upplevdes som en svårighet var vid telefonsamtal. Där språkförbistringen kunde leda till missuppfattningar.
Faktorer som kan stärka samarbetet med anestesiolog
Kategorin faktorer som kan stärka samarbetet med anestesiologen beskrivs utifrån två subkategorier; kompetensutveckling och återkoppling, och möjlighet att påverka beslut. Kompetensutveckling och återkoppling
Möjligheten till kompetensutveckling genom utbildning inom verksamheten ansåg
informanterna förekom alltför sällan. De förslag som informanterna nämnde för att öka deras kunskapsnivå̊ var internutbildning, vetenskapliga artiklar och lokala PM. Informanterna önskade fler teoridagar, forum för reflektion och diskussion samt praktisk situationsträning ”Nej, det har däremot varit lite dåligt när det gäller utbildning från arbetsgivarens sida. Förut har vi haft lite utbildning som har varit schemalagd … ” (An.Ssk 3).
En av informanterna uttryckte att anestesiologen kunde vara den som genom undervisning höjde deras kompetens ”De skulle kunna utbilda oss under tiden men det känner jag att det saknas. De har ju längre utbildning … ” (An.Ssk 1).
Viktiga återkommande synpunkter som framkom var att ömsesidigt förtroende var
betydelsefullt, att de kände till varandras kompetens och möjligheten att kunna återkoppla tillsammans. För att kunna agera i olika situationer beskrevs det som viktigt att vara
kompetent. De såg problem med att det inte fanns tid till att samtala om oförutsedda händelser under dagen. Informanterna uppgav att det berodde på att tiden inte räckte till.
13
Samarbetet kan bli mycket bättre genom bra kommunikation, genom tillfällen att kunna lära av varandra. Genom att ta tillfället i akt och sätta oss ner
tillsammans och gå igenom fallet och diskutera det. Sådant händer ju inte, det finns inte tid för det(An.Ssk 1).
Möjligheten att få arbetstid avsatt för återkoppling och vid komplicerade patientfall var något som togs upp av informanterna. De tog även upp möjligheten att hantera komplicerade patientsituationer genom övningar samt för att få återkoppling för att utvecklas i professionen som anestesisjuksköterska och därigenom vidga sin teoretiska kunskap och erfarenhet.
Alla som var inblandade vid det speciella patientfallet pratade med varandra efteråt. Men vid en vanlig arbetsdag så är det ingenting. Vi är vana. Vi kör på och sedan stämplar vi ut och så lämnar vi det bakom oss. Det är lite den stilen man måste ha för att orka arbeta vidare. (An.Ssk 1)
Möjlighet att påverka beslut
Informanterna tog upp bristen på information vid förändringar i rutiner på kliniken och när de skulle vara behjälpliga vid studier inne på operationssalen. De ansåg att eftersom de skulle utföra olika studier inne på sal så ville de gärna få information och möjlighet att kunna
komma med synpunkter på den aktuella studien som skulle genomföras ”Ofta ligger det något PM på en sal som man inte har fått någon information om. Jag brukar ta upp evidens vid vissa frågor. Jag brukar ta med mig vetenskapliga artiklar och lägga fram … ” (An.Ssk 2). Informanterna menade att de inte inkluderades i det beslutsfattande arbetet. Informanterna tog upp förändringar som skedde på kliniken gällande rutiner. Vid studier som direkt berörde patienten önskade de en större möjlighet att medverka och få komma med synpunkter. ”Nej, det känns inte rätt, man skulle kanske ha fått vara delaktig och fått komma med synpunkter, tycker jag … ” (An.Ssk 2)
Två informanter berättade om att de var ansvariga för operationsplaneringen. Informanterna uppgav att medarbetarna var mer tillfreds och nöjda sedan de hade tagit över planeringen. Det hade resulterat i ökad trivsel i gruppen och ett större inflytande att kunna påverka
operationsprogrammet. Det hade stärkt relationen till anestesiologen och till operatören uppgav informanterna, ”Man är jättemycket som en advokat. När vi sitter och planerar så vet vi vem som kan utföra ingreppet ... ” (An.Ssk 6).
Resultatsammanfattning
Resultatet visade att informanterna ansåg att samarbetet mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen under den intraoperativa fasen av patientens vårdprocess i de flesta fall var bra men att det varierade. Det berodde på vem anestesisjuksköterskan samarbetade med och hur anestesiologen såg på anestesisjuksköterskans samlade kunskap, kompetens och erfarenhet. Informanterna uttryckte att när samarbetet fungerade väl var det tillsammans med den anestesiolog som var prestigelös och värdesatte anestesisjuksköterskans kunskap och
erfarenhet. Det framkom att AT/ST läkarna visade mer respekt för informanternas erfarenhet och var mer engagerade än överläkarna. När anestesiologen var engagerad förbättrades även arbetsklimatet.
14
Det visade sig i intervjustudien att dålig attityd och hierarki påverkade samarbetet negativt. Hierarkin hade dock minskat på arbetsplatserna enligt informanterna. Samtliga informanter uppgav att kommunikationen var en viktig aspekt för att samarbetet skulle fungera
tillfredsställande. Det framkom att samarbetet och kommunikationen upplevdes brista vid akuta situationer. Enligt informanterna kunde ett bättre samarbete skapas med fler
gemensamma utbildningstillfällen därmed skulle kompetensen öka och samarbetet stärkas. Avsaknaden av tid för återkoppling var något som informanterna påpekade. Informanterna ansåg att möjligheten att påverka beslut gällande rutiner inom verksamheten var svag.
Diskussion
MetoddiskussionSyftet med intervjustudien var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter och
upplevelser av samarbetet med anestesiologen i den intraoperativa fasen av den perioperativa vårdprocessen. Därför valdes en kvalitativ induktiv intervjustudie som metod. Där ges
informanterna möjlighet att berätta mer om sina levda erfarenheter, uppfattningar och om sina tankar (Trost, 2010). Litteraturstudie valdes bort som metod efter att författarna hade gjort en provsökning i databaser om valt ämne för studien. Provsökningen resulterade inte i tillräckligt många publicerade vetenskapliga artiklar för att metoden skulle anses lämplig.
En studies pålitlighet ökar genom en tydlig beskrivning av urvalet i studien (Polit & Beck, 2016). Sju informanter intervjuades och författarna menar att det inte är mängden informanter som är viktigast utan kvaliteten på informationen som framkommer, vilket betyder att relevant data som svarar an mot syftet identifieras i intervjuerna. Informanterna valdes ut via ett
bekvämlighetsurval. Urvalet vid sjukhus 2 var inte styrt av utbildningsansvarig
anestesisjuksköterska, eftersom informanterna uppgav att de själva hade tackat ja till att medverka i studien. Variationen i ålder och arbetslivserfarenhet var bred och var till studiens fördel eftersom informanterna hade tillräckligt med kunskap och erfarenhet inom det valda området (Polit & Beck, 2016). Urvalet bestod av fler kvinnor än män vilket kan tillskrivas att yrket är kvinnodominerat.
Begränsningarna när det gäller studiens urval kan vara att få anestesisjuksköterskor tackade ja till att medverka i studien. En anestesisjuksköterska avbröt sin medverkan i början av
intervjun. Anledningen till avbrottet var enligt informanten för kort tid till förberedelse och att informanten fann det obehagligt att bli inspelad under intervjun.
Användning av pilotstudie för att testa relevans av frågorna var till fördel för studien. Att spela in intervjuerna var fördelaktigt jämfört med till exempel observationsmetod eller att anteckna direkt när informanten pratade. Författarna transkriberade intervjuerna själva vilket anses fördelaktigt. Det förkortade analystiden eftersom materialet behärskades (Granskär & Höglund-Nielsen, 2012). Nackdelen med inspelade intervjuer var att det tog lång tid att transkribera intervjumaterialet och det blev besvärligare ju längre intervjun varade. Information om studien presenterades för VEC och de vidarebefordrade informationen till informanterna. På Sjukhus 2, berättade informanterna att de inte hade fått information angående studien. Utbildningsansvarig anestesisjuksköterska hade glömt att vidarebefordra
15
informationen till dem. Dessa informanter fick muntlig information av författarna samt tid för genomläsning av informationen före intervjun.
Kvalitativa studiers bedömning baseras på graden av trovärdighet som bygger på följande fyra kriterier: överförbarhet (transferability), trovärdighet (credibility), reflexivitet (reflexivity) och tillförlitlighet (reliability) (Graneheim & Lundman, 2004).
En studies överförbarhet syftar till att undersöka om studiens resultat går att applicera på olika sammanhang och på olika val av informanter. Noggrann beskrivning av informanternas sammanhang och urval kan förbättra en studies överförbarhet (Graneheim & Lundman, 2004). En blandning av yngre och äldre anestesisjuksköterskor hade varit önskvärt för att skapa en bredare dimension i studien. Genom att ha yngre anestesisjuksköterskor med kortare
arbetslivserfarenhet med i studien, skulle det kunna ge ytterligare information av upplevelsen av samarbetet med anestesiologen. Två av informanterna arbetade utomlands och författarna är osäkra på om resultatet kan ha påverkats av det, eftersom författarna inte har kunskap om hur arbetsförhållandena ser ut i andra länder.
En studies trovärdighet baseras på hur väl data och analysprocessen stämmer överens med studiens fokus och hur väl data bearbetas. Författarna har försökt öka studiens trovärdighet genom att så noggrant som möjligt beskriva studiens tillvägagångssätt. Genom genomförandet av enpilotintervju, genom användning av intervjuguiden, genom inspelning av intervjuerna och noggrann transkribering har studiens trovärdighet säkerställts så långt det är möjligt. Reflexivitet syftar till att skydda forskaren mot personlig bias och handlar om att vara medveten om personliga värderingar som kan påverka studiens resultat. Reflexiviteten kan öka kvaliteten i en studie (Polit & Beck, 2016). Författarna har haft verksamhetsförlagd utbildning på ett av sjukhusen där intervjuer genomfördes. Det innebär att författarna har haft någon sorts förförståelse när det gällde syftet för studien och kunde känna igen sig i den information som framkom under intervjuerna. Förförståelsen användes på ett positiv sätt. Det blev lättare för författarna att förstå vad som framkom under intervjuerna. Före det att studien påbörjades reflekterade författarna över effekten av deras förförståelse i arbetet (Graneheim & Lundman, 2004). Under intervjuerna var författarna öppna, nyfikna och lyhörda för
informanternas berättelser. Författarnas förförståelse och erfarenhet kan ha påverkat studiens trovärdighet trots att författarna aktivt har försökt att minimera denna risk.
En studies tillförlitlighet är baserad på hur väl författarna hanterade informationen och beslutsfattande när data tolkades. Författarna genomförde en pilotstudie för att säkerställa att data som skulle samlas in svarade an mot syftet. Författarna gjorde en individuell analys och sedan diskuterades likheter och skillnader mellan kategorier för att uppnå konsensus. Genom att båda författarna var delaktiga i hela analysprocessen ökar tillförligheten i studien (Polit & Beck, 2016).
Resultatdiskussion
Resultatet i intervjustudien presenterar informanternas erfarenheter och upplevelser av samarbetet med anestesiolog intraoperativt och tankar runt samarbetet med anestesiologen i utövandet av sin yrkesprofession som anestesisjuksköterska intraoperativt. Yrkesstolthet, professionalitet och vikten av bra kommunikation var genomgående återkommande i resultatet av studien.
16
För att få till stånd ett bra samarbete finns det ett behov av ett professionellt förhållningssätt där olika yrkeskategorier använder sig av sin kompetens och erfarenhet för att genomföra kvalificerad vård. Eftersom ingen är komplett är det därför viktigt inom den intraoperativa vårdprocessen att samla den individuella kunskapen som finns närvarande.
Ovanstående resonemang visar även en studie där forskarna förklarade att trots att
anestesisjuksköterskan och anestesiologen tillhör olika yrkeskategorier kan deras erfarenhet, kunskap och kompetens relateras till varandra. Det blir i förlängningen en viktig faktor för att ge patienten en anestesiologisk vård av hög kvalitet. Därför bör de samarbeta för att ge patienten god vård och den som är mest lämpad att utföra ett moment bör vara den som utför momentet (Alves, 2005). Resultatet stöds även av Jones och Fitzpatrick (2009), där forskarna menar att det krävs ömsesidig anpassning och förståelse för varandras yrkesroll för ett bra samarbete som i sin tur ökade kvaliteten på vården. Resultatet stärks även av studien där forskarna beskriver att genom ett bra samarbete kan anestesisjuksköterskans och
anestesiologens kompetens och kunskap utnyttjas på bästa sätt. (Michinov, Oliver-Chiron, Rusch och Chiro, 2008).
I denna intervjustudies resultat påtalar informanterna betydelsen av att deras kompetens och erfarenhet inkluderades i vården av patienten. Vilket i sin tur kan skapa trygghet och öka välbefinnandet och engagemanget i gruppen. Detta kan kopplas till studier som visade på att ömsesidig respekt för varandras kunskap hos samarbetspartnern kan öka tilliten till motparten (Silen-Lipponen et al, 2002; Rosengren, 2004). Forskare i ytterligare en studie menar att med ömsesidig respekt för varandras kunskap i sin tur ökade både anestesisjuksköterskans och anestesiologens tillfredsställelse (Silen-Lipponen et al, 2002). I en studie visade forskarna att det krävs rollfördelning, tillit till varandra och förståelse för varandras skicklighet för ett bra samarbete (Jones och Fitzpatrick 2009). Även andra studier pekar på att ett välfungerande samarbete kan öka både patientens och anestesisjuksköterskans välbefinnande (Averlind & BihariAxelsson, 2012; Jamesson, 2003).
I aktuell intervjustudie framkommer det att engagemang och arbetsglädje minskade när informanterna upplevde att deras kompentens och erfarenhet förbisågs.
Resultatet finner stöd i Alves (2005) där forskaren såg att ett dåligt fungerande samarbete mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen var en faktor som kan utlösa emotionell påfrestning och arbetsrelaterad stress hos anestesisjuksköterskan. Resultatet kan även kopplas till en studie som visade att ömsesidig respekt för varandras kunskap hos samarbetspartnern kan öka tilliten till motparten (Silen-Lipponen et al, 2002). Detsamma såg forskarna i sin studie, att där det finns brist på förtroende eller respekt är exempel på hur konflikter kan uppstå (Alverlind & Bihari Axelsson, 2012).
Det framstår som en viktig aspekt i intervjustudien att bli bekräftad när patientansvaret delas med anestesiologen. Därmed skapas förutsättningar för ett bra samarbete och patientutfall. Resultatet kan kopplas samman med studien där visade forskarna att när olika yrkeskategorier gemensamt bidrog med att söka efter kunskap och lösa de problem som kan uppstå
intraoperativt. Då kompletterade de varandra och upplevelsen blev en känsla av att vara värdefull (Lauvås & Lauvås, 2012). Resultatet i intervjustudien finner också stöd i studien där forskarna visade på att det är viktigt att teammedlemmar inom operationsverksamheten känner tillit till varandra och delar på ansvaret. Delat ansvar underlättar att upptäcka misstag som kan uppstå och därmed kan åtgärder sättas in omgående (Silén Lipponen, Tossavainen, Turunen & Smith, 2005).
17
Det framkom i intervjustudien att det var tillfredsställande att samarbeta med den anestesiolog som var engagerad och närvarande intraoperativt. Minskat engagemang och dåligt
arbetsklimat var påfrestande och minskade trivseln i gruppen menade informanterna. Resultatet i intervjustudien stöds av tidigare forskning som visade på hur arbetsplatsens klimat påverkar leveransen av kvaliteten inom vården och ökar stress bland medarbetarna (Eskola, Roos, McCormack, Slater, Hahtela och Suominen, 2016).
Vid ett bra arbetsklimat, där kan de inblandade parterna vara engagerade och bekräftande. Problem som kan uppstå kan lösas utan att skapa personliga motsättningar. Däremot vid ett dåligt arbetsklimat kan motsättningar uppstå. De inblandade parterna ser inte problemen och undviker därigenom att reda ut dem. Det kan i förlängningen påverka engagemanget och trivseln. Ovanstående resonemang kan kopplas till studien som visar på att där det finns ett lågt engagemang i verksamheten leder det till låg produktivitet. Därmed kan inte den enskilde individen uppfatta sambandet mellan sitt bidrag och önskvärt resultat (Shepperd, 1993). Resultatet i intervjustudien visade på att där det finns möjlighet till engagemang tillit och uppmuntran, där kan det skapas möjligheter till ett kreativt samarbete mellan parterna. Det kan i sin tur bidra till ett bra samarbete och utveckling mellan dem. Resultatet kan kopplas till studien där forskarna såg att ett bra samarbete var avgörande för trivsel och välbefinnande på arbetsplatsen (Axelsson & Bihari Axelsson, 2006).
Informanterna menade att en bra samarbetspartner var lyhörd, prestigelös och hade förmågan att överlämna moment som kunde utföras bättre av motparten. Det ökade i sin tur
tillfredsställelsen och trivseln hos mottagaren. Resultatet visade på att när det motsatta upplevdes skapade det frustration och stress hos informanterna. Aktuell intervjustudie finner stöd i studien där forskarna beskrev att effekterna av dålig attityd och prestige riskerar patientsäkerheten. Det försämrar även förhållandet till anestesisjuksköterskan (Green, Oeppen, Smith & Brennan, 2017). Taylor och Fitzpatricks (2009) visade i sin deskriptiva studie att anestesisjuksköterskan och anestesiologen har olika attityder och inställningar till samarbete. Resultatet visade på att anestesisjuksköterskan hade en mer positiv inställning till samarbetet än anestesiologen. Anestesiologens negativa inställning till samarbetet kan leda till arbetsrelaterad stress hos anestesisjuksköterskan (a.a).
I aktuell intervjustudies resultat visade på att trots förbättrade förhållanden kan hierarki fortfarande påverka samarbetet mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen
intraoperativt. I studien av Alves (2005) där visade resultatet att hierarki existerar och att det påverkar rollfördelningen och ansvaret. I ytterligare en studie såg forskarna att hierarki har en negativ inverkan på kommunikation, patientsäkerhet och samarbete (Green et al., 2017). I intervjustudien belystes också att hierarkin mellan olika yrkeskategorier på grund av status påverkade samarbetet med anestesiologen. Resultatet som framkom i intervjustudien stämmer överens med studier, där forskarna beskrev att hierarki mellan olika yrkeskategorier är vanligt inom den perioperativa vårdprocessen och att det påverkar patientsäkerheten (Bould,
Sutherland, Sydor, Naik & Friedman, 2014).
I aktuell intervjustudie synliggjordes hierarkin där anestesiologen inte ifrågasatte kirurgens eller trauma-ledarens direktiv. Det skapade en känsla av frustration hos informanterna. I två tidigare studier där uppmuntrades hela operationsteamet att genom kommunikation alltid ifrågasätta hierarkin. Men att göra det på ett trevligt sätt för att undvika konflikter (Pian-Smith et al., 2009; Bould et al., 2014). Informanterna i intervjustudien uppgav att de hade lärt sig att ifrågasätta både dålig attityd och när hierarkin blev för påtaglig. De menade att de hade patientens intresse i främsta rummet. I en studie visade forskarna att där hierarkisk påverkan saknades kan det främja kommunikationen mellan parterna (Rabol, McPhail, Ostergaard, Andersen & Mogensen, 2012).
18
En central del som framkom i resultatet i intervjustudien var att informanterna beskrev att kommunikationen hade blivit bättre, vilket resulterade i ett effektivare samarbete och patientomhändertagande. Tre tidigare studier visade på att vikten av bra kommunikation var av central betydelse när det gäller samarbete (Makary et al., 2006; Boyd & Poghosyn, 2017; Nagpal et al., 2010).
Resultatet i intervjustudien visade på att kommunikationen upplevdes som både mer öppen med en positiv och bekräftande karaktär än tidigare.
Resultatet identifierar inte varför kommunikationen hade blivit bättre. Det framkom att teamet bekräftade varandra men ingen av informanterna tog upp användandet av de
kommunikationsmallar som finns tillgängliga. Orsaken till det kan vara att användandet av kommunikationsmallar ansågs som naturligt i teamets intraoperativa samarbete. Detta kan kopplas till tidigare forskning som visade att en öppen och fungerande kommunikation är ett av behoven för ett fungerande samarbete (Silen-Lipponen och al, 2002; Jones och Fitzpatrick, 2009).
Informanterna i intervjustudien påtalade vikten av utbildning inom anestesiologisk omvårdnad. De ansåg att det skulle stärka samarbetet och ytterst ge patienten kvalitet i omvårdnaden. Det stämmer överens med tidigare studier där forskarna såg att
kompetensutveckling via utbildning är en viktig komponent. Vilket stärker sjuksköterskan i arbetet med evidensbaserad omvårdnad (Meretoja, Isoaho & Leino-Kilpi, 2004). Forskarna i ytterligare en studie menar att det påverkar kommunikationsförmågan, ökar medvetenheten när det gäller professionen och kan leda till ökat självförtroende och trygghet (Josefsson, Sonde & Wallin, 2006).
Det är tillfällen för utbyte av erfarenhet och kunskap som fattades enligt informanterna. Högt tempo, tidsbrist kommunikationsbrister och rutiner på arbetsplatsen uppgavs vara några faktorer i intervjustudien som påverkade tillgången till verksamhetsförlagd utbildning och det stämmer överens med tidigare forskning (Green et al., 2017; Silén-Lipponen et al., 2005; Croskerry, 2000).
Intervjustudiens författare anser att behovet av kompetensutveckling finns för att lösa olika uppgifter så smidigt som möjligt. Enligt Socialstyrelsen bör sjuksköterskan ges möjlighet att hålla sig à jour med aktuell kunskap (SOSFS 1993:17). Kontinuerligt lärande genom
kompetensutveckling är en viktig del för att möta kraven från Hälso- och sjukvårdens utveckling. Det ökar anestesisjuksköterskans trygghet och tillfredsställelse inom sin yrkesprofession (SFS 1982:763; Meretoja, Isoaho & Leino-Kilpi, 2004)
Genom att ge möjligheter till att fördjupa sina erfarenheter från det dagliga arbetet skapas en kunskapsbredd blandad med både kompetens och erfarenhet. Vilket styrks av Price et al. (2014) som menar att när sjuksköterskan ges möjlighet att leva upp till de krav som ställs, där skapas ömsesidig respekt för varandras kunskap och kompetens vilket är ett krav på optimalt samarbete på varje arbetsplats (a.a).
I aktuell intervjustudie förmedlades ett behov av tid för reflektion, för den individuella utvecklingen och för att stärka samarbetet intraoperativt. Reflektionstid med ansvarig anestesiolog och i grupp kan stimulera till intresse för förbättrings – och forskningsarbete samt sökande efter evidensbaserad kunskap. Två gjorda studier visade att arbetsbelastning och tidspress var några faktorer som begränsade möjligheten till återkoppling (Croskerry, 2000). Avsaknaden av återkoppling gjorde att vårdpersonal gick med funderingar om deras insatser
19
gjorde någon skillnad i vården av patienten. Det minskade personalens trivsel och
välbefinnande i verksamheten (Castanelli & Kitto, 2011). Författarna håller med forskarna om att tid för reflektion, konstruktiv kritik kan vidareutveckla omvårdnaden av patienten.
Möjligheten att påverka beslut gällande rutiner och forskningsstudier upplevdes i aktuell intervjustudie som bristfällig. Resultatet visar på att det ansågs att information om
forskningsstudier och förändring av rutiner borde involvera hela verksamheten. Respekt för informanternas erfarenhet och kunskap efterfrågades.
Bristande rutiner när det gäller beslutfattande åtgärder kan leda till kommunikationsmissar och en känsla av frustration hos anestesisjuksköterskan, menar författarna. Riksföreningen för Anestesi och Intensivvård och svensk sjuksköterskeförening (2012) där uppmuntras
anestesisjuksköterskan att vara aktiv i beslutfattande och utveckla sina ledarskapsfärdigheter. Författarna menar att det är viktigt att stärka samarbetet mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen. Genom att stärka samarbetet kan det öka patientsäkerheten och kvaliteten på omvårdnaden. Det bekräftas i studien som visade att kostnaderna minskade och
patientsäkerheten gynnades (Jones & Fitzpatrick, 2009). I ytterligare en studie menar
forskarna att konflikter leder till allvarliga konsekvenser för patienten och en ökad kostnad för samhället (Silen-Lipponen et al., 2002). Med ett fungerande samarbete kan det ge goda
förutsättningar för ett bra arbetsklimat och kommunikation där medarbetarna trivs i verksamheten. Vilket kan ge minskade kostnader för sjukfrånvarorelaterat till dåligt arbetsklimat menar författarna. Det stöds av en studie där forskarna menar att det minskar stress och kostnaderna för verksamheten (Jones & Fitzpatrick, 2009).
Kliniska implikationer
Resultatet kan utgöra ett underlag för anestesisjuksköterskan och stimulera till reflektion och diskussion mellan anestesisjuksköterskor. Verksamhetschefer inom operationsverksamheten kan använda sig av studiens resultat som inspiration för att förändra och förnya rutiner och riktlinjer för att säkerställa ett bra samarbete mellan anestesisjuksköterskor och
anestesiologer.
Ett väl fungerande samarbete kan i sin tur öka anestesisjuksköterskans engagemang, reducera kostnader för verksamheten och leda till mindre personalomsättning. Brister som har
framkommit i studien kan främja förbättringsarbete medan påvisade styrkor och svagheter i studien kan göra samarbetet och kommunikationen effektivare.
Förslag till fortsatt forskning
Resultatet kartlägger att anestesisjuksköterskor samarbetar i en komplex
operationsverksamhet. Där ett gemensamt ansvar tillsammans med anestesiologen finns för att skapa ett bra samarbete och kommunikation dem emellan. Det hade varit intressant att göra en ny kvalitativ intervjustudie med en större och mer varierande population om upplevelsen av samarbetet mellan anestesisjuksköterskor och anestesiologer som informanter och jämföra deras svar. Alternativt en kvantitativ studie med anestesisjuksköterskor från olika län och sjukhus för att jämföra de rutiner som finns inom verksamheten som kan leda fram till förslag
20
till förändringar och förbättringar. Det kan belysa upplevelserna i ett vidare perspektiv och skapa en helhetsbild som kan leda fram till nya sätt att samarbeta på.
Konklusion
Intervjustudiens resultat visar på samarbetets betydelse och hur det upplevs av
anestesisjuksköterskan. Ett bra och fungerande samarbete mellan anestesisjuksköterskan och anestesiologen kan i sin tur vara betydelsefull för att öka kvaliteten på patientvården och öka anestesisjuksköterskans välbefinnande, arbetsglädje, trivsel i gruppen och engagemang.
