Stad i ljus : hållbar utveckling och ljusföroreningar i samband med planering av artificiellt ljus

Linköpings universitet | Institutionen för Tema Teknik och social förändring Kandidatuppsats, 15 hp | Samhällsplanerarprogrammet Vårterminen 2021 |LIU-TEMA/SAP-G--2021/018-SE

Stad i ljus

- hållbar utveckling och ljusföroreningar i samband med

planering av artificiellt ljus

Louise Kraft Matilda Nyström

Handledare: Eric Snodgrass Examinator: Anna Storm

Linköpings universitet SE - 581 83 Linköping 013-28 10 00, www.liu.se

Sammanfattning

Belysning kan fylla många funktioner och syften och ses idag som en självklar del av staden. Naturligt ljus och mörker förväntas återkomma i längre och kortare cykler av alla levande organismer då ljuset påverkar deras levnad. Ljuset är speciellt viktigt för människans förmåga att se och röra sig fritt, vilket resulterat i att världen lyses upp mer och mer. I takt med den ökade belysning har den kommunala planeringen börjat utveckla planer som berör ljus i staden. Syftet med studien är därför att undersöka och analysera hur Stockholm, Göteborg och Malmö förhåller sig till belysning i relation till dess inverkan på omgivningen och hållbar utveckling. Ökad belysning kan enligt den tidigare forskningen främja social hållbar utveckling samtidigt som den ekologiska påverkas negativt om inte belysningen planeras på ett balanserat sätt. Illa använd belysning resulterar i ljusföroreningar och dessa måste minimeras. En djupgående dokumentanalys har genomförts av städernas olika planhandlingar, där resultatet varierar något mellan städerna. Stockholms belysningsplanering vill framför allt främja det arkitektoniska och estetiska värdena, Göteborg genomför ett bredare arbete där de ingår i ett internationellt nätverk samtidigt som Malmö har bedrivit ljusplanering under en betydligt längre tid jämfört med de andra. Sammanfattningsvis går det konstatera att respektive stad på olika sätt arbetar med belysning. Gemensamt för alla är att de måste förbättra det långsiktiga och hållbara arbetet inom belysningsplaneringen, då det idag uppstår dilemman mellan social och ekologisk hållbarhet. Studien bidrar till en fördjupad kunskap kring hur ljusplanering bedrivs i städerna och i framtiden är det av intresse att studera hur ljusföroreningar kan minska i samband med urbaniseringen.

Abstract

Today, artificial light is considered to be an obvious part of cities and it can fulfill many functions and purposes. Natural light and darkness are expected to return in longer as well as shorter life cycles of all living organisms since light affects their existence. Light is especially important for the ability of humans to see and move freely, which has resulted in the world being more and more illuminated. In line with an increase in artificial lighting, municipal planning has started to develop plans regarding light in cities. As such, the purpose of this study is to investigate and analyse how Stockholm, Gothenburg och Malmo approach lighting in relation to its effect on its surroundings and sustainable development. According to previous research, increased lighting might foster social sustainability while simultaneously affect ecological sustainability negatively unless the lighting is planned in a balanced way. Badly used lighting results in light pollution and that must be minimised. A thorough document analysis of the cities’ various planning documents has been performed. In those documents, the results vary. Firstly, Stockholm’s lighting plans aim to promote architectural and aesthetic values while, secondly, Gothenburg carries out broader work in which the city is a member of an international network and, thirdly, Malmo has engaged in lighting planning considerably longer than the other two. In conclusion, it can be established that each city approaches lighting in different ways. Shared between all three is that they must improve their sustainable long term lighting planning because, today, problems appear between social and ecological sustainability. In essence, the study contributes with deepened knowledge of how lighting planning is conducted in the cities. In the future, it will be of interest to study how light pollution might decrease as a result of urbanisation.

Förord

Under våra år som studenter på Samhällsplaneringsprogrammet vid Linköpings universitet har vi genomgående studerat hur en bra och hållbar stad ska tillgodoses, ofta i relation till begreppet hållbar utveckling. Idén till kandidatuppsatsen väcktes i samband med ett av Staden Podcasts avsnitt som behandlade belysning i den urbaniserade staden. Detta var första gången vi båda kom i kontakt med det faktum att belysning inte bara medför positiva effekter. Vi vill därför rikta ett tack till Dan Hallemar och Håkan Forsell som på ett intressant och nyanserat sätt berättade om belysningsfrågor i en, för oss, ny kontext.

Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Eric Snodgrass som väglett och hjälp oss framåt på ett konstruktivt sätt under hela arbetet. Din handledning och ditt engagemang har varit betydande för oss då det stärkt vår drivkraft och känsla för examensarbetet.

Linköping, maj 2021. Louise Kraft

Innehållsförteckning

Inledning

Syfte och frågeställningar 7

Bakgrund

Ljusets framväxt i staden 8

Tidigare forskning

Hållbar utveckling 11

Social hållbarhet 12

Belysning för en säker och trygg stad 12

Ljusföroreningar 14

Metod

Resultat och analys

Stockholm stad 21 Göteborg stad 24 Malmö stad 29

Diskussion

Slutsats

Referenslista

Inledning

Förr i tiden var så pass enkel belysning som ett svagt lysande vaxljus väldigt dyrt och värdefullt (Starby, 2003, s. 12) vilket gjorde de brinnande ljusen till tydliga statussymboler i samhället (Broberg, 2016, s. 20). Solen, månen och stjärnorna var de ljuskällor som människorna kunde förlita sig på och mörkrets närvaro var lika självklart som dagsljuset. Det var i dagsljus som människan kunde röra sig utan begränsningar och mörkrets timmar gav tid till vila och sömn (Garnert, 2016, s. 11, 16). Idag, ett par tusen år senare, visar satellitbilder en planet som glöder, vilket speglar den moderna utvecklingen av städerna där belysningen blivit en naturlig del av den urbaniserade staden (Eklöf, 2020, s. 28). Staden är ljus trots att det är mörkt och för många fortsätter dagen som ingenting har hänt trots att dagen övergår till natt (Garnert, 2016, s. 229). Livsrytmen som solen och månens växlingar låg till grund för efterlevs inte i samma utsträckning, och människans behov av att kunna se och röra sig fritt bidrar till den ökade ljusanvändningen och att natten går förlorad (Broberg, 2016, s. 15, 333). Belysningen i staden kan fylla många funktioner och syften, det kan fungera som en fysisk säkerhetsåtgärd, men även ha ett estetiskt värde. Ljuset har blivit en del av stadsbilden men har inte alltid uppskattats av alla, och motsättningarna till ljusets erövring har funnits sedan ungefär 100 år tillbaka i de svenska samhällena. De tidiga motsättningarna hade ofta sin utgångspunkt i stadens estetik då motståndarna ansåg att förändringen blev till det sämre (Garnert, 2016, s. 128, 133). På senare år ifrågasätts ljusets användning och design i vissa fall med tanke på den ökade kunskapen om belysningens negativa konsekvenser. Det finns därav ett växande intresse hos befolkningen att bevara de naturligt mörka nätterna, för att på så sätt begränsa utsläppen av ljusföroreningar och skadan för växter, djur men även människor (The Royal Commission of Environmental Pollution, 2009, s. 5, 7).

Det finns tydliga fördelar ur människans perspektiv när det gäller belysning i offentliga miljöer under kvälls- och nattetid. Trafik- och personsäkerheten ökar, brott kan motverkas och sociala aktiviteter kan ske utomhus under en längre tid på dygnet (The Royal Commission of Environmental Pollution, 2009, s. 10). Det artificiella ljuset som sprider sig i mörkret hotar bland annat nattaktiva insekters existens, insekters och djurs navigeringsförmåga, men också människors inre biologiska klocka. Störningen av den biologiska klockan kan resultera i exempelvis stress, sömnsvårigheter, depression och fetma (Eklöf, 2020, s. 30). Den ökade belysningen skapar ett dilemma, det främjar en social hållbar utveckling men hämmar den ekologiska (De Fine Licht & Folland, 2019).

De urbaniserade städerna är de platser som är värst drabbade av ljusföroreningar (Light pollution map, u.å.) och det artificiella ljuset börjar få allt större plats i den kommunala planeringen. Planer för belysning och ljusanvändningen hanteras av kommunerna och arbetet med dessa är viktiga eftersom det påverkar den hållbara utvecklingen ur många aspekter. Belysningen är en viktigt del för den socialt hållbara staden, samtidigt som den utgör ett hot mot bland annat den biologiska mångfalden och människans välmående (Boverket, 2010). Frågor om ljusföroreningar har varit aktuellt i stora internationella städer under en längre tid

men har tagits mer i beaktning i svenska städer på senare år. Även i en svensk kontext är de största städerna de som har störst utsläpp av ljusföroreningar (Light pollution map, u.å.).

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att genom en djupgående dokumentanalys undersöka och analysera hur samhällsplaneringen på kommunal nivå kan förhålla sig till belysning i staden i relation till dess inverkan på omgivningen och en hållbar utveckling. Städerna som ingår i studien är Stockholm, Göteborg och Malmö stad. För att uppnå syftet ska följande frågeställningar besvaras:

● Hur syns arbetet med planeringen av belysningen i städernas planhandlingar? ● Hur motiverar städerna arbetet med artificiellt ljus?

● Vilka dilemman finns det i arbetet med artificiellt ljus i relation till hållbar utveckling?

Bakgrund

Människan har ständigt försökt hitta lösningar på vardagliga problem och på så sätt utvecklat tekniker som lett fram till hur världen ser ut idag. Utvecklingen syns inte minst inom belysningstekniken, vilket redogörs för i följande bakgrundsbeskrivning. Bakgrunden följer en kronologisk tidslinje för människans relation till belysning där de viktigaste och mest avgörande framgångarna och förändringarna beskrivs. Belysningsteknikens utveckling tar vid för en halv miljon år sedan och redogörs för fram till hur det är idag med den moderna tekniken.

Ljusets framväxt i staden

Allt levande har en slags livsrytm, den cirkadiska rytmen, som även kallas för vår biologiska klocka (Eklöf, 2020, s. 18-19), och människans livsrytm gavs av solens och månens växlingar i ljus (Broberg, 2016, s. 15). Ljuset varierar beroende på tid på året och dygnet vilket ger två parallella tempon, en årsrytm och dygnsrytm (Garnert, 2016, s. 22). Ljuset och mörkret är något som allt levande förväntar sig ska återkomma i både längre och kortare cykler och så har det varit i urminnes tider (Eklöf, 2020, s. 18-19). Ljus kom förut endast naturligt från solen, månen och stjärnorna men för en halv miljon år sedan lärde sig människan behärska elden. Då kunde människan utveckla sin livsstil genom att nyttja elden för matlagning och skrämma bort djur, men även som värme och belysning, istället för att fly från den. Det gick lång tid mellan utvecklingens framsteg och för 20 000 år sedan, på stenåldern, kunde ljus och värme skiljas åt för första gången och den första ljusarmaturen skapades. Belysning har i historien varit dyrt och värdefullt och användes därför inte för kommersiellt bruk (Starby, 2003, s. 11-12). Kyrkorna kunde ha svagt lysande talg- och vaxljus och de brinnande ljusen var en tydlig statussymbol i dåtidens samhälle (Broberg, 2016, s. 19-20).

Ljus är grundläggande för människan som individ när det gäller att kunna skapa sig en förståelse om platsen och situationen den befinner sig i. I historien var det endast under dygnets naturligt ljusa timmar som människan kunde röra sig fritt och de mörka timmarna ansågs vara rätt för vila, samtal och sömn. Mörkrets närvaro ansågs förr vara lika självklart som dagsljusets (Garnert, 2016, s. 11). Trots mörkrets självklarhet menar Eklöf (2020, s. 27) däremot att ljuset är människans trygghet eftersom vi är helt beroende av våra synintryck. Det är därför logiskt att människan utvecklat belysningstekniken med viljan att lysa upp omgivningen mer och mer. Det har inte alltid varit en självklarhet att kunna använda ögonen efter solen gått ned (Garnert, 2016, s. 11) men utvecklingen av belysningstekniken gick nu i snabbare takt och städerna började successivt lysas upp även under dygnets mörka timmar. För drygt 200 år sedan blev belysningstekniken mer utvecklad och i samband med det började belysningen breda ut sig i städerna. England sågs som föregångsland under slutet av 1700-talet med sin gasljusteknik som därefter spreds till andra städer och samhällen (Starby, 2003, s. 12-14). I oktober 1850 tog tjänstemän i Stockholm beslut i frågan om gasljus och tre år senare etablerades ljuset i de centrala delarna av staden och gasljus etablerades därefter i andra städer runt om i Sverige. Den nya gatubelysningen i de svenska städerna skapade nya rörelsemönster och dragningspunkter, vilket sägs ha lockat ut alla i samhället när gatorna

lystes upp. Unga, gamla och sjuka ville komma ut från mörkret och se ljuset med egna ögon (Broberg, 2016, s. 238). Sedan tidigt 1900-tal anses belysningen fungera lika bra som dagsljus när det kommer till människans förmåga att se (Garnert, 2016, s. 11), men dagsljus har alltid haft en egenskap som alla andra ljuskällor saknar, ljuset är dynamiskt (Starby, 2003, s. 229). Belysningen i staden användes endast under vinterhalvåret när det generellt är mörkare månader och den tidiga gatubelysningen i Stockholm skulle vara tänd mellan 20 september till 15 mars, från skymning till midnatt. Därefter förlängdes tiden till klockan 01 men kunde släckas tidigare eller inte tändas alls om det var månljus den natten enligt almanackan (Garnert, 2016, s. 55). Gasljus användes under flera decennier men 1910 blev elektrisk belysning mer förekommande som gatubelysning i Stockholm. Stadens lykttändare förlorade sitt jobb i samband med övergången men ett nytt jobb intog arbetsmarknaden, elektriker (Broberg, 2016, s. 241-242).

Ljus utvecklades och framställdes till en början enbart med syftet att möjliggöra och underlätta rörelse och aktivitet för människan under de mörka timmarna, dagen hade på ett vis förlängts. Under tidigt 1900-talet började ljuset däremot även få fler syften i staden. År 1926 myntades begreppet ljusarkitektur och innebar att elektriskt ljus kunde belysa byggnader och platser och på så sätt skapa ljusupplevelser utöver den konventionella och grundläggande belysningen. Liljevalchs konsthall hade 1928 en utställning vid namn “Ljuset i människans tjänst” där det elektriska ljusets praktiska och men även estetiska värde presenterades för åskådarna. Utställningen visade hur det artificiella ljuset kunde skapa nya miljöer. Även Stockholmsutställningen 1930 visade hur ljuset kunde användas i utomhusmiljöer där utställningens ljussatta entré drog till sig uppmärksamhet och besökare, vilket bevisade ljuset positiva effekt (Garnert, 2016, s. 105-117). Känslorna kring stadens ljus var dock kluvna i samhället. Ny teknik brukar vanligtvis mötas av motstånd från en del av befolkningen då den kan väcka oro och ta arbete från människor, vilket även var fallet i samband med belysningsteknikens utveckling. En filosof ska vid den här tiden uttryckt att vi helt enkelt måste acceptera att vi är blinda halva livet (Broberg, 2016, s. 239-244) och uttalet speglar det starka åsikterna som också fanns. Det elektriska ljuset började dessutom bli vanligt i marknadsföringssyfte och ljusreklam blev en del av stadsbilden, vilket även det skapade debatt. Vissa menade att ljuset förgrep sig på storstadens poesi och estetik men Skönhetsrådet i Stockholm menade att ljuset speglade den naturliga utvecklingen av det moderna storstadssamhället och dess teknik (Garnert, 2016, s. 127-133).

Under 1930-talets funktionalism började arkitekter använda belysning som en del av deras arbete. Arkitekterna inspirerades att ta i ljusanordningar i husfasaderna vilket skapade en ny bild av staden (Garnert, 2016, s. 128). Den ökade belysningen i staden fyllde på så sätt fler funktioner än förbättra uppsikten och säkerheten som tidigare, belysning fick även ett dekorativt syfte. Byggnader som har betydelse och uppskattas i staden kan ges fasadbelysning i olika slag och byggnaderna kan vara gamla, vackra och historiskt intressanta, såsom monument, kyrkor och statyer till exempel. Belysningen är ofta mer dämpad för att kunna lyfta fram karaktärsdragen hos byggnaden. Genom att ha armatur på fasader kan det dels bidra positivt till den estetiska bilden av staden men även praktiskt då den inte är i vägen för renhållning av gator och snöröjning (Starby, 2003, s. 368, 397).

Inom belysningsteknik är troligtvis trafikbelysning det mest utforskade området. Trafiksäkerheten har länge varit ett aktuellt ämne som berört många då trafikbelysning är en avgörande faktor för säkerheten på vägarna. Trafikanterna ska kunna se bra utan att behöva anstränga sig (Starby, 2003, s. 338) och den första belysning på svensk motorväg infördes på 1960-talet (Garnert, 2016, s. 2014). Starby (2003, s. 360-378) menar att det första planerare måste tänka på när vägbelysning ska planeras är hur den kommer samspela med omgivningen. Planerare bör skapa sig en god uppfattning om hur den befintliga belysningen i området är som helhet och på så sätt skapa en vägbelysning som harmoniserar med det som finns runt omkring. Exempel på annan typ av belysning i samhället är det som finns där för skapa säkerhet, trygghet och trivsel. Belysningen möjliggör att människor kan urskilja vad som finns i mörkret samt tolka ansiktsuttryck hos den de möter. Ljusanordningarna kan rikta belysningen olika, ha olika typer av ljus samt vara på varierande höjd, där höjden spelar en avgörande roll. Ur ett ekonomiskt perspektiv är de på högre höjd bättre, färre stolpar behövs och risken för vandalisering är mindre, samtidigt som de på lägre höjd kommer närmare individen som då kan märka hur man kommer in i och sedan lämnar ljuset.

Crary (2016, s. 13-28) menar att ljuset i staden skulle garantera människors säkerhet och på så sätt ge ökad möjlighet till välstånd. Idag lever över halva jordens befolkning i högintensiv belysning som ständigt finns runt omkring dem. Mänsklig aktivitet breder ut sig över världen och urbaniseringen i städerna är omfattande, vilket går att att se på satellitbilder över jorden där bilderna visar en glödande planet i det omgivande mörkret (Eklöf, 2020, s. 28). Utomhusbelysningen ökar samtidigt som stjärnhimlen bleknar (Broberg, 2016, s. 334). Utvecklingen av artificiellt ljus har skett relativt snabbt och den nya livsstilen med all belysning har människan inte haft speciellt länge. Hur det ökade ljuset påverkar oss är ett relativt nytt område inom forskningen, men säkert är att vi påverkas på något sätt eftersom ljuset styr vår inre klocka som i sin tur påverkar ett hundratal kroppsfunktioner (Starby, 2003, s. 456). Det är inte bara mänskliga funktioner som riskerar påverkas negativt, djur- och växtlivet drabbas av människors sätt att lysa upp världen vilket är ett tecken på att vi befinner oss i människans tidsepok - antropocen (Eklöf, 2020, s. 12).

Tidigare forskning

Den tidigare forskningen som kommer ligga till grund för analysen av städernas arbete med belysning i staden delas upp i fyra avsnitt. I det första avsnittet definieras begreppet hållbar utveckling samt hur det behandlas i samhällsplaneringen idag. Begreppet redogörs för och en av aspekterna, social hållbarhet, presenteras mer ingående eftersom det är svårt att beskriva det på ett enkelt och kortfattat sätt. Därefter presenteras vad forskningen säger kring hur belysningen kan bidra till en mer säker och trygg utomhusmiljö, och på så sätt bidra till en social hållbar utveckling. Till sist redogörs för det relativt nya forskningsområdet om det ökade utsläppet av ljusföroreningar och hur det påverkar den hållbara utvecklingen ur ett ekologiskt perspektiv.

Hållbar utveckling

Begreppet hållbar utveckling definierades 1987 i Brundtlandrapporten, där hållbar utveckling beskrivs: “Sustainable development is development that meets the needs of the present, without compromising the ability of future generations to meet their own needs.” (World Commission on Environment and Development, 1987, s. 29). Sedan dess har begreppet expanderat i takt med att verktyg som strategidokument och certifieringar inom hållbar utveckling tagits fram i syfte att främja ett aktivt arbete med hållbarhet, bland annat inom samhällsplaneringen (De Fine Licht & Folland, 2019, s. 21). I Brundtlandrapporten myntades därefter de tre huvudområdena inom hållbar utveckling; social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Dessa syftar till en god samhällsutveckling som inte ska påverka kommande generationers rätt till lika goda levnadsvillkor som vi har idag (Andersson & Hermelin, 2012, s. 79).

Inom samhällsplaneringen är hållbar utveckling ett ledande begrepp som vanligtvis ligger till grund för hur utveckling och planering ska samspela för att nå resultatet som målen för en hållbar utveckling ställer upp. Tahvilzadeh et. al (2017) beskriver att hållbar utveckling idag därför ses som ett politisk paradigm som länge har väntats på, men också eftersträvas, inom urbana strategi- och utvecklingsområden. Tonell (2012, s. 7) argumenterar för att om det ska gå att förverkliga en hållbar utveckling krävs en samhällsplaneringen som är framåtsträvande, men också förutseende, för att kunna uppfylla hållbarhetsmålen. Samtidigt betonas att hållbar utveckling är ett begrepp som inte har en tydlig definition och att det därför också går att problematisera begreppet. Tahvilzadeh et. al (2017) menar att de verbala visioner som uttrycks kring hållbar utveckling sällan går ihop med de mål som implementeras för att nå hållbarhetsmålen. Författarna menar därför att policydokument ofta saknar ett innehåll som aktivt arbetar för att uppnå dessa. Hållbarhet har till följd av detta gått ifrån rollen som en riktlinje för strategidokument, och diskussionen kring hållbarhet har växt fram till att bli mer relevant för politiken. Det innebär att hållbar utveckling har kommit att betyda att hållbarhetsmålen ska verka för att ge politiska målsättningar något att sikta på inom hållbarhetsfrågor, där målet därför ofta landar i att generera en ekonomisk tillväxt.

Andersson och Hermelin (2012, s. 81-82) beskriver hållbar utveckling som i grund botten en politisk vision, och att det är när begreppet sätts i ett sammanhang uppstår otydligheter och

motsättningar inom begreppet. Ett exempel på sådana motsättningar är om hållbarhet och utveckling verkligen är förenliga med varandra, och om det är så, leder det fram till frågan om hur hållbar utveckling ska genomföras rent praktiskt. Författarna exemplifierar att städer ska utvecklas på hållbart, samtidigt som utvecklingen medför en fortsatt urbanisering av stadsområden som står för mer än 75% av jordens energianvändning respektive 80% av växthusutsläppen. Utöver energianvändningen och utsläppen orsakar befolkningstillväxten både ekologiska och sociala hållbarhetsproblem. I relation till detta beskriver Tahvilzadeh et. al (2017, s. 68-69) att trots ett aktivt arbete med hållbar utveckling sker tenderar problem som föroreningar och sociala ojämlikheter att kvarstå. Kravet på en hållbar utveckling har dessutom blivit viktigare i takt med att begreppet har börjat användas, och eftersträvas, på individnivå.

Social hållbarhet

De Fine Licht och Folland (2019, s. 22) beskriver att det hållbarhetsperspektiv som är mest omdiskuterat är det sociala. Social hållbarhet har först under senare år utvecklats, och har i samband med det fått större beaktning inom urban planering. En anledning till varför social hållbarhet tidigare inte integrerats i utvecklingsprocesser i samma utsträckning som de andra perspektiven är för att det inte finns någon universellt accepterad definition av begreppets innebörd. Däremot lyfter författarna att det ändå finns sätt att definiera social hållbarhet, varav ett sätt lyder:

[s]ocial sustainability occurs when formal and informal processes, systems, structures and relationships actively support the capacity of future generations to create healthy and livable communities. Social sustainable communities are equitable, diverse, connected and democratic and provide a good quality of life. Utifrån detta går det förstå att social hållbarhet handlar om att möjliggöra en god livskvalitet för dagens, såväl som framtidens, generationer. De Fine Licht och Folland (2019, s. 22-24) menar däremot det är svårt att ha enkla definitioner för komplexa begrepp eftersom vi inte kan mäta om social hållbarhet uppnåtts eller inte. Social hållbarhet behöver därför behandlas som ett flytande begrepp där en specifik definition måste tas fram för varje enskilt syfte. En exakt definition menar författarna kan medföra praktiska fördelar. Det skulle vara lättare att genom liknande processer och erhålla liknande resultat samt kunna nå ut till medborgare med begreppet och dess innebörd på ett tydligt sätt. I avsaknad av en specifik definition tar därför begreppet uttryck på flera sätt inom den urbana stadsutvecklingen. När det abstrakta begreppet appliceras i konkreta situationer kan en förståelse skapas för hur social hållbarhet kan tas i beaktning och verka inom planeringen. Exempelvis kan planerare arbeta med jämlikhet i den offentliga miljön och på så sätt göra den tillgänglig för alla i samhället oberoende tid på dygnet.

Belysning för en säker och trygg stad

Städernas offentliga miljöer kan skifta i karaktär beroende på tidpunkt under dygnet. Ljus och mörker har inverkan på våra känslor av platsen och situationen då ljussättningen påverkar tolkningen av miljön och människorna som befinner sig där (Listerborn, 2002, s. 3).

Upplevelsen präglas inte enbart av vilken tid på dygnet det, är utan också beroende på individen då människor kan uppleva samma plats olika emotionellt och psykiskt, speciellt under natten (Ebbensgard & Edenstor, 2020). Staden kan därför anses ge oss skydd men också vara en hotfull plats för vissa i samhället. Sedan slutet av 1990-talet har frågor om otrygghet och rädsla i stadsmiljöer tagit en allt större plats, och i samtal om det goda samhället var det i huvudsak kvinnor som drev frågorna om otrygghet och säkerhet (Listerborn, 2002, s. 3, 28). För att öka tryggheten kan fysiska åtgärder, som till exempel förbättrad gatubelysning, användas för att minska brottsligheten (Listerborn, 2002, s. 154). Mer ljus kan ofta ses som en åtgärd för ökad säkerhet men vad som inger en känsla av trygghet hos individen är subjektivt (Boverket, 2010). Åtgärder för att öka säkerheten kan påverka hur pass trygg platsen upplevs och genom att synliggöra behovet av bättre belysning kan den offentliga miljön förändras (Listerborn, 2002, s. 89, 99). Enligt Boverket (2010) är metoderna för att planera för de mörka timmarna på dygnet inte lika utvecklade som planeringen av miljöer i dagsljus.

Kvinnorna anses ha mer komplexa rörelsemönster i staden (Greed & Reeves, 2005) och ur ett samhällsplaneringsperspektiv krävs det därför kunskap om kvinnors sätt att röra sig i staden. Eftersom kvinnor i större utsträckning även känner sig otrygga utomhus nattetid är kunskap om ljuset egenskaper nödvändigt då det kan bidra till en ökad trygghetskänsla. Beroende på vilket färdsätt befolkningen använder under natten ställs det i sin tur olika krav på trygghet. Den som till exempel går tar sig fram relativt långsamt och har då ett större krav att känna sig trygg längs vägen (Boverket, 2010). Platser som anses vara otrygga och som gärna undviks är ofta gångtunnlar. Istället för att bygga tunnlar kan upplysta korsningar på gatunivå föredras där aktivitet sker runt omkring (Listerborn, 2002, s. 138). Redan befintliga gångtunnlar och andra otrygga platser kan med lampor mjukas upp så att gångtunneln istället känns varm och mer inkluderande (Ebbensgard & Edenstor, 2020). För att planerare ska kunna utforma och utveckla den trygga staden kan trygghetsvandringar (Listerborn, 2002, s. 133) och nattliga promenader (Ebbensgard & Edenstor, 2020) användas som metod där medborgare med olika bakgrund och lokalkännedom får analysera området.

Ljus har en förmåga att signalera vilka platser som bör besökas då ljussättningen i det mörka stadsrummet kan visa var människorna förväntas vara. Planerare kan visa medborgarna vilka platser och stråk som kan användas genom att förse dessa med belysning och på så sätt skapa ordning i staden (Boverket, 2010). Belysningen kan bidra till att skapa offentliga miljöer som drar till sig besökare både dag som natt (Ebbensgard & Edenstor, 2020), och när fler besöker platsen kan det enligt vissa anses vara en bra åtgärd för att motverka otrygghet. Befolkade platser upplevs mer trygga än öde, och därför kan det vara mer avgörande att andra människor finns på platsen istället för att ljusmängden är större (Boverket, 2010). Det måste dessutom finnas fler än ett sätt att skapa trygghet så det räcker inte att enbart fokusera på en åtgärd. En trygg stad framställs som ett vinnande koncept både ekonomiskt och socialt, och flera kommuner inkluderar trygghet i deras arbete. Känner sig individen trygg känner den sig också fri (Listerborn, 2002, s. 31, 123, 136, 143).

Det blir allt mer förekommande att kommuner använder sig av ljusplanering i syfte att bidra till en mer trygg, vacker och harmonisk stad där främst trygghetsaspekten är aktuell från ett jämställdhetsperspektiv. Den upplevda otryggheten hos kvinnor begränsar rörelsefriheten och på så sätt även tillgängligheten av det staden erbjuder (Vägverket, 2009). I takt med den ökade ljusplaneringen utvecklas dokumenterade planer för belysning och ljus mer frekvent och ljussättningen bör tas med tidigt i planeringsprocessen (Boverket, 2010). På lokal nivå tenderar de fysiska åtgärderna få störst fokus när det gäller ett tryggare samhälle, vissa menar däremot att otrygghet inte grundar sig i den fysiska gestaltningen utan på de ojämna sociala och ekonomiska förutsättningarna bland befolkningen. Problemet med upplevd otrygghet har i så fall sitt ursprung i fattigdom, skillnader och segregation i samhället. De fysiska och sociala åtgärderna måste därav ses som en helhetsbild och inte skiljas åt för att kunna sträva efter en trygg och säker stad för alla (Listerborn, 2002, s. 222, 224).

Planering av utomhusbelysning bör ta hänsyn till variationer i klimatet och de olika årstiderna för att kunna möjliggöra en bra belysning för den specifika situationen. Ljuset kan behöva regleras beroende på tid på dygnet, som till exempel vid skymning och gryning, eller hur mycket moln det är för tillfället. Det är även gynnsamt att genomföra olika typer av provbelysningar innan en slutgilgt åtgärd bestäms (Boverket, 2010). Redan befintlig belysning i städerna håller successivt på att bytas ut till mer moderna lösningar och användningen av LED-ljus tar över allt mer (Ebbensgard & Edenstor, 2020). Dessvärre har LED ännu en del brister när det kommer till återge korrekta färger i mörkret. Ljussättningen måste i relation till hållbar utveckling vara effektivt rent resursmässigt samtidigt som den håller en bra kvalitet så den kan bidra till en ökad känsla av trygghet (Boverket, 2010).

Ljusföroreningar

Människans sätt att använda sig av artificiellt ljus under natten har visat sig vara fördelaktigt på många sätt utifrån olika aspekter. Ljuset har hjälpt människan med att skapa en generellt bättre trafik- och personsäkerhet, samtidigt som artificiellt ljus också kan användas i mer kommersiella sammanhang. Syftet med belysningen är framförallt är att kunna låta evenemang och aktiviteter äga rum efter att det blivit mörkt. Det går därför säga att människan använt sig av belysning i syfte att kunna navigera i det offentliga rummet även under dygnets mörka timmar (The Royal Commission of Environmental Pollution, 2009, s. 9-10). Däremot finns det en växande diskussion kring hur människan använder sig av konstgjort ljus, samt i vilken utsträckning ljuset sedan ska används. Diskussionen har gått från att ljus är användbart och problemfritt i staden till att det egentligen är något som kan behöva begränsas på samma sätt som vi idag sätter gränser för exempelvis bullernivåer (Eklöf, 2020, s. 13). Därför har det blivit allt vanligare att i sammanhang som berör artificiellt ljus tala om att ökade ljusmängder inte alltid är det bästa alternativet, utan snarare att rätt mängd ljus på rätt plats är det som bör eftersträvas för att kunna arbeta med belysning på ett hållbart sätt (Boverket, 2010).

När artificiellt ljus används i överflöd och på fel sätt kallas det för light pollution, där den svenska översättningen är ljusförorening. Det naturliga ljus som finns under kvälls- och nattetid, som till exempel månljus, genomgår en förändring till följd av introduktionen och

utbredningen av artificiellt ljus (Falchi et al., 2011, s. 2714). The Royal Commission of Environmental Pollution (2009) beskriver att ljusföroreningar är något som kan upplevas när ljus påverkar och når oss vid fel tillfälle, plats eller tidpunkt. Till ljusförorening hör inte enbart ljus vid fel tidpunkt och plats, utan ljusföroreningar påverkar också omgivningen på oönskvärda sätt som tidigare inte har uppmärksammats. Ljusföroreningar ses i dagsläget som ett problem som måste regleras och förebyggas då andelen ljus fortsätter öka. En av de största anledningarna till varför andelen konstgjort ljus, och i sin tur ljusföroreningar, ökar är för att människans naturliga reaktion på mörker är att vilja ljusa upp och på så vis även förlänga dagen (Falchi et al., 2011, s. 2714). Sedan mitten 1900-talet har mängden ljus och ljusföroreningar ökat i en exponentiell takt vilket beror på mänskliga aktiviteter kopplat till ljusanvändning. Andelen konstgjord belysning i världen har ökat med 3-6 % per år sedan dess, vilket i sin tur resulterat i att ljusförorening förknippas med att natten förloras. Begreppet ljusföroreningar har fått många betydelser och används således i flertalet sammanhang, däribland av astronomer och ekologer som med begreppet kan förklara olika skeenden som beror på en ökad andel artificiellt ljus (Kyba et al., 2017, s. 1).

Till en början användes begreppet ljusförorening i huvudsak för att beskriva det faktum att människan går miste om att få uppleva natthimlen. Detta kallas för astronomisk ljusförorening som innebär att konsekvenserna av ljusföroreningar är att himlakropparna inte blir lika synliga till följd av de ljuskällor som riktas mot himlen. Ljusföroreningar har efter detta börjat användas inom flera olika områden där det främst handlar om hur ljusföroreningar upplevs av människan och hur det har utvecklas i takt med urbaniseringen, men också hur växt- och djurlivet påverkas av ljusföroreningar. Detta kallas av ekologer för ekologisk ljusförorening som främst syftar till hur det naturliga ljuset och mörkret i ekosystemet påverkas till följd av artificiellt ljus (Longcore & Rich, 2004, s. 191).

Inom ekologisk ljusförorening räknas alla typer av konstgjorda ljuskällor in som kan ha en inverkan eller störning på det naturliga mörkret. Ljusföroreningar avses ljus som är direkt bländande, ökar eller har oväntade växlingar av ljus (Longcore & Rich, 2004, s. 192). The Royal Commission of Environmental Pollution (2009, s. 14) beskriver det naturliga ljuset som dynamiskt då det varierar i intensitet över dagar och årstider, vilket också har lett till att levande organismer reagerar och lever efter de ljusförhållanden som finns. Eftersom levande organismer utvecklats i samband med dessa ljusförhållanden har de också utvecklat ett levnadssätt som är bundet till de ljusförhållanden som äger rum under dygnet. Ljus styr organismers biologiska klocka, vilket innebär att ljuset bland annat styr när och hur de hittar mat samt orienterar sig. Villarroya-Villalba et al. (2021, s. 60) menar att när människan studerar hur djur hittar mat och orienterar sig som förståelsen för hur miljöer som påverkas av ljusföroreningar eventuellt kan ha för inverkan på djurs beteenden blir större. The Royal Commission of Environmental Pollution (2009, s. 14) beskriver i sin tur att alla levande organismer påverkas olika av artificiellt ljus, men det går dra slutsaten att konstgjort ljus påverkar den naturliga dygnsrytmen och rutinerna som växter och djur har. Vilken plats djur och växter befinner sig på kan ha en stor inverkan på hur känsliga de är samt hur de känner av det naturliga ljusförhållandet över dagen och årstiderna. Ett exempel på en sådan plats är tropikerna där djur- och växtriket är extra känsliga mot konstgjort ljus. Det eftersom platsen

har färre variationer under årets årstider och det är därför extra viktigt att ljusförhållandena tydligt visar när det är dag eller natt (Longcore & Rich, 2004, s. 192).

Det artificiella ljuset påverkar djurs beteenden, som till exempel deras förmåga för orientering och att hitta mat, som i sin tur sedan påverkar bland annat kommunikation och reproduktion hos dessa levande organismer. Trots kännedomen att växt- och djurriket påverkas av ljusföroreningar är forskningen inom området eftersatt (Longcore & Rich, 2004, s. 191-193). Däremot finns forskning som berör hur människan påverkas av artificiellt ljus och hur ljus kan användas för att skapa miljöer som människor trivs och känner sig säker i. Att lysa upp vår omgivning har som önskat förlängt människans aktiva timmar under ett dygn, men det medför även konsekvenser. Idag utsätts mer än 60% av jordens befolkning, varav 99% av populationen som bor i Europa och USA, för ljusföroreningar konstant. Detta innebär att även 20% av all terräng och orörd mark påverkas av ljusförorening. För människan hämmas melatoninproduktionen, där lägre melatoninnivåer i blodet på längre sikt kan resultera i olika typer av cancer (Falchi et al., 2011, s. 2715). The Royal Commission of Environmental Pollution (2009, s. 2) menar att människor ofta uttrycker och rapporterar att sömnen störs av ljusföroreningar under nätterna, men också att ovälkommet ljus från exempelvis grannar eller gatan är stressframkallande.

Villarroya-Villalba et al. (2021, s. 60) beskriver urbanisering som ett heterogent och världsligt fenomen som påverkar både människan och växt- och djurriket mer och mer negativt i takt med att urbaniseringen också ökar. I samband med urbaniseringen ökar även det artificiella ljuset. Ljusförorening i de urbaniserade områdena bidrar till att den biologiska mångfalden i städerna förändras och i många fall minskar, vilket också har en negativ inverkan på människan. Även fast detta är problem som skiljer sig från plats till plats uttrycker författarna att tydliga strategier för att arbeta med denna typ av problem fattas, vilket ofta resulterar i att en lösning på ett problem även appliceras på andra ställen. Falchi et al. (2011, s. 2714) menar att en anledning till varför vi tenderar att vilja lysa upp vår omgivning är för att det anses vara arkitektoniskt tilltalande att lysa upp exempelvis byggnader, för att stimulera exempelvis konsumtionsbeteende genom att lysa upp skyltfönster, men också i syfte att förebygga brott och öka personsäkerheten. Författarna menar att problemet i dessa sammanhang ligger i att ljuset används på fel sätt och i fel mängd för att kunna anses vara hållbart. För att minska ljusförorening i städerna framför allt finns flera förslag för hur föroreningen kan begränsas. Dessa förslag innefattar bland annat att begränsa ljus på olika sätt så det inte når himlen i samma utsträckning som tidigare, men också att belysning ska begränsas i den mån att det bara används på de platser och i den utsträckning som det faktiskt behövs. Ljusföroreningar är med andra ord ett stort, och framför allt växande, område inom forskningen (Eklöf, 2020). För att kunna forska kring, samt mäta hur ljusföroreningar ser ut idag samt hur de förändrats över tid använder man sig ofta av digitala kartor som tydligt kan visualisera detta (Light pollution map, u.å.).

Den tidigare forskningen menar sammanfattningsvis att hållbar utveckling är ett komplext begrepp när det appliceras i praktiken. Vissa menar dessutom att hållbarhet och utveckling

inte är förenligt med varandra, utan en utveckling av städer alltid kommer påverka hållbarhetsaspekterna på något sätt. Den hållbarhetsaspekt som ofta anses svår att mäta och i sin tur komplicerad att arbeta för är den sociala hållbarheten eftersom den saknar en tydlig och gemensam definition. Social hållbarhet kan därför behandlas som ett flytande begrepp som möjligtvis inte kräver en definition. Något som den tidigare forskningen menar kan ha positiv inverkan på social hållbarhet är ökad trygghetskänsla i staden, och för att öka tryggheten används ofta mer och bättre belysning i den offentliga miljön under dygnets mörka timmar. De ökade nivåerna av artificiellt ljus bidrar däremot till ljusföroreningar som påverkar bland annat djur, växter och människor. Arbetet med ljusföroreningar måste därför aktivt behandlas vilket innebär att belysningen bör begränsas och anpassas till omgivningen.

Metod

Metoden redogörs och presenteras i följande avsnitt där valet av ämne motiveras först. Därefter redogörs tillvägagångssättet för den djupgående dokumentanalysen, följt av en diskussion kring studiens valda källor samt hur metoden fungerat i relation till syftet och frågeställningarna. Där presenteras även hur studien eventuellt kunnat ta en annan form eller riktning om valen under studiens gång sett annorlunda ut.

Val av ämne

Vi valde undersöka Sveriges tre största städer arbetar med belysning i relation till hållbar utveckling och hur dessa frågor behandlas. Ämnet valdes med tanke på att ljusföroreningar idag beskrivs som ett växande miljöproblem, men att det sällan tas i beaktning i det urbaniserade samhället. Genom att undersöka hur Stockholm, Göteborg och Malmö arbetar med frågan är det i vår mening intressant för att kunna applicera arbetet med ljusföroreningar i en svensk kontext, då ämnet oftare uppmärksammas och arbetas med i betydligt större städer än dessa.

Djupgående dokumentanalys

Den metod som tillämpats och använts under studiens gång är en djupgående dokumentanalys, som är ett sätt att granska och analysera dokument, och är en del inom metoden kvalitativ innehållsanalys. Det grundläggande syftet med kvalitativa innehållsanalyser är att vanligtvis kategorisera och beskriva innebörden av den kvalitativa datan genom att använda exempelvis ett kodningsschema eller tematiseringar. Kvalitativa innehållsanalyser har ett induktivt angreppssätt som innebär att man redan från startskedet av studien ställer upp och utgår från bestämda forskningsfrågor, men det går också att utgå från förutbestämda teman (Boréus & Bergström, 2018, s. 50).

Vid en kvalitativ innehållsanalys eftersöks meningar i text utefter en kodning, men denna studie kommer istället grunda sig i en dokumentanalys där vi genom förutbestämda teman vill hitta relevanta samband, information och förhållanden i samhället genom insamling och analys av data (Johannessen & Tufte, 2003, s. 85) varav det är genom den ansatsen som vi kommer grunda vårt resultat och analys på för att sedan kunna besvara forskningsfrågorna. De teman som studien utgått från presenteras i tabellen nedan:

Hållbar utveckling Belysning

Social hållbarhet Ljusplanering

Ekologisk hållbarhet Ljusförorening

Ekonomisk hållbarhet

De huvudteman som legat till grund för insamlingen är hållbar utveckling och belysning, där vi utifrån dessa har identifierat tre respektive två underliggande teman. Hållbar utveckling omfattar social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet och dessa valdes för att få en helhetssyn

av temat. För temat belysning valdes ljusplanering och ljusförorening som underliggande teman för att ge en nyanserad uppfattning av hur belysning planeras i städer. Dessa teman har använts under materialinsamlingen och på så sätt har primär- och sekundärkällor samt plandokument hittats. Primär- och sekundärkällor ingick i den tidigare forskningen och med hjälp av dessa analyserades städernas belysningsarbete i relation till hållbar utveckling. Dessa typer av källor innefattar bland annat vetenskapliga källor, forskningsrapporter, samt böcker som grundar sig på primärkällor (Johannessen & Tufte, 2003, s. 86).

Vid datainsamlingen användes de utvalda teman för att hitta relevanta delar i respektive översiktsplan samt andra dokument som berör belysningsarbete. Genom ett sådant tillvägagångssätt har innehåll i dokumenten kunnat urskiljas utifrån vad som är relevant för studien och inte. Med hjälp av dessa teman har en analys kunnat göras i samband med redovisningen av resultatet, där analysen baserats på de källor som tagits fram med hjälp av en litteratursökning utifrån de förvalda temana. Vidare under analysen av städernas arbete har en jämförelse skett löpande för att kunna visa på skillnader och likheter. Här har temana varit utgångspunkt för jämförelserna, då dessa tydligt reflekteras i städernas arbeta med belysning och hållbarhet. Efter en analys av resultatet diskuterades städernas belysningsarbete utifrån syftet och frågeställningarna för att kunna besvara dessa i en slutsats.

Källkritik

De källor som använts i studien har bedömts trovärdiga då de vetenskapliga artiklar som använts huvudsakligen klassas som peer reviewed-artiklar. Detta innebär att dessa blivit granskade från oberoende källor för att säkerställa att den faktaåtergivning som ges är trovärdig och korrekt. De böcker och rapporter som vidare har använts är från etablerade myndigheter som The Royal Commission of Environmental Pollution samt etablerade författare som Carina Listerborn och Johan Eklöf, som själva bedriver forskning inom ämnet. Utöver dessa källor har kommunala plandokument som översiktsplaner, belysningsplaner och liknande används från Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa kommunala plandokument anser vi vara en bra grund för resultatet då innehållet i dessa förväntas spegla det kommunala arbetssättet. Dessa källor har använts som grunden i resultatdelen, där de vetenskapliga artiklarna med ett faktabaserat innehåll har använts för att göra en djupgående analys av de kommunala planhandlingarna.

Metoddiskussion

Eftersom valet landade på att använda en djupgående dokumentanalys har det påverkat både resultat och analysen, vilket också reflekteras om i slutsaten för studien. Som tidigare nämnt valde vi att utgå från förutbestämda teman med anledning att erhålla relevant data, vilket Boréus och Bergström (2018, s. 50) beskriver vara ett vanligt sätt att genomföra en dokumentanalys på. Valet av teman, hållbar utveckling och belysning, har således haft en inverkan på urvalet av källor samt hur dessa har läst och förståtts, vilket i sin tur legat till grund för analysen och hur frågeställningarna besvarats.

Fejes och Thornberg (2019, s. 202) beskriver att dokumentanalysens upplägg beror på vilken typ av empiriskt textmaterial som samlas in och använts, men också att kvalitativa analyser kan kombineras med eget empiriskt insamlat material som intervjuer, observationer eller liknande. I denna studie valdes det att enbart göra en dokumentanalys av primär- och sekundärkällor samt olika planhandlingar, då det bedömdes var det bästa sättet att samla in material samt besvara forskningsfrågorna på. Ett tillförande av ytterligare material som till exempel intervjuer med respektive stads tjänstemän övervägdes. Det hade kunnat ge en djupare inblick i hur arbetet med belysning tas i beaktning i planeringen idag, samt hur arbetet har fortskridit sedan dess att belysningsplanerna publicerats. Efter att ha övervägt att komplettera metoden togs beslutet att enbart genomföra en dokumentanalys eftersom planerna bör vara aktuella idag då dessa är de senast publicerade.

Genomförandet av dokumentanalysen fungerade således bra då en systematisk litteratursökning användes. Systematiska litteratursökningar bygger på att studien planeras i förhand med utgångspunkt att hitta forskning inom ämnet, där material samlas in för att sedan reduceras (Johannessen & Tufte, 2003, s. 91). Metodens vägledning av dokumentinsamlingen resulterade i flertalet relevanta källor för studien. Att arbeta utifrån teman bedömdes var det mest effektiva sättet att kategorisera källorna, vilket skapade en god analys. Om andra teman hade använts, alternativt lagts till under studiens gång, hade resultatet påverkas och risken hade varit att syftet och frågeställningarna hade eventuellt inte kunnat besvaras alternativt gett ett annat utfall.

Resultat och analys

Resultatet som presenteras i följande avsnitt baseras på en genomgång av städernas olika plandokument som berör deras visioner, planering samt mer tekniska detaljer kring utformningen av den fysiska miljön i det offentliga rummet. Innehållet i dokumenten analyseras genomgående med hjälp av den tidigare forskningen som presenterats. Analysen kommer därför beröra hållbar utveckling med fokus på social hållbarhet, hur belysning används för att skapa en säker och trygg stad samt hur städerna arbetar mot föroreningen av ljus. De olika aspekterna som ingår i analysen kan tillsammans ses som en helhet och på så sätt visa hur städerna planerar och tänker kring dilemmat med artificiellt ljus. Kapitlet delas upp efter städerna så de presenteras och analyseras var för sig för att jämföras löpande under analysens gång.

Stockholm stad

Stockholm stads översiktsplan tar utgångspunkt i att Stockholm är en attraktiv stad med hög dragningskraft, vilket i sin tur innebär att staden växer snabbt. I översiktsplanen betonar Stockholm betydelsen av att stadsutvecklingen genomförs på ett så hållbart sätt som möjligt, med syfte att kunna tillgodose behoven av nuvarande och kommande generationer (Stockholm stad, 2018a, s. 3), något som beskrivs i Brundtlandrapporten (1987). Ett välfungerande hållbarhetsarbete inkluderar flertalet faktorer som bland annat berör områdena attraktiva miljöer, trygghet och tillgänglighet, vilka är faktorer som kan påverka hur arbetet fungerar i praktiken (Stockholm stad, 2018a, s. 3).

Att föra ett hållbarhetsarbete i en växande stad kan ses som ett komplext ämne och motsägelsefullt med tanke på Hermelin & Andersson (2012, s. 81-82) resonemang kring hållbart och utveckling, då till exempel tillväxt och ekologisk hållbarhet inte anses förenliga. Stockholm stad (2018a, s. 3, 20-25) instämmer till viss del med detta synsätt och menar att det kan uppstå flera hållbarhetsproblem i samband med en stark inflyttningsvåg till staden. I takt med invånarantalet i staden ökat så ökar också segregeringen mellan människor och stadsdelar. Att skapa en socialt sammanhängande stad är därför en stor utmaning som staden står inför. Stockholm stad beskriver flera sätt om hur arbetet med social hållbarhet kan ske för att skapa en känsla av en mer sammanhängande stad, där ett sätt är att förbättra de offentliga miljöerna. En förbättring av de offentliga miljöerna syftar bland annat till att stärka stadens karaktärsdrag och kulturmiljöer samt behålla gröna stråk. Dessa gröna rum måste vara trygga platser som är tillgängliga för alla för att kunna verka för den sociala hållbarheten och sammanhållningen i staden.

Arbetet med social hållbarhet och sammanhållning kan i Stockholms fall innebära att de arbetar med upplevd trygghet. Belysningsarbetet är därför centralt i planeringssammanhanget som enligt Stockholm stad kan verka både för den upplevda tryggheten, samtidigt som det också kan främja de olika arkitektoniska karaktärsspråk som finns (Stockholm stad, 2018b, s. 4 & Stockholm stad, 2021). Stockholm stad (2018a, s. 4) beskriver att det idag är vanligt att vilja lysa upp staden på fler sätt än enbart genom gatubelysning, och har därför tagit fram programmet Fasadbelysning i Stockholm (2018) för att vägleda arbetet med belysning. Syftet

med programmet är att ge en tydlig bild över hur staden vill att offentliga rum ska belysas under kvälls- och nattetid samt hur dessa även ska upplevas under dessa tidpunkter. Därefter är målet med ljusprogrammet att skapa miljöer som bidrar till att Stockholm känns som en attraktiv och trygg stad tack vare en balanserad ljussättning som framhäver stadens kulturmiljöer och arkitektur (Stockholm stad, 2018a, s. 4). Genom att ha en vägledande ljusplan visar Stockholm att de vill använda ljus med flera syften för att på så sätt skapa en sammanhållen och trygg stadsmiljö.

I Stockholms ljusplan (2018a, s. 6, 8) beskrivs att ljuset är till för de som vistas i staden under dygnets mörka timmar, och att ljus är något som kan användas för att skapa mer tillgängliga och attraktiva miljöer. I dessa sammanhang är det enligt Stockholm viktigt att reflektera över vilket typ av ljus som används och i vilken mängd för att det ska passa in i omgivningen. Boverket (2010) menar att det är viktigt att ta hänsyn till hur ljussättningen utformas, eftersom att för många och dåligt använda ljuskällor kan skapa miljöer med motsatt resultat. Att Stockholm resonerar och tänker på ljussättningen indikerar att de vill nyttja belysningen på välfungerande sätt. Om ljussättningen inte lyckas menar The Royal Commission of Environmental Pollution (2009, s. 1) att platsen istället kan kan upplevas förvirrande och inte lika attraktiv, vilket skapar ljusföroreningar i stadsmiljön. Vilken typ av belysning som används kommer påverka upplevelsen av platsen och dess omgivning. Platsens karaktär och uttryck kan variera i förhållande till belysningen, vilket bilden nedan visar.

Bild 1 visar hur byggnaden och torget ändrar karaktär beroende på ljussättningen. Källa: Fasadbelysning i

Stockholm 2018, s. 11.

Staden beskriver att ett trygghetsarbete även kan verka för jämlikheten i staden, vilket går förstå då det beskrivs att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar i det offentliga rummet. Vidare uttrycks det finnas tydliga korrelationer mellan upplevda otrygghetskänslor och platser med större social utsatthet och kriminalitet (Stockholm stad, 2018b, s. 50-52). Listerborn (2020, s. 80) menar att rädsla för olika platser begränsar hur personer rör sig i det offentliga rummet. Stockholm stad (2018b, s. 52, 69) vill motverka detta genom att skapa välgestaltade platser med god belysning, då trygghetskänslor ofta är förknippade med hur väl

omhändertagen en plats är. Vidare beskriver staden att när de arbetar med belysning som främjar arkitektoniska uttryck så arbetar de också för trygghet och social hållbarhet. Det faktum att kvinnor och män bör ha samma möjligheter att tryggt kunna röra sig fritt i det offentliga rummet utan begränsningar är av stor betydelse, och Stockholms arbetssätt är därför värdefullt. Utöver ett belysningsarbete måste Stockholm inkludera social åtgärder tillsammans med de fysiska, det eftersom Listerborn (2002, s. 222, 224) menar att otrygghet ofta grundar sig i skillnader och segregation.

Ett mål staden har är att arbeta för att främja och förbättra stadens gröna stråk, vilket ska bidra till en tydligare stadsstruktur. Genom att stärka befintliga karaktärsdrag och kulturmiljöer kommer Stockholm uppfattas mer dynamiskt och tillgängligt. Fokus ska därför vara utveckling av de gröna rummen samt upprätthållandet av ekosystemtjänster då dessa är grundläggande för stadens möjlighet att fortsätta utvecklas hållbart (Stockholm stad, 2018b, s. 23-25, 88). Villarroya-Villalba et. al (2021, s. 59) menar att städer vanligtvis har ett stort och övergripande fokus på att bevara den biologiska mångfalden i stadens gröna miljöer vilket ofta gynnar dagdjuren samtidigt som de nattaktiva djuren blir negativt drabbade. Stockholm har ett rikt växt- och djurliv tack vare dess varierande vegetation (Stockholm stad, 2018b, s. 87-89), och den biologiska mångfalden måste tas hänsyn till oavsett om det är dag-eller nattaktiva arter. Longcore och Rich (2004, s. 192) beskriver att alla ljuskällor kan skapa ljusföroreningar, men att vi sällan har i åtanke att växt- och djurliv kan påverkas av detta. Författarna menar därför att det är vanligt att vi många gånger tänker på hur de djur som lever på land påverkas av artificiellt ljus, men att vi ofta glömmer räkna in de ekosystem som finns i vattnet, samt att dessa kan reagera annorlunda på ljusföroreningar (The Royal Commission of Environmental Pollution, 2009, s. 14). Arbetet med ekologisk hållbarhet är betydande och Stockholm måste därför ha en helhetssyn gällande biologisk mångfald och ekologisk hållbarhet i relation till belysning. Bilden nedan visar hur belysningen i staden kan påverka omgivningen, som i det här fallet vattnet runt omkring.

Bild 2 visualiserar hur belysningen spriders sig i

centrala Stockholm. Källa: Fasadbelysning i Stockholm 2018, s. 5

Stockholm beskriver hur ljuset i staden ska användas på ett dynamiskt sätt som följer årstidernas gång. Behovet av ljus är något som varierar över dygnet, men också över året, och

att stadens geografiska läge är något som innebär att behovet av artificiellt ljus är som störst under vinterhalvåret. En annan faktor som påverkar efterfrågan av belysning är långa skymningar och gryningar samt mängden snö på vintern. Arbetet med att dynamiskt ljus är därför ett sätt att arbeta med en hållbar ljussättning, där en minimering av energianvändning och ljusföroreningar ska ske genom att använda rätt armaturer som riktar ljuset nedåt för att undvika ljusspill (Stockholm stad, 2018a, s. 5, 9, 10, 12). En medveten ljussättning kommer ha positiv inverkan på upplevd trygghet och säkerheten nattetid (The Royal Commission of Environmental Pollution, 2009, s. 9) vilket även överensstämmer med Falchi et al. (2011, 2714) som menar att regleringar av artificiellt ljus på lokal nivå kommer begränsa spridningen av ljusföroreningar.

Sammanfattningsvis går det konstatera att Stockholms belysningsprogram utgår från hur fasadbelysning ska användas så upplevelsen av stadens offentliga rum är god. Staden ska vara attraktiv och trygg för alla oavsett tid på dygnet vilket kan främjas genom en medveten ljussättning. I belysningsprogrammet lyfts det arkitektoniska och visuella som viktiga aspekter samtidigt som översiktsplanen belyser trygghet och säkerhet mer djupgående. Den ekologiska hållbarheten anses vara viktig att arbeta för men belysningsprogrammet behandlar däremot inte ljusföroreningar i den utsträckning som behövs.

Göteborg stad

Göteborg är den andra största staden i Sverige som med sitt geografiska läge haft goda förutsättningar för ökad tillväxt historiskt och staden fortsätter växa än idag. Utvecklingen som staden konstant genomgår ska främja en livskraftigt hållbar stad där sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter har balans mellan varandra (Göteborgs stad, 2009, s. 48, 50). Andersson och Hermelin (2012, s. 81-82) menar att en fortsatt tillväxt och urbanisering står för en stor del av den totala energianvändningen och utsläppet av växthusgaser. Likt Stockholm försvåras då relationen mellan tillväxt och hållbar utveckling. I Göteborgs översiktsplan (2009, s. 48) nämns att genom fortsatt tillväxt ska en stark ekonomi erhållas vilket överensstämmer med det Andersson och Hermelin (2012, s. 81-82) menar, den ekonomiska aspekten främjas vid tillväxt samtidigt som den ekologiska och sociala inte gör det i samma utsträckning. För att motverka detta menar Göteborg att deras arbete med hållbar utveckling måste ses som en helhet och en pågående förändringsprocess, istället för ett framtida tillstånd (Göteborgs stad, 2009, s. 48).

För att gynna den sociala hållbarheten och befolkningens välmående arbetar staden med folkhälsa där trygghetsarbete ingår. Staden ska vara trygg för alla, trafiksäkerheten vara stor och offentliga rum, som gator och torg, ha hög trygghetskänsla. Platserna är även viktiga för integration och gemenskap då det är där människor ofta kommer i kontakt med varandra. Planeringen ska möjliggöra öppna, trygga och tillgängliga offentliga platser under hela dygnet vilket syns i deras pågående projekt Trygg och vacker stad (Göteborgs stad, 2009, s. 63, 85, 86, 90). Inom projektets ramar har en stadsmiljöpolicy skapats där en del av policyn innefattar användningen och planeringen av stadens ljus (Göteborgs stad, 2015). Listerborn (2002, s. 136, 140) menar att bra och välplanerad belysning motverkar otrygghet och rädsla samt att arbetet med trygghet kan stärka både de sociala och ekonomiska aspekterna för en

hållbar utveckling. Policyn ska fungera som ett verktyg som i sin tur underlättar ett gemensamt arbete och helhetssyn för alla aktörer inom ljusplaneringen i praktiken (Göteborgs stad, u.å.). På samma sätt som Stockholm har ett vägledande program för belysning är det bra att Göteborg samlat all som berör ljusplanering i samma dokument. Detta kan underlätta deras arbete med att skapa en trygg och vacker stad.

Policyn för stadens ljus har flera mål som till exempel att skapa vackra, trygga och tillgängliga rum, förstärka platsens karaktär och attraktionskraft, synliggöra trafikanter samt skapa långsiktigt hållbara lösningar för belysningen. Syftet med policyn är att belysningen ska kännas som en given del av stadsrummet och på så sätt skapa en levande och trygg miljö (Göteborg, 2015), vilket går i enlighet med vad Vägverket (2009) menar ljusplanering syftar till. För att detta ska vara möjligt anses policyn gälla under alla skeden i processen, från projektering till underhåll (Göteborgs stad, 2015). Inom Göteborgs gränser finns det drygt 100 000 lampor som staden ansvarar för vilka finns på bland annat gator, torg, parker och hållplatser för kollektivtrafik (Göteborgs stad, u.å.). Ett exempel på hur belysningen används på hållplatser syns på bilden nedan. Till skillnad från Stockholm har Göteborg fler mål med sin belysningsplan, vilket möjligtvis öppnar upp för ett bredare sätt att arbeta med belysning. Det finns andra aktörer som ansvarar för belysning i staden och en samverkan mellan dessa uppmuntras. Samverkan kan motverka att de offentliga rummen uppfattas som förvirrande och röriga, där armaturerna ska bidra till att skapa en samlad helhet (Göteborg, 2015). Boverket (2010) förklarar att en god ljussättning är avgörande för platsens helhetsintryck, och att detta kan skapas genom vad Falchi et al. (2011, s. 2714) beskriver som medveten ljussättning. Olika offentliga rum kräver olika mycket ljus och ljuset ska visa skillnaderna mellan rummen samt möjliggöra en god visuell ledning och överblickbarhet (Göteborgs stad, 2015). Eklöf (2020, s. 27) beskriver att ljuset är grundläggande för människans orientationsförmåga, och att det därför är logiskt att andelen artificiellt ljus ökar (Falchi et. al 2011, s. 2714). Känslan av trygghet under de mörka timmarna påverkar hur användningen av staden ser ut (Göteborgs stad, 2015). Ingen ska begränsas till följd av en upplevd otrygghet vilket Listerborn (2002, s. 143) bekräftar eftersom upplevd trygghet hos individen främjar en känsla av frihet.

I Göteborg arbetar kulturnämnden, stadsbyggnadskontoret och trafikkontoret tillsammans för en tryggare, säkrare och bättre belyst stad. Göteborg deltar dessutom i den internationellt nätverket Lighting Urban Community International, som behandlar användningen av ljus och konst i den fysiska samhällsplaneringen. Nätverket vill bistå städer i frågan om att använda ljus som ett verktyg för stadsutveckling genom att utveckla belysningsplaner, projekt och innovationer. Ett projekt som påbörjats i Göteborg är hur ljus och konst i tunnlar kan bidra till att öka trygghet och trivsel. Belysningen i gångtunnlar ses dessutom över mer frekvent under årets mörka månader så att den håller en bra standard (Göteborgs stad, u.å.). Enligt Listerborn (2002, s. 140) framkallar platser som gångtunnlar en känsla av otrygghet och rädsla, vilket god belysning kan motverka. Det sociala ljuset, vilket exemplifieras i bilden nedan, som finns i de offentliga rummen syftar till att göra det enkelt att kunna läsa av ansiktet på den man möter utomhus (Göteborgs stad, 2015). En belyst tunnel känns på så sätt mer varm och inkludenrande (Ebbensgard & Edenstor, 2020). Det internationella nätverket stärker Göteborgs arbete med belysning och i sin tur belysningen i sin helhet vilket kan ha långsiktigt goda effekter för en hållbar stadsutveckling. Att ingå i ett nätverk visar stadens engagemang och vilja att ljussätta staden på ett balanserat och medvetet sätt.

Bild 4 visar en belyst tunnel i Göteborg. Källa: Stadens ljus s. 15.

Göteborgs stad (2015) beskriver att upplevelsen av staden kan skilja sig åt beroende på individens ålder, kön, tidigare erfarenheter och synförmåga, vilket Ebbensgaard och Edensor (2020) också argumenterar för. Belysningen på allmänna platser ska enligt svensk bygglagstiftning utformas så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan använda staden utan hinder. Som tidigare nämnt använder sig staden av socialt ljus, och andra typer av belysning är allmänljus och punktbelysning. Det allmänna ljuset används för att skapa tydliga rumsligheter samtidigt som punktbelysning syftar till att lyfta fram detaljer i staden. Välplanerad punktbelysning som tydligt belyser bland annat trappor och målpunkter kan hjälpa synskadade. Om ljuset har god färgtemperatur och färgåtergivning kan det underlätta för hörselskadade att uppfatta teckenspråk samt läsa utomhus när det är mörkt (Göteborg stad, 2015). Detta går i enlighet med De Fine Licht och Follands (2019, s. 22-24) argument att den offentliga miljön ska vara tillgängliga för alla oberoende tid på dygnet.

I Göteborgs policy för stadens ljus framkommer det att alla trafikanter, oavsett vilket trafikslag de väljer, ska vara synliga i stadsrummet och förses med bra belysning. Det är även lika viktigt att kunna se som att synas i mörkret när man tar sig fram. Oskyddade trafikanter som fotgängare och cyklister ställer högre krav på ljussättningen för att få en trafiksäker miljö (Göteborgs stad, 2015) vilket också Boverket (2010) anser. Till 2035 vill Göteborg öka användningen av cykeln hos befolkningen och då måste cykelvägnätet vara väl upplyst och möjliggöra en god ljusmiljö. Om ljusmiljön för cyklisterna är bra så ökar möjligheten att människor kan nyttja cykel året runt för arbetspendling bland annat. En god ljusmiljö innebär en sammanhållande design och utformning av belysningen som gör det enklare att hitta målpunkter, parkering och service (Göteborgs stad, 2015). Om arbetspendlare kan ta cykel istället för bil minskas utsläppen från biltrafiken men åtgärderna, som bättra belysning, kan bidra till ökad ljusförorening och energianvändning.

All planering av det offentliga ljuset ska genomsyras av ett helhetstänk och långsiktighet där konsekvenserna för platsen ska tas i beaktning i varje planeringsskede. Enligt policyn kan långsiktighet innebära hållbar planering men även hänsyn till hur rummet möjligtvis kan förändras framöver. Ljusinstallationer är ofta inte så lätta att flytta eller förändra så därför är det av betydelse att tänka kring hur omgivningen kan utvecklas. Det kan till exempel vara hur ett träds fullvuxna krona kan påverka ljuset när armaturen placeras nära ett nyplanterat träd. Valet av armaturens placering måste även ta hänsyn till vilka de är som kommer vistas på platsen. Planeringen ska utgå ifrån människans ögonhöjd för att minska risken för bländning och samtidigt öka den visuella komforten, vilket syns på bilden nedan till vänster. På en lekplats, eller andra platser där barn står i fokus, menar Göteborg att det är viktigt att utgå från barnperspektivet och barnens ögonhöjd för att främja lekfullhet och interaktion. Arbetet med belysning där barn står i fokus syns i bilden tagen på en lekplats i staden (Göteborg stad, 2015). Utmärkande för Göteborg är att de tas hänsyn till att omgivningen kan förändras vid planering av belysningens placering, men också att de utgår från platsens syfte och vilka som kommer vistas där.

Bild 5 och 6 visar när belysningen placeras så den passar människans ögonhöjd och barnens perspektiv. Källa: Stadens ljus 2015, s.18

Staden delar upp belysningen i olika kategorier efter dess plats och syfte. En del i arbetet med belysning är därför att framhäva landmärken genom en bra ljussättning. Exempel på landmärken anser staden kan vara en bro eller kyrka där ljussättningen måste ta hänsyn till landmärkets budskap. Vilka byggnationer som ska belysas kräver en gemensam strategi och

kan utgå från kriterier som om det är en viktig symbol, har stora estetiska kvaliteter eller är betydande för förmågan att orientera sig i området. I den offentliga miljön finns det olika typer av konstföremål, som till exempel skulpturer, som kan belysas för att bidra till stadsmiljön. En god ljussättning bidrar till att konsten kan upplevas under en längre tid på dygnet och blir synlig för fler, men staden menar även att all konst inte gynnas av belysning. Ibland kan även tillfälliga ljusinstallationer, som syns på bilden nedan till vänster, vara aktuella i samband med olika typer av evenegemang då ljuset kan fungera som ett effektfullt verktyg. För att kunna ha sådana tillfälliga ljus ska staden förses med bland annat eluttag för att på så sätt vara beredd för kommande evengemang (Göteborgs stad, 2015). Den gemensamma strategin som Göteborg utvecklat möjliggör en sammanhållen bild av stadens alla konstverk och landmärken, vilket bidrar till en genomtänkt stadsbild.

Bild 7 visar en tillfällig ljusinstallation i samband med Julstaden 2012 och bild 8 visualiserar hur ljuset integrerats i konstverket. Källa: Stadens ljus, 2015 s. 16 & 19.

Enligt policyn om stadens ljus ska ljuset generellt förstärka de offentliga rummens form, funktion, karaktär och stämning samtidigt som utsläppet av ljusföroreningar minimeras (Göteborgs stad, 2015). Staden beskriver däremot inte att ljusföroreningar är ett folkhälsoproblem som till exempel buller (Göteborgs stad, 2009, s. 98). Genom att styra och justera belysningen kan ljusnivåer anpassas (Göteborgs stad, 2015) och sedan 2006 har stadens belysning börjat bytas ut till smarta LED-lampor så att belysningen kan styras över tid och plats. Bytet utgår från där behovet är som störst utmed kollektivtrafiken och längs gång- och cykelstråk, och belysningens ljusmängd dimmas ned under natten och blir större när staden kommer igång på morgonen. Koldioxidutsläppen från gatubelysningen har minskat med 1500 ton sedan 2016 till idag genom att ljuset anpassats bättre till sin omgivning (Göteborgs stad, u.å.). Bytet till LED-lampor möjliggör en mer energieffektiv ljusanvändning samtidigt som de nya lamporna måste hålla en bra kvalitet när det gäller återgivningen av ljus för att inte påverka platsen tillgänglighet och trygghet. Bytet till mer modern belysning är i grund och botten positivt och är en nödvändig övergång som alla städer bör genomgå för en hållbar utveckling.

Göteborg ska arbeta med hållbara och energieffektiva lösningar inom belysningstekniken och med åtgärder som lägre belysningsnivåer, välriktat ljus samt bestämmelser över var ljus inte behövs ska ljusföroreningar minska. Belysningen ska med andra ord ha rätt sorts ljus och vara i rätt mängd beroende på tidpunkt på dygnet (Göteborg stad, 2015). Falchi et al. (2011, s.