DELTID I NÖD OCH LUST
–
EN STUDIE OM KVINNLIGT DELTIDSARBETE
I ÄLDREOMSORGEN
A-K2020:6 Kandidatuppsats Arbetsvetenskap Elin Nordin Pär YngveGrundnivå
Arbetsvetenskap, 15 hp
Program: Organisation- och personalutvecklare i samhället
Svensk titel: Deltid i nöd och lust – En studie om kvinnligt deltidsarbete i
äldreomsorgen
Engelsk titel: Part-time in distress and desire – A study on female part-time work in
eldercare
Utgivningsår: VT 2020
Författare: Elin Nordin och Pär Yngve Handledare: Julia Carlsson
Examinator: Erik Ljungar
Nyckelord: Deltidsarbete, äldreomsorgen, kvinnor, normer, institution, genus,
strukturer, preferenser, hinder, möjligheter
_________________________________________________________________
Abstract
Public healthcare is already suffering from a shortage of staff, and as the population gets older, the need for eldercare gets greater every year. As a part of solving this problem, public employers have given all of their employees the ‘right to full-time work’, as many workers in Swedish eldercare work part-time. Despite this opportunity, a lot of female employees still choose to work part-time. With qualitative interviews, focusing on the stories of female workers, we aim to increase the understanding of female part-time work in Swedish elderly care. The analysis puts weight on norms, barriers, opportunities, and preferences, as all playing a part in female workers attitudes and choices related to part-time work. Our essential conclusions are that the ‘part-time norm’ is reproduced within and outside the elderly care, as it is both workplace-specific and linked to societal norms. At the same time, the female workers show variation in their individual preferences when it comes to work-life balance, which seems to be related to the choices and attitudes towards part-time work. However, several of the female employees find that the work in elderly care makes it difficult to achieve their preferred work-life balance, and to them, part-time work is a solution to this problem. The actions of women are conditioned by the structures they have to relate to. Based on this, they do their best to live up to both the expectations that exist on them, but also to achieve their preferred lifestyles.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING ... - 1 -
1.1 Bakgrund - Heltidsresan ... - 2 -
2 SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR ... - 3 -
3 TIDIGARE FORSKNING ... - 3 -
3.1 Deltidsarbete i en nordisk kontext ... - 3 -
3.2 Äldreomsorgen som arbetsplats ... - 4 -
3.3 Deltid inom vård- och omsorgsyrken ... - 4 -
4 TEORI ... - 5 -
4.1 Aktörsperspektiv på deltidsarbete: preferensteori ... - 5 -
4.1.1 Preferensteorins idealtyper ... - 5 -
4.2 Struktur-aktör-perspektiv på deltidsarbete: system, institutioner och strukturer .. - 6 -
4.2.1 System och struktur ... - 6 -
4.2.2 Institution... - 7 -
4.2.3 Aktörer som reproducerar strukturer ... - 8 -
4.3 Vårt analytiska verktyg ... - 8 -
4.3.1 Makronivå – System, institutioner och strukturer ... - 8 -
4.3.2 Mikronivå – Struktureringsteorins och preferensteorins aktörer ... - 9 -
5 METOD ... - 9 -
5.1 Förförståelse ... - 9 -
5.2 Val av metod ... - 10 -
5.3 Urval ... - 11 -
5.4 Tillvägagångssätt ... - 11 -
5.5 Bearbetning och analys av material ... - 12 -
5.6 Tillförlitlighet och trovärdighet ... - 12 -
5.7 Etiska överväganden... - 13 -
6 RESULTAT ... - 13 -
6.1 Presentation av respondenterna ... - 13 -
6.2 Hur hamnade du inom äldreomsorgen? ... - 14 -
6.3 Äldreomsorgen – bilden av verksamheten då som nu ... - 16 -
6.4 Att bryta med den traditionella bilden av äldreomsorgen ... - 17 -
6.5 Arbetstider – ett komplicerat och laddat fenomen ... - 18 -
6.6 Familjeliv i kläm ... - 19 -
6.7 Utan barn i bilden – än så länge ... - 21 -
7 ANALYS & DISKUSSION ... - 23 -
7.1 Deltidsarbete och äldreomsorgen som institution ... - 23 -
7.1.1 Formell och informell struktur med kopplingar till genussystemet ... - 23 -
7.1.2 Stabilitet och reproduktion ... - 23 -
7.1.3 Deltidsarbete som en institutionaliserad struktur ... - 24 -
7.2 Deltid, heltid och preferenser ... - 25 -
7.2.1 Preferensteorins idealtyper ... - 25 -
7.2.2 Preferenser i relation till heltids- och deltidsarbete ... - 26 -
7.2.3 Preferenser i förhållande till strukturella perspektiv ... - 26 -
7.3 Möjligheter och hinder genom strukturer ... - 27 -
7.3.1 Aktörer med handlingskraft ... - 27 -
7.3.2 Försämrade möjligheter att navigera sig förbi hinder ... - 27 -
7.3.3 Aktörer som reproducerar och förändrar ... - 28 -
7.4 Konklusion och avslutande diskussion ... - 28 -
7.5 Metoddiskussion ... - 29 -
7.6 Vidare forskning ... - 30 -
8 REFERENSLISTA ... - 31 -
9 BILAGOR ... - 35 -
9.1 Bilaga 1 – Statistik ur KOLADA, heltids- och deltidsarbetande personal ... - 35 -
- 1 -
1
INLEDNING
“Heltidsresan - När välfärden går från deltid till heltid”, skanderar SKR och Kommunals
hemsida för det gemensamma projektet som skall göra heltidsarbete till en norm inom kommunal verksamhet (Kommunal & SKR 2020). Demografiska utmaningar i kombination med kompetensbrist har lyft upp deltidsproblematiken inom äldreomsorgen. Samtidigt beskrivs deltidsfrågan som en jämställdhetsfråga, eftersom deltidsarbete både då som nu främst utförs av kvinnor (SCB 2015; SKL 2015; SKL 2018). Detta är emellertid inget nytt fenomen, utan redan vid millennieskiftet påbörjades utredningar och initiativ till att minska deltidsarbetet, bland annat inom den kvinnodominerade deltidsbranschen vård- och omsorg (Näringsdepartementet 1999). Grip (2014) lyfter hur den svenska debatten kring deltidsfrågan kan förstås utifrån logiken att deltidsarbete är problematiskt och att den manliga heltidsnormen ska uppnås till varje pris. Deltidsarbete lyfts som ett kvinnoproblem och härrörs ofta till strukturella förklaringar; att deltidsarbete är ett forcerat val där kvinnor blir fast med ansvar för barnomsorg och hushåll. Samtidigt implicerar debatten att kvinnorna i sig är en stor del av problemet, där de behöver utbildas i att göra “förmånliga val” – varpå pension och privatekonomi står i fokus (ss. 143–158). Ellingsæter och Jensen (2019) lyfter hur den politiska synen på deltidsarbete, i norsk kontext, har gått från att under 1970-talet handla om kvinnlig frigörelse och ekonomisk självständighet, till problematiserad ojämställdhet. Samtidigt lyfter Ellingsæter och Jensen att deltidsarbete inte enbart bör förstås som ett skifte i jämställdhetspolitiken. Deltidsarbetande kvinnor ses idag som en outnyttjad arbetskraftsresurs, som kan mobiliseras vid behov.
Kvinnors deltidsarbete har inte enbart diskuterats på politisk nivå, utan även inom den akademiska världen har kvinnors arbetsmarknadsdeltagande väckt debatt. Vid millennieskiftet publicerade Hakim (2000) en preferensteori, som hon argumenterade skulle stå för ett nytt perspektiv på kvinnors val mellan arbets- och familjeliv. Hakim ville lyfta fram hur moderna samhällen banat väg för kvinnors möjligheter att göra genuina val baserat på deras preferenser kring hur de ville leva sina liv. Enligt henne kunde variationen i kvinnors arbetsmarknadsdeltagande därmed förklaras utifrån kvinnors önskemål kring hemmacentrerat eller arbetscentrerat leverne, eller en balans mellan dessa två. Detta väckte däremot motreaktioner, framförallt från de forskare som ämnade belysa strukturella och institutionella förklaringar kring kvinnors rörelser till och från arbetsmarknaden (McRae 2003; Lane 2004, Crompton & Lyonette 2005, mfl.). Utifrån detta har debatten fortsatt, där Hakim positionerats som en ytterlig ’extrem’ till traditionella deltidsförklaringar. Lewis och Simpson (2017) menar dock att preferensteori enbart bör betraktas som ett akademiskt misslyckande som underminerar det strukturella förtryck som kvinnor möter. Frågan är om preferensteorin helt bör avfärdas eller kan Hakims perspektiv användas för att lyfta kvinnor som aktiva och handlingskraftiga aktörer? Tjugo år efter Hakims (2000) preferensteori har den kvinnodominerade och deltidstäta kommunala äldreomsorgen gett många av sina anställda rätten att självständigt välja sysselsättningsgrad. Trots detta arbetar enbart 54 procent av anställda inom yrkeskategorin
“omsorg om äldre och personer med funktionsnedsättning” heltid, enligt 2019-års statistik
(bilaga 1). Samtidigt slår Arbetsmiljöverket larm om brister i äldreomsorgens organisatoriska och sociala arbetsmiljö (Arbetsmiljöverket 2020) och Szebehely, Stranz och Strandell (2017) konstaterar i sin rapport kring nordisk äldreomsorg att “en värdig omsorg kräver värdiga
arbetsvillkor”. Parallellt lyfts fenomenet ‘deltidskultur’ eller ‘deltidsnorm’ som en anledning
bakom deltidsarbete inom vård- och omsorg (Drange & Egeland 2014, ss. 51–57; SKR & Kommunal 2018).
- 2 -
Det må vara lockande att försöka finna en ensidig förklaring till kvinnors val att deltidsarbeta, speciellt inom kvinnodominerade yrken. Går det att hävda att deltidsarbete enbart är en produkt av strukturer som missgynnar kvinnor? Går det å andra sidan att finna förklaringskraft kring kvinnors deltidsarbete enbart utifrån kvinnors förmodade preferenser som utgår från motpolerna familj-arbete? Eller ska vi förstå deltidsarbete inom äldreomsorgen som en norm som bjuder på motstånd? Syftet med denna uppsats är att kombinera strukturella och institutionella förklaringar med aktörsfokuserade teorier, för att belysa hur makro- och mikroperspektiv kan förenas för att förstå kvinnligt deltidsarbete inom äldreomsorgen.
1.1
Bakgrund - Heltidsresan
Förvärvsarbete har historiskt sett främst sysselsatt den manliga delen av befolkningen, medan kvinnor ansvarade för familjens barnomsorg och hushållsarbete, fram till 1950-talet. Mellan 1960- och 1980-talet ökade kvinnors arbetsmarknadsdeltagande markant, främst i form av deltidsarbete då de flesta kvinnor bibehöll det huvudsakliga ansvaret hem och omsorg (Näringsdepartementet 1999). Kvinnors intåg på arbetsmarknaden skapade en helt ny arena för familjepolitik, där ekonomiska incitament började användas för att ytterligare stimulera kvinnors val att lönearbeta (Duvander 2017). Ellingsæter och Jensen (2019) visar hur synen på kvinnors arbete har ändrats över tid. Under 1970-talet kom deltidsarbete att förknippas med kvinnors ekonomiska frihet och fria val. Med tiden, fram till åren 2000- till 2010, kom synen på deltidsarbete sedermera att förskjutas i mer negativa dager, där deltidsarbete började diskuteras i termer som undersysselsättning och ofrivilligt deltidsarbete. Deltidsarbete som under 1970-talet hade kommit att förknippas med jämställdhet kom nu att handla om ojämställdhet, där deltidsarbetets negativa effekter fördes fram i det politiska rampljuset. Samtidigt fanns det positiva faktorer med en deltidsarbetande del av befolkningen, nämligen att denna kunde betraktas som en outnyttjad arbetskraftsresurs att mobilisera vid behov.
Idag arbetar fackförbundet Kommunal och arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tillsammans med projektet vid namn Heltidsresan, där landets kommuner skall göra heltidsarbete till en norm på sina arbetsplatser. Stort fokus ligger på att organisera utifrån och bemanna för heltid, samt förändring av arbetstidsförläggning (Kommunal & SKR 2020; SKR 2018a, 2018b). Bland annat innebär dessa förändringar vanligtvis att delade turer försvinner, att långa arbetspass om 12–13 timmar tas bort, att helgarbetet blir mer frekvent, samt att arbetspass i andra arbetsgrupper/arbetsenheter kan bli aktuellt (SKR 2018a; SKR 2018b). Centrala begrepp i relation till detta projekt har blivit anställd på heltid respektive
arbetar heltid. Detta då många kommuner i sitt arbete med heltidsresan har gjort om befintlig
personals anställningar till heltidsanställningar, varpå den anställde sedan får ansöka om att arbeta deltid. Detta gör att många heltidsanställda fortfarande har en faktisk sysselsättningsgrad som är lägre än 100 procent (SKR & Kommunal 2018). Detta har visserligen resulterat i en ökning av heltidsanställda från 70 till 80 procent i landets kommuner mellan 2009 och 2018. Däremot har andelen som faktiskt arbetar heltid enbart ökat från 60 till 68 procent under samma tidsperiod (SKR 2020). Dessa siffror varierar dessutom mycket mellan kommuner (SKL 2015) och yrkesgrupper. Ser vi exempelvis till äldreomsorgen är dessa siffror lägre än snittet – 2018 hade den kommunala äldreomsorgen 59 procent heltidsanställda men enbart 48 procent heltidsarbetande (SKR & Kommunal 2018). Då vi ämnar undersöka kvinnligt deltidsarbete och inte deltidsarbetslöshet utgör den kommunala äldreomsorgen, i de kommuner som antagit projekt Heltidsresan, ett intressant exempel vad gäller förståelsen kring kvinnligt deltidsarbete utifrån normer, hinder, möjligheter och preferenser.
- 3 -
2
SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR
Genom att ta del av kvinnors livsberättelser och inställningar till både heltid och deltidsarbete inom äldreomsorgen ämnar vi lyfta fram hur samspelet mellan normer, preferenser och strukturer bidrar till kvinnornas uppfattningar kring heltids- och deltidsarbete. Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för hur kvinnors val av sysselsättningsgrad formas inom kvinnodominerande yrken som vård- och omsorg. De forskningsfrågor som besvaras för att uppnå syftet är:
• Hur kan vi förstå kvinnors inställning till deltidsarbete som en reproducerande norm inom äldreomsorgen som institution?
• Hur kan vi förstå kvinnors inställning till deltids- och heltidsarbete utifrån deras preferenser vad gäller balans mellan privat- och arbetsliv?
• Hur kan vi förstå kvinnors inställning till deltids- och heltidsarbete utifrån strukturella hinder och möjligheter?
För att nå denna förståelse har kvinnliga medarbetare inom kommunal äldreomsorg intervjuats, då dessa har den formella möjligheten att själva bestämma huruvida de vill arbeta hel- eller deltid.
3
TIDIGARE FORSKNING
3.1
Deltidsarbete i en nordisk kontext
Eftersom deltidsarbete är knutet till faktorer som familjepolitik, socialförsäkringar, arbetsmarknadsförhållanden och politiska jämställdhetsambitioner (Nyberg 2012; Duvander 2017) bör därmed studier kring kvinnors deltidsarbete i andra länder generaliseras in i svensk kontext med en viss försiktighet. Däremot lyfter Hege Kitterød & Lappegård (2012) och Hege Kitterød, Rønsen & Seierstad (2013) kvinnors deltidsarbete i Norge, en politisk och kulturell miljö förhållandevis lik Sveriges. Samtidigt som kvinnors deltidsarbete minskar lyfter dessa norska studier hur traditionella könsroller fortfarande spelar in i kvinnors val att arbeta deltid. Detta behöver dock inte nödvändigtvis bero på kvinnors ‘dubbelarbete’ i form av obetalt arbete utöver sitt lönearbete. Istället menar Hege Kitterød och Lappegård (2012) på att det handlar om att norska par fortfarande väljer en relativt ‘traditionell’ familjekonstellation, där kvinnan går ner i arbetstid i samband med familjebildning. Nyberg (2012) argumenterar för att ökad svensk jämställdhet kräver att både män och kvinnor deltar i hemarbete så väl som lönarbete. Hon menar därmed på att ett ensidigt fokus på kvinnans val att arbeta eller inte arbeta är menlös om inte männens del i det obetalda arbetet ökar.
Samtidigt befinner sig inte alla kvinnor i heterosexuella relationer, eller i parrelationer överhuvudtaget. Roman (2017) lyfter konflikten mellan arbete och privatliv hos ensamstående mammor. Hon menar vidare på att deras preferenser och tankar kring ’gott moderskap’ krockar med deras möjligheter att förverkliga denna bild. Detta då de av ekonomiska skäl tvingas arbeta heltid och ibland även skift- och helgarbete, något som de upplever försvårar för dem att vara ’en bra mamma’. Med andra ord verkar könsroller och förväntningar kring kön spela in i valet mellan hel- och deltidsarbete, på ett eller annat vis.
- 4 -
3.2
Äldreomsorgen som arbetsplats
Äldreomsorgen har varit en arena för forskning utifrån olika forskningsområden och perspektiv. Framförallt har förändringar inom äldreomsorgen, med anknytning till införandet av styrmodellen New Public Management inom offentlig sektor, fått stort fokus (Szebehely 2006; Trydegård 2012; Keisu, Öhman & Enberg 2016; Keisu 2017; mfl.). Andersson (2007) lyfter i sin doktorsavhandling hur tid har blivit en central punkt inom äldreomsorgen, där personalen upplever att tid i dagens äldreomsorg är en bristvara. Wreders (2005) tar också upp tidsbrist i sin diskursanalytiska studie kring omsorgspersonalens sätt att tala om sitt arbete. Stress, omorganiseringar, ständig underbemanning, kringliggande arbetsuppgifter som städ och administration beskrivs som “omsorgens fiender”. Szebehely (2006) menar på att organisationsförändringarna inom äldreomsorgen riskerar att äventyra personalens psykosociala arbetsmiljö, då fokus på effektivitet minskar handlingsutrymmet för omsorgspersonalen som brottas med otillräcklighetskänslor inför de äldre. Sammantaget lyfter många svensk-nordiska studier kring äldreomsorgen hur den nutida arbetsorganiseringen krockar med personalens behov av en god arbetsmiljö och deras ideal kring god omsorg.
3.3
Deltid inom vård- och omsorgsyrken
Relativt få studier undersöker deltidsarbete inom just äldreomsorgen, medan något fler studerar deltidsarbete som fenomen inom kvinnodominerade vårdyrken mer generellt. Hege Kitterød, Rønsen och Seierstad (2013) undersökte samband mellan norska kvinnors övergång från heltid till deltid, samt i motsatt riktning, och olika faktorer (ex. utbildningsnivå, yrke, ålder, etnicitet, antal barn etc.). Studien visade bland annat att sjuksköterskor och undersköterskor var mest benägna av samtliga yrkeskategorier att växla ned till deltid och minst benägna att gå upp till heltidssysselsättning. Hege Kitterød, Rønsen och Seierstad menar på att detta kan kopplas till en stark deltidskultur inom yrket, goda möjligheter att arbeta deltid, samt att heltidsarbete inom yrket kan upplevas som alltför påfrestande. Även Ingstad och Kvande (2011) lyfter fram denna bild och föreslår att ”employers and employees need to compromise to solve this problem” (s. 206). De menar på att deltidskulturen är något som skapats i samspel mellan arbetsgivare och arbetstagare, varpå de anser att en lösningsorienterad attityd krävs från båda parter för att upphäva denna deltidskultur.
Det är inte bara i nordisk kontext som denna bild av vårdyrken och deltidsarbete framkommer. Jamieson, Mosel Williams, Lauder och Dwyer (2007) valde att studera anledningar bakom kvinnliga australiensiska sjuksköterskors val att arbeta deltid. De menade på att det vid tillfället för studien saknades forskning som konkret belyste yrkesspecifika anledningar till deltidsarbete, inom en yrkeskategori där deltidsarbete är så pass vanligt. Även de fann att den största motivatorn bakom deltidsarbete fortfarande kopplas till barn och familjeliv. Samtidigt visar deras studie att det finns en större komplexitet bakom valet att arbeta deltid än vad tidigare studier redovisat. Många av anledningarna bakom deltidsarbete gick att knyta an specifikt till sjuksköterskeyrkets upplägg, arbetsmiljö och krav. En kombination av skiftarbete, hög arbetsintensitet och bristande återhämtning var sådant som sjuksköterskorna uppgav som anledningar till deltidsarbete. Detta sätt att se på yrket, menar författarna, skapar en bild av heltidsarbete som ett fysiskt, emotionellt och socialt ’hot’ för den enskilda sjuksköterskan.
I en förhållandevis ny studie försöker Ingstad och Hedlund (2017) skapa en helhetsbild kring hur norsk kvinnlig omsorgspersonal ser på heltids- och deltidsarbete under olika delar av deras arbetsliv. Ingstad och Hedlund lyfter här den akademiska debatten kring deltidsarbete som en effekt av ”valueoriented choices or [.]a consequence of social and structural constraints”. De väljer att använda sig av både aktörsfokuserade och strukturella förklaringar kring deltid, samt Giddens (1984) struktureringsteori – en teori som bygger på tanken att aktörer och strukturer är
- 5 -
starkt sammanlänkade med varandra. Ingstad och Hedlund menar på att de kvinnliga omsorgsarbetarnas deltids- och heltidsarbete inte går att förklara med en enskild teoretisk modell. Snarare formas kvinnornas val genom både möjligheter och hinder, som i sin tur knyter an till strukturella och individuella förklaringar. Ingstad och Hedlund menar på att även om deltidsarbete är normaliserat inom de nordiska länderna så är dessa strukturer är föränderliga. Givet rätt förutsättningar på arbetsmarknaden, från välfärdsstaten och individers sätt att förhålla sig till familjebildning kan därmed även deltidstäta yrken som vård och omsorg komma att förändras. Ingstad och Hedlund lyfter att studien utfördes genom att intervjua kvinnliga omsorgsarbetare som var 56 år eller äldre, varpå de uppmuntrar till studier med en liknande teoretisk referensram – med respondenter i varierande åldrar och från andra nordiska länder. Vi anser att Ingstad och Hedlund (2017) tillför ett givande perspektiv i debatten, inte bara kring struktur versus individuell aktör, utan även vad gäller förståelsen kring deltidsarbete inom kvinnodominerade yrken generellt. Utifrån detta sätt att belysa frågan kommer även vi att kombinera teorier på makro- och mikronivåer för att bidra med förståelse kring kvinnors deltidsarbete inom svensk äldreomsorg.
4
TEORI
Nedan avser vi redogöra för de perspektiv som utgör uppsatsens teoretiska ramverk vad gäller analys och diskussion. Först redogörs Hakims (2000) preferensteori, en aktörsfokuserad teori (mikronivå) som ämnar förklara kvinnors deltids- och/eller heltidsarbete med hjälp av kvinnors olika preferenser vad gäller kombinationen arbete och privatliv. Sedan kommer Giddens (1984) struktureringsteori, med influenser från Hirdmans (1988) genussystem och institutionell teori (Eriksson-Zetterquist 2009) användas som förklaringsverktyg för kvinnors deltidsarbete på en strukturell nivå. Giddens (1984) struktureringsteori används även för att förklara hur makro- och mikronivåerna knyter an till varandra.
4.1
Aktörsperspektiv på deltidsarbete: preferensteori
Preferensteori utvecklades av Hakim (2000) för att förklara kvinnors varierande arbetsmarknadsdeltagande. Preferensteori utgår från moderna, främst västerländska, samhällen då dessa har skapat förutsättningar för kvinnors självständighet och gett möjligheten för kvinnor att göra genuina val. Med genuina val menar Hakim att den moderna kvinnan idag har i princip full möjlighet att självständigt bestämma över sitt liv och inte bara slussas fram på en förutbestämd väg. Givet dessa förutsättningar bör kvinnor forma olika förhållningssätt gällande familjeliv och karriär, utifrån just preferenser. Preferensteorin förklarar därmed kvinnors deltidsarbete som en produkt av kvinnors varierande preferenser vad gäller balansen mellan arbete och privatliv.
4.1.1 Preferensteorins idealtyper
Utifrån Hakims (2000) preferensteori kategoriseras kvinnor in i olika idealtyper utifrån deras personliga preferenser kring familjeliv och lönearbete. Dessa tre idealtyper är den
arbetscentrerade kvinnan, den hemmacentrerade kvinnan och den adaptiva kvinnan.
• Arbetscentrerad preferens
Den arbetscentrerade kvinnan är främst hängiven till lönearbete och karriär, där familjelivet anpassas efter arbetet och inte tvärtom. Denna typ av kvinnor kan även förbli barnlösa, menar Hakim (2000). Den arbetscentrerade kvinnan investerar gärna i utbildning och aktiviteter som stärker ställningen på arbetsmarknaden. Denna idealtyp grupperar dock bara en minoritet av kvinnorna, vilket Hakim beskriver som “ovälkomna
- 6 -
män. Denna kategori styrs mindre av familjevänlig politik och svarar snabbt på åtgärder som uppmuntrar till arbetsmarknadsdeltagande.
• Hemmacentrerad preferens
Sedan har vi den arbetscentrerade kvinnans motsats; den hemmacentrerade kvinnan. För henne är familj och barn den främsta prioriteten och hon föredrar därmed främst att inte lönearbeta. Hakim (2000) beskriver också hur denna kvinna kan önska sig en stor familj med många barn. Att utbilda sig är inte helt ovanligt för dessa kvinnor, men då främst till förmån för deras kulturella kapital. Denna grupp utgör däremot också en minoritet av kvinnorna, det är därmed inte en övervägande andel kvinnor som drömmer om ett liv som ’hemmafru’. Detta innebär emellertid inte att hemmacentrerade kvinnor inte alls befinner sig i lönearbete, utan detta beror helt och hållet på familjens ekonomiska situation. Denna grupp reagerar starkt på politik och ekonomiska faktorer som möjliggör ett liv utanför arbetslivet, exempelvis utökad föräldraförsäkring. Däremot är de mindre benägna att agera på politiska incitament som ämnar öka kvinnors lönearbete.
• Adaptiv preferens
Den största andelen kvinnor platsar i den adaptiva kvinnans idealtyp. Denna kvinna kombinerar familjeliv och lönearbete, utan att ge varken det ena eller andra en klar prioritering. Istället önskar denna kvinna en balans och vill ha ’det bästa av två världar’. Dessa kvinnor kan föredra yrken som går att kombinera med familjelivet. Den adaptiva kvinnan svarar förhållandevis starkt på politiska åtgärder som rör både arbetsmarknads-, familje-arbetsmarknads-, och socialpolitikarbetsmarknads-, anställningsförmånerarbetsmarknads-, barnomsorgsutbudarbetsmarknads-, et cetera. Men även allmänna attityder och mediedebatt kring familj- och arbetslivsfrågor kan påverka deras arbetsmarknadsmönster. Deras val att arbeta, eller hur mycket de arbetar, är därmed mer beroende av omgivande omständigheter än de andra två idealtyperna. Hakims (2000) teori har kommit att kritiseras, främst då den inte tar hänsyn till preferensers ursprung ur ett mer strukturellt perspektiv. Lewis och Simpson (2017) väljer dock att lyfta fram preferensteori som ett postfeministiskt sätt att se på kvinnor. Författarna menar på att även om Hakim (2000) inte presenterar en perfekt teori så bidrar den med en förståelse av kvinnan som en aktiv aktör som bidrar till att forma och konstituera sitt eget liv och livsberättelse. Vi menar på att oavsett om teorin bör hyllas eller kritiseras måste den förstås för vad den är – ett mikroperspektiv på kvinnors arbetsmarknadsmönster.
4.2 Struktur-aktör-perspektiv på deltidsarbete: system, institutioner
och strukturer
Giddens (1984) formulerade sin struktureringsteori som en reaktion till debatten mellan aktörscentrerade och strukturella förklaringar inom samhällsvetenskap och sociologi. Teorier som avser förklara samhället genom strukturer och institutioner osynliggör handling och tenderar att enbart fokusera på strukturers tvingande och begränsande natur, menar Giddens. Struktureringsteorins grundkoncept är ”the duality of structure”, att aktörer och strukturer är två sidor av samma mynt. Strukturer existerar genom att enskilda aktörers handlingar reproducerar dem (ss. 17–19).
4.2.1 System och struktur
Giddens (1984) använder både begreppen struktur och system inom struktureringsteori. System består av mönster av sociala relationer som spänner över tid och rum. Giddens menar dock på att sociala system inte har samma interna enhetlighet som exempelvis ett biologiskt eller fysiskt
- 7 -
system, utan är mer flytande och föränderliga. Systemen i sin tur ger sig uttryck i vardagliga sociala praktiker (ss. 25, 377). Giddens systembegrepp är emellertid förhållandevis generellt och oprecist, men även här poängterar Giddens förhållandet mellan mikronivå i daglig handling (sociala interaktioner mellan människor) och makronivå på så sätt att mänskligt handlande systematiseras över tid och oberoende av enskilda individer (ss. 28, 139). System kan därmed förstås utifrån olika sociala fenomen, där Hirdman (1988) antar ett systematiserat synsätt på kön genom begreppet genussystem. Hirdman beskriver genus som tankefigurer kring män och kvinnor (där den biologiska skillnaden lyfts fram) som skapar sociala normer och handlingssätt. Centralt för genussystemet är dikotomin mellan könen; att det manliga inte är kvinnligt och tvärtom, samt att mannen står för den allmängiltiga normen. Begreppet syftar till att ordningen mellan könen är systematiserad och återfinns övergripande i samhället.
Giddens beskriver struktur som en uppsättning regler och resurser, vilka är inblandade i reproduktionen av sociala system (s. 377). Giddens menar att regler kan förstås utifrån flera olika perspektiv, både som verbaliserade och formaliserade (ex. lagar) och sociala regler. Regler kan vara starkt förankrade eller ytliga, underförstådda eller uttalade, svagt eller starkt sanktionerade, formella eller informella (Giddens 1984, s. 22). Detta innebär däremot inte att en regel är antingen formell eller ytlig, utan kan likväl tillhöra båda kategorierna. Regler kan därmed innefatta allt från underförstådda sociala regler, till formella rutiner på en arbetsplats. Till detta omfattas strukturer även av en uppsättning resurser, som kan vara allokativa och auktorativa. Allokativa resurser är materiella av naturen och går att ansamla, exempelvis pengar. Auktorativa resurser är immateriella och härrör ansamlandet och nyttjandet av mänsklig aktivitet, exempelvis förmågan att utöva inflytande och influera andra individer. Båda resursformerna innehar en maktdimension, då förmågan att tillskansa sig dessa ger individen ett utökat handlingsutrymme och därmed mer makt (s. 377).
4.2.2 Institution
Giddens (1984) struktureringsteori löper parallellt med institutionell teori, som syftar till att förklara mänskligt handlande genom ett makroperspektiv (se Eriksson-Zetterquist 2009, mfl.). Giddens (1984) beskriver institutioner som strukturer med den mest omfattande varaktigheten och spridningen mellan tid och rum – så kallade samhälleliga totaliteter (s. 17).
Det finns ingen samstämmig förklaring på vad institutionell teori är, vilket delvis beror på att begreppet används olika beroende på vem och inom vilken disciplin det används (Eriksson-Zetterquist, Kalling & Styhre 2015, s. 287). Eriksson-Zetterquist (2009) menar att det är i resultatet av människans upprepade interaktioner med varandra och sin omgivning som institutioner växer fram, i strävan att tillfredsställa sina upplevda behov. Grundläggande är dock att institutioner förblir bestående över tid och därmed står fria från enskilda individer, vilket gör att de förblir stabila och inte sällan tas för givet. Institutionen kan på många sätt uppfattas som obarmhärtig på så vis att den inte tillåter handlingar som utmanar institutionens existens, varpå sådana handlingar kan leda till sanktioner. Institutioner bär samtidigt med sig en historia vilken är av relevans för att förstå institutionens existens och funktion, samtidigt som yttre faktorer också har en påverkan (ss. 29–36, 40–41). Inom institutionell teori, närmare bestämt nyinstitutionell teori, används begreppet löskoppling frekvent, speciellt när organisationer studeras genom institutionsbegreppet. Eriksson-Zetterquist (2009) beskriver detta som ett resultat av att organisationers formella struktur inte återspeglar hur organisationen fungerar på insidan, utan är istället löst kopplade till verksamhetens praktiska och sociala verklighet. Resultatet är att det skapas två strukturer som är löskopplade från varandra, en formell som är lättare att anpassa och ändra, men också en informell struktur som är desto svårare att förändra (ss. 135–140).
- 8 -
Emellertid anser vi att begreppet institution är användbart, då det enklare går att binda till ett resonemang kring det som Giddens (1984) beskriver som lokal, en fysisk region som ramar in social interaktion (ss. 118, 377), materiella och immateriella resurser, så väl som regler (formella, informella). Det blir därmed mer tillämpbart att benämna exempelvis äldreomsorgen som en institution i en diskussion kring den inramning som äldreomsorgen innebär i form av systematiserade, stabila och historiska strukturer.
4.2.3 Aktörer som reproducerar strukturer
Det centrala i Giddens (1984) struktureringsteori är emellertid sambandet mellan struktur-aktör, där aktörer spelar en betydande roll i både reproduktion och förändring av strukturer (ss. 17– 19). Mänskliga aktörer är inte enbart får som vallas eller fiskar som följer strömmen, de har förmågan att reflektera och agera på sin omgivning. Giddens (1984) beskriver detta som att aktörer har knowledgeability, kunnighet. Aktörer kan utifrån detta resonera diskursivt medvetet kring sina val och handlingar, det vill säga motivera varför de gör som de gör. Detta utgår dock från det faktum att de har en medvetenhet kring de strukturer som omger dem, samt hur andra och de själva förhåller sig till dessa strukturer (ss. 3–4, 21–22). För att förstå aktörers handlingar relaterar detta emellertid till Giddens begrepp signifikation, legitimering och dominans. Signifikation handlar om hur något ska tolkas, legitimering kring vad som ska ske givet en viss situation och dominans om vilka medel som används för att hantera och uppnå målet givet de första två. Aktörer kan sedermera ha olika förståelser kring hur något ska tolkas, hanteras och med vilka medel detta ska ske (ss. 31–33). Aktörers förmåga att förstå och resonera kring sin sociala verklighet bidrar därmed till reproduktionen av dessa, eftersom aktörer tenderar att agera i enlighet med dessa vilket skapar de mönster vilka system och strukturer består av (ss. 25–28).
4.3 Vårt analytiska verktyg
Nedan summeras och förtydligas de centrala begrepp som kommer användas i uppsatsens analys. De analytiska verktygen är en kombination av strukturella perspektiv och aktörsfokuserade perspektiv. De strukturella perspektiven, som behandlar frågan på makronivå, knyter an till struktureringsteori (Giddens 1984), institutionell teori (Eriksson-Zetterquist 2009), samt genussystem (Hirdman 1988). De aktörsfokuserade perspektiven behandlar frågan på mikronivå och de analytiska verktygen består av struktureringsteorins beskrivning av aktörer, samt preferensteori (Hakim 2000).
4.3.1 Makronivå – System, institutioner och strukturer
De mest grundläggande och återkommande begreppen som förklarar kvinnornas deltidsarbete på en makronivå är system, institution och struktur. Dessa är svåra att skilja åt, då de löper in i och består av varandra. Begreppet system används för att förklara mönster i sociala relationer som sträcker sig över tid och rum, något som opererar på en mer samhällelig nivå. Exempel på detta är genussystemet (Hirdman 1988), vår förståelse av man och kvinna, ett system som är oerhört ihärdigt och influerar och villkorar institutioner och strukturer.
Institutionsbegreppet kommer i vårt teoretiska verktyg att användas för att förklara organisationers formella och informella strukturer, i vårt fall äldreomsorgen som en
institution. Institutionsbegreppet kan därmed knytas till både en fysisk dimension men också ett tillhörande idésystem. Exempelvis är äldreomsorgen både en fysisk ”plats” men också en föreställning kring vad som är omsorg och vem som utför detta arbete.
- 9 -
Slutligen kommer Giddens (1984) strukturbegrepp användas för att beskriva uppsättningar regler och resurser, vilka system och institutioner består utav. Regler kan vara formella och verbaliserade (lagar, förordningar, rutiner) samt informella sociala regler (normer, kultur, handlingssätt). Resurser är både materiella (pengar, verktyg, ansamlingsbara resurser) och immateriella (mer relationella som makt, inflytande). Regler styr, hindrar, formar och
möjliggör handlande, medan resurser används för att hantera regler. Strukturer används för att förstå hur mänskligt handlande villkoras, men också reproduceras när regler följs och givna resurser används.
4.3.2 Mikronivå – Struktureringsteorins och preferensteorins aktörer
På mikronivån diskuteras kvinnorna som enskilda aktörer med olika handlingsmönster. Även här ämnar vi särskilja begreppen, men vill även belysa hur dessa kan kombineras med varandra och begreppen på makronivån.
Hakims (2000) preferensteori används för att förklara kvinnors arbetsmarknadsbeteende som en produkt av kvinnors heterogena attityder, drömmar och värderingar när det kommer till balansen mellan arbete och privatliv. Det som på aggregerad nivå bildar mönster i kvinnors rörelser till och från arbetsmarknaden är därmed en produkt av enskilda individers ansträngningar att försöka tillfredsställa dessa preferenser.
Giddens (1984) struktureringsteori används för att förklara länken mellan makro- och mikronivån, där aktörer och strukturer blir olika sidor av samma mynt. Aktörer har en medvetenhet och förmåga att reflektera kring sociala strukturer. De agerar sedan utifrån denna kunnighet, antingen genom att reproducera eller bryta sig loss från befintliga strukturer. Ser vi detta utifrån kvinnors arbetsmarknadsdeltagande kan vi tolka detta som att kvinnor agerar utifrån sociala regler kring arbete, familje- och privatliv, där de antingen kan välja att följa dessa regler eller bryta dem.
5
METOD
5.1 Förförståelse
Det är av stor vikt att vara medveten om den förförståelse vi som författare hade innan vi påbörjade undersökningen och hur den har förändrats under tiden som arbetet pågått. Becker (2008) anser att forskning börjar och slutar i en föreställning av fenomenet, men att denna föreställning förfinas längs vägen (s. 23). Ingen utav oss har själva arbetat i vård och omsorg och har därför ingen direkt erfarenhet eller kunskap inom området. Becker (2008) menar att bristen på förstahandskunskaper kan kompletteras genom att ta del av litteratur och tidigare forskning, men att den bild som skapas av denna kunskap fortfarande färgas av de stereotyper som kommer från erfarenheter av samhället (ss. 23–24). Vi kan alltså på grund av bristen på direkta kunskaper ta del av forskning och annan litteratur för att på så vis skapa en bild av ämnet, det är dock centralt att vara medvetenhet om att dessa kunskaper sedermera både kan påverka frågorna till respondenterna, men också färga tolkningen av resultatet.
Samtidigt gick vi inte helt förutsättningslöst in i ämnet. Vi bär båda med oss historier från nära och kära som arbetat inom vård och omsorg, samt närstående kvinnor i våra liv som arbetat både heltid och deltid. Det var utifrån detta som ett ifrågasättande och en nyfikenhet väcktes kring deltidsfenomenet, eftersom vår bild av deltidsarbetande kvinnor ibland kom att krocka med den bild som målades upp kring deltidsarbete i samband med projekt ’heltidsresan’. Vår bild av SKR och Kommunals projekt ’heltidsresan’ och den problemformulering kring
- 10 -
deltidsarbete som målas upp i detta projekt går till stor del i linje med Grips (2014) analys av ’deltidsfrågan’. Grip lyfter hur deltidsarbete och deltidsarbetare kommit att problematiseras som ett forcerat val för kvinnor för att kunna hantera det obetalda arbete som läggs på dem. Hon skriver även hur deltidsdebatten implicerar att kvinnorna behöver utbildas i att göra rätt val för sig själva. Denna bild gick emellertid mot den bild som vi hade av deltidsarbetande kvinnor i vår närhet. Detta skapade en motivation att bidra med ett annat synsätt i en ensidig debatt, i form av denna uppsats.
5.2 Val av metod
Genom att bilda oss en uppfattning utifrån statistik, tidigare forskning och teoretiska synvinklar kring kvinnors deltidsarbete antog vi en induktivt-abduktiv forskningsdesign. Aspers (2011) beskriver detta sätt som att låta teorin stå i relation till empirin för att rikta sökljuset på vilket urval som bör användas, lämpliga ämnesområden, teman och frågor som kan vara av relevans (ss. 101–102). Vi använde oss därav av befintlig forskning och teori för att skapa en förförståelse och riktning i vårt arbete, utan att för den delen låta detta begränsa oss vad gäller öppenhet inför oväntade riktningar under arbetets gång.
Utifrån detta valde vi att utföra en kvalitativ intervjustudie, för att nå en djupare förståelse för kvinnornas val av sysselsättningsgrad. Kvale och Brinkmann (2014) menar att den kvalitativa intervjuformen riktar sig mot att förstå intervjupersonernas egna synvinkel om fenomenet som ämnas studeras, utifrån deras erfarenheter och syn på dess egna livsvärld. Det är genom samtalet och samspelet mellan respondenten och intervjupersonerna som kunskap konstrueras (ss. 17– 18). Då tidigare forskning, kvantitativa undersökningar och statistik visar hur kvinnor på aggregerad nivå arbetar deltid, ofta i samband med familjebildning vill vi att vårt bidrag skall bestå av en djupare förståelse kring kvinnors val mellan hel- och deltidsarbete. Individers upplevelser är alltså det centrala i vår undersökning och det är på basis av detta undersökningen förhåller sig till en fenomenologisk ansats. Kvale (1997) (se Justesen, Mik-Meyer 2011) menar att fenomenologin utgår från individens perspektiv, hur denne beskriver världen och hur vi genom denna beskrivning kan förstå sociala fenomen utifrån dennes upplevelse (s. 19). I vår uppsats, som ämnar lyfta kvinnors inställningar till heltids- och deltidsarbete, är detta sätt att förhålla sig centralt. Detta eftersom kvinnornas subjektiva upplevelser ligger till grund för deras handlingar och attityder, vilket hjälper oss att förstå hur inställningar till hel- och deltidsarbete formas. Utifrån detta föll valet på en intervjuform som Bryman (2011) kallar ’livsberättelse’ sig ganska naturligt. Bryman (2011) beskriver hur livsberättelseupplägget grundar sig på att respondenten skall få möjlighet att redogöra för sitt liv och viktiga händelser som ägt rum (s. 417). För att få svar utifrån respondenternas eget perspektiv och fånga upp viktiga händelser som format deras preferenser, var det viktigt att de fick berätta om sitt liv från början till nu och hur de ser på framtiden.
Som stöd under intervjun använde vi teman för att vi som intervjuare skulle kunna styra intervjun till viss mån, men även hjälpa respondenterna forma en livsberättelse utifrån deras perspektiv både på privatliv och arbete. Detta efter inspiration från Aspers (2011), som menar att den tematiskt öppna intervjun försöker utveckla samtalet med respondenten. Han belyser att även om det finns en struktur i form av centrala teman kan dessa ändock kan komma att förändras utefter respondenternas tankar och reflektioner (s.143). Till detta lät vi även ansamla en uppsättning konkretare frågor, likt det Aspers (2011) beskriver som en semistrukturerad intervjuform (s. 143), i relation till våra teman. Detta utifrån att vi på förhand befarade att alla respondenter inte skulle känna sig lika bekväma i den friare intervjuformen som Brymans (2011) livsberättelser utgör. I sådana fall kunde vi därmed luta oss mot de mer semistrukturerade frågorna, för att stimulera respondentens resonemang. Emellertid hade de
- 11 -
flesta respondenter möjlighet att reflektera förhållandevis fritt utifrån livsberättelseteman som satts upp, vilket gjorde att de konkretare frågorna enbart användes i vissa fall. De teman och intervjuguide som användes som stöd under intervjuerna finns bifogat som bilaga till denna uppsats (bilaga 2).
5.3
Urval
Då fokus i vår kvalitativa intervjustudie ligger i att lyfta fram fördjupande perspektiv från kvinnor som heltids- och deltidsfrågan var det av vikt att komma i kontakt med just dessa kvinnor. Som Becker (2008) lyfter gör ett sådant fokus att urvalet bör styras till dem som troligen kan förändra föreställningen kring ämnet och därmed bidra till ytterligare förståelse (s. 98). Emellertid skapade de rådande omständigheterna på grund av covid-19, som under uppsatsens utförande nått statusen ’pandemi’, svårigheter för oss att ta kontakt med potentiella respondenter. Detta då äldreboenden under pandemin försatts med besöksförbud, vilket gjorde att vi fick nyttja personliga kontakter i form av enhetschefer och bekanta för att få tag på de kvinnor vi ämnade intervjua. Samtidigt finns en medvetenhet kring riskerna med detta tillvägagångssätt för att få kontakt med respondenterna. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att det finns en maktasymmetri i kvalitativa forskningsintervjuer, alltså att intervjun inte utförs genom dialog av två jämlika parter (s. 51). Då det är respondenternas egna chefer som tagit den första kontakten med dem angående eventuellt medverkande i denna undersökning, finns risken att dess svar kan bli återhållsamma och mindre öppna i jämförelse om uttagningen skett utan chefens inblandning. För att motverka detta var vi noga med att informera om att de under hela processen kommer hållas anonyma och att inget som går att kopplas till dem som person, kommer nämnas eller på något vis bli offentligt.
Emellertid lyckades vi få kontakt med en uppsättning kvinnor som arbetade både hel- och deltid inom kommunal äldreomsorg. Vårt urval bestod av tre medarbetare som arbetar deltid, alltså som aktivt valt att gå ned i arbetstid, samt fyra medarbetare som arbetar heltid. Dock är det viktigt att poängtera att det under intervjuerna framkommer att de heltidsarbetande respondenterna har arbetat deltid i perioder, men att de emellertid har svårt att redogöra för när och hur länge detta pågått. Detta skapade dock en ytterligare dimension i vår undersökning, eftersom även de heltidsarbetande kunde relatera till deltidsarbete genom egna erfarenheter. Just som Becker (2008) kan ett varierat urval öka chanserna för att ’det udda fallet’ dyker upp och som möjliggör att vi når ökad kunskap kring det vi studerar (s. 97). De urvalskriterier vi hade var att vi sökte kvinnor, samt att vi önskade en relativt jämn fördelning mellan heltids- och deltidsarbetare. Detta gjorde att vi kom i kontakt med respondenter av varierande åldrar, bakgrund och civilstånd. Urvalet kan således beskrivas som målinriktat då syftet var, som Bryman (2011) benämner det, att välja respondenter som är relevanta för undersökningens syfte och frågeställning (s. 392). Vår förhoppning är att den variation som finns inom detta målstyrda urval emellertid kan bidra med både givande individuella perspektiv och samtidigt avspegla en naturlig variation av personalen inom äldreomsorgen. En kortare beskrivning av varje respondent finns inledningsvis i kapitel 6, Resultat. Varje respondent har givits ett figurerat namn för att bevara respondenternas anonymitet, samt för att underlätta i läsningen av uppsatsen.
5.4
Tillvägagångssätt
Med tanke på kvinnornas arbete och den samhällsviktiga funktion detta innebar under omständigheterna med covid-19 blev telefonintervjuer en nödvändighet. Vi tog kontakt med respondenterna via telefon och bokade utifrån detta en tid för intervju. I samband med detta informerades kvinnorna om undersöknings syfte och vi underrättade dem om att deltagandet var frivilligt och anonymt i linje med konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002). Vi
- 12 -
informerade även respondenterna om att intervjuerna skulle spelas in, för att underlätta vårt arbete med materialet.
Intervjuerna utfördes mellan en intervjuare och en respondent. Inledningen av intervjun bestod sedan av att ge respondenten möjlighet att berätta om sin bakgrund, denna del är både relevant för studiens syfte, men är också viktig för att skapa en relation och bidra till en lättare stämning i samtalet. Aspers (2011) menar att de mer känsliga delarna av intervjun skall sparas till en mer djupare kontakt etablerats mellan respondent och intervjuperson (s. 146). Det var därför viktigt att respondenten fick utrymme att tala om sin bakgrund utan att bli avbruten, även om alla delar i informationen som lämnades inte alltid var relevant för studiens syfte. Löpande under intervjun ställdes även följdfrågor för att få respondenterna att utveckla och motivera sina resonemang. Slutligen gav vi även möjligheten för dem att tillägga något mer, ifall de exempelvis ville förtydliga något de sagt eller lyfta något de själva kommit att tänka på under intervjun.
5.5 Bearbetning och analys av material
Efter varje intervju, som hölls mellan en utav oss och en respondent, kontaktade vi varandra för att diskutera det generella innehållet i intervjun samt vår upplevelse kring samtalet i sig. På så sätt kunde vi redan i början av empiriinsamlingen påbörja vår analys, genom att vi gemensamt diskuterade övergripande teman vi redan då kunde se i materialet. På så sätt kunde vi också säkerställa att vi ställde givande följdfrågor under nästa intervju, för att få respondenterna att vidareutveckla vissa resonemang.
Efter intervjuerna transkriberades materialet, varpå vi gick igenom både ljudupptagningar och transkriberingar gemensamt. Därefter diskuterade vi återigen tendenser, motsägelser och annat intressant som framkom i samtalen. Vi försökte skapa oss en bild av varje intervjusamtal separat, men även i relation till de andra respondenterna. Vi skapade därefter teman som vi sedan färgkodade vartefter de dök upp i det insamlade materialet. Aspers (2011) menar att kodning innebär att materialet delas upp till många delar, men att detta inte är en passiv process såtillvida att det empiriska materialet endast fyller i teoretiska lådor. Kodning är enligt honom centralt för att skapa nya teoretiska teman eller kategorier (s. 165). Att koda hjälpte oss också att finna en systematik i materialet, som riskerade att bli väldigt omfattande trots ett begränsat antal intervjuer.
5.6 Tillförlitlighet och trovärdighet
Vi använde olika metoder för att säkerställa tillförlitlighet och pålitlighet i vår undersökning. Ett sätt att öka tillförlitligheten var att vi båda tog del av allt material som framkommit under intervjusituationen och därefter resonerade kring hur datan skulle tolkas. Detta tillvägagångssätt är vad Bryman kallar intern reliabilitet (Bryman 2011, s. 352).
För att säkerställa att det som påstås undersökas också undersöks, användes den kommunikativa valideringen som är vanlig inom fenomenologisk forskning. Det innebär att respondenterna får ta del av datan som framkommit efter intervjun, för att på så vis få möjlighet att kommentera och eventuellt tillägga något i de fall denne upplever att något missats, inte framkommit eller tolkats fel. Kvale (1997) (se Justesen, Mik-Meyer 2011) menar att detta tillvägagångssätt gör att validiteten säkras genom att respondenten får ta del av beskrivningen av sig själv och få möjlighet att bedöma om denne känner igen sig i det analyserade empiriska materialet (s. 40). Detta gjorde vi genom att under intervjun ställa följdfrågor där respondenten kunde bekräfta och utveckla sitt resonemang. I slutet av intervjun gav vi dem även möjligheten att tillägga
- 13 -
något extra, utifall de skulle vilja tydliggöra sitt resonemang ytterligare. Vi gav dem även möjlighet att kontakta oss efter intervjun, via telefon eller mail, om de önskade komplettera eller dra tillbaka något de sagt. Detta gjordes även för att förtydliga frivilligheten i deras deltagande.
Då fördelningen i vårt urval är spridda avseende olika åldrar, anställningsformer och arbetsplatser anser vi att detta stärker tillförlitligheten, även om urvalet är litet. Dessa kriterier möjliggör olika perspektiv och belyser hur tankar och upplevelser skiljer sig beroende på vart i livet individen befinner sig och kommer ge en rikare bild i jämförelse med ett urval med likartade bakgrunder. Med dessa åtgärder och förhållningssätt anser vi att vår undersökning både är tillförlitlig och trovärdig.
5.7 Etiska överväganden
För att säkerställa att vi följer de forskningsetiska riktlinjer och principer som finns inom samhällsvetenskaplig forskning, har vi utgått från Vetenskapsrådets principer som inbegriper: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002) under vår arbetsprocess.
Utifrån syfte och de metodval som gjorts är det emellertid inte helt oproblematiskt hur anonymiteten ska hanteras i denna typ av upplägg. I valet att lyfta fram individers livsberättelser, då vår tanke var att denna typ av redovisning klargör för både preferenser och omständigheter som formar kvinnornas val, kan det vara svårt att uppnå anonymitet. Vi har därmed genomgående arbetat för att både lyfta fram sådant som vi finner avgörande i kvinnornas resonemang, samtidigt som vi säkerställt anonymitet. Till detta var vi, som nämnt, noga med att förtydliga både det frivilliga deltagandet, samt uppsatsens syfte och användningsområde.
6
RESULTAT
6.1 Presentation av respondenterna
Amanda
Amanda är i 20–25 årsåldern och bor tillsammans med sin sambo som hon också väntar barn med. Hennes sambo arbetar heltid på ett privat företag. Amanda är utbildad undersköterska och har arbetat deltid inom äldreomsorgen i två år.
Kiara
Kiara är i 20–25 årsåldern och bor tillsammans med sin sambo som arbetar heltid inom privat näringsverksamhet. Kiara har arbetat inom äldreomsorgen som utbildad undersköterska i cirka sju år och har i perioder arbetat deltid, men främst heltid. Kiara har nyligen lämnat äldreomsorgen för att studera.
Josefin
Josefin är i 25–30 årsåldern och bor tillsammans med sin sambo som hon också väntar barn med. Hennes sambo är timanställd inom äldreomsorgen. Josefin är utbildad undersköterska och har arbetat heltid inom äldreomsorgen i tio år.
- 14 -
Diana
Diana är i 40–45 årsåldern och är ensamstående med två barn. Diana är utbildad undersköterska och har arbetat inom äldreomsorgen i 25 år. Hon har tidigare arbetat deltid men arbetar i dagsläget heltid.
Christine
Christine är i 50–55 årsåldern och är ensamstående med tre barn. Christine är utbildad undersköterska och har till största delen av sitt yrkesliv arbetat utanför vården och äldreomsorgen. Hon har arbetat med ungdomar med funktionsvariation inom skolans värld i några år, men nu arbetar hon inom äldreomsorgen sedan en tid tillbaka.
Karin
Karin är i 50–55 årsåldern och har utflugna barn tillsammans med sin sambo som arbetar heltid utanför vården. Karin är utbildad undersköterska och har arbetat inom äldreomsorgen i drygt 30 år. Karin har under sina 30 år alltid arbetat deltid.
Elsa
Elsa är i 60–65 årsåldern och har två utflugna barn tillsammans med sin man som arbetar heltid på ett företag utanför vården. Elsa är utbildad undersköterska och arbetar just nu heltid, men har i perioder också arbetat deltid. Hon har varit anställd inom äldreomsorgen i drygt 30 år.
6.2 Hur hamnade du inom äldreomsorgen?
Våra respondenter är av olika åldrar och har därmed kommit in på arbetsmarknaden under helt olika tidpunkter, olika utbildnings- och arbetsmarknadsförutsättningar. De yngre respondenterna, Josefin, Amanda och Kiara, fick egentligen först upp ögat för äldreomsorgen genom praktik och feriejobb. När de valde gymnasieprogram var det kanske inte helt självklart att det just var inom äldreomsorgen de skulle arbeta, men att det intresset kom först när de verkligen fått pröva på vad arbetet innebar. Josefin säger att hon valde vård- och omsorgslinjen på gymnasiet för hon tänkte att hon ville arbeta på sjukhus, en tanke som ändrades under gymnasietiden. Samtidigt nämner både yngre och äldre respondenter att deras mammor har arbetat inom vården eller äldreomsorgen.
Karin:
“Mamma jobbade där och jag tyckte det verkade vara ett givande jobb, hon jobbade i och för sig heltid, så för henne var det väldigt stressigt, hon var ju ensamstående med tre barn, så för
henne var det ingen höjdare egentligen så, men jag hörde på henne när hon kom hem och berättade att hon hade fått kaffe och de hade pratat och de berättar gamla historier om sitt liv
och sådär och jag tyckte det lät roligt och intressant.”
Genom sina mammors upplevelser fick flera av respondenterna en bild av ett yrke som var roligt och intressant, eller att de åtminstone kände till hur det fungerade och vad det innebar att arbeta med människor. Karins mamma arbetade inom äldreomsorgen, så det var genom moderns berättelser kring arbetet som Karin kom att söka sig till yrket tillslut. Karin bär samtidigt med moderns upplevelser av att vara ensamstående förälder, med de svårigheter att få ihop vardagen som detta kan innebära. Karin gjorde ett medvetet val att gå in på 80 procent sysselsättningsgrad direkt när hon började arbeta inom vård och omsorg. Karin säger att hon gjorde detta val för att hon ville brinna för detta yrke under en lång tid och för det krävs det god återhämtning. För Karin är deltid därmed en viktig utgångspunkt för att skapa ett hållbart arbetsliv, speciellt vid arbete inom vård- och omsorgsyrken.
- 15 -
Amanda kom också att reflektera kring sin mammas yrkesval när det var dags för henne att välja gymnasieutbildning. Samtidigt hade hon också en tanke om att läsa en yrkesutbildning för att utbilda sig till något som ingen i familjen tidigare hade arbetat med. Emellertid blev det vård- och omsorgslinjen, ett yrke där hon kände till “bakgrunden och så, hur man jobbar med
det så, på olika ställen”, genom att hon till och med varit med sin mamma på jobbet när hon
var yngre. Efter gymnasiet fick hon ett vikariat på 85 procent i några månader, efter detta sa hon till sin arbetsgivare “om jag ska ha fast anställning ska jag jobba 85 procent”. Amanda hade först en tanke om att hon skulle kombinera sin deltidsanställning inom äldreomsorgen med en annan sidosysselsättning. Emellertid blev det inte så, men hon kom att uppskatta den balans mellan arbete och privatliv som deltid innebar, varpå hon fortsatte att arbeta deltid.
Att känna till yrket på förhand verkar ha gjort det mer självklart att söka sig till äldreomsorgen för flera av respondenterna, i kombination av att det funnits efterfrågan på arbetskraft inom dessa yrken. Detta gäller även de som inte läst vård eller omsorg i eller direkt efter grundskolan, som Elsa exempelvis. Hon slutade skolan redan i högstadiet och arbetade där det fanns behov, exempelvis på fabrik, klädaffär, hotell, med mera. Det var först senare som hon kom att arbeta med personer med funktionsvariation, men valde att byta till äldreomsorg på grund av organisationsförändringar inom LSS. Inom äldreomsorgen har hon sedan arbetat både heltid och deltid i olika perioder, men främst heltid.
Elsa
“[...] jag har jobbat deltid en hel del faktiskt, vi hade hundar och sådär med, i mitt liv tidigare då, men sen efter jag fick barn så jobbade jag deltid [...]”
Precis som Elsa har flera av de andra respondenterna svårt att minnas mer exakt när, eller om, de arbetat deltid eller heltid i vissa perioder. Många har därför kanske arbetat deltid någon gång, även om de inte lagt det på minnet direkt, exempelvis Josefin som säger att hon “mestadels” arbetat heltid. Ibland kan respondenternas tillfälliga deltidsarbete ha haft en koppling till barn, eller som i Elsas fall husdjur, eller att det vid det tillfället just var en deltidsanställning som erbjöds. Det är därmed ingen respondent som enbart arbetat heltid under hela sin tid inom äldreomsorgen, utan att det kan ha förekommit deltid någon gång under anställningstiden, även om de inte kan svara på när det var mer exakt.
Christine är ganska ny inom äldreomsorgen, då hon i merparten av sitt liv har arbetat inom det privata näringslivet. Christine gick inte heller gymnasiet, utan började arbeta som lärling och startade sedan eget företag inom samma bransch. Tyvärr gjorde oförutsedda händelser att hon inte längre kände att hon kunde vara egenföretagare, varpå hon gjorde valet att utbilda sig mot ungdomar med funktionsvariation – något som hon genom personlig erfarenhet funnit ett brinnande intresse för.
Christine
“[...] min specialitet har väl alltid varit lite utåtagerande, lite extra svåra elever, så det var så det kom sig att jag bytte skolor, det fanns behov av hjälp av stöd just på den nivån jag jobbade och men sen blev jag tillfrågad om jag ville ta en tjänst på lågskolenivå, och där var
jag i tre år ungefär. Det var mitt egna val, jag tog tjänstledigt, jag ville prova att jobba natt inom LSS [...] [jag] hade en tjänst på gång [inom LSS] som jag faktiskt tackade nej till när
det väl gav sig och sen blev det ett bananskal in på det här demensboendet [...]”
Efter att ha arbetat på olika sätt med ungdomar med diagnoser blev hon tillfrågad att arbeta inom äldreomsorgen, något som hon kanske inte hade föreställt sig att hon skulle gjort från
- 16 -
början. Dock lockade det henne att arbeta med dementa, och just unga dementa, där hon kunde se mycket paralleller till hennes tidigare erfarenheter. Det fanns också en annan fördel med äldreomsorgen, nämligen att där kunde hon precis som inom LSS arbeta nattskift. Christine nämner att valet att byta arbetsplats från dagarbetet på lågstadieskolan till nattarbete inom LSS eller äldreomsorg delvis berodde att hon ville pröva om det funkade bättre för henne att kombinera familjeliv med arbete som ensamstående mamma.
Diana har till största delen av sitt yrkesliv arbetat 100 procent inom äldreomsorgen. När Diana gick ut vårdskolan, som det hette på den tiden, var hon först timanställd inom äldreomsorgen. På den tiden såg förutsättningarna helt annorlunda ut, beskriver Diana, som då hade svårt att få jobb inom äldreomsorgen. Det var många som ville ha en fast tjänst, men inte fick detta, och hon säger att hon själv fick “jaga timmar” för att få det att gå ihop ekonomiskt som ensamstående mamma på den tiden.
Diana säger att på så sätt är hon glad att alla idag har möjlighet till en fast heltidsanställning inom äldreomsorgen. Samtidigt menar hon på att det finns komplikationer kring hur detta ska fungera till i praktiken. Hon menar på att anställningstrygghet är en otroligt viktig fråga, men att den inte får ta så stort fokus att andra förbättringsområden såsom hållbar schemaläggning, arbetsmiljö och löneutveckling inom äldreomsorgen hamnar i skuggan helt och hållet.
Kiara har dock sedan länge haft en tanke om att vidareutbilda sig inom sjukvård, men anser att äldreomsorgen är en bra erfarenhet eftersom hon där får lära sig den grundläggande, vardagliga omvårdnaden. Hon tycker därmed att äldreomsorgen är en bra erfarenhet att ha, exempelvis om hon skulle välja att vidareutbilda sig till läkare eller sjuksköterska. Dessutom nämner Kiara att det är en fördel att hon lär sig omsorgsyrket, eftersom hon då kan ta hand om sina föräldrar när de blir äldre. Därmed valde Kiara att arbeta inom äldreomsorgen direkt efter sin gymnasieutbildning, där hon sedan fick en fast tjänst på 100 procent sysselsättningsgrad.
6.3 Äldreomsorgen – bilden av verksamheten då som nu
Till en början var yrket precis så som många av respondenterna hade förväntat sig. De upplevde att det var roligt och givande, med tid att umgås och prata med de äldre. Dock är det många av respondenterna som har uppfattningen att detta var något som förändrades över tid.
Karin:
“Det var ju världens roligaste jobb och är fortfarande världens roligaste jobb. Om man skulle få jobba som man vill, de har de ju förstört de senaste åren.”
Josefin:
“Nämen man blir bara trött på det, man drar ner personalen, ska spara. Så var det inte när jag började, då var det tvärtom nästan [...] det är väl det, det är det som
förstör typ….
Flera av respondenterna, nästan oavsett om de har arbetat inom yrket i två år eller mer än trettio år, har en bild av att det har skett en försämring. Respondenterna beskriver att det med åren har blivit allt mer fokus på budget, ekonomi och besparingar. Detta har sedan resulterat i att det ofta är underbemannat på deras arbetsplatser, vilket skapar jäkt och stress för dem som arbetar där. Underbemanning är ett centralt tema för många av respondenterna och de relaterar ofta detta till heltidsarbete, att bemanningssituationen gör heltid oattraktivt eller omöjligt. Detta sätt att tala, eller beskriva arbetet inom äldreomsorgen, är väldigt genomgående för många av respondenterna. Särskilt återkommande är vissa ordval när de beskriver sin nuvarande
- 17 -
arbetssituation, alltid i relation till hur det var förr, så som; stress, personalbrist, underbemanning, tyngd/tyngre, vara trött, att inte orka, sämre, spara, budget, ekonomi, verksamheten, mycket krav, krävande, förändring. Denna förändring upplever respondenterna har gjort att de får mindre tid till det som är roligt eller givande med yrket - nämligen kontakten med de äldre. Flera av respondenterna lyfter alltså en sammanhängande bild av ett yrke som förändrats och en arbetsmiljö som medför ohälsa, något som de vill poängtera hänger ihop med bland annat valet mellan deltid och heltid.
Karin:
“Jag vet inte ens om man ska jobba heltid, Det är lättare att ge mer om man inte jobbar så mycket. Jag tror att man skulle haft 80 procents tjänster över hela vården. Och sen två helger
av fem. Jag tror det hade vart mycket bättre, man skulle fått lägre sjukfrånvaro och folk hade mått mycket bättre på jobbet. Att man skulle kunna kombinera fritid och jobbet och göra ett
bra jobb på jobbet, även om det kan vara jättestressigt så kan jag veta att jag är ledig två dagar sen och då vet jag att då kan jag klara detta. Sen kan jag vara hemma och ta det lugnt.
Det hjälper inte att bara jobba 6 timmars arbetsdag, då måste du jobba mer dagar, då får man inte ihop det. [...] Jag märker jättemånga som tappar engagemanget, dom bryr sig inte
längre. Jag märker väldigt tydligt, jag har ändå jobbat i 33 år och jag brinner fortfarande lika mycket och tycker det är lika roligt. Då tänker jag om jag kan göra det efter 33 år och någon annan som jobbar heltid inte kan göra det så tror jag ändå att mina 80 procent har
hjälpt mig att orka.”
Karin vill lyfta att just arbetet i sig, hur det ser ut och vilka krav som ställs på dem som jobbar där, också kräver god återhämtning. Hon har själv alltid arbetat deltid och ser det som avgörande för att just kunna orka vara kvar inom samma yrke så pass länge. Karin säger att hon “tycker
att det är synd att människor inom detta yrke måste jobba heltid just för ekonomin” och att hon
själv fått göra anpassningar i sitt liv för att få det att gå ihop ekonomiskt. Hon argumenterar alltså för ett sänkt arbetstidsmått inom vårdyrken specifikt, på grund av de krav som ställs på medarbetare inom dessa yrken. Det är även andra respondenter som lyfter ett liknande perspektiv på arbetstidsmåttet inom äldreomsorgen, med hänvisning till både fysiska och psykiska krav.
6.4 Att bryta med den traditionella bilden av äldreomsorgen
Trots att detta sätt att beskriva sin upplevelse av äldreomsorgen är mycket återkommande är det inte alla respondenter som delar denna upplevelse, eller väljer att tala om den på samma sätt. Exempelvis Christine som upplever att det möjligen kan vara kort om folk någon gång, men att det inte är så varje dag.
Christine
“… [F]ör min del personligen så tyckte jag att det fanns tillfällen när man kände att man var
någon person kort, men jag hör inte till dom som tyckte att det var för kort om folk varje dag[...] jag kan känna att det är mer gnäll än aktiv handling. [...]... sitter du med gruppen och
de tycker att det är fruktansvärt tufft och du inte tycker det, så får du sitta lite tyst och humma [...] så känner man ibland att åå gud, det gnället tar ju mer energi än något annat liksom.”
Christine förklarar att hon är en tolerant person och säger att “det tar rätt lång tid innan jag
gnäller”. Hon säger att hon i sådana fall hellre gör något aktivt, än att lägga tid och energi på
att prata om missnöje kring arbetssituationen. Christine konstaterar dock att det är olika hur saker upplevs från person till person och att det därmed är olika vart gränsen går beroende på individ. Vidare upplever Christine att hennes sätt att resonera kring arbetssituationen kan
