Examensarbete i kriminologi Malmö högskola
61 - 90 p Hälsa och samhälle
Aug 2010 205 06 Malmö
Hälsa och samhälle
Bedragares kännetecken
Mats Börjesson
Abstract
Bedrägerier bedöms vara kraftigt underrepresenterade i brottstatistiken och bara en bråkdel av gärningsmännen upptäcks. Bilden av hur dessa ser ut är splittrad i det nuvarande kunskapsfältet. Denna studie bygger på en enkät som med utgångspunkt från andra källor än offentlig registerdata försökt klargöra hur en bedragare ser ut och vilka faktorer som påverkar risken för bedrägerier, samt kasta ljus på dem som av olika skäl undkommer kontroll och lagföring. Resultatet visar att vissa faktorer utmärker sig och vissa kännetecken framträder. De mest
utmärkande riskfaktorerna är anonymitet, allmän ekonomisk kris och otydliga regler. Anonymitet försvårar den sociala kontrollen och möjligheter till
bestraffningsåtgärder och risken att frestas agera bedrägligt är överhängande. När det gäller experters perspektiv på bedragare framträder personer med ekonomiska problem, sociala problem och tidigare brottsbelastning. En traditionell bild som bekräftas av tidigare undersökningar. En annan bild visar på en uppfattning om att de flesta människor är beredda att utföra bedrägerier under vissa omständigheter och att de flesta bedrägerier utförs av vanliga människor. En ytterligare bild är att en bedragare är en person som har särskilda kunskaper, en person som har tillgång till konfidentiell information och vet hur man undkommer. Studien visar att vissa grupper anses undkomma kontrollsystemen och resultatet indikerar att
högstatuspersoner utgör delar av denna grupp. En slutsats är att kontrollsystemen har en mycket bred insikt i de varningssignaler som förekommer och en klar samsyn på tydliga riskfaktorer. Samtidigt indikeras en bred och neutral inställning och en medvetenhet om att vissa grupper är svårurskiljbara vid kontroll. Studien ger insikt i att den offentliga lagföringsstatistiken inte ger en helt rättvisande bild av bedragaren.
Börjesson, M, Bedragares kännetecken, Fraud indications.
Examensarbete i kriminologi 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, 2010.
Nyckelord: Bedragare, Ekonomiska problem, Högstatuspersoner, Kännetecken, Otydliga regler, Riskfaktorer, Undkommer.
Innehållsförteckning
Abstract 1 Innehållsförteckning 2 I. Inledning 3 Bakgrund 3 Problemformulering 4 Syfte 4 Frågeställningar 4II. Teori och tidigare forskning 5
Teori 5 Tidigare forskning 7 Brottsutvecklingen 7 Vem är ekobrottslingen 10 III. Metod 14 Val av undersökningsmetod 14
Enkäter: konstruktion och felkällor 15
Material 16
Materialets för och nackdelar 17
Metodens för och nackdelar 17
Avgränsning 17
Etiska övervägande 17
IV. Resultat 18
Faktorer som påverkar risken för bedrägerier 18
Experters bild av bedragare 19
Vilka grupper undkommer kontrollsystemen 20 V. Sammanfattning och slutsats 21
VI. Allmän diskussion 25
VII. Litteratur 28
VIII. Bilagor 30
Bilaga 1: Enkät 30
I. Inledning
När det gäller bedrägerier är det viktigt att komma ihåg att handlingen sällan är en renodlat brottslig handling. Det gäller att kunna "sålla agnarna från vetet"(Alaletho, 2003, sid. 17). Bedrägerier är uppblandade med fullt laglig verksamhet och för att både kunna avslöja och förebygga bedrägerier gäller det att kunna utforma effektiva motstrategier (Alaletho, 2003, sid. 17).
Bakgrund
Bedrägerier bedöms vara kraftigt underrepresenterade i brottstatistiken och kontrollapparaten är selektiv. Mörkertalen beror främst på att brotten ofta är svårupptäckta och att anmälningsbenägenheten för bedrägerier är låg (Brå, 2002, sid. 11,12). De flesta brott som begås i Sverige kommer aldrig till polisens kännedom (Brå, 2008:b, sid. 6). Den registrerade brottsligheten utgör mot bakgrund av detta ingen särskilt bra källa till kunskap om brottens olika gärningsmän. För att hitta sakförhållanden om studiens gärningsmannagrupp måste man finna andra realiteter som ligger närmre den verkliga brottsligheten. Det är som regel inte möjligt att studera den faktiska och verkliga
brottsligheten. Studier är hänvisade till en mer eller mindre ofullständig statistik av den registrerade brottsligheten. Denna statistik tenderar dessutom att vara selektiv och inte representativ för vare sig brotten eller dess förövare. Den speglar som regel mer hur kontrollapparaten fungerar (Brå, 2002, sid. 6). Åklagare väljer brottsärenden utifrån principen att visa handlingskraft och effektivitet (Alalehto, 2007, sid. 27). Det ger inga pluspoäng för rättsväsendet att ge sig i kast med komplicerade bedrägeriutredningar och få bedrägeribrott utreds (JO, 2009). Det stora flertalet brott är tekniskt uppklarade och
administrativt nedlagda. Brotten är då ansedda som uppklarade men utan att ge någon kunskap eller erfarenhet till kontrollsystemen (Brå, www.bra.se/statistik, 2009) (Brå, www.bra.se/bedrägerier och bidragsbrott). Det råder dessutom brist på samordning och svårt att i systemen få tillgång till relevant information. Det finns en mängd administrativa och organisatoriska hinder för att skapa effektiva förebyggande metoder mot bedrägerier (Brå, 2003:a, sid. 7) (Brå, 2003:c, sid. 29-31). Offren lämnas ensamma och den övergripande målsättningen för rättsväsendet är att skapa bra statistik (Brå, 2003:c, sid. 36).
Bristande information om bedrägerier har även sin grund i att brotten är känsliga för insyn. För inblandade parter är det brukliga att tysta ner uppgifterna. Det är "locket på" som gäller vilket bidrar till svårigheten att få tag i relevant material. För såväl företag som privatpersoner är det känsligt att erkänna sig lurad och företag har goda skäl att dölja dålig kontroll och bristande säkerhetsrutiner (Brå, 2003:c, sid. 56) (Brå, 2002, sid. 11,12). Även kontrollapparaten håller på sina kunskaper (Brå, 2003:a, sid. 7) (Brå, 2003:c, sid.30). Denna tystnad bidrar till att vissa brott aldrig blir synliggjorda och att vissa gärningsmän undkommer. Kontrollsystemen riktar uppmärksamheten på somliga tillvägagångssätt och gärningsmannaprofiler medan andra förblir dolda (Brå, 2003:a, sid. 6). Detta leder till brister i kunskapsfältet och ger utrymme för spekulation och tyckande om hur både brotten och bedragare ser ut. De varningssignaler som idag används skulle kunna bidra till att en oproportionerlig andel av dem som upptäcks är personer med tidigare lagföringar eller andra skevheter. Ekonomiska brott är ofta svårupptäckta och dessutom många gånger omöjliga att utreda och komma till rätta med (Brå 2003:a, sid. 6). Utredningarna kräver ofta särskild kompetens och
är både kostsamma och tidskrävande vilket är belastande för såväl offer som rättssystem (Brå, 2002, sid. 12). Istället gäller det att försvåra genomförandet av bedrägerier och kombinera detta med hög risk för upptäckt. Effektiva preventiva åtgärder är synnerligen viktiga när det gäller bedrägerier och att utforma dessa kräver särskilda kunskaper (Brå, 2003:a, sid. 6,8). Bedrägerier uppdagas främst genom olika former av kontroller och det är viktigt att förstå hur dessa fungerar och var de skall sättas in (Brå, 2002, sid. 11). Där man inte utför kontroller upptäcks heller inga bedrägerier (Brå, 2008:a, sid. 63). I tidigare rapporter och undersökningar har man undersökt bakom liggande orsaker till kriminalitet. Dessa utgår ofta från att det finns skillnader mellan dem som begår brott och dem som inte gör det (Apropå, 2/ 2003). När det gäller ekonomiska brott är behovet av ökade kunskaper på området mycket stort. Det måste skapas mer effektiva preventiva åtgärder (Brå, 2003.a, sid. 6,7). Denna studie är därför mycket viktig och utgör ett betydelsefullt komplement till tidigare undersökningar. Min förhoppning är att studien skall bidra till ökad kunskap om bedrägeriers orsaker och bedragares karaktäristika, och i förlängningen kunna medverka till
utformandet av effektiva preventiva åtgärder. Problemformulering
Kunskapsfältet om bedrägerier och bedragare är både bristfälligt och
osammanhängande och forskningen har uppvisat motstridiga resultat (Alalehto, 2007, sid. 7,9). För att hitta karaktären av bedragare och bedrägeriers orsaker måste studier göras på alternativa uppgifter och underlag. Det är viktigt att det skapas en bredare kunskap som kompletterar den som bygger på data från lagföringsregister och register över misstänkta. Mot bakgrund av mörkertalets omfattning är uppfattningar från andra källor än anmälningsstatistik mycket viktigt att komma åt (Brå, 2003:a, sid.6). Det finns gärningsmän och
tillvägagångssätt som kontrollsystemen inte fångar upp. De personer som urskiljs fuska med försäkringssystemen undkommer ofta lagföring men är ändå
identifierade och kända för dess kontrollsystem. Andra undkommer även kontrollsystemen och hur dessa ser ut är mer spekulativt. Denna studies
enkätrespondenter har kunskaper och erfarenheter som delvis som kan fylla dessa kunskapsluckor och indirekt medverka till att lösa undersökningens övergripande syfte.
Syfte
Syftet med denna studie är att beskriva och ge en bild av hur en bedragares karaktäristika ser ut samt klargöra de faktorer som påverkar risken för
bedrägerier. Jag vill även belysa kontrollsystemens tillämpning och kasta ljus på dem som av olika skäl undgår kontroll och lagföring.
Frågeställningar Mina frågor är:
- Vilka faktorer påverkar risken för bedrägerier och dess utveckling?
- Vilken bild av bedragare har de utredare och experter som granskar bedrägerier? - Undkommer några grupper kontrollsystemen? och i så fall, hur ser de ut som av olika skäl undgår kontroll och lagföring?
II. Teori och tidigare forskning Teori
Brottet bedrägeri utgör grunden i begreppet "ekonomisk brottslighet" (Alalehto, 2007, sid. 16). Den tidigare forskningen har med flera ansatser försökt förklara fenomenet och det finns en mängd tidigare studier och teorier om bedrägeriers orsaker och dess förövare. I den Marxistiska förklaringsstrukturen tillskrivs uppkomsten av ekonomiska brott det kapitalistiska systemets inneboende krav på vinstintresse. I Sverige anses skattetrycket påverka fenomenet. Den gängse uppfattningen är dock att ekonomiska brott kan förklaras av individens girighet (Alalehto, 2007, sid. 22, 23). Bedrägeri är i praktiken en handling där man skapar och vidmakthåller någons förtroende samtidigt som man lura denne på hans tillgångar. Dagens samhällsutveckling gynnar bedrägerier. Det är vårt moderna samhällssystems utmaning att veta vem som bryter avtal d.v.s. hur och när han gör det, och vem denne överhuvudtaget är. Anonymiteten förändrar möjligheten till social kontroll och bestraffnings åtgärder försvåras (Alalehto, 2007, sid. 191).
I boken "Bedrägeriets natur" framför Tage Alaheto personlighetens betydelse. Att bedra och vilseleda är egenskaper som vi helst vill tillskriva den som är avvikande, känslokall, förslagen och girig men enligt Alalehto är dessa
egenskaper både mänskliga och ändamålsenliga. Att framstå som någon annan, den bättre och den ärlige är egenskaper som är funktionella och mer kända i evolutionsteorin. Enligt ett evolutionsteoretiskt perspektiv är inte egenskapen att handla bedrägligt en individuellt relaterad och avvikande egenskap, utan en utbredd adaptiv mekanism som gynnar vår reproduktion (Alalehto, 2007, sid. 157, 194). I evolutionens krassa verklighet lurar förövaren den andre med list och slughet för att överleva och reproducera sig vilket är en grundläggande kraft (Alalehto, 2007, sid. 54 -57, 114). Det finns enligt Alalehto ingen hypotes eller kriminologisk teori som kan förklara skillnaden i människors agerande som att vissa individer utför ekobrott medan andra inte under samma institutionella förutsättningar (Alalehto, 2007, sid. 28). Han ifrågasätter flera av de etablerade förklaringsmodellerna inklusive Edwin Sutherlands teori vars
förklaringsstruktur gällande ekonomiska brott tar fasta på att gärningen har sin förutsättning inom yrkespositionen. Sutherland myntade begreppet "White-Collar Crime" som åsyftade att brotten förövas av personer på högre positioner i näringslivet. Dessa personer utförde skattebrott, priskarteller, missledande marknadsföring, arbetsmiljöbrott och andra gärningar som drabbade konkurrenter, konsumenter och anställda. Det grundläggande var
gärningspersonens ställning och position i näringslivet, en högstatusperson. Enligt hypotesen är det yrkespositionen som ger tillgång till insyn och tekniker inom det ekonomiska området och som dessutom är svåra att komma åt för kontrollsystemen (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 14 - 17). Alalehto tillstår att yrkespositionen de facto ger såväl förutsättningar, kännedom och tillfällen för gärningarna men däri ligger inte förklaringen (Alalehto, 2007, sid. 156). Alalehto menar att bedrägeri är något som förekommer i alla
mellanmänskliga relationer som bygger på någon form av utbyte. Det som är fundamentet i handlingen är förbrytelsen mot ett upprättat "förtroende". Det ekonomiska brottets "modus operandi" kännetecknas av en bedräglig handling med syfte att tillskansa sig orättfärdiga värden från någon annan under sken av att uppträda förtroligt och moraliskt (Alalehto, 2007, sid. 157). Alalehto pekar
på brister och menar att teorier som differentiell association, differential skam, relativ deprivation eller tävlingskultur borde kompletteras med brottens orsak, närmare bestämt det mänskliga fundamentet (Alalehto, 2007, sid. 156). Enligt Sutherland hade "White Collar Crime" samma ursprung som all annan brottslighet, hypotesen om särskiljande tillhörighet. Konklusionen i teorin är att kriminellt beteende lärs in i umgänget med dem som definierar sådant beteende som fördelaktigt och i isolering från dem som definierar det som ofördelaktigt. En person agerar kriminellt i en konkret situation enbart om definitionerna som favoriserar lagbrottet överväger i förhållande till definitioner som anser det ofördelaktigt (Sutherland, 1949, sid. 234). Sutherland forskning baserades på 70 amerikanska storföretags överträdelse och han ville slå hål på föreställningen om brottsligheten som ett socialt fenomen knutet till fattigdom och dåliga uppväxtförhållanden. Sutherland menade att det övre socioekonomiska skiktet i hög grad ägnade sig åt brottslighet men det som skilde var de regler och
administrativa rutiner som samhället tillämpade mot dessa förövare (Lindgren, 2000, sid. 103). Kritiker har menat att Sutherlands teori är för vag och inte konkret visat på den inlärningsprocess som betonats i teorin. Detta har dock Donald Cressey (1953) senare behandlat i studien "Other peoples money" i vilken han påvisade tre viktiga villkor för att en person med finansiellt förtroende skall begå förskingring. Personen skall ha ekonomiska bekymmer som han inte kan delge andra samt tillfälle att begå brottet. Det tredje villkoret menar Cressey har bäring på inlärningsprocessen genom att förövaren har tillgång till rationaliseringar som rättfärdiga det lagstridiga handlandet (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 54). I Lindgren (2000) redogörs även för Colemans (1994) uppföljande studier av andra neutraliseringar som har bäring på fler ekonomiska brott än förskingring. Några exempel på sådana neutraliseringar är att brottet inte drabbar någon person, att brottet är nödvändigt för att överleva, att andra gör det och att jag faktiskt är värd det här (Lindgren, 2000, sid. 151).
Bedrägerier och ekonomiska brott har ansetts vara speciella för att de utförs av en särskild kategori gärningsmän och med speciella tillvägagångssätt. Flera efterföljande studier som undersökt gärningsmäns sociala situation har dock funnit stöd för en mer allsidig bild där individer i såväl underordnad ställning som i mellansocial position begår ekonomiska brott, "medelklassens" brott (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 37, 38). Edwin Sutherlands eko-brottsling som var en respektabel person med hög status är inte dagens allenarådande uppfattning. Det är dessutom inte längre lika framgångsrikt att förklara brott mot bakgrund av kulturrelaterade faktorer menar Alaletho. Evolutionsteorin har numer utvecklats och gjort stora landvinningar som bättre förmått förklara det mänskliga beteendet (Alaletho, 2007, sid. 158).
Även tillfällesteorierna har haft stort genomslag i syfte att förklara brottsligt beteende. I Lindgren och Theandersson (2000) redogörs för en undersökning av Elin Waring, David Weisburd och Ellen Chayet (tillfällesteori). Utgångspunkten var Robert Mertons teori gällande sammanhanget mellan sociala
strukturförhållande och individuella anpassningssätt (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 52). Merton som tillämpade Durkheims anomi teori tog fram ett schema om fem möjliga anpassningssätt i förhållande till skillnaden mellan kulturella mål och institutionaliserade medel: konformism, innovation, ritualism, reträtt, och revolt (Lindgren, 1998, sid. 26,27). Forskargruppens undersökningsmaterial
bestod av ett stort antal dömda manschettbrottslingar med olika sociala profiler. Studien var inriktad på situationens betydelse för inställningen till att använda olagliga medel. Studien kunde urskilja fyra olika typer av personer (innovatörer) : krispåverkade, tillfällesgriparna, tillfällessökarna och avvikelsesökarna, som alla var benägna att använda illegala medel för att nå ett högt värderat mål. Den krispåverkade är en i hög grad laglydig person (konformister) som i vissa situationer går över gränsen och utför handlingar som de både vet och anser vara fel när någon kris hotar deras familj eller företag. Tillfällesgriparna bekräftar som regel ett lagligt beteende men tar tillfället i akt om det dyker upp ett gyllene tillfälle även om det är olagligt. Den tredje kategorin tillfällessökarna
kännetecknas av att de sätter användandet av illegitima medel i system. De lagliga medlen anses vara för ineffektiva och ta alltför lång tid för att nå de ekonomiska målen och ett socialt anseende. Avvikelsesökarna ser inga möjligheter att nå målen med lagliga medel och har en avvisande inställning till dessa. De ligger som grupp närmast den allmänna bilden av en kriminell och är i hög grad brottsaktiva
(Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 52). Det som allmänt kännetecknade de olika innovatörerna var att de anammat det kulturellt sanktionerade målet om ekonomisk framgång och var i en situation där illegitima medel fanns tillgängliga samt att de i denna situation betedde sig avvikande i förhållande till ett legitimt handlingssätt (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 52).
Tillfällesteorierna ser till situationens betydelse och tar bäring på
rutinaktivitetsteorin. En teori som introducerades av Lawrence E Cohen och Marcus Felson, och som sedan vidareutvecklades av Marcus Felson i boken "Crime and Every day life" (Andersson, 2004, sid. 67). Teorin har sin
utgångspunkt i det faktum att välståndsökningen i USA inte ledde till minskad brottslighet. Författarnas förklaring till detta var att det är tillfället som till stor del framkallar brottslingen. De menar att "nästan vem som helst" är benägen att begå brottsliga handlingar under vissa förutsättningar. Det avgörande är den rätta kombinationen i tid och rum. I rutinaktivitetsteorin förklaras brott utifrån att tre förutsättningar är uppfyllda: Det skall finnas en motiverad gärningsman, ett lämpligt brottsoffer och frånvaro av kapabla väktare. Teorin har en situationell ansats som betonar förgrundsfaktorer och ser mindre till de bakomliggande sociala faktorerna. Den inriktar sig främst på brottsmiljön och mindre på
brottslingens personlighet (Lindgren, 1998, sid. 62). Enligt rutinaktivitetsteorin är det vardagslivets strukturering, det vill säga arbete, fritid och familjelivets
utformning som har betydelse för brottsnivån i ett samhälle. Det innebär att denna ansatts villkor blir föremål för analys och policyförslag medan de
samhällsfaktorer som orsakar eller ligger bakom brottslighet negligeras (Lindgren, 1998, sid. 62, 63).
Tidigare forskning Brottsutvecklingen
Det har skett en fördubbling av antalet anmälda bedrägerier på 10 år och anmälningarna bedöms fortsätta öka. En förklaring till detta är att nya tillvägagångssätt har tillkommit där brottsfrekvensen är hög.
Figur 1: Antal anmälda fall av bedrägerier de senaste tio åren.1
År 2009 anmäldes ca 107 700 bedrägerier och 9 100 bidragsbrott. Bedrägerier med hjälp av bluffakturor, Internet och ospecificerade bedrägerier ökade med 17 procent. Bedrägeri är ett typiskt seriebrott och ny teknik gör att få gärningsmän lätt och effektivt kan utföra mängder av brott (Brå, www.bra.se, bedrägerier och bidragsbrott). Den IT-relaterade brottsligheten följer den ökade tillgängligheten. Ökningen kan hänföras till en kombination av en ökad exponering samtidigt som kontrollsystemen har förbättrats (Brå, 2000, sid. 7).
Det finns anledning att vara försiktig när man tolkar brottsutvecklingen för de kategoriserade bedrägeribrotten då mycket breda brottstyper redovisas. Varje tillfälle, person och värdehandling räknas som ett brott och en konsekvens är att brottsligheten kan variera kraftigt från år till år. Bedrägerier är en brottskategori med betydande dold brottslighet, omfattningen för privatpersoners utsatthet är okänd och omfattning av försäkringsbedrägerier, kontokortsbedrägerier och bedrägerier mot företag är uppskattade och otillförlitliga ( Brå, 2004, sid. 178- 181). Den upptäckta brottsligheten säger mer om kontrollverksamheten än om brottsligheten som sådan. Mörkertalen har delvis sitt ursprung i att brotten ofta inte drabbar någon enskild person (Brå, 2008:c, sid. 311). Bedrägerier är ofta ett spaningsbrott som måste upptäckas. Brotten förblir okända om man inte aktivt söker och finner dem (Brå, 2008:a, sid. 63). Anmälningsbenägenheten är
dessutom låg. Det är känsligt för offren att erkänna brister och tilltron till polisens kapacitet och möjlighet att nå framgång för denna kategori av brott är låg. Det kostar tid och pengar och har offren bättre egna resurser så utreder man själv. De branscherna som är drabbade anser att hela kedjan av rättsvårdande myndigheter har för dåliga kunskaper. Det är få i rättsystemet som förstår hur brotten
genomförs och detta gäller från anmälningsstadiet till domstolsförfaranden. Andra omständigheter som generellt påverkar anmälningsbenägenheten är skadans
grovhet och offrens och gärningsmans sociala relation. Om dessa är nära bekanta är benägenheten att anmäla lägre. För egendomsbrott påverkas
anmälningsbenägenheten av skadans grovhet och förekomsten av
försäkringsskydd (Brå, 2000, sid. 43). Företag kan även göra bedömningen att brotten är en affärsmässig risk och gör då även en affärsmässig lösning. Även resursbrister i kontrollorganen kan göra att dessa underlåter att anmäla brott för att istället ägna sig åt angelägnare uppgifter (Brå, 2002, sid. 11). Uppklarade brott får även bedömas med viss reservation. I en stor del av de anmälda bedrägeribrotten läggs förundersökningarna ner vilket ökat den tekniska uppklarningsprocenten med 53 procent (Brå, www.bra.se, bedrägerier och bidragsbrott). Tekniskt
uppklarade brott innebär t.ex. att brott inte kan styrkas eller att förundersökningen av olika anledningar lagts ned (Brå, ordlista).
Selektion är ett begrepp som används för att belysa hur ärenden prioriteras framför andra (Brå, 2008:a, sid. 63). Rättsvårdande myndigheters prioriteringar har stor betydelse för mörkertal och statistik. Brottsärenden väljs utifrån principen att visa handlingskraft och effektivitet genom att föra "rätt" ärenden till åtal som leder till lyckosamt resultat för åklagarväsendet. Större företag med bättre resurser undviks och småföretagen nagelfars hårdare (Alaletho, 2003, sid. 27). I Brå -rapporten 2005:10 har selektion inom rättsprocessen belysts. Det sker en utsortering av vilka handlingar som definieras som brott, vilka handlingar som upptäcks och utreds och vilka som åtalas. På samhällsnivå och övergripande politisk nivå definieras vilka brott som skall prioriteras. Detta innebär att icke prioriterad brottsligenhet får bristande resurser och anses som mindre allvarlig. På organisationsnivå påverkas selektionen av att berörda organisationer kan ha olika mål, struktur och resurser. Polisen prioriteringar har en väsentlig roll. När det gäller försäkringsbedrägerier betyder försäkringsbolagens och Försäkringskassans utredningsarbete i många fall betydligt mer än polisens insatser (Brå, 2005, sid. 14, 15). I rättskedjan sker även en selektering av ärenden i tjänstemannens utrymme för egna tolkningar och bedömningar (Brå, 2008:a, sid. 63). Även Lindgren och Theandersson (2000) belyser selektion och skildra vad Snider (1990,1995) framfört om att kontrollmyndigheter anpassar sig och anammar företagens intresse och perspektiv. Myndigheters dilemma är att de både skall understödja och kontrollera. I jämförelse med de mindre resurssvaga personer som hamnar i rättsväsendets gap är de stora företagen ofta i överläge.
Tillståndsmyndigheter har tendensen att diskriminera svaga och perifera
organisationer medan marknadsledande och starka företag bemöts med följsamhet (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 100). Snider kastar även ljus på de ideologiska faktorerna under 1980-talets framväxande nyliberalism. Där förespråkades avreglering, självreglering och serviceinriktade
tillsynsmyndigheter. Den eko-brottslighet som blev intressant och målet för framtiden var den som utfördes av enskilda personer och illegala organisationer. Härmed blev brottsligheten inom ramen för legitim verksamhet osynliggjord (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 101). Lindgren och Theandersson belyser problem och mörkertal när det gäller den högre delen av samhället. Dessa gör brott som undgår kontrollapparaten. Näringslivsanknutna regelbrytande handlingar har en variationsrik uppsättning förfaranden som resultera i diffusa skadeverkningar på enskilda eller många offer. Brotten är svåra att upptäcka och begås i skydd av legal verksamhet. Tillvägagångssätten är komplicerade,
oöverblickbara och svårbegripliga. Brotten är svårutredda och när brotten begås av gärningsmän med hög social status har dessa förmågan att mobilisera motstånd
mot utredande myndighet och rättsväsendet (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 105).
Vem är ekobrottslingen?
Vem är då ekobrottslingen och hur ser de ut som begår denna typ av brott? Flera försök att hitta bedragares karaktärsdrag har gjorts. Det finns såväl
internationell som nationell forskning om ekobrottslingars kännetecken och sociala situation. En amerikansk undersökning, "Crimes of the Middle Classes", White-Collar offenders in the Federal Courts" av David Weisburd et al.,
behandlar ekobrottslingars sociala situation och redogörs för i Lindgren och Theandersson (2000). Studien jämför ekobrottslingar med en grupp finansiellt orienterade "vanliga kriminella", och utgångspunkten är Edelhertz definition av manschettbrott (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 38). Studien visar att ekobrottslingar avviker. Utmärkande var den låga andelen arbetslösa men en högre andel tjänstemän och högutbildade. Merparten var män, som därtill hade bättre ekonomi och högre prestigenivå på arbetet. 78 % av förövarna var dessutom vita mot 34 % när det gällde "vanliga kriminella" och med högre genomsnittsåldern. Konklusionen är att ekobrottslingar är en särskild grupp men med variationer inom gruppen. Högre affärsmän och tjänstemän är mer fallna att begå sofistikerade finansbrott vilket är kopplat till att positionen ger dem förutsättningarna att begå dessa komplexa brott. Skattebrott begicks av dem med lägre status än tidigare grupp och flera var tidigare dömda för brott och färre var chefer. Undersökningen visar att det finns ett positivt samband mellan brottets organisatoriska komplexitet och skadeverkningarna.
Ekobrotten rangordnas hierarkiskt efter dessa faktorer, där finansbedrägerier är högst upp och brev och telebedrägerier lägst ner med olika social status på gärningsmännen (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 38-41).
I rapportern återges även en studie av Collin och Schmidt (1993, ref av Coleman). I denna jämförs 350 anhållna ekobrottslingar med en kontrollgrupp av icke dömda direktörer. Studien indikerade att de dömda gärningsmännen var mer opålitliga och mindre ansvarskännande än kontrollgruppen (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 51). Lindgren och Theandersson fäster
uppmärksamheten på att val av undersökningsdata och metod påverkar när det gäller en bedömning av just denna forskning. En regel är att ju större andel offentlig kriminalstatistik och rättsdata ju större andel okvalificerade
ekonomiska brott och en lägre andel förövare som stämmer överens med den klassiska definitionen av ekobrottslingen (White Collar) (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 124).
I Alalehtos rapport Fifflares personlighet (2002) redogörs för flera
internationella studier däribland Georges Kellens (1977) och Walter Bromberg (1965) Den sammantagna bild de redovisar är att den kalkylerande
ekobrottslingen är en normalt eller över normalt intelligent man som präglas av ett risksökande beteende. Han är hänsynslös och saknar ångerkänslor. Han har en självbild av att han kan göra allt, har hybris med uppblåsta egocentriska drag av klassiskt narcissiskt slag. Hans sociala karaktär präglas av social öppenhet och han är en god manipulatör som kan hantera känslor efter vad som kan anses brukligt (Alalehto, 2002, sid. 31). Alalehto har även med ursprung i
socialpsykologiska och psykologiska studier av bland annat Coleman (1987, 1992, 1998) Trepstra, Rozell& Robinson (1993:338) funnit två stycken framträdande karaktäristiska personlighetstyper av ekobrottslingen. Den
kalkylinriktade ekobrottslingen som utför brotten p.g.a. en neurotisk läggning att alltid tävla och hävda sig. Den andra typen är den situationsbetingade ekobrottslingen som utför brotten som en desperat åtgärd att rädda sig kvar som affärsman trots konkurshot. Gemensamt för bägge typer är den utbredda
"tävlingskulturen" som ligger inbäddad i industrisamhällets sociala relationer (Alalehto, 2002, sid. 29).
I en nationell studie av Jonas Ring, "Skattefifflare och tjuvar" (Brå, 2003:b), undersöks och kartläggs personer som fällts till ansvar för brott mot
skattebrottslagen. Dessa jämförs sedan med en grupp som lagförts för stöld. Syftet är att urskilja om lagförda skattebrottslingars sociala bakgrund skiljer sig från normalbefolkningens eller stöldbrottslingars. Frågan är om skattebrottslingar i egenskap av så kallade manschettbrottslingar, har en gynnsammare
socioekonomisk bakgrund än normalbefolkningen och de som blivit lagförda för stöld (Brå, 2003:b, sid. 6). Skattebrottslingen visar sig vara en ganska vanlig svensk medelålders man med familj, som ofta bor i villa och är företagare. Undersökningen har studerat brottslingarnas ålder, kön, sociala och ekonomiska förhållanden samt uppväxtvillkor. Materialet utgörs av lagförda personer för brott mot skattebrottslagen åren 1996 - 1999 (Brå, 2003:b, sid. 11). Föreställningen att skattebrott som är ett ekobrott utförs av mycket välsituerade personer med hög social status stämmer inte. Genomsnittligt sett ser skattebrottslingarnas bakgrund och socioekonomiska situation till stor del ut som normalbefolkningens. Resultat stöds av en amerikansk studie om ekobrottslingar som kommit till en samstämmig slutsats. Enligt den begicks ekobrott främst av personer i socioekonomiska
mellanskikt (Apropå, /2/2003). Social bakgrund är förknippad med olika typer av brott. Skattebrottslingar är män, ofta egna företagare eller arbetar i privata företag med få anställda. Endast 10 procent av de lagförda är kvinnor. Brottsdebuten sker sent, vid ca 30 år. Medianåldern i rapporten är 45 år (Brå, 2003:b, sid. 18). Andra undersökningar visar på att skattemoralen är lägst bland yngre personer men dessa har inte möjlighet att begå skattebrott eller åker förmodligen inte fast och syns därför inte. En jämförelse med varje åldersgrupp och då med dem som både har kunskap och tillfälle att begå skattebrott så kanske statistiken skulle visa på en annan överrepresentation. Rapporten belyser bara en del av skattebrottsligheten och undersökningen behandlar den skattebrottslighet som hamnar hos
rättsväsendet. Den behandlar vanligtvis skattefusk av viss omfattning och betydelsegrad, vilket innebär att småskaligt skattefiffel inte innefattas (Brå, 2003:b, sid. 8).
I en jämförelse med normal svensken finner man att skattebrottslingen lika ofta äger och bor i villa eller radhus. Han är något oftare gift men har skilt sig fler gånger. Han har fler barn och har oftare blivit förälder i unga år. Skillnader är att han har något lägre utbildning och något oftare är arbetslös. Samtidigt har skattebrottslingarna en högre grad av inkomstspridning vilket troligtvis hänger ihop med att fler är egna företagare (Brå, 2003:b, sid. 23). Slutsatsen är att sambanden mellan olika sociala bakgrundsfaktorer och att lagföras för brott mot skattelagen i många fall är små. I rapporten jämförs de som lagförts för brott mot skattelagen med dem som skäligen har misstänkts men inte lagförts inom en viss tid. Om tanken är att riktigt välsituerade personer skulle ha större möjligheter att klara sig måste de i så fall även undgå att misstänkas för brott. Rapporten visar dock att divergenserna i fråga om de studerade faktorerna i de flesta fall
marginella. Huvudintrycket är att de bägge grupperna i hög grad liknar varandra (Brå, 2003:b, sid. 26).
I undersökningen har även skattebrottslingarnas socioekonomiska bakgrund jämförts med stöldbrottslingar. Stöldbrottslingarna avviker och studien visar att stöldbrottslingars föräldrar var unga, ogifta eller invandrade. Stöldbrottsling var sällan gifta och hade ofta skilt sig samt tidigt föräldraskap. Både föräldrarna och brottslingarna var arbetare med låg utbildning. Första brotten skedde vid
genomsnitt 16 år. Ett stöd för tanken om att social bakgrund har betydelse för brottsbenägenheten när det gäller traditionella brott. Få av de lagförda
skattebrottslingarna hade tidigare begått traditionella brott annat än mot
trafikbrottslagen och endast två till tre procent av dem som lagförts för skattebrott återfaller på nytt för skattebrott inom ett till fem år. Jämfört med
stöldbrottslingarna är detta lågt vilket visar att det två olika typer av gärningsmannagrupper (Brå, 2003:b, sid. 20-22) (Apropå, 2/2003).
Ring belyser dilemmat med att högstatuspersoner inte uppdagas i studien. Han refererar till Lindgren och Axberger som diskuterar den eviga frågan när det gäller den ekonomiska brottsligheten, "manschettbrottslingen". Varför framkommer inte denne i undersökningarna? Är det en myt? Eller undkommer de? och i så fall hur? Axberger noterar i sin bok att "det verkar vara ont om direktörer och
manschettbrottslingar på anstalterna. Föreställningen om den kritstrecksrandige ekobrottslingen skulle därmed vara en vanföreställning – eller en gäckande skugga – som den blint famlande moder Justitia inte kan – och kanske inte heller vill? – fånga” Se t.ex. Axberger (1986, sid. 18). Lindgren menar att mycket av den internationella forskningen fortfarande kretsar kring de problemställningar som Sutherland och Aubert lyft fram, nämligen högstatuspersonens förmåga att komma undan och diskrepansen mellan lagstiftarens intentioner och den praktiska tillämpningen av lagen. Se även Lindgren (2000, sid. 195) (Brå, 2003:b, sid. 11). I Fifflarens personlighet (2002) har Tage Alalehto försökt reda ut vilken
personlighetstyp ekobrottslingen är? vem är det som begår ekobrott? Studien som avhandlar personlighetsdragets betydelse vid ekonomisk brottslighet klarlägger olika personlighetstyper. Undersökning grundar sig på intervjuer av 128 stycken företagsledare från tre helt olika branscher, byggindustri, verkstadsindustri och musikbranschen. Den intervjuade gruppen bestod av 126 män och två kvinnor. Endast fyra var av annan nationalitet än svensk (Alalehto, 2002, sid. 35). Alalehto skiljer ut två speciellt tydliga typer, den positivt extroverte med
personlighetsdragen talför, sällskaplig, obekymrad, skrytsam, fåfäng, dominant och närgången. Denne är en egocentriker som flyter högt, är benägen till rationaliseringar och skyller sin brottslighet på yttre omständigheter (Alalehto, 2002, sid. 53, 61 -63,132). Den andra typen är den neurotiske ekobrottsförövaren med drag som snarstucken, instabil, feg, otillförlitlig, lättpåverkad och naiv. Denne utför brotten för att få det att gå ihop, brotten bara sker. Han lever instabilt och har svävande ståndpunkter till det mesta (Alalehto, 2002, sid. 53, 67 - 70, 133). Alalehto pekar även på att den utbredda ”tävlingsbenägenheten" i
näringslivet påverkar eko-brottsligheten. Den karriärinriktade är mer beredd att ta finansiella risker. En individuell strävan att komma sig upp och ordna det bättre för sig och de sina. Här ligger grunden för ekobrottet som fenomen. Personer med karaktärsegenskapen tävlingsbenägenhet är speciellt benägna att agera eko-brottsligt, i motsats till dem som inte uppvisar denna karaktärsbenägenhet (Alalehto, 2002, sid. 29-31).
När det gäller försäkringsbedragare har E. Andersson och E. Lindmark i uppsatsen Försäkringsbedrägerier från 2001 beskrivit de personer som
uppdagats för sakförsäkringsbedrägerier. Studien omfattade totalt 285 personer som var anmälda för försäkringsbedrägeri under åren 1989,1992 och 1996. Resultatet visade att 90% av dem som utförde bedrägerier var män. 60 % var under 30 år och 80 % fanns med i person och belastningsregistret. Vidare var 13 % utländska medborgare och 20 % hade invandrarbakgrund. Företrädare från de aktuella försäkringsbolagen i studien framförde dock att bedrägerier
förekommer i alla samhällsklasser och i alla åldrar (Andersson Lindmark, 2001, sid. 29 -30).
I en rapport som berör personförsäkringsbedrägerier mot försäkringsbolag framkommer att fusk utförs av personer med låga löner, ekonomiska problem, sociala problem, missbruksproblem och av arbetslösa (Brå, 2005, sid. 41). Studiens gärningsmannaprofil visar på en medelålders man med låg inkomst och hög brottsbelastning. Undersökningen bygger på polisanmälda
personförsäkringsbedrägeri mot privat och allmän försäkring år 2002. Underlaget för privatförsäkring är endast 15 personer vilket bör noteras när det gäller
uttalanden beträffande den statistiska tillförlitligheten. Den genomsnittlige förövaren är en medelålders man, medianålder är 42 år, vilket är förenat med att bedrägerier av detta slag är kopplade till ett försämrade hälsotillstånd som
kommer med stigande ålder ( Brå, 2005, sid. 39). Ca 70 % av gärningspersonerna är män. Inkomstnivåerna är låga. Enkät och intervjuresultaten avviker dock, både försäkringskassans och försäkringsbolagens personal framför att det är människor i alla samhällsklasser, åldrar och inkomstgrupper som fuskar och bedrar. I
anonyma enkäter uppgavs dock att det främst är personer med låg inkomst, låg utbildning och arbetslösa personer med sociala problem som fuskar. Genom uppgifter från lagföringsregistret framkommer att 78 % av gärningspersonerna varit lagförda tidigare, 87 % av männen och 56 % av kvinnorna. Resultatet visar att de som polisanmäls för personförsäkringsbedrägeri inte är representativa för den stora allmänheten. I enkätsvaren är dock uppfattningen att personer som begår personförsäkringsbedrägeri inte är mer brottsbelastade än befolkningen i övrigt. Rapport bygger på offentlig statistik och indikerar att den speglar de metoder och varningssignaler för fusk som Försäkringskassan använder. Rapporten gör gällande att Försäkringsbolagens varningssignaler är mer neutrala och mindre selektiva (Brå, 2005, sid. 41 - 43).
I Brå-rapporten 2008: 6, Samverkan mot bidragsfusk, undersöks vilka gärningspersoner som upptäcks, anmäls, utreds och sedan lagförs för brottet. Personer som misstänks för bedrägeri mot Försäkringskassan (FK) har jämförts mot registret över misstänkta och lagförda för åren 2004 och 2006/2007. Resultatet visar att 70 % av undersökningsgruppen på 40 personer som år 2004 var misstänkta för bedrägeri mot försäkringskassan tidigare varit misstänkta för brott. Att notera är att i gruppen var över 50 % misstänkta för 4 brott eller fler. Samma undersökning åren 2006/2007 är resultatet 36 % av en
undersökningsgrupp på 88 personer. Gruppen med mer än 4 misstankar var här bara 13 %. Skillnaden i resultat kan förklaras med att man kontrollerat
barnfamiljer och tillfällig föräldrar penning (TFP). När man ser på lagförda år 2004, var 67 % av gruppen tidigare dömda och 2006/2007 var 34 % tidigare dömda. Dessa siffror kan jämföras med en tidigare undersökning, Brå, 2000:3, som fastslagit att omkring 24 procent av alla personer i landet förr eller senare kommer att straffas för brott (Brå, 2008: a, sid. 79 -81).
När det gäller IT-relaterad brottslighet visar Brå-rapporten 2000:2 att det är svårt att få ett verkligt grepp om vem gärningsmännen verkligen är. Virusangrepp och dataintrång begås av outsiders och om vilka man vet väldigt lite. Dessa
borträknade finner rapportern att de gärningsmän som kategoriseras som insiders är män. Polisanmälningarna är få och bara ett mindre antal kvinnor anges som misstänkta och då främst för interna dataintrång. Av 116 misstänkta är endast 10 stycken kvinnor och gärningsmännen är främst i åldern 15 - 25 år (Brå, 2000, sid. 8).Man kan konstatera att Internet medför en kraftig ökning av bedrägerier och uppgifter om gärningsmän i många fall är oklar eller bristfällig (Brå, 2008:a, sid. 73).
I Brå 2004:3 framkommer att personer misstänkta för bedrägeri i regel är något äldre än misstänkta personer i allmänhet. Personer som är 20 år eller yngre utgjorde 14 procent av dem som misstänktes för bedrägeri år 2003. Motsvarande andel för personer som misstänktes för brott mot brottsbalken var 20 procent. Andelen ungdomar som misstänktes för bedrägerier mot försäkringskassan och försäkringsbolag var väsentligt lägre, 1 % respektive 8 %. Här kan man nu tänka sig att en förskjutning skett i och med Internet och sms. lån mm. Personer som lagförts för bedrägerier är ofta personer med en tidigare redovisad
brottsbelastning. Av de 2800 personer som lagförts för bedrägeri under år 2003 var 63 procent lagförda för ett eller flera andra brott någon gång de senaste tio åren. Personer som lagförts för bedrägerier tillhör därigenom en kategori
gärningsmän som ofta är brottsbelastade sedan tidigare (Brå, 2004, sid. 185,186). III. Metod
Val av undersökningsmetod
Jag har i denna undersökning valt att använda mig av kvantitativ metod och kommer att analyserar primärdata. Valet av metod är avhängigt vilken typ av information som efterfrågas och som bäst kan ge svar på de frågor man har. Relevant data skall samlas in på ett systematiskt sätt. Denna skall sedan struktureras och analyseras för att hitta mönster och tendenser som sedan skall tolkas. Data som forskare själv samlat in benämns primärdata. Data som har samlats in av andra forskare benämns sekundärdata (Eliasson, 2006, sid. 24). Det finns två metoder, den kvalitativa och den kvantitativa. Inom
samhällsvetenskapen är de vanligaste kvalitativa metoderna observationer och intervjuer. När det gäller kvantitativ metod används främst systematiska och strukturerade observationer som exempelvis enkäter med fasta svarsalternativ. Kvantitativ metod går ut på att mäta brett och därigenom generalisera från en liten grupp till en stor. Resultaten kan förklara eller beskriva något. Den information som ackumulerats omvandlas och redovisas till siffror och mängder (Eliasson, 2006, sid. 21, 22 -28).
I denna undersökning utgörs datainsamlingsmetoden av en egen enkät (se bilaga 1) och materialet är således primärdata. Enkätresultatet har sammanställts i tabeller som har analyserats och jämförts med uppgifter från tidigare forskning. Enkäten består av 71 stycken påståenden/ faktorer med fasta svars alternativ samt fyra stycken öppna frågor. Valet av frågor har motiverats av att dessa
omständigheter eller med dem synonyma omdömen ofta nämns i skildringar och i statistik kring bedragare och bedrägeriers orsaker.
Enkäten har riktats till en bred grupp av utredare och experter på bedrägerier från försäkringsbolag och Försäkringskassan (FK). Enkäten har sänts ut med E-post till respektive organisations avdelningschef som sedan vidarebefordrat enkäten till respondenterna. De expertgrupper som denna uppsats hämtat sin kunskap från utgörs av Försäkringskassans kontrollenhet som består av ca 150 stycket utredare på 11 avdelningar spridda över hela landet, och de privata försäkringsbolagens utredare där ca 75 stycken erbjudits möjlighet att besvara enkäten. Dessa är anställda av försäkringsbolagen alternativt driver egna företag med
utredningsuppdrag från alla bolag. Urvalet av respondenter har motiverats av att deras bakgrund och kompetens givit dem kunskap och insikt i uppsatsens frågeställningar. Respondenterna arbetar praktiskt och dagligen med att utreda oklarheter och fusk. De besitter kunskaper och uppfattningar om fenomenet som inte finns i myndighetsbaserade register över brottslingar. Att notera är att det urval av individer som de träffar är mycket brett och inkluderar såldes många personer som inte begått brott utan bara får sitt ärende kontrollerat.
I denna undersökning ingår även andra forskares rapporter och undersökningar i syfte att beskriva det nuvarande kunskapsläget. Materialet framgår i
litteraturförteckningen och används i analysen av enkät resultaten. Enkäter: konstruktion och felkällor
Det finns flera viktiga faktorer att beakta när man utformar enkäter. Det gäller att syftet med enkäten är uppenbart för respondenterna vilket annars kan påverka svarsfrekvensen negativt. Alla litar inte på att enkäten är anonym eller behandlas konfidentiellt och det gäller att de som skall svara har förtroende för den som gör enkäten (Trost, 2001, sid. 40,41).
Frågor i enkäter med fasta alternativ ger utrymme för feltolkningar varför det kan förekomma märkliga spridningar i resultaten. Hur man svarar beror alltså på hur man tolkar frågeställningen. När det gäller denna enkät är det två olika grupper av respondenter som har olika bakgrund och arbetar med olika kundgrupper. Privata försäkringsutredare är företrädesvis f.d. poliser medan utredare på försäkringskassan huvudsakligen har akademisk bakgrund. Utredare på försäkringskassan kontrollerar socialförsäkringssystemens förmåner gällande personer. Försäkringsbolagens utredare hanterar främst sakförsäkringar och till viss del personskador. Bakom varje sakskada står dock en person och det är dennes agerande frågan gäller. För att göra ett representativt uttalande så måste båda gruppernas svar vara proportionerliga. Detta har inte registrerats varför resultatet inte i statistiks mening utgör något representativt urval och kan därför även förklara olika spridningar i svaren (Trost, 2001, sid. 28).
För att undvika kända felkällor i enkäter skall enkäten vara utformad så att det är lätt och behagligt att fylla i och svara på frågan. Samtidigt måste den underlätta kodning och inläsning, den mänskliga faktorn kan annars lätt medföra fel. Vidare är en hög grad av standardisering att föredra eftersom detta ökar möjligheten att jämföra med andra liknande utredningar (Trost, 2001, sid. 53-56). Det är viktigt att inte ställa fler frågor i en, utan en fråga per fråga. Enkäten skall vara utformad så att den beaktar hur frågan tolkas. Det skall klart framgå om man skall lämna flera svarsalternativ. Vidare skall man undvika långa formuleringar, negationer och öppna frågor samt använda vanligt språk och ett konsekvent språkbruk. Man skall heller inte blanda skeende med tillstånd. Vidare skall man undvika
tillåtande att ha t.ex. dessa egenskaper själv. När det allmänt gäller
frågeformuläret måste detta se attraktivt ut samt frågornas ordningsföljd sådan att de lätt tolkas in i det sammanhang som de förekommer (Trost, 2001, sid. 78-91). När det gäller allmänna problem som över och underrapportering så torde en anonym enkät av det här slaget påverkas mindre av detta problem. I liknande undersökningar har det funnits skillnader i resultat mellan intervjuuppgifter och uppgifter lämnade i enkäter vilket visar på att problemen finns (Brå, 2005, sid. 41). Man kan tänka sig att respondenterna överrapportera för att man vill påvisa stora problem och öka resurser till sin verksamhet. Alternativt att man
underrapporter och döljer uppfattningar för komma med socialt anpassade svar eller för att dölja brister i sitt egna eller organisations arbetssätt. Det som är mest troligt är att man i linje med övrig information om bedrägerier ligger lite lågt med sådan information som man tycker är känslig och som kan röja effektiva arbetssätt och i förlängningen försvåra bekämpningen av bedrägerier. För att bedöma problemen från olika sidor och på så sätt få en mer mångfacetterad bild av
problemet använder man olika metoder och ställer olika frågor. Detta för att sedan kunna jämföra svaren. Denna uppsats tillämpar en viss triangulering enär dess källor utgörs av såväl primärdata som sekundärdata. Vidare är respondenter två olika grupper med olika bakgrund och med olika yrkesmässiga perspektiv (Malterud, 2009, sid. 189 -191).
Studiens giltighet, (validitet) är ett begrepp som innebär att studien verkligen mäter det som den avser att mäta. Detta framgår när det gäller denna studie av ovan redogörelsen av metod och material (Trost, 2001, sid. 61).
Frågan om pålitlighet (reliabilitet) svarar på frågan om vi kan lita på att undersökningen ger samma resultat om vi upprepar den under så likartade förhållande som möjligt och om resultatet är pålitligt. Det vill säga har en hög reliabilitet. För detta talar om resultaten liknar andra undersökningars resultat (Eliasson, 2006, sid. 14,15).
För att styrka reliabiliteten skall enkäten utformas så att olika frågor mäter samma sak, Kongruens. Att enkäten är lätt att fylla i rätt och likartat, precision och att kodningen sker likartat objektivt. Vidare att det man frågar efter har en
långsiktighet och inte ändrar sig för snabbt över tid, Konstans (Trost, 2001, sid. 60). I denna undersöknings enkät har frågor ställts korsvis och med en viss variation och enkäten har utformats så att den i största möjligaste mån försökt överbrygga de ovan återgivna beaktandena.
Material
Denna uppsats bygger på primär data som inte tidigare sammanställts. Materialet som utgörs av en enkät har insamlats och sammanställts för denna studie. Svarsfrekvensen har påverkats av att enkäten genomförts under en kort och komprimerad period i maj månad 2010. Det är en period med flera långlediga helger och semestrar vilket påverkat bortfallet men dock ej svaren och resultatet vilket är viktigt för undersökningens saklighet. Sammanlagt har 56 stycken enkätsvar inkommit och bortfallet är 75 %. Svaren har systematiserats i Excel och sedan visualiserats i 8 stycken tabeller (se kapitel resultat och bilaga 2). Metoden är en statistisk fördelningsanalys. Fördelningstabellerna är enkla och studien kan enkelt upprepas och jämföras med andra liknade utredningar. Samtliga enkätsvar har mottagits frivilligt och helt anonymt. Enkäten hanteras så att inga enskilda
individer eller organisationers svar och uppfattningar kan identifieras. Svaren har systematiserats utan risk för igenkännande och materialet kommer endast att användas till forskning. Enkätens öppna frågor och de kommentarer som mottagits har inte analyserats eller redovisats av utrymmesskäl.
Materialets för och nackdelar
Materialets fördelar är att enkäten riktar sig till kunskap utanför gängse
kriminalstatistik. En vanlig invändning mot myndighetsbaserade register är de är ensidiga och skeva och mer speglar kontrollsystemets arbetssätt. Detta
undersökningsmaterial kan därför tjäna som ett förtjänstfullt komplement. En begränsning är att undersökningsmaterialets svarsfrekvens är lågt vilket gör att materialet inte är representativt och resultatet tentativt.
Metodens för och nackdelar
En undersökning i syfte att göra en kartläggning av egenskaperna hos personer som inte upptäckts för bedrägeri har naturliga svårigheter. Sådan information finns inte att tillgå. Denna undersökning har i stället valt att insamla uppfattningar om sådana personer från personal på Försäkringskassan och försäkringsbolag som har insikt i dessa frågeställningar.
Till metodens fördel är att man på ett effektivt sätt når många respondenter och på så sätt får en stor bredd. Metoden är lätt att upprepa och den kan dessutom med fördel jämföras mot andra grupper eller yrken som har kunskap eller erfarenheter om fenomenet samt även av förändringar över tid. Kollektivet av respondenter är lätt att identifiera och enkätutformningen är känd genom bilaga till denna uppsats. En nackdel är att denna typ av enkät via E-post har låg svarsfrekvens. Respondenterna har via sina respektive chefer erbjudits att svara på enkäten. Hur detta verkligen skett har inte kunnat följas upp och bortfallet kan därför delvis bero på att de av olika skäl inte erbjudits att delta i enkäten. Detta har gett utrymme för en lägre deltagande grad än om hela kollektivet direkt erbjudits att delta.
Avgränsning
Studien avgränsas till att beskriva den brottslighet som sker i Sverige med inriktning på uppsatsen frågeställning och med utgångspunkt i ovan redogjorda material.
Etiska övervägande
Att synliggöra vem som utför bedrägerier kan skapa obehag för dem som
eventuellt kan känna sig utpekade. Även en mer allmän olägenhet kan uppkomma genom negativ uppmärksamhet över brister i system eller företagsrutiner.
Kunskap om brister kan utnyttjas och förorsaka skada. Min uppsats kan eventuellt påvisa att vissa grupper har avvikelser. Resultatet skulle kunna vara utpekande mot visa personligheter, yrkeskategorier alternativt andra grupper eller
sammanslutningar. Detta gäller avvikelser när det gäller grupper och några individer kan aldrig urskiljas varför intresset för problemet torde överväga nackdelarna. Frågeställningarna är i beaktande av detta värda att undersöka.
Deltagarna i denna undersökning har informerats och samtyckt och deras deltagande är frivilligt. Den information de lämnat behandlas anonymt och konfidentiellt och kommer endast att används för forskning.
IV. Resultat
Enkätens resultat har strukturerats och sammanställts i 8 stycken tabeller (Resultattabell nr: 1 - 8, bilaga 2). De mest intressanta och utmärkande resultaten har valts ut och redovisas i ordningsföljd efter respektive frågeställning nedan i detta kapitel samt i kapitel: VII. Slutsats och
sammanfattning. Enkätens öppna frågor har av utrymmesskäl valts bort och redovisas inte alls. I bilaga 2 redovisas samtliga 8 tabeller med resultat i sin helhet utan kommentarer i samma ordningsföljd som enkäten.
Vilka faktorer påverkar risken för bedrägerier?
Vilka faktorer är det då som anses påverka risken för bedrägerier och dess utveckling? Sammanlagt 44 påståenden om detta har framförts i enkäten (se tabell nr 1,4 och 5, bilaga 1) De mest utmärkande resultaten på denna frågeställning framgår i nedan tabell 1 som är en sammanställning av resultattabellerna 1,4,5:
Tabell 1: Faktorer som påverkar risken för bedrägerier.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats i % mellan svarsalternativen.
Faktorer som påverkar risken för bedrägerier Minskar risken Andelen svar i % Ingen påverkan Andelen svar i % Ökar risken Andelen svar i % Bortfall/ ej svar Andelen svar i % Totalt 56 svar = 100% 3. Person på obestånd / i ekonomisk kris 0 0 98 2 100 9. Allmän ekonomisk kris 2 23 71 4 100
11. Person som tidigare
är dömd för brott 0 21 77 2 100 13. Otydliga regler 0 16 82 2 100 T(4) : T( 5) 44. Lyxkonsumtion 2 12 82 4 100 46. Spelintresse : t.ex. nätpoker 0 27 68 5 100 48. Sociala problem 0 20 75 5 100 56. Ekonomiska problem 0 5 91 4 100 28. Anonymitet 0 14 82 4 100
29. Person med kunskap
om försäkringssystemen 4 9 84 4 100
30. Person med
konfidentiell information / vet hur man undgår kontroll
Den övervägande delen av respondenterna anser att ovan 11 faktorer ökar risken för bedrägerier. Av resultatet framgår tre allmänna faktorer: allmän ekonomisk kris, otydliga regler och anonymitet.
De övriga faktorerna som identifierats är individuellt kopplade och här
framträder: person på obestånd/ i ekonomisk kris, person som tidigare är dömd för brott, person med kunskap om försäkringssystemen,
person med konfidentiell information/vet hur man undgår kontroll, person som ägnar sig åt lyxkonsumtion, person med spelintresse: t.ex. nät poker och person som har sociala problem. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning. Experters bild av bedragare.
Undersökningens andra frågeställning gäller vilken bild utredare och experter som granskar bedrägerier har av bedragare. Bilden framgår i resultatet för första frågeställningen beträffande individuella faktorer som påverkar risken för bedrägerier.
Den sammanfattande bilden av en bedragare är: en person som har: ekonomiska problem, är dömd för brott, har kunskap om försäkringssystemen, har tillgång till konfidentiell information/vet hur man undgår kontroll, ägnar sig åt lyx konsumtion, har intresse för spel, (vilka båda kan kopplas till ekonomiska problem), och har sociala problem. Svaren ligger i linje med att 59 % anser helt eller delvis att vissa personlighetsdrag och karaktärer är överrepresenterade när det gäller bedrägerier (se bilaga 2, tabell 7).
Vilka som begår bedrägerier är även kärnfrågan i enkätens frågetabell nr 7. Av resultatet i tabellen framgår en sammantagen indikation och övervikt i att: - 93 % anser att det stämmer delvis eller helt att det är vanliga människor som är gärningsmän och :
- 81 % anser att det stämmer delvis eller helt att de flesta människor är benägna att fuska och begå bedrägerier under vissa omständigheter.
Tabell 7. Vem begår bedrägerier.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i procent.
Påstående: Stämmer helt Andelen svar i % Stämmer Delvis Andelen svar i % Stämmer inte alls Andelen svar i % Neutral/ vet ej Andelen svar i % Bortfall ej svar Andelen svar i % Totaltl 56 svar = 100 % 67. De flesta bedrägerier är enkla och sker i vardaglig verksamhet med vanliga människor som
gärningsmän.
25 68 5 2 0 100
68. De flesta människor är benägna att fuska och begå bedrägerier under vissa omständigheter.
11 70 14 5 0 100
Resultaten får stöd av uppgifter i tidigare studier. Att notera är dock att 59 % anser helt eller delvis att vissa personlighetsdrag och karaktärer är
överrepresenterade när det gäller bedrägerier (se bilaga 2, tabell 7). Det är med andra ord inte bara tillfälle och möjlighet som avgör utan även personligheten, vilket ligger i linje med de rön som Alalehto framfört om personlighetens
betydelse (Alaletho, 2007, sid. 157, 194). 50 % anser dessutom att man inte kan utesluta några grupper från kontroll där det skulle vara låg risk (bilaga 2, tabell 2, fråga 18).
Vilka grupper undkommer kontrollsystemen?
Den tredje frågeställningen i undersökningen är frågan om några grupper undkommer kontrollsystemen och lagföring? och i så fall, hur ser dessa ut? För att klargöra detta har det i enkäten framförts sju stycken påståenden om
selektion i kontrollsystemen. Av resultatet i tabellen framgår en sammantagen indikation och övervikt i att:
70 % av respondenterna anser att det stämmer helt eller delvis att vissa grupper undkommer kontrollsystemen.
73 % anser att det stämmer helt eller delvis att statistik över bedragare skulle ge en annan bild om det varit ett slumpmässigt kontrollsystem.
94 % anser att stämmer helt eller delvis att riktade insatser mot specifika grupper är det mest effektiva sättet att bekämpa bedrägerier (resultattabell 2, bilaga 2). Tabell 2: Selektion i kontrollsystemen.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i procent.
Påståenden: Stämmer helt Andelen svar i % Stämmer Delvis Andelen svar i % Stämmer inte alls Andelen svar i % Neutral/ vet ej Andelen svar i % Bortfall ej svar Andelen svar i % Totalt 56 svar = 100% 16. Vissa grupper eller kategorier av personer undkommer kontroll och lagföring
20 50 16 14 0 100
17. Ett systematiskt och slumpvist kontrollsystem skulle ge en annan bild av bedragare än den bild som idag framgår i statistik över misstänkta och lagförda
16 57 13 14 0 100
Hur ser då de ut som undkommer kontrollsystemen? Frågan har i denna studie prövats mot uppfattningar gällande betydelsen av socioekonomisk bakgrund och då rörande gruppen högstatuspersoner 2
En indikation och sammantagen övervikt på 71 % anser att det stämmer helt eller delvis att högstatuspersoner har kunskaper som gör att kontrollsystemen inte kommer åt dem.
2 Med högstatusperson avses i denna frågeställning: person med hög social ställning, som har förmånliga bakgrunds förhållanden, innehavare av ledande befattning/ tjänst samt hög lön och hög utbildning.
En sammantagen övervikt på ca 80 % anser att det stämmer helt eller delvis att högstatuspersoner har andra tillvägagångssätt, utnyttjar sin ställning, makt och kontaktnät och mobiliserar större motstånd för kontrollsystemet.
Tabell 3: Undkommer högstatuspersoner kontrollsystemen.
Tabellen visar hur respondenternas svar har fördelats mellan svarsalternativen i procent.
Påstående: Stämmer helt Andelen svar i % Stämmer Delvis Andelen svar i % Stämmer inte alls Andelen svar i % Neutral/ vet ej Andelen svar i % Bortfall ej svar Andelen svar i % Totalt 56 svar =100% 23. Högstatuspersoners bedrägerier och fusk inbegriper andra
tillvägagångssätt och sker under andra omständigheter.
18 61 11 11 0 100
24. Högstatuspersoner utnyttjar sin ställning, makt och kontaktnät för att nå fördelar i kontrollsystem, skadereglering och i rättsväsendet. 27 52 5 16 0 100 25. Du möter på större svårigheter / motstånd när du försöker utreda misstänkt fusk och bedrägeri utförda av högstatuspersoner.
20 61 18 2 0 100
26. Kontrollsystemen gynnar och positivt särbehandlar högstatuspersoner så att dessa lättare undkommer.
9 36 45 11 0 100
27. Högstatuspersoners kunskaper gör att rättssystem och kontrollsystem inte kommer åt dem.
7 64 16 13 0 100
Svaren indikerar att högstatuspersoner anses tillhöra den grupp som undkommer kontrollsystemen. Notera är att 45 % anger att högstatuspersoner inte gynnas av kontrollsystemen men uppfattningen i frågan är splittrad. Svaret ligger i linje med motsvarande fråga om missgynnade av lågstatuspersoner3, där 54 % anser att så inte är fallet (bilaga 2, tabell 2, fråga 19).
Den avslutande frågeställningen i denna undersökning är frågan om vilken bild som framgår av bedragare och bedrägerier i det befintliga kunskapsfältet. Denna bild har genomgripande skildrats i kapitlet teori och tidigare forskning och utgör således resultatet och svaret på denna frågeställning.
V. Sammanfattning slutsats
Vilka är då de viktigaste konstaterandena i denna studie! Inledningsvis har de faktorer som påverkar risken för bedrägerier identifierats. De mest utmärkande generella riskfaktorerna är: anonymitet, allmän ekonomisk kris och otydliga
3 Med lågstatusperson avses här: person med sociala problem, kriminell, arbetslös mm. Begreppet
är problematiskt och har en negativ innebörd men valts mot beaktande av att begreppet förekommer i annan forskning (Lindgren och Theandersson, 2000).
regler. De mest framträdande individuella faktorerna är: person med ekonomiska problem, person som tidigare är dömd för brott och person med sociala problem. Studien har även konstaterat att vissa grupper anses undkomma kontrollsystemen och resultatet indikerar att högstatuspersoner delvis tillhör denna kategori. Flera olika bilder av hur en bedragare ser ut har framkommit i studien. Den första är en traditionell bild: en person med ekonomiska problem, sociala problem och tidigare brottsbelastning.
En annan bild visar på en mer generell och neutral uppfattning av bedragaren. Resultatet indikerar en uppfattning om att: de flesta människor anses beredda att utföra bedrägerier under vissa omständigheter och att de flesta bedrägerier utförs av vanliga människor.
Den tredje framträdande bilden är att bedragaren är en: person som har särskilda kunskaper och en person som har tillgång till konfidentiell information och vet hur man undkommer.
Hur ställer sig då ovan resultat i relation till den tidigare forskningen och kunskapsfältet? Anonymitet och social fragmentering där ingen känner ansvar är en tydlig riskfaktor i det moderna samhällssystemet och är väl identifierad av den tidigare forskningen. Anonymitet försvårar den sociala kontrollen och möjligheter till bestraffningsåtgärder samt skapar en överhängande risk att lockas agera bedrägligt (Alaletho, 2007, sid. 191). När det gäller allmän ekonomisk kris och otydliga regler kan man koppla dessa faktorer till de teorier som vill förklara ekonomisk brottslighet utifrån de mer grundläggande sociala villkoren. Otydliga regler kan härledas till anomi, d.v.s. avsaknad av eller bristande normer som vägleder handlandet i allmänhet. Sutherland framförde social desorganisation som en hypotetisk förklaring till ekonomiska brott. Han syftade då på anomi i det affärsrelaterande handlandet genom att detta var komplext, tekniskt och inte överblickbart för en ej insatt, samt att näringslivets regler snabbt förändrades (Lindgren och Theandersson, 2000, sid. 54, 56). Delar av resultaten kan även tolkas till teorin rutinaktivitetsansatsen eller varianter av denna teori som beaktar attityd, situation och motivation. Anonymitet, allmän ekonomisk kris och otydliga regler ger en gärningsman ökad motivation och gärningsmannens kunskap om försäkringssystemen skapar för gärningsmannen det lämpliga brottsoffret. Frånvaro av kapabla väktare är här gärningsmannens kunskap om hur man undkommer upptäckt och kontroll. Just tillfälle att begå brott spelar en avgörande roll till orsaken för alla typer av brott (Felson och Clarke 1998, sid 9). Nästan vem som helst är benägen att begå brottliga handlingar under vissa förutsättningar. Det som är avgörande är den rätta kombinationen i tid och rum av de tre kriterierna - motiverad förövare, lämpligt brottsobjekt och avsaknaden av kapabla väktare (Lindgren, 1998, sid. 62).
När det gäller brottsbelastning framgår i föregående studier att tidigare brottsbelastning indikerar en överrepresenterad risk (Brå, 2005:10 ) (Brå 2004:3) och (Andersson lindmark 2001). Studier beträffande fusk mot
socialförsäkringssystemen har dock senare noterat förändringar. Tidigare studier visade att fuskare ofta var brottsligt belastade men med utökad kontroll av vanliga människor minskar denna andel (Brå, 2008:b, sid. 79 -81). Arbetslöshet, sociala problem och ekonomiska problem är väl kända risk indikationer och resultatet får stöd av tidigare forskning (Brå, 2005, sid. 41). Faktorerna
