Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle
Examensarbete
10 p
DANS SOM PEDAGOGISKT
HJÄLPMEDEL
Dance as a pedagogical help
Lärarexamen 140 p Författare: Emmy Glans
Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Caroline Ljungberg
Abstract
Detta examensarbete handlar om dans i skola och förskola. Syftet är att undersöka dansen i några förskolor, skolor och fritidshem, att ta reda på hur attityden ser ut och hur dansen används. Meningen är också att arbetet ska kunna ge tankar och idéer om hur dans kan integreras i den egna undervisningen. Kunskapsbakgrunden belyser dans och rörelse ur olika perspektiv, hur pedagoger kan främja rörelse och hur man kan integrera det med andra ämnesområden. I undersökningen har jag filmat ett dansprojekt, skickat enkäter till 5 pedagoger och 5 föräldrar och 8 barn har blivit intervjuade i grupp. Svaren har jämförts med varandra och mina
frågeställningar. Pedagogerna har uppfattningar kring hur de ska få in rörelse i sitt arbete och de arbetar med både fri och planerad rörelse. Barnen uppskattar rörelseaktiviteter som dans och vill gärna ha mer av det.
Innehållsförteckning
1. Introduktion 7
1.1 Syfte 8
1.2 Frågeställningar 8
1.3 Studiens avgränsning och begränsning 8
1.4 Disposition 9
2. Kunskapsbakgrund 9
2.1 Dansens betydelse ur ett motoriskt perspektiv 9 2.2 Dansens betydelse ur ett hälsoperspektiv 10 2.3 Dansens betydelse ur ett empatiskt perspektiv 11
2.4 Dansen ur ett historiskt perspektiv 12
2.5 Hur pedagoger kan främja rörelse 13
2.6 Att integrera rörelse med andra ämnesområden 15
3. Metodbeskrivning 16 3.1 Metodval 16 3.2 Urval 17 3.3 Forskningsetiska överväganden 19 3.4 Genomförande 20 3.5 Tillförlitlighet ______________ 21
3.6 Presentation av empiriskt material ___________________________________ 21
4. Resultat och analys 22
4.1 Enkätresultat pedagoger __ 22 4.1.1 Analys av pedagogenkäter 24 4.2 Enkätresultat föräldrar ____________________________________________ 25 4.2.1 Analys av föräldraenkäter 27 4.3 Intervjuresultat elever _____________________________________________ 27 4.3.1 Analys av elevintervju 29
4.4 Beskrivning och analys av film 29
4.5 Studiens huvudsakliga slutsatser 31
5. Diskussion 31
5.1 Hur ser attityden till dans i skolan ut från några pedagoger, föräldrar och barn? 31 5.2 Har en grupp pojkar och flickor olika uppfattning av dans? _______________ 32
5.3 Hur kan dansen användas inom pedagogisk verksamhet och hur kan den
integreras i de olika ämnesområdena? ____________________________________ 33 5.4 Mitt eget arbete ___________________________________________________ 34 Källförteckning __________________________________________________________ 35
1 Introduktion
Dansen är ett uråldrigt sätt att uttrycka känslor, berätta historier och utföra magiska riter. Trots att den funnits sedan människans barndom verkar det som om många skolor är rädda för att plocka in den i undervisningen. Kanske lever den gamla kristna åsikten om dansens ”syndighet” kvar hos vissa? Kanske vågar man inte lämna ut sig själv på det vis som man tror behövs av en danspedagog? Kanske vet man helt enkelt inte hur man kan få in dansen i skolans verksamhet och vad den kan ha för effekter?
Jag vill undersöka hur dansen kan användas inom skola, förskola och fritidsverksamhet. Vad kan dansen ge för positiva och/eller negativa effekter på eleverna och hur kan den integreras i de olika ämnesområdena? Tar pojkar och flickor till sig dansen på olika sätt?
Mitt intresse för dansen väcktes när jag själv började dansa för 14 år sedan. Jag har sedan dess upplevt att dansen knappt synts i skolan och har alltid undrat varför. Jag tror det är viktigt att belysa dansen och rörelse i allmänhet för att få fram hur viktigt det är att vi rör på oss, från förskola till skola. Dansen är ett utmärkt sätt att motionera, knyta band till andra och träna sin motorik, vilket är precis vad våra elever behöver idag. Jag skulle önska att fler vågade ta in dansen som en del av undervisningen.
Ämnesområdet är intressant eftersom läroplanen (Lpo94) uttrycker att eleverna ska lära känna sin kropp och rörelseförmåga och vara fysiskt aktiva för välbefinnande. Det står även att:
Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet. (sid 7)
Det finns en hel del forskning kring barns rörelse, inlärning med kroppen och motorisk utveckling. Det har dock varit svårt att hitta något som är direkt riktat mot dans, istället har jag använt den forskning som finns och försökt hitta paralleller till dansen.
1.1 Syfte
Syftet med mitt examensarbete är att undersöka dansens betydelse i några förskolor, skolor och fritidshem. Jag vill veta hur attityden ser ut från alla parter, d.v.s. pedagoger, elever och föräldrar. Hur används dansen och varför? Om den inte används, vad beror det på och hur skulle man kunna ändra på det? Det är även meningen att arbetet ska kunna ge tankar och idéer om hur man kan använda dansen i sin undervisning.
1.2 Frågeställningar
Mina frågeställningar har formulerats efter vad jag ville ta reda på i syftet och jag har valt att ha flera frågor ur olika perspektiv. De frågor jag hoppas kunna besvara är följande:
• Hur ser attityden till dans i skolan ut från några pedagoger, föräldrar och barn? • Har en grupp pojkar och flickor olika uppfattning av dans?
• Hur kan dansen användas inom pedagogisk verksamhet och hur kan den integreras i de olika ämnesområdena?
1.3 Studiens avgränsning och begränsning
Grunden till mitt arbete är ett dansprojekt som jag genomförde under hösten 2006, på ett fritidshem för årskurs 2 och 3. Cirka 20 elever dansade måndag till torsdag i 45 min, under tre veckor. Projektet slutade i en större uppvisning inför alla elever på fritidshemmet, personal och föräldrar. Deltagandet var frivilligt, men nästan alla flickor och större delen av pojkar valde att vara med. Starten till projektet var att eleverna inte hade så mycket att göra på eftermiddagarna och jag ville ge dem ett alternativ som jag tyckte skulle passa in i gruppens stora intresse för musik och uppträdande. Min roll var danslärare och koreograf, och jag planerade danspassen en dag i taget, utifrån hur långt vi hunnit dagen innan. På det sättet utvecklades koreografin i samma takt som eleverna klarade större utmaningar.
Från början var min tanke att genomföra flera projekt och intervjua fler barn. Jag fick dock avgränsa mig och skära ner på undersökningsgruppen. Fokus ligger på dans och rörelse i skolan och förskolan, hur det används och hur det uppfattas av elever, föräldrar och pedagoger.
Jag utgick ifrån mina egna erfarenheter av dans, som innebär att jag tror att alla kan lära sig och uppskatta dans i olika former. Jag ville hitta olika sätt att få pedagoger att vilja och våga använda dansen och sätt att få eleverna att se dansen som något roligt och lärorikt för dem. Om man som
pedagog känner att dans är för svårt eller inte tycker man har den erfarenhet som krävs vill jag kunna belysa sätt att använda dansen som inte är komplicerade. Jag ville även veta om föräldrarnas attityd var positiv eller negativ, eftersom den så klart påverkar även barnens attityd. Därför fick även en grupp föräldrar svara på en enkät om deras barn.
1.4 Disposition
Huvudrubrikerna är introduktion, kunskapsbakgrund, metodbeskrivning, resultat och diskussion. Under dessa huvudrubriker har jag samlat underrubriker för att strukturera arbetet och se till att delarna inte flyter för mycket in i varandra. Underrubrikerna i kunskapsbakgrunden ger läsaren möjlighet att se dansen ur olika perspektiv, då dansen är ett stort ämne. I metodbeskrivningen har varje del av arbetsgången fått sitt eget avsnitt. Strukturen gör det lättare att få översikt och välja ut delar om man inte vill läsa hela arbetet.
2 Kunskapsbakgrund
I kunskapsbakgrunden kommer jag att ta upp dansens betydelse ur olika perspektiv, lek och rörelse, pedagogers roll samt integration med andra ämnesområden. Jag har delat upp bakgrunden i olika underrubriker för att underlätta för läsaren.
2.1 Dansen betydelse ur motoriskt perspektiv
De grovmotoriska grundrörelser som utvecklas under förskoletiden är t.ex. balansera, krypa, rulla, gå, springa, hoppa, kasta och fånga. I vilken ordning och takt de utvecklas beror på barnet eftersom alla barn är unika (Danielsson, 2001). Finmotorisk utveckling innebär handens, ögats och talets utveckling (Mellberg, 1993). Dans tränar motoriken, koordinationen och eleverna får även öva på fysisk kontakt med varandra. (Blasek & Lydigh, 2007)
Under senare tid har ett synsätt börjat framträda som innebär att barns motoriska utveckling inte strikt håller sig till olika utvecklingsfaser (Danielsson, 2001). Detta innebär att det snarare är miljön än åldern som påverkar vad ett barn klarar av. Barn har nedärvda rörelsemönster som lockas fram beroende på vilka situationer och miljöer man utsätter barnet för. Trots det kan barns rörelseutveckling enligt Ellneby (1998) delas in i fyra faser. Rörelsereflexer sker utan viljans medverkan och ger barn deras första erfarenheter medan symetriska medrörelser är när barnet rör
hela kroppen. Viljestyrda rörelser kommer när hjärnan utvecklats så att barnet kan styra sina rörelser och till sist kommer automatiserade rörelser som innebär att en rörelse upprepats så många gånger att barnet inte behöver tänka på vad det gör. Barn är stora imitatörer som är starkt medvetna om omgivningen. Genom att imitera formen på nya spännande föremål, vuxnas rörelser och kroppsspråk, lär de känna och förstå världen runt sig (Hannaford, 1995). De har en rik fantasi som låter dem upprepa komplicerade rörelser och de kan spendera timmar med att betrakta något eller spela rollspel.
Hannaford (1995) menar att man kan lära in en motorisk färdighet genom att iaktta och öva mentalt. Genom visualisering låter man hjärnan repetera de nervbanor som kontrollerar de inblandade musklerna. Repetitionerna sänder en våg av sensorisk information från muskeln till hjärnan och förstärker de nätverk av nerver som krävs för att klara av komplexa färdigheter. Även då samma rörelse repeteras om och om igen förstärks dessa nätverk och man lyckas bättre med att utföra rörelsen. Barn har en stark drift att öva nya motoriska färdigheter tills de automatiseras. Att färdigheterna automatiseras är en förutsättning för att man ska kunna göra flera saker samtidigt, som till exempel att tala och gå. Att barnen tillåts öva färdigt är oerhört viktigt, och lika viktigt är det att man inte stressar fram utvecklingen (Granberg, 1994). Detta stämmer väl överens med dans, då man först iaktar en rörelse för att sedan härma upprepade gånger. (Sjösteds Edelholm & Wigert, 2005)
Rörelse- och idrottsträning påverkar både kroppsliga och själsliga funktioner. Gynnsamma effekter har visats på områden som språkutveckling, jaguppfattning och självförtroende, samarbetsförmåga och hänsynstagande. Barn lär sig under lek och rörelse att planera och organisera sitt handlande. Regelbunden och varierad fysisk aktivitet gör alltså att barn utvecklas både motoriskt och mentalt (Nordlund, Rolander & Larsson, 1998). Dansen bidrar till rörelseglädje, rytm, koordination, smidighet och även välbefinnande genom att dansen frigör endorfiner i kroppen som gör att eleverna känner ett glädjerus. (Johannisson & Zurawski, 2006) 2.2 Dansens betydelse ur ett hälsoperspektiv
Inom ramen för den nationella satsningen för främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdom har Statens Kulturråd, Myndigheten för skolutveckling och Nationellt centrum för främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdom (NCFF) tagit initiativ till ett gemensamt utvecklingsprogram med dans i skolan för perioden 2005–2009. Utgångspunkterna för utvecklingsprogrammet är skolans läroplaner, de nationella kulturpolitiska målen, FN:s
barnkonvention, de nationella folkhälsomålen och Kulturdepartementets dagordning för kultur. Målet för programmet är att främja fysisk aktivitet genom att alla barn får tillgång till dans som kunskapsområde och att genom dansen främja lärande. En av anledningarna till att programmet startats är att NCFF menar att det finns en mycket begränsad tradition för dansen inom grundskolan, gymnasieskolan och högskolan, och många gånger en alltför svag kunskap om dansen. Samtidigt påpekar de hur viktig rörelsen och därmed även dansen är för barns utveckling (Statens kulturråd, 2005).
Dessen (1990) skriver i Barn och rörelse att svenska barn tenderar att bli allt tyngre i förhållande till längden. Detta trots att andra studier visar att barnen inte äter mer, utan snarare mindre. Minskad rörelse antas därför vara orsaken till förändringen. Barn som rör sig på eget initiativ är ofta friskare och har lättare att lära sig. Läroplanen i Idrott och hälsa betonar just hälsoaspekten. Att lära ut idrotter är nedtonat i jämförelse med ett tydligare hälsoperspektiv. Rörelsens betydelse är dock samma som förr, lärandet ska kännetecknas av lek och allsidig rörelseträning och stimulera viljan till lek och idrott även på fritiden (Nordlund, Rolander & Larsson, 1998).
Genom dansen kommer känslor ut som man inte klarar av att tala om i ren samtalsterapi. (Grönlund, 1996) Dansen kan fungera som ett hjälpmedel för att få fram sånt som man inte vill prata om, precis som den kan fungera som ett hjälpmedel för att lära in och förstå saker. Grönlund (1996) berättar om dansterapisessioner med barn som har olika handikapp och i alla fallen har barnen fått ut en positiv erfarenhet av dansen. Även de som till en början varit passiva eller vägrat delta har lockats in i dansen. Grönlunds teorier om att dansen väcker känslor stämmer bra överens med mina egna erfarenheter. Barn som fått dansa vill ofta prata och återuppleva dansen efter timmens slut.
2.3 Dansens betydelse ur ett empatiskt perspektiv
Lek, friluftsliv, idrott och dans är viktiga delar i barnens kultur. Lär man sig olika kulturers traditioner, danser och lekar kan man minska avståndet mellan olika grupper och öka förståelse och respekt. Genom att dela upplevelser och erfarenheter av t.ex. danser från olika länder skapas en gemensam grund för samförstånd (Ekberg & Ekberth, 2000). Knutsdotter Olofsson (1992) menar att konsten spelar stor roll i all mänsklig utveckling. När man upplever konst i alla former lär man sig något om sig själv och man utvidgar sin livsvärld. Enligt Knutsdotter Olofsson kan skapande och konst integrera erfarenheter till en större helhet. Erfarenheterna sätts i nytt sammanhang och man får något nytt att tänka på, kanske även en ny syn på sitt eget liv.
Blasek och Lydigh (2007) påpekar vikten av gemensamt lärande. Samspelet mellan eleverna måste fungera för att det ska bli en dans. De menar även att eleverna känner sig glada när de dansar och speciellt när de får dansa två och två tillsammans. Barn och ungdomars sociala utveckling stärks genom dansen. De får en stärkt självkänsla och därmed även förståelse för andra. Elever som har svårigheter kan få tillfälle att synas genom dansen. (Johannisson & Zurawski, 2006)
I Dansens och tidens virvlar (2004) skriver Ulvros att dans borde införas som estetiskt ämne i skolan, det kan hjälpa ungdomar till ett legitimt känslospråk och ge fungerande verktyg för social kommunikation. Dans leder till bättre fysisk och psykisk hälsa då den förenar kropp och själ, känsla och tanke. Ulvros menar att:
Den livsbejakande dansen är ett givet uttryck för naturlig livsglädje, för grunden i det mänskliga varat. Att dansa och röra sig i ett lustfyllt nu tillsammans med andra måste vara något grundläggande mänskligt. Jag tror att människor blir lyckligare och mer harmoniska om de ägnar sig mer åt dans och lek i en avspänd, tillåtande miljö. På sikt kanske våldet minskar, aggressionerna trappas ner och viljan till fredliga lösningar på olika problem ökar, om människor i allmänhet får en positiv kroppsuppfattning och en mer lekfull inställning till livet. Jag vill hävda att en
positiv och livsbejakande danskultur bidrar till lycka och fred. (sid 17)
Förutsättningarna som gäller i barns lek gäller lika väl i andra sociala sammanhang där människor ska mötas på ett respektfullt sätt. Det finns viktiga paralleller mellan lek och empati, som till exempel samförstånd och förmåga att ta emot och tolka de andras stämningsläge eller känslotillstånd. Lek och rörelse erbjuder barnet möjlighet att utforska sina inneboende möjligheter, känslor kan utforskas och uttryckas. För att kunna förstå en annan människa behöver barnet först förstå sina egna känslor och deras uttryck (Öhman, 1996).
2.4 Dansen ur ett historiskt perspektiv
Enligt Mats Nilsson (1990) vet man inte säkert varför folk dansade på forntiden. Förmodligen var det rituellt, man dansade för gudarna, lycka och dylikt. I Grekland var dansen en del av teatern, något man visade upp, men hur det såg ut bland vanligt folk är oklart. Något som är oförändrat
genom tiderna är att trots att samhället och förutsättningarna ändras så fortsätter folk att dansa. Det har alltid varit främst unga som dansat, som ett nöje, för att träffas och umgås.
Ulvros (2004) berättar att dans varit ett fundamentalt inslag i människors liv i de flesta kulturer. Den grekiska mytologin har en gudinna som är beskyddare av dans och lyrik, i Athen undervisades dans på flera akademier och i Sparta sa lagen att alla barn från 5 års ålder skulle lära sig att dansa. I Indien betraktades dans som guds rörelse och Shiva som är en av de största gudarna avbildas ofta dansande och tillbes genom dans. Den klassiska indiska dansformen är den äldsta vi känner till, då den går att följa 2000 år tillbaka i tiden.
Dansen har haft olika funktioner i olika tider och samhällen, inte bara religiös dyrkan utan även en manifestation av social hierarki, symbol för kulturell identitet och en spegling av tidens kultur. På senare tid har dansen även blivit mer av en uttrycksform för individuella artister. Dansen har även haft en militärisk funktion, då soldater i flera kulturer utbildades i dans för att kunna förflytta sig snabbt och effektivt och även för att skapa en sammanhållning. Många danser från medeltiden har ett krigiskt innehåll (Ulvros, 2004).
Slutligen har dansen även använts som botemedel och betraktats som en läkande kraft (Ulvros, 2004). Dans har verkat som medel för att kanalisera känslor och trauman och anses därigenom ha en renande funktion. Medicinmän och schamaner använder sig av extatisk dans när de ska hämta kraft för att driva bort onda andar. På senare tid har dans börjat användas som en terapiform inom den västerländska medicinen, då verbal terapi inte räcker till. (Grönlund, 1996)
2.5 Hur pedagoger kan främja rörelse
Margareta Öhmans Empati genom lek och språk (1996) behandlar bland annat dramalek. Det är en form av lek som fungerar även för de barn som har svårt att koncentrera sig och barn som är oroliga eller ängsliga. Samma princip kan användas för dansen, då den är styrd av en danspedagog på samma sätt som dramaleken är styrd av en dramapedagog. Det viktiga är enligt författaren att leken eller dansen har en tydlig början och slut, vilket gör att barnen lätt kan skilja mellan verkligheten och leken. Även om alla agerar samtidigt ger det stor plats till barnens egen inlevelse och uttryck. Det ger sedan tillfällen till diskussion och reflektion om olikheter och likheter.
Korta rörelsepass på 5-10 minuter när man håller på med något annat låter barnen få utlopp för sitt behov att röra sig. Detta ger en bättre koncentration och motivation till fortsatt arbete eftersom blodcirkulationen och de energigivande processerna stimuleras (Nordlund, Rolander & Larsson, 1998). För att ge så många tillfällen till rörelse som möjligt kan man anpassa miljön så att barnen får hämta, lämna, städa undan, sätta upp och ta ner saker under arbetspassen, naturligtvis anpassat till barnens ålder, utrymme och antalet barn i gruppen.
När det passar är det pedagogens uppgift att stimulera genom att t.ex. ge uppslag på utveckling av lek som pågår, lära ut nya lekar, skapa en bra miljö med inbjudande ytor och fungerande material och själv delta i leken (Nordlund, Rolander & Larsson, 1998). Ledaren ska förnya och fördjupa övningar som pågår, för att sporra barnen till utveckling, men samtidigt måste man vara uppmärksam på barnens reaktioner och anpassa sig därefter. Lyhördhet är ett nyckelord, då det gäller att ha överblick och se vad som lockar barnen till aktivt deltagande (Granberg, 1994). Även pedagogens entusiasm är viktig. Det pedagogen tycker är roligt blir även skoj för barnen. Entusiasm och engagemang smittar av sig på dem. Det gäller att locka alla, även de ovilliga, rädda och osäkra genom att göra övningar som är intressanta och lockande, så de inte kan motstå att delta. Genom improvisation kan man förändra och förnya när en övning inte längre är intressant för barnen och därigenom fånga upp dem igen. Man måste öppna fantasin för nya möjligheter till kreativ utveckling, så att man kan utvecklas som ledare, tillsammans med barnen (Granberg, 1994). Man måste ha ett fungerande samspel med eleverna och försöka engagera dem redan från början. De har alla olika erfarenheter av dans och olika behov. Genom att testa sig fram formas dansen tillsammans med eleverna. (Blasek & Lydigh, 2007)
Det finns två sätt att lära ut dans som båda har fördelar och nackdelar (Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2005). Dels kan man använda sig av härmning, då eleverna får härma läraren, varandra, sig själv eller bilder. Fördelarna är t.ex. att lektionen kommer igång snabbt, det är bra för teknikövningar och lektionerna blir lugnare. Nackdelar är bland annat att eleverna blir passiva och individualiteten tonas ner. Den andra metoden är utforskning, då eleverna själva får improvisera, experimentera och skapa eget. Fördelarna med denna metod är att eleverna blir medskapare, kreativiteten uppmuntras och det finns plats för samarbete. Nackdelar kan vara att lektionerna kan verka stökiga och läraren måste lägga mycket tid på förberedelse. En kombination av de två sätten ger en bra, varierad lektion.
Ben Jonson (1983) menar att barn har lättare att röra sig naturligt till musik än vuxna. Jonson skriver att musikupplevelser där barn får röra sig fritt till musiken och låta fantasin spela med ofta gör dem gladare. Då kan vi vuxna ge förslag på hur de kan dansa med enkla hjälpmedel som band eller rockringar för att utveckla dansen vidare. Rekvisitan gör eleverna uppmärksamma på form, därmed förstärks uttrycksmöjligheten och eleven inspireras till nya idéer (Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2005). Fördelar med att använda rekvisita som hjälpmedel kan vara att det känns tryggt att hålla i något, eftersom det hjälper eleverna att hitta rörelsemönster inte bara utifrån sig själv och det stimulerar även flera sinnen.
2.6 Att integrera rörelse med andra ämnesområden
Ett bra sätt att få in rörelseaktiviteter i sin pedagogiska verksamhet är genom temaarbete. Tematisk undervisning utmärks av att olika ämnen integreras till en helhet och att olika färdigheter övas i funktionella sammanhang (Nilsson, 1997). Många pedagoger vet att rytm och musik är bra hjälpmedel för språkutveckling. Genom rim, ramsor, sånger eller rörelsevisor lär sig barn fortare och lättare talspråket. Genom rörelserna får barnen även en kroppslig erfarenhet av språket (Ladberg, 2000). ”Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer så som bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse, liksom med hjälp av tal- och skriftspråk, utgör både innehåll och metod i förskolan strävan att främja barns utveckling och lärande” (Lpfö98, sid 6) För att barnen ska förstå bokstäver kan man välja ut en och låta barnen röra de kroppsdelar som börjar på bokstaven (t.ex. hand, huvud, höft osv.). De kan även utveckla genom att göra rörelserna på ett visst sätt på samma bokstav (högt, häftigt, hotfullt osv). Att forma bokstäverna med den egna kroppen eller i grupp är ett annat sätt att gestalta alfabetet (Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2005).
Några exempel på hur man kan integrera finns i Lindqvists bok Lek i skolan. I matematiken är rytmik ett bra sätt att lära sig regler, mönster och former (Lindqvist, 2002). En konkret övning är när barnen rör sig runt i rummet och på pedagogens signal stannar med ett angivet antal kroppsdelar mot golvet. Pedagogen kan bestämma både kroppsdelar och antal, så att eleverna får forma grupper för att få ihop det, t.ex. 5 fötter. Andra övningar är t.ex. att eleverna ska forma siffror med kroppen, i par visa en angiven siffra eller med stora armrörelser måla siffror i luften. I naturkunskapen kan man använda lekar och rörelse för att förstå hur kroppen fungerar (Lindqvist, 2002). Inom samma ämne är ett tips att låta barnen röra sig som olika djur eller naturfenomen, som vind eller hav, virvla som höstlöv eller växa som en blomma (Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2005).
3 Metodbeskrivning
För att underlätta för läsaren har jag valt att dela in mitt metodkapitel under några underrubriker. Jag kommer att beskriva mitt metodval, urval, undersökningsgrupp, forskningsetiska övervägande, genomförande, empiriskt material och min analys i detta kapitel.
3.1 Metodval
Jag har valt att genomföra ett dansprojekt med en grupp på ca 20 barn på ett fritidshem, i åldern 8-9 år. Dansprojektet har dokumenterats med film och det är bland annat denna film jag använt som underlag för analys. Anledningen till att jag valt att filma är för att jag som deltagande observatör inte kunnat dokumentera på annat sätt och samtidigt hålla i danslektionen. En annan anledning till att jag valt att filma dansträningen är för att kunna använda filmen som underlag för intervjuer och enkäter. Wehner-Godée (2000) har många bra tips på hur man använder videofilmning som dokumentation, bland annat bör man lära sig hur kameran fungerar i god tid innan, undvika motljus och använda sig av ett stativ. Hon menar att videofilmning är ett starkt medium eftersom man har möjlighet att uppleva hur man rör sig, låter och der ut direkt. Förmodligen finns det inget annat medium som kan ge så mycket kunskap om oss själva. Jag kan inte se någon nackdel med att använda film som metod i mitt fall annat än att det till en början var väldigt spännande för eleverna och de tramsade en del. Detta gick dock över efter första gången och filmningen gick därefter smidigt.
Jag har intervjuat några av barnen som varit med i dansprojektet på fritidshemmet. De har intervjuats i grupp eftersom jag vill se hur de påverkas av varandra, om de väckte nya tankar och minnen hos resten av gruppen (Dovenborg & Pramling Samuelsson, 2000). Fördelen med att intervjua eleverna är att jag kunnat ställa följdfrågor och få förklaringar till sådant som jag inte förstår i deras svar. Nackdelarna är att eleverna känner mig och vet ungefär vad jag vill höra för svar och möjligheten finns att de svarar så för att göra mig glad. En annan nackdel är tiden. Intervjuer tar tid att genomföra, skriva rent och bearbeta, men ger samtidigt ett bra material. Gruppintervju var en lämplig metod för mig eftersom den dels sparar lite tid och dessutom låter eleverna känna trygghet i gruppen som består av klasskamrater som de känner väl. Otrygghet i gruppen kan göra att deltagarna inte vågar säga vad de tycker (Denscombe, 2000).
Patel och Davidsson (1991) skriver om den personliga relationen mellan den som intervjuar och de intervjuade. Det är viktigt att visa ett personligt intresse under intervjun för att inte väcka en försvarsattityd. Den som intervjuar bör komma ihåg att man inte bara talar med ord utan även genom mimik och gester. De skriver även att det är viktigt att inleda intervjun med neutrala frågor som kan få igång samtalet. Även avslutningen ska vara neutral och ge intervjupersonerna möjlighet att kommentera sådant som inte tagits upp under intervjun.
För att ta reda på mer om pedagogers åsikter kring dans i skolan har en grupp pedagoger i olika verksamheter fått ut en enkät. Den skickades till både fritidspedagog, förskollärare och lärare, med och utan erfarenhet av dans i skolan. Detsamma gjorde jag med föräldrar som har barn i olika pedagogiska verksamheter, allt från förskolebarn till äldre barn i grundskolan. Jag ville se hur attityden från föräldrarna ser ut under barnens olika åldrar och i olika delar av landet.
I Patel & Davidssons bok Forskningsmetodikens grunder (1991) finns instruktioner för hur frågor kan formuleras för att få fram den information man är ute efter. Jag använde öppna frågor där egna svar får formuleras. Jag har även, som Patel & Davidsson skriver, formulerat ett brev som följer med frågorna, för att motivera personerna att svara på mina frågor.
Anledningen till att jag valt att skicka ut en enkät är dels att det ska finnas tid för personerna att sitta ner och fundera innan de formulerar sina svar och dels för att de ska kunna göra det när de verkligen känner att de har tid. Jag vet att de jag valt ut för att skicka enkäten till ofta är mycket upptagna, och min förhoppning var att det skulle vara lättare för dem att svara på frågorna om de kan göra det när det passar dem själva. De har då även haft möjlighet att svara på några frågor i taget, allt efter hur mycket tid de har. Fördelen med enkäterna är att man får ett material som är relativt lätt att analysera och bearbeta. Nackdelen kan vara att man inte kan ställa följdfrågor och i min lilla grupp går det inte att dra några generella slutsatser, utan enbart slutsatser utifrån det fåtal som svarat.
3.2 Urval
Skolan där jag genomfört dansprojekt på fritidshemmet är en F-5-skola som ligger på landet i en mindre by. Klassen är en 3a som består av dubbelt så många pojkar som flickor och klimatet kan vara hårt i klassrummet. Bråk får ofta redas ut av en vuxen. Deras lärare har bara haft dem en termin och de känner inte varandra så väl ännu. På fritidshemmet jobbar en elevassistent/barnskötare och en fritidspedagog och en stor del av eleverna i klassen går på
fritidshemmet. Under eftermiddagarna är klimatet i gruppen bättre och bråk förekommer inte lika ofta. Anledningen till att jag valde skolan är att jag arbetat där under en termin och kunnat genomföra mitt dansprojekt där.
Jag har gjort en gruppintervju med 8 barn, både flickor och pojkar. Gruppen består av alla elever i klass 3 som fått prova enklare dans genom mitt projekt. Deras föräldrar har även lämnat skriftligt tillstånd för intervjun, precis som de gjort för filmningen av vår dansträning. Jag vill veta hur de upplevde träningen, om de kan tänka sig mer dans i skolan och om de vet varför det är bra att röra sig. För att få idéer om hur intervjun ska genomföras har jag läst Doverborg och Pramling Samuelssons bok Att förstå barns tankar (2000).
Personalen jag valt att skicka enkäter till är två fritidspedagoger och en barnskötare på samma skola som jag genomfört dansprojektet på. De är alla kvinnor och har alla arbetat ett antal år inom yrket och har gott om erfarenhet. Jag har även skickat enkäten till en fritidspedagog som arbetar på en mindre förskola i en storstad. Hon 25 år gammal och ganska nyutbildad. Den sista förskolläraren är 23 år och nyutexaminerad från lärarhögskolan. Förskolan hon arbetar på är öppen dygnet runt och ligger i norra Sverige. Jag valde en förskollärare och en fritidspedagog på andra förskolor för att få veta om dans förekommer på andra platser.
Anledningen till att jag valde personal på skolan där jag genomfört mitt projekt är att jag vill se om de fått nya tankar kring dansen efter att ha sett projektet. Jag ville även se om det är någon skillnad mellan förskollärarens, barnskötarens och fritidspedagogens inställning till att använda dans i undervisning. Alla pedagoger som fått enkäten är personer som jag träffat, antingen genom mitt arbete eller genom vänner. Jag valde att använda dem eftersom vi redan hade en kontakt och de var villiga att hjälpa mig i min undersökning. Jag tror inte det påverkar min undersökning på något annat sätt än att de som arbetat på skolan där jag genomfört dansprojekt sett hur dans kan användas. Jag uppfattar det inte som att de har gett vissa svar för att de tror det är vad jag vill höra.
De fem mammor som fått svara på min enkät kommer från olika städer i hela landet. Alla föräldrarna ytliga bekanta som jag haft kontakt med genom forum på Internet, vissa av dem i flera år, andra under kortare tid. Deras barn är 4-10 år och alla går i förskola eller skola. Några är från stora städer och några från mindre. Jag bad dem delta eftersom jag tycker det är intressant att få synpunkter från olika delar av landet och förskolor och skolor som jag inte själv arbetat på.
Inte heller i denna enkät uppfattar jag det som att mammorna har svarat det jag vill höra, utan de har utgått ifrån sina egna barn. De vet dock vem jag är och hur min roll som danslärare ser ut, så det kan mycket väl vara så att de som är mindre välvilligt inställda till dans har valt att inte svara. Jag la ut förfrågan på ett slutet forum på Internet som har ca 100 medlemmar och endast fem ville svara.
Som Patel och Davidsson (1991) skriver är det viktigt att de som deltar i undersökningen vet vad undersökningens syfte är och vad deras medverkan kommer att innebära. De ska också veta att deltagandet är frivilligt och att deras uppgifter inte kommer att användas till något annat. Eftersom medverkan är frivillig är det viktigt att motivera deltagandet. För att motivera mina egna deltagare skickade jag med ett brev där jag förklarade mitt syfte med undersökningen och vad den skulle användas till. Jag försökte även göra frågorna lätta att svara på för att de inte skulle bli avskräckta av dem.
Undersökningsgruppen jag använt mig av har varit bra eftersom det blev stor spridning på personerna, både i landet och i utbildning. Den enda bristen är att jag gärna hade velat prata med fler barn, helst på en förskola eller skola där dansen används regelbundet men jag har inte hittat någon. Jag ville använda föräldrar från olika delar av landet för att kunna se hur attityden till dans ser ut på några olika ställen. Jag ville även se om de föräldrar jag använt tänker olika beroende på om de har flickor och pojkar. Jag har även genom att få synpunkter från både fritidspedagoger, förskollärare och barnskötare kunnat se om det finns någon skillnad i attityden mellan dem. Det går dock inte att dra några generella större slutsatser för hur det ser ut i hela landet eftersom gruppen är så pass liten. Jag kan bara säga hur det ser ut i de grupper jag själv undersökt och dra slutsatser utifrån dem.
3.3 Forskningsetiska överväganden
Min undersökningsgrupp är skyddad genom att jag uteslutit eller bytt ut deras namn, ort och även skola/förskolans namn. Det ska inte gå att spåra vem de är och deltagandet har varit helt frivilligt. Eftersom jag filmat en del av vår dansträning behövde jag föräldrarnas tillstånd. Detta fick jag från alla föräldrar, ingen hade något att invända eftersom filmerna enbart är till privat bruk och inte kommer att visas för någon annan. Jag valde att skriva en lapp med en förklaring till syftet att filma barnen och på den fick föräldrarna skriva på. Alla barnen tyckte det var väldigt roligt att bli filmade och uppskattade att få titta på filmen efteråt. Även föräldrarna tyckte att det var ett bra
initiativ och ville gärna se filmen tillsammans med sina barn. Eftersom tillståndet jag fått endast gäller eget bruk är inga bilder på barnen infogade i mitt arbete.
3.4 Genomförande
Jag började mitt arbete med att skriva en projektplan, där arbetets alla delar fanns med. Jag försökte planera realistiskt och lämna utrymme för oförutsedda händelser (Marshall, 1997). Därefter började jag leta böcker, för att läsa in mig på ämnet. Läsningen resulterade i kunskapsbakgrunden, som är grunden till själva arbetet. Parallellt med läsningen genomförde jag ett dansprojekt där eleverna fick dansa koreograferad dans ca 45 min varje dag i 3 veckor på sitt fritidshem.
Enkäter och intervju med dem som varit inblandade i dansprojektet gjordes några veckor efter att projektet var slut. För intervjun valde jag en tidpunkt då eleverna inte hunnit sätta igång med något utan hade gott om tid att svara. Dovenborg och Pramling Samuelsson (2001) skriver att tidpunkten är viktig för att barn ska bli motiverade, väntar de på mat, är mitt i en lek eller är trötta så är de inte lika lätta att motivera. Jag använde en lugn plats där vi inte blev störda, eftersom det är en förutsättning för att de intervjuade ska koncentrera sig och inte tappa intresset (Dovenborg och Pramling Samuelsson, 2001). Jag valde att inte spela in utan anteckna deras svar, då det var ganska enkla frågor kring deras upplevelse av skolan, fritidshemmet och dansprojektet. Jag valde frågorna för att få veta vad de uppskattar att göra och om vårt dansprojekt gett mersmak. Jag ville även veta om rörelse var något de tyckte om, för att se om det fanns någon form av rörelse som de tyckte bättre om än dans.
Jag renskrev varje enkät och intervjun direkt för att ha det så färskt i minnet som möjligt. Svaren sammanställde jag och jämförde med varandra fråga för fråga. Resultatet redovisas i sammanställningen och därefter i en analyserande text. Jag har analyserat dels utifrån de böcker jag läst men framföra allt utifrån mina egna frågeställningar. Sammanställningen har hjälpt mig att jämföra de olika personernas svar och hitta likheter och/eller skillnader dem emellan. Jag tror att det är viktigt att ha en översikt för att enkelt kunna hitta de svar man letar efter när analysen ska göras.
Filmen har jag tittat på utifrån mina frågeställningar. Jag har tittat på hur flickor och pojkar uppför sig och tar till sig dansen, hur elevernas attityd ser ut att vara och om det är någon skillnad i början och slutet på projektet, om det gett några positiva eller negativa effekter för gruppen.
3.5 Tillförlitlighet
Eftersom mina undersökningsgrupper har varit små vill jag inte påstå att min studie ger någon bild av hur det ser ut över lag i hela landet. Däremot tycker jag att mina enkätundersökningar, som visserligen varit små, genomförts noga. Frågor och urval har gjorts utifrån mitt syfte med studien.
Repstad (1999) menar att det finns en risk att använda intervjupersoner som man redan känner eftersom det kan störa undersökningen. Det är dock inget jag märkt av då mitt undersökningsområde inte är känsligt. Jag hoppas istället att de elever jag intervjuat känt en öppen stämning och vågat prata öppet med mig eftersom de redan har en trygghet i vår relation. Pedagogerna som svarat på min enkät har en ganska blandad ålder och utbildning, vilket gör att jag fått lite bredd på enkäterna. En nackdel med att använda pedagoger jag har en personlig relation till är att de kan svara vad de tror jag vill höra. Det hade påverkat undersökningens tillförlitlighet, men jag hoppas och tror att så inte är fallet. Det verkar även som alla svarat ärligt med sina egna tankar (Patel & Davidsson, 1991).
3.6 Presentation av empiriskt material
Mitt eget material består av dokumentation från mitt dansprojekt, dels observationer och dels film som jag själv spelat in under projektets gång. Filmen är från både uppvärmning och dansträning och visar hur eleverna tar till sig nya rörelser, hur de utvecklas under veckorna och hur de lever sig in i den fria dansen under uppvärmningen. Filmen från träningen är totalt ca 60 minuter. Jag har filmat ungefär 10 min per gång, några gånger under projektet, med någon dags mellanrum. Jag har även filmat den slutliga uppvisningen, som varade i ungefär 15 minuter. Jag har skickat ut enkäter till pedagoger och föräldrar. Frågorna och svaren följer nedan. Till pedagogerna har jag främst ställt frågor kring deras tankar om rörelseaktiviteter i allmänhet och hur de tror de skulle kunna använda dans i sitt arbete. Till föräldrarna handlar frågorna om deras och barnens danserfarenhet och attityd till dans, både i och utanför skolan eller förskolan.
Några av de elever som ingick i mitt dansprojekt har även ingått i en intervjugrupp. De har fått frågor om vad de uppskattar att göra i skolan och på fritidshemmet och om deras attityd till dans och rörelse.
4 Resultat och analys
Både enkäter och intervjufrågor är formulerade efter mitt syfte och mina frågeställningar. Jag har i några frågor använt ordet rörelse istället för dans, för att se om någon relaterar dans till övriga rörelseaktiviteter. Nedan följer frågorna och svaren jag fått på enkäter och intervjuer följt av analyser och en analys av filmen.
4.1 Enkätresultat – pedagoger
Fritidspedagog 1, fritidspedagog 2 och barnskötaren arbetar på skolan där jag genomfört dansprojekt. Förskolläraren och fritidspedagog 3 arbetar på två utomstående förskolor.
Fråga 1 Hur uppmuntrar ni barnen till rörelse i förskolan / på fritidshemmet?
• Fritidspedagog 1 svarar att de ibland har rörelselekar/övningar och arrangerad lek på fredagar. De uppmuntrar vid fri lek.
• Fritidspedagog 2 skriver att de ger möjlighet till att använda olika lokaler och material • Förskolläraren skriver att på förskolan uppmuntrar de till rörelse genom att själva vara
aktiva med barnen och uppmuntrar då de tar initiativ till lekar. I verksamheten försöker de få med så mycket rörelse som möjligt i dagliga rutiner, bara genom att uppmuntra barnen att klä sig själva involverar mycket rörelse.
• Barnskötaren skriver att de har gemensam lek på fritidshemmet på fredagar och använder gympasalen varannan vecka.
• Fritidspedagog 3 skriver att de har rörelseaktiviteter varje vecka, då de går till en gympasal. De är även ute varje dag och då uppmuntras barnen när de leker och rör på sig. Fråga 2 Hur tror du barnen upplever rörelseaktiviteterna?
• Fritidspedagog 1 tror att barnen tycker de är roliga. • Fritidspedagog 2 tror att det är blandat.
• Förskolläraren tror att de uppskattar det. Hon säger att barn är aktiva av naturen och upplever det som ett extra plus att få läraren med i leken.
• Barnskötaren skriver att det för det mesta är positivt, vissa är negativa innan aktiviteten är igång men när de väl håller på brukar de tycka det är kul.
• Fritidspedagog 3 skriver att de uppskattar det när de väl kommer igång, men det kan vara protester i början. Efteråt är de lugna och harmoniska och det är mindre tjafs i gruppen.
Fråga 3 Hur tänker du när du planerar rörelseaktiviteter? Vad utgår du från?
• Fritidspedagog 1 skriver samarbetsträning, olika rörelser tränar olika saker, träna tanke och handling.
• Fritidspedagog 2 skriver att hon tänker på åldern på barnen, vad de behöver träna, allt från fysik till det sociala samspelet.
• Förskolläraren skriver att hon utgår från att alla ska vilja vara med, både flickor och pojkar. Hon varierar leken så den ska passa alla, även barn som är tre år gamla.
• Barnskötaren skriver att det ska passa alla, inte vara för svåra aktiviteter utan alla ska kunna vara med.
• Fritidspedagog 3 skriver att det måste vara aktiviteter som alla klarar av, så att ingen känner sig utanför. Det ska skapa intresse, vara roligt och gärna träna dem motoriskt. Fråga 4 Vad tror du är positivt/negativt med ”schemalagd” rörelse (t.ex rörelselekar och dans)?
• Fritidspedagog 1 skriver att det positiva är att barnen koncentrerar sig bättre när de rört sig och tycker det är skönt att få röra på sig och att det egentligen inte finns något negativt.
• Fritidspedagog 2 menar att det är positivt att man vet att barnen rör sig en viss tid under veckan. Negativt kan vara att man hämmar deras spontanitet och glädje och att det blir svårt för barnen att få inflytande.
• Förskolläraren ser endast fördelar med det. Hon tycker det ska vara schemalagt då barn rör på sig alldeles för lite i dagens skola. Ett barn som rör på sig orkar mer under dagen och orkar därmed också lära sig andra saker.
• Barnskötaren tror att det är positivt att man alltid har det på samma veckodag/tid. Barnen vet alltid när det är. Hon tycker inte det finns något som är negativt.
• Fritidspedagog 3 menar att det är mest positivt eftersom alla vet vad som ska hända och man vet att barnen rör på sig varje dag/vecka. Negativt kan vara att det inte blir så spontant, men å andra sidan är det ingen som stoppar dem när de rör sig spontant, så de får lite av varje.
Fråga 5 Har du någon gång provat att använda dans i undervisningen/verksamheten på något
sätt? Förklara! Om nej, varför inte?
• Fritidspedagog 2 skriver att de använt dans/rytm för att träna t.ex glosor. De har även använt skrivdans som tränar hand och öga samt båda hjärnhalvorna.
• Förskolläraren skriver att hon har ej varit verksam särskilt länge och har ej hunnit få in det i verksamheten. Det finns dock tid till fri lek då barnen själv tar initiativ till dans till musik.
• Barnskötaren skriver att hon inte känner att hon är så bra på det.
• Fritidspedagog 3 skriver att de ofta har disco och lekar till musik, men någon regelrätt dans tror hon en del av barnen är för små för. Däremot fungerar danslekar jättebra.
Fråga 6 Hur skulle du kunna tänka dig att dans kan användas i undervisning? Kan rörelselekar
användas annorlunda?
• Fritidspedagog 1 menar att dansen kan användas på samma sätt som rörelselekar, dvs för att träna samarbete, utveckla tanke och handling och träna olika rörelser.
• Fritidspedagog 2 tycker att man kan arbeta tematiskt med t.ex ”varför dansar vi?”, ”vad finns det för olika danser?”. Om man arbetar efter de 8 intelligenserna är rörelse och dans en viktig del för inlärning.
• Förskolläraren tycker att dans kan användas på många olika sätt. Hon har inte mycket erfarenhet av det men dans är ett sådant brett område så det går säkerligen att utveckla och anpassas efter vad barnen vill. Rörelselekar tycker hon är ett bra alternativ att ta till som ett avbrott under en lektion då barnen behöver lite ny energi.
• Barnskötaren tror att man kan använda dans vid ett temaarbete.
• Fritidspedagog 3 tror att dans kan användas jättemycket med äldre barn som kan dansa alfabetet t.ex. men det kräver mer planering. Hon menar att rörelselekar passar bättre till de mindre barnen och kan stoppas in spontant när som helst under dagen.
4.1.1 Analys av pedagogenkäter
I första frågan svarar alla pedagogerna att de uppmuntrar rörelse, även om de beskriver det på lite olika sätt. Uppmuntran och möjlighet till att använda olika lokaler verkar vara de mest förekommande sätten att få barn att röra sig. Pedagogerna verkar se ganska olika på hur barnen uppfattar rörelseaktiviteterna. Några tror att det är odelat positivt, medan några tror att det är blandat. Det kan bero på vilken barngrupp av barn man arbetar med då vissa grupper är mer aktiva och intresserade av rörelse än andra. När rörelsepass planeras är pedagogerna överens om att det ska passa alla i gruppen, vilket kräver en del av pedagogen. De flesta menar även att
passen ska ha ett syfte, som att träna motoriken eller det sociala samspelet. När det gäller schemalagd rörelse är det bara två av pedagogerna som ser något negativt, att man kanske hämmar spontanitet och glädje. Det positiva är dock starkt överlägset och de menar att det är bra för eleverna att veta när de ska röra sig och man vet säkert att alla får ta del av rörelseaktiviteten. På frågorna kring dans är det mer skilda svar från pedagogerna. Några har använt enklare rytm- eller danslekar, skrivdans eller lekar till musik men ingen har tagit in koreograferad dansundervisning i sin undervisning.
4.2 Enkätresultat - föräldrar
Fråga 1 Har ditt barn någon gång haft dans i skolan? I så fall i vilket sammanhang?
• Mamma 1: Ja. Dans på gymnastiktimmen (hon undervisade själv i linedance) och ett besök på en dansskola.
• Mamma 2: Ingen dansundervisning men däremot har de ofta disco på fritids men inte i skolan.
• Mamma 3: De har dansat mycket i klassen inför uppträdanden och på ”kulingen” (deras version av roliga timmen) på fredagarna.
• Mamma 4: De har haft dans i samband med musikstund
• Mamma 5: Vid ett par tillfällen har de haft dans med massage som avslutning i samband med lunchsamlingen.
Fråga 2 Vad tror du pedagogerna på ditt barns skola/förskola skulle tycka om att
använda dans i verksamheten/undervisningen?
• Mamma 1: Tror det skulle gynna alla och tror de skulle gilla det.
• Mamma 2: Min dotters lärare är öppna för det mesta och skulle säkerligen kunna tänka sig att använda dans i verksamheten/undervisningen.
• Mamma 3: Pedagogerna är mycket positiva till både dans och musik.
• Mamma 4: De skulle inte ha något emot det. De använder ju en del redan för att öva motoriken och annat.
• Mamma 5: Det tror jag att de skulle vara positiva till.
Fråga 3 Vad tror du att ditt barn skulle tycka om att ha dans i skolan/förskolan? • Mamma 1: Jätteskoj!
• Mamma 2: Hon skulle älska det!
• Mamma 3: Hon tycker det är jätteroligt med all form av rytmik • Mamma 4: Han skulle tycka det var jätteskoj.
• Mamma 5: Jättekul. Han älskar dans och musik.
Fråga 4 Har ditt barn testat på dans utanför skolan någon gång? • Mamma 1: Ja hon dansar linedance.
• Mamma 2: Inte i någon organiserad form.
• Mamma 3: Hon började i dansskola när hon var 3,5 år och hon dansade ett kort tag i ett barndans-lag men hon orkade inte med resvägarna och de sena kvällarna.
• Mamma 4: Nej inte mer än att dansa hemma.
• Mamma 5: Han gick på "Dans och lek" när han var 3-4 år.
Fråga 5 Vilken typ av rörelseaktivitet tycker ditt barn bäst om?
• Mamma 1: Om hon får välja så dansar hon hellre än spelar boll. Hon tycker att rörelser till musik är skoj.
• Mamma 2: Att dansa och att sjunga
• Mamma 3: Hon har aldrig varit intresserad av bollsporter så det blir nog dans.
• Mamma 4: Med tanke på hans ålder så föredrar han utevistelse med allt vad det innebär, klättring, gungning och allt sånt men även ridning.
• Mamma 5: Att spela fotboll eller hockey.
Fråga 6 Har du någon egen erfarenhet av dans?
• Mamma 1: Ja, dansar och undervisar i linedance.
• Mamma 2: Nej förutom när man dansade tryckare i högstadiet.
• Mamma 3: Min erfarenhet sträcker sig bara till disco i min ungdom och som åskådare på mina döttrars dansträningar
• Mamma 4: Ja, jag har dansat i yngre dagar.
4.2.1 Analys av föräldraenkäter
Alla mammorna svarar att deras barn har haft någon form av dans i skolan/förskolan eller på fritidshemmet, oavsett vilken typ av skola eller förskola barnet går på. Alla tror också att det skulle vara en uppskattad verksamhet i skolan, både av pedagoger och av barn, oavsett om barnens favoritrörelseaktivitet är dans eller något helt annat. Även mammornas erfarenhet av dans är väldigt olika, från att jobba som danslärare till enbart ungdomsdiscon. Den positiva attityden från både barn och föräldrar finns oavsett om barnet testat på dans utanför skolan eller inte, vilket bara två av flickorna har gjort. I föräldrarnas syn på dans märks heller ingen skillnad beroende på om de har flickor eller pojkar, alla tycker att dans är ett bra sätt att aktivera sig. Kanske hade det blivit större skillnad om pappor varit med och svarat, då jag inte tror att män har lika stort intresse och erfarenhet av dans som kvinnor. Den enda skillnaden är att de som har pojkar har uppgett någon annan form av rörelseaktivitet än dans som favorit när barnen själv får välja.
4.3 Intervjuresultat elever
Alla de 8 elever som ingått i intervjugruppen går i tredje klass och har genomfört dansprojekt på sitt fritidshem.
Fråga 1 Vad tycker du är roligast att göra i skolan? • Olle, Max, Mattias och Malin svarar läsa. • Patrik svarar leka.
• Gustav säger bild.
• Emelie och Malin tycker pjäsen som de tränar på.
• Anna säger att hon inte vet eftersom det finns inte så mycket som är roligt.
Fråga 2 Vad tycker du är roligast på fritidshemmet? • Olle säger spela bandy.
• Mattias och Max tycker spela fotboll. • Gustav och Patrik säger leka.
• Emelie och Malin säger dansa och Malin tycker även leka och rita. • Anna säger göra egna klippdockor och leka med kompisarna.
Fråga 3 Vilken typ av lekar brukar ni göra? • Olle och Max säger pjett.
• Patrik, Gustav och Malin svarar dunkgömme. • Emelie tycker dunkgömme och häst-lekar.
• Anna säger olika men när barnen leker själv brukar de leka häst, spion eller att de är fattiga.
• Mattias säger att han brukar gå själv.
Fråga 4 Vad tyckte du om att dansa på fritidshemmet? • Olle, Max och Patrik vet inte.
• Gustav tyckte det var roligt för det är kul att dansa.
• Mattias tyckte det var roligt att göra något speciellt på fritis. • Emelie tyckte det var roligt för hon tycker om sporten. • Malin gillade det för hon tycker om att dansa.
• Anna säger att det var roligt eftersom hon älskar att dansa och har dansat på dansskola och gör det även ofta hemma.
Fråga 5 Skulle du vilja ha mer eller mindre rörelse och dans i skolan eller tycker du det är
lagom?
• Olle tycker det ska vara mer dans och då mer hiphop. • Max tycker det ska vara mer.
• Patrik och Gustav säger att det är lagom som det är. • Mattias vill att det ska vara lite mer.
• Emelie, Malin och Anna vill ha mer rörelse och framförallt dans.
Fråga 6 Vet du varför man behöver röra på sig? Berätta! • Gustav vet inte varför man ska röra sig.
• Mattias säger att det är för att må bra.
• Olle och Max säger att man ska röra sig för att det är bra. • Patrik säger att det är för att man blir stark.
• Emelie och Malin säger att man tränar upp musklerna.
• Anna säger att man behöver kondition så man inte blir tjock. Det är bra att röra sig genom att dansa.
4.3.1 Analys av elevintervju
På frågan om vad som är roligast i skolan är det ingen som svarar någon rörelseaktivitet, kanske de inte kopplar skolan till rörelse utan det är något man gör på raster och fritidshemmet. Detta syns även på fråga två eftersom det där är flera av barnen som nämner en rörelseaktivitet som det roligaste på fritidshemmet. Även deras favoritlekar är lekar med mycket rörelse. De flesta tyckte om att dansa, men några pojkar säger att de inte vet. Trots det är det två av dem som tycker det ska vara mer dans på fritidshemmet och den tredje tycker det är lagom mycket.
Anledningen till att det är bra att röra sig är alla utom en på det klara med. Muskelträning och kondition känner hälften av dem till. Kroppen anpassar sig efter de krav vi ställer på den och därför är det viktigt att vi rör oss lite extra utöver det vardagliga för att orka mer och må bra (Nordlund, Rolander & Larsson, 1998). En skillnad som märks mellan flickor och pojkar på den här frågan är att en av pojkarna svarar att motion är bra för att man ska bli stark medan en av flickorna svarar att det är för att man inte ska bli tjock. Där syns de olika idealen för flickor och pojkar som syns redan vid denna tidiga ålder.
Det märks en viss skillnad mellan pojkar och flickor i intervjun. Pojkarna är mindre villiga att visa att de tycker om dansen, men samtidigt är det flera av dem som gärna vill har mer dans på fritidshemmet. Alla flickorna säger att de tycker om att dansa och gärna gör det mer och oftare. Det verkar som det är mer accepterat i gruppen att flickorna tycker om att dansa, medan pojkarna är mer tävlingsinriktade. Nordlund, Rolander och Larsson (1998) menar att tävling mellan barn skapar många förlorare men få vinnare. Därför är det viktigt för elevernas lärare att istället jobba med samarbete och ökad självkänsla.
4.4 Beskrivning och analys av film
I filmens början kan man se att eleverna gärna går i grupper under uppvärmningen. De har fått i uppgift att röra sig till musiken på olika sätt (på ett ben, baklänges, hoppa, snurra eller liknande) och stanna när musiken tystnar. De dras till sina kompisar och när musiken tystnar går de gärna ihop i små grupper. Pojkarna är mer vilda än flickorna och springer ganska planlöst runt och stannar i de mest omöjliga positioner de kan komma på.
Enligt Nilsson (1990) har betydelsen av uppvärmning innan fysisk aktivitet betonats mer och mer under de senaste åren. Uppvärmningen syftar till att göra kroppen redo för aktivitet och minska risken för skador. Små barn behöver dock ingen fysisk uppvärmning utan snarare en psykologisk,
t.e.x. en samling där de får samla sina tankar och göra sig redo. I mitt dansprojekt använde jag båda, först en samling där vi pratade om vad som skulle hända under passet och sedan en fysisk där de fick komma igång lite och göra av med överskottsenergi.
Mot slutet av filmen kan man se en klar förändring på uppvärmningen. Alla barnen är mer koncentrerade, de bryr sig bara om sig själva och rör sig i sin egen värld. Det är lugnare och även pojkarna rör sig till musiken. När musiken tystnar stannar de som statyer, fortfarande gärna i överdrivna positioner, men med betydligt mer kontroll på kroppen. Gruppen har blivit mer samspelt. Själva dansträningen är i början av projektet flickornas del, då de ställer sig längst fram och vill synas mest. Under veckorna märks att pojkarna vågar ta mer plats och det blir mer jämställt. Flickorna lämnar plats för pojkarna. Öhman (1996) menar att vi tydligt kan se i barns lek att pojkar och flickor är olika. Pojkar leker mer aktivt, de springer och jagar, medan flickorna gärna leker i par med en annan flicka och lekarna rör sig kring hus och hem. Därför är det viktigt att vuxna försöker behandla barnen lika, så de får lov att utveckla sin identitet.
Under uppvisningen då vi bjudit in föräldrar och resten av eleverna på fritidshemmet får alla en chans att stå längst fram, vilket var viktigt för alla. Ingen ville stå längst bak och gömma sig, så som några av de mest osäkra gjorde i början. Öhman (1996) menar att barn lär sig samarbete och blir samspelta genom lek. De lär sig att kompromissa och ta hänsyn till varandra, vilket tydligt kan ses på min film.
Jag upplever att dansträningen gett mer självförtroende till dem som i början inte riktigt vågade vara med och gruppen har fått en mycket bättre sammanhållning. De som i vanliga fall inte umgås pratar och skrattar tillsammans under träningen och rivaliteten som syns lite i början försvinner mer och mer under veckorna. I början syns en klar skillnad mellan pojkar och flickor, men den blir mindre och mindre. Pojkarna verkar först inte vilja engagera sig, de vill vara tuffa och stökiga, medan flickorna helst vill dansa hela tiden och gärna som deras idoler från melodifestivalen. När projektet är slut syns ingen skillnad i flickorna och pojkarnas engagemang, alla visar stor glädje och klarar av att dansa i en samspelt grupp.
4.5 Studiens huvudsakliga slutsatser
Både föräldrar och barn verkar odelat positiva och tycker att dans är en bra form av rörelseaktivitet som de gärna ser mer av.
Både pojkar och flickor i min undersökning tycker om dans och vill gärna ha mer av det i sin skola eller förskola. Det verkar dock mer accepterat för flickorna att vara öppet positiva till dans, både bland de äldre och yngre. I mina filmer ser jag att de tar till sig dansen och lever sig in på samma sätt, oavsett kön.
I min studie har jag upplevt att attityden till dans i huvudsak är positiv från alla parter. En viss rädsla kan märkas från en del av pedagogerna som saknar erfarenhet av dans, men det finns en vilja att lära sig och utveckla dansen som en del i den pedagogiska verksamheten. Ledarens uppgift är att hela tiden vara förberedd på att ändra och anpassa sina lektioner, sporra barnen till utveckling och lyssna på dem (Granberg 1994). Detta är något som kommer med träning och erfarenhet, bara man vågar börja någonstans.
5 Diskussion
5.1 Hur ser attityden till dans i skolan ut från några pedagoger, föräldrar och barn?
Det är intressant att alla pedagogerna har många tankar och idéer om hur dansen skulle kunna användas i olika pedagogiska verksamheter. De verkar dock inte tidigare ha sett dans som något man kan använda, bara något som barnen spontant sysslar med. Nordlund, Rolander och Larsson (1998) skriver att det hos små barn finns en känsla för rytm och rörelse som har ett nära samband med dans och de flesta människor har ett spontant behov av att röra sig till musik, vilket stämmer med pedagogernas uppfattning.
Jag tror att dansen hade använts mer om det funnits en drivande pedagog som vågat ta första steget och inspirerat de andra. Pedagogerna i undersökningen har uppenbarligen bra tankar och viljan verkar finnas där, men trots det används dansen inte i någon större utsträckning. Som Sjöstedt Edelholm och Wigert (2005) skriver måste läraren ha god kunskap om dansens byggstenar för att kunna sätta ramar för den kreativa processen. Granberg (1994) menar att rörelse påverkar både den känslomässiga och den psykiska utvecklingen som i sin tur påverkar
den tankemässiga utvecklingen. Därför är det positivt att se att pedagogerna alla har en bra syn på rörelse och en vilja att låta barnen utvecklas genom rörelse.
Eftersom barnens hemmiljö och familj har lika stor inverkan på barnens hälsa är den positiva attityden till rörelse från föräldrarna viktig. Både föräldrar och pedagoger har stor inverkan på barnens syn på motion och rörelse, och därigenom även dans (Nordlund, Rolander & Larsson, 1998).
Det är ingen av barnen i min undersökning som vill ha mindre dans, alla vill ha mer eller så tycker de att det är lagom som det är. Möjligen svarar de så för att göra mig glad, men jag upplever deras svar som uppriktiga och deras glädje för dansen syntes tydligt under projektets gång. Detta är positivt eftersom regelbunden och varierad fysisk aktivitet bidrar till att barn utvecklas motoriskt och mentalt. Barn bör få så många tillfällen som möjligt att röra sig, både hemma och i skola/förskola. De kan t.ex. själva hämta, lämna, plocka fram och ta undan saker de arbetar eller leker med (Nordlund, Rolander & Larsson, 1998).
5.2 Har en grupp pojkar och flickor olika uppfattning av dans?
Genom min film har jag kunnat se att det inte är någon större skillnad på pojkarna och flickorna. På fritidshemmet är det ungefär lika många pojkar som flickor som frivilligt deltar i mitt dansprojekt och alla hänger med och verkar tycka det är roligt. Skillnaden är att det verkar vara mer ok för flickorna att gilla dans. I enkäten visar det sig att sex av de som deltar tycker att det är positivt med dans på fritidshemmet. Tre av pojkarna vet inte vad de tyckte om att ha dans på fritidshemmet, men de vill heller inte ha mindre utan två av dem vill ha mer.
Samma sak som jag upplevt har Johannisson och Zurawski (2006) kommit fram till i sin undersökning. De upplever att det är mer naturligt för tjejerna att dansa medan killarna behöver mer uppmuntran. När de väl är igång och dansar är dock alla positiva. Det spelar stor roll hur man presenterar dansen för eleverna, för att de ska tycka att det är roligt, något jag själv upplevt. Eget engagemang är viktigt och att man själv är med och deltar med glädje gör att även eleverna känner glädje att delta, oavsett kön.
I filmen kan jag även se att killarna njuter av att få stå längst fram och synas när vi har uppvisning. De gör något de gillar och får uppskattning från publiken. Gruppen är samspelt, inte bara på danslektionerna utan även utanför. Elever som annars inte umgås har fått något
gemensamt att prata om, pojkarna pratar mer med flickorna och pojkarna får vara med när flickorna tränar på egna uppträdanden på skolans scen.
Johannisson och Zurawski (2006) menar att barn känner osäkerhet kring sig själva och sin kropp, allt längre ner i åldrarna syns att eleverna är mer medvetna om sig själv, hur de ser ut och vad de gör. Här kan dansen bidra till en bättre självbild och större kroppsmedvetenhet. Flickorna kan vara mindre ”feminina” och pojkarna mindre ”coola” utan att hamna utanför i gruppen. Detta är mycket tydligt i filmen, då eleverna fått göra tre olika koreografier, en som är ganska feminin, en som är tuff och mer manlig, och en som är någonstans mittemellan. Alla tre genomförs lika bra av flickor som pojkar.
5.3 Hur kan dansen användas inom pedagogisk verksamhet och hur kan den integreras i de olika ämnesområdena?
Dans kan användas på många sätt i den pedagogiska verksamheten, både till ren underhållning och till inlärning. Det finns många uppslag, både bland enkätsvaren från pedagogerna och i böcker. När man använder dans i sin pedagogiska verksamhet kan man se effekter som ökad empati och förståelse, bättre inlärning och koncentration, bättre motorik och framförallt gladare och lugnare barn (Hannaford, 1995). De positiva effekterna av dans och rörelse kan även vara att man tränar samarbetsförmåga, får bättre självförtroende och lär sig ta hänsyn (Nordlund, Rolander & Larsson, 1998). När man integrerar dans i undervisningen får man inte glömma den viktigaste källan, nämligen eleverna. Om de får komma med egna idéer känner de att de är med och påverkar och de får ta ansvar för sina egna tankar och handlingar (Johannisson & Zurakawski, 2006).
Att integrera dans i andra ämnen är enligt Johannisson och Zurawski (2006) inga problem. Det finns länkar till dans inom många olika ämnen. Man kan räkna takter i matematiken, undersöka dansens historia i olika länder och de dansens utveckling i samhället. Dans går att använda i alla olika ämnesområden, endast fantasin sätter stopp. Rytmik är utmärkt både när man ska lära sig matematik och för att skilja ut stavelser. Att dansa sig genom människans utveckling ger ett kroppsligt minne för hur förvandlingen gått till (Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2005).
