Socionomprogrammet Malmö Universitet Examensarbete: Kandidatnivå Hälsa och samhälle Socialt arbete: Examensarbete, 15 hp (SC163A) 206 05 Malmö HT 2018
BEMÖTANDE INOM LSS-VERKSAMHET
- EN KVALITATIV STUDIE
1
THE APPROACH TO CLIENTS WITHIN
THE LSS-AGENCY
- A QUALITATIVE STUDY
HANNA MARBE
Marbe, H. The approach to clients within the LSS-agency. A qualitative study. Degree project in social work, 15 credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of social work, 2018.
Abstract
Society's attitude towards people with disabilities has changed over time. People with disabilities are a group that historically has been marginalized by society and treated
differently. Many have been exposed to various assaults from society such as forced lock-ins, prohibition of marriage and sterilization. People with disabilities are a group of people who have historically been treated very badly in Swedish care, prior to the launch of the Swedish modern disability policy. Towards the end of the 1980s, an investigation was carried out into the treatment of disabled people in Sweden. This resulted in the Convention of the rights of people with disabilities reform of 1994, known as the LSS. The result was to create a fair and equal society for everyone. The LSS reform requires people with disabilities to have good
living conditions, equality in living conditions, full participation in community life, an opportunity to live as other members of society, adaptation to individual needs, ease of access, opportunities for independence, good quality of life, respect for the individual's right to make their own decision and maintain their individual integrity and voluntariness.
In LSS, the group housing associations meet users and staff and the idea is that the efforts made by the staff should compensate for the obstacles and difficulties that a disability may cause. Researchers describe the relationship between residents and staff as crucial for the success of the LSS goals. With correct implementation they help ensure good living conditions and high quality of life for the residents.
In order to find out the reasoning and the principles about the approach to patients within the LSS-agency, the qualitative method was chosen as a course of action. The empirical material was based on semi-structured interviews with six employees within LSS-group homes. As the purpose was to examine the stories of employees regarding the work with the personal
treatment of clients, the essay is built upon theories of empathy and communication.
Keywords: treatment, attitude towards, professionals, clients, knowledge, basic values,
2
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning... 2 1. INLEDNING ... 4 1.2 Syfte ... 5 1.3 Frågeställningar ... 6 1.4 Disposition ... 6 1.5 Begreppsdefinitioner ... 6 2. BAKGRUND ... 7 2.1 En historisk tillbakablick ... 7 2.2 Gällande lagstiftning ... 8 2.2.1 LSS ... 8 2.2.2 SOL & HSL ... 9 2.3 Sammanfattning av bakgrund ... 10 3. KUNSKAPSLÄGET ... 113.1 Sökning efter tidigare forskning. ... 11
3.2 Bemötande ... 12
3.2.1 Bemötande och etik ... 12
3.2.2 Bemötande utifrån LSS värdegrund ... 13
3.3 Makt ... 14
3.4 Sammanfattning av kunskapsläget ... 15
4. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 16
4.1 Empati ... 16
4.1.1 Empati och professionellt förhållningssätt ... 17
4.2 Kommunikationsteori ... 17
4.3 Sammanfattning av teoretiskt perspektiv ... 19
5. METOD ... 19 5.1 Val av metod ... 20 5.2 Tillförlitlighet ... 20 5.3 Urval ... 21 5.4 Tillvägagångssätt ... 21 5.5 Analysmetod ... 22 5.6 Forskarrollen ... 22 5.7 Etiska överväganden ... 22 5.8 Presentation av material ... 23
3
6. RESULTAT OCH ANALYS ... 23
6.1 Personalens förhållningssätt ... 23
6.1.1 Det empatiska ... 25
6.1.2 Att se alla människors lika värde ... 26
6.1.3 Sammanfattning av avsnitt ... 26
6.2 Hur personalgruppen arbetar med bemötande ... 27
6.2.1 Att ha en plan ... 27
6.2.2 Fortbildning ... 27
6.2.3 Kritiska vänner och konstruktiv kritik ... 28
6.3.3 Att vara lyhörd ... 29
6.2.4 Sammanfattning av avsnitt ... 29
6.3 Kompetens i ständig utveckling ... 30
6.3.1 Sammanfattning av avsnitt ... 31
7. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ... 31
7.1 Sammanfattning av resultat ... 31
7.1.1 Att inta ett professionellt empatiskt förhållningssätt ... 32
7.1.2 Stress och känslostormar som kommunikationsstörning ... 33
7.2 Resultatdiskussion ... 33 7.3 Metoddiskussion ... 34 7.4 Slutliga reflektioner ... 35 REFERENSER ... 36 Bilagor ... 39 Bilaga 1 ... 39 Bilaga 2 ... 40
4
1. INLEDNING
Grunewald (2012) beskriver hur ingen annan grupp människor varit föremål för en sådan attitydsvängning som personer med funktionshinder. De har gått från att ha varit oönskade, förskjutna, hånade, fruktade och förföljda, till att bli fullvärdiga och respekterade medborgare med i lag inskrivna rättigheter till goda levnadsvillkor (a.a).
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft januari 1994, och
beskrivs internationellt som en unik lag, då samhället genom lagen garanterar ovillkorlig rätt till personligt stöd och goda levnadsvillkor åt personer med omfattande funktionshinder (Lewin, 2011). I förarbetena till lagen används begrepp som; jämlikhet i levnadsvillkor,
integritet och respekt för den enskildes bestämmanderätt, frivillighet, full delaktighet i samhällslivet, möjlighet att leva som andra, anpassning till individuella behov,
lättillgänglighet, möjligheter till ett självständigt liv, god kvalitet samt humanistisk
människosyn som ska prägla utformningen av lagen. I propositionen beskrivs alla människors
lika värde, och hur varje individ ska betraktas som en individ med ett värde i sig. Vidare beskrivs en ovillkorlig rätt till respekt för människovärdet som inte ska förändras av grad eller art av funktionsnedsättning, och hur en person med funktionshinder aldrig får betraktas som föremål för åtgärder utan skall ses som en individ med rättighet (Prop. 1992/1993:159). Personer med funktionshinder är en grupp människor som tidigare for väldigt illa på svenska institutioner innan den moderna svenska funktionshinderpolitiken såg sitt ljus i början på 1960-talet (Grunewald, 2009; Lewin, 2011), och har från statens sida och blivit utsatta för diverse övergrepp som inlåsning och sterilisering (Grunewald, 2009; Tideman, 2000). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om rätt kompetens hos personal i verksamheter för
personer med funktionsnedsättning (2012) består ett professionellt bemötande av respekt och
omtanke oavsett personliga egenskaper, ålder, kön, funktionshinder,
kommunikationssvårigheter, utbildning, social ställning, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Personal ska kunna sätta sig in i, och förstå hur bästa möjliga stöd ska ges, vilket innebär ett ständigt behov av reflektering kring sig själv och sin yrkesroll (a.a). Tre år efter det att lagen om LSS trätt i kraft inleddes en utredning för att ”kartlägga och analysera frågan om bemötande av personer med funktionshinder” (SOU 1999:21, s.3). I denna utredning kom man fram till att bemötandet var under all kritik, och att det fanns stora brister i personalens bemötande, då många kände sig kränkta, kontrollerade och ifrågasatta. Enligt utredningen fanns det en otydlighet i det politiska budskapet på hur samhället såg på människor med funktionshinder, och på hur samhället behandlar och tillfredsställer de behov av stöd, service och tillgänglighet som många personer med funktionshinder har. Klyftan mellan ideal och realitet beskrevs som stor och en ökning av kompetens av bemötande ansågs som absolut nödvändig (SOU 1999:21). Regeringen bedömde då att ett av de huvudområden som insatserna under de närmsta åren huvudsakligen skulle fokusera på var att just förbättra bemötandet (prop. 1999/2000:79).
Regeringen gjorde en uppföljning 2009 där den dåvarande regeringen redogör för hur de arbetat med uppföljning av den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare – en
nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79), och den utveckling som
arbetet lett till. Regeringen bedömer i rapporten att ”arbetet med handlingsplanen etablerat en grund för handikappolitiken och att tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning
5 förbättrats inom flertalet sektorer i samhället” (Skr. 2009/10:166 s.1). Men anser att
ytterligare arbete återstår (Skr. 2009/10:166). År 2013 tillsatte regeringen en särskild delegation för att främja värdegrunds- och bemötandefrågor inom statlig förvaltning. Direktivet för delegationens arbete var att bearbeta frågor om hur staten möter allmänheten genom sina anställda (Regeringen, 2016).
Herz & Johansson (2015) beskriver hur mötet mellan människor och sociala interaktioner utgör en central utmaning i det dagliga professionella sociala arbetet (a.a). Bemötandet av andra människor beskrivs av Socialstyrelsen (2015) som en av grunderna i socialt arbete. För att kunna ge ett gott bemötande krävs det att den professionelle anpassar stödet efter den enskilde, visar empati och har förmågan att leva sig in i hjälptagarens situation. Mötet ska präglas av integritet med respekt för personen och situationen (a.a). Ett professionellt möte handlar enligt Herz & Johansson (2015) om att se till att vissa grunder för detta möte efterlevs och att vissa mål uppnås (a.a). Men mötet mellan hjälpare och hjälptagare sker inte i ett vakuum utan är beroende av de institutionella ramar som omger arbetet, ex socialpolitikens och rättssystemets utformning samt hur arbetet organiseras och vilka åtgärder och metoder som används i olika verksamheter (Meeuwisse & Swärd, 2006).
Trots de lagförändringar som skett, där det beskrivs hur arbetet ska ske utifrån en humanistisk människosyn, de riktlinjer som finns för hur kompetensen och bemötandet av personer av funktionshindrade bör se ut, och de insatser som satts in från regeringens sida för att förbättra bemötandet av funktionshindrade lyder rubriken i en tidningsartikel ”Tvångsmedicinering, kränkningar och dåligt bemötande har varit vardag på ett gruppboende på Norra Hisingen. Nu omplaceras hela personalstyrkan” (Johansson, 2015). I anmälan till IVO finns uppgifter om grava missförhållanden och anmälaren beskriver hur de anställda uttryckt sig nedsättande mot de boende samt utdelat bestraffningar ”för att de ska lära sig” (a.a). I en annan tidningsartikel från 2018 lyder rubriken ”Missförhållanden på LSS-boenden anmäls inte” (Strand & Alander, 2018) och i artikeln beskrivs hur en pojke på ett LSS-boende i Tibro låsts in i en bursäng med järngaller, plexiglas och andningshål på ovansidan. I artikeln står det ”Personal i
LSS-verksamheter ska enligt gällande lagstiftning med förtydligande från socialstyrelsen ha kunskap kring mänskliga rättigheter (…) Är det mänskliga rättigheter att ha sämre boendeförhållande än en hamster?” (a.a).
Mot bakgrund av det som just beskrivits och att forskare beskriver bemötandet som problematiskt och avgörande för hur de politiska målen med lagen uppnås (Giertz, 2012; Lewin, 2011), är målet med denna uppsats att med hjälp av en kvalitativ metod undersöka hur personalgrupper berättar att de arbetar med sitt bemötande.
1.2 Syfte
Denna uppsats syftar till att ta reda på hur personal som är anställda på LSS-boenden arbetar med sitt bemötande gentemot brukarna.
6 1.3 Frågeställningar
I vilken utsträckning reflekterar personalgruppen över sitt bemötande? På vilket sätt arbetar personalgruppen med bemötande?
Vilken betydelse har den kompetens som finns i verksamheten för det professionella bemötandet?
1.4 Disposition
Denna uppsats är uppbyggd av åtta kapitel, inklusive detta inledande kapitel. Det andra kapitlet Bakgrund är indelat i avsnitten; En historisk tillbakablick, Gällande lagstiftning och
Sammanfattning av bakgrund. Avsnittet Gällande lagstiftning är indelat i underavsnitten LSS, SOL & HSL. I uppsatsens tredje kapitel presenteras en genomgång av den tidigare forskning
som berör uppsatsens ämne. Kapitlet är indelat i avsnitten; Sökning efter tidigare forskning,
Bemötande, Makt och Sammanfattning av kunskapsläget. Avsnittet Bemötande är indelat i
underavsnitten Bemötande och etik samt Bemötande utifrån LSS värdegrund. I det fjärde kapitlet presenteras uppsatsens teoretiska utgångspunkter Empati och Kommunikationsteori. I det femte kapitlet presenteras uppsatsens metodologiska resonemang och tillvägagångssätt;
Val av metod, Tillförlitlighet, Urval, Tillvägagångssätt, Analysmetod, Forskarrollen, Etiska överväganden och Presentation av material. Uppsatsens empiriska material samt analysen av
detta presenteras i det sjätte kapitlet. I det sjunde kapitlet görs en diskussion och
sammanfattning av uppsatsens alla delar, och i uppsatsens sista kapitel återges de referenser som används till denna uppsats.
1.5 Begreppsdefinitioner
Nedan kommer ett förtydligande av begrepp som är centrala i uppsatsen.
Funktionsnedsättning
Socialstyrelsen definierar funktionsnedsättning som en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga (Socialstyrelsen, 2017).
Funktionshinder
Socialstyrelsen definierar funktionshinder som den begränsning funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen (Socialstyrelsen, 2017).
Brukare
Socialstyrelsen definierar brukare som en person som får, eller som är föremål för en utredning om att få individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2013). I denna uppsats benämns ”brukare” som en person som tar emot stöd enligt LSS.
Bemötande
Ordet ”bemötande” har funnits i det svenska språket sedan 1723 med betydelsen ”gå i
svaromål” (Blennberger, 2013 s.10). Enligt Blennberger (2013) handlade det för det mesta om att bemöta åsikter i ett diskussionsupplägg, men att vi i dagens språkliga användning av begreppet oftast menar att ”uppträda mot någon”. Ordet förekom första gången i denna betydelse, 1979 och rubriken var då ”vårdsinriktat bemötande”. Blennberger beskriver bemötande som en ”handling av en serie minihandlingar där en attityd och förhållningssätt visar sig” (Blennberger, 2013 s.12). Syskonbegreppen till bemötande är attityd,
7 förhållningssätt, grundinställning, möte, relation och samspel. Uttrycket professionellt
bemötande används för att beteckna ett bra bemötande som passar för en viss yrkesroll och
dess uppdrag (Blennberger, 2013).
LSS
LSS står för lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (Socialstyrelsen, 2017).
2. BAKGRUND
I detta kapitel tas bakgrund upp i form av en historisk tillbakablick, och lagstiftning som knyter an till bemötandet av personer med funktionshinder. I första delen av detta kapitel tas historik och tidigare lagstiftning upp som beskriver hur bemötandet av personer med
funktionshinder sett ut historiskt utifrån den lagstiftning som gällde innan lagen om LSS kom. Därefter behandlas gällande svensk lagstiftning LSS, SoL och HSL. Både hur lagstiftningen sett ut historiskt och hur den ser ut idag anses vara relevant för syftet då lagstiftningen hänger samman med samhällets människosyn, vilket i sin tur ligger till grund för det bemötande som sker i det dagliga praktiska arbetet (Peterson, 2000).
2.1 En historisk tillbakablick
Enligt Förhammar och Nelson (2004) samt Grunewald (2009) var idiot den vanligaste
benämningen för en person med funktionsnedsättning i Sverige mellan 1700–1960 talet (a.a). Ett annat begrepp var sinnesslö som introducerades i Sverige när föreningen för ”sinnesslöa barn” bildades 1868. Sinnesslö blev den officiella beteckningen för en person med
funktionshinder fram till 1955 då det ersattes av begreppet psykiskt efterbliven 1955 och
psykiskt utvecklingsstörd 1968 (Grunewald, 2009).
Sinnesslöhet beskrevs första gången i Sverige av en psykiatriker 1857 och ”sinnesslövården” var en del av den svenska psykiatrin under Medicinalstyrelsens ledning ända fram till 1945. Den dominerande insatsen under sinnesslövårdens första decennier var undervisningen av så kallade ”bildbara” barn. Det var en isolerad verksamhet som bestod av skolhem, skild från den vanliga folkskolan fram till 1960-talet, då särskoleklasser ersatte skolhemmen. Det var inte förrän 1985 som särskolans regelverk fördes över från omsorgslagen till skollagen. Denna resa tog 100 år och Grunewald (2009) beskriver den på följande sätt: ”De sinnesslöa blev som det stod i ett cirkulär från Lunds idiotanstalt 1888 – utan särskilt skydd ofta föremål för lättsinnigt gyckel och hvarjehanda kärlekslös, förnedrande behandling. Men de blev också en belastning för familjen och socken och ett hinder för samhällets modernisering” (Grunewald, 2009 s.19). Socken beskrivs som en föregångare till det vi idag kallar för kommun
(Nationalencyklopedin 2017) och skolhem och vårdhem fungerade som uppfostringsanstalter (Grunewald, 2009).
De dominerande insatserna för personer med sinnesslöhet under början av 1900-talet var diverse mentalsjukhus och arbetshem. Arbetshem beskrevs som den anstalt en sinneslö blev inskriven på vid myndig uppnådd ålder, efter att ha bott på ett skol- eller vårdhem. De ökade insatserna motiverades av att man behövde kontrollera de ”samhällsodugliga sinnesslöa”. Inskrivningen på anstalterna gjordes utan eget medgivande och det var bara anstaltens föreståndare som kunde ta beslut om utskrivning. De intagna och deras anhöriga hade ingen
8 talan. Trots att anstalterna de funktionsnedsatta tvingades befinna sig i, var några av de
fattigaste miljöer vi då hade i Sverige, fanns det många som kritiserade kostnaderna. Ett exempel ges från barnläkaren Axel Höjer i Tidens läkarbok 1924: ”Huru länge ska allmänna meningen tillåta att ett idiotiskt barn växa upp på bekostnad av friska barn, som går under av umbäranden?” (Grunewald, 2009 s.21). Till följd av rashygienen och dess ideologier som fick inflytande under början 1900-talet i Sverige och övriga Europa, ansåg man i Sverige att det fanns tre insatser som var nödvändiga för att ”rädda befolkningsmaterialet”. Dessa tre insatser var äktenskapshinder, sterilisering och anstaltsvård. I Sverige tvångssteriliserades ca 63 000 personer i rashygienens namn, och det sägs att Sverige fick lika rösträtt 1921, men den som var omyndighetsförklarad eller omhändertagen av fattigvården eller anstalter tilläts inte rösta (Grunewald, 2009; Tideman, 2000). Det var inte förrän med 1954 års lag kom som anstalterna för barn ersattes med elevhem och anstalterna för vuxna av gruppbostäder. Det var först nu som personer med funktionshinder fick ta del av de mänskliga rättigheter som fastslagits av FN 1948, som handlade om alla människors lika värde. Under 1960-talet formulerades normaliseringsprincipen som fick genomslag både i Sverige samt övriga Europa (Grunewald, 2009). Normaliseringsprincipen skulle styra både innehållet och utformningen av den svenska omsorgsverksamheten och budskapet var; ”så nära det normala som möjligt” (Grunewald,
2009 s.22). Insatserna i samhället blev metoder för att nå normaliserade livsvillkor (a.a). I Statens offentliga utredning (SOU 2004:118) redovisas den tidigare lagstiftning som funnits i Sverige, som berört personer med funktionshinder:
Lagen (1944:477) om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa, Lagen (1954:483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, Lagen (1967:940) Angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, Lagen (1985:568) Om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
Därefter upphävdes 1985 års omsorgslag den 1 januari 1994 och ersattes av vår nuvarande lagstiftning, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) (SOU 2004:118).
2.2 Gällande lagstiftning
Nedan kommer en kort redogörelse för gällande lagstiftning Lagen om stöd och service för
vissa funktionshindrade (LSS), Socialtjänstlagen (SoL) och Hälso-och sjukvårdslagen (HSL)
samt en jämförelse mellan dessa.
2.2.1 LSS
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) trädde i kraft 1 januari
1994. Lagen som förkortas LSS, är en rättighetslag som Bergstrand (2010) menar utgör kärnan i den omfattande reformeringen som ägde rum i mitten av 90-talet. Den som uppfyller kraven för att tillhöra lagens personkrets har rätt att få vissa i lagen angivna insatser förutsatt att hen har ett behov av insatserna i sin livsföring och att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt (a.a).
Det finns tre bedömningskriterier, även kallat personkretsar för att omfattas av LSS lagen. Enligt 1§ LSS ska man:
1. Ha en utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd (Personkrets 1).
2. Ha betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom (Personkrets 2), eller
9 3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service (Personkrets 3) (SFS 2017:313).
Tillhör man någon av ovanbeskrivna personkretsar enligt 1§ LSS, har men enligt 7§ LSS rätt till insatser i form av ”särskilt stöd och särskild service” enligt 9§- 1-9 LSS, om man är i behov av en ”sådan hjälp i sin livsföring och behoven inte tillgodoses på annat sätt” (SFS 2017:313). Personer som anges i 1 § punkt 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till insatser enligt 9 § 10. (SFS 2017:313.) I lagen står det: ”Den enskilde skall genom
insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt
tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv” (SFS 2017:313).
Enligt 8§ LSS ska insatserna ”ges den enskilde endast om han eller hon begär det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnadshavare, god man, förmyndare, förvaltare eller framtidsfullmaktshavare begära insatser för honom eller henne. När en insats rör ett barn ska barnet få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad ” (SFS 2017:313). Verksamhet skall enlig 5§ LSS vidare ”främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet” (SFS 2017:313), och ”målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra” (SFS 2017:313). Den 6§ LSS framställer verksamhetens roll enligt lagen; ”Verksamheten ska vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras” (SFS 2017:313), och ”För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges” (SFS 2017:313). Enligt 6a§ LSS ska ”barnets bästa särskilt beaktas vid åtgärder som berör barn” (SFS 2017:313). Landstinget och kommunerna ansvarar för insatser enligt 2§ LSS, om inget annat avtalats enligt 17§. Enligt 3 § LSS gäller detta även kommuner som inte ingår i något landsting, och slutligen så beskriver den 4§ LSS att LSS lagen ”inte ska innebära någon inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag” (SFS 2017:313).
Enligt Lewin (2011) är LSS en unik lag internationellt då den garanterar ”ovillkorlig rätt till personstöd och goda levnadsvillkor åt personer med omfattande funktionshinder” (Lewin, 2011 s.15). Vidare anser Lewin det vara viktigt med en extra stark lagstiftning för att stärka personer med funktionsnedsättnings ställning som medborgare (a.a).
2.2.2 SOL & HSL
Enligt Peterson (2000) är socialtjänstlagen den generella lagstiftning som haft störst påverkan vad gäller personer med funktionsnedsättningar. Socialtjänstlagen ersatte 1950-talets
socialvårdstiftning och poängterade honnörsord som ”helhetssyn, normalisering, kontinuitet och närhet” (Peterson, 2000, s.214) när den kom. Peterson beskriver socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen som en ramlagstiftning av generell art (Peterson, 2000), och enligt socialtjänstlagen ska socialnämnden enligt kap 5 7§ SoL ”Verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att
10 delta i samhällets gemenskap och att leva som andra” (SFS 2001:453).
I socialtjänstlagen står det att ”Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd” (SFS 2001:453), och att ”Kommunen skall inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket behöver ett sådant boende” (SFS 2001:453). Peterson (2000) skriver att det i SoLs biståndsparagraf finns olika stöd som särskilt ”skall tillgodose olika behov av stöd hos kommunmedborgarna” (Peterson, 2000 s.215). Det kan för funktionshindrade medborgare gälla färdtjänst, bostäder med service, hemtjänst med mera, och denna rätt formuleras i 6 § SoL. Målet med
socialtjänstlagen är att ge människor en ”skälig levnadsnivå”, och Peterson beskriver LSS som
en pluslag, när SoL inte räcker till (Peterson, 2000). Enligt Kindwall (2016) är Hälso- och
sjukvårdslagen ingen rättighetslag, utan som i tidigare avsnittet nämnts, en ramlag, vilket innebär att det inte finns möjlighet att pröva beslut som fattas inom vården i domstol
(Kindwall, 2016.) Ansvaret för hälsa och sjukvård regleras i Hälso – och sjukvårdslagen, och enligt 1§ HSL är målet med hälso- och sjukvården att erbjuda ”En god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården” (SFS 2017:30). Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska enligt 1 § HSL bedrivas så att kraven på god vård uppfylls. Vilket bl.a. enligt lagen innebär att vården ska vara av god kvalitet, tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt vara lättillgänglig. Landstinget ansvarar enligt Hälso- och sjukvårdslagen för att erbjuda habilitering, rehabilitering och hjälpmedel till funktionshindrade (SFS 2017:30).
Fokus på gott bemötande ska enligt Lewin (2011) finnas inom alla människovårdande yrken, men menar att det inom LSS verksamhet ställs ett särskilt krav på just bemötande, eftersom att LSS värdegrund särställer personer med funktionshinder gentemot andra som får stöd enligt socialtjänstlagen eller hälso- och sjukvårdslagen. Detta då det finns en skillnad i ambitionsnivå mellan lagarna; LSS lagen har en hög ambitionsnivå med ”goda
levnadsvillkor” som mål. Något som Lewin menar kräver kraftfulla åtgärder för att kunna förverkliga den enskildes behov och önskemål. Socialtjänstlagen har den lägre ambitionsnivån ”skäliga levnadsvillkor” vilket enligt Lewin legitimerar en miniminivå avseende resurser, och hälso- och sjukvårdslagen är som tidigare nämnts ingen rättighetslag, utan bygger på
professionellt expertkunnande som avgör vilken vård som ska ges.
LSS ger därför större utrymme åt den enskildes bestämmanderätt och önskemål än vad socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen gör (Lewin, 2011).
2.3 Sammanfattning av bakgrund
Sammanfattningsvis kan det påvisas att en stor förändring skett i samhällets attityd gentemot personer med funktionshinder på relativt kort tid. I första avsnittet beskrevs hur samhället såg på personer med funktionshindrade som en börda och hur de beskrevs som ”idioter” och ”samhällsodugliga sinnesslöa” som behövde kontrolleras av staten. Enligt Förhammar & Nelson (2004) och Grunewald (2009) var just ”idiot” den vanligaste benämningen på en person med funktionsnedsättning i Sverige mellan 1700–1960 talet (a.a). I kapitlet beskrivs det vidare vilka konsekvenser de rashygieniska uppfattningarna som rådde i Sverige och övriga Europa under de första decennierna av 1900-talet fick för personer med
11 anstalter för att rädda befolkningsmaterialet, och funktionshindrade hade varken rätt att gifta sig eller rösta. Grunewald (2009) beskriver vidare hur förändringen först kom på 1950-talet efter att De mänskliga rättigheterna om alla människors lika värde slagits fast av FN, och efter att normaliseringsprincipen formulerats och fått genomslag i Sverige och övriga Europa på 1960 talet (a.a). Vidare kan vi i Statens offentliga utredning (SOU 2004:118) följa hur benämningen i den svenska lagstiftningen för en person med funktionshinder förändras från
sinnesslö 1945 – till psykiskt efterbliven 1955 – till psykiskt utvecklingsstörd 1967 och till funktionshindrad 1994- (SOU 2004:118), vilket Socialstyrelsen definierar som den
begränsning en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen (Socialstyrelsen, 2017). Vi kan i detta kapitel avläsa hur lagstiftningen på 50 år förändrats från att handla om tvång och inlåsning till en rättighetslag med inskrivna rättigheter för personer med funktionshinder (SOU 2004:118). För uppsatsens ämne är detta intressant då forskare menar att lagstiftningen ligger intimt samman med samhällets människosyn vilket i praktiken ligger till grund för bemötandet av personer med funktionshinder (Blennberger, 2013; Tideman, 2000). Avslutningsvis görs i detta kapitel en jämförelse mellan gällande lagstiftning SoL, HSL och LSS. Jämförelsen visar på en skillnad i ambitionsnivå mellan lagarna, vilket leder till ett stärkt fokus på bemötande inom LSS, då det i LSS lagstiftningen slås fast om ”goda levnadsvillkor”, i SoL ”skäliga levnadsvillkor” och att hälso- och
sjukvårdslagen inte är någon rättighetslag (Lewin, 2011).
3. KUNSKAPSLÄGET
Detta kapitel syftar till att ge en bild av det nuvarande forskningsläget och redogöra för kunskapsläget kring bemötande. Internationellt har det varit svårare att hitta relevant
forskning som knyter an till uppsatsens ämne. Både nationellt och internationellt finns det mer forskning att tillgå som berör bemötande, än just bemötande inom LSS. I första avsnittet i detta kapitel tas forskning upp gällande bemötande inom LSS och därefter bemötande i förhållande till etik, där bemötande mellan personal och brukare beskrivs ur en etisk synvinkel. Sist i detta kapitel tas området makt och relationer upp. Här beskrivs den maktaspekt som forskarna menar präglar alla relationer och som också blir särskilt framträdande mellan brukare och personal.
3.1 Sökning efter tidigare forskning.
För att hitta relevant tidigare forskning kring uppsatsens ämne användes databaserna ”Libsearch” och ”Google Scholar”. Sökorden som användes var ”Bemötande”, ”LSS”, ”Personal” ”Funktionshinder”, ”Brukare”, ”LSS boende”,”Treatment”, ”Attitude towards”, ”Social work relations”, ”Clients”, ”User”, ”Staff”, ”Employee”, ”Professionals”,
”Disabilities” och ”Housing” i olika kombinationer. Jag valde att endast söka efter forskning som var ”peer-reviewed” vilket betyder att den före publicering är vetenskapligt granskad. Därefter övergick jag till att söka efter kurslitteratur och forskare inom området och därefter läsa den litteratur som forskarna utgett inom ramen för sin forskning. Den litteratur som presenteras i detta kapitel har getts ut inom ramen för olika forskningsprojekt och författarna är funktionshinderforskare, professorer, teologie doktor och forskningsledare vid institutet för organisations- och arbetslivsetik, universitetslektor på Linneuniversitet samt sociolog som undervisar, handleder och forskar vid universitet och högskolor.
12 3.2 Bemötande
Blennberger (2013) beskriver hur varje dag består av ett ständigt bemötande. ”Vi blir bemötta och vi bemöter andra, även om det bara är ett kortvarigt bemötande sker det i form av ett samspel i någon form av relation” (Blennberger, 2013 s.11). Bemötande ger ett viktigt avtryck i den andra personens erfarenhet och självkänsla. Enligt Blennberger gör bemötandet något med den som blir bemött, och beskriver vidare hur den etiska dimensionen i bemötandet påverkar människors liv och välbefinnande (a.a). Lewin (2011) beskriver kommunikationen och språkets karaktär som en viktig del i bemötandet. För en god kommunikation menar Lewin att det är viktigt att man förstår varandra. I språkbruket är ordval, uttryck och tonfall avgörande för hur bemötandet upplevs, då språket kan användas som maktmedel genom ett nyttjande av värdeladdade eller svåra ord som den andra inte förstår. Lewin beskriver vidare hur framgången i personalens bemötande inte bara är ”avhängig av kunskap om arbetssätt och metoder” (Lewin, 2011 s.39), en förmåga som alltid framhålls är förmågan till empati (Lewin, 2011).
3.2.1 Bemötande och etik
Inom det professionella bemötandet ställs det etiska krav på den professionella, vilket enligt Blennberger (2013) innefattar att; utveckla ett relevant och gott bemötande, samt att själv kunna reflektera och kritisera sitt eget bemötande, och de eventuella brister som kan finnas. Detta är enligt Blennberger en professionell skyldighet både gentemot verksamheten den professionelle representerar, men framförallt en skyldighet gentemot de individer man i sitt yrke bemöter. Blennberger beskriver vidare att bemötandenormen är att alla människor ska behandlas lika och anger människors lika värde som en viktig etisk utgångspunkt.
Människovärdesprincipen är central ur en etisk bemötandeaspekt och principen innebär en uppmaning till reflektion kring hur man bemöter andra. För ett professionellt bemötande krävs en grundförståelse för människovärdet och att personalens identitet påverkas av de roller och rollkonflikter som det dagliga arbetet medför. En sådan rollkonflikt som professionella kan ställas inför kan vara; om individens rätt till självbestämmande är det som ska vara helt avgörande, eller om personal ska ta till tvångsåtgärder om det är så att självbestämmandet leder till att personen ifråga kommer till skada (a.a). I mötet med andra människor menar Banks (2007) att en etisk grund är att respektera den andre som både rationell och
självbestämmande. Enligt Banks ska även professionella som arbetar inom socialt arbete ständigt reflektera kring etik i alla handlingar som påverkar andra människor (a.a). Vidare menar Banks (2007) och Blennberger (2013) att alla rollkonflikter, etiska ställningstaganden och professionellas bedömning berör etiska värden och normer, och att grundinställningen den professionelle har påverkar bemötandet (a.a).
Ett sätt att klargöra den etiska innebörden i ett bemötande kan enligt Blennberger (2013) beskrivas utifrån tre frågor. 1) Hur en person värderas genom bemötandet? 2) Hur bör ett visst bemötande, sett som en handling bedömas? 3) Vilka etiska personegenskaper och intentioner ligger bakom ett visst bemötande? För att bemöta någon på rätt sätt krävs en pedagogisk skicklighet. Det professionella bemötandet ska vara rättvist, med respekt och ur ett jämlikt förhållningssätt. I sin yrkesroll ska personal förhålla sig till och se utifrån varje enskilds behov. Personalen bör även förstå betydelsen av det bemötande som ges. Detta då bemötande enligt Blennberger är av stor betydelse, i synnerhet om personen man möter är i en utsatt situation och är beroende av den professionelle aktörens handlande. Ett professionellt bemötande beskrivs utifrån begreppen: opartiskhet, respekt, hänsyn, tydlighet, artighet, vänlighet, saklighet, människovärde, empati, delaktighet och integritet (Blennberger, 2013).
13
3.2.2 Bemötande utifrån LSS värdegrund
LSS handlar enligt Lewin (2011) om en särskild sorts bemötande: ”Ett bemötande i syfte att stärka medborgarskapet för människor med funktionshinder” (Lewin, 2011 s.27).
Propositionen till lagen beskrivs som central i arbetet för att förstå kopplingen mellan LSS och medborgarskapstanken, då tankarna bakom reformen finns förtydligade i propositionen på ett annat sätt än i själva lagtexten. Lewin menar att det i propositionen framgår varför
reformen behövs, vilka mål politikerna vill uppnå, vad LSS arbetet ska innehålla och hur det ska bedrivas. Lewin benämner personalen på golvet som politikens yttersta spjutspets och som den viktigaste resursen för att förverkliga LSS värdegrund. Hon menar att personalen inom LSS verksamhet bör, förutom att ha en vilja om att göra gott, ha kunskap om vad poängen med LSS är och känna till vilka mål som ska uppnås med lagen. Enligt Lewin betyder detta att all personal som jobbar i en sådan verksamhet måste veta vad stödet innebär, samt vilken värdegrund som ska styra deras arbete. Utan personalens goda vilja, kompetens och förståelse för LSS värdegrund finns det enligt Lewin ingen chans att de goda avsikterna med lagen kan förverkligas. Lewin benämner bemötandet som grundläggande för LSS värdegrund, och att samtliga inblandade måste vilja, förstå och bidra för att reformen ska kunna förverkligas. Det är chefers och politikers ansvar att se till att det finns goda förutsättningar i verksamheten, och det är deras uppgift att se till att det finns kompetens bland personal och kontinuitet i personalstyrkan. Hon menar att det är viktigt att arbetsgivare och medarbetare tillsammans arbetar fram handlingssätt och lösningar för verksamheten som är förenligt med LSS värdegrund. Lewin skriver att arbetsledningen i detta har en viktig roll och ska uppmuntra personalen till att reflektera över bemötande frågor. Reflektion kring bemötande frågor leder enligt Lewin till en ökad förståelse hos personalen som leder vidare till en ökad förmåga i att ge ett bemötande som är förenligt med LSS värdegrund. (a.a.) Lewin menar att personal i strävan att skapa goda levnadsvillkor för människor med omfattande funktionshinder ska reflektera över: ”Är det för din skull, min skull eller skams skull som jag gör det här?” (Lewin, 2011 s.14).
Med för din skull avser Lewin (2011) den enskilda stödanvändaren, brukarens skull. Med för
min skull avser Lewin personal inom LSS-verksamhet eller du som medmänniska. Med för skams skull avser Lewin; ”mycket av sådant tänkande och handlade som är oreflekterat, som
är uttryck för föreställningar som bara tas för givet utan eftertanke” (Lewin, 2011 s.14). Lewin fortsätter: ”Det kan också gälla handlande efter rutiner och metoder som inte är förenliga med LSS (…), eller att man okritiskt lyder påbud uppifrån (t.ex. ”de boende ska främst vistas i sina egna lägenheter och bara vistas i gemensamutrymmet vissa tider”). Men det kan också vara alltför stor hänsyn till andra människor såsom närstående, gode män, grannar, överordnade och andra funktionshindrade” (Lewin, 2011 s.14). Personalen ska fortfarande ta hänsyn till andra, men samtidigt vara medvetna om när det är så, och söka lösningar som inte hotar stödanvändarnas intressen. En förmåga Lewin anser att personalen ska ha för att kunna ge ett korrekt bemötande utifrån LSS värdegrund är professionell hållning. En professionell hållning innebär att man i sin yrkesroll ständigt strävar efter att styras av det som gagnar brukarens legitima behov och inte de egna behoven, känslorna och impulserna. Att inte vara privat betyder dock inte att personalen inte kan vara personlig eller att vara distanserad. Utan tvärtom menar Lewin att det genom att vara personlig innebär att man visar uppmärksamhet och intresse, och att man ser brukaren som en medmänniska. Med koppling till för vems skull man jobbar innebär enligt Lewin en professionell hållning att ”jag som personal jobbar för din skull, för att tillgodose dina lagenliga rättmätiga behov och önskemål” (Lewin, 2011 s.25). Om personalen anstränger sig och signalerar detta märker brukaren att personalen intresserar sig och bryr sig, vilket i relationen resulterar i en större
14 chans att väcka tillit och att öppna upp för samarbete. En annan förutsättning för professionell hållning menar Lewin är just kunskap om LSS värdegrund. Lewin skriver ”Det har visat sig att de svårigheter man verkar möta i förverkligandet av LSS från både personal och
stödanvändarnas sida hänger ihop med okunskap om vilka värden man jobbar utifrån” (Lewin, 2011 s.25). Lewin menar att personal inom LSS-verksamhet någon gång kan ha hört om och läst om LSS och goda levnadsvillkor, självbestämmande och integritet, och att de vackra orden låter så självklara men att detta inte per automatik innebär att personalen har kunskap om LSS värdegrund (Lewin, 2011).
Vidare beskriver Lewin (2011) hur ”Goda levnadsvillkor kan ses som ett övergripande begrepp som anger kvalitet och nivå på de särskilda insatserna. De särskilda insatserna skall förebygga – minska följderna av och kompensera för funktionshinder. De skall vara
samordnade och utformade så att de stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv och kunna delta aktivt i samhällslivet. Insatserna måste grundas på de behov och önskemål som den enskilde tycker är angelägna” (Lewin, 2011 s.34). LSS propositionen understryker brukarens företräde, För goda levnadsvillkor ska stöd och positiv utveckling för brukaren inte ske utifrån experters eller personals krav, utan utifrån brukarens vilja och på brukarens villkor enligt Lewin (2011). Ett gott stöd ger enligt Lewin möjligheten att utvecklas och poängterar att detta ska ske utifrån egna önskemål och inte som svar på andras krav. Enligt Lewin skulle LSS kunna kallas för en möjlighets lag på den enskildes villkor då LSS ger brukaren en möjlighet till att bli självständig, samtidigt som lagen inte tvingar ut någon i självständighet. Lewin benämner begreppen integritet och frivillighet som de värden som väger tyngst enligt propositionen till lagen. I lagen står det att ”Insatser enligt denna lag skall ges den enskilde endast om han eller hon begär det 8§” (Lewin, 2011 s.31). Lewin menar att den här
paragrafen tillsammans med propositionens ord om den humanistiska människosynen och valfriheten uttrycker det goda bemötandet (Lewin, 2011).
3.3 Makt
Enligt Giertz (2012) innebär LSS-lagen på ett övergripande samhällsplan erkännande och makt för brukaren. Brukaren konstrueras i lagen som rättighetssubjekt och en medborgare som alla andra, men Giertz visar på att vardagen för brukaren ser annorlunda ut än vad som formulerats i lagen. I vardagen finns det enligt Giertz gränser för inflytande och
självbestämmande för brukaren, i form av de mellanmänskliga mötena brukaren ingår i. Giertz tar upp en maktaspekt och menar att det finns makt i alla relationer människor emellan, även om det inte alltid syns, men speciellt i den relation mellan brukare och personal, då brukaren är beroende av de insatser personalen ger. Relationerna mellan brukaren och personer som finns i dennes vardag är ett ojämlikt möte då de personer som brukaren möter oftast är personer som representerar personal eller representanter från myndigheter (a.a). Även Banks (2007) och Skau (2007) beskriver hur maktaspekten i förhållandet mellan hjälpare och hjälptagare inte alltid uppmärksammas, men oavsett alltid finns där (a.a). Sprague & Hayes (2000) beskriver de relationer som omger individen som centrala då relationerna antingen kan stödja eller hindra självbestämmandet för individen (a.a). Även Heller m.fl. (2011) poängterar omgivningens centrala roll för individens självbestämmande. I sin forskning pekar de på att personer i funktionsnedsattas omgivning ibland har svårigheter att bemöta vuxna personer med funktionsnedsättningar som vuxna, och att språkbruket och bemötandet på så vis hämmar självbestämmandet och påverkar individen negativt (a.a). Både Lewin (2011) och Skau (2007) benämner vikten av att personalen har kunskap om den professionella hjälparrollen
15 och den medvetenhet som bör finnas hos personalen om den ojämlika relationen som en förutsättning att möta brukaren på ett bra sätt (a.a). Lewin (2011) skriver att den personal som jobbar inom LSS-verksamhet ska vara medveten om den ojämlika maktrelation som uppstår mellan personal och brukare, då det är ett möte mellan det offentliga samhället och den enskilde medborgaren. Både Lewin (2011) och Skau (2007) beskriver hur maktutövning i många avseenden ses som något negativt, men att utövningen av makt varken behöver vara positiv eller negativ, utan ibland är nödvändig för att hjälpa, och ibland kan leda till stor skada om det utövas på fel sätt (a.a). Lewin (2011) beskriver makt som en förutsättning för att förverkliga LSS och tillförsäkra medborgare ett gott liv, men att det i ett offentligt bemötande inte finns någon form av jämlikhet då brukaren är beroende av personalens stöd (a.a). Även Giertz (2012) poängterar att den relation som finns mellan brukare och personal är viktig för att målen med LSS-lagstiftningen ska kunna uppnås. Denna relation ska enligt Giertz
avhandling bygga på ömsesidig respekt, kunskap, förståelse och personalen bör vara
medveten om den ojämlika maktsituationen för att kunna ge ett gott bemötande. Likt Lewin (2011) beskriver Giertz (2012) hur personalens attityd gentemot målen enligt LSS får konsekvenser i det praktiska arbetet och i personalens bemötande (a.a). En känsla av självständighet för brukaren kan enligt Giertz uppnås med individanpassat stöd. För att
brukaren ska kunna nyttja sitt självbestämmande och vara delaktig i samhället krävs det enligt avhandlingen att brukaren får den information som hen behöver av personal. Den personal som intar ett mer stödjande förhållningssätt kan öka möjligheten till självbestämmande genom att erbjuda information och alternativ på ett sätt som brukaren kan förstå. Hur brukaren ser sig själv är enligt Giertz en viktig faktor för känslan av oberoende. Personal kan hjälpa brukaren med att skapa en positiv självuppfattning genom ett grundläggande erkännande av individen. Giertz menar att brukaren på så sätt, genom detta erkännande kan uppleva sig själv som oberoende även om brukaren är beroende av ett omfattande stöd i sin vardag (Giertz, 2012).
3.4 Sammanfattning av kunskapsläget
LSS-lagstiftning redogör för goda levnadsvillkor och enligt Lewin (2011) ska det stöd som ges leda till en möjlighet att leva som andra (a.a). Giertz (2012) påvisar i sin avhandling att vardagen för brukaren ser annorlunda ut än vad lagstiftningen anger, då brukaren i lag konstrueras som ett rättssubjekt (a.a). Relation mellan brukare och personal beskrivs i detta kapitel som avgörande för om målen med LSS uppnås, och bemötandet som essentiellt för goda levnadsvillkor (Giertz, 2012; Heller, 2011; Lewin, 2011; Sprague & Hayes, 2000). Det professionella bemötandet ska spegla alla människors lika värde och en humanistisk
människosyn (a.a), och Blennberger (2013) och Heller (2011) beskriver hur bemötandet lämnar ett avtryck i den andra personens erfarenheter och självkänsla (a.a). I kapitlet redogörs det för hur det professionella bemötandet ska präglas av en professionell hållning, respekt och empati (Blennberger, 2013; Lewin, 2011), och forskarna menar att det förutom en adekvat utbildning krävs en förståelse för den ojämlika maktsituationen mellan brukare och personal (Giertz, 2012; Lewin, 2011; Skau, 2007). Banks (2007) och Blennberger (2013) menar att det är en professionell skyldighet att etiskt reflektera över och kritisera det egna bemötandet, för att upptäcka eventuella brister i syfte att utveckla bemötandet, både gentemot den verksamhet den professionelle representerar, men framförallt gentemot de individer som den
professionelle möter, i sitt yrke (a.a), och Lewin menar att reflektionen är en nödvändighet för att utveckla ett bemötande som är förenligt med LSS värdegrund (Lewin, 2011).
Tidigare forskning som redovisats i detta kapitel är för ämnet intressant då den redogör för hur yrkesverksamma bör arbeta och förhålla sig för att ge ett bra bemötande för att uppnå
16 målen med lagstiftningen. Det som skiljer syftet i denna uppsats gentemot den tidigare
forskning som gjorts är att uppsatsens syfte är att ta reda på hur personal inom LSS faktiskt berättar att de arbetar med bemötandet.
4. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
Som tidigare beskrivits utgör mötet mellan människor och sociala interaktioner en central utmaning i det dagliga professionella sociala arbetet (Herz & Johansson, 2015). I detta kapitel beskrivs uppsatsens teoretiska utgångspunkter, empati och kommunikationsteori då uppsatsen berör bemötande, och då forskare beskriver kommunikation och empati som en viktig del i bemötandet (Lewin, 2011; Socialstyrelsen 2015).
4.1 Empati
Empati kommer från det grekiska ordet ”empatheia”, av en, in och pathos, känsla, vilket enligt Holm (1987) ungefär betyder ”igenkännande”. Empati beskrivs även i psykologisk litteratur som upplevelse, eller att känslomässigt ”veta” vad en annan person känner i sin privata värld i ett givet ögonblick. Det utmärkande för empati beskrivs som en plötslig kunskap man får om den andras känsloläge (a.a). Likt Holm (1987) beskriver Bohlin & Eklund (2013) empati som en form av mentalisering, det vill säga ett sätt att få kunskap om andras mentala tillstånd, övertygelser, förväntningar, känslor eller handlingsmotiv, och som det viktigaste sättet att förstå andra människor. Att förstå en annan människa genom empati, är att tänka sig in i den andres situation (a.a). Hilmarsson (2018) beskriver empati som ett naturligt medfött system människor använt sedan lång tid tillbaka för att överleva under evolutionen som ett sätt att kunna samarbeta med varandra för att hantera svårigheter (a.a). Holm (1987) beskriver hur intresset för empati på senare tid har ökat, parallellt och i samspel med de sociala faktorer som bidragit till en förändrad syn på patient- klientrollen i
människovårdande yrken (a.a).
Empati betyder att fånga upp (affektiv del) och förstå (kognitiv del) en annan människas känslor och att vägledas av den förståelsen (beteendedel) i kontakten med andra. Lewin (2011) beskriver det som en inre process att nå förståelse, och som ett sätt att kommunicera denna förståelse, inte bara i ord utan i alla handlingar som riktas mot andra (Lewin, 2011). Holm (1987) beskriver empati som egenskap av fundamental betydelse i mellanmänskliga relationer. Om vi inte förstår oss på vår medmänniska kan vi inte heller interagera, stötta och hantera konflikter eller samarbeta på ett optimalt sätt. Empati behövs för god vård, bra undervisning och ett gott bemötande i yrken där andra människor står i centrum. Utan empati skulle vi inte ha möjlighet att dela andras glädje eller lidande, och därför inte ha någon anledning att handla osjälviskt (a.a). Hilmarsson (2018) beskriver empati som en avgörande färdighet för professionella i yrkesrollen, och som en förutsättning för att kunna utföra ett professionellt socialt arbete. Om man utgår från ett empatiskt förhållningssätt menar
Hilmarsson att det inte behövs några samtalstekniker. Ett empatiskt förhållningssätt leder till att klienten känner sig sedd, hörd och bekräftad och genom ett empatiskt förhållningssätt kan man bemöta klienten på ett sådant sätt som skapar kontakt och god relation. Hilmarsson
17 menar att professionella med god empatisk förmåga har lättare förstå andras känslor och tankar, vilket gör att de smidigare kan kommunicera sin förståelse på ett sätt som leder till samarbete istället för konflikter (a.a).
4.1.1 Empati och professionellt förhållningssätt
Professionell hållning beskrivs av Holm (1987) som en ständig strävan att i sitt yrkesutövande styras av det som på både kort och lång sikt gagnar den hjälpsökande och inte de egna
behoven, känslorna eller impulserna. Professionell hållning beskrivs som ett förhållningssätt snarare än konkreta beteenden och handlingar, även om också de enligt Holm påverkas av individens inställning. En professionell hållning ställer krav på inre kompetens och en självkännedom som gör att man är medveten om de egna känslorna och behoven, så att det inte styr i mötet med den hjälpsökande. Empati är enligt Holm det grundläggande verktyget för ett professionellt förhållningssätt, då empati är en förmåga att kunna sätta sig in i andras känslor och psykiska situation och på så sätt kunna uppfatta vad som ligger bakom en
hjälpsökandes utspel. Empati är som tidigare beskrivits en viktig komponent i alla mänskliga kontakter och Holm betonar betydelsen av den empatiska förmågan som ett medel att skapa ett psykiskt välbefinnande för den man möter. Holm beskriver vidare hur det när synen på den hjälpsökandes roll förändrats, och relationen mellan hjälpare och hjälpsökare värderas på ett annat sätt, ställs helt nya krav på den professionella hjälparen i framförallt kommunikationen och kontakten med den hjälpsökande (a.a). Likt Holm beskriver Bohlin & Eklund (2013) empati som en avgörande del av ett professionellt bemötande i många yrken. Att kunna se andras perspektiv, och på så vis möta dem med respekt leder enligt Bohlin & Eklund till en vårdrelation som bygger på förtroende, respekt och ömsesidighet. De menar att kognitiv empati leder till affektiv empati, vilket leder till ett bra professionellt bemötande och god vård (a.a). Lewin (2011) menar att empati är en förmåga som kan utvecklas, och enligt Lewin kan vi öka vår självkännedom och affekttolerans. Med kunskap och empatisk förmåga kan personal utveckla en professionell identitet, och ett etiskt riktigt socialt beteende som Lewin benämner som ett professionellt överjag eller jagideal (Lewin, 2011).
4.2 Kommunikationsteori
Dahlkwist (2012) beskriver hur människor överallt de möts kommunicerar och samspelar med varandra. Dahlkwist menar att vi omedvetet och medvetet sänder och tar emot dolda budskap. Vi kan inte undvika att kommunicera. En förenklad definition av begreppet kommunikation kan enligt Dahlkwist vara ”all kontakt människor” emellan (a.a). Ordet kommunikation kommer från latinets ”communicare” som betyder att något ska bli gemensamt. Begreppet innebär att vi både meddelar oss och delar med oss av något, som innebörder, upplevelser, känslor, handlingar och värderingar. Språk och kommunikation gör det möjligt för oss att möta andra människor, men på så vis också möta oss själva. Ordet kommunikation kan enligt Nilsson & Waldermarsson (2007) användas som beteckning på en rad företeelser, som allt från järnvägar, datorer och människor. Detta kapitel kommer att vara inriktat på samspelet människor emellan. Med kommunikationen visar vi hur vi upplever och reagerar på den person vi pratar med, och man kan därmed definiera kommunikation som en process där två eller fler personer skickar budskap mellan varandra där de visar hur de påverkar varandra, uppfattar situationen samt vilket innehåll de lägger i sina budskap. Kommunikation är även en
18 process som äger rum i ett socialt system där deltagarna har förväntningar och attityder som påverkar de budskap som utväxlas. Nilsson & Waldermarsson (2007) beskriver hur samspelet sker via flera kanaler samtidigt som exempelvis språk, ögonkontakt, gester, kroppsrörelser, avstånd och lukter. Det är denna process som kommunikationsteorin avser att beskriva, och det finns flera olika modeller som har som syfte att beskriva denna kommunikationsprocess (a.a). I denna uppsats kommer sändar-mottagar modellen att användas för att förklara denna process.
När två människor möts startar ett samspel mellan sändare och mottagare. Sändaren försöker förmedla ett budskap med hjälp av olika kanaler. Det kan ske muntligt och/eller skriftligt och genom kroppsspråket. Sändarens budskap förmedlas både genom verbala och ickeverbala kanaler. Detta kallas för kommunikationsprocess. Brus beskriver Dahlkwist (2012) som all den störande information som når mottagaren, men som inte tillhör själva budskapet. Det kan vara gatubuller, musik på restaurang eller ord som enbart används som utfyllnad.
Återkopplingen är mottagarens reaktion på det sända budskapet, ett samtal kan återkopplas med ett verbalt ”det stämmer bra”, men det sker ofta även med en omedveten återkoppling via kroppsspråket, som exempelvis en rynkad panna när man inte förstår (a.a).
Sändar – mottagar modellen formulerades av Carl Hovland på 1950 talet, och ser i all korthet ut så här: vem säger vad, i vilket medium till vem, och med vilken effekt, (dvs. sändare, budskap, mottagare och effekt).
- Vem, avser sändaren. Även om det är samma person som säger samma sak i olika situationer, behöver hon eller han inte alltid ge orden samma innebörd. Vi pratar på olika sätt till olika människor; relation och social situation styr ordval och innebörd. - Vad, gäller innehållet i kommunikationen.
- Till vem, handlar om mottagaren. Budskapet och kanalen måste anpassas efter förväntningar, kunskaper och värderingar hos mottagaren och efter den relation parterna har till varandra för att budskapet ska uppfattas eller för att det ska få avsedd verkan.
- I vilket medium, har med kommunikationssättet att göra, om det ex sker med ord, gester, beröring, per brev, eller på en affisch.
- Effekt, är resultatet eller den påverkan som sker via kommunikationen (Nilsson & Waldermarsson, 2007).
Fiske (1997) beskriver hur det i kommunikationen kan uppstå kommunikationsstörningar som gör att ett budskap inte uppfattas korrekt och som på så vis kan leda till konflikter mellan sändare och mottagare. Enligt Nilsson och Waldermarsson (2007) kan dessa
kommunikationsstörningar bero på missförstånd, feltolkningar, förväntningar eller känsloläge som gör att mottagaren inte uppfattar budskapet korrekt. Vidare beskriver författarna att en förutsättning för att kunna uppfatta budskap korrekt är att lyssna och ta hänsyn till den andres upplevelsevärld (a.a). Enligt Eide och Eides (2006) relationsbaserade kommunikationsteori kan ett budskap tolkas på olika sätt beroende på den relation som mottagaren och sändaren har, hur väl de känner varandra och även vad de tycker om varandra. Andra faktorer som de menar påverkar tolkningen av budskapet är vad som faktiskt sägs, på vilket sätt det sägs samt med vilket kroppsspråk det sägs. Eide och Eide beskriver vidare hur en relation antingen kan beskrivas som komplementär eller symmetrisk. Den professionella relationen beskrivs som en
19 asymmetrisk relation eftersom att brukaren är i behov av stöd och hjälp från yrkesutövaren. Denna relation kan sedan utvecklas till att bli en asymmetrisk komplementär relation, om yrkesutövaren är mottaglig för brukarens önskemål, och brukaren får information om yrkesutövarens kunskap. Genom bra samarbete, god kommunikation dem emellan, om yrkesutövaren nyttjar den empatiska förmågan samt kan leva sig in i brukarens situation och känslor, kan relationen utvecklas och bli symmetrisk (a.a).
4.3 Sammanfattning av teoretiskt perspektiv
Empati beskrivs som en upplevelse att känslomässigt ”förstå” vad det är en annan person känner, och som en förmåga att kunna tänka sig in i den andres situation (Bohlin & Eklund, 2013; Holm, 1987). Empati beskrivs vidare som en egenskap av fundamental betydelse i mellanmänskliga relationer och som en helt avgörande färdighet i den professionella
yrkesrollen i socialt arbete (Bohlin & Eklund, 2013; Hilmarsson, 2018; Holm 1987). Empati utifrån en professionell hållning beskriver Holm (1987) som en ständig strävan att i sitt yrkesutövande styras av det som på både kort och lång sikt gagnar den hjälpsökande och inte de egna behoven, känslorna eller impulserna (a.a). Kommunikation beskrivs som den process vi människor på olika sätt använder oss av i vårt samspel med varandra där vi både medvetet och omedvetet sänder och tar emot dolda budskap (Dahlkwist, 2012). Detta samspel sker via flera kanaler samtidigt, som språk, ögonkontakt, gester, kroppsrörelser och lukter etc.
(Nilsson & Waldermarsson, 2007). I kommunikationsprocessen visar vi hur vi upplever och reagerar på det den andra förmedlar, och processen äger rum i ett socialt system där
deltagarna har olika förväntningar och attityder som påverkar de budskap som utväxlas (Dahlkwist, 2012; Nilsson & Waldermarsson, 2007). Sändar-mottagar modellen förklarar denna kommunikationsprocess utifrån det samspel mellan sändare och mottagare som
påbörjas när två människor möts. Sändaren förmedlar ett budskap med hjälp av olika kanaler och återkopplingen är mottagarens reaktion på det sända budskapet, som kan besvaras på samma sätt. Brus beskrivs som all den störande information som når mottagaren, men som inte tillhör själva budskapet och effekten är det resultat eller den påverkan som sker via kommunikationen. (Dahlkwist, 2012; Nilsson & Waldermarsson, 2007.) Eide & Eide (2006) beskriver även att budskapet kan tolkas på olika sätt beroende på den relation som mottagaren och sändaren har (a.a).
5. METOD
Nedan följer en redogörelse för det metodval och urval som gjorts och uppsatsens
tillförlitlighet, förtjänster och begränsningar. Därefter redogörs det tillvägagångssätt som använts, forskarrollen samt hur bearbetning och analys av empirin gått till. Sist i detta kapitel beskrivs vilka etiska överväganden som gjorts och hur materialet i uppsatsen presenterats.
20 5.1 Val av metod
Den kvalitativa intervjun valdes som tillvägagångssätt i denna uppsats, då syftet med
uppsatsen var att ta reda på hur yrkesverksamma på LSS-boenden arbetar med sitt bemötande gentemot brukarna. Den kvalitativt orienterade metoden innebär att jag som forskare försöker tolka och få en djupare förståelse av det empiriska material jag valt att undersöka (Bryman 2011).
Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer som är yrkesverksamma inom LSS-verksamhet. Innan intervjuerna inleddes, förbereddes en intervjuguide som innehöll huvudteman och underteman baserade på uppsatsens syfte och frågeställningar (Bryman, 2011; Kvale & Brinkmann 2009). De tre huvudtemana var ”Kompetensen i verksamheten”, ”Hur personalgruppen arbetar med bemötande” och ”Reflektion över bemötande”. Under varje tema fanns underteman nedskrivna, behjälpliga som stöd under intervjuernas gång. Dels, för ett förtydligande av uppsatsens teman, och dels, för att hålla intervjuerna inom ramen för uppsatsens syfte och frågeställningar. Alla intervjuer spelades in och transkriberades
kontinuerligt under uppsatsens gång, för att det empiriska materialet skulle bli så tillförlitligt som möjligt och för att kunna analyseras i förhållande till teori och tidigare forskning (Aspers, 2011; Bryman, 2011).
Valet av intervjuform baserades på intervjupersonernas förmåga att i semistrukturerade intervjuer relativt fritt kunna utforma svaren på sitt eget sätt, vilket ger en djupare förståelse för ämnet. Att ha övergripande teman var för uppsatsen önskvärt då det för uppsatsens syfte var viktigt att fånga informanternas berättelser, och intervjuformen gav informanterna möjlighet att prata fritt inom ramarna för det angivna temat. Vid behov av en djupare förståelse eller vid behov av förtydligande kring något under intervjuns gång ställdes sonderingsfrågor, eller uppföljningsfrågor som var behjälpliga vid behov av ytterligare information. Ett exempel på en sådan situation under intervjuns gång kunde vara om en informant sade att hen reflekterade över sitt bemötande. Då kunde en sonderingsfråga ställas för att på så sätt få reda på i vilken utsträckning informanten reflekterade kring sitt bemötande (Bryman, 2011).
5.2 Tillförlitlighet
Validitet är ett begrepp som innebär att forskare mäter det som är avsett att mätas, och kan förstås som en slags giltighet gällande den metod forskaren avser att undersöka (Kvale, 2009). Reliabilitet innebär enligt Bryman (2011) en tillförlitlighet till att resultaten blir detsamma om de undersöks igen. Enligt Bryman anses begreppen enligt forskare inte relevanta inom ramen för den kvalitativa undersökningsmetoden då det huvudsakliga intresset inom denna inte ligger i mätning. Transkriberingen har jag gjort noggrant och ordagrant. Vid tolkning av citat har jag strävat efter att hålla mig nära citaten (Bryman, 2011).
För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har information om hur yrkesverksamma inom LSS-boenden berättat att de arbetar med bemötande, tagits fram utifrån intervjuer med personal, vilket innebär att informanternas berättelser utgör en stor del av uppsatsen. Thuren (2013) anser att muntliga berättelser kan vara opålitliga källor, då människor har en tendens att måla upp en bild av verkligheten på ett sätt som kan gynna deras egna intressen, eller
21 glömmer detaljer som är relevanta (a.a). Å andra sidan har uppsatsen tagit hänsyn till den källkritiska princip Thuren beskriver som tendensfrihet, vilket innebär att källans
tillförlitlighet ökar om det inte finns skäl att misstänka att informanten har ett egenintresse i att inte redogöra för det som är sanningsenligt. Eftersom informanterna i denna uppsats är anonyma och deras identitet på något sätt inte kan röjas, medför det att informanternas orsak till att inte tala sanningsenligt minskar (Thuren, 2013).
5.3 Urval
Urvalet var målinriktat, då syftet med uppsatsen var att ta reda på hur man inom LSS-verksamhet arbetar med bemötande och frågeställningarna var riktade till personal som var yrkesverksamma inom denna verksamhet. Detta innebar att kontakt togs med professionella som ansågs vara relevanta utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar (Brinsgrud Fekjear, 2016; Bryman, 2011). Kontakt togs därför först med verksamhetschefer, vars personal jag ville komma i kontakt med. Sju olika enhetschefer kontaktades för att öka chansen att få tag i intervjupersoner. Tre av dem svarade inte, två svarade att de inte hade möjlighet att delta och två chefer svarade att jag kunde ta kontakt med deras anställda för att fråga om de ville ställa upp på intervju. Sex personer var villiga att delta och tre intervjuades på varje arbetsplats. De hade inom rollen för sin anställning olika titlar, men var alla yrkesverksamma inom ramen för LSS-boenden och deras arbetsuppgifter innebar att utföra insatser enligt LSS.
5.4 Tillvägagångssätt
För att finna eventuella informanter användes internet för sökandet av kontaktinformation. Sökorden som användes var ”LSS-verksamhet Malmö”, ”Gruppbostäder LSS Malmö” samt ”Sektionschef gruppbostäder LSS Malmö”. Sökningarna gav en del telefonnummer och mailadresser, och kontakt togs via dessa med sektionschefer. Efter godkännande från sektionschefer skickades mail ut till eventuella informanter. (Se Bilaga 1). Mailkontakt föredrogs då det för informanterna innebar en flexibilitet att svara när de hade möjlighet. När det var dags för att genomföra intervjuerna bestämdes det att intervjuerna skulle ske på samtliga informanters arbetsplatser, då informanterna menade på att det underlättade för dem. Intervjuerna som hölls var direkta, semistrukturerade intervjuer, vilket innebar att intervjuerna skedde ansikte mot ansikte (Bryman, 2011), intervjuerna hölls i cirka 45 minuter.
Intervjuerna spelades med informanternas godkännande in och transkriberades sedan (Aspers, 2011; Bryman, 2011). Det underlättade att spela in intervjuerna då detta gjorde att materialet senare kunde spelas upp så många gånger som behövdes, dels för att kunna lyssna om igen och transkribera för att uppsatsen skulle bli så tillförlitlig som möjligt (Bryman, 2011). Bryman menar att användandet av en metod som inspelning kan vara till intervjuns nackdel, då det genom att använda en sådan utrustning kan ”bringa intervjupersonerna ur fattning”, och göra dem oroade eller självmedvetna om att de spelas in och att de exakta orden som de väljer att formulera sig med, kommer att lyssnas på igen. Å andra sidan kan inspelningarna öka tillförlitligheten i uppsatsen, då de exakta orden som sägs, kan transkriberas och forskaren i röstinspelningen inte bara kan höra vad som sägs, utan hur det sägs. Detta är för den
kvalitativa metoden att föredra, då detta sätt ökar förståelsen för vad det är informanten faktiskt säger. Att intervjuerna spelas in bidrar även till en mer öppen dialog under intervjun,
